Kök - vad annars?

Det där med kök kommer inte att bli enkelt. Jag har i alla fall hittat ett par modeller som skulle kunna fungera. Det som för ögonblicket känns mest spännande är underskåp med slät lucka i något som ser ut som ljust laserat trä, fast det är laminat och varje underskåp har en utdragslåda överst som är i något slags mellanmörkt laminat med trämönster. I utställningen hade dom bänkskivor i samma färg. Sen behöver jag inte ha både kyl och frysskåp, det räcker med en kombinerad enhet och i så fall så får jag plats med ytterligare ett högskåp på den väggen och då behöver jag inte ha överskåp över bänken, vilket gör att köket blir större och ljusare. David och Pierre hjälper mig med att montera ner den nuvarande köksinredningen, så sparar jag lite på det viset.

Är man så ointresserad av matlagning som jag är, så skall man naturligtvis inte lägga pengar på ett kök med en massa finesser. Arbetsyta, spis, diskbänk, diskmaskin, kyl-frys och skapligt med förvaring räcker. Jo, jag måste ha en ny köksfläkt också. Den jag har låter stundtals som en startande jumbojet. Anar att det blir dyrt.

Jag fick mail redan i går eftermiddag om ett nytt jobb, tio rätt långa tidningsartiklar som skall publiceras i december. Tidningsartiklar är bra, då blir det mest översättning och mycket lite redigering. Jag räknar med att stanna i Ascona fram till mitten av december. Om det blir ett nytt kök, alltså.

Jag är just nu inne i en period av köks- och beslutsångest. Tänk om köket blir så dyrt att det inte känns motiverat med utgiften? Då kan jag köpa en stor tub lim och en ask med skruvar och hoppas att jag kan fixa till köket tillfälligt i alla fall. Varför inte, den befintliga köksinredningen måste hamna under antingen rubriken vintage eller semi-antik.

Jo, jag HAR råd att byta kök (inom rimliga gränser), jag SKALL byta köket, jag MÅSTE byta köket. När jag skriver så här är det bara ett slags egenterapi.

I morgon kör jag upp till Magglingen för att hälsa på hos Lisa och Robbie. Räknar med att vara hemma igen fredag eftermiddag. Dom har ett snyggt kök.

Och så var det måndag...

- och när jag vaknade stod termometern på blygsamma +4. Men det ser ut att bli en fin dag idag. Jag skall ta itu med köksproblemet idag, d v s besöka ett par ställen där det finns köksutställning. Jag vill ha ett neutralt kök, men det skall inte vara vitt, för det är ju vita väggar i hela entréplanet. Det får inte vara snirkligt och det får inte vara helt slätt. Och jag tror inte att jag vill ha ett kök med luckor i lönn eller ek, som verkar vara mycket modernt nu. Och så bör det ha ett vettigt pris. Spis och kyl-frys är riktiga gamlingar, diskmaskinen hörs i hela huset när den är igång och micron som jag köpte när jag flyttade hit, den får delvis manövreras med en tång. Nu skrev jag inte detta för att ni behövde få reda på hur eländigt mitt kök ser ut, utan för att övertyga mig själv om att jag måste göra något åt problemet.

Och vad har jag gjort sen sist då?
I lördags städade David och jag båten inför vintervilan. Då hittade David sin nyckelknippa, som han var helt övertygad om att den ramlat i sjön när han slarvigt nog hade hängt jackan på relingen. Men den hade kilat in sig på ett synnerligen lurigt ställe och trots att båten höststädats ordentligt två gånger sedan dess, så hade de inte sett den. David var alltså helt övertygad om att den hamnat på sjöbotten, så de hade inte brytt sig om att byta lås på huset, vilket förstås var positivt nu. Sen firade vi nyckelknippan på kvällen! Vi hade egentligen tänkt att gå till Osteria Vaccini, ett roligt och folkligt ställe med lokal mat, men det var bokat för något stort sällskap, så vi fick nöja oss med Al Torcio. Vad vi åt? Risotto med porcini (svamp) och en portion Gelato misto (blandad glass) till dessert. Sen var vi rejält mätta och tog en lång promenad upp på Monte Verita och tittade på ljusen tvärs över sjön och gick en annan väg ner igen innan David åkte hem till sitt.

I går körde vi ner till Lugano och var med på gudstjänsten. Från första november är ”församlingen” husvill igen. Det sista året har man hållit till i en f d bilverkstad som fräschats upp, men nu skall den och ett par andra gamla byggnader intill rivas. Eventuellt kan man sedan få vara i en skolbarack som inte används just nu. Den får man i så fall låna hyresfritt, behöver bara betala elektriciteten och sköta städningen. På något vis är det en del av charmen med den här lilla gruppen att man accepterar att lösa saker och ting efterhand och att man inte vill låsa sig i alltför fasta former. Lilla gruppen kanske är fel uttryck, vi var faktiskt ca 40 som kom till gudstjänsten.


På väg hem frågade David mig vad jag fick med mig från gudstjänsten. Jag kom på att jag ”bara” suttit där och lyssnat, sjungit med i de mer formella hymnerna och den informella lovsången, deltagit i bönen. David var mera kritisk, han menade att det inte finns så mycket substans i verksamheten, ”församlingen” har inga gemensamma mål mer än att träffas 2-3 gånger i månaden, förkunnelsen blir urvattnad när man måste ta sig fram genom en ekumenisk djungel för att inte stöta sig med någon av dem som lyssnar. Jag förstår vad han menar, men det här är ju det här vi har och vill någon ändra på något så kanske gemenskapen spricker.


Vi kompenserade oss med att på kvällen se först Congress Highlights och sen A day of worship, den videon som vi såg förra söndagen. Det finns två video till från kongressen 1990 och dessutom hittade jag i skåpet till min stora förtjusning alla tre volymerna av ”Marching as to war” Roy Castles succéserie från 80-talet om Frälsningsarmén. Dem skall vi se en annan gång när Pierre är hemma, ser fram emot det. ”There is nothing like an army cup of tea...”

Kla-a-ar!

Nu är jag klar! Har skickat iväg jobbet till förlaget och fått ok på att de tagit emot det. Jag är själv nöjd med resultatet, få se om jag får någon feedback den här gången. Man kan alltid hoppas. Solen skiner, det är +16 och jag har belönat mig med kaffe och glass ute på altanen. Jag ringde Rickard för en stund sedan. De har +2 och strålande sol i Uvdal, nätterna bjuder på 5-6 minusgrader nu och mycket av snön har försvunnit, men det lär komma mer nästa vecka. Just nu föredrar jag Ascona.

Och så har jag skrivit mer på Blod och Eld fast jag föresatte mig att inte göra det. Men jag fick några frågor som jag ansåg behövde besvaras. Jag känner mig trots allt som en främmande fågel i sammanhanget. Skall nog bara läsa i fortsättningen.

Weekenden är ett blankt ark än så länge.
..........................................................
Klockan är nu tio över sju. Eller 1910. David ringde förut och frågade om jag vill följa med till Lugano på söndag. Det gör jag gärna. Pierre stannar uppe i Glarus över helgen, han skall jobba där nästa vecka också. I morgon skall jag hjälpa David att höststäda båten. Marlene åker till sina föräldrar, de håller på att flytta till ett mindre hus och hon övervakar att rätt saker slängs. Tror jag.

Det var någon på Blod och Eld som föreslog att man skulle googla på Primitive salvationism. Det har jag gjort nu och har på köpet fått en massa andra beskrivningar på olika slags -ismer. Jag kände till Danielle Strickland och Stephen Court sen tidigare, men nu var det massor av nya namn och ärligt talat, lite väl många "nya" idéer som fick plats under rubriken Primitive salvationism. Jag kan konstatera att jag borde vara 25% traditionalist och 75% neo salvationalist, d v s anhängare till Primitive salvationism och därmed William Booths visioner för Frälsningsarmén. Men nu är jag ju inte salvationist, men så är det i alla fall. Jag skall försöka få Pierre och David att försöka  se var de står. Som "officers´ kids" så kanske de har en helt annan uppfattning om de skall pröva att definiera var de står.

http://salvationarmynorthtoronto.ca/armylife/onearmy.htm är ett skapligt försök att definiera de olika riktningarna. Inte jättebra, men ändå...

Det har blivit så väldigt mycket Salvation Army den sista tiden. Jag hade tänkt att ägna mig åt att se vad jag kan göra åt mitt kök, men kan inte riktigt koncentrera mig på det. Men det måste göras. Två skåpsdörrar sitter på trekvart, lysrörsrampen surrar och blinkar trots att jag bytte både rör och den där lilla tändningsgrejen i våras. Lådorna är försedda med något slags antik automatisk stängningsfunktion som för länge sedan har gett upp andan.

Att delta i diskussioner

Jag hade ingen aning om att det fanns ett forum som hette Blod och Eld innan Nilla visade mig detta och fick mig att "bli medlem". Det är ett intressant och ganska bisarrt forum där åsikterna verkligen spretar isär. Nu finns det en diskussion som handlar om Frälsningsarméns framtid och där jag känner mig manad att göra ett inlägg. Det känns  lite pretentiöst att sitta här nere i Ascona och ha synpunkter på Frälsningsarmén i Sverige som jag faktiskt inte har några egna erfarenheter av. Jag ringde till Pierres mamma idag och läste upp vad jag hade skrivit. Hon hade inga invändningar men hade förstås några följdfrågor. Och så tyckte hon att Pierre, David och jag skulle komma till kongressen i Bristol i mitten av november. Om hon tycker att det är ok det jag skrivit, så får jag väl sova på saken och läsa igenom det i morgon.

För övrigt har det varit två flitiga dagar. Klockan tre var jag klar med översättningen och nu har jag bara några funderingar kring redigeringen av ett par avsnitt. I morgon skall jag börja gå igenom allt en gång till och räknar med att vara klar på torsdag. Hurra!

Vädret? Det börjar bli riktigt höstlikt även om solen skiner. Kalla nätter och +10-12 på dagen.

Video - men det är lite omodernt förstås.

I fredags jobbade jag hela dagen (nästan) och kan konstatera att jag har gott om tid att slutföra jobbet, blir nog klar i mitten av denna vecka, har deadline till 20 oktober. I går var det halvdåligt väder på förmiddagen, och fram till tretiden, så jag passade på att städa av lite (men bara LITE) och sen var vi på ”kastanje- och höstmarknaden” nere på piazzan, som jag tycker mer är en strandpromenad än en piazza. Marknaden hålls två lördagar i oktober. Det är marknadsstånd, mat och dryck och naturligtvis rostade kastanjer och kastanjer som förädlats lite mer, som t ex kakor med fyllning av kastanjemousse. Om jag skall vara riktigt ärlig, så tycker jag inte att det är så fantastiskt gott, det är mest bara för att det är en sån uppskattad tradition som jag klämmer i mig några stycken rostade kastanjer. Moussen i kakorna är sötad och smaksatt med något svårdefinierbart starkt, svårt att känna någon kastanjesmak där.

Men det är kul att gå omkring där en stund och kolla på folk, lyssna på musik och dricka lokalt vin. Som inte är så lysande, bara lokalt. Se där vilken gnällkärring jag är! Sen traskade vi hem till mig, jag bor ju bara några minuters promenad från Piazza Giuseppe Motta som ”strandpromenaden” officiellt heter.

David hade tänkt att vi tre skulle åka till den lilla ekumeniska församlingen i Lugano idag, men de hade ingen gudstjänst. Då kom han på att vi skulle ta och se på en videoinspelning från internationella kongressen 1990, A day of worship. Den väckte så många minnen till liv och här och var skymtade människor som vi känner eller kände igen. Vi var nog rätt tagna av det alla tre. Så vi blev sittande hela eftermiddagen och talade om det vi sett och om gamla minnen från den tiden vi var aktiva salvationister. Och alla tre skulle nog egentligen vilja vara det fortfarande.

Det tar väl en stund att smälta det här. Men i morgon är det jobb igen, för oss alla tre. Pierre reser iväg till något riskområde i Glarus och David blir kall om händerna i iskalla bergssjöar och jag sitter framför min PC. Och för de två andra i ”the crew” så har Marlene varit bortrest över helgen, men hon får väl slå sig ner framför en annan PC på resebyrån och Rickard är tillbaka i Uvdal, där det är flera minusgrader och lite snö. Det är det i alla fall inte här. Min termometer visar just nu på +12.

Surprise, surprise!

Bredbandsavstängningen/-jobbet var avklarat redan halv sju. Det var en sån skön känsla när lamporna på routern började blinka. Nu har livet och världen återvänt till mig. Men det regnar och regnar och regnar och nu kunde jag ju kolla på vädersajten att jag såg rätt. Tänk om det hade stått att det skulle vara uppehåll!

Jag har jobbat koncentrerat och nästan oavbrutet hela dagen. Men nu lägger jag av för idag.

Solen skiner

- och det är redan +22 på nordsidan av huset. Jag har jobbat på som en liten blå både måndag och tisdag och efter lunch åker Marlene, Julia och jag ner till Ikea i Grancia (strax utanför Lugano). Det är 45 km och tar knappt en timma dit. Vad vi skall köpa? Det får vi se. Man kommer aldrig ut tomhänt därifrån. Det är nog ett år sedan jag var på Ikea sist. Jag skall kolla lite på deras köksutställning, jag tänker inte köpa ett "platt" kök därifrån, jag är alldeles för opraktisk för något sådant, men det kan vara bra att få lite idéer.
..............................
När jag kom hem från Grancia så låg det ett meddelande i brevlådan att bredbandet kommer att vara avstängt från kl 0730 till minst 2000 i morgon. Bra, då frestas jag inte att göra avbrott i jobbet då och då för att kolla på diverse onödigheter. Och i morgon och på fredag och lördag skall det regna.

Vad vi gjorde på Ikea? Julia köpte en startlåda med husgeråd till sin yngsta bror som flyttar in i egen lya nästa lördag och ett par uppsättningar påslakan till sig själv. Marlene köpte två lampor, en för tak och en för golv och jag köpte turkos handdukar och en korg av bananblad. Och så försåg vi oss med  värmeljus och servetter. Jovisst, jag köpte ju nio ljuslyktor, tre gula, tre orange och tre röda. Dom skall jag ställa i min öppna spis, med värmeljus i blir det ungefär samma visuella effekt som en liten brasa. Kanske.

Fest och utflykt. Vilket lyxliv man lever!

I lördags var jag på en riktigt trevlig fest hos Leo. Det var så länge sedan jag träffade honom - först var Leo i Australien och sen åkte jag till Geilo - och (tur att jag skriver detta på svenska) men på den tiden hade Leo skaffat sig det som kallas för "de grå tinningarnas charm". Han passade bra i det, men det blev liksom en överraskning. Så fort kan det gå om man är svarthårig. Leo hade tidigare visat alla andra en film från sin australienresa, nu fick jag en DVD med den filmen. Förutom Brisbane, där han har släktingar, så gjorde han en resa under flera veckor i norra och nordvästra Australien, platser som man annars aldrig skulle ha hört talas om.

Igår vaknade jag med en blixtrande huvudvärk. Nej, det berodde inte på Leos fest, jag kom på sedan att jag inte druckit kaffe på 24 timmar. 2 Pamol och en mugg starkt kaffe och sedan började tillvaron att kännas lite mer uthärdlig. På eftermiddagen var "the crew" alltså Marlene, David, Pierre och jag i Verbania som ligger i Italien, 40-50 km söderut från Ascona. På en liten plats en bit utanför Verbania (minns inte namnet!) så har några entusiaster samlat mineral från alperna, med tonvikt på ovanliga och vackra sådana. Där fanns sådant som inte ens Pierre hört talas om. (Är han verkligen geolog?) Sen åkte vi taxibåt ut till Isola Superiore på andra sidan viken, där vi slog på stort och åt middag på Ristorante Italia, ett sånt där ställe som man talar om, både för det fantastiska läget med utsikt över sjön och för den goda maten. Det hade mörknat innan vi kom tillbaka till Verbania.

Vi konstaterade att det var positivt att England ligger så långt västerut och nordligare också förstås, där har man ju i alla fall lite tid till mental förberedelse "nu blir det snart mörkt". Och i Geilo går man mot den riktigt mörka årstiden nu, i alla fall fram tills dess att snön lägger sig. Men där på Isola Superiore var det i alla fall helt OK att sitta ute på den stora terrassen ända tills det mörknade. Men sen blev det kyligt rätt snabbt och infravärmen slogs på.

With Christ in my vessel...

Idag har jag "tagit ledigt" på eftermiddagen. David och Pierre har en segelbåt, och som de ansvarslösa individer de är, så hade de bestämt sig för att ta ledigt efter lunch. Ja, om jag nu skall vara helt korrekt, så höll båda på med diverse efterarbete efter torsdagens fältarbete, och de ansåg sig vara klara vid elvatiden. Så då fick jag order att infinna mig i båthamnen i Locarno klockan tolv, för tvärs emot vad de hade sagt på TV, så var det alldeles förträffligt väder idag. Det var närmare 25 grader, så gott som molnfri himmel och lite lagom vind som kom någonstans från nordost. Vi seglade ner till Gerra, på sydsidan av sjön och sen till Cannobio på nordsidan. Cannobio är en pittoresk stad, faktiskt belägen en halvmil in in i Italien på norra sidan av sjön. Dit åker man för att titta på Fetta di torta, ett hus från 1600-talet som ser ut som en tårtbit. Och många andra fina gamla hus.

Sen försökte David och Pierre att segla hemåt, men det var inte så enkelt, de fick ligga och kryssa och det hjälpte inte att de båda sjöng "with Christ in my vessel I can smile at the storm". Sånt hörs rätt långt över sjön och dessutom var det definitivt ingen storm. Till slut fick de använda motorn. (Som överröstade sången.)  Vi var hemma vid sextiden och jag tackade artigt nej till en invitation till kvällsmat på båten. Dom skulle nämligen kalasa på bläckfisk. Där går gränsen! Och nu skall jag faktiskt försöka få lite gjort i kväll. Det har sina fördelar att bo på en plats där de flesta TV-programmen som vi kan få in är rena skiten. Det är som David säjer, att sovjetisk TV var mer underhållande. Men jag skall kanske skaffa mig ett abonnemang som har Sky och BBC prime och ett par vettiga kanaler från Tyskland. Men det har jag inte idag och nu jobbar jag en stund. Och sjunger "with Christ in my vessel I can smile at the storm, till He drives me home..."

Ett minneskort rymmer så mycket...

Nu har Rickard åkt tillbaka till Biel. Han reste kvart i fem och är framme kvart över nio. Det var inte den snabbaste turen, men han behövde bara byta i Zürich.

Helikopterturen igår var riktigt lyckad, jag har hört entusiastiska berättelser om hur 3D-fotograferingen gick till och hur vackert det var vid den mycket avlägsna sjön, dit man knappast kan ta sig till fots, och där helikoptern bara nätt och jämt kan landa på en liten platå tjugo minuters "promenad" från sjön. Man tar alltså prover där eftersom det inte finns någon mänsklig påverkan på vattnet.

Sen var vi hos David och Pierre på kvällen, det var väldigt trevligt, vi fick god mat och det blev ganska sent. Idag har vi lagt in en del av Rickards bilder från båtresan på en av mina externa hårddiskar, hjälpts åt att skriva etiketter till dem (det var lättare sagt än gjort) och testat att göra ett litet bildspel. Men det får vi nog sysselsätta oss med i vinter... Sånt tar tid.