Rickard och jag kom hem som planerat vid åttatiden igår kväll. Det var bara +3 när vi om ut från tåget, så vi frös ordentligt i våra tunna kläder. Som tur var, så hade Rickard beställt taxi, så vi slapp att stå och vänta. Det var svinkallt uppe i hytta och jag fick både dra på värmen och tända brasa. Vi drack nyponte och åt skorpor och sen körde Rickard hem till Hök. Han hade haft sin bil parkerad uppe hos mig medan han var borta.
Jag var orolig för att min bil kanske inte skulle starta, det har varit rätt så kallt här och jag har ju varit borta en månad. Jag satte motorvärmaren på klockan, den skulle starta klockan fem och den gick igång. Ja, den startade inte helt utan protester, men jag kom i alla fall iväg och sen körde jag halvvägs till Ustaoset för att få lite fart på batteriet. Jag kunde ju ha blivit fast på parkeringen i Geilo annars. Jag var ovanligt tidigt i butiken och nu har jag provianterat så att det räcker över helgen. Solen skiner och det ser ut att bli en fin dag, men temperaturen är inte särskilt imponerande, +4 just nu och det ruskar rätt ordentligt i de löv som fortfarande sitter kvar. Der verkar som om det kommer att bli vackra höstfärger i år, förra året gick det från blekt gulgrönt till gråbrunt på ett par dagar har man sagt. Nästa vecka skall det bli fint väder - om man får tro yr.no så då stannar jag häruppe och ser till att få lite mer motion än vad jag fått den senaste tiden.
Jo, vi fick väl en hel del motion i torsdags förstås. M&Y och jag var på shoppingrond i London. Jag köpte en kofta, ett par skor och lite på Boots. Vi startade strax efter tio och höll ut till vid sjutiden. M&Y hade betydligt mer uthållighet än mig - det var väl nyhetens behag. Nu stannar de i London en vecka.
Rickard och jag har talat om att ta min bil och köra genom Tyskland på lite mindre vägar - det skulle då bli om två veckor ungefär - och så lämnar jag av honom i Biel. Rickard hade förslag på en intressant tur som går väster om Autobahn. I så fall tar vi först färjan Larvik-Hirtshals och beräknar sen tre resdagar för att ta oss till Biel i lagom takt. Jag brukar ju köra "latmansrace" och ta färjan Oslo-Kiel och sen biltåget Hamburg-Lörrach, men det kan ju vara intressant att se lite mer av Tyskland. Vi får se hur det blir.
Nu skall jag fixa lite riktigt kaffe, det blev pulverkaffe till frukost plus rostbröd från frysen och mjukost ovanpå. Nu är jag faktiskt riktigt hungrig, när jag känner efter.
lördag 18 september 2010
onsdag 15 september 2010
Allt roligt har ett slut...
Frukost, ett sista varv med städningen och sen flyttade vi båten till marinans pump-out, fyllde därefter på vatten och diesel. Davids släktingar räknar med att använda båten några veckor till, om vädret är ok. Sen kom Davids syster och körde oss (Marlene, Yvette, Rickard och mig) till järnvägsstationen i Rugby där vårt tåg skulle avgå halv ett och sen kom vi till London nästan en timma försenade. Detta är inte SBB!
David följde med sin syster hem till Basildon och vi får roa oss bäst vi kan i London. Rickard bor hos Peter (Lisas släkting) och vi tre tjejer får samsas hemma hos mig. I kväll har vi varit på promenad i Kensington med omnejd och inhandlat fish & chips som vi tog med oss hit. Det har varit ett fantastiskt väder, solsken och varmt även i kväll.. Vi har två maskiner med tvätt som vi skall hämta på tvättbaren halv elva (dvs 2230) och i morgon bitti skall vi duscha och tvätta håret och riktigt slösa med varmvattnet.
Sen skall vi ut och shoppa och på kvällen skall vi hem till Peter på en informell middag. Informell - ja, vi har ju inte med oss några kläder som passar på de restauranger som han brukar besöka... Rickard och jag åker tillbaka till Geilo på fredag och Marlene och Yvette stannar här tills nästa fredag. De har massor av planer, åka till Oxford och Canterbury, besöka en hel rad museer och Mme Tussaud, åka London Eye... få se hur länge veckan och orken räcker.
Nästa gång vi hörs blir nog från Geilo.
David följde med sin syster hem till Basildon och vi får roa oss bäst vi kan i London. Rickard bor hos Peter (Lisas släkting) och vi tre tjejer får samsas hemma hos mig. I kväll har vi varit på promenad i Kensington med omnejd och inhandlat fish & chips som vi tog med oss hit. Det har varit ett fantastiskt väder, solsken och varmt även i kväll.. Vi har två maskiner med tvätt som vi skall hämta på tvättbaren halv elva (dvs 2230) och i morgon bitti skall vi duscha och tvätta håret och riktigt slösa med varmvattnet.
Sen skall vi ut och shoppa och på kvällen skall vi hem till Peter på en informell middag. Informell - ja, vi har ju inte med oss några kläder som passar på de restauranger som han brukar besöka... Rickard och jag åker tillbaka till Geilo på fredag och Marlene och Yvette stannar här tills nästa fredag. De har massor av planer, åka till Oxford och Canterbury, besöka en hel rad museer och Mme Tussaud, åka London Eye... få se hur länge veckan och orken räcker.
Nästa gång vi hörs blir nog från Geilo.
tisdag 14 september 2010
Loggbok tisdag
Tisdag: Hillmorton – Braunston
Regnig morgon och vi gjorde oss ingen brådska med att komma igång, vi skulle ju bara till Braunston. Det mest spännande som vi passerade på väg dit var var HMP Onley, ett stort fängelse. Det ljusnade upp lite på förmiddagen och vi tog oss tid att ta en promenad till Willoughby, en tämligen ordinär, men också typisk by en kvarts promenad från kanalen. Vi moorade i båtens ”hemmahamn” Braunston Marina och eftersom det blev betydligt bättre väder fram på dagen, så tog vi en promenad uppför slussarna bort till Braunston tunnel och sen kom vi på att vi faktiskt kunde gå upp på kullen, det går ju en stig över till andra öppningen av tunneln. Det var en hel del båtar både på väg upp och ned på Grand Union och det är alltid intressant att se vilka som är erfarna kanalfarare och kommer ihåg i vilken ordning man skall släppa på vattnet i de här breda slussarna. Alla kan inte det och då kan man få se många roliga försök att hålla båten stilla i slussen. Det handlar alltså om vilket inflöde av vatten i slussen som man öppnar först, man öppnar på motsatt sida från där båten ligger, så pressar de inflödet in båten mot slussens sida och sen öppnar man försiktigt på båtens sida.
Nu har vi städat båten både på utsidan och insidan och sen har vi snyggat till oss och skall snart gå och äta middag på puben.
Regnig morgon och vi gjorde oss ingen brådska med att komma igång, vi skulle ju bara till Braunston. Det mest spännande som vi passerade på väg dit var var HMP Onley, ett stort fängelse. Det ljusnade upp lite på förmiddagen och vi tog oss tid att ta en promenad till Willoughby, en tämligen ordinär, men också typisk by en kvarts promenad från kanalen. Vi moorade i båtens ”hemmahamn” Braunston Marina och eftersom det blev betydligt bättre väder fram på dagen, så tog vi en promenad uppför slussarna bort till Braunston tunnel och sen kom vi på att vi faktiskt kunde gå upp på kullen, det går ju en stig över till andra öppningen av tunneln. Det var en hel del båtar både på väg upp och ned på Grand Union och det är alltid intressant att se vilka som är erfarna kanalfarare och kommer ihåg i vilken ordning man skall släppa på vattnet i de här breda slussarna. Alla kan inte det och då kan man få se många roliga försök att hålla båten stilla i slussen. Det handlar alltså om vilket inflöde av vatten i slussen som man öppnar först, man öppnar på motsatt sida från där båten ligger, så pressar de inflödet in båten mot slussens sida och sen öppnar man försiktigt på båtens sida.
Nu har vi städat båten både på utsidan och insidan och sen har vi snyggat till oss och skall snart gå och äta middag på puben.
måndag 13 september 2010
Loggbok måndag
Ansty – Hillmorton
Vi hade både regn och åska i natt (Rickard och Yvette hade hört åskan men vi andra hade tydligen sovit tungt) - men på morgonen var det uppehåll. Vi tog det lugnt och åt frukost innan vi gav oss iväg och när vi kommit en bit på väg så sken solen - ibland i alla fall. Idag har vi kört genom ett lummigt och vackert landskap, inga stora sensationer eller attraktioner men vackert. När vi kom till utkanten av Rugby, så visste vi var det fanns en supermarket, så vi stannade till för att förse oss med det nödvändigaste för idag och i morgon. Det kom lite lätt regn då och då på eftermiddagen, men det var inte ens så vi behövde ta på regnkläder. Vi slussade i Hillmorton, det gick snabbt eftersom det är tre par slussar där och för oss var det bara att glida in i slussen och sen flytta ett steg upp i alla tre slussarna. När vi sen hade passerat, så moorade vi och vid sjutiden gick vi tillbaka till restaurangen som finns mellan första och andra slussen och åt en god middag. Det var bara ett problem, vi fick återvända till båten omgående efter vi hade ätit, eftersom det hade börjat regna och när vi gick hit så blev vi genomblöta. Det kom en riktigt kraftig skur och det fanns naturligtvis ingenstans där vi kunde söka skydd. Men nu har vi hängt kläderna på tork och David har tagit fram ”nödprovianten”, en flaska cognac som vi har värmt oss med och dessutom två chokladkakor, så det går ingen nöd på oss.
Vädret - ja det har jag redan skrivit en del om. Termometern har legat på +15-18 under dagen och hittills har det kommit 16 mm regn - räknat från midnatt. Vi får se hur vädret blir i morgon, av det vi hört så är det lite motsägelsefulla prognoser..
Vi hade både regn och åska i natt (Rickard och Yvette hade hört åskan men vi andra hade tydligen sovit tungt) - men på morgonen var det uppehåll. Vi tog det lugnt och åt frukost innan vi gav oss iväg och när vi kommit en bit på väg så sken solen - ibland i alla fall. Idag har vi kört genom ett lummigt och vackert landskap, inga stora sensationer eller attraktioner men vackert. När vi kom till utkanten av Rugby, så visste vi var det fanns en supermarket, så vi stannade till för att förse oss med det nödvändigaste för idag och i morgon. Det kom lite lätt regn då och då på eftermiddagen, men det var inte ens så vi behövde ta på regnkläder. Vi slussade i Hillmorton, det gick snabbt eftersom det är tre par slussar där och för oss var det bara att glida in i slussen och sen flytta ett steg upp i alla tre slussarna. När vi sen hade passerat, så moorade vi och vid sjutiden gick vi tillbaka till restaurangen som finns mellan första och andra slussen och åt en god middag. Det var bara ett problem, vi fick återvända till båten omgående efter vi hade ätit, eftersom det hade börjat regna och när vi gick hit så blev vi genomblöta. Det kom en riktigt kraftig skur och det fanns naturligtvis ingenstans där vi kunde söka skydd. Men nu har vi hängt kläderna på tork och David har tagit fram ”nödprovianten”, en flaska cognac som vi har värmt oss med och dessutom två chokladkakor, så det går ingen nöd på oss.
Vädret - ja det har jag redan skrivit en del om. Termometern har legat på +15-18 under dagen och hittills har det kommit 16 mm regn - räknat från midnatt. Vi får se hur vädret blir i morgon, av det vi hört så är det lite motsägelsefulla prognoser..
söndag 12 september 2010
Loggbok söndag
Coventry – Ansty
Efter frukosten som David stod för läste han ett stycke ur andaktsboken. Den här söndagen var texten från Matt 24, om den blinde mannen som fick sin syn tillbaka. Sen ägnade vi oss åt sightseeing. Det var så länge sedan jag var i Coventry att det kändes som en ny plats för mig. Vi såg först på katedralen och David kunde berätta en hel del om både den gamla och nya delen. Sen strövade vi i centrum – som faktiskt är bättre bevarat än vad man skulle kunna tro när man hör alla hemska berättelser från WW2. Men mycket är förstås restaurerat. Vi hittade en mataffär med skapligt sortiment och köpte mat till i kväll och nästa morgon och lite kakor och snacks. När vi gick tillbaka till båten så kom det två polisbilar med signaler och blåljus och körde om oss. Vi var förstås tvungna att kolla vad det var när vi såg att de stannade inne på en tvärgata. Då var det ett gängslagsmål, minst 8 killar (troligen fler) i tjugoårsåldern som slogs med knivar och andra tillhyggen. Strax kom det ytterligare två polisbilar och en piketbil och röjde upp, faktiskt riktigt effektivt.
Vid ettiden lämnade vi Coventry och snirklade oss ut ur stan och via den lilla slussen i Hawkesbury Junction med en nivåskillnad på 10-15 cm så kom vi in på North Oxford canal. Vi undrade först om det var en fläderbuske som blommade - det hade i så fall varit en botanisk sensation - men det såg ut som om det var något slags hortensia. I så fall var det en gigantisk sådan. Och förresten så såg vi blommande rhododendron i ett par trädgårdar i Nuneaton. Höstblommande eller naturens under? Det vet vi inte.
Detta är, efter att man passerat mellan en jättelik elstation och en f d soptipp som nödtorftigt kamouflerats med gräs, en riktigt vacker och idyllisk sträcka. Vi stannade till i en by som heter Ansty för att se om det fanns någon pub där, men den som vi såg, den var stängd. Snett över vägen låg kyrkan och vi gick dit och tittade också på den förfallna och samtidigt idylliska kyrkogården. Yvette fotograferade flitigt, hon har en släkting som är kyrkogårdsvaktmästare. Ja, det var inte för att visa honom hur fint det kunde vara! Gräset växte högt och många gravstenar stod på trekvart eller hade ramlat omkull och på en del gravar hade träd elleer buskar slagit rot. Men å andra sidan, inte ens de historiskt intressanta kyrkogårdarna i London är särskilt välskötta (=understatement).
Sen körde vi en liten bit till, eftersom det redan fanns tre båtar – troligen ett sällskap – som hade moorat närmast byn. Nu skall vi äta middag och kvällens stora diskussionsämne är om de stora blåsvarta molnen i nordost kommer hitåt. I så fall kan vi nog räkna med regn och kanske åska. Rickard tyckte att han såg ett par blixtar nyss. Men annars har vädret varit helt okej idag, lite moln ibland, +15 när vi vaknade och sen gick temperaturen upp till +21 på eftermiddagen och nu är det faktiskt fortfarande +20. Det är kanske därför som vi tror att det skall bli åska?
Efter frukosten som David stod för läste han ett stycke ur andaktsboken. Den här söndagen var texten från Matt 24, om den blinde mannen som fick sin syn tillbaka. Sen ägnade vi oss åt sightseeing. Det var så länge sedan jag var i Coventry att det kändes som en ny plats för mig. Vi såg först på katedralen och David kunde berätta en hel del om både den gamla och nya delen. Sen strövade vi i centrum – som faktiskt är bättre bevarat än vad man skulle kunna tro när man hör alla hemska berättelser från WW2. Men mycket är förstås restaurerat. Vi hittade en mataffär med skapligt sortiment och köpte mat till i kväll och nästa morgon och lite kakor och snacks. När vi gick tillbaka till båten så kom det två polisbilar med signaler och blåljus och körde om oss. Vi var förstås tvungna att kolla vad det var när vi såg att de stannade inne på en tvärgata. Då var det ett gängslagsmål, minst 8 killar (troligen fler) i tjugoårsåldern som slogs med knivar och andra tillhyggen. Strax kom det ytterligare två polisbilar och en piketbil och röjde upp, faktiskt riktigt effektivt.
Vid ettiden lämnade vi Coventry och snirklade oss ut ur stan och via den lilla slussen i Hawkesbury Junction med en nivåskillnad på 10-15 cm så kom vi in på North Oxford canal. Vi undrade först om det var en fläderbuske som blommade - det hade i så fall varit en botanisk sensation - men det såg ut som om det var något slags hortensia. I så fall var det en gigantisk sådan. Och förresten så såg vi blommande rhododendron i ett par trädgårdar i Nuneaton. Höstblommande eller naturens under? Det vet vi inte.
Detta är, efter att man passerat mellan en jättelik elstation och en f d soptipp som nödtorftigt kamouflerats med gräs, en riktigt vacker och idyllisk sträcka. Vi stannade till i en by som heter Ansty för att se om det fanns någon pub där, men den som vi såg, den var stängd. Snett över vägen låg kyrkan och vi gick dit och tittade också på den förfallna och samtidigt idylliska kyrkogården. Yvette fotograferade flitigt, hon har en släkting som är kyrkogårdsvaktmästare. Ja, det var inte för att visa honom hur fint det kunde vara! Gräset växte högt och många gravstenar stod på trekvart eller hade ramlat omkull och på en del gravar hade träd elleer buskar slagit rot. Men å andra sidan, inte ens de historiskt intressanta kyrkogårdarna i London är särskilt välskötta (=understatement).
Sen körde vi en liten bit till, eftersom det redan fanns tre båtar – troligen ett sällskap – som hade moorat närmast byn. Nu skall vi äta middag och kvällens stora diskussionsämne är om de stora blåsvarta molnen i nordost kommer hitåt. I så fall kan vi nog räkna med regn och kanske åska. Rickard tyckte att han såg ett par blixtar nyss. Men annars har vädret varit helt okej idag, lite moln ibland, +15 när vi vaknade och sen gick temperaturen upp till +21 på eftermiddagen och nu är det faktiskt fortfarande +20. Det är kanske därför som vi tror att det skall bli åska?
lördag 11 september 2010
Loggbok lördag
Burton Hastings - Coventry
I dag skulle vi alltså ta oss från Ashby Canal, in i Coventry. Vi hade funderingar på att göra det förra året också, men prioriterade att köra genom Braunston Tunnel istället. Rickard lagade till frukost.
För ett år sedan så såg vi många buskar invid Ashby canal som hade förlorat alla blad p g a något insektsangrepp. I år har vi sett många stora träd som är helt utan löv. Rickard tror att det är askar, de har drabbats av någon epidemi över hela nordeuropa. Det skrevs en hel del om det i tidningarna för en tid sedan säjer han (jag har missat detta helt eller också skrevs det om det när jag var ute och åkte med D&P) - och man har i Norge bett de som har drabbade träd att inte såga ner dem eller ta bort grenar för det finns en förhoppning om att träden själva skall klara av angreppet och sen bli resistenta mot just den här smittan om den kommer igen. Det ser i alla fall väldigt trist ut, värst var det kring Mancetter.
Fram till Hawkesbury junction var det en rätt så lantlig miljö. I Coventrys utkanter körde vi genom en grön tunnel och hade inte så mycket koll på vad som hände utanför. Men sen blev det en helt urban kanal, rätt mycket stora företagskomplex och fabriker längs kanalen men också en hel del grönska och många skulpturer.
Det verkade som om man ansträngde sig att hålla snyggt på båda sidorna av kanalen. Den slutar mitt inne i stan, och eftersom det inte var högsäsong, så kunde vi få plats inne i själva kanalbassängen. Vi frågade om det fanns någon öppen mataffär i närheten och som tur var fanns det en servicebutik bara ett par kvarter bort så att vi kunde få tag i mat till frukost i morgon. Vi har varit på en syd-indisk restaurang och ätit middag. Ja, det är viktigt med vilken del av Indien maten kommer från eftersom kryddningen är så olika. Det här kan ju Rickard och han tyckte att maten var väldigt bra, den smakade autentiskt men var lite anpassad till europeisk smak. Nu har vi tagit igen oss en stund och skall snart gå ut och dricka en pint. Man blir väldigt törstig av indisk mat!
Vädret: Mer eller mindre mulet hela dagen, temperaturen har svajat mellan +15 och +19, ingen nederbörd och praktiskt taget vindstilla.
I dag skulle vi alltså ta oss från Ashby Canal, in i Coventry. Vi hade funderingar på att göra det förra året också, men prioriterade att köra genom Braunston Tunnel istället. Rickard lagade till frukost.
För ett år sedan så såg vi många buskar invid Ashby canal som hade förlorat alla blad p g a något insektsangrepp. I år har vi sett många stora träd som är helt utan löv. Rickard tror att det är askar, de har drabbats av någon epidemi över hela nordeuropa. Det skrevs en hel del om det i tidningarna för en tid sedan säjer han (jag har missat detta helt eller också skrevs det om det när jag var ute och åkte med D&P) - och man har i Norge bett de som har drabbade träd att inte såga ner dem eller ta bort grenar för det finns en förhoppning om att träden själva skall klara av angreppet och sen bli resistenta mot just den här smittan om den kommer igen. Det ser i alla fall väldigt trist ut, värst var det kring Mancetter.
Fram till Hawkesbury junction var det en rätt så lantlig miljö. I Coventrys utkanter körde vi genom en grön tunnel och hade inte så mycket koll på vad som hände utanför. Men sen blev det en helt urban kanal, rätt mycket stora företagskomplex och fabriker längs kanalen men också en hel del grönska och många skulpturer.
Det verkade som om man ansträngde sig att hålla snyggt på båda sidorna av kanalen. Den slutar mitt inne i stan, och eftersom det inte var högsäsong, så kunde vi få plats inne i själva kanalbassängen. Vi frågade om det fanns någon öppen mataffär i närheten och som tur var fanns det en servicebutik bara ett par kvarter bort så att vi kunde få tag i mat till frukost i morgon. Vi har varit på en syd-indisk restaurang och ätit middag. Ja, det är viktigt med vilken del av Indien maten kommer från eftersom kryddningen är så olika. Det här kan ju Rickard och han tyckte att maten var väldigt bra, den smakade autentiskt men var lite anpassad till europeisk smak. Nu har vi tagit igen oss en stund och skall snart gå ut och dricka en pint. Man blir väldigt törstig av indisk mat!
Vädret: Mer eller mindre mulet hela dagen, temperaturen har svajat mellan +15 och +19, ingen nederbörd och praktiskt taget vindstilla.
fredag 10 september 2010
Loggbok fredag
Snarestone – Burton Hastings
Vi vaknade tidigt av att man körde igång någon monstermaskin i närheten och eftersom vi hade en sju timmars tur (enligt en av kanalböckerna) framför oss idag om vi skulle köra ner till Bedworth, så var det bara att stiga upp. Yvette fixade frukost, idag var det läge för ”full english”. Det hade mulnat på, och när vi nu körde tillbaka på Ashby Canal, så duggregnade det lite. Men vi bestämde oss ändå för att ta promenaden upp till Market Bosworth, den lilla mysiga staden strax norr om slagfältet för att fylla på förråden lite. Vi kollade, och jo - Café Torte fanns kvar och även den österrikiska damen så det blev kaffe och tårta där... När vi kom tillbaka till båten, så hade en båt med norsk flagga moorat intill oss. Tyvärr träffade vi inte dem som var i båten, trots att vi väntade en stund. De var dessutom på väg i motsatt riktning som oss. Så det var bara att fortsätta. Yvette gjorde samma reflexion som vi gjorde för ett år sedan och även när vi åkte på Llangollen canal, att det var intressant att se omgivningarna från båda håll. När man kör på någon av de ”rundturer” som finns, så har man passerat något vackert eller intressant, och sen får man inte tillfälle att se det igen. David frågade Yvette vad hon tyckte om att vara ute och åka kanalbåt och hennes svar var rätt entydigt: ”När kan vi göra om det här?” Vi moorade vid sjutiden någonstans halvvägs mellan Hinckley och Bedworth och Yvette lagade middag. Biffskivor, potato wedges och salsa. (Obs: det är första gången som vi äter potato wedges den här resan!)
Vädret: mulet hela dagen, lite duggregn mitt på dagen och några få regnstänk nu i kväll. Helt ok temperatur, den har pendlat mellan +14 när vi vaknade (vi räknade med att det skulle vara riktigt kallt, men lyckligtvis hade vi fel), +20 som varmast och nu är det +17.
Vi vaknade tidigt av att man körde igång någon monstermaskin i närheten och eftersom vi hade en sju timmars tur (enligt en av kanalböckerna) framför oss idag om vi skulle köra ner till Bedworth, så var det bara att stiga upp. Yvette fixade frukost, idag var det läge för ”full english”. Det hade mulnat på, och när vi nu körde tillbaka på Ashby Canal, så duggregnade det lite. Men vi bestämde oss ändå för att ta promenaden upp till Market Bosworth, den lilla mysiga staden strax norr om slagfältet för att fylla på förråden lite. Vi kollade, och jo - Café Torte fanns kvar och även den österrikiska damen så det blev kaffe och tårta där... När vi kom tillbaka till båten, så hade en båt med norsk flagga moorat intill oss. Tyvärr träffade vi inte dem som var i båten, trots att vi väntade en stund. De var dessutom på väg i motsatt riktning som oss. Så det var bara att fortsätta. Yvette gjorde samma reflexion som vi gjorde för ett år sedan och även när vi åkte på Llangollen canal, att det var intressant att se omgivningarna från båda håll. När man kör på någon av de ”rundturer” som finns, så har man passerat något vackert eller intressant, och sen får man inte tillfälle att se det igen. David frågade Yvette vad hon tyckte om att vara ute och åka kanalbåt och hennes svar var rätt entydigt: ”När kan vi göra om det här?” Vi moorade vid sjutiden någonstans halvvägs mellan Hinckley och Bedworth och Yvette lagade middag. Biffskivor, potato wedges och salsa. (Obs: det är första gången som vi äter potato wedges den här resan!)
Vädret: mulet hela dagen, lite duggregn mitt på dagen och några få regnstänk nu i kväll. Helt ok temperatur, den har pendlat mellan +14 när vi vaknade (vi räknade med att det skulle vara riktigt kallt, men lyckligtvis hade vi fel), +20 som varmast och nu är det +17.
torsdag 9 september 2010
Loggbok torsdag
Stoke Golding – Snarestone
Vi började köra mot Bosworth Battlefield så snart vi fått på oss kläderna. I dag var det Marlenes köksdag och när vi moorade vid Bosworth så hade hon frukosten klar. I dag blev det inte någon vanlig ”full english” utan en något mer hälsosam variant. Vi fick sandwiches med rostat grahamsbröd och fruktjoghurt med müsli. Vi hade bestämt att äta en lite lättare frukost och sen äta ordentlig lunch på The Tithe Barn, restaurangen vid besökscentret.
Vi travade runt på det förmodade slagfältet och David berättade för Yvette vad det var som förmodligen hade hänt där (eller på någon plats i närheten) en gång i tiden. Sen såg vi på utställningen och en inspelning av den platsaktuella delen av Rickard III. Precis som när vi var här förra gången, så fanns det några som visste precis när REPLIKEN skulle komma och fyllde i unisont: ”A horse, a horse, my kingdom for a horse” och sen började hela publiken skratta. Efter lunchen så fortsatte vi vidare, och har nu hamnat i Snarestone, där Yvette har fått lära sig allt om Ashby Canal, inklusive en timmas promenad när vi sakkunnigt kontrollerade och konstaterade att man i all fall hade gjort en hel del för att börja restaurera kanalen sedan vi var här för ett år sedan.
Den 5 augusti fyllde man på vatten i den nya sträckningen som går upp till ett gammalt pumphus och den 17 september skall den officiella invigningen äga rum. I dag hade man stängt av den nya sträckan med stora järnplåtar och stenhögar och sänkt vattnet eftersom det hade blivit en sättning i pålverket på ena sidan. Men jag tror inte at man hade fått premiäråka sträckan i alla fall, engelsmännen är rätt lydiga och korrekta när det gäller sånt här.
Det är ingen lång sträcka, men det var här vi gick för ett år sedan och spekulerade över om det någonsin skulle bli en fortsättning från Snarestone. På söndag är det en guidad tur från Measham på den planerade sträckningen – men då är vi inte här längre. Tyvärr. Jag har i alla fall tagit reda på att kanalen fram till Measham kommer att gå nästan exakt på den ursprungliga sträckningen och sen på en akvedukt över Measham High Street (!) och man planerar också att anlägga en båthamn i Measham.
Inne i Measham kommer man att använda en nedlagd järnväg ett stycke genom bebyggelsen innan kanalen får tillbaka sin ursprungliga sträckning ända upp till den restaurerade delen vid Moira. Där måste man tydligen ha en sluss, för att det skall fungera med den nya sträckningen. Vi är eniga om att när kanalen blir klar, så skall vi köra den – från Marston till Moira! När? Ja, där har vi fått lite olika besked. Allt från fyra till sju år.
Nu har vi grillat hamburgare och eftersom det fina vädret har den nackdelen att kvällarna blir kalla, så kurar vi ihop oss inne i båten nu.
Vädret? Kall morgon +9 och halvmulet, mitt på dagen solsken och +21 och nu i kväll +10 molnfritt och vindstilla. Det blir nog en kall natt.
Vi började köra mot Bosworth Battlefield så snart vi fått på oss kläderna. I dag var det Marlenes köksdag och när vi moorade vid Bosworth så hade hon frukosten klar. I dag blev det inte någon vanlig ”full english” utan en något mer hälsosam variant. Vi fick sandwiches med rostat grahamsbröd och fruktjoghurt med müsli. Vi hade bestämt att äta en lite lättare frukost och sen äta ordentlig lunch på The Tithe Barn, restaurangen vid besökscentret.
Vi travade runt på det förmodade slagfältet och David berättade för Yvette vad det var som förmodligen hade hänt där (eller på någon plats i närheten) en gång i tiden. Sen såg vi på utställningen och en inspelning av den platsaktuella delen av Rickard III. Precis som när vi var här förra gången, så fanns det några som visste precis när REPLIKEN skulle komma och fyllde i unisont: ”A horse, a horse, my kingdom for a horse” och sen började hela publiken skratta. Efter lunchen så fortsatte vi vidare, och har nu hamnat i Snarestone, där Yvette har fått lära sig allt om Ashby Canal, inklusive en timmas promenad när vi sakkunnigt kontrollerade och konstaterade att man i all fall hade gjort en hel del för att börja restaurera kanalen sedan vi var här för ett år sedan.
Den 5 augusti fyllde man på vatten i den nya sträckningen som går upp till ett gammalt pumphus och den 17 september skall den officiella invigningen äga rum. I dag hade man stängt av den nya sträckan med stora järnplåtar och stenhögar och sänkt vattnet eftersom det hade blivit en sättning i pålverket på ena sidan. Men jag tror inte at man hade fått premiäråka sträckan i alla fall, engelsmännen är rätt lydiga och korrekta när det gäller sånt här.
Det är ingen lång sträcka, men det var här vi gick för ett år sedan och spekulerade över om det någonsin skulle bli en fortsättning från Snarestone. På söndag är det en guidad tur från Measham på den planerade sträckningen – men då är vi inte här längre. Tyvärr. Jag har i alla fall tagit reda på att kanalen fram till Measham kommer att gå nästan exakt på den ursprungliga sträckningen och sen på en akvedukt över Measham High Street (!) och man planerar också att anlägga en båthamn i Measham.
Inne i Measham kommer man att använda en nedlagd järnväg ett stycke genom bebyggelsen innan kanalen får tillbaka sin ursprungliga sträckning ända upp till den restaurerade delen vid Moira. Där måste man tydligen ha en sluss, för att det skall fungera med den nya sträckningen. Vi är eniga om att när kanalen blir klar, så skall vi köra den – från Marston till Moira! När? Ja, där har vi fått lite olika besked. Allt från fyra till sju år.
Nu har vi grillat hamburgare och eftersom det fina vädret har den nackdelen att kvällarna blir kalla, så kurar vi ihop oss inne i båten nu.
Vädret? Kall morgon +9 och halvmulet, mitt på dagen solsken och +21 och nu i kväll +10 molnfritt och vindstilla. Det blir nog en kall natt.
onsdag 8 september 2010
Loggbok onsdag
Atherstone – Stoke Golding
Vi vaknade tidigt, (full english och Rickards köksdag) för vi hade tänkt att vara hos Dobbie´s Garden World när de öppnade kl 0900. Nu blev det inte riktigt så, men vi var där klockan tio i alla fall. Ja, vi hade väl en kilometer att köra och sen moorade vi Hartshill Wharf där den berömda(?) ”Clock bridge” finns. Det är en överbyggnad vid infarten till en liten arm av kanalen, David trodde att den delen en gång i tiden varit en torrdocka. Men det var ett originellt byggnadsverk.
Sen travade vi iväg till gardencentret, kollade lite på blommor och blad men ägnade mest intresse åt de olika labyrinterna. Det finns en för varje världsdel med utformning och växter som presenterar världsdelen. Vi tog en broschyr som informerade oss om att det finns ett företag i England som konstruerar labyrinter över hela världen och det var de, inte garden centret som stod för anläggningen. Vi hade ingen aning om att det finns så många nyuppförda labyrinter i England.
Sen var det inte så lång väg till området där de stora pyramidliknande slagghögarna finns och därefter körde vi in i Nuneaton. Vi visste var det fanns en Tesco Express på rimligt avstånd från kanalen, så Yvette, Marlene och jag gick dit och provianterade. De hade utvidgat lite sen vi var drä för ett år sedan, så det fanns allt vad vi behövde. Vi har kylskåp och en frys för 2-4 dagars förvaring, men de är inte dimensionerade för 5 personer, så det gäller att vara på alerten när det finns en butik i närheten. Kanalen slingrar sig genom bebyggelsen och vi hade god tid på oss att kolla vilka hus som hade god ordning i sina trädgårdar och vilka som hade dem som skrotupplag. För två ordningsamma schweiziskor som Yvette och Marlene var en del områden rena chocken... Men sen kom vi ut på ”landet” igen och strax var det dags att svänga in på Ashby canal. Det fanns inte ett moln på himlen och vi hade bestämt oss för att köra så långt vi kunde innan det mörknade. Vi moorade sen ungefär halvvägs mellan Hinckley och Bosworth Battlefield och då var den stora skink- och ostpajen värmd i ugnen och till den blev det en flaska rött – delad på fem personer...
Vädret? Mulen morgon och förmiddag, men sen klarnade det upp och nu mulnade det på igen mot kvällen. Ingen nederbörd. Temperatur +12 på morgonen, 19 mitt på dagen och nu i kväll +15. Inget regn idag.
Vi vaknade tidigt, (full english och Rickards köksdag) för vi hade tänkt att vara hos Dobbie´s Garden World när de öppnade kl 0900. Nu blev det inte riktigt så, men vi var där klockan tio i alla fall. Ja, vi hade väl en kilometer att köra och sen moorade vi Hartshill Wharf där den berömda(?) ”Clock bridge” finns. Det är en överbyggnad vid infarten till en liten arm av kanalen, David trodde att den delen en gång i tiden varit en torrdocka. Men det var ett originellt byggnadsverk.
Sen travade vi iväg till gardencentret, kollade lite på blommor och blad men ägnade mest intresse åt de olika labyrinterna. Det finns en för varje världsdel med utformning och växter som presenterar världsdelen. Vi tog en broschyr som informerade oss om att det finns ett företag i England som konstruerar labyrinter över hela världen och det var de, inte garden centret som stod för anläggningen. Vi hade ingen aning om att det finns så många nyuppförda labyrinter i England.
Sen var det inte så lång väg till området där de stora pyramidliknande slagghögarna finns och därefter körde vi in i Nuneaton. Vi visste var det fanns en Tesco Express på rimligt avstånd från kanalen, så Yvette, Marlene och jag gick dit och provianterade. De hade utvidgat lite sen vi var drä för ett år sedan, så det fanns allt vad vi behövde. Vi har kylskåp och en frys för 2-4 dagars förvaring, men de är inte dimensionerade för 5 personer, så det gäller att vara på alerten när det finns en butik i närheten. Kanalen slingrar sig genom bebyggelsen och vi hade god tid på oss att kolla vilka hus som hade god ordning i sina trädgårdar och vilka som hade dem som skrotupplag. För två ordningsamma schweiziskor som Yvette och Marlene var en del områden rena chocken... Men sen kom vi ut på ”landet” igen och strax var det dags att svänga in på Ashby canal. Det fanns inte ett moln på himlen och vi hade bestämt oss för att köra så långt vi kunde innan det mörknade. Vi moorade sen ungefär halvvägs mellan Hinckley och Bosworth Battlefield och då var den stora skink- och ostpajen värmd i ugnen och till den blev det en flaska rött – delad på fem personer...
Vädret? Mulen morgon och förmiddag, men sen klarnade det upp och nu mulnade det på igen mot kvällen. Ingen nederbörd. Temperatur +12 på morgonen, 19 mitt på dagen och nu i kväll +15. Inget regn idag.
tisdag 7 september 2010
Loggbok tisdag
Fazeley junction – Atherstone
Jag vaknade klockan fem av en riktigt kraftig regnskur och det kraftiga regnet höll på när vi skulle äta frukost och vi började faktiskt bli lite oroliga, vi hade ju många slussar som vi skulle passera idag. Vi började dagen med ”full english”, och jag erbjöd mig storsint att ta hand om köket idag också, eftersom vi åt middag på puben igår. Skulle vi behöva sätta upp taket över akterdäcket? Men hur det var, så mattades regnet av och det räckte med oljerocken för Rickard som offrade sig och ställde sig vid rodret. Efter ungefär en halvtimmas gång upphörde regnet. Första anhalten efter att vi avverkat två slussar inne i stan blev ett snabbt besök hos Tesco i Amington. När vi kom ut från butiken sken solen från en i det närmaste molnfri himmel. Vi var nu på väg mot ett avsnitt av Coventry Canal där det inte fanns så många matställen, om vi mindes rätt, så det var viktigt att vi kunde fylla på förråden. När vi passerade Alvecote Marina så använde vi oss av deras pumpout och fyllde på vatten. Vi gjorde ett snabbt besök på toppen av den stora slagghögen som ligger alldeles i närheten, passerade kända ställen som Pooley Hall och Polesworth. Sen kom vi till de första slussarna i Atherstone, sammanlagt är det elva stycken och nu visste vi att vi hade ett riktigt dagsverke framför oss. Det blev en hel del väntetider, och vi var inte igenom förrän vid halvsextiden på eftermiddagen. Slussarna här töms snabbt men fylls väldigt långsamt. Vi moorade upp ett stycke utanför Atherstone och passade på att ta en promenad i Mancetter, som är en riktigt idyllisk liten by, visserligen nästan sammanväxt med Atherstone, men den har ändå bevarat den gamla bykärnan.
Dessutom var Mancetter en viktig plats under romartiden. Enligt en informationstavla var det hemvist för den 14 romerska legionen och det kan vara här som Queen Boadicea mötte sitt öde år 60.
Vi såg en skylt som informerade om att Englands största (?) garden center Dobbie´s Garden World låg alldeles utanför Mancetter. Det var inte bara ett gardencenter utan det fanns mycket annat där, t ex en labyrint för var världsdel och då blev Yvette och Rickard eld och lågor, så ett besök där fanns först på agendan för morgondagen. Sen återvände vi till båten och lagade middag. Idag blev det räkfylld djupfryst fisk som vi lagade till i ugnen och alldeles vanliga kokta potatisar.
Vädret idag: +12 när vi vaknade, +20 som varmast mitt på dagen. I går kväll och i natt har det kommit 13,4 mm och sedan kom det 0,3 mm regn som droppade ner lite då och då från spridda mörka moln sen eftermiddag. Men vid sextiden klarnade det upp igen och det blev en fin kväll. Just nu är det + 14.
Jag vaknade klockan fem av en riktigt kraftig regnskur och det kraftiga regnet höll på när vi skulle äta frukost och vi började faktiskt bli lite oroliga, vi hade ju många slussar som vi skulle passera idag. Vi började dagen med ”full english”, och jag erbjöd mig storsint att ta hand om köket idag också, eftersom vi åt middag på puben igår. Skulle vi behöva sätta upp taket över akterdäcket? Men hur det var, så mattades regnet av och det räckte med oljerocken för Rickard som offrade sig och ställde sig vid rodret. Efter ungefär en halvtimmas gång upphörde regnet. Första anhalten efter att vi avverkat två slussar inne i stan blev ett snabbt besök hos Tesco i Amington. När vi kom ut från butiken sken solen från en i det närmaste molnfri himmel. Vi var nu på väg mot ett avsnitt av Coventry Canal där det inte fanns så många matställen, om vi mindes rätt, så det var viktigt att vi kunde fylla på förråden. När vi passerade Alvecote Marina så använde vi oss av deras pumpout och fyllde på vatten. Vi gjorde ett snabbt besök på toppen av den stora slagghögen som ligger alldeles i närheten, passerade kända ställen som Pooley Hall och Polesworth. Sen kom vi till de första slussarna i Atherstone, sammanlagt är det elva stycken och nu visste vi att vi hade ett riktigt dagsverke framför oss. Det blev en hel del väntetider, och vi var inte igenom förrän vid halvsextiden på eftermiddagen. Slussarna här töms snabbt men fylls väldigt långsamt. Vi moorade upp ett stycke utanför Atherstone och passade på att ta en promenad i Mancetter, som är en riktigt idyllisk liten by, visserligen nästan sammanväxt med Atherstone, men den har ändå bevarat den gamla bykärnan.
Vi såg en skylt som informerade om att Englands största (?) garden center Dobbie´s Garden World låg alldeles utanför Mancetter. Det var inte bara ett gardencenter utan det fanns mycket annat där, t ex en labyrint för var världsdel och då blev Yvette och Rickard eld och lågor, så ett besök där fanns först på agendan för morgondagen. Sen återvände vi till båten och lagade middag. Idag blev det räkfylld djupfryst fisk som vi lagade till i ugnen och alldeles vanliga kokta potatisar.
Vädret idag: +12 när vi vaknade, +20 som varmast mitt på dagen. I går kväll och i natt har det kommit 13,4 mm och sedan kom det 0,3 mm regn som droppade ner lite då och då från spridda mörka moln sen eftermiddag. Men vid sextiden klarnade det upp igen och det blev en fin kväll. Just nu är det + 14.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
