En vecka till har gått - nästan.

I onsdags fick jag oväntat besök av Robbie, Lisa och hennes väninna Regula. Det var Regula som var verktyget för att Lisa och Lotta kom med i armén och indirekt alltså orsaken till att hela familjen nu är med. Regula har haft en mycket framgångsrik stylingfirma som hon sålde för ett par år sedan och nu funderar hon på att slå sig ner någonstans här i trakten. De hade fyra objekt i Ascona, två av dem finns i de nybyggda "gated communities" som dykt upp här, ett söder om stadskärnan och ett ligger max 3 minuters promenad från mig. Det var faktiskt det objekt som tilltalade henne mest och som också Robbie tyckte var helt ok. Det skulle ju vara kul om hon flyttade hit, jag träffade henne ett par gånger när jag bodde i Magglingen och hon är väldigt trevlig. Dessutom är det ju inte fel att ha en av landets mer kända stylister i bekantskapskretsen. Hon hade läst min engelska blogg och tyckte att det skulle vara roligt att ha några ex-salvos i närheten. Sen tyckte Regula att bilden som jag har i bloggarna inte alls gör mig rättvisa... Den förra bilden tog jag bort eftersom Håkan m fl tyckte att jag såg så frusen ut. Men Regula har rätt, jag ser lite "ansträngd" ut på bilden. Ja, vi får se om jag gör något åt det!

Julia och jag hedrade Ikea i Grancia (Lugano) med ett besök igår. Det resulterade i att jag hade med mig två kassar med julpynt och en del andra grejor hem. Julia köpte också en hel del (3 kassar) men då var det rätt många julklappar också. Jag funderar på att köpa ett konstgjort julträd. Det är inte en gran utan påminner mer om en tall eller pinje och den har lysdioder inmonterade i grenarna och när julen är över så fäller man försiktigt ihop den och stoppar in den i sin kartong. D&P och jag kommer att fira jul tillsammans. Pierres mamma skall vara hos hans syster och Davids syster och hennes man (som bor  i England) reser till Perth i Australien för att fira jul tillsammans med hans brors familj. Pierre har redan nu börjat fundera på julmenyn.

I dag är det riktigt fint väder och nu skall jag inte sitta inne och hänga längre utan passa på att gå ut en stund. I morgon och på söndag skall det regna och nästa vecka kommer dagstemperaturen att dala ner mot 5-6 grader. Snön ligger kvar uppe i bergen och regnar det här så snöar det däruppe. Brr!

Som vanligt bryr jag mig om vädret.

Regn, +7 och uppe i bergen snöar det. Inte alls kul. Det kom lite snöslask här både i går och på söndag eftermiddag, men det var sånt som smälte bort på en halvtimma. Men det är bara att konstatera faktum, förr eller senare blir det vinter även här. Nu vill jag ju inte påstå att ni som bor i Sverige anser att vi har så mycket vinter just nere i Ascona och Locarno, men man behöver inte komma så värst högt upp för att det skall ändra sig. Uppe hos D&P ligger snön kvar i trädgården medan gatan upp (Via Eco) är så gott som snöfri. På Geilo är det snötäckt, men det är bara några centimeter snö som ligger kvar därför att nätterna är riktigt kalla nu. Men där är det okej med snö. Inte i Ascona.

Mitt uppdrag förra veckan var mer omfattande än vad Erik påstod i sitt mail. Det var inte 14 utan 19 sidor. Han hade visst halkat på tangentbordet! Men OK, det blev ju lite mer pengar också. Den här veckan skall jag bara göra det jag har lust med, vilket inkluderar ett besök på Ikea utanför Lugano. Julia såg en annons om deras julpynt och jag följer med och har föresatt mig att inte komma hem med en massa grejor. Men i år stannar jag här över helgerna och reser till Geilo först när det blir riktig vinter där. "Kan bli en slapsete vinter" står det på yr.no, men det gäller visst bara längs kusterna.

Villa Tabor i Ronco (som ligger ett par kilometer härifrån), där Erich Maria Remarque och hans fru Paulette Goddard bodde under många år har engagerat människorna här. Den har varit till salu en tid och många har agerat för att den inte skulle bli privatbostad igen, utan att kantonen skulle köpa den. Nu har man lyckats samla ihop de pengar som behövs för köpet, det är både privatpersoner, fonder och kantonen som bidragit och så får man låna pengar ur någon federal fond. Nu undrar vi vad man skall göra med Villa Tabor, men det har vi inte sett några ordentliga besked om. "Kultur" är ju ett mycket vidsträckt begrepp.

Diverse information. (Jag skall inte bli rubriksättare i nästa liv!).

Ja, så har jag avslutat min karriär som affärsbiträde för den här gången. När jag kom hem och öppnade min mail så fanns det en vänlig förfrågan om jag kunde tänka mig att göra ett jobb som måste vara klart måndag morgon. Vädret är inget vidare, David är i Zürich och Pierre har fått göra en snabbutryckning till en rasplats på italienska sidan, inte alls långt från gränsen, Marlene är i München onsdag-fredag. Så okej då. Men jag tänker inte börja jobba förrän i morgon.

Här i Tessin säljs en del hus som "rustico", det skall innebära att det är ett hus som annars riskerar att förfalla och därför med gott samvete kan säljas för att rustas upp och användas som feriehus. Här i kantonen tycker man att det är bra, landsbygden hålls levande och man bibehåller kulturlandskapet. Bern tycker annorlunda och menar att det är alldeles för många hus som säljs som rustico och att man tillåter lite för avancerade om- och tillbyggnader. Sen har en del kändisar lämnat Tessin, därför att det inte finns tillräckligt stora egendomar för deras behov. De som jag har hört talas om flyttar till norra Italien där det finns lite mer svängrum. Detta betyder minskade skatteintäkter enligt våra folkvalda, men vem inbillar sig att artister och bankirer betalar något nämnvärt med skatt när de har sina bolag registrerade i skatteparadis. Men somliga är väldigt bekymrade.

Och så skall det bli en folkomröstning i Schweiz den 28 november. Det handlar dels om att införa en lag om att utvisa kriminella invandrare och så en skattereform som ingen riktigt vet vad den skulle innebära. Jag har varit i kontakt med Marti & Gerard i Bern, som sköter mina tillgångar och förslaget är så oklart att de inte kan tala om huruvida det skulle påverka mina inkomster. Jag fick bara beskedet att det här är inget att ligga sömnlös för (vilket jag definitivt inte gör) och skulle förslaget genomföras (tveksamt tydligen) så kan man alltid göra vissa omdispositioner. Nåja, det är väl skönt att veta att jag sannolikt kan hålla nästan ovanför vattenytan i fortsättningen också.

I söndags studerade vi "iSalvos" noggrant och tyckte nog att det kunde vara något för oss. Jag lyssnade mig igenom ett par av deras videoupptagningar i går kväll och det var speciellt roligt att få se att Eva Burrows faktiskt fortfarande är i elden. Visst hade hon åldrats (är 80 nu) men har fortfarande mycket att ge, det förstod jag. Pierre känner en av dem som står för sajten, och han skulle kontakta den här killen och höra lite mer. Pierre skulle vilja att det skapades en grupp för ex-salvos inom iSalvos.

iSalvos - vad är det?

Regn, låga moln och högst måttlig temperatur. Jag sov ganska länge idag. Först har jag jobbat heltid tre dagar i Sophias butik, sen var vi på Osteria Vaccini igår kväll. Nej, det blev inte alls sent, men för den som är van att kunna bestämma dagsrytmen själv så kändes det. Och så är det ju ingen idé att stiga upp tidigt när det regnar.

Men nu är jag klar att åka och hämta Marlene och sen skall vi upp till D&P. Pierre har nämligen hittat en kår som vi (även Marlene) kan vara med i! "Kåren" kallas för iSalvos och förutom att den har sin hemvist i cyberspace, så administreras den från Australien. Det var en släkting till Pierre som hade tipsat honom om denna relativt nya företeelse. Vi skall kolla upp vad det egentligen handlar om och sedan, kanske efter moget övervägande(?), ansluta oss till iSalvos. Stephen Court lär vara en av grundarna och det skall finnas en hel del intressant material att ta del av där. Fortsättning följer!

I morgon och på tisdag har jag lovat att vara i butiken så att Sophia kan kurera ev. jetlag och så får hon väl gå igenom posten o s v. Det är faktiskt kul att jobba i butik.

Onsdag i Ascona

I går var D&P och jag uppe i det lilla ödekapellet högt ovanför Locarno och tände ljus. Det var alla själars dag och då är det en tradition för många att man gör så. Flera ödekapell uppe bergen får uppmärksamhet en gång om året, annars är det ingen som bryr sig om dem.

Förra veckan jobbade jag torsdag-lördag i Sophias butik (kläder, inredningsartiklar och en hel del annat...) och det var en rolig omväxling. Hon har ett rätt brett och delvis exklusivt sortiment och det var en jämn tillströmning av kunder alla dagarna faktiskt. Och det var bara en som inte ville prata engelska, så henne fick Anna ta hand om. Nu skall jag jobba där samma dagar denna vecka och så har jag lovat att komma på måndag-tisdag nästa vecka så att Sophia kan ta det lite lugnt efter sin USA-resa.

Vi har riktigt fint väder här, solen skiner och det är redan +15. Pierre befinner sig någonstans i uppe i bergen närheten av Airolo där det gick ett ras för några dagar sedan och David har åkt upp till någon sjö i närheten av gränsen till Graubünden. Det gäller för dem att ta vara på tillfällena innan snö och is sätter stopp för deras fältarbete.

Vad jag skall göra? Slappa, det blir ju jobb i tre dagar sen. Läsa bok och blir det för varmt på altanen så finns det en hög att stryka. Kanske.

Quick update.

Efter några gråa dagar så skiner solen igen, men i natt har det varit ett par minusgrader lite längre upp på berget. Det ser ut att bli varannandagsväder en tid framöver, men det innebär också att vi klarar oss undan nattfrost.

Rickard reste hem i tisdags, jag körde honom till Bellinzona så att han kunde komma med en snabb förbindelse till Zürich. Men sen fick han vänta ett par timmar extra, flygplanet blev försenat p g a ett fel med ventilationen i passagerarkabinen. Nu var det ingen katastrof eftersom han skulle stanna i Oslo och jobba där t o m mitten av november.

Backarna i Vestlia på Geilo öppnar redan på fredag eller lördag, Nesbyen och Hemsedal troligen nästa helg. Det är alltid en kamp om att komma först med säsongspremiären och det är inte alltid säkert att den dyra konstsnön ligger kvar. Men nu lär marken på Vestlia vara frusen. Påstår dom. Ja, annars äts snön upp underifrån och backens nedre del blir, trots dränering som en lervälling om det inte kyler på snabbt. Men det är som vanligt pengar inblandade. Och prestige.

Dagens stora nyhet är att jag skall vara "på jobbet" i Sophias butik om en halvtimma. Jag jobbar torsdag-lördag denna och nästa vecka.  Och nu måste jag nog ta och ge mig iväg, jag skall ända till Locarno...

I kväll blir det fest!

Här är det gråväder och det skall bli regn söndag-måndag. Jag blev klar med mitt uppdrag i torsdags kväll och hann att pusta ut lite innan Rickard kom. I går var det fint väder och stackarn hann knappast ställa ifrån sig sin väska innan D&P körde iväg med honom ut till båten. De fick några fina timmar ute på sjön, och gjorde några strandhugg innan de kom tillbaka efter att mörkret hade lagt sig. Men båttur blev det i alla fall. Idag är de uppe i Valle Verzasca, det är en intressant bergsformation där, en veckning där vissa lager består av pegmatit som har ett mycket intressant innehåll. Området är faktiskt avstängt för allmänheten, men det är tydligen så svårtillgängligt att få känner till det. Det lär ändå stå skyltar där om rasrisk och livsfara för att hålla folk borta.

David har kollat och det verkar som om den lilla ekumeniska "församlingen" tynat bort helt när den pensionerade pastorn med fru inte bor här längre. Vi hade annars tänkt att köra ner till Lugano i morgon. Nåja, vi hittar väl alltid på något att göra. D&P tänker vara lediga på måndag och så får jag i uppgift att köra Rickard till Bellinzona tidigt på tisdag morgon så han kommer med flyget till Oslo 1350.

I kväll kommer hela sällskapet hit på middag, d v s alla nio så jag har ägnat dagen åt att snygga till lite och att duka bordet. Min vana trogen så misshandlar jag inte fina råvaror utan låter min "hovleverantör" av catering stå för den delen. D&P står för vinet till maten.

Nu är klockan strax fyra och jag kan pusta ut en stund innan gästerna infinner sig vid halvsjutiden. Jag skall läsa färdigt en av mina "svenska" böcker, Operation Mincemeat som handlar om en fullkomligt helknäpp plan för att lura tyskarna under andra världskriget. Författaren heter Ben McIntyre, så det händer alltså att jag frångår mina priciper att läsa böcker på originalspråket - där så är möjligt.

Ganska tidig måndag morgon.

Jag skriver några rader nu innan jag börjar jobba med mitt nya uppdrag. Det är ganska stort och skall vara avklarat den här veckan.

Vi hade en riktigt trevlig "videokväll" i fredags och det blev ganska sent. "Marching as to war" var lika bra som för tjugo år sedan... Marlene tyckte också att det var bra. Hon har läst "The general next to God" och ett par andra arméböcker som Pierre lånat henne, så hon visste ju en del i förväg.

I går fick vi oväntat besök. Valentina, som numera bor i Dubai, hade kommit hem för att vara med på sin mormors 90-årsdag. Marlene och jag har inte träffat henne sedan hon flyttade dit, när hon var hemma sist så var vi på vår första kanalfärd. Hon hade mycket intressant att berätta och kunde bekräfta att Dubai inte är det "paradis" som det ibland framställs som. Men hon tjänar bra, tre gånger så mycket som om hon skulle jobba som sjuksköterska här och betalar dessutom ingen skatt och har fri bostad. Hon planerar att stanna där tre år till.

Rickard kommer hit på fredag. D&P planerar att ta med honom på en segeltur - om vädret tillåter. Sen gör de iordning båten för vintern. En dag skulle de ta en tur till något intressant ställe uppåt Valle Verzasca, det är väl något naturens under som de hittat där uppe. Rickard åker direkt till Zürich på tisdag morgon, sen jöbbar han ett par veckor i Oslo.

Vi diskuterade faktiskt om våra arbetsförhållanden för några dagar sedan. David har en tjänst vid en institution som är löst knuten till polytekniska i Zürich och Pierre jobbar för en organisation inom federationen som håller på med geologiska undersökningar. Båda har fast lön, men bestämmer i princip själva hur mycket de jobbar. Men å andra sidan skulle väl inte deras kontrakt förlängas om de inte kunde visa resultat. Rickard jobbar när det passar honom, duktiga läkare kan göra lite som de själva vill i Norge. Jag får diverse uppdrag från Sverige som visserligen har en deadline, men där jag ändå själv kan reglera när jag jobbar. Marlene har heltidsjobb på en resebyrå och Yvette är sjuksköterska på heltid. Julia och Stephan är konsulter och jobbar mycket periodvis och går och slappar mellan perioderna och Leo är egen företagare men jobbar med uppdrag och tillhör också dem som med gott samvete kan ta en paus mellan uppdragen. Är vi med våra lite udda arbetsförhållanden typiska för det nya arbetslivet? Det är tur att vi har Marlene och Yvette som tillför lite struktur till våra liv!

Och nu är det dags för mig att börja jobba.

Mera TV!

Ja, så har det stora genombrottet visats på TV - nu är det hål genom hela den kommande Gotthardtunneln, världens längsta - åtminstone tills någon annan nation får storhetsvansinne och skall överträffa detta - den är  57 km lång. Det kommer att dröja närmare sju år innan den är klar att köra tågen genom. Stora delar av det schweiziska folket satt nog bänkade framför TV:n vid tvåtiden, genombrottet skedde 1417. Tunnelarbetarna bar i procession en staty av Santa Barbara, tunnelarbetarnas skyddshelgon och triumfmarschen ut Aida ekade mellan tunnelväggarna. Tunneln beräknas vara klar 2017, och då skall 300 tåg passera dagligen i någondera riktningen. Persontågen skall gå med en hastighet av 250 km/t och godstågen får nöja sig med 160 km/t. Det påstås att restiden Milano-Zürich skall kunna reduceras med en timma, men det måste enbart gälla snabbtågen. Som det är nu kan man behöva byta i Schweiz om man åker den sträckan, det säjs att järnvägsnätet kring Zürich är så belastat att alla tåg inte kan gå kortaste vägen dit. Jag vet inte vad det kommer att innebära för oss här, naturligtvis kan det gå lite snabbare men CdT, vår lokaltidning menar att de som reser från Ticino, och då är väl Bellinzona den station som de tänker på, vi kan komma att få stå tillbaka för att snabbtågen skall komma fram.

Mysteriet med e-posten som inte kom fram är löst. Vad som egentligen hänt vet inte Håkan, men den officiella förklaringen från Tele2 är att det varit en bugg i ett av deras nyinstallerade interna spamfilter. Håkans kompis, som kan sånt här, säjer att det är en dålig förklaring. Men huvudsaken är väl att det fungerar igen.

I förmiddags var det strålande sol, jag hade +25 på min altan, men egentligen så var det +16. Nu har det mulnat på och de närmaste dagarna skall det bli en del regn, sen återkommer det fina vädret nästa vecka.

I kväll kommer D&P och Marlene hit. Maten hämtar vi nere på kinesrestaurangen och underhållningen står Pierre för. Han fick tag i alla tre delarna av "Marching as to war" på en arméloppis i London. Det skall bli kul att se dem, jag kommer ihåg hur vi bänkade oss framför TV:n, försedda med lite extra godis och såg på programmet. Jag gissar att det var 1988. Jag undrar om det är lika bra som jag uppfattade det då.

Livesändning

Jag har hela dagen gått fram och tillbaka framför min stationära PC som finns i det s k biblioteket (inte min uppfinning!). Nu har Live-TV sändningen från Chile hakat upp sig och då får jag väl hitta på något annat att göra. Konstigt nog så fungerar inte laptopen alls lika bra som PC:n när det är livesändningar. Den är lite mer än två år gammal. Kan den redan ha blivit omodern???

Cilla undrar i en kommentar varför inte min mail fungerar. Det gör den visst, men det är något konstigt när de som har bredband från TV2 i Sverige försöker maila mig. Håkans mail kommer tillbaka och då bad han en kompis som också har TV2 att försöka och det var likadant då. Sen fick någon som har en annan bredbandsleverantör försöka och då var det inga som helst problem. Han lyckades nå deras kundtjänst men de var väldigt oförstående. Tur att det finns TM om det skulle vara något viktigt.

Köpte jag något hos Gudrun Sjödén? Två outfits, en korallrött och en i höstfärger. Sen blev det några inte lika iögonfallande tröjor som passar bra när jag är mitt vanliga "jeans-jag" och några roliga sockar och en halsduk. Jag hade "den korallröda" på mig när vi var på Osteria Vaccini i lördags och den väckte väl ett visst intresse.

Erik hörde av sig idag. Kunde jag... skulle jag... kanske... om jag hade tid. Nu får jag över ett uppdrag endera dagen, men det är inte så stort, kanske 20 timmar. Sen vill Julia A:s syster ha hjälp av mig i sin butik i Locarno torsdag - lördag i två veckor vid månadsskiftet. Jag har hjälpt till där någon enstaka gång tidigare och det har väl gått bra... men propsar kunderna på att de måste tala italienska, så får de tala med någon annan... Det är ganska kul att jobba i affär.