Jag har ingen lust att blogga.

Nej, det är nog det ganska intensiva jobbtempot som tar bort skrivarlusten. Våren fortsätter att åka berg- och dalbana men visst, det blir varmare så sakteliga. I morgon kommer Regulas släkting från IHQ hit, (kommer inte ihåg just nu vad han heter) och Pierre och David har inviterat till Gossip Party, enbart för honom, Regula och mig. Pierre och släktingen känner varandra väl. Jag ser fram emot en intressant kväll med god mat.

Det känns förstås lite ofint att utelämna Marlene, men hon förstod, "det kommer bara att bli skvaller om människor som jag inte känner och förhållanden som jag inte är bekant med. Hon, Julia, Leo och Stephan skulle gå och äta på något nytt ställe, jag tror det var i Locarno. Jag får säkert höra efteråt vilken underbar mat och vilken fantastisk service de hade.

Kort rapport

Det är en vecka sedan jag skrev något här senast och jag har väl inte haft så mycket att skriva om, förra veckan jobbade jag och jobbade och jobbade. Men det är skönt att veta att uppdraget inte befinner sig i någon som helst tidsnöd.

Fredag kväll åkte Marlene och jag upp till hennes syster, som bor långt uppe i Gomsdalen. Där är det fortfarande bra  skidföre och dessutom är det inte så flashigt och ansträngt i backarna. Det är mest familjer som bor på hotellet som hon och hennes man äger. God mat, mysiga rum och trevligt på kvällarna. Vad mer kan man begära?

Idag har jag jobbat på, det har varit mulet och lite snålblåst ute, men tisdag och onsdag skall det bli fint väder igen. Jag skulle kunna uttrycka det så att våren åker berg- och dalbana just nu.

Och så vill jag påpeka att jag  INTE är på Facebook, om nu någon letar efter mig där. Jag kan inte begripa varför man måste fläka ut sig där och riskera att obehöriga får information som de inte skall ha tillgång till. En av mina vänner i England fick sitt facebookkonto kapat av någon som  lade in både pornografisk text och bilder där . Sen kunde inte hon gå in och ta bort det och det dröjde en dryg månad innan hon fick kontot stängt. Sånt villjag undvika - dessutom, även om det här säkert inte är SÅ vanligt.

Radikalt facelift.

Jenny undrar vad jag menar med radikalt facelift. I det här fallet så var det Lotta som hade berättat om den våg av behov av yttre försköning som ett antal av hennes kvinnliga kolleger låtit sig fångas av. Jag gissar att Lotta, som själv har varit tvungen att göra ett par korrigeringar i ansiktet efter en olyckshändelse, tycker att det är tröttsamt att höra på hur man gör det enbart för att se lite mindre rynkig ut - och yngre förstås. Men tanken på ett radikalt attitydmässigt facelift på 101:an sätter min fantasi i rörelse.

Det accelererande behovet av plastikkirurgi förbryllar mig. En gång i tiden hade jag en hemlig önskan om att kunna ta bort en liten knöl på min näsa. förmodligen var den ytterst liten eftersom den inte syns idag, men om jag stryker med pekfingret över näsryggen så känns den faktiskt - lite. Jag kan förstå att den som har någon medfödd defekt eller den som i ovanligt unga år blir ovanligt rynkig vill förändra sitt utseende, men är det någon katastrof om man blir lite lik en snäll boxer när man är 60+. Enligt Rickard så minskar möjligheterna till en bra och snabb sårläkning rätt dramatiskt efter 60 och han borde ju veta.

Det var allt för idag.

Shoot man, shoot! (NEJ)

Gårdagens stora händelse var folkomröstningen om restriktioner för vapeninnehav av privatpersoner i sina bostäder. Det är en urgammal tradition att alla män som ingår i det schweiziska försvaret skall ha ett gevär  hemma och därmed vara beredda att utan onödigt dröjsmål försvara sitt land. Nu går ju inte modern krigföring till på det viset och risken för krig kan nog anses vara försumbar. Men detta, att ha ett gevär och ammunition hemma, det anses vara en del av det schweiziska kulturarvet och folksjälen och skulle man ändra på detta så skulle den värdegrund som nationen vilar på, vara i fara!!!

Omröstningen kom till därför att drygt 300 personer begår självmord med sitt vapen varje år och att vapnen naturligtvis också används i många andra våldsbrott - och att det blivit allt mer vanligt med vapenstölder ur bostäder. Men sådana fakta väger lätt mot sedvänja, kultur och folksjäl. Nu blev resultatet 56% för oförändrade regler och 44% för en skärpning av lagstiftningen.

Men justitieministern, Simonetta Sommaruga  nöjer sig inte med den manifesterade folkviljan utan hon kommer att förelägga parlamentet nya lagar som visserligen inte tar bort rätten att ha vapen, men som skärper bestämmelserna kring vapeninnehavet och där det skall finnas ordentliga federala register över vapeninnehav. Vi får väl se hur det går - det är ju de förhatliga liberalerna i sydväst som är starkast pådrivande för en förändring. Bonden i Appenzell som har geväret hemma på vinden vill nog att det skall fortsätta som tidigare.

På lokalplanet har bestämmelserna kring prostitution kommit upp på agendan igen. "De bestämmelser som finns (i Ticino) är så luddiga att man skulle kunna tro att det är Berlusconi som står för texten" enligt lokaltidningen Corriere del Ticino.

Nu sitter jag här och väntar på att Regula skall ringa och tala om att hon och flyttbilen har kommit hit. Jag skall gå upp och assistera lite vid lossningen. David kommer också, men Pierre var tvungen att ge sig iväg till något ställe där en väg riskerade rasa. Det är egentligen inte hans ansvarsområde, men de som håller på med sådant hade fullt upp med två liknande ras. Det är typiskt att sånt händer när det börjar bli vår.

Här tar vi inte helgledigt!

Nu har jag varit flitig och jobbat hela dagen, trots att det varit fint väder, den sista dagen med vårväder. Nu blir det kallare och blötare minst en vecka framöver. I morgon skall jag jobba hela dagen, har frivilligt avsagt mig alla inviter och allt sällskap. Jag har tid på mig fram till sista februari, men det är rätt mycket jobb och så är det skönt att inte behöva sitta inne jämt när vårvädret återkommer.

Regula återkommer på måndag. Det var först sagt att de skulle lasta hennes flyttsaker på måndag och komma hit på tisdag, men nu lastade de igår och kör hit måndag morgon. Hon skulle inte ha med så mycket, men så vitt jag kan förstå av Lisa, så blev det i slutändan inte så mycket att köra till Brocki. Hantverkarna blev klara med huset i torsdags så jag var där och hämtade nycklarna till huset. Det har blivit jättefint där nu när de har plockat bort alla konstiga "dekorationer" och det är släta väggar i ljusa färger och trägolv överallt, alla snickerier är vitmålade och det blev ett helt nytt kök i vitt laminat, rostfritt och glas. Det skall bli spännande att se hur en person med så erkänt god smak kommer att inreda huset.

Mme Chevalley som bor längre ner på gatan (nej hon är inte släkt med Pierre!) hade sett att Regula varit här när jag var bortrest och hon kunde inte bärga sig närjag mötte henne på Migros härom dagen. "Jag tyckte att det var Helene Huber, stylisten som kom ut från ert hus för ett par veckor sedan. Var det hon?" Regula använde alltså sitt andranamn Helene när hon hade sitt företag, tyckte väl att det var lite tjusigare med Helene än Regula. Jag kunde ju inte annat än att tala om att det stämde och då fick jag förstås frågan om vi var vänner. "Vi har gemensamma bekanta" sa jag och så fick det vara bra med det. Regula är ju inte helt okänd, hon förekom i många olika tidningar när hon byggde upp och drev sitt företag. Hon blev "årets affärskvinna" i kantonen ett år och "främsta kvinnliga entreprenör" på nationell nivå något år senare och så fick hon förstås uttala sig både i företagsfrågor och i styling och mode gång på gång. Hon tycker att det är jätteskönt att vara borta från rampljuset - men mme Chevalley kände igen henne!

Nu skall jag återgå till jobbet. Marlene ringde för en stund sedan och frågade om jag inte hade ångrat mig och skulle följa med till en nyöppnad restaurang i Locarno. Men jag var ståndaktig och talade om att jag hade kommit igång väldigt bra med mitt jobb, sdå det fick vara den här gången.

Mera generaler!

Lotta kollar min blogg ibland och idag fick jag ett mail från henne, där hon kunde berätta mer om Joan Kroc och hennes kontakter med TSA. Det var inte enbart Linda Bond som tillhörde bekantskapskretsen, pensionerade generalen Rader med fru, John och Gisele Gowans och ytterligare ett amerikanskt kommedörspar, Edwards fanns med där och ett antal andra officerare. När Joan Kroc hade fått besked om den hjärntumör som också ledde till hennes död, så blev TSA och i all synnerhet Linda Bond och Raders ett stöd för henne.

Hon stödde ett stort antal olika större och mindre organisationer som ägnade sig åt socialt arbete, men hennes största intressen var två universitet, Ronald McDonaldhusen och inte minst TSA. 1998 donerade hon 90 millioner dollar till ett Kroc center i San Diego där man har socialt arbete, fritidsverksamheter och undervisning. Hon belönades också med Order of Distinguished Auxiliary service, den finaste utmärkelsen som en icke-salvationist kan få. Det var 1,5 miljarder dollar som hon lämnade till TSA i sitt testamente och pengarna skulle huvudsakligen gå till att upprätta nya Kroc center. När alla formaliteter kring arvet var avklarade hade summan växt till 1,8 miljarder. Det finns nu 11 center som är igång, ytterligare 15 planeras starta under 2011.

Nu är inte jag någon McDonaldsfantast, jag tycker att deras hamburgare smakar skosula, men 1,8 miljarder dollar - inte illa.

Och solen skiner, det är uppåt +20 mitt på dagen och jag försöker att koncentrera mig på mitt nya uppdrag vilket inte är helt lätt.

Det här blir väldigt intressant!

Dwight och Lotta är så diskreta och kollegiala så de har inte berättat "the true story" om den nya generalen. Men Pierre har fått reda på, genom sin bror, vad som hänt och det var ju intressant. Jag har inga moraliska betänkligheter om att sprida detta till en trängre vänkrets!

Linda Bond var alltså tidigare TC i USA west. Då blev hon bekant med Joan Croc, änka efter grundaren av McDonaldsimperiet. När mrs Croc dog, så testamenterade hon en otroligt stor summa pengar till TSA, men även tre millioner dollar och en våning som var värd ungefär en million till Linda Bond. Sånt väcker naturligtvis både undringar och avundsjuka bland kollegerna som ansåg att det var på grund av sin ställning som hon hade fått det här arvet, och som en följd av detta skulle arvet tillfalla TSA. Linda Bond vägrade, pressades hårt och avgick. Många av hennes "kommendörskolleger" ansåg att hon blivit ojuste behandlad och hon blev sedan återinsatt som officer, först en period på IHQ, nu senast som TC i Australia East. Det finns de som raljerar över detta och säjer att hon blivit placerad i en "straffkoloni" vilket, historiskt sett kan ha en viss riktighet.

Sen påstås det att hon har haft en "flickvän" som följt med henne till de olika förordnanden som hon haft, men detta avvisas som elakt förtal. Det är väl knepigt att framgångsrika ogifta kvinnor ofta beskylls för att vara lesbiska!

(Jag har aldrig hört det säjas om mig, men om någon snackar bakom ryggen på mig, så är jag tacksam för information. Å andra sidan är jag ju inte särskilt framgångsrik... Och personer med livlig fantasi brukar ju koppla ihop mig med Rickard...  Nog är det ett tecken på att vi lever i en makalöst sexfixerad tid när vänskapliga relationer hela tiden måste förvrängas till att det är en sexuell relation! )

Sen skall det ha ställts ultimatum från ett antal deltagare i High Council att hon måste behålla nuvarande stabschefen Barry Swanson, det var en förutsättning om de skulle rösta på henne. Mer politics än prayer i det generalsvalet alltså.

Men jag tror fortfarande att hon blir en bra general! Pierres mamma var mycket nöjd med valet och är hon nöjd, så litar jag på hennes omdöme.

För övrigt njuter vi av vårvärmen + 20 idag. Nästa vecka skall det bli kallt igen, t o m snö.

DET ÄR VÅR!!!

Jag kom till Ascona vid halv sex igår och termometern som finns på stationen visade på hela tio plusgrader. Idag skiner solen och just nu är det +14. I morgon kan det bli upp mot +20... Men nätterna är fortfarande kalla, även om det inte är minusgrader. Ett par av buskarna på husets solsida börjar slå ut, forsythian blommar och krokusen har nog sett sina bästa dagar.

Regula kom och hämtade mig vid tåget igår, hon kommer att bo kvar här en vecka till, sen åker hon till Biel och övervakar lastningen av flyttsakerna som då skall komma hit tisdagen den 15. Vi skall gå upp och kolla hur det ser ut hemma hos henne om en stund, det är lite målningsarbeten kvar och så ett golv som skall läggas.

Jag fick lite intressant skvaller om generalsvalet av Regula, hon har ju en släkting som befinner sig inne i maktens boningar. En kommendör som heter Robert Street var egentligen det bästa valet p g a personliga egenskaper, utbildning och erfarenhet, men han har en alltför liberal inställning när det gäller s k LGTB-personer och han har även lett något slags välsignelseakter för samkönade par. Man tror att den nya generalen har en förhållandevis liberal inställning också. Lotta hade nämnt något om detta till Lisa efter att valet var klart. Hon hade vid något tillfälle när hon var TC i USA west uttalat sig om att man kan inte fördöma och exkludera någon när man inte vet grundorsaken till varför man har en avvikande sexuell läggning. Det var ett försiktigt uttalande, men ändå modigt eftersom det finns så många konservativa fundamentalister.  Det skall bli spännande att höra om D&P har hört något mer om detta. Sen finns det de som gissar att hon kommer att antingen välja en stabschef från Asien eller Afrika eller också blir det Robert Street. Både han och den nya generalen är "new army" som Lotta hade uttryckt det. Bra uttryck faktiskt.

Ikväll kommer Marlene och D&P hit. Regula står för köket. DEt är bara lite mer än en månad sedan vi sågs senast, men jag har saknat dem.

Girl power!

Ja, så blev det en kvinnlig general, visserligen en canadensisk ogift dam som är 60+, men hellre det än en vit man i samma ålder med  engelsk eller nordamerikansk bakgrund. Det där med ogift dam kräver sin förklaring; numera har ju officersfruarna sin egen rang och teoretiskt sett skulle en gift manlig kommendör få behålla sin rang medan hans fru skulle kunna bli general. Nu undrar jag förstås om hon kommer att behålla sin stabschef eller välja någon från de kroniskt underrepresenterade territorierna i Afrika, Asien eller Sydamerika.

Lisa hade kontaktat Lotta och frågat vad hon ansåg om valet och Lotta hade sagt nja. Men det var i hennes ögon ett mycket bättre val än merparten av de manliga kandidaterna och mycket bättre än den andra kvinnliga kandidaten. Och så har dom fått en kvinnlig TC i Sverige. Notera rubriken Girl power!

Annars? Jag har plockat ihop mina saker, städat och informerat receptionen om att jag kommer att ha en gäst i lägenheten. Jag har irrat omkring på stan utan att köpa något och på torsdag reser jag till Ascona. Jag får väl ta en tur på stan i morgon och köpa NÅGOT så att jag inte anses som helt asocial. Det blir nog ett eller två par loafers.

Mode och High Council.

Nu befinner jag mig i ett kyligt men soligt London där det är minusgrader om nätterna och bara ett par plusgrader på dagarna. Lokalbefolkningen lider, men inte jag. Resan hit gick enligt planerna, och igår ägnade jag mig åt att gå omkring i centrala London och insupa atmosfären. Idag är jag mycket duktigare och har börjat städa och plocka undan. Jag tänker stanna här tills i slutet av nästa vecka. Ni som känner mig väl, vet att jag inte är så väldigt intresserad av kläder och mode. Men nu börjar de exponera vårens nyheter i butikerna och då får man ju väldig lust att handla lite. Puderrosa/beige (en inte-färg enligt mitt förmenande), softade men ändå rätt färgstarka pasteller och marinblått är det som jag sett mest av. Plus att loafern verkar få sin renässans. Vi som är mer än 175 cm över havet tackar för detta.

Igår passerade jag ett vadslagningskontor. "Next Salvation Army general" stod det på en av de skyltar som prydde fasaden. Jag gick in och kollade om det fanns någon uppgift på vem som dessa ogudaktiga människor som ägnar sig åt vadslagning trodde skulle bli nästa general. Enligt dem så var det John Matear, ledare för UK-territoriet. Är det inte han som håller så långrandiga predikningar? Men jag tror att hans namn kommit upp därför att man kanske känner till att han är ledare här och anser att det är en självklarhet att en britt skall vara general. När jag kom hem kollade jag IHQ:s hemsida och fick se kandidaterna. Det var en sorglig samling äldre herrar, alla utom kanske en från den engelsktalande delen av världen och så två damer som inte var nämnvärt mycket yngre och en av dem vet jag (från säker källa) att hon har lite problem med att tygla sitt temperament. Vi får se hur det går.