Tisdag 17 maj Luddington – Offenham 7 slussar.

Idag är det Norges nationaldag och det har vi firat! Vädret firade också, fram till åttatiden i kväll var det blå himmel, sol och +20 mitt på dagen. I kväll har det mulnat på, men det skall inte bli regn, möjligtvis någon skur i morgon eftermiddag, vi får väl se hur det blir.

Vi lämnade Luddington halv nio, passerade ytterligare en sluss, nu med med två fördämningar – en på var sida av slussen. Avon är mycket bredare här och det är en helt annan upplevelse än att köra på en grävd kanal. Vi stannade till i Welford on Avon och handlade ett par saker som vi glömde igår plus den obligatoriska nationaldagstårtan ”blötkake”. Nu skulle den väl inte få godkänt av en norrman, men det var en tårta i alla fall.

Sen tuffade vi vidare genom ett mycket vackert pastoralt landskap. Nästa stopp blev i Bidford on Avon, en sån där urtypisk by på landet – visserligen en rätt stor by men verkligen med karaktär. Vi åt tårta och drack kaffe till innan vi fortsatte. Nu har vi kört färdigt för idag och moorat utanför en plats som heter Offenham och ätit middag, ”hemlagad” även idag. Sen gick vi in till Offenham och hittade en riktigt genuin pub. Killarna tog en pint var och vi tjejer försåg oss med gin och tonic. Vi hade tänkt stanna lite längre på puben men så kom det riktigt mörka moln, så vi gick tillbaka till båtarna. Här tränar David på gitarren och i den andra båten spelar de någon ny variant av TP. Pierre och Rickard håller på med något quiz som de hittade i en dagstidning och Marlene läser en tjock tidning som behandlar det kungliga bröllopet som gick av stapeln för ett par veckor sedan. William och Catherine, det var faktiskt lite kul...

Måndag 16 maj Wilmcote – Luddington 17 slussar på kanalen, 2 på Avon

Idag var det beordrat tidig start, klockan 0800, vi hade nämligen 12 slussar att avverka innan vi kom till Stratford upon Avon och det var ju trevligt om vi kunde tillbringa några timmar där utan att stressa. Vi moorade vid halv tolv, det tog faktiskt längre tid än vi räknat med i några av slussarna. Vi hade i alla fall tid att besöka Shakespeares hus, se på en utställning om honom och promenera i centrum, äta en sen men mycket god lunch, shoppa lite onödigheter och även nödvändigheter och handla mat. När vi var på väg in i butiken, så kom det en man och hälsade glatt på Yvette och frågade om bilen var lagad. Yvette förklarade att han nog tog fel på person, men han skrattade och sa något om att hon inte skulle göra sig till, försäkringsbolaget reglerar ju skadan, eller hur? Yvette förklarade att han faktiskt tog fel på person, hennes bil stod hemma i Schweiz och det var inget fel på den. Han ursäktade sig och sa att Yvette var verkligen dubbelgångare med  någon som hette Annie, vars bil han hade backat in i sidan på för ett par veckor sedan. 

Sen var det fem slussar till innan vi kom ut på floden Avon. Strax utanför Stratford stötte vi på en sluss och fördämning. Man gör en fördämning vid en nivåskillnad för att släppa på flodens vatten i lite mer kontrollerade former och invid denna fördämning finns det en alldeles vanlig sluss. Trots fördämningen så sköt det på ganska bra när vi kom ut från slussen. Då sjöng de i den andra båten ”With Christ in the vessel” - dom lär sig snabbt! Nu har vi moorat vid en plats som heter Luddington och skall gå och kolla på slussen och fördämningen där vi skall passera i morgon. Vi får vänja oss vid lite nytt nu när vi inte färdas på en grävd kanal längre. Nu har vi grillat hamburgare, det blev gott. Nu skall vi sätta oss i vår båt och träna lite allsång. Ärligt talat så är det David som behöver träna, hans gitarrspel har legat i träda alltför länge, - men det tar sig! 

Det regnade visst lite i natt men sen har vi haft fint väder hela dagen, solsken och +20 lite mer vind än igår.

Söndag 15 maj. Lowsonford – Wilmcote 8 slussar

Idag har vi passerat genom ett lantligt område, kor, får, hästar, många gamla fina hus och bitvis så lummigt och grönt på båda sidor av kanalen så vi knappt visste var vi var någonstans. Åtta  slussar(tror jag att det var) en liten tunnel och en ganska lång akvedukt. 

L&S hade tydligen tagit till sig av Davids regler för ölkonsumtion och det blev en pint till maten och en pint i baren efteråt. Vi åt biffar med stekt svamp, potato vedges och något slags grönsaksröra. Melanie tyckte att det var riktigt mysigt att vara på en pub ute på landet, stor skillnad från de londonpubar som hon tidigare besökt.

Vi har andra regler också – varje kväll bestämmer vi en tid för avgång nästa morgon, idag var det söndag så vi bestämde oss för 0930 och då skulle frukosten vara avklarad. Sen samlades vi och så var det söndagens andakt som David höll i. ”Jag hade tänkt läsa om när Paulus led skeppsbrott,” började han. Men det gjorde han inte utan det blev Psalm 111. Sen sjöng vi With Christ in the vessel innan vi gav oss iväg och sången fortsatte tills vi kom fram till slussarna vid Preston Bagot. I slussarna fick sen L&S ett anfall och satte igång med att joddla. Det fanns de i andra båtar som applåderade när de hade slutat och då blev det repris. Regula påstod att i England betyder inte applåder da capo, då måste man vissla och ropa också... Det säjer en del om vad hon anser om denna traditionella schweiziska sångstil. Ledarbåten bestämmer när och var det är lämpligt att ta fikapaus på eftermiddagen, man får ju anpassa mooringen till towpath, slussar och övrig trafik. Pierre har åkt med i den andra båten idag också, men i morgon skall de klara sig själva.

Vi har gått en rekognosceringstur i Wilmcote och hittade en riktigt mysig pub, Masons Arms som är belägen alldeles invid Mary Arden´s house. Mary var mor till William Shakespeare – påstås det. I morgon skall vi inte köra så långt, vi skall ta oss an Stratford upon Avon och Melanie, som är bibliotekarie i Fribourg känner att det är en plikt för henne att ta reda på lite mer om stadens store son. Nu skall vi strax gå till puben för att äta middag.

Vädret? Ganska kyligt på morgonen, sol fram till fyratiden på eftermiddagensen mulnade det. +15 som mest.

Lördag 14 maj .Avresa från Kingswood junction 1515, 11 slussar – Lowsonford

Efter frukost så letade vi reda på en matbutik i Kingswood. Den var inte så välsorterad, men det fanns de färskvaror som vi behövde i alla fall. Och så fanns det ett trevligt bageri. Sen tog vi en promenad till The Boot Inn och åt lunch där. De har både en lite enklare pubavdelning och en restaurang som ser väldigt trevlig ut. Det blir kanske där som vi har vår tack- och avskedsmiddag? (Nej, sånt skall jag inte tänka på nu!) Sen var det dags att gå tillbaka och fylla upp med vatten och diesel på vår båt.

Vi hade räknat med att de andra skulle komma vid halv fyra, men minibussen var framme redan tio i tre. Vi hann ta en snabb fika innan vi kastade loss. Leo, Stephan, Yvette, Regula och Melanie bor i den ena, D&P, Rickard, Marlene och jag i den andra båten. För säkerhets skull så följde Pierre med de andra, eftersom det var tre slussar i snabb följd så snart vi lämnat Kingswood. L&S har ju varit med en gång tidigare, men han ville nog försäkra sig om att de klarade av båten och slussningen.

Melanie och Regula var överraskade av hur mycket man har fått in på en förhållandevis liten yta i deras båt. Den har egentligen samma layout som vår båt, med den skillnaden att här har vi fyra bäddar i aktern, två på var sida efter varandra och de har två ”bunk beds” där och mer utrymme för sittplatser i fören. Vi har å andra sidan gott om sittplatser i aktern eftersom det är en smart konstruktion, man viker upp en del av sängen och madrassen så att det blir två långsoffor med ryggstöd och bättre utrymme att passera än vad det är i deras båt. Sen har de samma layout på kök och ”vardagsrum” som i vår båt, man kan fälla ner två längsgående klaffar på bordet och göra exakt samma manöver med dagens soffor som med bäddarna där bak, så sover man bra där. Men då får man lägga ner alla sängkläder i lådor under sängarna... allting är ”å ena sidan, å andra sidan”. L&S sover i fören i deras båt och Regula, Melanie och Yvette i bunk beds. Det blir Yvette, som är smalast och kortast som får ligga i den övre bädden. Hos oss blir det Marlene och jag som får sova i fören, D&P och Rickard får sova i aktern. Det går faktiskt att använda duschrumsdörren som avdelare i den smala gången, så slipper vi höra snarkningarna. Det lär vara Pierre som är värst...

Vi var ensamma i alla slussarna, så det gick mycket snabbare än vi beräknat och redan vid kvart över sju var vi framme i Lowsonford, en by där det enligt kanalboken skall finnas en trevlig pub och restaurang, Fleur de Lys. David har satt upp regler för öldrickandet, bara två pints per person. Men först och främst skall vi äta middag. Jag är väldigt hungrig!

Fortfarande fint väder med en nästan molnfri himmel och temperatur ungefär som igår, d v s +16-18.

 

Fredag 13 maj. Leamington - Kingswood junction, 23 slussar.

Igår var det något knas med Blogger och jag kunde inte posta det jag skrivit. Som tur är, så skriver jag i Word först, så här kommer fredagkvällens noteringar:

Idag har det varit fint väder, bara ett och annat moln och omkring + 16.

Nu är vi framme i Kingswood och David har varit och inspekterat båt nummer två i vår armada. Vi skall hämta den vid tolvtiden i morgon. Det är en bekant till Davids släktingar som har ett par uthyrningsbåtar - alltså inget kommersiellt företag - vilket märks på priset och även att båten var välstädad inuti och skinande ren utanpå. Vi var och handlade det mesta som vi behöver över helgen i förmiddags i Warwick, det finns en Tesco supermarket nära kanalen.

Under dagen har vi passerat en massa slussar, och till att börja med gick allt mycket smidigt, nästan inga köer. Det tog sen onödigt mycket tid i de fyra slussarna uppe längst uppe i Hatton locks, eftersom ett sällskap om hela fyra båtar som var på väg nedåt inte hade fattat hur man bär sig åt.

De var tyskar och låtsades inte begripa något när David gick och på ett mycket vänligt sätt försökte informera om slussandets skrivna och oskrivna lagar. Då skickade vi fram Rickard och jag kan försäkra er om att tyskarna blev långa i ansiktet och dessutom ganska högljudda när de blev tilltalade på tyska. Det var först när vi hotade med att ringa till slussvakten som de tog reson. Åtminstone så länge som vi såg dem. Nu skall vi gå till The Boot Inn och få något att äta – och dricka.

Torsdag 12 maj Napton – Leamington, 22 slussar

Idag startade vi tidigt efter en "full english". Vi visste vad vi hade framför oss. Vi har alltså kört från Napton till västra utkanten av Leamington och det har varit en massa slussar. Det har varit kö vid slussarna hela vägen men när vi väl kommer fram till en sluss, så går det rätt kvickt eftersom man är två båtar i slussen. David tar båten och Rickard och jag hjälper till i slussen.  Det var så stressigt en stund att vi glömde bort eftermiddagsfika. Det fick bli banan och chokladkaka istället. Nu har vi druckit te (jag gillar inte te men är man i England så...) och så har vi ätit varma smsörgåsar och nu skall vi ut och röra på oss lite. Efter en gråmulen dag med en del regnstänk så blev det plötsligt blå himmel på kvällen och det känns också att det blivit varmare i luften. Vi har en extra ”passagerare” i vår båt, David har lånat en gitarr och så har han och Pierre satt samman ett sånghäfte. Det kom som en överraskning! När vi kommer tillbaka skall vi testa lite allsång...

Nu har vi gått ombord igen!

Braunston-Napton, inga slussar!
Jag körde till Biel i måndags för att hämta Rickard, och tidigt på tisdag morgon körde vi iväg. Vi stannade till för natten på en plats nära Calais som heter Ardres. Då hade vi varit på väg i drygt åtta timmar. Men det inkluderade en god lunch också. Nu på morgonen körde vi till Fréthun där kanaltunnelns terminal ligger. Innan vi körde ombord på tåget så var vi i en butik och provianterade lite, det finns en del matvaror och godis där som är riktigt billigt – för att inte tala om våtservetter! Vid tiotiden körde vi av biltåget i Folkestone. Vi var jättehungriga eftersom vårt hotell bara serverade kaffe och flottiga croissanter till frukost, men i närheten av Ashford hittade vi en cafeteria som hade fräscha sandwiches och gott kaffe. Dessutom träffade vi ett svenskt par som var på väg till Folkestone och tunneln. Det var deras första tur under kanalen och vi fick ge dem några praktiska råd. Jag tror att de tyckte det var ganska läskigt att resa så långt under vattnet.

Vi var framme i Braunston strax efter fyra, men då hade vi hunnit med både den försenade frukosten i Ashford och en sen lunch i Milton Keynes. Plus att trafiken flöt väldigt trögt på M25 söder om Themsen. Bitvis stod den faktiskt still så vi trodde att det hade varit någon olycka eller större vägarbete. Men det var tydligen bara trögt... Efter att ha lastat ur bilen och kört den till det bevakade område där vi bokat plats, så gav vi oss iväg västerut. David hade kommit till Braunston dagen innan, så båten var i ordning och han hade varit inne i Daventry och provianterat för de närmaste dagarna. Vädret har varit ganska grått under hela resan genom Frankrike, en hel del regnskurar och ett åskväder, men temperaturen har hållit sig omkring +15 så vi har inget att klaga på. När vi kom norr om London så klarnade det upp och här är det riktigt fint väder. Nu har vi moorat i närheten av Wigrams Turn vid Napton, där Oxford Canal viker av från Grand Union. Det skall bli sen kvällsmat strax, inköpt i Fréthun. Dubbla skivor bröd med skinka och örtsås mellan och generösa skivor ost över som grillas i ugnen. Det luktar väldigt gott.

David har fixat modem med internetuppkoppling så jag skriver väl något var dag – om allt fungerar som det skall..

Söndag med strålande sol och varmt!

Vi började dagen med frukost i solskenet på balkongen och blev sen kvar där, men nu var det så varmt där att vi blev tvugna att gå in. Det hade förstås varit klokare att sitta nere på terrassen, men då får man bära ner allting och bära upp igen... Regula bjuder på lunch idag, det blir Pierre, Marlene, Yvette och jag. David reste till London igår, han skall hälsa på sin syster och sen kör de honom upp till Braunston så kan han göra iordning båten tills Rickard och jag kommer dit på onsdag.

Jag har packat, tankat och t o m låtit bilen göra ett besök i en automattvätt. Ganska meningslöst, men man har ju ändå känslan av att "den var ren när jag åkte". För min del blir det ju lite extra bök eftersom jag kör till Geilo sedan. Men första etappen blir till Biel i morgon, där jag hämtar upp Rickard. Det är skönt att huset är i goda händer över sommaren. Marlene har sett sig om efter en lägenhet, vi var och såg på en riktigt mysig sådan inne i gamla stan i Locarno, max fem minuters gångväg från hennes jobb, men den föll på att det är nästan omöjligt att få parkering i närheten. Vi har kollat några andra lägenheter också, mest för att hon skall få lite koll på hur marknaden ser ut. Ex-särbon har fortfarande inte synts till.

Nu är det dags att jag gör mig lite presentabel, vi skall ju på lunch till en stylist och modeorakel. Dom skulle bara veta hur hon ser ut till vardags! Men när det krävs, så går hon från tramp till lady på fem röda sekunder. Nästan. Hon har lärt ut en hel del roliga make-uptricks. En aning ljusrosa ögonskugga mellan inre ögonvrån och näsroten och man ser mycket piggare ut, lite ljus makeupkräm på läpparna under läppglansen gör att läpparna ser fylligare ut och kajalen som man använder på övre kanten av nedre ögonlocket skall vara i samma färg som ögat och ögonskuggan skall - om man använder sådan - vara i en kontrasterande färg. Så nu, mina vänner i Sverige, nu vet ni det!

Nu får vi se när jag skriver här igen, troligen blir det när jag börjar med min s k loggbok!.

Den här veckan blev det tisdagsrapoport.

Hemma igen efter en trevlig weekend i Biel. Det är alltid lika roligt att träffa Lotta, nu blir det nog mer ofta än en gång om året. De skall stanna här en vecka till, sedan reser de för att göra klart med "flytten" hit. Det blir förstås bara mycket personliga saker som de tar med sig hit, men det inkluderar några hundra kilo böcker också. Just nu vet de inte var de kommer att bo, Lotta vill gärna ta ansvar för någon av de mindre kårerna, men det verkar som om HK vill ta god tid på sig för att bestämma något, men det kan ju vara av hänsyn till någon som de planerar att ge nya order. Jag förstår inte riktigt varför de är så försiktiga, tänk att få en kårledare som har sin just pensionerade man med som oavlönad assistent. En man som dessutom är snygg, ungdomlig, musikalisk, mycket kompetent och faktiskt  kan göra sig rätt bra förstådd på tyska. Lisa funderade på om de vill ha honom till HK och försöker hitta en lösning för Lotta. Men hon vill inte sitta på HK, hon vill vara på kår eller syssla med undervisning i någon form. Vi får se vad det blir av det. "Får jag inte som jag vill, så anmäler jag mig till tjänst i Sverige" sa Lotta, men den tanken var inte Dwight så förtjust i. Rickard var hemma i Biel efter avslutad vintersäsong på Geilo. Nästan i alla fall, Skarverennet fick gå av stepeln utan hans medverkan,

Marlene har gjort sig hemmastadd här, mitt ena gästrum är fullt med hennes tillhörigheter och det andra "bor" hon i. Ex-särbon har inte hört av sig och det verkar inte som om han har kommit till Ascona ännu. Nu skall jag a: ta det lugnt ett par dagar, b: göra iordning det jag skall ta med till England. Rickard och jag åker tillsammans dit, det är bra att vi är två som kan dela på körningen.

Vädret? Det håller på att rätta till sig efter några rätt blåsiga och blöta dagar. Risk för någon enstaka skur i eftermiddag, sen skall det bli bättre. Just nu är det +17 på nordsidan. Det är okej.

Man bör ha papper på allting - men det är lätt att vara efterklok.

Nu på morgonen har jag gjort en sista koll på mitt uppdrag och har just sänt iväg det. Skönt! Nu är det mesta av Marlenes tillhörigheter placerat i ett av mina gästrum och så får hon disponera det andra. I morgon skall Pierre hjälpa henne med att flytta de möbler som är hennes, en del får plats här, en del annat tar D&P hand om tills vidare. Jag skall börja städa där efter lunch och i morgon kör jag till Biel, Dwight och Lotta är där. Det skall bli kul att träffa dem igen. Dwight är pensionär fr o m 1 maj, men han hade förstås några lediga dagar att ta ut så här på upploppet. Just nu vet de inget om hur framtiden ser ut, men de räknar med att återkomma inom kort för att stanna i Schweiz.

När den första chocken lagt sig, så rådfrågade Marlene en jurist om hon verkligen var skyldig att flytta ut med endast fem dagars varsel. Eftersom det inte finns några skrivna överenskommelser, så är det enligt praxis 48 timmar som gäller. Det är väl inte så smart av Marlene att inte ha något andrahandskontrakt, men det sista hon hörde, det var att ex-särbon hade avancerat till förste styrman på ett annat kryssningsfartyg och skulle börja det jobbet i juni. Men så har saker och ting tydligen ändrats av någon okänd anledning. När Marlene frågade honom om detta så fick hon bara till svar att det hade hon inte med att göra. Man kan väl ana att det är något negativt som skett. Hon är inte så förtjust i tanken på att han skall gå omkring här i Ascona, inte för att hon känner sig dumpad, det har hon egentligen aldrig gjort, men hon vet inte alls hur han kommer att bete sig och vad som kommer att hända. Därför är hon angelägen om att tömma lägenheten på allt som är hennes och lämna den ordentligt städad. Det är nog rätt skönt för henne att hon reser iväg om två veckor.

Men i morgon kör jag alltså till Biel och stannar där över helgen. Det kan nog vara skönt för Marlene att göra sig hemmastadd här på egen hand - men troligen med assistans och övervakning av D&P.