Etappmål!

Exakt klockan tolv bestämde jag mig för att nu, nu är jag i kapp med mitt uppdrag. Det betyder att jag faktiskt kan unna mig en och annan ledig dag veckorna som kommer, deadline är nu satt till 15 december.

Jag "belönade" mig med att sätta in en portion färdigmat i micron och när jag just ätit upp den (rösti, skivat oxkött, rödvinssås och gröna ärtor) så ringde Rickard och talade om att det var riktigt busväder på Geilo. Han hade kört dit för att handla och se till min hytte. När han var på väg mot Skurdalen så blev det blixthalka och hade inte Rickard haft både 4X och dubbdäck så hade han aldrig klarat sig i stigningarna upp mot Kikut. Det är snöglopp, strax under noll och kuling, kolonnekörning över Hardangervidda... Rickard hade fått två spekulanter på sin hytte, utan att den ens varit utlagd på Finn. Sen hade mäklaren två familjer som kommer och ser på hytta nu i helgen. Det är tydligen lockande vid den här årstiden att få tag i en hytte som man kan flytta in i så fort fiansieringen är klar. Snön lär komma nästa vecka.

Här är det +14, solsken och i det närmaste vindstilla. Nätterna är kalla, bara någon enstaka plusgrad, så visst går vi mot höst och vinter här också. Just nu föredrar jag faktiskt Ascona.

Jag fick rapport från Lisa om generalens besök i Bern i mändags. Det hade varit riktigt bra, både ledigt och informellt och allvarligt och utmanande. Många tycker att det är synd att hennes tid som general blir så kort, eftersom hon faller för åldersstrecket om ett par år. Dwight hade varit lite mer kritisk och  menade att hon hinner nog ta sig igenom sitt register på ett par år, sen kommer det bara att bli upprepningar. Jag skall kolla på YouTube sedan, det finns ett par klipp plus predikan utlagda där nu.

Med huvudet i himlen och fötterna på jorden.

Tjugo i sex vaknade jag av en smäll. Det skakade i huset och först trodde jag att det var ett jordskalv. Men sen kom det en smäll till och då förstod jag att det var åskknallar. Det händer någon enstaka gång att det blir en riktig urladdning i luften utan att det är ett åskväder. Det lär ha att göra med topografin och när olika vädersystem möts. Efter fyra knallar av varierande styrka så var det över och jag var klarvaken.

Jag har hunnit med en hel del nu på förmiddagen, jag räknar med att jag kommer att vara i kapp med den ursprungliga tidsplanen när den här veckan är slut. (Klappar mig själv på huvudet och säjer "duktig flicka" med insmickrande tonfall.)

Ingrid A uppmanade mig att skriva något på Blod och Eld. Det var länge sedan jag gjorde det eftersom någon som gjorde inlägg där hotade med tingsrätten för att jag skrev något HÄR som misshagade honom (ha, jag bor faktiskt i Schweiz och man blir inte utlämnad för bagateller!!!) och sedan kom det några riktigt äckliga kommentarer till bloggen. Då stängde jag för kommentarer under en tid och sen har det varit lugnt här.

Jag var lite tveksam om jag skulle skriva något, men så var det två trådar som intresserade mig, andedop och helgelse. Men jag känner också att man inte skall analysera sönder Guds verk. Det är resultatet som räknas.

Igår hade vi vår studiecirkel och tog oss igenom Apg 6-8. Det slutar med Filippos och då blev det förstås sång av Pierre, If the spirit says go, then you must go. Och sen följde en lång diskussion om hur frimodiga vi egentligen är. Pierre är definitivt den som är mest frimodig, vilket nog har genetiska orsaker! Okej, arv och miljö då.

Sen, när vi drack te tillsammans, så berättade jag om diskussionerna på Blod och Eld och sen ville vår diskussion aldrig ta slut. Regula, som hade förmånen att träffa Ingrid, Lisas mamma ganska regelbundet de sista åren som hon levde, tog upp henne som ett exempel på hur Gud kan förvandla en människa och hur hon kunde bli till glädje och välsignelse för så många. Jag fick också träffa henne några gånger under den korta tiden som jag bodde i Magglingen. Vi satt tillsammans ute i trädgården en gång och hur det nu kom sig, så berättade jag för henne varför jag lämnade Frälsningsarmén och under det samtalet, så var det så mycket bitterhet som försvann. Hon hade en märklig förmåga att på ett omtänksamt sätt säja just de rätta orden.

To be like Jesus, this hope possesses me,
In every thought and deed, this is my aim, my creed;
To be like Jesus, this hope possesses me,
His Spirit helping me, like him I'll be.

Nej, så långt har jag inte kommit men förhoppningsvis är jag en bit på väg.

Och nu skall jag återigen ägna mig åt världsliga sysselsättningar, äta lite och sen ta itu med ett avsnitt i mitt pågående uppdrag som bl a handlar om den s k Tobinskattens för- och nackdelar. Tvära kast alltså!

En innehållsrik weekend

Nu har jag varit flitig hela förmiddagen, men jag måste nog ta en paus och berätta om vad vi haft för oss i helgen. Vilken eftermiddag det blev!

Jag får väl ta det från början...

När vi körde upp till Orselina, så fick vi plötsligt se en stor skylt med arméskölden med texten

Esercito della Salvezza

d v s Frälsningsarmén på italienska. I nästa sväng fanns det en ny skylt och när vi skulle parkera, så fanns det en skylt alldeles vid infarten till D&P. När Stephan såg att vi kom, så skyndade han sig till entrén och visade med en vältalig men diskret gest att vi skulle hålla tyst.

När klockan var halv fyra så var alla samlade, d v s Julia, Yvette, Leo, Stephan, Regula, Marlene, värdfolket David och Pierre och jag förstås. Leo kom sist och han hade tagit ned de båda skyltarna vid Chiesa och Via Eco. Den vid infarten fick stå kvar.

D&P började med en videopresentation som de hade fått från England. Där fick man en snabblektion om vad Frälsningsarmén tror på och varför man tror som man gör, om t ex sakramenten. Nu var det väl ingen nyhet, men var ett bra komplement till de diskussioner som vi haft, inte minst på den sista kanalfärden och som vi fortsatte med nu. Leo kan inte tänka sig ett liv utan sakramenten, i all synnerhet kommunionen, medan Julia, Yvette och Stephan har lite mer kätterska åsikter. Marlene betraktas av Leo redan som obotlig avfälling från KK:s lära ”men vi älskar dig ändå”. Sen gjorde vi som vi brukar göra när vi har vår s k studiecirkel, vi – och då var det alla - talade fritt om det som vi kände att vi ville dela med de andra. Och när vi gör det, så känns inte avståndet så stort mellan de miljöer som vi växt upp i, alltså Frälsningsarmén och katolska kyrkan.

Sen hade D&P förberett ett ”mini-armémöte”. D&P har ett litet och ganska primitivt elpiano, och jag var i förväg ombedd att kolla in två sånger, så vi började med Whosoever will may come och när vi kom till kören så hade både David och Pierre små flaggdukar som de viftade med, vilket väckte en viss munterhet. Det var Pierre som var mötesledare och stod för inledningen och sen sjöng han If the spirit says go (vilket är hans bravurnummer) och efter det bejublade framträdandet skulle det bli vittnesbörd. D v s det var jag som blev uppmanad till det och sen sjöng vi Sweetest name I know (som alla kan) och därefter uppenbarade sig David som en skäggig men något rundlagd William Booth och deklamerade ”while women weep” och ”mötet” avslutades med O boundless Salvation - alla verserna - och som magnifik avslutning The heavenly gales are blowing. Allt spelades in för att Pierre skulle kunna visa sin mamma.

Sen åt vi och som vanligt så hade D&P (i all synnerhet Pierre) förberett en måltid, värdig åtminstone en Michelinstjärna. Och naturligtvis så tog vi oss sedan igenom hela vår sångrepertoar under kvällen.

David följde med ner till infarten när vi skulle åka och då först fick han se den fina skylten. Leo talade om att det hade funnits två skyltar till på vägen upp ”men vi tog bort dem så ingen skulle tro att det var något soppkök som hade öppnat uppe hos er.”

Igår så hade vi vår studiecirkel hemma hos Regula. Vi avverkade Apg 3-5. och vi har så mycket att diskutera att den genomgången tog mer än två timmar. Vi känner att Apostlagärningarna handlar om oss. Det var intressant att gå igenom evangelierna, men det vi nu läser och diskuterar är mer relevant för oss. Och det där med att vi skulle vara klara med Apg till jul, det kan vi glömma.

Och nu skall jag försöka att koncentrera mig på jobbet som jag håller på med - trots att det är soligt och molnfritt ute. Det ser ut att bli riktigt fint höstväder hela veckan, t o m lite varmare. Jobbar jag på bra idag så...

Valnötter och stugmöte.

I dag har jag varit ute och "städat" på tomten. Det gör man med livet som insats, eftersom den är så brant. Löven på valnötsträdet har börjat falla och en del av buskarna är nästan kala. Dessutom blir det alltid så skräpigt när det varit en regnperiod. Nu står det tre fulla säckar vid carporten och det ser mycket prydligare ut runt huset. Men det verkliga kraftprovet, det kommer när valnötsträdets alla löv har fallit. Lövfällningen är sen i år.Det brukar vara dags att skörda valnötterna när det gröna skalet runt dem har börjat spricka sönder, oftast ett par veckor efter att trädet är avlövat.. Då är det dags att ta på handskar, annars får man svarta fingrar och det tar ett par veckor innan det aggressiva svarta färgämnet börjar försvinna. När man har tagit bort det gröna skalet, så skall nötterna ligga på tork i 3-4 veckor. Det finns ett tunt skal runt om innehållet i nöten och det måste torka, annars smakar det väldigt beskt. Det verkar ha varit ett bra valnötsår i år, man ser det först nu när löven börjar falla.

Lördag eftermiddag är hela gänget inbjudna till D&P. Stephan frågade Pierre om vår "studiecirkel" var ett slutet sällskap. Pierre sa som det var, att de som är aktiva katoliker, de går i mässan och andra gudstjänster, vi har skapat det här tillfället för att kunna ha en gemenskap utifrån det som är den gemensamma nämnaren för oss fem. Marlene inkluderas numera i  den gruppen, hon känner att hon hör mer hemma i vår gemenskap än i katolska kyrkan. "Vår rekryt" brukar D&P säja.

D&P funderade en stund och bestämde sig sen för att utfärda en inbjudan till "ekumeniskt husmöte" lördag klockan 1530 och därefter blir det mat och mingel. Det skall bli mycket intressant att se hur de kommer att genomföra detta. Men, det är som David sa när vi var ute på kanalfärd, att vi har kanske mer fördomar mot KK än vad katolikerna har mot oss. För min del är det alla dessa dogmer, alla krav och framför allt att KK - åtminstone inte här i Ticino - inte har öppnat för lekmannamedverkan annat än i mycket begränsad och reglerad omfattning som stör mig..

Det hände flera gånger att jag var med mormor på "stugmöte" i trakterna kring Edsbyn och Alfta. Det är upplevelser som jag är tacksam för att jag fick vara med om. Det var stolar uppställda längs väggarna i husets största rum, medelåldern på deltagarna var hög, jag var definitivt yngst och helt fascinerad av det jag fick vara med om. Det fanns något slags tradition, man inledde med att sjunga en sång som jag fortfarande kommer ihåg. "Ljude Herrens lov i våra bygder, upp du folk som fått barmhärtighet..." Man sjöng mycket och det var klassiska läsarsånger, ackompanjerade av gitarr eller dragspel, det var vittnesbörd och förbön och så var det kaffe efteråt. Med hembakade kakor och saft till mig och snälla tanter och farbröder som tyckte att det var så roligt att jag ville vara med.

En gång, och det är ett minne som jag sätter extra stort värde på, det var när Carl Öst skulle vara med på stugmötet. Då fick man vara i en större lokal, men med den traditionella placeringen med stolar runt väggarna, även om det nu blev i dubbla rader. Det var så festligt och jag tyckte att han hade såna roliga sånger. Vi skall fara bortom månen och Knäna böj och armar uppåt sträck och så den som jag delvis gillade och delvis ogillade: Jag vill ha mycket mycket mer. I en av verserna sjunger han "och nog är jag tacksam för Andens dop, att få tillhöra pingstfolkets saliga hop". Jag var inte pingstvän som mormor, jag var juniorsoldat i Frälsningsarmén. Men sen gillade jag kören "Jag vill ha mycket, mycket mer, utav den ström som himlen ger, jag vill ha mycket, mycket mer, om ett förnyelsens dop från himlen jag ber". Då blev det liv i tanterna! Och så uppmärksammades jag extra, fick sjunga tillsammans med honom i kören "Sjung halleluja, det blir bättre och bättre dag för dag. Synes vägen stundom lång, så stäm upp en jubelsång, sjung, ja sjung halleluja."

Och sen kom jag hem till Manchester och skulle berätta för mina JS-kompisar vad jag hade varit med om på lovet. Dom var mer intresserade av vilka slags kakor vi hade fått och om jag fick äta så mycket jag ville. Jag försökte förmedla stämningen, men det lyckades jag inte med.

Nu händer det grejer!

Den gångna veckan har det varit riktigt trist väder, så jag har faktiskt hunnit med mer än vad jag planerat. Om förutsägelserna stämmer, så skall det regna mycket i morgon, men sen kommer det en period med riktigt fint väder. Vi har bara befunnit oss i utkanten av regnvädret som ställt till det i Italien, och "utkanten" det innebär faktiskt att det har regnat ganska rejält här också.

Igår hade vi studiecirkel, avsnitt två av apostlagärningarna. Vi skulle ha hunnnit ytterligare några kapitel, men vi när vi kom till pingstdagen så hade vi så mycket att tala om och berätta för varandra att vi bara hann med de två första kapitlen. Och sen bestämde vi oss för att vi tar det lugnt och räknar bara med att vi hinner klara av hela Apg innan jul. Och i går var det alltså pingst i Ascona.

Sen har jag något mycket oväntat att berätta. Rickard överger Norge och flyttar tillbaka till Biel. Han känner att han är färdig med Norge och han kommer att sälja sin hytte. Jag fick reda på det ett par dagar före de andra, därför att han frågade mig om inte vi kunde "dela" på min hytte. Den ligger bättre till när det gäller kommunikationer, man kan ta sig till Geilo med tåget om man reser dit på vintern, det går egentligen inte att bo på Hök vintertid om man inte har bil och kör dit. Och jag är inte på Geilo så mycket nu, det känns som om jag efter snart tio år har landat ordentligt i Ascona. Men jag vill gärna vara på Geilo några veckor på vintern och ett par månader på sommaren.

Ja, det skall bli spänande att se hur det här blir. Rickard tänker försörja sig på vikariat, han är ju faktiskt 60+ och vill väl trappa ner. En annan anledning till att han vill "hem" är förstås att Lotta och Dwight är i antågande och då är alla fyra syskonen på hemmaplan, något som de inte varit på rätt många år. Om jag har förstått rätt, så anländer Lotta och Dwight till Zürich den 15 november. De skall bo hos Lisa och Robbie tills vidare, men Robbie har redan börjat spana efter hus eller lägenhet åt dem. Rickard kommer förmodligen inte tillbaka förrän framåt jul, han har ju en del praktiska saker att ta itu med innan han kan lämna Norge.


.

Kort uppdatering med anledning av oväntat besök.

Jag hade jobbat rätt intensivt hela dagen, och när klockan var fyra, så ringde det på dörren. Där stod Leo och en för mig helt okänd mansperson - som bar på en kartong från det finaste konditoriet i Locarno. Dem okände hette André och han är en av Leos samarbetspartner - Leo har ett dataföretag i Bellinzona om ni inte visste det. De skulle träffa en affärsbekant här i Ascona, men på väg hit så hade han ringt och sagt att han skulle bli försenad ett par timmar. Så då stannade de till i Locarno för att handla och chansade på att jag skulle vara hemma. Vi har druckit kaffe och satt i oss ett antal små, mycket vackra och goda kakor. Det var nästan så man inte ville äta upp de små mästerverken. Men det gjorde vi i alla fall.

André var en trevlig bekantskap, han har ett förflutet på en annonsbyrå i München, men jobbar nu med texter och layout till webbsidor. Relativt nyskild - och jag hoppas att det inte var för den sakens skull som Leo tog med honom hit. (Han har presenterat både mig och Marlene för sina singelvänner tidigare...)

I går startade vi med Apostlagärningarna, och upptäckte att det inte var tre avsnitt, utan hela fem. Vi fick  en repetition av de viktigaste gemensamma dragen i evangelierna, vi fick också riktigt bra och intressant information om de politiska, kulturella och religiösa förhållandena kring Medelhavet. Paulus kommer inte in på scenen förrän nästa söndag.

Och nu lägger jag av för idag, hade tänkt att fortsätta jobba en stund till när jag skrivit färdigt här, men nej, det får vara för idag.

Arbetsfri fredag

Idag är det fredag och jag har jobbat på så bra under veckan, att jag har tagit ledigt från mitt uppdrag idag. Det har hänt en del under veckan, först var det valresultatet, som inte blev så nedslående som man befarat, SVP backade några procent. Sen har man uppdagat valfusk i ett distrikt inte långt härifrån, där SVP gick framåt så mycket att man anade ugglor i mossen.

I kväll skall vi äta på en ny restaurang i Locarno, de har ekologisk och vegetarisk inriktning. Det blir lite annorlunda än den rejäla husmanskosten som vi brukar sätta i oss på Osteria Vacchini. Regula tycker att vi äter lite "fel", men det beror nog mest på att vi andra fyra tycks ha en förhållandevis hög förbränning till skillnad från henne. Men vi har inget emot hälsosam mat, det kan jag försäkra! Och alla skall vara nöjda och glada, det är vårt motto.

Lotta och Dwight är på ingående hit till Schweiz med första anhalt i Magglingen förstås. Efter ett långt liv i Frälsningsarmén så skall Dwight ta det lugnt ett tag - och förmodligen spela golf tillsammans med Robbie. Men det dröjer väl inte länge innan han känner att han måste uträtta något annat också. Det är nog inte så lätt att bli pensionär när man levt med sitt jobb så länge. Vi ser i alla fall fram mot att de kommer hit och är med oss i vår lilla inofficiella "kår" ibland.

På söndag börjar vi med Apostlagärningarna. Det skall bli intressant. Pierre har flera böcker som hans pappa lämnade efter sig som handlar om just Apg. så vi kommer nog att kunna skaffa oss mycket information. Sen måste vi hitta något annat att ha "studiecirkel" kring. Davids syster skulle kolla om det finns något liknande material kring breven.

Val av olika slag.

Idag är det val i Schweiz, både till ständerrådet och nationalrådet och dessutom är det olika slags lokala val i många kantoner. Jag har försökt att följa prognoserna nu under dagen och vad många är oroliga för, är att det ultrakonservativa och främlingsfientliga SVP, Schweiziska folkpartiet skall gå framåt. Olika opinionsundersökningar har talat om stor framgång för dem, men nu kommer det indikationer på att både de gröna, liberalerna och EVP, (evangeliska folkpartiet) kommer att gå framåt i vissa kantoner. Men än så länge är nog det mesta spekulationer. SVP har blivit ett allt mer "brunt" parti, man säjer saker som är allt annat än politiskt korrekta och det finns företrädare som ogenerat torgför rasistiska åsikter. Någon gång sent i kväll får vi valresultatet.

Regula har varit hemma i sin f d hemkommun och lämnat sin röst. Hon röstar grönt. Marlene röstar på SP, alltså socialdemokraterna, som är det mest europavänliga partiet. Man är inte alls "blyg" för att tala om vad man röstar på här. Leo och Stephan röstar grönt och Julia röstar på SP. Regula är på väg hit och vi har bestämt att ha vår studiecirkel klockan fem. Johannes, avsnitt tre och vi skall vara här hos mig.

Jag har jobbat rätt flitigt de sista dagarna, inte minst igår, så idag har jag tagit det lugnt och läst ett par kapitel ut The contemporary christian av John Stott. Sen gick jag in på nätet och läste ur den svenska Folkbibeln. (En intressant översättning som textmässigt ligger mellan 1917 och 2000.) Jag började med Galaterbrevet och det kunde ju vara "mat" nog, men så var jag tvungen att läsa Filipperbrevet också. Och då blir jag så glad. Eller salig.

4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Och så kommer jag ihåg vad mormor brukade sjunga tillsammans mig när jag var liten:

Välj nu, välj Jesus och välj för livet,
en bättre vän kan du aldrig få.
Blir han din vän i ungdomsåren är det givet
att han är med till slut när du blir gammal, grå.

Dags att börja jobba!

För en dryg timma sedan, fick jag mitt arbetsmaterial, förhoppningsvis i ok skick. (Erik garanterade det i alla fall.) Jag har fått två extra veckor innan deadline. Det borde ha varit tre, men nu finns det ett publiceringsdatum att ta hänsyn til också. MEN - jag bestämde mig för att jag börjar jobba med materialet i morgon, inte idag!

Vad har hänt sen sist? Marlene är installerad i sin nya, trevliga lägenhet och jag tror faktiskt att hon t o m har packat upp de sista kartongerna som jag var där med för en dryg vecka sedan. Jag har börjat vänja mig vid att "leva ensam" och försöker att vara lika ordentlig som jag var när Marlene bodde här.

Pierre åkte tillbaka till Glarus i morse och David sitter hemma och knåpar med en sammanställning om tillståndet i ett par sjöar på gränsen mot Italien. Rickard reste tillbaka till Norge igår (men han har ju varit i Magglingen den gångna veckan) och Regula har just kört iväg till Biel för att gratulera en moster i Solothurn som fyller 90 på onsdag.

Pierre jobbar med engelsk text till Hele himmelen och Susen av regn, men han tycker inte han får till det så att han blir nöjd. Det skall vara perfekt, d v s jag skall säja att "ja, precis så är det tänkt" och så skall han känna att texten flyter obehindrat.


Vi hade vår studiecirkel, Johannes avsnitt 2 igår, mycket intressant och faktiskt också utmanande. Vi växer som enskilda kristna men också som grupp av det vi läser och diskuterar och vi har blivit så mycket frimodigare. Det känns bra. Dessutom hade D&P ordnat med en riktigt god middag också. Alltså både andlig och lekamlig spis, som man brukar uttrycka det.

Onsdag förmiddag och det är sommarväder.

Erik ringde för en stund sedan. Han var ARG, milt uttryckt. De har fortfarande inte fått kontakt med någon av de båda författarna till läroboken som jag har fått i uppdrag att översätta och redigera. Den är tidigare publicerad på engelska, men är nu kraftigt omarbetad och det engelska förlaget har tydligen samma obrukbara" master". För deras del är det ingen panik, den skall inte redigeras och naturligtvis inte översättas, bara göras en översyn av språket. Jag skall förutom översättning och faktakontroll dra ner på texten 15-20%, vilket kräver tid och noggrannhet.  Men - det här verkar bli den sista "sommarveckan" så jag finner mig i dröjsmålet. Men: under förutsättning att jag får en ny deadline!!!

Marlene har flyttat ut och flyttat in. Rickard åkte tillbaka till Biel i måndags. Vi lyckades med att få allt på plats hos henne i lördags och tro mig eller ej, men det saknades inte en enda liten skruv eller mutter i Ikeas platta paket. Vi "invigde" lägenheten genom att ha vår studiecirkel där i söndags. Johannes, avsnitt ett. Förutom den historiska bakgrunden, så fanns det en en uppgift för reflexion om avsnittet när Jesus  kallar sina lärjungar. Hur sker det idag och är man lika villig att följa som Petrus & Co? Sen kändes det helt naturligt  att vi hade vårt lilla informella "holiness meeting". Regula ställde en fråga, vad blir nästa steg för oss som grupp? Fyra ex.salvo och en katolik, för dagen förstärkta av en "riktig" salvo.

Nu skall jag köra upp de sista kartongerna till Marlenes lägenhet och sen skall jag dammsuga i hallen och därefter skall jag ta vara på det fina vädret. Det innebär att jag åker upp till Orselina i eftermiddag och tar in posten och ser till huset hos D&P, de är båda uppe i bergen och jobbar. Sen tänker jag sitta på deras terrass, för om det blir +26 och närmast vindstilla i eftermiddag, som de har förutspått så är det skönare däruppe än här. Pierre har den här veckan  bytt Glarus mot något akut problem uppe i Graubünden medan David håller på med sina vattenprover uppåt San Bernardino. Det kom en hel del snö uppe i bergen för några dagar sedan, men det som då fanns uppe i bergen på andra sidan sjön, det har försvunnit. Men på andra ställen, på hög höjd ligger snön kvar.

Men i Ascona är det långt till vintern. Om det blir någon.