Finito!

Kvart över elva skickade jag iväg mitt slutförda uppdrag och sen belönade jag mig med en mugg kaffe och en bit kaka. Det har varit mulet på förmiddagen, men nu spricker det upp, termometern står på + 9 och jag skall gå upp till Regula om en stund. Hon bjuder på lunch och sen tar vi väl en promenad uppe på Monte Verita.

Monte Verita var i början av 1900-talet samlingsplats för en grupp intellektuella som hyllade den "primitiva socialismen" men i tillägg till det så var de moralister, vegetarianer och nudister. Carl Jung, Erich Maria Remarque, Isadora Duncan, Paul Klee och  Rudolf Steiner tillhör de mer namnkunniga som mer eller mindre permanent höll till där. Sen utökades verksamheten med en konstskola. På 1920 talet tillkom ett hotell och sen hade väl de ursprungliga entusiasterna tröttnat och den största delen av anläggningen var hotell fram till 1960-talet. Då togs Monte Verita över av kantonen och förföll så sakteliga, men i början av 1990-talet renoverades anläggningen och blev konferenscenter för tekniska högskolan i Zürich. Några av de ursprungliga husen är nu museum och parken, där det finns en hel del skulpturer, är ett riktigt trevligt strövområde. Det går en hel del vilda historier om vad som hände under den första tiden däruppe. Det där med att de skulle vara moralister, det har jag svårt att förstå, i mina ögon var det mer en hippiekoloni.


I söndags avverkade vi Apg 12-13. Kap 13 slutar så intressant:
"Men judarna hetsade upp de ansedda kvinnor som fruktade Gud och de främsta männen i staden, och de satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. Då skakade de dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium. Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande."

Var det samma känsla och erfarenhet som gjorde att de första salvationisterna inte brydde sig om förföljelse utan fortsatte i sin uppgift?


Pierre har en bok från 1960-talet med massor av riktigt fina svartvita fotografier tagna längs den väg som Paulus gick på sin första missionsresa och informerande text till dem. Den är ett utmärkt komplement till bibeltexten.

Nu är det snart jul. D&P, Regula och jag kommer att fira julen tillsammans. Vi börjar på julafton här hos mig med ett litet smörgåsbord (vilket innebär att jag får ta mig ner till Ikea i Grancia någon gång nästa vecka) och äter engelsk julmiddag hos D&P på juldagen. På annandagen skall vi äta något hälsosamt hos Regula. Annandagen är helgdag här, men i de fransktalande delarna av Schweiz är det inte helgdag. Marlene  firar tillsammans med sin syster och hennes familj, de har ett hotell uppe i övre Gomsdalen, inte långt från där Rhone börjar sin långa färd mot Medelhavet.

Julförberedelser? Ja, ett besök på Ikea alltså och så lite sparsamt med juldekorationer. När jag kom hit, så var jag ensam om att ha adventsljusstakar i fönstren, men nu finns det nästan i vartenda hus. Det finns en prins från något arabland som bor i ett stort hus nästan nere vid sjön. Där finns det också adventsljusstakar och ovanligt tjusiga tallgirlanger med små lysdioder i vid entrén.

Målgången inledd!

Jag har jobbat så intensivt den här veckan, att jag är nästan klar med mitt uppdrag, nu återstår bara en sista genomgång och den tar jag itu med nästa vecka, deadline är på torsdag. Det blir ledig fredag och weekend, av erfarenhet vet jag att det är bra att kunna lägga undan jobbet ett par dagar innan jag gör en sista koll.   Nästa uppdrag kommer redan innan jul, men det är ett relativt litet uppdrag med deadline fredagen den 13 januari. (Nej, jag är inte skrockfull.)

Det snöar på Geilo. Snö, sydostlig vind, - 8 och bedrövligt dåligt väglag. Rickard har snabbat på med att tömma sin hytte, affären skall slutföras måndagen den 19 december och även om det officiella övertagandet är den 1 januari, så kommer köparens familj att tillbringa julen på Hök. Rickard bryr sig inte om att sälja bilen nu, det är inget som hindrar att den finns kvar i Norge fram till oktober nästa år.

Här har det varit soligt och  + 8 idag och den vädertypen kommer att stå sig under den kommande veckan. Nätterna är kalla, vi har inte haft minusgrader just här, men på mätstationen uppe på Monte Verita (inget särskilt högt berg) så har det varit ett par minusgrader framåt morgonen.

Nu skall jag snart köra hem till Julia och... vet ni vad jag skall göra - trots att det är helgdag här??? Jag skall mangla fyra dukar som jag inte har orkat stryka, vilket jag brukar göra om det är något bra på TV. Enda problemet är att jag brukar bränna mig när jag inte håller riktigt koll på var strykjärnet och mina händer befinner sig. D&P skickar iväg sina dukar för tvätt och mangling, men dom är ju män. Riktiga kvinnor tar hand om sina dukar själva.

Och så var det måndag igen.

Jag är faktiskt tacksam för att jag är här och inte på Geilo. Det har varit ett riktigt uselt väder och många av vägarna är stängda eller har kolonnekjöring. Rickard har fått sålt sin hytte, det gick snabbt och de nya ägarna skall flytta in så snart byråkratin har fått säja sitt. Rickard hoppas att han har kan tömma den på sina personliga tillhörigheter och får sålt bilen under nästa vecka. Han sålde hytta möblerad, så det bekymret slipper han, det enda som han tar med sig är de båda Jetsonfåtöljerna med pallar och matchande litet runt  bord och en golvlampa som också hör till. Vi har haft en del mailkonverstaion om hur vi skall "fördela" min hytte, det lutar åt att gästrummet med tillhörande duschrum får bli hans privata domän. Nej, jag är inte alls beredd att ge upp mitt sovrum med utsikt mot Hallingskarvet!

Och så har Lotta och Dwight varit här. Fredagen tillbringade de tillsammans med Regula, i lördags var vi på stadsvandring både här och i Locarno och på kvällen var vi hemma hos D&P. God mat, god stämning och mycket snack om en eventuell kanalfärd i maj-juni. Lotta och Dwight hade sett Regulas film från årets resa och de var väldigt sugna på att följa med.

Igår var vi (Regula, D&P, Marlene och jag) tillsammans med Lotta och Dwight hela dagen. Vi började med att ha en informell gudstjänst tillsammans och det kändes riktigt skönt att ha någon (Lotta och Dwight) som tog ansvar för den saken. Sen åt vi lunch och eftersom vädret hade blivit lite bättre än det varit hittills under weekenden, så var vi ute på sjön en tur. Vi gick med motor, det var nästan vindstilla, och tog oss först ner till Brissago och vände där och stannade sen till på Isola di Brissago och körde sedan på den södra sidan av sjön, så att de kunde se Ascona och Locarno och så pekade David ut var deras hus ligger. Man tycker att man är väldigt högt uppe när man är där, men ser man sen bergen ovanför, så är det inte så högt. Vi rundade den nordöstra delen av sjön innan vi lade till igen och sen åkte vi hit och hade studiecirkel tillsammans med Lotta och Dwight.

Förra söndagen läste vi och diskuterade Apg 9, det blev långa och intensiva diskussioner om Saulus/Paulus. I går ville Lotta och Dwight veta lite mer om hur vi resonerade och sen gav vi oss i kast med kapitel 10 och 11 som ju hänger samman. Vi tog en paus "i halvtid" och hämtade pizza och sen bröt vi inte upp förrän klockan var halv elva. Det var en oerhört givande kväll.

Och nu är det vardag igen. Dwight och Lotta åkte tillbaka till Magglingen nu på morgonen, de skulle se på en lägenhet i Leubringen i eftermiddag, Pierre åkte tillbaka till Glarus och David har begett sig upp till någon avlägsen sjö uppåt Airolo, Marlene sitter på resebyrån och Regula ringde nyss och sa att hon behövde "hämta" sig efter helgen. Och jag skall jobba. Så är det med den saken.

Arbeit, immer arbeit....

Nästan i alla fall. Jag har lagt mycket tid på mitt uppdrag erftersom vi får besök nu till helgen. Dwight och Lotta kommer hit på fredag. De skall bo hos Regula och på lördag är vi alla, hela kanalbåtsgänget inviterade hem till D&P. Lotta har följt oss på bloggen när vi gjort våra resor och nu är de riktigt sugna på att följa med om det blir någon resa i maj-juni. David vill att vi gör "the great ring" och tar god tid på oss, d v s minst tre, helst fyra veckor och då kan nog inte alla följa med hela tiden, utan vi får byta besättning under resans gång. Men det är inte huvudskälet till att de kommer hit, utan Lotta vill så gärna träffa Regula och så är de nyfikna på vår gemenskap så vi ser fram emot en riktigt givande söndag tillsammans med dem.

Nu lägger jag av för idag och knäpper på TV och hoppas att det finns något program som jag kan koppla av med. Schweizisk TV - oavsett språkområde  - är inget att hurra för och de italienska sändningarna som vi kan få in har jag inte lust att lägga fem minuter av min tid på. Som tur är, har jag Animal Planet, Discovery och  BBC Prime, men den fungerar bara ibland trots att jag betalar dyrt för den och BBC World. Men jag har tillbringat så mycket tid vid min pc de sista dagarna att jag börjar känna av det kring skulderbladen, Så nu stänger jag av!

Etappmål!

Exakt klockan tolv bestämde jag mig för att nu, nu är jag i kapp med mitt uppdrag. Det betyder att jag faktiskt kan unna mig en och annan ledig dag veckorna som kommer, deadline är nu satt till 15 december.

Jag "belönade" mig med att sätta in en portion färdigmat i micron och när jag just ätit upp den (rösti, skivat oxkött, rödvinssås och gröna ärtor) så ringde Rickard och talade om att det var riktigt busväder på Geilo. Han hade kört dit för att handla och se till min hytte. När han var på väg mot Skurdalen så blev det blixthalka och hade inte Rickard haft både 4X och dubbdäck så hade han aldrig klarat sig i stigningarna upp mot Kikut. Det är snöglopp, strax under noll och kuling, kolonnekörning över Hardangervidda... Rickard hade fått två spekulanter på sin hytte, utan att den ens varit utlagd på Finn. Sen hade mäklaren två familjer som kommer och ser på hytta nu i helgen. Det är tydligen lockande vid den här årstiden att få tag i en hytte som man kan flytta in i så fort fiansieringen är klar. Snön lär komma nästa vecka.

Här är det +14, solsken och i det närmaste vindstilla. Nätterna är kalla, bara någon enstaka plusgrad, så visst går vi mot höst och vinter här också. Just nu föredrar jag faktiskt Ascona.

Jag fick rapport från Lisa om generalens besök i Bern i mändags. Det hade varit riktigt bra, både ledigt och informellt och allvarligt och utmanande. Många tycker att det är synd att hennes tid som general blir så kort, eftersom hon faller för åldersstrecket om ett par år. Dwight hade varit lite mer kritisk och  menade att hon hinner nog ta sig igenom sitt register på ett par år, sen kommer det bara att bli upprepningar. Jag skall kolla på YouTube sedan, det finns ett par klipp plus predikan utlagda där nu.

Med huvudet i himlen och fötterna på jorden.

Tjugo i sex vaknade jag av en smäll. Det skakade i huset och först trodde jag att det var ett jordskalv. Men sen kom det en smäll till och då förstod jag att det var åskknallar. Det händer någon enstaka gång att det blir en riktig urladdning i luften utan att det är ett åskväder. Det lär ha att göra med topografin och när olika vädersystem möts. Efter fyra knallar av varierande styrka så var det över och jag var klarvaken.

Jag har hunnit med en hel del nu på förmiddagen, jag räknar med att jag kommer att vara i kapp med den ursprungliga tidsplanen när den här veckan är slut. (Klappar mig själv på huvudet och säjer "duktig flicka" med insmickrande tonfall.)

Ingrid A uppmanade mig att skriva något på Blod och Eld. Det var länge sedan jag gjorde det eftersom någon som gjorde inlägg där hotade med tingsrätten för att jag skrev något HÄR som misshagade honom (ha, jag bor faktiskt i Schweiz och man blir inte utlämnad för bagateller!!!) och sedan kom det några riktigt äckliga kommentarer till bloggen. Då stängde jag för kommentarer under en tid och sen har det varit lugnt här.

Jag var lite tveksam om jag skulle skriva något, men så var det två trådar som intresserade mig, andedop och helgelse. Men jag känner också att man inte skall analysera sönder Guds verk. Det är resultatet som räknas.

Igår hade vi vår studiecirkel och tog oss igenom Apg 6-8. Det slutar med Filippos och då blev det förstås sång av Pierre, If the spirit says go, then you must go. Och sen följde en lång diskussion om hur frimodiga vi egentligen är. Pierre är definitivt den som är mest frimodig, vilket nog har genetiska orsaker! Okej, arv och miljö då.

Sen, när vi drack te tillsammans, så berättade jag om diskussionerna på Blod och Eld och sen ville vår diskussion aldrig ta slut. Regula, som hade förmånen att träffa Ingrid, Lisas mamma ganska regelbundet de sista åren som hon levde, tog upp henne som ett exempel på hur Gud kan förvandla en människa och hur hon kunde bli till glädje och välsignelse för så många. Jag fick också träffa henne några gånger under den korta tiden som jag bodde i Magglingen. Vi satt tillsammans ute i trädgården en gång och hur det nu kom sig, så berättade jag för henne varför jag lämnade Frälsningsarmén och under det samtalet, så var det så mycket bitterhet som försvann. Hon hade en märklig förmåga att på ett omtänksamt sätt säja just de rätta orden.

To be like Jesus, this hope possesses me,
In every thought and deed, this is my aim, my creed;
To be like Jesus, this hope possesses me,
His Spirit helping me, like him I'll be.

Nej, så långt har jag inte kommit men förhoppningsvis är jag en bit på väg.

Och nu skall jag återigen ägna mig åt världsliga sysselsättningar, äta lite och sen ta itu med ett avsnitt i mitt pågående uppdrag som bl a handlar om den s k Tobinskattens för- och nackdelar. Tvära kast alltså!

En innehållsrik weekend

Nu har jag varit flitig hela förmiddagen, men jag måste nog ta en paus och berätta om vad vi haft för oss i helgen. Vilken eftermiddag det blev!

Jag får väl ta det från början...

När vi körde upp till Orselina, så fick vi plötsligt se en stor skylt med arméskölden med texten

Esercito della Salvezza

d v s Frälsningsarmén på italienska. I nästa sväng fanns det en ny skylt och när vi skulle parkera, så fanns det en skylt alldeles vid infarten till D&P. När Stephan såg att vi kom, så skyndade han sig till entrén och visade med en vältalig men diskret gest att vi skulle hålla tyst.

När klockan var halv fyra så var alla samlade, d v s Julia, Yvette, Leo, Stephan, Regula, Marlene, värdfolket David och Pierre och jag förstås. Leo kom sist och han hade tagit ned de båda skyltarna vid Chiesa och Via Eco. Den vid infarten fick stå kvar.

D&P började med en videopresentation som de hade fått från England. Där fick man en snabblektion om vad Frälsningsarmén tror på och varför man tror som man gör, om t ex sakramenten. Nu var det väl ingen nyhet, men var ett bra komplement till de diskussioner som vi haft, inte minst på den sista kanalfärden och som vi fortsatte med nu. Leo kan inte tänka sig ett liv utan sakramenten, i all synnerhet kommunionen, medan Julia, Yvette och Stephan har lite mer kätterska åsikter. Marlene betraktas av Leo redan som obotlig avfälling från KK:s lära ”men vi älskar dig ändå”. Sen gjorde vi som vi brukar göra när vi har vår s k studiecirkel, vi – och då var det alla - talade fritt om det som vi kände att vi ville dela med de andra. Och när vi gör det, så känns inte avståndet så stort mellan de miljöer som vi växt upp i, alltså Frälsningsarmén och katolska kyrkan.

Sen hade D&P förberett ett ”mini-armémöte”. D&P har ett litet och ganska primitivt elpiano, och jag var i förväg ombedd att kolla in två sånger, så vi började med Whosoever will may come och när vi kom till kören så hade både David och Pierre små flaggdukar som de viftade med, vilket väckte en viss munterhet. Det var Pierre som var mötesledare och stod för inledningen och sen sjöng han If the spirit says go (vilket är hans bravurnummer) och efter det bejublade framträdandet skulle det bli vittnesbörd. D v s det var jag som blev uppmanad till det och sen sjöng vi Sweetest name I know (som alla kan) och därefter uppenbarade sig David som en skäggig men något rundlagd William Booth och deklamerade ”while women weep” och ”mötet” avslutades med O boundless Salvation - alla verserna - och som magnifik avslutning The heavenly gales are blowing. Allt spelades in för att Pierre skulle kunna visa sin mamma.

Sen åt vi och som vanligt så hade D&P (i all synnerhet Pierre) förberett en måltid, värdig åtminstone en Michelinstjärna. Och naturligtvis så tog vi oss sedan igenom hela vår sångrepertoar under kvällen.

David följde med ner till infarten när vi skulle åka och då först fick han se den fina skylten. Leo talade om att det hade funnits två skyltar till på vägen upp ”men vi tog bort dem så ingen skulle tro att det var något soppkök som hade öppnat uppe hos er.”

Igår så hade vi vår studiecirkel hemma hos Regula. Vi avverkade Apg 3-5. och vi har så mycket att diskutera att den genomgången tog mer än två timmar. Vi känner att Apostlagärningarna handlar om oss. Det var intressant att gå igenom evangelierna, men det vi nu läser och diskuterar är mer relevant för oss. Och det där med att vi skulle vara klara med Apg till jul, det kan vi glömma.

Och nu skall jag försöka att koncentrera mig på jobbet som jag håller på med - trots att det är soligt och molnfritt ute. Det ser ut att bli riktigt fint höstväder hela veckan, t o m lite varmare. Jobbar jag på bra idag så...

Valnötter och stugmöte.

I dag har jag varit ute och "städat" på tomten. Det gör man med livet som insats, eftersom den är så brant. Löven på valnötsträdet har börjat falla och en del av buskarna är nästan kala. Dessutom blir det alltid så skräpigt när det varit en regnperiod. Nu står det tre fulla säckar vid carporten och det ser mycket prydligare ut runt huset. Men det verkliga kraftprovet, det kommer när valnötsträdets alla löv har fallit. Lövfällningen är sen i år.Det brukar vara dags att skörda valnötterna när det gröna skalet runt dem har börjat spricka sönder, oftast ett par veckor efter att trädet är avlövat.. Då är det dags att ta på handskar, annars får man svarta fingrar och det tar ett par veckor innan det aggressiva svarta färgämnet börjar försvinna. När man har tagit bort det gröna skalet, så skall nötterna ligga på tork i 3-4 veckor. Det finns ett tunt skal runt om innehållet i nöten och det måste torka, annars smakar det väldigt beskt. Det verkar ha varit ett bra valnötsår i år, man ser det först nu när löven börjar falla.

Lördag eftermiddag är hela gänget inbjudna till D&P. Stephan frågade Pierre om vår "studiecirkel" var ett slutet sällskap. Pierre sa som det var, att de som är aktiva katoliker, de går i mässan och andra gudstjänster, vi har skapat det här tillfället för att kunna ha en gemenskap utifrån det som är den gemensamma nämnaren för oss fem. Marlene inkluderas numera i  den gruppen, hon känner att hon hör mer hemma i vår gemenskap än i katolska kyrkan. "Vår rekryt" brukar D&P säja.

D&P funderade en stund och bestämde sig sen för att utfärda en inbjudan till "ekumeniskt husmöte" lördag klockan 1530 och därefter blir det mat och mingel. Det skall bli mycket intressant att se hur de kommer att genomföra detta. Men, det är som David sa när vi var ute på kanalfärd, att vi har kanske mer fördomar mot KK än vad katolikerna har mot oss. För min del är det alla dessa dogmer, alla krav och framför allt att KK - åtminstone inte här i Ticino - inte har öppnat för lekmannamedverkan annat än i mycket begränsad och reglerad omfattning som stör mig..

Det hände flera gånger att jag var med mormor på "stugmöte" i trakterna kring Edsbyn och Alfta. Det är upplevelser som jag är tacksam för att jag fick vara med om. Det var stolar uppställda längs väggarna i husets största rum, medelåldern på deltagarna var hög, jag var definitivt yngst och helt fascinerad av det jag fick vara med om. Det fanns något slags tradition, man inledde med att sjunga en sång som jag fortfarande kommer ihåg. "Ljude Herrens lov i våra bygder, upp du folk som fått barmhärtighet..." Man sjöng mycket och det var klassiska läsarsånger, ackompanjerade av gitarr eller dragspel, det var vittnesbörd och förbön och så var det kaffe efteråt. Med hembakade kakor och saft till mig och snälla tanter och farbröder som tyckte att det var så roligt att jag ville vara med.

En gång, och det är ett minne som jag sätter extra stort värde på, det var när Carl Öst skulle vara med på stugmötet. Då fick man vara i en större lokal, men med den traditionella placeringen med stolar runt väggarna, även om det nu blev i dubbla rader. Det var så festligt och jag tyckte att han hade såna roliga sånger. Vi skall fara bortom månen och Knäna böj och armar uppåt sträck och så den som jag delvis gillade och delvis ogillade: Jag vill ha mycket mycket mer. I en av verserna sjunger han "och nog är jag tacksam för Andens dop, att få tillhöra pingstfolkets saliga hop". Jag var inte pingstvän som mormor, jag var juniorsoldat i Frälsningsarmén. Men sen gillade jag kören "Jag vill ha mycket, mycket mer, utav den ström som himlen ger, jag vill ha mycket, mycket mer, om ett förnyelsens dop från himlen jag ber". Då blev det liv i tanterna! Och så uppmärksammades jag extra, fick sjunga tillsammans med honom i kören "Sjung halleluja, det blir bättre och bättre dag för dag. Synes vägen stundom lång, så stäm upp en jubelsång, sjung, ja sjung halleluja."

Och sen kom jag hem till Manchester och skulle berätta för mina JS-kompisar vad jag hade varit med om på lovet. Dom var mer intresserade av vilka slags kakor vi hade fått och om jag fick äta så mycket jag ville. Jag försökte förmedla stämningen, men det lyckades jag inte med.

Nu händer det grejer!

Den gångna veckan har det varit riktigt trist väder, så jag har faktiskt hunnit med mer än vad jag planerat. Om förutsägelserna stämmer, så skall det regna mycket i morgon, men sen kommer det en period med riktigt fint väder. Vi har bara befunnit oss i utkanten av regnvädret som ställt till det i Italien, och "utkanten" det innebär faktiskt att det har regnat ganska rejält här också.

Igår hade vi studiecirkel, avsnitt två av apostlagärningarna. Vi skulle ha hunnnit ytterligare några kapitel, men vi när vi kom till pingstdagen så hade vi så mycket att tala om och berätta för varandra att vi bara hann med de två första kapitlen. Och sen bestämde vi oss för att vi tar det lugnt och räknar bara med att vi hinner klara av hela Apg innan jul. Och i går var det alltså pingst i Ascona.

Sen har jag något mycket oväntat att berätta. Rickard överger Norge och flyttar tillbaka till Biel. Han känner att han är färdig med Norge och han kommer att sälja sin hytte. Jag fick reda på det ett par dagar före de andra, därför att han frågade mig om inte vi kunde "dela" på min hytte. Den ligger bättre till när det gäller kommunikationer, man kan ta sig till Geilo med tåget om man reser dit på vintern, det går egentligen inte att bo på Hök vintertid om man inte har bil och kör dit. Och jag är inte på Geilo så mycket nu, det känns som om jag efter snart tio år har landat ordentligt i Ascona. Men jag vill gärna vara på Geilo några veckor på vintern och ett par månader på sommaren.

Ja, det skall bli spänande att se hur det här blir. Rickard tänker försörja sig på vikariat, han är ju faktiskt 60+ och vill väl trappa ner. En annan anledning till att han vill "hem" är förstås att Lotta och Dwight är i antågande och då är alla fyra syskonen på hemmaplan, något som de inte varit på rätt många år. Om jag har förstått rätt, så anländer Lotta och Dwight till Zürich den 15 november. De skall bo hos Lisa och Robbie tills vidare, men Robbie har redan börjat spana efter hus eller lägenhet åt dem. Rickard kommer förmodligen inte tillbaka förrän framåt jul, han har ju en del praktiska saker att ta itu med innan han kan lämna Norge.


.

Kort uppdatering med anledning av oväntat besök.

Jag hade jobbat rätt intensivt hela dagen, och när klockan var fyra, så ringde det på dörren. Där stod Leo och en för mig helt okänd mansperson - som bar på en kartong från det finaste konditoriet i Locarno. Dem okände hette André och han är en av Leos samarbetspartner - Leo har ett dataföretag i Bellinzona om ni inte visste det. De skulle träffa en affärsbekant här i Ascona, men på väg hit så hade han ringt och sagt att han skulle bli försenad ett par timmar. Så då stannade de till i Locarno för att handla och chansade på att jag skulle vara hemma. Vi har druckit kaffe och satt i oss ett antal små, mycket vackra och goda kakor. Det var nästan så man inte ville äta upp de små mästerverken. Men det gjorde vi i alla fall.

André var en trevlig bekantskap, han har ett förflutet på en annonsbyrå i München, men jobbar nu med texter och layout till webbsidor. Relativt nyskild - och jag hoppas att det inte var för den sakens skull som Leo tog med honom hit. (Han har presenterat både mig och Marlene för sina singelvänner tidigare...)

I går startade vi med Apostlagärningarna, och upptäckte att det inte var tre avsnitt, utan hela fem. Vi fick  en repetition av de viktigaste gemensamma dragen i evangelierna, vi fick också riktigt bra och intressant information om de politiska, kulturella och religiösa förhållandena kring Medelhavet. Paulus kommer inte in på scenen förrän nästa söndag.

Och nu lägger jag av för idag, hade tänkt att fortsätta jobba en stund till när jag skrivit färdigt här, men nej, det får vara för idag.