Den tredje januari 2012

Ja, nu är det nya året ett faktum. Det har varit strålande väder allt sedan nyårsafton och just nu är det +12 och strålande sol. Jag har ett nytt uppdrag med deadline den 13 januari, och jag har lite svårt med koncentrationen när det faktiskt är vårväder ute.

Nyårsafton tillbringade vi uppe i Orselina. Man har en magnifik utsikt där över sjön och det blev inte sämre när det var mörkt och massor, massor av fyrverkeripjäser överallt. Rickard kom hit i fredags kväll och just nu sitter han tillsammans med David och försöker göra upp en plan vart vår kanalfärd kommer att gå. Vi kan vara sex personer samtidigt och gör vi en månadslång resa så kommer vi att skifta deltagare under resans gång. Den ende som är självskriven hela tiden, det är David. Nu har vi gjort en bra deal, Davids släktingar får låna mitt hus och min bil under tiden som vi lånar båten. Under den tid som jag inte är med på båten tar jag min tillflykt till London. Andreas som har lånat min lägenhet avslutar sin kurs sista mars. Det är så länge sedan jag var i London att jag faktiskt börjar längta dit. Sju månader faktiskt, men då har jag ju haft mitt lilla krypin uthyrt i andra hand under större delen av den tiden.

Rickard planerar att resa till Geilo om en månad och stanna över påsk, jag räknar med att resa dit några veckor i slutet av februari - början av mars. Men det är under förutsättning att det är riktig vinter där, hittills har det väl varit si och så med den saken. Jag har i alla fall fått rapport om att min hytte inte tagit skada av stormarna, men det verkar som om mer oväder är på väg.

Leo, Stephan och Julia var i Rom över nyår. Allt var så jättetrevligt tills de var på hemväg, efter att ha ätit lunch innan de lämnade Rom. Efter en timma började Stephan må tjyvtjockt och strax därefter Leo. De körde in vid Flaminia och Julia köpte mineralvatten åt dem och erbjöd sig att köra. Någonstans på motovägen mellan Orte och Orvieto var det Julias tur... De körde in i Orvieto och efter fyra timmars vila i bilen så körde de på mindre vägar där det gick att stanna. De kom till trakten av Bologna och sen orkade de inte längre och lyckades hitta ett litet hotell för natten. De kom hem igår vid tretiden och nu ligger alla tre och försöker återhämta sig hemma hos Julia. Leo skulle försöka att ta sig till Bellinzona i eftermiddag. Nu är frågan om det är vanlig magsjuka eller matförgiftning.

Jag tänker hålla mig långt från dem eftersom Lotta kommer hit i slutet av veckan. Dwight skall resa till Skottland  för en arbetskonferens. Han engagerar sig rätt mycket i det som kallas för Lausannerörelsen - som vill vara en evangelikal motpol till kyrkornas världsråds "gränslösa" ekumenik. (Gränslös skall här ses i en något negativ mening). Lausannerörelsen vill lyfta fram evangelisationen, missionen och inte minst Jesus som världens Frälsare - allt enligt Dwight.

Nu är klockan tolv och min mage talar om att den vill ha något att äta. Sen skall jag ta en rask promenad i solskenet och jobba koncentrerat ett par timmar.

Snabb mellandagsinfo.

Min karriär som butiksbiträde blir mer långvarig än vad jag räknat med. Ianellas dotter är fortfarande sjuk, influensa och öroninflammation samtidigt, så jag jobbar även den här veckan. Sophia hade räknat med att hennes dotter skulle ställa upp den här veckan, men hon åkte iväg med några kompisar för att åka skidor.

Men det är kul i affären, lugnare än förra veckan men många köper nyårspresenter nu. Julklapparna är för familjen och små nyårspresenter köper man till vänner och kolleger.

Vi firade en stillsam men trevlig jul tillsammans. Julafton var det svenskt smörgås- och julbord här hos mig, juldagen en traditionell engelsk julmiddag hos D&P – kalkon med fyllning och massor av tillbehör, christmas pudding med vaniljsås och brandy butter och så förstås crackers... De innehöll förutom den fåniga pappersmössan, kortet med ett (dåligt) skämt och en liten present (jag fick en nyckelring) och även ett hoprullat kort med råd inför och en förutsägelse om det kommande året. Vad det stod på mitt kort? Jag skall inte ägna mig åt finansiella spekulationer, se upp med vart jag reser (preciserades inte mer exakt) och tänka på vikten!!! Det kommande året skall bli lyckosamt på det romantiska planet, men jag skulle akta mig för att knyta några varaktiga förbindelser under maj och september (varför???) och min hälsa kommer att vara god.

Vi hade enats om att köpa var sin julklapp som skulle kosta mellan 15 och 20 Sfrs. Mitt bidrag var en kudde i viktoriansk stil med en katt och mus på ena sidan och en bulldog på den andra. Jag har ett litet lager med presenter från en rolig butik i London, mycket praktiskt att plocka fram vid behov. Pierre hade förberett en mycket avancerad lek med tärningar som skulle garantera att ingen av oss fyra fick den julklapp som man själv bidragit med, men samtidigt skulle slumpen få bestämma.. Jag fick en bok om Monet, biografi och många vackra bilder. David fick kudden, Pierre en dubbel-CD och Regula en röd dörrmatta med texten "Keep calm and carry on" som är en uppmaning från andra världskriget. Jag har en liten misstanke om att den var tänkt för mig, eftersom jag har en röd s k Y-chair i hallen. Men Regula tyckte att mattan var kul och jag kommer att lära mig en hel del om Monet och hur han byggde upp sina vackra målningar.

Annandagen bjöd Regula på en hälsosam middag vilket var alldeles perfekt efter juldagens utsvävningar. Sen tog vi en långpromenad uppe på Monte Verita.

Nu väntar vi bara på nyårsafton. Den skall firas uppe i Orselina.

Några tankar medan Jansson står i ugnen.

I dag börjar jag inte jobba förrän klockan ett. Sophias dotter, som läser i Lausanne, kom hem i tisdags och har lovat att hjälpa till i butiken så jag får tid att förbereda morgondagens julbord. Just nu står alltså "Jansson" i ugnen. Det har verkligen varit julrush i butiken, mer kunder och betydligt större dagskassor än förra året. I morgon jobbar jag mellan 10-14, sen ilar jag hem och fixar till det sista innan gästerna kommer klockan sex.

Det är ingen julstämning utomhus, solen håller på att gå upp bakom bergen, termometern visar på +6 och det kommer att bli +10 längre fram på dagen och den vädertypen kommer att hålla i sig den kommande veckan. Uppe i bergen ligger snön kvar, men vägarna verkar vara i gott skick inför helgtrafiken. Det är värre uppe i Berner Oberland där det snöat rejält under veckan och uppe i Jura ligger snön kvar. Från Berner Oberland och åt nordost, mot Liechtenstein är det utfärdat "röd varning" för lavinfara. Inte alls bra med tanke på alla våghalsar som kommer att åka offpist i nysnön.

I går dök en intressant frågeställning upp. Rickard har varit hemma ett par dagar och han funderar över om han verkligen är "hemma", d v s var han har sin känslomässiga hemvist. Han är rätt osäker på om han fortfarande känner sig som schweizare. Nu har han dubbelt medborgarskap, d v s svenskt och schweiziskt, men han känner sig inte som svensk heller. Nåja, Rickards osäkerhet landar nog med tiden, men han ställde frågan till mig: känner jag mig som engelsk eller svensk? Där kunde jag svara, utan att tveka, att jag känner mig som svensk, trots att jag tillbringat halva livet i England. Jag märker att jag tänker svenskt, lagom är vackert, man bör sträva efter consensus och OM jag nu hade haft rikedomar att slösa bort, så är det opassande att visa det utåt.

Jag tror att min mormor, en humoristisk och karaktärsfast kvinna, pingstvän från Hälsingland satte större prägel på mig än vad jag insett tidigare i livet. När min mamma lämnade oss för en annan man, så var mormor min trygghet. Jag tillbringade så gott som alla skollov hos henne. I hennes kretsar var äktenskap ett livslångt åtagande, i Hälsingland kunde inget farligt inträffa - om man inte gick ner till älven - och hennes fasta tro och konsekventa livsföring blev min trygghet. Min pappa gjorde ju så gott han kunde, men då  han var chef för ett svenskt företags brittiska verksamhet, så var han ju inte alltid den närvarande pappa som jag ville ha. Då blev grannfamiljen och kåren min trygghet under resten av året.

Nu är mina vänner min jordiska trygghet. Bättre nära vänner än Marlene, Regula, David, Pierre och Rickard kan ingen ha. Sen har jag en "yttre krets" som består av Lisa, Lotta, Julia, Yvette, Leo och Stephan som också betyder mycket för mig. Jag har mycket att vara tacksam för, ett intressant jobb (som jag trötttnar på ibland) en ordnad ekonomi, ett trevligt hus och god hälsa. Och så har jag en tro som bär när det är jobbigt och som förgyller vardagen för mig när allt går sin gilla gång. Och nu är det jul och jag får fira tillsammans med mina vänner att Jesusbarnet kommer till oss.

Gud Jul till er alla!

Early to bed and early to rise...

Nej, jag gick väl inte till sängs så väldigt tidigt i går, men jag vaknade tidigt i dag, medveten om att jag har en tid att passa. Det är inte förrän klockan tio, men jag vaknade redan tjugo i sju trots att klockan skulle ringa sju.

Jag skrev ett rätt rörigt inlägg i bloggen igår, tänkte ta bort det när jag läste igenom det nu, men det får stå kvar.

Dagens stora begivenhet är alltså att jag skall jobba i Sophias affär mellan tio och sju, ja alltså 10-19 . Det är roligt att jobba i butik, inte minst när det är så mycket folk som nu i julveckan. Det enda problemet är att det dyker upp en och annan kund som absolut vill prata italienska med mig och det går inte så bra, om det inte gäller enkla frågor som priser eller om den finns i en annan färg.

Marlene har ju italienska som sitt modersmål, även om hennes mamma kommer från "Suisse romande" närmare bestämt från orten med det roliga namnet Bulle som ligger strax söder om Fribourg. Annars är Pierre den som talar bäst italienska, faktiskt bättre än Regula. David och jag kommer på sluttampen med mycket måttliga kunskaper. Jag vet egentligen inte varför jag aldrig lär mig, jag har ju lätt för språk. Rickard är heller ingen hejare på italienska trots att han läst italienska tre eller fyra år i skolan. Men jag tröstar mig med att jag förstår rätt bra...

Rickard anländer till Zürich vid tolvtiden i dag. Försäljningen av hans hytte avslutades igår och nu finns hans grejor hos mig på Kikut. Rickard har fyllt på något som liknar glykol i min golvvärme och skaffat luckor till fönstren på oppstugu och burspråket i stua i bottenvåningen. Nu blir det väl en rekordmild vinter... Det blir väl som det året när jag hittade en jacka avsedd för arktiska förhållanden på rea i Oslo. Då blev det en riktigt mild vinter. Som tur var, så upptäckte jag att det innersta fodret gick att knäppa av, så jag har haft användning för denna varma och ilsket orangeröda jacka i alla fall.
Rickard firar jul med familjen i Magglingen, men tänker komma hit till nyår.

Och nu är klockan fem över nio och jag skall äta lite joghurt med müsli innan jag kör iväg. Är jag där tidigt, så hinner jag hjälpa till med att göra i ordning lite innan vi öppnar butiken. Och i dag har jag tagit med mig ett par bekväma skor...

Stora och små affärer

Radion har rapporterat om Saabs konkurs, med kommentarer både från Sverige, Holland och Schweiz. Glädjande nog (om man får uttrycka det så) är att man kritiserar GM, både i radiokommentarena och i det schweiziska tidningar som jag har kollat på nätet. Pierre hade hört på någon radiokanal att Saab hade betecknats både som katten med nio liv och en fågel Fenix som kan resa sig ur askan. Det vore ju för väl om detta stämmer!

Här skiner i alla fall solen, det ligger lite snö på bergstopparna, men det mesta har försvunnit och trafiken lär flyta rätt obehindrat upp mot Gotthard.
----------------

Så här långt hann jag i förmiddags. Sen ringde Sophia och frågade om jag kunde komma och jobba i butiken idag. Vi hade bestämt att jag skulle jobba onsdag-fredag som ersättare för Ianella som ville vara hemma och förbereda julens släktkalas. Men nu hade hon fått köra hem, de hade ringt från skolan. Hennes yngsta flicka Sabina hade fått hög feber. Så det var bara att fixa till mig så gott det nu gick och köra iväg.

Det har varit mycket kunder i affären, så Sophia hade inte klarat av det själv. Det har varit en intressant eftermiddag och nu blir det heltid (10-19) hela veckan.

Joachim härjar.

Det är full storm uppe i Jura. Träd faller omkull, hustak blåser av och på järnvägen mellan Tavannes och Tramelan spårade ett tåg ur då det låg ett nedfallet träd vid spåret.


Jag ringde Lisa och frågade hur det var i Magglingen. En lastbil med skåp hade tagits av vinden och vält, närmare Leubringen hade vägen varit spärrad av nedfallna träd och stora grenar blåste omkring lite hur som helst inne i Magglingen. Dom är inte så härdade som norrmän och västkustbor, men den här stormen, som alltså fått namnet Joachim, har ställt till det ordentligt.

Här kom det stora snöflingor i förmiddags men de smälte så fort de hamnade på marken. Uppe i Orselina blev det vitt på marken, men det regnade bort sedan. På väg A2, alltså vägen mot Gottthard, har det kommit ganska mycket snö och det har varit ett par trafikolyckor. Då blir det stopp i trafiken och de långtradare som står stilla i stigningarna får svårt att komma igång sedan, om de inte har bra däck eller snabblänkade snökedjor. Man får använda snökedjor vid behov och när man kör över passvägarna, men inte köra omkring med dem hur som helst.

Har man dubbdäck, får man inte köra på motorvägarna och det är också max 80 km/t som gäller då. Därav följer att de flesta har vinterdäck och så en uppsättning snökedjor  med i bilen. Det finns nya typer av kedjor som är ganska tunna men effektiva och som är lätta att sätta på.

Och så undrar Jenny varför Pierre kallar gravad lax för pregnant salmon. Jo, det är så att jag kunde inte lämna en uttömmande och korrekt förklaring till "gravad". Då kollade Pierre i ett svensk-engelskt lexikon, men mindes fel och trode att laxen var "gravid". Sen dess benämns den gravade laxen pregnant salmon. Tilläggas bör att gravad lax och hovmästarsås är en uppskattad delikatess i bekantskapskretsen. Jag kan t o m  blanda ihop en riktigt god hovmästarsås själv. Det gäller bara att ha svensk senap i kylskåpet.

Kvällen tillbringar vi på vårt favoritställe Antica Osteria Vacchini. Vi har Stammtisch där och favoriträtten är La Piodadella, en stor varm sten som placeras mitt på bordet. Där ligger det flera sorters skivat kött och stora pommes frittes och till det serveras sallad och flera sorters kalla såser.

I morgon klockan nio skall jag infinna mig i Sophias butik i Locarno. Jag har hjälpt till där några gånger tidigare och nu vill hon ha min hjälp där i morgon och ett par dagar nästa vecka. Det är roligt att jobba i butik och hon har såna fina saker där, både kläder och inredningsartiklar och just nu kompletterade med en del julhantverk från Sydamerika och Sydafrika.

Och nu inser jag att regnrock och paraply förmodligen kommer att vara nödvändig utrustning när jag skall ge mig iväg om en och en halv timma. Nu vräker regnet ner och det ser faktiskt ut att vara en del snö med i nederbörden. Men det smälter snart bort. Lyckligtvis.

Ett litet stycke Sverige.

Lisa skrämde upp mig rejält igår kväll. Hon hade varit på Ikea i Lyssach för att köpa lite svensk mat till jul. Det hade inte funnits så mycket, det mesta var slut, och det var osäkert om de skulle få mer innan jul. Regula och jag körde ner till Ikea i Grancia i morses, började med deras nästan genant billiga frukost (1.50) och sen tog vi en tur genom varuhuset och åt lunch efteråt. Det blev köttbullar med  potatismos och lingon. Vi köpte med oss en hel del mer eller mindre nödvändiga saker förstås. Vårt behov av servetter och värmeljus är omättligt...   Huvudsyftet med vår tur dit var förstås den svenska maten och lyckligtvis hade de en hel del. Det blev flera sorters sill, lingonsylt, gräddsåspulver, senap, hovmästarsås, knäckebröd, mellanrostat kaffe, hjortronsylt... och en hel del fryst mat, kanelbullar, köttbullar, tårtor...

Nu gäller det bara att försöka få ihop ett någorlunda svenskt julbord. En fryst laxsida (norsk!) ligger redan i min frys och den skall förstås bli gravad. Gravad lax bör väl översättas med raw spiced salmon, men Pierre envisas med att kalla den för pregnant salmon.

Pierre ringde för en stund sedan. Det kommer att bli storm uppe i bergen, ja det är faktiskt utfärdat en varning för riktigt kraftiga vindar i hela Schweiz, utom i just det här lilla hörnet av Ticino. Han avslutade veckans arbete idag och David kommer hem från Zürich i morgon och då har han avslutat sitt arbete för i år. Pierre kommer nog, om inte vädret ställer till det, att vara tvungen att åka upp till Glarus ett par dagar nästa vecka.

Finito!

Kvart över elva skickade jag iväg mitt slutförda uppdrag och sen belönade jag mig med en mugg kaffe och en bit kaka. Det har varit mulet på förmiddagen, men nu spricker det upp, termometern står på + 9 och jag skall gå upp till Regula om en stund. Hon bjuder på lunch och sen tar vi väl en promenad uppe på Monte Verita.

Monte Verita var i början av 1900-talet samlingsplats för en grupp intellektuella som hyllade den "primitiva socialismen" men i tillägg till det så var de moralister, vegetarianer och nudister. Carl Jung, Erich Maria Remarque, Isadora Duncan, Paul Klee och  Rudolf Steiner tillhör de mer namnkunniga som mer eller mindre permanent höll till där. Sen utökades verksamheten med en konstskola. På 1920 talet tillkom ett hotell och sen hade väl de ursprungliga entusiasterna tröttnat och den största delen av anläggningen var hotell fram till 1960-talet. Då togs Monte Verita över av kantonen och förföll så sakteliga, men i början av 1990-talet renoverades anläggningen och blev konferenscenter för tekniska högskolan i Zürich. Några av de ursprungliga husen är nu museum och parken, där det finns en hel del skulpturer, är ett riktigt trevligt strövområde. Det går en hel del vilda historier om vad som hände under den första tiden däruppe. Det där med att de skulle vara moralister, det har jag svårt att förstå, i mina ögon var det mer en hippiekoloni.


I söndags avverkade vi Apg 12-13. Kap 13 slutar så intressant:
"Men judarna hetsade upp de ansedda kvinnor som fruktade Gud och de främsta männen i staden, och de satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. Då skakade de dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium. Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande."

Var det samma känsla och erfarenhet som gjorde att de första salvationisterna inte brydde sig om förföljelse utan fortsatte i sin uppgift?


Pierre har en bok från 1960-talet med massor av riktigt fina svartvita fotografier tagna längs den väg som Paulus gick på sin första missionsresa och informerande text till dem. Den är ett utmärkt komplement till bibeltexten.

Nu är det snart jul. D&P, Regula och jag kommer att fira julen tillsammans. Vi börjar på julafton här hos mig med ett litet smörgåsbord (vilket innebär att jag får ta mig ner till Ikea i Grancia någon gång nästa vecka) och äter engelsk julmiddag hos D&P på juldagen. På annandagen skall vi äta något hälsosamt hos Regula. Annandagen är helgdag här, men i de fransktalande delarna av Schweiz är det inte helgdag. Marlene  firar tillsammans med sin syster och hennes familj, de har ett hotell uppe i övre Gomsdalen, inte långt från där Rhone börjar sin långa färd mot Medelhavet.

Julförberedelser? Ja, ett besök på Ikea alltså och så lite sparsamt med juldekorationer. När jag kom hit, så var jag ensam om att ha adventsljusstakar i fönstren, men nu finns det nästan i vartenda hus. Det finns en prins från något arabland som bor i ett stort hus nästan nere vid sjön. Där finns det också adventsljusstakar och ovanligt tjusiga tallgirlanger med små lysdioder i vid entrén.

Målgången inledd!

Jag har jobbat så intensivt den här veckan, att jag är nästan klar med mitt uppdrag, nu återstår bara en sista genomgång och den tar jag itu med nästa vecka, deadline är på torsdag. Det blir ledig fredag och weekend, av erfarenhet vet jag att det är bra att kunna lägga undan jobbet ett par dagar innan jag gör en sista koll.   Nästa uppdrag kommer redan innan jul, men det är ett relativt litet uppdrag med deadline fredagen den 13 januari. (Nej, jag är inte skrockfull.)

Det snöar på Geilo. Snö, sydostlig vind, - 8 och bedrövligt dåligt väglag. Rickard har snabbat på med att tömma sin hytte, affären skall slutföras måndagen den 19 december och även om det officiella övertagandet är den 1 januari, så kommer köparens familj att tillbringa julen på Hök. Rickard bryr sig inte om att sälja bilen nu, det är inget som hindrar att den finns kvar i Norge fram till oktober nästa år.

Här har det varit soligt och  + 8 idag och den vädertypen kommer att stå sig under den kommande veckan. Nätterna är kalla, vi har inte haft minusgrader just här, men på mätstationen uppe på Monte Verita (inget särskilt högt berg) så har det varit ett par minusgrader framåt morgonen.

Nu skall jag snart köra hem till Julia och... vet ni vad jag skall göra - trots att det är helgdag här??? Jag skall mangla fyra dukar som jag inte har orkat stryka, vilket jag brukar göra om det är något bra på TV. Enda problemet är att jag brukar bränna mig när jag inte håller riktigt koll på var strykjärnet och mina händer befinner sig. D&P skickar iväg sina dukar för tvätt och mangling, men dom är ju män. Riktiga kvinnor tar hand om sina dukar själva.

Och så var det måndag igen.

Jag är faktiskt tacksam för att jag är här och inte på Geilo. Det har varit ett riktigt uselt väder och många av vägarna är stängda eller har kolonnekjöring. Rickard har fått sålt sin hytte, det gick snabbt och de nya ägarna skall flytta in så snart byråkratin har fått säja sitt. Rickard hoppas att han har kan tömma den på sina personliga tillhörigheter och får sålt bilen under nästa vecka. Han sålde hytta möblerad, så det bekymret slipper han, det enda som han tar med sig är de båda Jetsonfåtöljerna med pallar och matchande litet runt  bord och en golvlampa som också hör till. Vi har haft en del mailkonverstaion om hur vi skall "fördela" min hytte, det lutar åt att gästrummet med tillhörande duschrum får bli hans privata domän. Nej, jag är inte alls beredd att ge upp mitt sovrum med utsikt mot Hallingskarvet!

Och så har Lotta och Dwight varit här. Fredagen tillbringade de tillsammans med Regula, i lördags var vi på stadsvandring både här och i Locarno och på kvällen var vi hemma hos D&P. God mat, god stämning och mycket snack om en eventuell kanalfärd i maj-juni. Lotta och Dwight hade sett Regulas film från årets resa och de var väldigt sugna på att följa med.

Igår var vi (Regula, D&P, Marlene och jag) tillsammans med Lotta och Dwight hela dagen. Vi började med att ha en informell gudstjänst tillsammans och det kändes riktigt skönt att ha någon (Lotta och Dwight) som tog ansvar för den saken. Sen åt vi lunch och eftersom vädret hade blivit lite bättre än det varit hittills under weekenden, så var vi ute på sjön en tur. Vi gick med motor, det var nästan vindstilla, och tog oss först ner till Brissago och vände där och stannade sen till på Isola di Brissago och körde sedan på den södra sidan av sjön, så att de kunde se Ascona och Locarno och så pekade David ut var deras hus ligger. Man tycker att man är väldigt högt uppe när man är där, men ser man sen bergen ovanför, så är det inte så högt. Vi rundade den nordöstra delen av sjön innan vi lade till igen och sen åkte vi hit och hade studiecirkel tillsammans med Lotta och Dwight.

Förra söndagen läste vi och diskuterade Apg 9, det blev långa och intensiva diskussioner om Saulus/Paulus. I går ville Lotta och Dwight veta lite mer om hur vi resonerade och sen gav vi oss i kast med kapitel 10 och 11 som ju hänger samman. Vi tog en paus "i halvtid" och hämtade pizza och sen bröt vi inte upp förrän klockan var halv elva. Det var en oerhört givande kväll.

Och nu är det vardag igen. Dwight och Lotta åkte tillbaka till Magglingen nu på morgonen, de skulle se på en lägenhet i Leubringen i eftermiddag, Pierre åkte tillbaka till Glarus och David har begett sig upp till någon avlägsen sjö uppåt Airolo, Marlene sitter på resebyrån och Regula ringde nyss och sa att hon behövde "hämta" sig efter helgen. Och jag skall jobba. Så är det med den saken.