GOD JUL!

Idag har butiken varit stängd och jag har fått vila fötterna. I morgon jobbar jag tio till fem och är ledig tisdag och onsdag. Sen jobbar jag torsdag-lördag och veckan därpå måndag och onsdag-lördag. Därefter är min karriär som butiksbiträde över för den här gången. Det är jättekul att jobba i affär, men jag skulle inte vilja hålla på med det hela tiden. Till jul köper man presenter till familjen och till nyår skall vänner, kolleger och grannar få en liten present.

I år hinner jag inte ordna med ”svenskt julbord” så det blir något traditionellt från Jura hemma hos Regula och på juldagen en synnerligen engelsk julmiddag uppe i Orselina. Annandagen äter vi på Osteria Vaccini och sen faller det på min lott att ordna med sylvestersupé.

Det är inte särskilt jullikt ute, +10 och garanterat snöfritt. Vi samlades hemma hos Regula idag och sen gick vi en långpromenad uppe på Monte Verita innan vi åt middag tillsammans. Vi var bara fyra, Regula,, David, Pierre och jag. Marlene har rest till sin syster som bor längst upp i Goms och Yvette jobbar.

Det skall bli spännande att se vad som händer med Die Heilsarmee och You and Me. Man har sagt ifrån att om man inte får heta Die Heilsarmee och använda uniformerna, så drar man sig ur tävlingen. Namnet, uniformerna och sången är en helhet och det var med det paketet som man vann. Nu tror jag ändå att det finns ett visst förhandlingsutrymme. You and Me spelas i alla tänkbara radiokanaler, ibland med kommentarer för eller emot ”paketet”. Men man säjer också att efter alla förnedrande förluster i ESC så har Schweiz plötsligt en låt med chans att vinna. Vi får väl se hur det går.

Julrush i Ascona

Igår fick jag , högst oväntat en ledig dag. Jag skulle just gå till butiken när Sophia ringde och berättade att det var strömlöst i huset och att det skulle ta minst sex timmar innan felet var reparerat, så butiken fick vara stängd.

Jag skrev vanliga julkort, skrev på LSE:s forum och på Blod&Eld och förberedde årets mail-julkort. Sen kom David och berättade att han fått erbjudande om att leda ett prestigefyllt forskningsprojekt som kommer att pågå 2013 och 2014. Det är ett projekt inom UNEP, som uttytt blir United Nations Environment Programme. Han var lite tveksam om han skulle tacka ja, det kunde inte bli några kanalfärder på två år och undrade vad jag ansåg om det. Jag sa som det var, att vi klarar oss faktiskt utan honom, om vi nu skulle vilja ge oss iväg.

Sen pratade vi om att det är konstigt att det inte finns något nobelpris inom ämnet miljö. Om den globala uppvärmningen fortsätter så som man befarar – ja, det är väl tämligen säkert att blir så – så kommer världsfreden att hotas av stora strömmar migranter från de mest utsatta områdena, det kommer att bli strid på kniven om tillgångarna på sötvatten och hela världsekonomin kommer att påverkas. Varför inte göra om Fredspriset till ett Miljöpris? Så enkelt är det ju inte, Alfred Nobel kunde ju inte ana vad som skulle hända och han hade ju väldigt bestämda åsikter om prisen. Men kunde inte norrmännen instifta ett miljöpris till Alfred Nobels minne?

Det blivit ett ”mediamaraton” efter segern i Kreuzlingen. Det är för och emot, det är främst företrädarna för gay-rörelsen som är mot. En homofobisk kyrka kan inte få tävla i Malmö, ESC är gay-rörelsens största och bästa tillfälle under hela året att sprida sitt budskap.... Fattar inte Hella von Sinnen  och hennes kompisar att de med de här högljudda och vulgära protesterna mot You and Me, mest skadar sin egen sak? Sen har det ifrågasatts om en kristen grupp får framträda i ESC, men det var ingen som stoppade finska Lordi, så här har man ett prejudikat. Ni minns väl Hard Rock Hallelujah? Hur skulle man uppfatta Carola idag, när hon sjöng Fångad av en stormvind. Men det var nog ingen som fattade vad sången egentligen handlade om.

Jag nämnde att jag skickat julkort. Jag skickade ett till Toronto, med ett brev i. Det skall bli spännande att se om jag får något svar. För att inte krångla till det i onödan, så lämnade jag min mailadress också.

Idag har det varit mycket folk i butiken, inte en lugn stund och middagen bestod av en panini och ett äpple Nu skall jag lägga mig så att jag orkar med en dag till. Tröttsamt men väldigt roligt.

VI VANN!

Det blev en klar seger för You and Me i den schweiziska finalen och alltså Malmö nästa!

Vi satt uppe i Orselina och kollade finalen och en del av tävlingsbidragen var bra, annat kunde vi ha varit utan. Eurovision Song Contest är inte en lika stor grej här som i Sverige, men jag tror att salvationisternas bidrag gjorde att intresset (nyfikenheten) blev lite större. Kan det vara så att schlager och poplåtar är ute och helt andra typer av musik slår an? Vi såg  de roliga ryska gummorna förra året och andra länder har kommit med tävlingsbidrag som stuckit ut rejält.

Nu får man väl hoppas att kårerna i Malmö-området kan hänga på finalyran. Jag var inne på ett par hemsidor och skall man döma av innehållet på dem, så finns det förbättringpotential. Kan en kår helt utesluta gudstjänst på söndag? Inte i min värld i alla fall, även om man har andra mer ”moderna” tillfällen till samling under veckan.

Tre dagar i Sophias butik känns faktiskt i ben och fötter. Men det är så roligt att vara där så jag märker inte av det förrän jag kommer hem. Vi säljer kläder, bijouterier, inredning, lyxiga tillbehör till hemma-spa och en hel del annat, julhandeln pågår för fullt. Dåliga tider? Det märker vi inte av.

Nu skall jag sätta fötterna i en balja med varmt vatten uppblandat med havssalt med örter och sedan skall behandlingen avslutas med att man smörjer in fötterna med en undergörande kräm och stoppar in dem i plastpåsar som får sitta kvar en timma. Vi får se om det har önskad effekt, jag börjar jobba halv tio på måndag. Sen håller jag på fram till nyår. Blir det som förra året, så märker jag en klar förbättring av min italienska för varje dag, som en välkommen biprodukt av jobbet!. Eller rättare sagt, jag blir lite modigare för var dag som går. Övning ger färdighet.

Klockan fyra samlas vi hemma hos Marlene. Vi missar inte ett tillfälle att samlas, även om skaran inte är fulltalig.

Övningshelg

Rickard, Lisa, Robbie, Lotta och Dwight kom hit vid sjutiden i fredags, de hade valt att åka tåg från Biel eftersom det har snöat en hel del ”norr om alperna” - inte minst i kanton Bern. De tyckte att det var skönt att komma till ett snöfritt och soligt Ticino. Vi åt tillsammans, Pierre hade varit här och lagat mat till oss och så sjöng vi upp oss lite. På lördag samlades barbershopparna i Orselina och vi tjejer här hos mig och så övade vi hela dagen och på kvällen var det buffé hemma hos Regula.

Det går faktiskt riktigt bra med sången, vad vi saknat är nog lite självförtroende. Det beror nog på att killarna/gubbarna så snabbt blev en riktigt bra barbershopquartet under vår kanalbåtsfärd medan vi sjöng mer för nöjes skull. Men nu har Marlene och Yvette stadgat upp stämföringen och självfötroendet. Rock of ages på den svenska melodin Tyndal låter riktigt bra. Lottas idé om att vi skulle kunna låta som en svensk strängmusik, den har vi skippat. Det behövs gitarrer till det. Hon hade med sig ett kassettband inspelat från en gammal skiva som en svensk strängmusikkår gjort inför ett besök i Australien. Den var verkligen bra, men så kommer vi aldrig att kunna låta, dessutom är vi bara sex. Men hon kommer nog att leta fram några svenska sånger som finns översatta till engelska. Har hälften av oss rötterna i Sverige så är det väl en demokratisk rättighet?

Söndag morgon körde vi upp till Orselina för att ha vårt holiness meeting. Dwight inledde med att läsa ur Johannesevangeliet: "There was a man sent from God whose name was John. He came as a witness to testify concerning that light, so that through him all might believe. He himself was not the light; he came only as a witness to the light.”

Och sen berättade han att John Gowans hade blivit befordrad till härligheten under lördagen, vilket skapade rätt blandade känslor bland oss som kände till honom. Vi visste ju att han glidit mer och mer in i dimman under en längre tid och att han den sista tiden inte varit kontaktbar längre, men det kändes ändå tomt. Samtidigt unnar man honom vilan och segerkransen. Hans sångtexter och hans poesi har berört oss. Han skall heller inte glömmas för att han inledde reformer av Frälsningsarméns otidsenliga personalpolitik. Och så sjöng vi To be like Jesus innan Dwight återgick till sitt planerade ”mötesprogram”. Och hur avslutade vi vår samling tror ni? Pierre sjöng If the Spirit says go.


Sen bestämde vi att vi skulle ägna resten av dagen åt att sjunga sånger ur musikalerna och se om vi också kunde ha en gemensam repertoar. Marlene kände till en del av historien bakom dem, men för Yvette var det faktiskt en nyhet att Frälsningsarmén en gång i tiden ägnade sig så mycket åt att sätta upp musikaler. ”His love remains the same” med solo i verserna av Yvette kan bli något riktigt bra.


For his love remains the same,
He knows you by your name,
Don't think because you failed him he despairs;
For he gives to those who ask
His grace for every task,
God plans for you in love for he still cares.

*************

Jag räknar med att sända iväg mitt uppdrag i morgon och sen så skall jag jobba i Sophias butik. Det skall bli roligt – men tröttsamt för ben och fötter. Butiken är så pass exklusiv att det inte duger med mina ”Foppatofflor”. Inte ens piratkopiorna med bling-bling på.
Och nu – åter till arbetet!

Nästan klar!

Jag vet inte hur det gick till, men vid tretiden i eftermiddag så var jag klar med jobbet och satte den sista punkten. Nu låter jag texterna vila i morgon och går sedan  igenom alltsammans en gång, och sen kommer jag att vara klar i mitten av nästa vecka. Då blir det jullov!

Fredag kväll kommer Lisa, Robbie, Lotta, Dwight och Rickard hit. Då skall det bli sångövningar igen. Stephan kommer att ta med inspelningsutrustning till Orselina, inte för att göra någon "riktig" inspelning utan för att de skall höra hur de låter så att de kan slipa till sina sånger om det behövs.

Vi tjejer skall vara här hos mig och lyckligtvis är vi inte färdiga för någon inspelning, kommer förmodligen aldrig att bli det heller. Men vi har kul.

Det har blivit betydligt kallare här, nattetid någon enstaka minusgrad och dagtid 6-7 plusgrader och sol. Julens tingeltangel är på plats och Sophia har frågat om jag har lust att jobba i butiken några dagar innan jul och i mellandagarna. Det har jag!

D&P, Regula och jag firar jul tillsammans och Yvette kommer när hon är ledig. Det skall nog bli en trevlig jul.   Nog längtar jag lite till Geilo, med snö och månsken över Hallingskarvet, men det får bli i februari, när dagarna är längre och solen skiner mer intensivt.

Och nu tror jag att jag skall öva lite, har jag skaffat mig ett fint elpiano, så får det ju inte stå oanvänt.

Snabbt svar!

Fotomysteriet är löst! Luc hörde av sig omgående till Regula och berättade att fotot togs vid en 50-årsfest i Murten, 1992 eller 1993. Han kände Bertil lite flyktigt, de tillhörde samma golfklubb vid Neuchâtel. Det stämmer, för de första åren i Schweiz bodde Bertil i Bôle i närheten av Neuchâtel. Hans "dam" sitter längst till vänster, hon heter Arielle. Luc och Irene, (hans nya) har fortfarande sporadisk kontakt med henne och nu tänkte de kontakta henne och visa bilden. Nu undrar jag förstås vilken relation Bertil och Arielle hade. Förhoppningsvis följer det en fortsättning på detta märkliga sammanträffande.

Det var väl allt för idag, förutom att jag kan tala om att det inte regnar och att det kommer att bli fint väder de. närmaste dagarna

Fotografier, elpiano och mera, mycket mera regn.

Jag har tre kartonger med saker efter min morbror Bertil. Ett par av dem har jag gått igenom för några år sedan. Något blev slängt, annat hamnade på en loppis men det mesta finns kvar. I en kartong fanns det fotoalbum och kuvert med fotografier. I lördags fick jag för mig att gå igenom den, jag hoppades att det skulle finnas några gamla foton av det här huset. Regula kom och vi satt och kollade fotografierna, jag kan väl säja så mycket som att det var många ögonblicksbilder från ett uppsluppet sällskapsliv bland dem.

Och så ger Regula till ett utrop och håller fram ett foto och frågar om jag vet vilka som finns på det. Det är fem personer som trängt ihop sig vid ett dukat bord och håller fram sina vinglas mot kameran. Nej, det visste jag inte. Två av dem var Regulas ex och hans nya. Vilka de andra är har vi ingen aning om, men jag antar att Bertil har hållit i kameran. Bilden bör vara tagen under första hälften av 90-talet. Regula och hennes ex har en bra relation, så hon har skickat fotot till honom. Jag vill förstås gärna veta om och i så fall hur Regulas ex och min morbror kände varandra. Eller är det så att två sällskap som är ute och gör sig en trevlig afton tyckte att de kunde dela bord? Det gör man ju här. Fortsättning följer.

I söndags träffades vi hos Marlene för ”holiness meeting” och gemensam middag. Vi satt länge och talade om begreppet synd – vilket är ett oerhört svårdefinierbart begrepp. Ingen av oss känner sig särskilt syndig – vilket enligt David kanske är ett tecken på att vi är syndiga. Den 8 och 9 december kommer alla fem från Biel hit för övningshelg. Killarna får hålla till uppe i Orselina och vi tjejer här hos mig. Och – jag har köpt ett elpiano! Ett begagnat, men ett av de bättre från Yamaha. CLP 480 heter modellen om någon undrar. Det var en bekant till Stephan som har musik som bisyssla, som skulle byta ut det mot något ännu bättre och då kunde jag köpa det till ett rimligt pris. Det har ett anslag som för en amatör som mig är fullt jämförbart med det hos ett akustiskt piano. Dessutom finns det massor av inbyggda ”instrument” - men jag föredrar det rena pianoljudet.

Det har varit varannandagsväder den gångna veckan och när det har regnat så har det kommit mycket regn. Idag regnar det, det skall regna i morgon och på torsdag och det är inga små nederbördsmängder som väntas, 90 mm idag och 120 i morgon. Nu börjar det bli problem på de mindre vägarna som rasar och rinner bort. Temperaturen håller sig i alla fall på minst +10 om det nu kan vara till någon tröst. Det ser ut att bli två dagar med koncentrerat jobb, möjligtvis avbrutet av lite pianospel.

Are your garments spotless?

I dag är det en stor dag – jag får hem min nya tvättmaskin. Den gamla fanns kvar sedan min morbror bodde här i huset och bör väl ha minst femton års trogen tjänst bakom sig. Jag hoppas att den nya är tystare, energisnålare och gärna lite snabbare också. Och att den inte vandrar omkring när den centrifugerar.

Min morbror hette Alf-Bertil, men mormor omtalade alltid honom som Alf, själv föredrog han det något mer prestigefyllda Bertil. Alf-Bertil ägnade sig åt fastighetsaffärer i Sverige fram till slutet av 1980-talet och hade förstånd nog att sälja innan fastighetsbubblan sprack. Då flyttade han till Schweiz. Jag tror inte att det enbart var av ekonomiska orsaker, han hade ägnat sig både åt skidåkning och bergsklättring här under många år. Efter en tid köpte han det här huset i Ascona och hade planer på att renovera det och tillbringa sin ålderdom här i solen. Tyvärr blev det inte så, han hade haft diabetes i många år och plötsligt så förvärrades sjukdomen, så han orkade inte sätta igång med renoveringen. Sen fick jag ärva huset, det stod tomt en tid, men när mormor dött så flyttade jag hit, jag var ju i de ”lyckliga omständigheterna” att jag kunde jobba på distans. Först hade jag en galen idé om att jag skulle renovera huset och sälja det med vinst, men renoveringarna drog ut på tiden, dels av ekonomiska orsaker men inte minst av den anledningen att det här är den italienska delen av Schweiz – ja ni förstår nog vad jag menar. Men nu, efter tio år och ett renoverat hus så har jag inga tankar på att varken sälja eller flytta.

Igår blev det inget holiness meeting. Alla var bortresta eller upptagna med annat – utom jag. Men så blir det ibland. Jag kompenserade detta genom att se två gamla videorullar från TV-serien Marching as to war, från 80-talet. Den var på sin tid lika omtalad i UK som You and Me har blivit här i Schweiz. Ja, vi får väl se hur det går i den nationella finalen. Men hur som helst så har armén fått god PR och jag antar att man kommer att använda You and Me även i andra länder.

Jag hör så mycket trist om FA i Sverige, medlemsras och ledarkris. Även de av mina vänner i Sverige som bör inräknas i kategorin ”trogna salvationister” börjar misströsta. Jag vet egentligen inte varför jag bryr mig så mycket, jag har ju inte haft några mer omfattande kontakter med armén i Sverige, men jag är ju faktiskt svensk. Jag läser på forumet som heter Blod och Eld ibland och det verkar som om det finns en dragkamp mellan progressiva krafter som vill söka nya vägar och konservativa, bibeltrogna som vill se en mer fundamentalistisk väg. Jag frågade Håkan om detta och han menade att det nog stämmer rätt väl, men mellan de här ytterligheterna så finns det tyvärr en rätt uppgiven skara ”vanliga” salvationister som inte har så stor framtidstro. Lisa och Lotta talade lite om det här förra helgen och de har nog ungefär samma bild av läget. Sen vaknade ekonomen i mig och jag tänkte på en gammal sanning, länder där den största delen av befolkningen antingen räknas in bland de rika eller de fattiga och man saknar medelklass, de länderna har sämst utsikter till ekonomisk tillväxt.

Här skiner solen och så snart som tvättmaskinen är på plats, så skall jag ta en långpromenad uppe på Monte Verita. Leveransen är utlovad till senast klockan ett – men vi befinner oss som sagt i den italienska delen av Schweiz.

Mera sång och oväntade nyheter

Först: ”Sömnlös i Hägersten” frågade i en kommentar vad LSE var förkortning för. Det står för London School of Economics and political science. (Sorry, jag missade det när jag skrev mitt förra inlägg här.) 

-----------------------
 

Den gångna weekenden hade vi en riktigt trevlig ”övningshelg” i Magglingen. Vi ( Marlene, Yvette, David, Pierre och jag – Regula hade rest i förväg) tog tåget till Biel fredag eftermiddag och sen började vi så smått att sjunga upp oss under kvällen. Tillsammans med Lisa och Robbie, Lotta och Dwight samt Rickard var vi alltså hela elva stycken. Killarna har löst det bra med att de är fem barbershoppare, de väljer en del sånger där någon av dem har ett solo så blir allt så rättvist, så rättvist så...

”Damkören” håller nog på att hitta sin stil, vi har en mjukare repertoar och lämnar ”stridssångerna” till killarna. Vi har bestämt oss för att endast använda sånger ur engelska sångboken – det finns en sångskatt som inte får falla i glömska. Dwight är inte riktigt snäll – han föreslog att vi skulle ha ”Let the lower lights be burning” som vår signaturmelodi, men det fick han snabbt igen från Lisa som sa att vi redan hade bestämt oss för ”Saviour while my heart is tender...” 

Killarna är jätteduktiga och sporras naturligtvis av att Stephan har lovat göra en inspelning med dem. De har övat in The world for God, med solo i verserna och fyrstämmigt i kören och lite uptempo – otroligt bra!

Vi har tre sånger som faktiskt låter riktigt bra, He lifted me, This one thing I know och Rock of ages, på den svenska melodin. Vi har bestämt oss för ytterligare en övningshelg innan jul och då blir det i Orselina. Det är så kul att Marlene och Yvette, som kommer från en helt annan tradition så helhjärtat går in för att sjunga armésångerna. Marlene har en gedigen musikalisk bakgrund och Yvette har den absolut bästa rösten av oss sex. Lisa kände till ett gammalt uttryck, ”inte fiska i andras sumpar” men det har vi inte gjort, det har bara blivit helt naturligt att de är med oss. Marlene har fått en del gliringar från sina släktingar, det är en riktigt ärkekatolsk familj som hon kommer från, men hon kan svara för sig och jag tror att åtminstone hennes mamma, om än motvilligt, har accepterat att hon är med i vår gemenskap. Marlene har försett henne med doktrinerna på franska och hon förstod nog efter att ha läst dem, att Frälsningsarmén inte är någon sekt á la JV eller mormonerna.

Lite extra draghjälp har Marlene väl fått av You and me, som nu kvalificerat sig för deltagande i den nationella uttagningen till Eurovision Song Contest. Lys Assia lyckades inte gå till final med All in your head, vilket blev ett nationellt trauma. Nu blev den legendariska 88-åringen passerad av den 94-årige salvationisten Emil Ramsauer från Thun.

Efter gudstjänsten i söndags så ville Rickard att jag skulle boka om min returbiljett till måndag när vi ändå var nere i Biel. Då först berättade han att han hade skaffat information från Kanada, men han ville inte berätta något så länge de andra var kvar. Han var nog lite orolig för hur jag skulle reagera.

Efter en eftermiddag som var så lång, så lång så fick jag reda på att Rickard på eget bevåg och med viss assistans av Dwight hade anlitat en seriös private investigator som rätt snabbt hade fått fram en del information. Min mamma heter inte Vaugh längre, utan Milton men både mr Vaugh och mr Milton är döda. Hon bor fortfarande i Toronto, i ett exklusivt område som heter Rosedale och ägnar sig åt ideellt arbete. Hon har det gott ställt, har god hälsa och lever ett stillsamt liv men har en stor bekantskapskrets. Jag fick se en bild på huset där hon bor och två bilder på henne, ingen av dem var särskilt tydlig men nog var det samma person som jag såg på Oxford street. Skall jag kontakta henne, jag har ju adressen? Det har jag inte tagit ställning till ännu. Men jag är förstås tacksam för att Rickard och Dwight tog det här initiativet.

Nu har jag jobb att utföra, jag hade kalkylerat med att jag skulle vara klar senast den 15 december för att sen vara ledig över jul och nyår. Så jag lägger nog undan alla tankar på att kontakta henne tills jag är klar med det här stora uppdraget.

Och för att göra er lite avundsjuka så kan jag berätta att vi fortfarande har dagstemperaturer på 14-16 grader här nere i Ascona, att trots prognos om mulet väder idag, så skiner solen och ser ut att fortsätta göra så de närmaste dagarna. Det ser ut som om regnperioden är över. För den här gången i alla fall....

Avstängd från världen

- i klartext, internet har inte fungerat sedan i lördags. Det lär ha berott på mjukvarufel hos vår internetleverantör. Vi har internet via fiberkabel här i området, det finns så många "betydelsefulla herrar" här omkring så det grävdes för kabel till alla som ville ha det för några år sedan - och det har fungerat bra, jag minns bara ett längre och ett par kortare avbrott.

Annars har det inte hänt så mycket, i lördags var det fint väder och vi var ute på en tur på sjön, kanske årets sista och vi hade vårt "holiness meeting" i söndags hemma hos Regula som också bjöd på middag. Nu laddar vi för vår övningshelg i Biel/Magglingen.

Ja, det var allt för idag.