Lite lagom julstök.

Idag har det varit fint vinterväder, några få minusgrader och en solglimt då och då. Vi var ute och gick en långpromenad mitt på dagen. Det var inte plogat och skottat överallt, men nu verkar det vara sådana aktiviteter på gång, i övermorgon kommer nog en stora strömmen av julfirare hit. En och annan hytte har blivit dekorerad med ljusslingor och det finns marschaller här och där. För ett par år sedan, så var det en fullkomlig orgie i ljusslingor, Kikut meets Beverly Hills, det såg rätt surrealistiskt ut. Vi får väl se hur det utvecklar sig nu i helgen.

Idag är det exakt ett år sedan jag skickade ett julkort med brev i till Elvy. Ett brev som jag inte visste om jag skulle få svar på. Och sen dess är hela min värld förändrad. En som i ännu högre grad har fått sin värld förändrad är Elvy. Nu har hon bestämt sig till 100% för att lämna Toronto och flytta till Uppsala. Det har ju varit på gång några månader, men av rent praktiska skäl, så har hon vacklat lite, det är ingen lätt sak att göra sig av med ett stort hus med tillhörande inventarier och allt annat som man samlat på sig. När hon flyttar är inte bestämt ännu, men nu har hon en lägenhet på gång som hon tror kommer att passa. Det hon framfört till mäklarna (hon har kontakt med tre stycken) är 5-6 rum, två badrum och minst en balkong och att det inte skall behövas någon mer omfattande renovering. Det finns en sån lägenhet, där ägarna helst inte vill ut och skylta på Hemnet, och den skall Elvy se på någon gång i början av januari, den kommer att bli ledig i mars-april. Så nu får jag nog ta en tur till Uppsala innan jag reser hem till Ascona.

Regula, David och Pierre kommer hit på söndag eftermiddag och tills dess skall vi ha gjort i ordning inomhus och dekorerat lite försiktigt utomhus. Julgranen är inköpt och i morgon skall Rickard göra ett helt hyttetun av pepparkaksdeg och kristyr. Hytta, bod och stabbur. Snön, alltså bomull vilar redan på en för ändamålet nyinköpt bricka, under ”snön” ligger det lysdioder och hyttefolket (av plast), iförda bunader skall liva upp scenen. Häst och släde var slut i butiken...

Det är halt ute på vägarna, eller som man säjer här det är ”glatt”. En personbil körde av vägen på Rv7 borta vid Sysendammen, det är på västsidan av Hardangervidda. Medan de höll på med bärgningen, så körde en trailer fast och nu är det totalstopp på Rv 7. Ska man köra bil under julhelgen så får man utrusta sig med en god portion tålamod, varma kläder och gärna varm dryck också. Men vi håller oss inne och kör nog inte längre än in till Geilo och närliggande näringsställen.

Och snart är det jul...

Så var jag framme i ett snöigt men inte särskilt kallt Geilo där det just nu blåser riktigt rejält. Resan hit gick enligt planerna, men när jag var på Oslo S och väntade på mitt tåg, så kom det meddelande om att det var ett spårfel på banan upp till Gardermoen, som ledde till förseningar. Det verkar som om jag kom med sista tåget innan det blev problem. Sist jag skrev här, så raljerade jag lite över tillförlitligheten i turlistan för Bergensbanan. Igår var tåget framme i Geilo på minuten. Förlåt NSB!

När jag reste från Bellinzona till Zürich i lördags, så satt jag bredvid en dam som tog upp en bok och började läsa. Jag var redan från det att jag reste från Locarno helt upptagen med att läsa Pope Francis Untying the knots, en mycket intressant bok. Så var det något utanför som fångade damens intresse och boken föll ner på golvet. Då såg jag att det var Egenmäktigt förfarande, boken som fick Augustpriset och när jag tog upp den och gav henne den, så frågade jag om hon var svenska. Det var hon, kom från Arvika och hade varit och hälsat på sin syster som var gift med en schweizare och bosatt i Lugano. Så hade jag trevligt ressällskap till Zürich. Hon skulle fortsätta med tåg till Sverige, gillade inte att flyga. Det kallar jag en prestation. Jag är alldeles för otålig för att slå mig till ro på långa tågresor. De gånger som jag rest med biltåget Lörrach- Altona så har jag fått intala mig att det är mycket bättre att sätta bilen på tåget än att stressa på autobahn och då handlar det om en restid på knappt tio timmar, när man sover (försöker sova) en stor del av resan. Båtresor går av någon anledning lite bättre, förmodligen för att man har lite större ytor att röra sig på och kan göra olika saker under resan. Och jag har tid att läsa boken om Pope Francis den här veckan. SÅ mycket julstök skall jag inte ägna mig åt!.

Rickard har ägnat sig åt snöskottning och snöslungning sen kan kom hit. Och snöborstning också eftersom husets västsida var täckt av snö ett par meter upp.. Det är en del aktivitet i backarna, men det är ett begränsat antal liftar och nedfarter som är i gång just nu.

Nu skall vi sätta oss och skriva inköpslista inför julen för att åka och handla i morgon. Rickard har sina favoriter, en del av dem är ett minne från hans tid i Bergen (saltad torsk med rotmos), jag har annat som jag anser tillhör julmaten. Men sen måste vi också anpassa oss till de andra, som inte riktigt har samma rustika smak som vi har. Men två saker måste finnas, det är köttbullar och en rejält tilltagen Jansson. Jag har gjort Jansson varje jul som vi varit hemma i Ascona och den går fort åt. Rickard tycker att vi skall göra ett pepparkakshus, det ingår tydligen i den bergenska jultraditionen. I så fall får nog Rickard vara arkitekt, men han påstår att det finns mallar att hämta på nätet. Ja, vad finns inte där?

Snart på väg igen

För ett par timmar sedan skickade jag iväg resultatet av mitt senaste uppdrag och sedan började jag packa för att åka till Geilo. Jag reser till Zürich i morgon eftermiddag och sen blir det att kliva upp i svinottan, planet går 0655. Då kan jag förhoppningsvis vara framme i Geilo strax innan fyra söndag eftermiddag. Men det kan man aldrig vara säker på, reser man med Bergensbanan kan vad som helst hända. Rickard reste till Bergen i söndags, och han reste sen till Geilo igår, befarade att det kunde finnas ett och annat att ordna upp innan julfirarna kommer nästa helg. Det har ju varit rejält busväder och hård vind de senaste veckorna. Och då tänkte jag att jag borde visa lite ansvar och ta mig an sysslorna inomhus så det är klart när de andra kommer..

Jag talade med Rickard för ett par timmar sedan och då snöade det kraftigt och det lär komma en del snö både lördag och söndag. Det är tur att det finns en snöslunga.

David kom hemsent igår kväll, han hade blivit sittande på någon flygplats i Egypten, skulle egentligen ha varit hemma redan på onsdag. Han är ganska sliten efter allt resande under året men det var ingen diskussion, han skulle med till Geilo. Dessutom är utresan till Söderhavet framflyttad några dagar, de skall börja med ett par dagars konferens på Vanuatu (tror jag att det hette). Så han reser direkt från Gardermoen till den där ön – nåja, det blir väl några mellanlandningar och byte av plan förstås.

För övrigt var det väl inget av intresse att rapportera om.  

Och så var det fredag igen.

I måndags fick jag ett nytt uppdrag, som kommer att hålla mig sysselsatt även nästa vecka. Men sen blir det ”jullov” och julfirande på Geilo. David kommer hem på onsdag, och sen har han ledigt fram till åttonde januari, då reser han till söderhavet... Det låter helt underbart, men hans uppdrag där är inte så roligt, han skall besöka några av de små örikena där som snart är helt utan färskvatten på grund av den stigande havsnivån.

Det blir David, Pierre, Rickard, Regula och jag som reser till Geilo. Marlene får vackert stanna hemma, hon har en moster som bor i Buenos Aires och hon skall ”hem” till jul, först för att tillsammans med Marlenes mamma vara med om midnattsmässan i Peterskyrkan och sen fyller hon 75 och det skall firas med stort släktkalas i Bellinzona. Det lär vara en hel armada med charterplan som går från Argentina till Rom över jul, det är ju ”deras” påve som skall förrätta midnattsmässan.

”Francis” upphör inte att överraska, han är ofta ute på nätterna bland hemlösa och prostituerade iförd en helt vanlig svart prästdräkt, han har gått på bio, oanmäld kommit för att äta på helt vanliga restauranger i helt vanliga områden, han kör bil själv ibland och har dragit ner på sin personliga stab i Vatikanen. Ingen har blivit utan jobb, han har föreslagit (beordrat?) dem att gå ut och jobba i det sociala arbetet och det lär tydligen vara rätt svårt att argumentera mot honom, han föregår ju själv med gott exempel. Hittar nu inte maffian och kurian på något sattyg, så blir nog det här pontifikatet en inledning till en modernisering av kyrkan. Allt enligt Leo som har mycket goda förbindelser med folk med insyn i vad som händer i Vatikanen. Marlenes mamma är mer kritisk till förändringarna, hon kommer från en mycket konservativ katolsk släkt. Först har hennes enda dotter ena foten inne i en sån märklig sekt som Frälsningsarmén, och sen kommer det en radikal påve. Hon har det nog inte så lätt...

Jag tog ledigt igår och så körde Regula och jag till Ikea i Grancia. Nu blev det inte så mycket julmat, vi reser ju till Geilo och äter pinnekjött. Men som vanligt så köper man på sig en del prylar när man väl är där.

Vi har riktigt fint höstväder här, temperaturen tangerar nollan på efternatten men kompenserar det med att stiga upp mot +8-10 mitt på dagen. Och solen skiner, det är vindstilla och ingen halka eller drivbildning på vägarna. Det låter inte så kul med vädret i Sverige och Norge idag.

Jag fick mail från Elvy i förrgår. Alices släktforskare som jobbar med hennes norska rötter hade via den förfader som arbetade i silvergruvan i Kongsberg och som värvades över till att arbeta i en silvergruva i Kanada, spårat förfäder i Numedal, Uvdal och Tessungdalen. Det är riktigt kul, det är ju inte långt från Geilo. Den släktforskare i Sverige som fått uppdraget från Elvy kommer att börja sitt arbete efter helgerna. Han skall också spåra upp Alices förfäder i Småland.

Nu har jag tagit paus tillräckligt länge – den inkluderade två lunchsmörgåsar och förmodligen lite smulor i tangentbordet - och nu återgår jag till jobbet.

Roliga nyheter!

I går eftermiddag fick jag oväntat, men mycket välkommet besök av Diana och Yves. De flyttade till Zürich för ett par år sedan, men trivdes aldrig där även om det nya jobbet för Yves innebar ett rejält lyft på karriärstegen. Nu hade de bestämt sig för att flytta tillbaka hit. Yves har fått ett nytt jobb som han är nöjd med och Diana har jobb på gång också. De var här för att se på lägenhet, hade fastnat för en rätt enkel tvåa uppe i Losone med ettårskontrakt, så har de tid på sig att hitta hus. Yves börjar jobba här redan den 2 januari och Diana jobbar kvar i Zürich januari ut.

Yves är uppväxt i en calvinistisk miljö i Vaud och Diana tillhör den lutherska minoriteten i Ticino och jag tror att vi kan räkna med att de kommer att vara med vår lilla informella ”husförsamling”. Under tiden i Zürich har de ibland besökt Zenti, alltså centralkåren. De bodde på Idastrasse, på andra sidan av järnvägen, inte så långt från kåren. När jag berättade detta för Lisa, så sa hon att det var en bra början. Hennes yngsta bror, Henrik gick till Zenti av ren nyfikenhet, när han började studera i Zürich, han ville veta vad det var som fångat hans systrars intresse. Och så blev det som det blev...

Vi var i Milano i onsdags. Det fungerar bra att göra en dagstur dit, vi åkte halv åtta och var tillbaka halv tio på kvällen. Det tar drygt två timmar dit, inklusive ett byte i Bellinzona och kostar CHF 48, det är väl ungefär 350 kronor för en sån här dagsbiljett. Köpte jag något? Ja, några julklappar och så lite annat. Några saker som jag behövde och en del som jag inte alls behövde. Vi åt en sen lunch på en liten källarrestaurang uppe vid Piazza Cordusio. Platsen är inget att hurra för, det är en trafikknut med spårvagnar som gnisslar förbi varannan minut. Men maten var det inget fel på, den hade prägel av det syditalienska köket. Och så fick vi vila fötterna en stund. Det är en klar fördel att ha Regula med på en sån här tur. Hon har koll på var de bra butikerna finns, vilka gator man skall undvika och är inte rädd för att pruta.

Turen till Ikea sparar vi till nästa vecka. Där kan man inte pruta.

Så var det måndag igen...

I tisdags ringde Erik, det var panik! Tre artiklar som skulle publiceras i ett par svenska branschtidningar hade blivit bortglömda och det var deadline fredag klockan tolv... Kort förhandling om förhöjd ersättning och fem minuter senare kom mail med bilagor. Sen var det bara att sätta igång. Jag var klar torsdag kväll. Bra gjort faktiskt, för det var rätt mycket text.

Söndagen tillbringade vi här hos mig, vi blev fem, Rickard är fortfarande här. Murningen är klar, men sen upptäckte han att det blivit otätt kring flera fönster i suterrängvåningen, så nu skall han täta där innan han åker tillbaka till Biel. Det verkar som om marken är rätt instabil uppe i Orselina, huset är byggt på hälleberget, men ändå rör det på sig lite då och då. Pierre säjer att det är helt normalt – men jag är mycket tacksam för att det är betydligt stabilare berg här nere i Ascona.

Nu hoppas jag att det inte dyker upp något uppdrag den här veckan, Regula vill åka till Milano och julshoppa och en dag skall vi köra till Ikea, som ligger strax utanför Lugano. Jag åker dit för att köpa svensk mat, men det blir nog (tyvärr) ett och annat därutöver som råkar hamna i korgen. Vi kommer kanske att tillbringa julen på Geilo, det beror faktiskt på hur det ser ut med Davids resor. Han kommer hem på fredag, reser till Egypten nästa vecka och eventuellt kommer de att efter nyår resa till några av de söderhavsöar som börjar få riktigt stora problem med dricksvatten, men inget är spikat ännu. Det skulle vara trevligt med jul på Geilo, det var några år sen sist.

Idag skall jag samla valnötter. Nu har nog de allra flesta ramlat ner. Det har blivit kolossalt mycket nötter i år. Sen kör jag dem upp till Orselina, vill Pierre ha dem, så får han ta hand om dem i ”naturellt” skick. Jag har gjort mitt för att ta hand om dem nu – och jag har klarat av att inte få svarta fingrar och naglar. Alltid något att vara tacksam över.

Nostalgitripp.

I går eftermiddag läste jag ett inlägg på ”Blod och Eld”, nu för tiden en rätt stillsam diskussionssajt.

Inlägget hade rubriken Lapp-Lisa och då klickade det till och jag började minnas. När jag var hos mormor så brukade hon besöka en gammal dam, jag tror att hon hette Elfrida. Hon hade en vevgrammofon och en samling stenkakor och det var Lapp-Lisa som var idolen. Mormor var DJ och Elfrida och jag lyssnade. Det är märkligt, men jag minns fortfarande sångtexterna. (Märkligt, inte minst med tanke på att jag har glömt vad det var jag skulle köpa på Migros när jag kommer fram dit.)

Jag googlade på Lapp-Lisa och upptäckte att det faktiskt fanns många klipp med hennes sånger på You Tube – så glad jag blev! Nu har jag massor att lyssna på! När jag ser på skivetiketterna, så inser jag att Elfrida nog hade en rätt ansenlig samling, jag känner igen många av dem.

Igår hade vi samling redan klockan tio hemma hos Regula. Vi blev fem, det var Pierre, Marlene och så Rickard som rest hit för att avsluta ett murningsjobb uppe i Orselina. (Jag kallar Rickard husdoktorn numera och Pierre säjer att om de skulle få några ”brännskador” på huset, så måste han vara rätt person att stå för renoveringen.)

Sen slog Regula på stort och bjöd på söndagsbrunch på Eden Roc . Hon hade fått ut ett arvode från LandLiebe som hon nästan glömt bort att hon skulle ha. (LandLiebe är en tyskspråkigt magasin som, precis som namnet säjer handlar om kärleken till livet på landet.) Igår var vädret rätt skapligt så vi gick strandpromenaden bort till Maggia och sen rundade vi golfbanan på väg tillbaka. Det var rätt mycket aktivitet där.

Idag har det regnat hela dagen och jag har försökt att vara nyttig genom att städa och slänga. Jag får såna där ryck ibland... man kanske kan säja att jag förbereder julstädningen. (Detta var ett dåligt skämt, alla vet ju att jag säjer att man skall städa efter jul.)

Kyrkogårdar och valnötter och lite däremellan.

Nu är jag hemma igen, i ett soligt, men inte så varmt Ascona.

Jag tillbringade allhelgonahelgen och ett par dagar till i Hälsingland. Mormor hade gjort en del anteckningar om våra förfäder och andra släktingar och var deras gravar fanns och det hade jag tidigare lämnat över till Elvy. Vi var i Ovanåker, Alfta, Hanebo (som ligger i Kilafors), Los och Färila på lördag och söndag. Nu hittade vi inte gravarna i Los och Färila, där hade väl gravrätten gått ut för länge sedan. Men vi fick en rejäl rundtur i Hälsingland och lite motion också, eftersom vi inte visste var på kyrkogårdarna en hel del av gravarna fanns.

Elvy har blivit inspirerad av sin väninna Alice i Toronto som har både norskt och svenskt påbrå, även om det är en hel del generationer tillbaka. Nu tänker Alice och Elvy börja med ordentlig släktforskning, men det blir väl ”by proxy”. Det finns ju de som är proffs på sånt. Har man anor från ett såpass begränsat geografiskt område som Hälsingland, så kanske det inte är så svårt, men Elvy har också ett svagt minne att hon hört något om en man som träffade en dalkulla när han var på Dalregementet och tog sedan med henne till Hälsingland. Nytt friskt blod till släkten, det kanske behövdes?

Alice tror sig ha förfäder från Småland och ”from the mountains” i Norge. Det skall bli intressant att få höra vilket ”mountain” som hon härstammar från.

Huset som Elvy hyr hade blivit riktigt fint tack vare hennes vänners insatser och det fungerar utmärkt att bo där. Men det blev väldigt mörkt på kvällarna, det är nog trehundra meter till närmaste granne. Elvy tycktes inte vara bekymrad för det, men jag tyckte att det kändes lite ödsligt. Nu har hon inte planerat att tillbringa vintern där, huset läggs i malpåse nu när hon rest och väcks till liv igen till våren. Om jag skulle bo där under den mörka delen av året, så fick det allt bli ett antal lyktstolpar runt huset!

Elvy och jag körde till Uppsala i onsdags och sen var jag med henne på lägenhetsvisningar både torsdag och fredag. Bara som en liten förövning. Sen var vi runt och såg på hennes ”studentminnen”, fikade på mysiga Ofvandahls (också det ett studentminne) och ägnade oss åt lite allmän sightseeing under lördagen. Jag reste från Arlanda kvart i tio i går, var i Locarno vid femtiden. Elvy stannar i Uppsala några dagar till – fler lägenhetsvisningar på gång.

Hösten är på väg här och ett säkert hösttecken lade jag märke till så fort det ljusnade, det ligger massor av valnötter på marken. Det måste finnas olika slags valnötsträd, Peter hade varit i Devon för ett par veckor sedan och fått med sig en påse valnötter. Här, i ett betydligt mildare klimat är de inte färdiga förrän nu. Men de är större och förmodligen mer smakrika än engelska valnötter.

Så nu gäller det att plocka upp dem som fallit ner och ta in dem. Man får vara väldigt försiktig, sitter de gröna, yttre skalen kvar så måste man ha handskar. Det svarta färgämnet i skalet sitter i flera veckor om man får det på huden, och får man det på naglarna så är det bara att vänta på att de växer ut så småningom. Nötterna behöver först ligga inomhus ett par veckor för att torka riktigt ordentligt och då har jag fullt med nötter överallt, på brickor, brödfat och plåtar... När nötterna har torkat, så kan man lägga ner dem i en vanlig kartong, för de behöver ligga ytterligare ett par veckor för att den tunna, tunna hinnan som finns runt den inre nöten, skall torka ordentligt. Den är riktigt besk, men hinnan torkar bort och den beska smaken försvinner vid några veckors lagring. Sen är det bara att använda nötterna. Jag har recept på en valnötskaka, helt utan mjöl som brukar bli bra, sen använder jag dem i Caesarsallad eller som snacks. Och så ger jag bort en hel del.

När Rickard bodde i Bergen fick han en liten tankeväckande gåva. Det är ett halvt valnötsskal, och i det står ett litet ljus och kring ljuset finns några sädeskorn. Skalet står på ett litet kort med texten: ”Var verdens lys og jordens salt, strö såkorn ut på vandringsferden. Detta är en kristens kall, samlet i ett nötteskall”. (Ber om ursäkt för stavningen, den känns inte riktigt korrekt, men ni förstår nog.)

Rapport från Terminal 3 och Arlanda C.

Nu sitter jag här och väntar på att få boarda planet, det lyfter 1350 GMT. Peter körde mig till Heathrow, han skulle ändå inspektera ett stormskadat hus i Hayes som är åt det här hållet. Nu hoppas jag att planet inte blir försenat, för jag har redan köpt tågbiljett till Söderhamn, där Elvy kommer att hämta mig. Fungerar allt så är jag framme i Söderhamn halv nio.

När alla formaliteter beträffande försäljningen av min lägenhet var klara, så kände jag att det var lika bra att lämna London. Vi träffades på en bank igår förmiddag och allt var avklarat på en timma. HMR (eller HMRC som det rätteligen heter, C står för customs), hade faktiskt meddelat hur mycket försäljningsskatt jag skulle betala, det blir en lägre procentsats på 40% av vinsten och en högre på resterande 60%. Nu lär det ta några dagar – trots att pengar bara är ettor och nollor i ett digitalt system - innan de kommer in på mitt konto.

Det känns faktiskt tryggt att ha en ”slant på banken” Jag är freelance och får sörja för min egen pension, när den dagen kommer. Jag har tänkt så att jag har fast egendom både på Geilo och i Ascona så det löser sig alltid. Och nu har jag plötsligt råd att byta ut min gamla bil, en Hyundai Santa Fe. Den är tio år och som de flesta fyrhjulsdrivna bilar så har den varit med om ett och annat och lite till. Men det är inte bara att byta bil. Det blir en lång och plågsam process innan jag har bestämt mig för vilket bilmärke jag skall gynna. En sak är i alla fall säker, det blir en ny fyrhjulsdriven suv, något annat fungerar inte för mig.

I tisdags var jag ute på shopping. Köpte jag något? Jo, ett par röda gummistövlar och en jacka. Jackan var nödvändig och de röda stövlarna skall jag ha att liva upp stadsbilden med när det är gråväder. Jag är ingen bra shoppare.

Nu börjar de bemanna boardingdesken. Bäst att trycka på ”publicera” och ta hand om handbagaget. 

----------

Nu sitter jag på Arlanda C och väntar på tåget. Enligt displayen här beräknas det ankomma 1851 i stället för 1841. Hoppas att det kommer då. Jag har läst Aftonbladet och funderar på att köpa en tidning att läsa på tåget. Kan inte bestämma mig bara, Femina, Damernas eller Amelia?

Flygresan gick bra, med undantag för följande: Bredvid mig satt en man med typiskt svenskt utseende som stank vitlök. Snett över gången satt en man som var så full att man kunde tro att han var med på ett charterflyg. Han föll över armstödet ut i gången upprepade gånger och blev irriterad när kabinpersonalen sa till honom att räta upp sig. Annars var det lugnt och planet landade femton minuter före utsatt tid. Och – idag hände det! Min väska kom först på rullbandet. Det ni!!!

Jag tror att det får bli Femina OCH Amelia. Och Dumlekola.

Stormy weather

Nu är jag i London och märkligt nog, så kom jag fram som planerat trots stormen. Jag var ganska säker på att det skulle bli förseningar, men mitt plan från Zürich avgick punktligt 1205 och landade 1250 på LCY. Mer exakt kan det inte bli. Hade jag valt ett plan till Heathrow hade det nog blivit krångligare. Jag undrade förstås hur jag skulle ta mig tvärs genom London hem till Peter, men det kom ett sms om att han hade skickat en firmabil för att hämta mig. Så jag åkte ståndsmässigt i en liten pickup, körd av en ung kille som såg till att på ett rätt äventyrligt sätt ta sig fram, även där det låg nedblåsta grenar och bråte på gatorna.

Man hade kommit igång med uppröjningen, men det tar flera dagar att slutföra den. Jag hör motorsågar, det är nog i Holland Park som de röjer upp. Peter har meddelat att han inte kommer hem förrän tidigast vid niotiden i kväll, han var på väg till ett bygge uppe i Mill Hill där stormen hade ställt till det. Så jag har hela huset, inklusive en stooor Steinwayflygel för mig själv. Peters mamma, Robbies äldsta syster var konsertpianist, därför finns detta fina instrument hemma hos Peter. Själv kan han inte spela (påstår han) men säjer att det är jättepraktiskt att ha en flygel när man har fester. Folk samlas runt den och det finns alltid någon som kan spela. Så nu vet ni vad jag skall roa mig med i min ensamhet.

Och så var det vår övningshelg. Som vanligt blev den jättelyckad. Vi plöjde igenom vår ”gamla” repertoar och började öva in några sånger från Spirit. Dwight har en idé om att vi skall göra en kortversion av musicalen, d v s mixa bibeltexterna och sångerna. Han har ett par kontakter nu som vill få besök av oss. Vi får se hur det blir. Jag tror att det kan bli något bra av det. ”To be like Jesus” kan vi sen tidigare, och det är den sång som berör oss mest. Vi sjöng den många gånger tillsammans. Våra övningshelger är inte enbart trevlig gemenskap. För oss om lever i vår lilla isolerade grupp, är det tillfällen när vi kan hämta kraft.

To be like Jesus! This hope possesses me,

In every thought and deed, this is my aim, my creed;

To be like Jesus! This hope possesses me,

His Spirit helping me, like him I'll be.