Snöig weekend i Uppsala

Igår var vi ute på stan på förmiddagen, men när vi tröttnade på att kliva omkring i snön, så köpte Elvy en bunt inredningstidningar, ett kollegieblock, klister, tape och en papperssax. Sen läste vi inredningstidningar, klippte och klistrade in alla bilder som kunde vara idéer för inredningen av våningen, vi kollade vilka möbelaffärer och -kedjor som hade intressanta sidor på nätet och noterade webbadresserna och letade efter producenter. Vi hade riktigt trevligt. Jag tror att det är en rätt vettig metod för att sortera alla funderingar som man kan ha.

På kvällen åt vi i restaurangen på hotellet, det blev paella med rioja till, mycket gott! Och förresten, fredagskvällens besök på fiskrestaurangen, ja, det blev ”ömsom vin och ömsom vatten”. Maten var i toppklass, betjäningen fick inte godkänt. Elvy var tvungen att läxa upp dem!!! Det var intressant att se hur hon bar sig åt och hon fick beröm av dem som satt vid bordet intill.

Idag har vi varit i domkyrkan. Jag nämnde att jag aldrig hade varit därinne, och vid frukosten så frågade Elvy om vi inte kunde gå dit klockan elva. Det gjorde vi. Det var en kvinnlig präst, hon var rätt informell i sin framtoning, men ramen kring gudstjänsten är förstås mycket formell. Domkyrkan, ja, den förtjänar nog att kallas katedral, det skall vara nordens största kyrka och jag tycker att det på sätt och vis är lite skrämmande med de här höga valven. Det finns förstås mycket intressant att se i kyrkan, det blir kanske tillfälle till någon guidad visning framöver.

Sen var vi på Gustavianum, museet som är inrymt i universitetets äldsta byggnad och efter det så blev det Ofvandahls. Nu har vi lusläst kvällstidningarna och skall strax äta middag. Jag måste säja att Elvy är mycket välinformerad om vad som händer i Sverige, mycket bättre än vad jag är. Hon läser svenska tidningar på nätet och har väl reda på hur det fungerar med skatter, sociala förmåner, hur sjukvården är organiserad och allt sådant. När jag komplimenterade det för henne, så blev hon lite överraskad och sa att sådant måste man hålla noga reda på i Kanada, så det var inget konstigt för henne. Jag för min del, jag tror att det är si eller så och ibland blir jag överraskad av hur fel jag har. Nu bor jag inte i Sverige och har inget kapital här så jag har väl inte tänkt belasta mitt minne med sådant – men nu har Elvy informerat mig om vad som gäller om jag skulle flytta tillbaka till Sverige. Vilket jag inte tänker göra, men det kan ju vara bra att känna till i alla fall.  

Visningsdag 2

Idag har vi sett våningen som föll Elvy i smaken. Mig också, om man undantar de nuvarande ägarnas svaghet för fondtapeter. Men sånt är lätt att ändra på.

Den här våningen, den finns i ett av de äldre husen i Luthagen. Det var två lägenheter som en gång i tiden hade slagits samman och kunde nu alltså benämnas våning. Den bestod av stort kök, sex rum, två badrum, ett litet klädvårdsrum och en gästtoalett i hallen. (Mäklaren kallade den för tamburen vilket lät gammaldags och lite högrestånd.) Det finns liten balkong mot gatan och en större inne mot gården. Där fanns det också en parkeringsplats. På gården, inte på balkongen.

Matsal och vardagsrum låg i fil och det var stora skjutdörrar mellan, två sovrum var stora och ett var mindre och de låg tillsammans med badrummen så det blev en mer privat zon. Sen fanns det ett litet sovrum intill köket. Elvy funderade på om det en gång i tiden kunde ha varit ”jungfrukammaren”. Nu skall Elvy lämna besked på måndag och om vädret tillåter så tar vi nog ett par promenader i området i morgon och på söndag. Om vädret tillåter - det skulle nog komma snö i morgon. Elvy är trött på snö. Mäklaren skulle höra sig för om den våningen som eventuellt skulle bli till salu, i så fall kanske vi kunde få se den på söndag.

Frågar Elvy mig, så tycker jag absolut att hon skall köpa våningen. Den var faktiskt riktigt funktionell för att ligga i ett äldre hus men hade också mycket av den gamla charmen kvar. Och det var lite högre till taket än vad det vanligtvis brukar vara. Vi fick en kopia av planritningen och sen gjorde receptionen ytterligare ett par kopior åt oss och nu har vi börjat planera. Elvy vill ha med sig några antika möbler från Toronto men annars är det sparsmakad svensk design som gäller.

Nu skall vi snart äta middag, idag blir det en fiskrestaurang som mäklaren rekommenderade. Det finns en alldeles utmärkt restaurang här på hotellet, men vi får ju variera oss lite.

Visningsdag 1

Jag kom utan problem eller förseningar fram till Uppsala vid sjutiden i går kväll och Elvy anlände vid elvatiden. Idag var vi, efter en lång och innehållsrik hotellfrukost och såg på två ”objekt”. Det var inte den våning som Elvy egentligen rest hit för att se på, men mäklaren tyckte att när hon rest så långt, så kunde hon se på två andra ”objekt” som i stora delar stämde med hennes önskemål.

Det är rätt kul att lyssna till mäklarnas sätt att tala om de ”objekt” som de har att sälja. Jag uppfattar det så, att det är ett ”objekt” innan en presumtiv köpare har sett på det. Sen är det antingen en lägenhet eller en våning. Storleken, men i någon mån även läge och standard avgör när ett objekt övergår från att vara en lägenhet till att bli en våning... Sen är det fortfarande så att ”vitt och fräscht” generellt anses vara ett starkt säljargument, att kök skall vara vita, blanka och opersonliga, soffor skall vara vita eller gråsvarta, gardiner har man bara i undantagsfall och grönskan i ett rum skall bestå av en vit orkidé i vit porslinskruka. Tidskrifter skall inte vara på svenska och den kokbok som pryder en steril köksbänk, den skall avhandla exotisk mat. Det här har jag sett i två ”våningar” idag. Och så undrar jag varför det skall finnas brinnande doftljus i badrummen när man kommer. Jag kunde inte låta bli att fråga om det var problem med avloppet.

Den första våningen som vi såg, den var en etagevåning som var rätt häftig och lite speciell. Den hade några udda inslag som gjorde att Elvy inte föll i trance över den, jag tänkte mest på att den var så stor att det skulle kännas ödsligt för en person att bo där. Elvy var dessutom inte så intresserad av att bo på två våningsplan, hon har sprungit tillräckligt i trappor i sitt hus.

Våning nummer två var pampig, vacker och stilfullt renoverad, men planlösningen var inte optimal. Dessutom var de två badrummen i minsta laget (det tyckte även jag) och toaletten i kapprummet var lagom för en superskinny modell size 00. Alla andra hade behövt assistans för att göra ett besök där. Det skulle vara intressant att veta om någon fastnat och blivit befriad av en auktoriserad rörmokare. De här båda våningarna ligger i närheten av domkyrkan, ett område med mycket atmosfär. ”Pelle Svanslös kvarter” sa mäklaren.

I morgon klockan elva får vi se den våning som mäklaren menar i ovanligt hög grad fyller köparens önskemål. Det skall bli spännande. Dessutom hade de eventuellt ytterligare ett objekt på gång.

Efter den bastanta frukosten, så hoppade vi över lunchen och gick på Ofvandahls istället. Sen har vi ägnat oss åt lite shopping och i kväll har vi ätit – och nu kopierar jag från menyn:

KARAMELLISERAD HÄLLEFLUNDRA

Lättrimmad, ugnsbakad hälleflundra serveras med brandáde

på rökt öring, kastanj, citron och gräslök samt en underbar

rödvinssås kryddad med anis och fänkål

Och till det drack vi;

Provenanse Shiraz Rosé, Sydafrika

Mätta och belåtna skildes vi sen åt för att hämta krafter inför morgondagens visning...

Diverse malörer...

Pierre åkte ner till Coop på förmiddagen. När handlat och skulle starta bilen (det är/var en hyrbil) så var den stendöd. Inte en enda rossling från startmotorn, inte en enda lysdiod som lyste upp tillvaron för honom. Han fick vänta en halvtimma, sen kom en reparatör. Han fick inte liv i bilen, kallade på bärgare som drog iväg med den. Nu hade det gått en dryg timma och reparatören var bussig och körde hem Pierre och varorna. Verkstaden (liten verkstad) kunde inte få liv i bilen, ny hyrbil skulle komma från Gol om ett par timmar. Men den här bilen den hade problem med någon givare till bensinpumpen (eller något sådant) och nu, för en halvtimma sedan så fick vi den enda hyrbil som de hade till sitt förfogande, en tvådörrars Opel Corsa. Det kommer att bli problem i morgon, när vi skall resa, Rickard får köra två turer för att få med oss och bagaget. Sen när han är ensam så behöver han inte någon stor bil.

Nu får vi dessutom hoppas att han är fit for fight och kan köra i morgon, han vurpade i backen och har rejält ont i höger knä. Han hävdar att inget är skadat, det är bara ”ont”. Någon närmare definition har vi inte fått. Doktorn håller diagnosen för sig själv.

Elvy kom fram till London mycket sent igår kväll. Planet skulle ha avgått 0815, kom iväg 1020. Ordinarie landningstid på Heathrow 2030, det dröjde tills 2315 innan det landade. Nog brukar de försöka ta igen lite av tiden när ett plan är försenat, men här var det tvärtom. Motvind över Atlanten kanske? Men nu är Elvy i London i alla fall och man kan hoppas att hon kan ta sig till Arlanda i morgon kväll. Det var i alla fall tur att hon kom till London, på en del flygplatser i USA och Kanada har det varit så kallt att man varken kan tanka eller isa av planen.

Jo, och så den sista malören. Tekannan gick i golvet för en stund sedan. Lyckligtvis var den tom.

Nu skall vi hålla oss stilla och inte göra något som kan innebära fara eller ens ställa till med någon liten, liten malör.

Och så var julen slut...

Elvy skulle flyga idag på morgonen (lokal tid förstås) från Toronto till London, hon räknade med att det skulle fungera eftersom det bara skulle vara några få minusgrader idag. Sen skulle det bli ytterligare några dagar med många minusgrader. När hon checkade in så fick hon besked om att det skulle bli en timmas försening och till slut så blev planet drygt två timmar försenat från Toronto, men då kom det iväg. Hon stannar till hos en väninna i London, kommer till Arlanda onsdag kväll.

Vi ger oss iväg från Geilo med elvatåget på onsdag. David och jag reser sen direkt ut till Gardermoen. Regula och Pierre skall stanna i Oslo och turista lite, de reser hem fredag förmiddag. Nu är det bara att hålla tummarna för att allt skall fungera, David reser till Heathrow för att sen fortsätta med ett BA-plan till Sydney 2155. Sen får han byta plan i Hong Kong och är framme i Sydney nästa morgon lokal tid. Så vitt jag kan räkna ut det, så är den totala restiden dit lite drygt 24 timmar, men då är det ett par timmars uppehåll i Hong Kong. Nästa dag flyger han till Brisbane och därifrån till Fiji och sen till slutmålet Vanuatu. Det blir nog den sista långresan för honom. Det var tänkt att de skulle resa till Mali, Niger och Tchad och eventuellt till Sudan för att slutföra projektet, men FN-organisationen som de jobbar för vill inte sända iväg dem till de här länderna, det är alldeles för farligt just nu. När de avverkat Söderhavet, vilket lär bli omkring första mars, så skall de göra en omfattande rapport om sitt arbete och det lär ta en stor del av 2014.

Jag är så fascinerad av långresor, kollar tidtabeller och hur det ser ut på flygplatserna. D&P retas med mig men Marlene, som jobbar på resebyrå, tycker inte att det är något konstigt. Själv företar jag mig sällan några långresor, den senaste var till Toronto i maj. Jag vet inte varför, det blir bara inte av. Vi talade om drömresemål för några dagar sedan, jag håller fortfarande på St Helena när deras flygplats blir klar och så skulle jag gärna vilja gå inkaleden. Vi får väl se om jag får med mig någon dit.

Men prio ett just nu är att resa till Uppsala och se på lägenheter tillsammans med Elvy. Sen skall jag också passa på att åka till Stockholm och kolla hur det ser ut med uppdrag från förlaget. Jag har sagt till att inget är aktuellt innan 15 januari och det verkar som om Erik har förstått det – annars brukar han ofta ha något litet expressuppdrag som det är så bråttom, så bråttom med.

Här har det varit ett par minusgrader idag och molnigt men nästan vindstilla. Vi har tillbringat 2-3 timmar varje dag i backen och nu börjar vi känna oss riktigt säkra. Och då reser vi hem... Det finns naturligtvis en hel del backar på inte alltför långt avstånd från Ascona, men det blir sällan av att vi tar oss dit.

Och nu är ”aftens” klar – Pierre har gjort en frittata – bäst att äta medan den är varm. Och medan det finns något kvar...

Hobbykristen?

En morgon innan jul satt Rickard och såg på svensk frukost-tv. Man talade om julseder och julmat. En av de som var med berättade att trots att hon var muslim, så åt hon kött bullar och prinskorv. Men julskinkan, den avstod hon från. ”Jag är en hobbymuslim” sa hon.

Rickard tog till sig uttrycket hobbymuslim och det blev i hans värld hobbykristen och sen utvidgade vi begreppet till hobbysalvationist. Vi har talat en del om det och David och Pierre förstår exakt vad som menas med det, för de var hobbysalvationister. Med deras bakgrund som officersbarn så krävdes det vissa saker som de ställde upp på och de gjorde det villigt eftersom armén var en spännande och rolig miljö att växa upp i. Den andliga delen av verksamheten den ”satt de av” och även om de naturligtvis inte var okunniga om vad som gällde om man skulle vara salvationist ”på riktigt” så var deras inställning inget som bekymrade dem.

Regula växte också upp i armén men till skillnad från D&P så kände hon att om hon skulle vara med, så skulle det vara på riktigt, annars fick det vara. Jag kom inte från ett salvationisthem, men jag tänkte nog likadant. Rickard, som blev kristen i vuxen ålder efter att ha kallat sig ateist, han har aldrig ens funderat på om han är hobbysalvationist (och det hade väl inte vi andra heller) utan han är kristen. Inte hobbykristen, för honom finns det ett påtagligt förr och nu. Ett ”förr ”som det inte var något fel på och ett ”nu” som är så oändligt mycket bättre.

D&P menar att det var först när de lämnade armén som de fick bli kristna på allvar. Så länge de hade kåren och kamraterna och ingen hade ifrågasatt dem på grund av deras läggning, som ingen då kände till, så fanns det ett falskt skyddsnät. Det var först sen som de fick börja lita på Gud. Det var först då som de började be på allvar.

Nu är det bara Rickard som är salvationist, vi andra använder uttrycket ”exsalvo” för att ändå understryka var vi trots allt har vårt andliga ursprung. Men i likhet med D&P så får vi stå på egna ben när det gäller vår tro, vi kan inte förlita oss på något skyddsnät.

Nyårsafton

Det har snöat en hel del idag. Det skulle det inte göra enligt prognoserna, men så är det. Och så blåser det. På Rv 7 över Hardangervidda är det kolonnekjöring. Men vi har det bra, vi har spelat Monopol - norskt monopol - vilket har lett till diverse diskussioner om Oslo, var de ”fina” stadsdelarna finns och om förhållandena har ändrats sedan spelet gjordes. Dessutom fick alla en liten lektion i norska.

På tal om språk, så är Regula, David och Pierre väldigt på hugget att lära sig och att använda de ord och fraser som man lärt sig. D&P kan förstås mer, de har ju varit i Norge några gånger tidigare, men Regula ligger inte långt efter. Dessutom har hon mycket bättre uttal än D&P, hon kan till och med imitera Rickards bergenska rullande r. Förhållandet mellan bokmål och nynorsk förbryllar dem men Regula hävdar ändå att det är inte så mycket annorlunda än att jämföra högtyska och den alemanniska tyska som man talar i Schweiz.

Vi har hunnit med lite skidåkning också, har varit ute i Vestlia ett par timmar både lördag, söndag och måndag, men inte idag. Det känns i lårmusklerna, men inte värre än att vi kan gå normalt om vi anstränger oss lite.

Vi skall tillbringa kvällen här i hytta. Tidigare erfarenheter av att fira in det nya året på lokal i Geilo har inte varit enbart positiva och i år är det ganska mycket danskar här. Vilket alltså betyder att de står för en stor del av det mindre positiva. Mycket (alltför mycket) öl och snaps till maten och sen otaliga shots och drinkar i baren, då har man inte så mycket kvar av sitt sunda förnuft vid tolvslaget. Och så gillar dom att reta norrmännen – som också fått i sig lite för mycket av alkoholhaltiga drycker.

Vi har köpt räkor, kungskrabb-ben, laxpaté och två olika såser till. Med rostat bröd och en fräsch sallad till blir det en helt ok nyårssupé hoppas jag. Framåt tolvslaget blir det tårta. Det är en tradition som Pierre vårdar ömt.

Elvy reser inte till Uppsala förrän nästa vecka, försäkringsbolaget skall komma och inspektera huset först. De är oroliga för att det blivit skador på fasaden och infattningarna på fönstren på den sida av huset som blev täckt av ett tjockt lager is. Men hon hade gärna rest nu, det är -15 på dagarna och ännu kallare på nätterna och kylan kommer att hålla i sig minst en vecka till.

Jag reser nog tillsammans med de andra till Oslo eller rättare sagt Gardermoen. Sen tar David ett plan till Heathrow, Pierre och Regula reser till Zürich och jag till Arlanda. Rickard stannar kvar på Geilo ett par veckor till, han trivs med snö och mörker, då kan han sitta inne och mysa och läsa böcker.

Och nu återstår det bara att önska er alla ett GOTT NYTT ÅR!

Tredjedag jul

Stora vita flingor faller ner och det är ett par grader kallt. Uppe i Kikutheisen och Vestlia har det varit full fart hela dagen. Det lustiga är att här går man ut och åker ner och när man man skall hem så åker man upp. Ja, åtminstone om man bor här uppe på Kikut, eller Geilo Fjellandsby som exploatörerna gärna ser att man kallar det. Men vi har inte varit ute i backen idag, vi har tagit det lugnt och varit nere i Geilo och provianterat och tagit en tur på andra sidan av vägen, d v s riksväg 40. Området där kallas för Kikut Fjellgrend. I morgon och på söndag skall det bli bättre väder, så då ger vi oss nog ut. Och på måndag känns lårmusklerna som bly...

Vi var på en rekordlång brunch hos Rasmussens. Vi var ombedda att komma klockan elva, då fick vi glühwein och en halvtimma senare satte vi oss till bords. Där satt vi till klockan var två, då gick vi en tur tillsammans, drack kaffe när vi kom tillbaka och sen ville de visa filmen som de tagit på Azorerna och när vi sett den frågade Pierre om de inte hade något mer att visa. Hans Rasmussen är en riktigt duktig amatörfilmare. Det hade de, så vi var både på Madagaskar och Svalbard och sen tyckte Solveig att vi inte kunde bege oss hem utan att ha fått något till livs och så blev det smörrebröd och öl och en gammel dansk. Vi var inte hemma igen förrän kvart över nio. Vi hade riktigt trevligt och Solveig och Regula fann varandra – och i morgon skall Regula göra en stil- och färganalys på Solveig. Regula reser ingenstans utan ett litet färgkit och en CD för stilanalysen. Ja, har man sysslat med sådant på toppnivå i tjugofem år, så har man kanske svårt att sluta...

Det ser ut som jag kommer att lämna sällskapet här i slutet av nästa vecka för att resa till Uppsala.. De andra stannar kvar och reser till Oslo den 8 januari, när David skall påbörja sin resa till Söderhavet. När jag fick se biljetterna och resplanen blev jag stum... det tar tre och en halv dag att komma dit och jag tror att det var sex byten. Men resan börjar i all fall på Gardermoen. Ett steg i taget.

Gråmulen juldag.

Nollgradigt och grått, en riktigt trist dag. Vi var ute en stund efter lunch, men när vi hade kanat omkring i en halvtimma, så hade vi fått nog. Vi har hört sandbilarna på håll, så i morgon kanske man kan gå ut utan risk för liv och lem. Men vi har trevligt tillsammans, så jag skall inte klaga.


Gårdagen blev riktigt lyckad, julgudstjänsten var lagom lång och julbordet var välfyllt. Seden att sakta gå runt julgranen och sjunga stillsamma sånger befäste Norges rykte att vara ett annorlunda land. Tomten, nej julenissen heter det förstås, han kom med sin kälke och renar och det var ju också exotiskt. Rickard kan mycket om traditioner och folktro i Norge och han berättade ett och annat spännande för oss när vi kommit hem. Jag kompletterade med att berätta om alla roliga sånger och lekar som man har runt julgranen i Sverige. Men jag vägrade att demonstrera "Små grodorna" för dem om inte Rickard var med. Han vägrade, så resten av sällskapet lever i lycklig okunnighet om denna jullekarnas pärla.

Elvy hörde av sig för en stund sedan. Hon har försökt att ringa, men det har inte fungerat förrän nu. Elektriciteten har kommit tillbaka nu på morgonen lokal tid men de har förvarnat om att elektriciteten kan försvinna utan förvarning, så än är inte eländet över. Själva huset verkar i alla fall ha klarat sig. Elvy hade gjort upp eld i två öppna spisar och själv hade hon sovit i vardagsrummet och det verkade inte som om vattnet i ledningar eller element hade frusit. Längst ner på gatan har två hus skadats av fallande grenar och en belysningsstolpe hade fallit tvärs över en bil. Elvy berättade att det ligger blankis på marken, hon har inte vågat sig ut. Fönstren på övervåningens ena gavel är täckta av ett tjockt lager is och brevlådan på sin stolpe är helt inbäddad i is. Elvy hade planerat att resa till Uppsala efter nyår och det ser nog ut att hålla, det verkar inte som om det finns några skador på huset, men det måste hon försäkra sig om först.


Så... det är nog dumt att gnälla över att det är gråväder och halt här. I morgon är samtliga bjudna till Rasmussens på julbrunch. Det ser jag fram emot.

Dan före dan...

Regula och D&P kom som planerat igår eftermiddag, men tåget var nästan en timma försenat. De var rätt trötta, det hade varit massor av resenärer överallt, från Zürich Flughafen till Gardermoen till Oslo S och på tåget hit. 

Nu har vi avverkat slutspurten inför julfirandet och stor frid utbreder sig i hytta. David sover, Regula, Pierre och Rickard spelar kort, spelet kallas för Giro och jag fattar faktiskt inte vad det går ut på. Dessutom är jag inte så fascinerad av kortspel, då deltar jag hellre i något annat sällskapsspel eller varför inte ett hederligt parti Fia?

Jag har varit ute på nätet och letat info om tillståndet i Toronto efter isstormen. Elvy mailade mig i fredags, sen dess har hon inte hörts av. En kvarts miljon hushåll är utan elektricitet och då fungerar förstås varken mobilnätet eller internet. Strömmen lär inte komma tillbaka i full utsträckning förrän på onsdag. Jag hoppas att Elvy klarar sig, hon har flera öppna spisar och när jag var där i maj, så hade hon gott om ved i garaget.

I en nättidning fanns en bild från korsningen av Mt Pleasant Road och Inglewood Drive, i närheten av där Elvy bor. Där hade ett stort träd gått av på mitten och placerat sig tvärs över elledningarna. Det är rätt märkligt att man fortfarande har luftledningar. På May Street där Elvy bor fanns det stolpar med riktiga härvor av ledningar och så en eller två som ledde in till husen. Det verkade så malplacerat i den för övrigt rätt eleganta miljön.

I morgon äter vi vår egen jullunch (en rätt spartansk sådan), går till julgudstjänst på eftermiddagen och avslutar dagen med Dr Holms stora julbord (”pent antrekk” står det i programmet) och för att alla verkligen skall känna av hur exotiskt det här landet är, så blir det ”gang rundt juletreet” klockan åtta och en halvtimma senare kommer julenissen och hans renar.

Det här är den allra finaste julsång jag vet , Julekveldsvise av Alf Pröysen

Nå har vi vasket golvet og vi har børi ved,
og vi har set opp fuglebang og vi har pynte tre'.
Nå sett vi oss og hvile og puste på ei stund,
imens je rugge vogga, så bror din får en blund.

Dra krakken bortåt glaset, så sett vi oss og ser,
og prøver finne leia der julestjerna er,
den blankeste ta alle, hu er så klar og stor
- du ser a over taket der Jordmor-Matja bor.

Hun er så snill den stjerna, hu blonke', kan du sjå?
- og nå skal je fortælja og du skal høre på.
Den fyrste gong hu skinte så lage hu ei bru
imilla seg og himmel'n og ei krubbe og ei ku.

I krubba låg ein liten gutt så fresk og rein og go',
og mor hans dreiv og stelte'n og far hass sto og lo,
og gjetergutta dreomkring dom kute tel og frå
og bar med seg små lamgonger som gutten skulle få.

Og tel og med tre vise menn - dom rei i flere da'r
og ingen visste vegen og itte 'hen det bar,
men stjerna sto og blonke på himmelhvelven blå
så ingen ta dom gikk bort seg og alle tre fekk sjå.

Ja, det var fyrste gongen som julestjerna brann,
mens ia har a brønni i alle verdens land
og såmmå å som hender er stjerna like stor
- du ser a over taket der a Jordmor-Matja bor.