Ovanlig arbetsplats!

Sitter i eftermiddagssolen på en stubbe halvvägs ut till landsvägen, måste testa om modemet till laptopen fungerar här. Ingen tokig skrivplats alls. De sista dagarna har vi haft riktigt fint sensommarväder, vi har plockat kantareller, och lingonen börjar mogna.

I Ascona har man haft allt annat än fint väder. Det har regnat och det har stormat. Jag undrar hur det har gått med mina valnötter. Om man nu får tro yr så ser det ut att bli mer normalt väder för årstiden framöver.

Ett par mil öster om Ascona, på den italienska sidan dog fyra klättrare uppe på Monte Disgrazio i söndags. De hade insett att det inte gick att ta sig upp på toppen och var på väg att vända. Det var storm, tät dimma, minusgrader och snöblandat regn när de föll ner i en spricka. En vecka tidigare så omkom ett tyskt par i samma område.

Det är lite märkligt, ”ingen” är hemma just nu. David, Regula och Marlene är i England, Pierre är i Norge och jag sitter här i skogen. Leo, Stephan och Julia är i Berlin och förkovrar sig i digital teknik. (Eller något liknande...)

Jag får sms från kanalfararna, vädret är fint och de har kört Huddersfield Canal (med den långa tunneln) och sist jag hörde av dem var de på väg via Leeds norrut mot York.

Vi såg programmet om Estonia i måndags. Elvy mindes knappt vad som hänt, kanadensiska tidningar kanske inte skrev så mycket om olyckan. Jag minns mera, vi hade flera tv-apparater i olika uppehållsrum på LSE. De brukade vara inställda på rena nyhets- och ekonomikanaler men det sändes direkt från räddningsarbetet många gånger under dagen.

Och så har det varit fler partiledarintervjuer. Lövén gjorde ett seriöst intryck, jag tror att han kan klara förhandlingar med MP om deras hjärtefrågor. MP kan säkert klara en svekdebatt genom att framhålla att situationen i världen har förändrats så påtagligt på senare tid. Elvy tyckte att han gav ett ansvarsfullt intryck och att han visade prov på en trubbig, försiktig charm, inget publikfrieri alltså. Sjöstedt fick godkänt av Elvy, han gav ett trovärdigt intryck. Jag tycker han är bra, behövs som salt i den politiska förruttnelsen.

I kväll skall vi sätta upp gardiner i ”salen”. Det är ett högst ordinärt vardagsrum, men den kallades för salen när Elvy var barn och då heter den så nu också. Det är tre fönster, ett mot framsidan, ett lite större på gaveln och ett på baksidan. Rummet badar i ljus och det gäller att bevara det, men samtidigt skydda lite mot solen. Det blir kappa och vita bomullsgardiner som har ett vävt mönster i ljust beige. De är färdigsydda så när som på att de skall läggas upp. Med förenade krafter och Majs symaskin skall det nog gå bra.

...................

När jag kollade på norska nyheter, så läser jag att det varit en otäck sprängolycka vid Tröo strax öster om Geilo. Om jag hr förstått det rätt, så var det vid en järnvägsundergång som var under konstruktion. Två döda, en saknad och flera skadade och ingen förstår hur en dynamitladdning kunde explodera så där utan vidare. Sånt skall inte hända i fredliga Geilo, det värsta som händer där är fulla danskar.

Lördag förmidddag

Nu sitter jag hemma hos Maj och snyltar på hennes internetuppkoppling. Elvys smartphone med Telia som operatör fungerar uppe vid huset men inte laptopmodemet. Kommer man halvvägs ner till landsvägen fungerar det. Det går visst att lösa men känns inte som om det är högprioriterat just nu.

Vi kom hit i onsdags och ägnade torsdagen åt att fixa till lite i huset. Nu är sovrummen möblerade och försedda med nya överkast, mattor och gardiner. Det var faktiskt riktigt krångligt att få samman en större byrå och två mindre, som också får fungera som sängbord. Men vi fick hjälp av Bengt-Göran som tydligen har rätt stor erfarenhet av Ikeas platta paket. Igår fick trädgården sig en uppsnyggning. Det var inte så mycket jobb, lite ogräs, fixa till kanterna vid grusgången och skyffla ogräs på gången. Perennerna som planterades i maj har tagit sig riktigt bra och buskarna som planterats för att få lite avskärmning mot garageväggen ser ut att trivas.

Nu i eftermiddag skall vi på grillfest hos Marita och Johnny. De bor ”ute i skogen” så det är anbefallt heltäckande klädsel, värdfolket står för elektroniska myggfällor runt grillplatsen. Elvy har ändå för säkerhets skull köpt en flaska myggspray. Det blir inga grillkvällar nu, det är alldeles för kyligt vid 19-tiden. I går morse var det bara +6. Och väldigt mycket dagg. Hösten är på gång.

Jag har ju recenserat de tidigare partiledarutfrågningarna. Nu har vi lyssnat till Jimmie Åkesson och Jan Björklund. Åkesson är så välpolerad och vältalig, populist ut i fingerspetsarna. Det är det som gör honom så farlig. Han har naturligtvis en dold agenda, man skall inte förledas att tro något annat.

Björklund gör ett trevligt intryck, sen går våra åsikter om honom isär. Jag tycker förstås också att man skall ha ordning och reda i skolan men sen tycker jag att det verkar finnas en hök gömd bakom hans vänliga uppsyn när det gäller försvarsfrågan. Elvy tycker att det är självklart att Sverige skall gå med i NATO. Hon graderar partiledarna efter om hon skulle tycka att det var okej att tillbringa en längre flygresa med någon av dem i stolen bredvid. Det är faktiskt ett rätt intressant sätt att se på dem. Björklund får gärna sitta där, Hägglund med för den delen, men Reinfeldt och Åkesson vill hon definitivt inte ha intill sig.

Melanie, Marlene, Regula och David reser till Manchester idag och Rickard är redan där. Andrew har ordnat med en båt som finns i Ashton-under-Lyne, en bit öster om Manchester. Det är någon av hans ”båtbekanta” som hyr ut den. De skall vara ute i tio dagar och jag är förstås lite avundsjuk som inte kan vara med. Nu hoppas jag förstås att de får bra väder. Nästa vecka ser ut att bli helt ok.

Nu ropar Maj att elvakaffet är klart. Det luktar hembakat i huset, kan det vara äpplekaka?

Det drar ihop sig till val.

Det blev inget besök i Stockholm, Erik hade rest till Frankfurt. Men Uppsala är inte så tokigt det heller, förutsatt att regnet håller sig borta. Igår var det intensivt inredningsjobb för Elvy medan jag var ute och såg mig om i trakterna runt Uppsala. 

Nu på förmiddagen har vi varit på Ikea och köpt en del saker som vi skall ha med oss i morgon. Bland annat tre platta paket. Jag hoppas att någon av herrarna kan hjälpa oss att montera. Jag blir fruktansvärt stressad när jag ser alla bitar och skruvar. Nu sitter Elvy och stämmer av de sista detaljerna tillsammans med inredaren. Jag hör att de diskuterar gardinupphängning. 

Först tänkte jag att jag kan inte stanna i Sverige över valet, det kan ju inte hjälpas att jag längtar hem. Men sen, när partiledarintervjuer och debatter drog igång på TV så insåg jag att här hade jag ett gyllene tillfälle att lyssna in hur man uttrycker sig idag, inte minst när ekonomiska frågor avhandlas. Jag vet att min svenska är korrekt men känner ibland att den inte är riktigt up to date. Nu lyssnar jag på allt som bjuds och gör lite noteringar. Det har hittills varit tre partiledarintervjuer. Göran Hägglund var menlöst trevlig att lyssna till och fullkomligt ointressant. Statsministern verkade väldigt trött och hade absolut inget nytt att komma med, slingrade sig och upprepade samma saker gång på gång. I förrgår var det Gustav Fridolin och han var faktiskt en frisk fläkt. Ung, trevlig och kunnig. Enda plumpen i protokollet var det här med lärarlönerna som man inte fick grepp om. Han kanske inte hade det själv heller. Men för övrigt riktigt, riktigt bra. I kväll är det Jimmy Åkesson och... Men jag skall lyssna på honom också. (Jag tänkte skriva att jag skulle lyssna till honom, men sen kände jag att jag skall inte lyssna till, jag skall lyssna på honom. Det sista uttrycker väl en viss distans?)

Som sagt, nu går turen till Hälsingland i morgon. Inredaren vill ha två veckor på sig att göra klart, så vi återkommer troligen hit innan 14 september. Sen har jag tänkt resa hem om det nu inte blir något riktigt kaotiskt parlamentariskt läge, för då stannar jag nog lite till. Och en sak kan jag säja fullkomligt sanningsenligt, politik är mycket roligare i Sverige än i Schweiz!

Idag är jag lite negativ, kan bero på vädret.

Vi är kvar i Uppsala, inredaren och Elvy har lite mer att bestyra innan vi kan åka upp till Hälsingland. Jag hade funderingar på att ta en dagstur till Bea och Lasse i (eller rättare sagt utanför) Kristinehamn, men regnet hann före. I dag kan de komma ut med bilen men de fick ta det mycket försiktigt, prio ett var att handla mat. Och mer regn lär det komma.

Elvy och Anita skall till Stockholm och en konstutställning i morgon. Jag avstår. Elvy kan inte förstå att jag inte är mer intresserad, men jag skäms inte för att tala om att mitt intresse för konst slutar med de stora mästarna på 1600-talet. Jag imponerade lite när jag berättade om att jag var på en vernissage i Rom för några år sedan. Men Claudio Turcato hade hon aldrig hört talas om.

Jag funderade på att gå till kåren här i morgon, kollade på deras hemsida men det var ingen information inlagd, försökte ringa angivet nummer men inget svar. Jag har en bestämd obehaglig känsla av att FA i Sverige är på dekis, jag har ju armévänner här som börjar dra öronen åt sig, talar om inkompetent ledarskap och många dåliga beslut. Och att verksamheten blir allt mer anonym om det inte gäller insamlingar. Jenny säjer HA vilket inte betyder Hells Angels utan Hemliga Armén. Hon berättade om sin släkting som bor på Malta och som förgäves under de två veckor han var i Sverige försökte få kontakt med någon på den kår där han växte upp. Han var egentligen bara intresserad av att få se lokaliteterna och höra lite om verksamheten. Detta var i maj-juni så man kan knappast skylla på semestrar och såvitt jag vet så är det ingen liten kår.

Man lever i tron att Sverige är ett fredligt land, men man ser ju hur det lurar bruna spöken i vassen. Just nu demonstrerar Svenskarnas Parti i Malmö, och naturligtvis finns det bråkmakare bland motdemonstranterna, sådana som enbart är ute för att använda våld. Och polisen kan inte förhindra det. Jag undrar vad som kommer att hända efter valet om det blir dött lopp mellan blocken. Jag litar inte en sekund på försäkringar om att Reinfeldt inte kan tänka sig att ta stöd av SD. Den bruna smittan sprider sig norrut i Europa...

Nu laddar vi för att resa till Hälsingland på onsdag. Det ser ut att bli rätt skapligt väder där en tid framöver. Jag tror att jag skall ta en tur ner till förlaget, om Erik finns på plats måndag eller tisdag. Det är rätt spännande att ta tåget till Stockholm, för det som finns på resmålet naturligtvis men också för att se om man överhuvud taget kommer fram.

Måndagskväll i Uppsala

Nu är jag i Uppsala och när jag testade, så fungerade bredbandet trådlöst! Det ingår tydligen tillsammans med ett otal tv-kanaler i våningen. Nu vet jag inte riktigt hur det fungerar, om man måste kryptera, men det här blogginlägget går ju ändå rakt ut på nätet. Och det viktigaste är just nu att man har tillgång till internet för nödvändig information.

Jag har märkt mer och mer under det senaste året att jag tänker på Sverige som hemma, faktiskt på samma sätt som jag tänker på Ascona som hemma. Lite kluven på sätt och vis men man kan väl vara hemma på två olika platser också? Nu har jag ju inget ”hem” i Sverige, men jag har ett eget rum. Den f d jungfrukammaren blir nu mitt rum i Elvys våning. Möblerad med en säng och en golvlampa.

Det var spännande att komma hit och se vad inredaren hade gjort. Våningen är långt ifrån färdiginredd, men det går att bo här. Alla väggar är ljusa och fräscha, en del dörrar och andra snickerier var lite skavda och allt sådant är åtgärdat nu. Jag tror att jag nämnt att det fanns ett rum som hade tapet med blommor i regnbågens alla färger och himmelsblått tak. Den färgsättningen är historia nu, tack och lov. Inredaren skall rådgöra med Elvy i morgon och på onsdag och sen reser vi nog till Hälsingland.

Vi har ett köksbord och två stolar till låns och på det ligger ett antal möbelkataloger och pärmar med förslag på olika inredningsstilar och färgkombinationer. Först tyckte jag det var jättespännande att bläddra i dem men efter en timma blev jag enbart stressad. Elvy har lite mer tålamod med sådant här. En sak har vi redan blivit eniga om, i matsalen skall det bli ett stort rektangulärt bord i ljust trä med sex ”Y-chairs” till. Nu är bara frågan om det skall bli svarta eller kinaröda stolar. Jag håller på kinaröd, jag hittade faktiskt en sådan på en loppis i Locarno för rätt många år sedan, jag tror inte att någon visste vilken dyr stol det var, Jag betalade 30 CHF för den, ungefär 225 svenska kronor. Den står i min hall nu och ser välkomnande ut tillsammans med ett litet rött runt bord på vilket det står en telefon av äldre modell. Retro alltså. Matbordet skall bli så stort att sex personer kan sitta där bekvämt och så skall det ha utdragsskivor för ytterligare två kuvert. Det kommer säkert att bli trevliga middagar vid det bordet.

Alice har lyckligt och väl kommit hem till Toronto. Som jag har förstått det, så har Alice blivit helhjärtat ”svorsk” på de två månader som hon varit här. Och hon hade faktiskt ingen övervikt på sitt bagage. Men det var visst på håret. Blir det en eländig vinter i Toronto så har hon två rejäla lusekoftor att ta på och en tovad broderad grå cape, inköpt i Finland. Bland annat.

För att nu övergå till ett helt annat ämne, så kanske Pierre kommer att stanna i Norge längre än beräknat, man oroas mycket över vad klimatförändringarna (läs:regnet) kan ställa till med i kuperad terräng framöver. Det har redan, trots att det var riktigt fint väder en lång period i somras, visat sig att jordmassor ger sig av lite här och var. Och märkligt nog, så har David fått erbjudande om att vara med i ett forskningsprojekt i alpländerna som faktiskt tangerar Pierres ämnesområde. Det handlar om hur vattenförsörjningen kommer att se ut i framtiden när det blir allt vanligare med stenras och att jordmassor flyttar på sig. (Ungefär så var det.) Nu är det alltså verklighet att klimatförändringarna kommer att påverka oss mer, och kanske snabbare än experterna trott. Det har regnat kopiöst mycket i Ticino den senaste tiden, även om det också varit en del riktigt fina dagar. Men regnar det så kommer det massor av vatten. Det är förresten inte enbart södra Europa som råkar ut för överraskningar. Jag läste på nätet att någon plats i Västsverige, på ett mycket begränsat område, hade fått 80 mm på drygt två timmar.

Och så är det val snart. Både Elvy och jag får rösta. Jag har beställt ett dublettröstkort för att kunna rösta i Sverige, andra val har jag ju fått rösta på ambassaden. Elvy jobbar på för att ta in så mycket information som möjligt om de olika partierna. I går såg vi på skattedebatten i tv. Anita har lånat ut en gammal tjock-tv. Nu är det inte bilden som avgör utan budskapet, men igår kunde man nog läsa mellan raderna av deltagarnas kroppsspråk och miner. Vi var eniga om att centerpartiets representant var riktigt osympatisk, att Anders Borg verkar vara trött och att han kommer att få en tuff match mot socialdemokraternas Magdalena Andersson som är mycket piggare och som kunskapsmässigt och strategiskt definitivt inte är underlägsen Borg, och som lyckas framföra sina åsikter så folk förstår. Som det är nu så dissar vi båda centern, kristdemokraterna och sverigedemokraterna. Övriga partier har vi lite olika synpunkter på.

Norge är ett farligt land.

Mitt uppdrag blev klart för en stund sedan, nu återstår bara den sista genomläsningen men den måste jag vänta med tills i kväll eller i morgon. Det fungerar så att när man får ett tidsmässigt avstånd, så upptäcker man alltid något som kan uttryckas bättre. Men – då tänkte jag att nu tar jag en kopp kaffe och en bulle och sen tar jag en promenad och fräschar upp hjärnan lite. Men vad hände då? Jo, det kom en riktigt rejäl störtskur och när den upphört så fortsatte regnet. Det ser ganska grått ut här, Hallingskarvet är gömt bakom moln och... det blir nog ingen promenad. Rickard är på Ustaoset och hjälper Verena att montera upp en ny duschkabin. Verena är en schweizisk dam som bor i Norge sedan många år tillbaka och som har hytte på Ustaoset.

Nu har Alice och Elvy avslutat sin rundtur. Jag frågade var i Finland de varit, men fick till svar ”du kan väl inte begära att vi skall komma ihåg de där konstiga namnen”. Finland fick i alla fall klart godkänt, folk var trevliga och hjälpsamma, maten var exotisk men god och städerna överraskande vackra. De övernattade i Haparanda, förundrades över att det fanns ett stort Ikea där och fortsatte sen via Luleå till Arvidsjaur. Resan gick sen till Vilhelmina och Östersund och tillbaka till Hälsingland. De hade kört nästan 2200 km! Jag antar att när man bott i ett så vidsträckt land som Kanada har man helt annan relation till avstånd. Jag som bor i lilla Schweiz tycker att avstånden både i Sverige och Norge är stora.

Jag hade fel, det är den 16, nu på lördag som Alice reser hem. Jag reser till Uppsala på söndag.

Ni har förstås läst något om den hemska olyckan vid Nigardsbreen. Om inte, så var det ett tyskt par som tillsammans med sina barn trotsade både varningsskyltar och avspärrningar och gick fram till brekanten. Breen ”kalvade” och ett stort isblock föll över föräldrarna som dog mitt framför sina barn. Jag tror barnen var 6 och 8 år. Nu skulle man kunna tro att en sån här händelse avskräcker andra från att göra sådana här dumheter, men två dagar efter så var det en tysk (!) dam som tillsammans med ett litet barn gav sig upp på brekanten. Bara en kort stund efter att man fått ner dem helskinnade kom det ett sällskap om fem personer som skulle ge sig upp på breen. Nationalitet? Gissa!

En tysk tidning hade mage att anklaga personalen på brecentret för dödsolyckan, de skulle naturligtvis ha patrullerat längs avspärrningarna om det var farligt att gå innanför dem. Det händer ständigt olyckor med tyska turister. Belgien och Holland ligger också i topp på olycks- och tillbudslistan. Det verkar som om man tycker att det är helt naturligt att samhället skall ställa upp med ögonblickliga och kvalificerade hjälpinsatser när folk bär sig dumt, rent idiotiskt åt.

För några veckor sedan var det en rysk kvinna som inte respekterade varningsskyltar och staket utan föll i Vöringfossen med ett totalt fall på 182 meter varav den sista delen är ett lodrätt fall på 145 meter. Ett par grannar här har varit vid Vöringfossen nyligen. Nu var de på andra sidan vägen, där man ser mot fossen. Däremot så har man där en riktigt häftig vy över Måbödalen och där stod folk intill stupet och tog selfies. Varningsskyltar och avspärrningar ignorerades helt.

Basehoppning i Lysefjorden är en riskabel sysselsättning. Då är det för det mesta frivilliga fjällräddare som får ge sig ut när någon fastnar i fjällbranterna. Jag minns en händelse för några år sedan. En engelsman fastnade där, han hoppade trots att det var både stark vind och riktigt dåligt väder i antågande och han var bestämt avrådd från att hoppa. Han fastnade och det gick inte att undsätta honom, och han hämtades ner två dagar senare och var då död, troligen på grund av en kombination av allvarliga skador och regn och kyla. Hans anhöriga i England startade då en process mot de frivilliga räddarna som, ansåg man, inte hade gjort sin plikt. Jag tror att det inte blev någon process i Norge – men de anhöriga hade krävt en miljon pund i skadestånd från de fega och försumliga fjällräddarna. Ett av de anhörigas (eller deras advokats) argument var att om det finns fjällräddare så är det deras skyldighet att rycka ut för att rädda liv, oavsett väderförhållanden eller fara för dem själva.

Igår var det en tågolycka i Graubünden, tåget mellan St Moritz och Chur spårade ur när det körde in i ett jordras i närheten av Tiefencastel. Det har tydligen rasat lite här och där i östra Schweiz och söder om alperna efter allt regnande. Och för några dagar sedan förolyckades sex alpinister på Mont Blanc. Det är farligt med sommar och ferieaktiviteter.

Men om regnet upphör så tar jag nog en liten promenad.

Och vad sätter jag för rubrik här då?

Uppdraget som jag skulle få på måndag, det kom redan igår. Det är inte så stort, jag räknar med att vara klar i slutet av nästa vecka och sen reser jag till Sverige. Alice skall resa hem måndag (18.8) och då är Elvy förstås i Uppsala. Jag har inte hört något om hur det går med inredningen av våningen, det har väl varit sommarstiltje på den fronten.

Jag får korta sms om var Alice och Elvy befinner sig. Måndag körde de till någonstans på Höga kusten och tisdag till Umeå och där tog de färjan till Vasa och nu är det sightseeing i Finland. De kör tillbaka till Sverige via Haparanda och tänker köra i inlandet tillbaka till Hälsingland. Snacka om roadtrip!

Jag har talat med Bea nu på morgonen, hennes moster och morbror som numera bor i Skåne har sommartorp i någon av de evakuerade byarna i skogsbrandsområdet. De kom hem till Bea och Lasse i Kristinehamn, medförande två katter, två hundar och en bil som var fullproppad med saker. De vet inget om vad som hänt med huset, men troligen har det brunnit ner. De hade en del ärvda möbler i huset, dem och annat som de var rädda om hann de köra iväg till någon plats utanför brandområdet – i en gammal hästkärra som inte varit i bruk på många år, Den hade alla tänkbara brister, både mekaniskt och juridiskt men det hade gått bra i alla fall. Nu har Bea och Lasse häst- och hönsvakt, så de tänkte ta en liten tur till västkusten.

Riskerna för bränder i skog och mark har avtagit här efter de senaste dagarnas regnande. Nu varnar man istället för rikligt flöde i olika vattendrag. Men trots vädret så är det mycket turister här. Det är faktiskt alltid intressant att komma ner till Geilo och kolla var bilarna kommer ifrån och smyglyssna på samtal. Speciellt när man skall försöka hitta rätt matvaror på Coop. Jag känner så väl igen situationen, när jag kom till Ascona så fick jag gissa – om det inte var de multinationella matföretagens universella skräpmat för den kände man igen på förpackningen. Sen blev jag bekant med Pierre och David och Marlene och fick välbehövlig och välkommen inköpshjälp och undervisning.

Ett tråkigt besked!

I torsdags ringde Andrew till David och berättade att de fått ett rejält motorhaveri på båten. Som tur var, så befann de sig strax söder om Leicester, inte så väldigt långt från Braunston, när det skedde. Andrew hade redan tidigare funderat på att byta ut motorn mot en nyare, tystare och mer miljövänlig och det blev alltså dags för det nu. Tyvärr dröjer det innan man kan leverera en ny motor, och samtidigt skall det göras en del annat underhåll på båten så den har rest färdigt för i år. David ringde hit och frågade om någon av oss hade lust att följa med om han hyrde en båt. Rickard sa ja med en gång, Pierre kan inte och jag tackade nej. Det har varit så mycket åka hit och dit och jag har ju lovat att komma till Sverige efter kanalturen. Nu kan jag åka dit lite tidigare. Men Rickard och David blir inte ensamma, Regula, Marlene och Melanie (som var med oss på Avon ring 2011) skall följa med. Det blir förstås inte Kennet & Avon utan de siktar in sig på de nordligaste kanalerna, Leeds-Liverpool, Rochdale m fl.

Pierre är just nu uppe vid Tafjord, han är mycket entusiastisk över allt han får se och lära. Han blir kvar i området några veckor till och därefter blir det undersökningar av en bergvägg vid Aurlandsfjorden. Sen skall han upp till Troms igen, för att följa upp de undersökningar av permafrosten som gjordes i våras och han kommer att stanna där tills i slutet av september.

David har fått mail från våra nya vänner, Jennifer och Nigel Johnson från USA, de håller på att avveckla sitt liv och sina finanser i Albany och har just lagt in om uppehållstillstånd i Schweiz, för att bosätta sig i Ticino.. De räknar med att det tar 3-4 månader att få besked. Men enligt tjänstemannen på ambassaden så skulle det inte finnas några hinder för att få uppehållstillstånd. Det skall bli spännande, vår lilla krets kan utökas. De tillhör en presbyteriansk kyrka i Albany, men har inte varit några regelbundna besökare. Jag hoppas att de kommer att bli så väl omhändertagna att de inte kommer att ångra sin flytt. Leo har redan frågat David om han vet något om hur det går. Han tänker nog använda sig av Nigels kunskaper...

Erik har hört av sig, han skall maila över ett jobb om ett par dagar. Det tänker jag slutföra här på Geilo, och sen reser jag till Sverige. Alice och Elvy hade funderat på en tur till de baltiska länderna, men det verkade vara alldeles för varmt där. Sen tänkte de på Gotland, men där är det medeltidsvecka nu och då finns det knappt ståplats i Visby. Idag kör de norrut istället, det skall bli spännande att se var de hamnar.

Vädret här skiftar, vi har haft dagar med riktigt busväder och dagar med blå himmel och mer än +20. I morgon kommer Frederike och Hans hit. De har haft ett hus här på Kikut, men sålde det och skaffade en stor båt istället. Bor man i Sandefjord så är väl det minst lika bra. Det är två hus här som skall ut på marknaden inom kort. Det skall bli intressant att se vad ägarna begär. Marknaden för hytter är tydligen rätt mättad, jag läste något om att priserna sjunker märkbart i en del områden, särskilt de som inte har så mycket annat än skidåkning på vintern att erbjuda.

Rickard har börjat laga middag, han brukar vara hemlighetsfull med vad det blir, men det är nog något som skall stå i ugnen. Det blir säkert något gott, han är en riktigt bra kock. Efter middagen skall jag lura med honom ut på en promenad - om det fina vädret som vi har just nu står sig. Men man kan aldrig lita på fjällväder.

Hav och språk

Nu har vi varit på en helt fantastisk båt- och sightseeingtur. Rickards f d kollega Einar ägde båten och så var det hans bror Geir, som bor i Lyon. Och så Rickard och jag. Båten ”Ariadne” var riktigt flott, det var förvånansvärt gott om plats i den och alla ”mod cons” fanns. Och så gick den fort när ägaren var på det humöret. Geir tyckte att han och Rickard nästan var grannar. Han tog fram sin lilla smartphone och kollade, men det var faktiskt 303 km mellan Lyon och Biel. Och till Ascona var det 512 km. Det är helt otroligt hur mycket man kan stoppa in i en av dessa små telefoner. Det fanns förstås gps i den, men Einar sa att han inte litar helt på att köra med gps, han hade riktiga sjökort också och tog ut kursen på gammalt hederligt sätt och visste hur man utnyttjade fyrar, prickar och markeringar på land. Det kändes tryggt.

Resan upp till Ålesund tog två dagar med övernattning vid Kinn, en ö utanför Florö. Öns sevärdhet är en liten kyrka, byggd på 1100-talet. Den ligger på yttersta nordspetsen av den lilla ön, vi fick lägga till på öns öst- och läsida, något annat var inte möjligt. Vi fick alltså använda benen för att bese kyrkan och sen gick vi upp i något som kallas för Kinnaklova, en naturlig spricka i berget.

Nästa dag svängde vi in mot Målöy och såg på Kannesteinen. Det är en stenpelare som formats av havet så den ser ut som... ja, i mina ögon var den mest lik en svamp. Därefter rundade vi Stadlandet och det var exceptionellt lugnt på havet, även om det gungade en del. Stad är annars ett ställe som fruktas av både nyttotrafiken och nöjesbåtar. Rickard har varit med om att det blåste rejält och gick riktigt hög sjö där när han seglade här med några vänner och han roade sig med att försöka skrämma upp oss vilket inte lyckades. Geir kollade sjörapporten i sin telefon. Man har – på fullt allvar – föreslagit att göra en tunnel genom Stadlandet för att undvika den med rätta fruktade udden där också Norges Vestkapp finns. En av Hurtigrutens båtar fick stopp i maskineriet här när det dessutom stormade. Det lär ha varit på håret att det blev en riktig katastrof. Men vi hade tur med vädret. Nästa morgon lämnade vi båten och dess ägare i Ulsteinvik där den skulle förses med helt nytt elsystem och lite elektroniska tillbehör.

Vi andra tre åkte sen till Ålesund, där vi tog in på hotell och brydde oss inte särskilt mycket ocm ”terrortrusslen”.Vi hyrde bil och åkte tunnlarna ut till öarna utanför Ålesund. Det är ”undersjöiska” tunnlar dit ut och väl ute fanns en hel del att se på, bl a en kyrka från 1100-talet, byggd i vit marmor. Ålesunds flygplats, Vigra ligger också därute. Ålesunds centrum är sevärt med alla jugendinspirerade hus. De byggdes efter att hela staden brann ner en stormig januarinatt 1904. På kvällen åt vi "sjömat". Det var krabba, räkor, havskräftor, blåmusslor och kammusslor. Till det fick vi tre olika såser och rostat bröd. När Geir såg på vinlistan att de hade ett av hans "lokala viner"  Château Mont Redon, så tyckte han att det skulle vi dricka till. Det var tur att vi var tre som delade på en flaska, den var inte billig! (För att uttrycka det försiktigt...)

Nästa dag startade vi tidigt och körde via färja först till Molde ”rosornas stad” och sen till Atlanterhavsveien. Rickard och jag hade kört där förr, men för Geir var det premiär. Det är en sån mäktig upplevelse att det går att göra om flera gånger. Vi var sen i Kristiansund och åt pizza och eftersom vädret var så fint, så tog vi en liten extra tur runt Åndalsnes med en snabbvisit vid Trollveggen innan vi körde tillbaka till Ålesund. Det är tur att nätterna är så ljusa – både nordligt och västligt gör sitt till. Lördag ägnade vi åt sightseeing i Ålesund. Vi hade lovat att hålla oss där om jobbet med båten gick snabbare än beräknat, för då skulle vi bli hämtade i Ålesund. Det blev inget med det och vi hade en trevlig dag och en mycket trevlig (men dyr) utekväll. Vädret var helt fantastiskt, ljummet i luften, havsbris och stan var full av folk.

Söndag förmiddag kom Einar och mekanikern med båten till Ålesund och hämtade oss. Det skulle samtidigt vara en provtur för att se att allt nytt fungerade. Det var något som de upptäckte behövde rättas till och först hade de tänkt att göra det måndag morgon, men väderutsikterna, med en front i antågande gjorde att mekanikern jobbade söndag eftermiddag istället. Vi rundade Stad – nu var det faktiskt betydligt mer sjögång just runt udden men väderfronten hade vi bakom oss. Så småningom hamnade vi i Kalvåg, där vi övernattade. Sen var det full fart utomskärs till en ö som heter Fedje, där infarten mot Bergen börjar. Det var mycket båttrafik i den långa infarten, det var små snäckskal till båtar med gigantiska utombordsmotorer och faktiskt en hel del kanoter och så fanns det övermodiga personer som hade gummibåtar som de hoppade i från. Einar var rätt upprörd över detta, det händer olyckor varje år, både drunkningar och att de som dyker blir påkörda av snabba båtar. Hade det varit ”riktiga” dykare hade de haft flaggor på sina gummibåtar och dessutom inte hållit till mitt i farleden.

Vi stannade i Bergen över natten och tog förmiddagståget hit. Vi såg inte något av den utökade bevakningen mer än två trötta poliser på stationen. Bergen hade knappt hämtat sig från invasionen av besökare till Tall Ships Race. Det var ganska skräpigt här och där... Eller överallt faktiskt.

Och nu är det vardagen i Geilo igen. Mulet och... +20 är väl inte så illa. I Ticino regnar det. David säjer att det har vräkt ner och att regnrekord slagits på löpande band. Värst är det tydligen kring Lugano där flera jordskred har inträffat. Men nu ser det ut att lugna ner sig.

Det har varit en olycka med en schweizisk turistbuss i Nord Tröndelag idag. Rickard har just kollat om de schweiziska tidningarna skrivit något om det och det hade de förstås. Han hittade också en artikel i Neue Zürcher Zeitung: ”Schweizerdeutsch ist nicht minderwertig.” Den handlar om att – exakt som i Norge - alla skall ha rätt till sin dialekt. Då menar man inte något slags standardschweizertyska utan den lokala dialekten. När Rickard gick i skolan så var det ”hochdeutsch” som gällde i klassrummet. Den lokala dialekten fick förekomma på skolgården, men helst skulle barnen tala högtyska där också – vilket man förstås inte gjorde. Nu kan ju alla uttrycka sig på högtyska också, skall man skriva något som inte är av privat karaktär så blir det högtyska – även om om man gärna blandar in något enstaka dialektord för att ge innehållet en lite mer personlig prägel. Jag har ju, med undantag för några månader, bara bott i den italiensktalande delen av Schweiz, så för mig är schweizertyskan, eller som den egentligen heter alemanniska, det är ett främmande språk för mig. Ibland blir jag full i skratt för det låter som babyjoller för vuxna. (Förlåt!)

Har de i Schweiz som bestämt att alla har rätt till sin dialekt rådgjort med skol- och språkfolk i Norge? Jag bara undrar.

.

Nu skall vi ut på havet!

En av Rickards f d kolleger har kontaktat honom och frågat om han var intresserad av att följa med på en tur Bergen – Ålesund t o r. Kollegan har en stor snabbgående motorbåt som skulle utrustas med ”något” i trakten av Ålesund. Resan inklusive verkstadsarbete skulle ta 8-10 dagar och påbörjas på tisdag. Rickard tackade ja under förutsättning att det fanns plats för mig också, vilket det gjorde. Det blir tre gubbar och jag. Nu tar vi tåget till Bergen måndag eftermiddag och kommer alltså att vara borta en dryg vecka. Det skall bli kul. Dessutom talar prognoserna om riktigt fint väder. Det får bli inköp av en flaska med hög solskyddsfaktor. Innehållet, inte flaskan.

Elvy och Alice kom lyckligt och väl fram i måndags kväll. I förrgår körde de hälsingegårdarnas väg och nu skall de gå på djupet med var Alices förfäder från Hälsingland kan ha bott. Då blir det mer fotograferande. De stannar i Hälsingland den kommande veckan och sen flyger de till Helsingfors, planerar att också göra ett besök i Tallinn och att ta färja tillbaka till Stockholm. 

Dwight och Lotta är i Ascona och har tydligen slagit sig ner hos mig. De meddelade detta i ett mail till mig som inleddes med Hebr 13:2. ”Do not forget to show hospitality to strangers, for by so doing some people have shown hospitality to angels without knowing it.” (Främlingar???) De tänker stanna nästa vecka också, är tydligen i behov av lite vila efter alla resor och konferenser som de varit med om de sista månaderna. Men inte mer vila än att de på söndag skall medverka i gudstjänsten i kyrkan som Dianas föräldrar tillhör. Det skall t o m bli sång av den något decimerade kören. Det blir Lotta, Dwight, David, Marlene, Diana och Yves.