I snöriket.

Resan hit gick helt utan komplikationer. När jag satt på hotellet i Oslo så ringde jag Rickard och frågade om han kunde hämta mig på stationen på Geilo, annars skulle jag förbeställa taxi. Det är nämligen så att när det är "säsong" så kan man få vänta länge på taxi. Han sa lite kryptiskt att det ordnar sig, jag behövde inte beställa taxi. När jag klev av tåget så fanns det en hel välkomstkommitté där, Det var Cilla, Håkan, Stefan och Jörgen. De hade anlänt till Geilo i onsdags men det hade inte Rickard talat om för mig. Det var en kul överraskning, jag har inte träffat dem på evigheter. Hur lång tid är en evighet? I det här fallet var det ett och ett halvt år.

Nu körde de hem i går eftermiddag och det blev väldigt tyst här i hytta. Skidåkningen har inte varit helt på topp de här dagarna, det är farbart i backarna men rätt blåsigt. Uppe på fjällövergångarna har vägarna blåst igen. Över Hardangervidda är det stängt mellan Haugastöl och Leiro, över Vikafjellet och mellan Hol och Aurland är det stängt och över Hemsedalsfjellet är det kolonnekjöring. Bland annat. Radion kommer med tät information, det kan tänkas att andra vägar också stängs med kort varsel. Men just nu tycker jag att det är rätt måttlig vind här  och solen tittar fram ibland. Minus 2 på nordsidan av hytta. Så det blir nog lite skidåkning (utför) efter lunch. Rickard jobbar, han har lovat att ställa upp tre dagar i veckan så att den andra doktorn får lite andrum. Det är en del "nödvändiga" besök, men mycket som är rena bagateller. Man förväntar sig att när det är vinterferie så skall man vara minst hundraprocentigt frisk och blir man lite förkyld (eller fyllsjuk) så skall doktorn kurera det.

Nu skall jag ta det lugnt och varva skidåkning med läsning. Jag skall köra ner till Geilo om en stund, proviantera på Coop och i Notabene.

VM i Falun? Det struntar jag i.

Och jag som trodde det var vår!

Jag ser ut över ett vitt landskap. Men det är ingen trevlig snö utan decimeterdjup kladdig blötsnö. Det kom lite snö natten mellan fredag och lördag, men på lördag eftermiddag började det snöa igen och på kvällen kom det massor av snö. Den kom extremt opassande eftersom det är karnevalstider här. Vår karneval i Locarno, Stranociada som bara pågår två dagar drabbades väl inte så hårt, men det enorma tältet vid piazza Sant Antonio klarade inte av snömassorna som kom natten till söndag utan rasade samman. Men då var firandet över. Vi var ute tidigt på lördag kväll för att Jennifer och Nigel skulle få se lite av festligheterna men drog oss hem till dem när snön började vräka ner. De bor relativt centralt i Locarno. Sen fick vi som skulle över till andra sidan av Maggia problem, det var massor av trafik, bedrövligt väglag och trafiken rörde sig med snigelfart. Det tog en dryg timma för mig att köra Marlene upp till Losone, normal tid är väl max 15 minuter och sen var det förstås inga köer hem, men brant utför och 15-20 cm snö på vägarna. Och karnevalen, ja det var ”same procedure as last year”.

Den stora karnevalen uppe i Bellinzona, Rabadan som pågår torsdag till tisdag har fått allt färre besökare de senaste åren. Nu hade de tydligen ansträngt sig lite extra för att locka besökare och så kom snön.

Och det blev ingen gemensam samling igår. D&P var tacksamma för att de hade lyckats ta sig hem till Orselina och ingen av oss andra ville ge sig ut med bil.

Det är en icke obetydlig kontrast till vårvädret tidigare under veckan, men även om snön ligger kvar fortfarande så kommer den nog att försvinna i morgon. De japanska körsbärsträden hos grannen hann aldrig slå ut som väl var. Forsythian ser mycket luggsliten ut men jag ser några modiga påskliljor som sticker upp ur snön.

Nu jobbar jag hårt med slutspurten av mitt uppdrag, sitter och ”korrar”. Det är fler som läser korrektur innan något går i tryck men jag vill ju lämna ifrån mig något som är så korrekt som möjligt. Sen tar jag tåget till Zürich torsdag förmiddag och landar förhoppningsvis på Gardermoen vid sjutiden, övernattar på Rica invid Oslo S och tar sen åttatåget till Geilo.

Och nu är det klart med husköp i Ronco för Jennifer och Nigel. I morgon klockan tio skall de till banken tillsammans med mäklaren. Diana och Yves letar fortfarande. De vill helst ha ett hus i närheten av Via ai Monti eller Via del Tiglio på sluttningen ovanför Locarno. Det kanske är värt att vänta på och de har inget tidsbegränsat hyreskontrakt som Jennifer och Nigel har..

Jag kommer att missa en del när jag reser bort. Det blir övningshelg här om två veckor, Dwight har ordnat med ett framträdande för kören i Sierre i slutet av mars. Dessutom kommer vår lilla grupp här att sjunga i kyrkan i Lugano två gånger. Men man kan inte vara överallt samtidigt.

Jag får hoppas på fint väder på Geilo och intressanta veckor på förlaget i Stockholm. Och visst ser jag fram emot att få resa upp till Hälsingland över påsk. Och att sedan få komma hem till försommarvärme i mitten av april.  

Det våras!

Det blir glest med uppdateringarna här av två anledningar. Jag tänker resa till Geilo nästa vecka och tills dess skall jag ha gjort klart mitt uppdrag och Marlene skall till Genève nästa vecka för föreläsningar live och tentor och nu har vi pluggat varenda vardagskväll. Jag känner mig lite medansvarig för att det skall gå bra och samtidigt så drar jag nytta av repetition och bättrar på min franska.

Vi har ett fantastiskt väder här, nu känns det att våren är på gång. Så egentligen är det synd att resa först till ett snöigt Geilo och sen till ett förmodligen gråkallt Sverige i mars. I går eftermiddag var det +15 och för en liten stund sedan hade jag +9 på nordsidan. Forsythian och en del kamelior blommar, de japanska körsbären slår ut i dag eller i morgon och de första lökväxterna har vissnat och påskliljorna är i full blom. Nej, det är inte min trädgård jag talar om utan grannarnas. Mina lökväxter under valnötsträdet står i skuggan så de är just på väg att slå ut.

Men uppe i Orselina är det fortfarande snö. Åtminstone var det så i söndags när vi samlades däruppe. Efter vårt ”holiness meeting” och middag så satt vi ute i solen och eftersom ingen av oss hade tänkt på att ta med något solskydd så har jag nu en riktigt praktfull röd näsa. Men det finns något som heter concealer...

Huset i Ronco (eller Ronco sopra Ascona som det egentligen heter) som Jennifer och Nigel har sett på ser ut att kunna bli deras. Vi var där i lördags och kollade utanför. Huset ligger relativt högt med fantastisk utsikt. Tillfartsvägen är ändå inte alltför brant och det finns parkering för tre bilar plus garage i suterrängplanet för en bil. Det där med tillfarter och parkering är inte helt oväsentligt här. Man kan klämma in två bilar vid mitt hus plus att jag har en i carporten. Uppe i Orselina kan D&P köra sina bilar fram till huset, även om den lilla vägen som går upp mot berget inte är avsedd för biltrafik. Vi andra får parkera nere på Via Eco. Regula har en trist asfalterad parkering vid sitt hus. Där kan man klämma in fyra bilar. Hon vill gärna behålla platsen, men funderar på att ta bort asfalten och lägga sten där istället.

På tal om hus så bygger de ett terrasshus med nio våningsplan någonstans utanför Brissago. Det är inte ett niovåningshus utan våningsplanen är förskjutna i sidled ett halvt steg uppåt. Jennifer och Nigel var och såg på huset, det byggs för försäljning. Det var inget för dem, Nigel sa att de hade inte flyttat till Schweiz för att klättra i berg.

Elvy och Anita har rest till Gran Canaria. Först hade de funderingar på att resa till Geilo när Rickard också var där, men tyckte sen att det var trevligare att resa söderut. Det har ju stormat en hel del i Norge och även om Geilo inte varit i stormcentrum så har det snöat och blåst en hel del. Men jag ser fram emot att a: åka skidor och b: köpa några nya norska böcker och sitta inne och läsa. Så det gör inget om det stormar någon enstaka dag. Från den nionde mars och tre veckor framöver skall jag vara på förlaget vilket jag ser fram emot. Sen räknar Elvy med att vi skall köra upp till Hälsingland och stanna där över påsk.

Och nu – åter till arbetet!

Planering på gång!

Hög tid att skriva något i bloggen igen. Jag har så fullt upp med mitt uppdrag att det inte bli så mycket tid för annat. Någon kväll ”slår jag mig lös” och hjälper Marlene med hennes studier. Hon har kommit igång rätt bra, men... ja, det är lite av mitt eget intresse också för att hålla mig uppdaterad. Och så är det intressant att se hur man tacklar vissa saker från en schweizisk synvinkel. Och så har det varit ett himla liv om hur CHF, vår valuta rört sig i förhållande till andra länders valutor. Nu ligger en CHF på runt nio kronor, det är inte länge sedan den hamnade på lite drygt sju...

Fredag kväll, lördag och söndag då jobbar jag inte. I fredags var vi på Osterian, det var första gången som Jennifer och Nigel var med där och de gillade verkligen det opretentiösa ”utelivet” där.

Lördag var jag med Diana och såg på ett hus, Yves var tvungen att jobba. Det ligger i området som kallas Locarno Monti, ganska högt upp och med fantastisk utsikt. Enda nackdelen var att det krävdes en del jobb för att få det i ordning, familjen som bodde där hade fyra barn som hade fått leka rätt vilt inomhus. Men å andra sidan så var ju priset anpassat efter husets skick. Yves skall se på det i morgon kväll. Nu är det nog dags att de skaffar sig ett permanent boende.

Jennifer och Nigel är också på husjakt, men de vill nog helst bo i Ascona eller någonstans längs sjön, Ronco eller bort mot Brissago. De har ett hus i Ronco på gång, men det är tre syskon som ärvt det. Ett av syskonen vill köpa det men har inte alls tillräckligt med pengar och vill att syskonen säljer det billigt till henne vilket de andra förstås inte vill...

I söndags sjöng vi i kyrkan. This little light of mine, Shine Jesus shine och Let there be light. Vi var full besättning, nio stycken och jag tyckte att det gick alldeles utmärkt. Sen åt vi middag på Sensi i Locarno och då berättade David att han hade talat med Andrew, ägaren till kanalbåten. Vi får gärna låna den ett par veckor i september. Då fortsatte vi hem till Diana och Yves för att diskutera om vi skulle acceptera erbjudandet (JA!) och hur vi i då skulle planera resan. Som det är nu, så vill ALLA utom Regula följa med, men då måste vi ha två båtar. Regula vill förstås följa med, men hon har redan bundit upp sig för två veckor på Madeira i september. Jag tror att vi kommer att göra turen Braunston till Birmingham på Great Union och sedan Birmingham- Frazeley och Coventry med en avstickare in på Ashby och tillbaka till Braunston. Det är en bra tur för två veckor, man hinner se en hel del och vi vet väl var det finns både platser att moora och inte minst var det kan vara lite knöligt att ta sig fram. Nu har vi något att planera för och se fram emot.

Lisa, Robbie, Lotta och Dwight skall avverka Llangollen canal i slutet av maj. De har redan bokat en båt. Llangollen canal är helt fantastisk. Dit får vi ta med våra noviser, Diana, Yves, Jennifer och Nigel nästa år. Vi kan ju faktiskt hyra båt på någon marina i närområdet.

Och nu skall jag fixa till en mugg kaffe och sätta mig att jobba till klockan sju.

Sen kväll i Ascona

Nu börjar det bli kyligare här. Vi har haft dagar med mer än +10 på eftermiddagen vilket är mildare än normalt. Igår samlades vi mangrant hos Regula och efter vårt ”holiness meeting” så åt vi linssoppa (!) och tog sen en promenad uppe på Monte Verita. Solen sken och det var faktiskt vårlikt. Jennifer och Nigel verkar trivas tillsammans med oss och de kommer nu att förstärka var lilla kör. Pierre jobbar f n någonstans neråt Lugano så han kommer hem varje kväll och har börjat att öva med dem. Nigel är baryton och har inte sjungit vare sig i kör eller barbershop tidigare, men han har tydligen en naturlig talang för det. Jennifer är en rätt hög sopran, men samtidigt så har hon en mjuk röst. Hon har varit medlem i en liten damkör som brukade sjunga på sjukhus och äldreboenden, så hon har betydligt mer vana.

Det är tur att vi fick ett tillskott till vårt lilla sällskap, Rickard reser upp till Geilo nästa vecka och har för avsikt att stanna där t o m april, han har lovat att gå in och vikariera tre dagar i veckan på en vårdcentral. Jag kommer att vara i Sverige tre veckor i mars och innan dess tänker jag vara på Geilo ett par veckor och om inte vädret är alltför bedrövligt, så vill Elvy att vi åker upp till Hälsingland och stannar där över påsk. Och under den tiden blir det både övningshelg och framträdande i en kyrka i Thun. Så det missar jag. Men nästa söndag sjunger vi i ”Dianas kyrka” och då skall naturligtvis Jennifer och Nigel vara med. Då skall vi bl a sjunga ”This little light of mine.” Den skall vi öva på nu till helgen.

David är också hemma, han sitter och skriver på en fördjupad redogörelse om forskningsresultaten från deras resa förra året. Den skall publiceras i USA. Tillståndet i världen är inget vidare när det gäller vattentillgång. Alldeles för lite eller alldeles för mycket och vatten som är fullt av små synnerligen onyttiga partiklar. Och det bästa grundvattnet i norra Afrika finns i de områden där de värsta terrorhandlingarna begås.

Det är sent nu, jag har sett ett engelskt TV-program om förintelsen i kväll. Jag behövde få lite distans till de hemska bilderna innan jag lägger mig. När vi bodde i Manchester hade vi en granne som varit i Buchenwald. När tyskarna förstod att de allierade var på väg, så satte de igång med ett massmord på dem som fortfarande var i livet. Eli, vår granne överlevde genom att gömma sig i en hög med lik. När jag var 14-15 år intervjuade jag honom för en uppsats om andra världskriget. Och när man tänker på vad som händer i Europa, så är det bara att konstatera människor lär sig aldrig.

Men nu drar klockan snabbt iväg mot midnatt. Godnatt!

Uppdatering

Jag fick mitt uppdrag först i måndags och när jag kollat igenom det fick jag nästan panik. Det var betydligt större än jag räknat med och lite krångligare. Det positiva är att jag lär mig massor. Men samtidigt så är jag inne i en sån där period när jag undrar om jag inte borde hitta på något annat att göra. Sådana där perioder infinner sig med rätt stor regelbundenhet. När jag sen funderar på alternativ och inser att de allra flesta av dem innebär att jag måste ge upp så mycket av mitt fria liv, så försonas jag med mitt öde. Nu ser jag fram emot tre veckor i Sverige i mars. Det skall bli intressant att testa hur det fungerar att tågpendla mellan Uppsala och Stockholm.

Annars så går allt sin gilla gång och jämna lunk här. Diana och Yves har inte hittat något hus ännu, men jag tror att de har blivit alltför fixerade vid vissa saker och finns inte det, så kan andra positiva saker hos huset inte alls väga upp det andra. Jennifer och Nigel har också börjat se sig om efter ett hus. De är inte så fixerade vid var i Locarnoregionen huset ligger, men vill nog helst bo på västra sidan av Maggia, allt från Ascona till Brissago är intressant.

Vi skulle haft en övningshelg i slutet av januari, men får skjuta på den tills i slutet av februari. Lotta och Dwight skall på bröllop i LA nästa lördag.

Jag har blivit ”bearspotter”. Jag brukar kolla nyheter från Hälsingland på internet och där kan man via webkamera följa en björn med ungar i ett ide på Järvzoo. Änu är ungarna små och björnmamma ser till att de håller sig tätt intill hennes mage. I dag var det en liten krabat som ville ge sig ut på egna äventyr, jag antar att det kommer att bli en hel del aktiviteter i idet innan de släpps ut om ett par månader.

Vädret har skiftat snabbt här. Nu börjar dagarna bli ljusare och termometern kryper upp mot +10 på eftermiddagen. Men det kan skifta snabbt. Snötillgången uppe i bergen är mycket varierande.

Och nu återgår jag till jobbet. Roligare än så här blir det inte.

Nu är det vardag igen.

Nu börjar livet rulla på i sina vanliga hjulspår. Helgerna är över och jag har vikarierat klart i Sophias butik och om ett par dagar får jag ett nytt uppdrag att jobba med.

Det har varit riktigt roligt att jobba i butiken. Innan jul och under mellandagarna var det riktigt mycket att göra, sen har det varit ”lagom” med kunder så att Sophia och Marina kunnat inventera lagret och göra nya beställningar. Jag har varit i butiken och blivit tvingad att tala italienska. Ibland med hyggligt och ibland med bedrövligt resultat. Men då har jag fått ursäkta mig och ropa på Sophia eller Marina.

En sak som jag tror är en lokal sed att man här köper julklappar till familjemedlemmarna och sen köper mindre presenter till kolleger, grannar m fl till nyår. Jag tycker det är en trevlig sed.

Sen blev det ju ett smått kaotiskt slut på veckan, efter terrorattackerna i Paris. Det var många här som hade fäst blyertspennor på sina jackor eller hängt dem på backspegeln i bilen. Jag vässade ner och målade två små Ikea-pennor svarta och använde dem som örhängen vilket jag fick beröm för av flera kunder. Nu får vi väl se var man slår till nästa gång. För det kommer att bli en ”nästa gång” - och två och tre... Man har redan registrerat ett sjuttiotal reella angrepp på muslimer och judar i Frankrike. Regula har en släkting som jobbar med personalfrågor vid ett bevakningsbolag i Zürich. Han berättade att redan på torsdag förmiddag fick de flera samtal om att man ville ha väktare till skolor, företag och butiker.

Nu har tydligen italienarna tröttnat på att behöva vara ”första asylland” för alla dem som kommer dit över Medelhavet – och jag förstår dem. De vill att flyktingarna förs till speciella ”friområden” där man sedan kan fördela flyktingströmmarna ut i Europa. Nu är italienskt flyktingmottagande inget att skryta om, det är bedrövligt dåligt och många gränspoliser struntar i att kolla pass och ta fingeravtryck så att flyktingarna kan ta sig längre in i Europa på egen hand. Men Italien har fått ta emot alldeles för många flyktingar som lever i misär. Organisationsförmåga är ingen utpräglad italiensk egenskap. Sen hörde jag på radion idag att guvernören i Lombardiet vill att Italien utträder ur Schengenavtalet. Men jag fattade inte riktigt varför...

Elvy kom hem i söndags, hon tyckte att det var skönt att komma till Uppsala, vädret har bitvis varit eländigt i Toronto. Nu skulle hon ta det lugnt och ”göra ingenting” under ett par veckor. Sen undrar jag vad det betyder för Elvy.

Söndag kväll, 4 januari

Det var länge sedan jag skrev något här!

Vi räknade med att det skulle bli Regula, David och jag som skulle fira en stillsam jul uppe i Orselina, men vi blev fyra, Rickard kom också. Lisa med familj skulle fira jul i England och Lotta och Dwight hade i sista stund bestämt sig för att fira jul i Atlanta. Då kunde han ju inte sitta ensam och allena i Biel.

Sen har det varit jobb i Sophias butik. Jag hade lovat att hjälpa till t o m nyårsafton, men nu har jag lovat bort mig nästa vecka också. Och på tisdag, som är helgdag förstås, så sjunger vi i kyrkan i Lugano – PÅ ITALIENSKA!!!

Nyårsafton tillbringade vi här hos mig. Huset var minst sagt fullt och även om vi hade cateringmat, så efterfrågades även en Jansson, att äta som nattmat när fyrverkerierna hade tagit slut. Mina färdigheter i matlagning är definitivt inget att skryta med, men den här i grunden enkla men rätt arbetskrävande rätten med potatis, lök, ansjovis och grädde, den har fått en viss lokal ryktbarhet.

Jennifer och Nigel tillbringade julen i Rom. De har en avlägsen släkting som är präst med tjänstgöring i Vatikanen och han hade lyckats fixa in dem i Peterskyrkan på midnattsmässan. De var imponerade, det var ett minne för livet.

Elvy är fortfarande i Toronto, hon reser till Uppsala nu på lördag. Erik har planerat att jag skall vara på förlaget tre eller fyra veckor i mars. Nu blev det ju inget nyval, jag hade ju nästan hoppats på det, men inser att den framförhandlade lösningen nog var bättre. Men sen vet ju ingen hur det kommer att fungera när man kommer till praktisk politik och riksdagsarbetet. Men alla konstruktioner som håller brunskjortorna borta är nog bra. Om dom nu inte hamnar i ett läge där de kan utnyttja sin ”offerkofta” och vända opinionen till sin fördel. Hemska tanke!

Vi har i alla fall fint väder här, solsken och 8-10 plusgrader på dagen.

Snart är det jul

Nu har jag jullov! Det blev en riktig spurt förra veckan eftersom Erik kom med en ny version av de två avslutande avsnitten på mitt sista uppdrag. Men nu är det klart! Nu får jag börja med det som brukar kallas för julförberedelserna. De består i lite extra städning och att jag tar fram några juldekorationer och stryker ett par dukar. I år blir vi inte så många, Marlene skall fira med släkten i Bellinzona, Yves och Diana reser till hans föräldrar i Vaud, Pierre reser till Southampton och kvar blir Regula, David och jag. Jag behöver alltså inte göra en enorm Jansson den här julen. Bara en liten, den stora sparar vi till nyårsafton. Jennifer och Nigel reser till i Rom, de hade bokat en resa till dit när de fortfarande var i USA.

Men tro inte att jag är sysslolös! Sophia hade helst sett att jag hjälpte till i butiken förra veckan, men det gick ju inte. Men på torsdag och fredag och lördag och måndag och tisdag förmiddag plus de återstående fyra vardagarna av 2014 så återfinns jag i butiken. Det skall bli riktigt roligt faktiskt. Förra året var vi på Geilo så då blev det inget butiksjobb för mig. Sophia skall utöka med en större klädavdelning och då vill hon ha hjälp av Regula med att planera inköpen och kanske att hon ställer upp och jobbar i butiken också ibland. Regula hade ett rätt hektiskt liv så länge som hon hade sitt företag, men nu känns det som om hon har vilat sig tillräckligt. Då kanske det är lagom med de uppgifter som Sophia har åt henne.

André Cox träffade påven, eller Francis som man allt oftare kallar honom, i fredags i Vatikanen. Då överlämnade generalen ett ex av den nyligen utkomna boken Conversations with the Catholic Church. David har bett sin syster skaffa den, han letade på SP&S hemsida men där fanns den inte. Ibland blir jag nästan desperat när jag tänker på hur mycket energi det går åt för en del kristna att bekämpa och ifrågasätta katolska kyrkan. Då är samtal med FA och KK en ljuspunkt.

I Ticino är trettondagen helgdag och då är vi bokade för sång i ”Dianas kyrka”. Nu jobbar vi på What shall I bring to my Saviour på italienska. Det går sådär, just nu kommer jag inte ens ihåg hur den börjar. Sorgligt... Men vi har ju tid på oss.

Kan inte politikerna i de demokratiska partierna i Sverige börja med lite ”ekumenik”? Varför är det så låsta positioner? Annie Lööf har ju inte den personliga mognad som man skulle kunna förvänta sig av en partiledare och det känns som om Kinberg Batra kommer att hoppa på samma tåg som Lööf. Björklund tiger och Hägglund verkar försvinna in i skuggorna allt mer. Och Löfvén sträcker ut handen men det verkar de inte vilja se. Och Sverigedemokraterna gör fadäs på fadäs. Det kan man ju vara lite glad åt.

Lite av varje

Elvy ringde halv tio, då skulle hon strax kliva ombord på planet. Sen är hon hemma rätt tidigt på eftermiddagen, lokal tid alltså. Jag reste med det direktflyget när jag var i Toronto förra året, det var skönt när man inte behövde byta. Stora obekanta flygplatser är inget som jag gillar. Springa och leta, köa och vara orolig för att inte bagaget kommer fram... Av de flygplatser som jag frekventerar tycker jag sämst om Arlanda. Där är det SÅ rörigt och ingen att fråga.

Elvy verkar gilla Ascona och mina vänner gillar Elvy. Regula och Elvy fann varann snabbt, de var på shoppingtur till Milano en dag och kom hem med väldigt många påsar... I lördags hade vi officiell välkomstfest för Jennifer och Nigel uppe i Orselina. Pierre hade för en stund lämnat alla rasbranter och lagat till en av sina berömda trerätters middagar. Leo och Elvy pratade konst, nästa gång hon kommer hit skall han ta med henne till Florens. Leo, Stephan och Julia kommer nog att ta hand om Jennifer och Nigel, de har tydligen en del kunskaper som kan användas i deras företag. Det verkar som om de snabbt har acklimatiserat sig här och har även fått kontakt med ett par av grannarna.

Elvy och jag har gått igenom Alf-Bertils efterlämnade saker. Det var inget som hon kände igen, förutom en del gamla fotografier. Sen var det förstås kul att visa upp fotografierna från en fest för länge sedan där Luc, Regulas ex sitter tillsammans med sin nya och Alf-Bertil och en dam som heter Arielle. Regula frågade Luc om han kände till dem och Luc berättade att de var medlemmar i samma golfklubb i Neuchâtel och att det troligen var bilder från någon medlemsfest där. Alf-Bertil hade troligen ett förhållande med Arielle och jag hade tänkt att söka upp henne och höra lite mer om deras relation. Men så flyttade Arielle till Nyon, så det blev aldrig av. Elvy skulle gärna träffa henne och få veta lite mer om Alf-Bertils liv här i Schweiz.

Sen gick vi igenom det som jag tog vara på efter mormor, bland annat några gamla fotoalbum. Där finns det ett bröllopskort med mormors föräldrar, ett mycket bleknat fotografi på hennes tre bröder och ett på hennes pappa. Nu har jag bett Elvy att skriva ner vad hon vet om mormors och morfars bakgrund. Mormor lämnades bort när hennes mamma dött i spanska sjukan, hon var då sex år. Nu fick hon det riktigt bra med sina nya föräldrar, så varken Elvy eller jag har hört henne klaga på det som hände. Det är kanske att ta i att säja att morfar blev utfryst av sin familj när han efter att han blev bekant med mormor och anslöt sig till pingstvännerna, men deras relation blev ansträngd och han hade inte så mycket kontakt med dem sedan.  

Här skiner solen och det är väl +10 mitt på dagarna. Det har kommit högst måttliga mängder med regn, men Pierre är fortfarande orolig för en hel del platser, vattnet som mättat marken rinner inte undan som det borde.

Den politiska situationen i Sverige gör mig orolig. Vi har försökt följa med så gott det går, men egentligen vet väl ingen om det trots alla hårda ord förekommer kontakter mellan vänstern och alliansen. Det lär ju finnas vissa möjligheter att manövrera ut SD så att de inte kan ifrågasätta varenda ny budget. Erik har frågat – detta var innan regeringskrisen, om jag kunde tänka mig att jobba på förlaget i mars. Nu, när jag fick veta att det skall bli val igen den 22 mars, så har jag sagt att jag gärna kommer.