Nu blir det strax mat!

Nu är vi tillbaka i Uppsala igen. Innan vi körde iväg nu på förmiddagen så gick Elvy igenom den checklista som hon följer varje gång hon lämnar huset. Det är smart, jag skall nog göra en sådan också, även om jag har rest hemifrån massor av gånger, så är det alltid något som jag funderar på om jag har gjort. Eller glömt.

Det är lite mer vårlikt här, men bara lite. Jag är spänd på hur det ser ut när jag kommer hem på söndag. Jag talade med Marlene för en stund sedan, för att be henne köpa hem lite mat åt mig och hon sa att det ”bara” var +14 ute. Marlene hade fått resultatet på sina sista tentor, alla tre hade gått bra men hon väntade på att jag skulle komma hem, det var något i det nya kursavsnittet som hon hade kört fast på. Det gör jag gärna, jag får en utmärkt uppfräschning av mina gamla kunskaper på det viset.

I morgon kväll skall Susanne och jag träffas igen. Vi har fortfarande en hel del att ”avhandla”. Hon är välinformerad om en hel del intressanta saker, både från Schweiz och Sverige. Jag har också lite att bidra med. Rickard har träffat sina vänner i Bergen som har haft ett och annat att berätta. Arméskvaller är alltid intressant.

Nu doftar det riktigt gott i hela huset. Kanske inte i hela huset, jag har ju mitt rum intill köket, den f d jungfrukammaren. Elvy steker amerikanska pannkakor. Vi började tala om mat när vi satt i bilen och enades om att tjocka pancakes faktiskt är riktigt gott. Vi har ingen lönnsirap och det är jag bara tacksam för. Drottningsylt passar bättre. I kväll skall vi se på den danska serien Badhotellet, den gillar vi båda. Elvy påstår att hon inte begriper ett ord danska, men hon skrattar i alla fall på rätt ställe.

Tredjedag påsk

Då var påsken över. Det har varit en bra påsk. Jag följde inte med till nattvardsfirandet i fredags, Elvy kan/vill inte förstå varför, men så blev det. Långfredagen var vi på gudstjänst, på kvällen var vi hemma hos två av församlingsmedlemmarna och fick våfflor med sylt och grädde och såg en film från Israel. Påskafton hade vi några vänner på lunch här och på kvällen var vi hemma hos Solveig och Bengt-Göran och serverades en riktigt maffig påskbuffé. Det är egentligen tradition att man har påskfest i kyrkan, men i år var ungdomarna borta på läger, flera familjer hade rest iväg och Rut som brukar vara primus motor i köket har fortfarande armen i gips efter en vådlig vurpa i halkan för några veckor sedan. När man är hemma hos Bengt-Göran så kommer dragspelet fram och sen blir det sång. Gudstjänst på söndag, påskliljor till alla och kyrkkaffe efteråt. Sen åkte vi hem till Maj och tog det lugnt, förföll så djupt att jag körde in till ”stan” och köpte pizza till middag. Igår var det riktigt fint väder och Maj med hund kom hit på eftermiddagen och så gick vi en långpromenad. Tussilago i dikesrenarna och videkissar som slagit ut i skyddade lägen.

Jag tycker att det är så fantastiskt att vara en del i den här fina gemenskapen när jag är här i Hälsingland. Det är Elvys ungdomsvänner som är stommen i gemenskapen, med en hel del tillskott av ingifta och inflyttade. Sen får jag stå ut med att vara yngst. Men jag är ju Agnes barnbarn och det ger mig en viss status i sällskapet.

Jag hoppas att jag har kunnat slå hål på en del förlegade myter om katolska kyrkan, jag har fått en hel del frågor om fastan och katolskt påskfirande som jag försökt förklara efter bästa förmåga. Och sen vill alla veta mer om påven Franciskus. Det är positivt, hans uttalanden har haft en viss genomslagskraft även uppe i Hälsingeskogarna. Jag skall glädja Leo med det när jag kommer hem. Jo, jag berättade att jag har vänner, d v s Julia, Stephan och Leo som har en släkting som är abbedissa i ett kloster i Italien och en som är präst i Vatikanen och att de hade en numera avliden släkting som var biskop. Det gjorde ett visst intryck.

Nu skall vi ut och städa i trädgården och röja i det lilla skogsparti som också hör till tomten. Blåser det inte, så skall vi elda upp ris och grenar. Vi kör tillbaka till Uppsala på torsdag och jag reser hem 0945 på söndag. Om allt fungerar, så kan jag vara hemma vid femtiden.

Nu är det alltså frisk luft och utejobb som gäller, +7, solen skiner. På med arbetshandskarna!

Solig skärtorsdag.

Det är bra när SMH har fel. Vädret är bättre än förväntat. Halvmulet/halvsoligt och +7 just nu. Vi har röjt upp på tomten, det låg en hel del kringblåsta grenar och mycket löv där. Det finns bara lite snö kvar i en del skyddade norrlägen. På husets framsida blommar snödroppar och krokus och igår köpte vi ett antal krukor med minipåskliljor som vi skall placera i en gammal trälåda. Den får nog tas in på natten, än kan det bli rejält kallt nattetid om det blir klart väder.

I Ascona är det vår, eftermiddagstemperatur på omkring +15. Jag har fått några mail och sms där de får det att låta som om de tror att jag vadar omkring till knäna i snö. De har fått närbilder på krokus och snödroppar tillbaka. Det är märkligt, när jag är här så är jag här till 100%. När jag är på Geilo så kan jag gissa att jag är där till 75%, håller mig ständigt underrättad om vad som händer hemma. Jag får börja skumma nyheterna i Corriere del Ticino nu, så jag inte verkar helt bakom flötet när jag kommer hem igen. Jag blev väl lite avundsjuk när jag fick veta att de övar för fullt för medverkan i påskdagens gudstjänst i Lugano, men det gick fort över.

I kväll är det skärtorsdagsgudstjänst med nattvard i kyrkan. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag skall följa med. Elvy tycker att jag borde kunna bortse från min inställning till sakramenten just en sån här kväll, medan Maj förstår mig bättre och tycker att det är ok om jag följer med, men inte tar nattvarden. D&P och jag har nästan lyckats få den ärkekatolske Leo att förstå vår inställning till sakramenten, det har stärkt min inställning, det är inte ceremonierna som är det avgörande.

Nu doftar det i hela huset, Elvy bakar brownies. Det kanske kan bli eftermiddagsfika i solväggen idag också.

Härliga Hälsingland!

Nu har vi bytt ett grått Uppsala mot ett soligt men fortfarande lite snöslaskigt Hälsingland. Det var varmt och skönt i huset när vi kom igår eftermiddag (tack Bengt-Göran!) och vi startade med kaffe och nyinköpta wienerbröd. Nu på förmiddagen har vi städat, tveksamt om det behövdes men nu är det i alla fall gjort.

Min sista vecka på förlaget blev riktigt trevlig och avslutades med after work på ett roligt ställe på Söder. Erik säjer att han vill att jag kommer till Stockholm två gånger om året, 3-4 veckor varje gång. Det kanske jag kommer att göra, nu känns det mer angeläget när jag kan vistas i Uppsala tillsammans med Elvy. Hade han frågat mig om detta för några år sedan hade jag sagt nej tack.

Jag berättade att jag träffat Susanne, en schweizisk tjej på tåget. Svensk-schweizisk för att vara exakt. Vi var ute och åt middag i onsdags och kom snabbt på att det fanns betydligt fler kopplingar mellan oss än bara Schweiz och Magglingen. Susannes pappa är fyrmänning med Pierre (det kollade vi upp med Pierre mellan varmrätten och kaffet) och hon är förstås uppvuxen inom armén. Så vi hade väldigt mycket att prata om.

Vi skall träffas igen innan jag reser tillbaka till Ascona. Det finns nämligen en anknytning till vi skall kolla upp. Världen är alltså mycket mindre än vi tror.

Jag hade hört talas om teatergruppen Glada Hudik, men för Elvy var det en helt ny bekantskap. Det var ett fantastiskt program vi fick se på TV igår, härliga människor som verkligen spred värme till oss. Tänk så mycket talang och kreativitet det finns även om det finns vissa brister i intellektet!

Idag har det varit riktigt fint väder, solsken och på sydsidan av huset hela +18 – men på nordsidan bara +7. Vi tog en eftermiddagsfika i solväggen och då kom det ett par talgoxar och tiggde. De fick en bit hallongrotta och det smakade tydligen bra.

Nu blir det påsk tillsammans med alla Elvys trevliga vänner, fullspäckat program både i kyrkan och i vänkretsen. Vi stannar här nästa vecka också, men sen måste jag resa hem till Ascona.

It´s a small world

Vad har hänt sedan sist? Jag har varit på förlaget varje dag och har till och med kommit i tid, utom igår, då var mitt tåg en halvtimma försenat. Men jämfört med dem som skulle in till Stockholm söderifrån så var det inget att gnälla över. Det är intressant att läsa om Trafikverket och deras oförmåga att göra det som de har till uppgift att sköta. Och hur deras presstalesmän är väl tränade i att prata en massa utan att säja något. Men vad är väl ett rälsbrott mot en flygkatastrof i alperna? Jag brukar försöka att inte resa med Airbus, de har en hel del på sitt samvete i förgången tid.

Nu i helgen var Maj på besök här. Hon har en släkting som är patient på Akademiska sjukhuset, så hon kombinerade nytta med nöje. Vi tyckte att hon kunde stanna här tills dess vi kör upp till Långhed på måndag, men då var det hunden som var inhyst hos någon bekant...

Jo, en sak har hänt och den ingår i avdelningen ”världen är mindre än man tror”. Jag har lagt märke till en tjej som reser med samma tåg som jag på morgonen. Hon ser så pigg och fräsch ut redan klockan sju. I fredags åkte vi med samma tåg hem och satt mitt emot varandra. Då tog hon upp Berner Tagesblatt ur väskan och började läsa. Och jag kunde ju inte låta bli att fråga henne om hon kom från Schweiz. Det gjorde hon, och inte bara Schweiz, utan från Magglingen. Hennes mamma är svensk, och jag har faktiskt hört Lisa nämna att det finns någon som kommer från Sverige i Magglingen. Nu skall vi gå ut och äta i morgon kväll, det skall bli trevligt.  

Dagen efter "mello"

Som goda svenskar så bänkade Anita, Elvy och jag oss igår framför tv:n med ost, kex och en flaska rött. Och lyssnade uppmärksamt och tyckte att jojken var bäst men att ”Linus på linjen” nog hade lite bättre chans i den europeiska finalen. Så nu har vi gjort vår medborgerliga plikt. Lyssnat, men inte röstat. (Jag fattade inte vad Linus på linjen var för något, trodde att det var ett öknamn på artisten. Elvy fick sen förklara för mig.)

Det har varit en intensiv vecka för mig. Tågen har gått (nästan) enligt tidtabellen och jag kände i fredags att det nog var okej att gå upp i svinottan. Man känner sig duktig när man orkar ge sig iväg så tidigt på morgonen. Det är kul att få ansikten på personer på förlaget som jag bara mailat eller möjligtvis talat i telefon med tidigare. Och jag har faktiskt gjort lite nytta också. Den kommande veckan skall jag ”korra” ett kursmaterial. Det skall bli intressant. Mitt arbete korras ju också, och jag antar att jag kan få ett och annat att tänka på för framtiden.

Idag har Elvy och jag varit i kyrkan. Elvy har ägnat sig åt churchshopping, har nog besökt de flesta kyrkorna i Uppsala nu, både frikyrkor och Svenska kyrkan. Hon har gått systematiskt till väga, gett dem ett par chanser och nu var vi i en av dem som skulle få en andra chans. Men sen var vi eniga om att det blir ingen tredje chans. Elvy har också varit på armén ett par gånger, men där kände hon sig inte alls hemma och efter hennes beskrivning så skulle inte jag göra det heller. Nu lutar det åt att hon skall bli ”permanent visitor” i en av de mindre frikyrkorna, där blir man vänligt emottagen och förkunnelsen är balanserad. Nog är det så att Livets Ord har påverkat det frikyrkliga klimatet?

Men för henne finns det nog inget som kan mäta sig med församlingen ”hemma” i Hälsingland, trots att den numera är sammanslagen med en annan församling och finns i en ny lokal. Och jag förstår henne. Och gläds åt att få vara med om påskens gudstjänster där.

Två dagar på "jobbet".

Det har varit spännande dagar. Måndag avgick tåget till Stockholm enligt tidtabellen och jag infann mig på förlaget kvart i tio. Jag gick runt, hälsade på folk, fick vara med på två väl förberedda och effektiva möten. Hemma igen klockan fem. I dag tog jag tåget fyra minuter över sju, ovanligt och okristligt tidigt för mig. Det har varit ”tisdagsmöte” och då blev jag ombedd att berätta lite om hur det är att jobba på distans. Jag var ju helt oförberedd,men tror att jag fick fram det viktigaste, att det är frihet under ansvar. På eftermiddagen fick jag träffa en av redaktörerna och en fackansvarig och vi såg på en del nytt material. Det är intressant med ”fikakulturen”. Man kan ta en mugg kaffe när man kommer på morgonen, sen är det gemensamt fika med fralla klockan nio, den som går förbi kaffeautomaten under förmiddagen förväntas ta en kopp och byta några ord med dem som häckar där och sen är det gemensamt fika med fikabröd klockan tre. Men mellan allt kaffesörplande jobbar folk faktiskt effektivt.

Det var mycket folk på tåget, men jag fick i alla fall sittplats. Jag är trött efter en lång dag med nya intryck. Vi har ätit middag och och nu skall jag bara slappa framför TV. Ett av Elvys favoritprogram, Veckans brott kommer klockan nio och sen skall jag lägga mig tidigt. Jag gissar att det går lite lättare att komma upp och iväg så tidigt på morgonen när jag har gjort det några dagar.

Lördag kväll och "mello".

Nu är jag alltså i Uppsala. Resan gick planenligt men det var smått kaotiskt på Gardermoen med alla som köpt biljetter hos Norwegian men desperat försökte komma med andra bolag. Fredag eftermiddag och kväll är naturligtvis stora resdagar. Mitt plan var fullt, det fanns inte en enda tom stol.

Elvy har just gett sig iväg till en middag, det är kul att hon har hittat både ”vänner och bekanta” så snabbt. I morgon skall vi se på Vasaloppet, från start till mål. Vi har t o m köpt en liter blåbärssoppa.

Ingen av oss har haft tillfälle att se detta evenemang i realtid så det skall bli kul.

Snart skall jag se på ”Andra chansen”. Jag tror inte att jag kommer att bli särskilt entusiastisk, men det kan vara intressant att se hur det går. Jag är lite mer entusiastisk för den stora finalen i Wien, det är en pseudohändelse av rang.

Och så laddar jag för måndagen. Kommer det att fungera med tågresan? Jag anar det värsta.

Sol och nästan vår....vinter.

Vädret har varit gynnsamt för skidåkning och även om nätterna är kalla, så ser det ut att bli riktigt fint väder både onsdag och torsdag. Fredag förmiddag tar jag tåget till Gardermoen f v b till Arlanda där jag förhoppningsvis landar 1915. På måndag skall jag infinna mig på förlaget klockan tio. Sen blir det väl ordinarie arbetstider, 0800-1615. Jag ser verkligen fram emot att ”vara på jobbet” och ha kolleger, även om det bara är för tre veckor. 

Och så har det varit övningshelg. Jag hade naturligtvis velat vara med, men man kan inte vara överallt samtidigt. Rickard fick också avstå. Men annars var gänget fulltaligt och de nya medlemmarna Jennifer och Nigel smälte in bra och uppskattade att komma med i en större gemenskap.

Yvette, som varit sjuksköterska på ett kryssningsfartyg som kajkat runt Antarktis under det som kanske kan kallas sommarhalvåret, kommer hem om tre veckor. Då är hon ledig fram till mitten av maj när hon mönstrar på samma fartyg igen, men nu för att resa i Arktis. Där driver de omkring tills i början av september och sen mönstrar hon av, men kommer inte tillbaka hit utan räknar med att jobba i Lausanne en tid för att sedan vidareutbilda sig i katastrofmedicin. Det är trist, men samtidigt så tycker jag att det är modigt att ge sig i kast med den utbildningen och de utmaningar som kan möta när den är klar.

Nu blir det som sagt Sverige en tid, först jobb i mars och sen Hälsingland över påsk.  

Onsdagskväll i timmerkojan.

I dag har det varit riktigt fint skidväder, solsken, nollgradigt och bara en lätt bris. Och liftköer men det får man stå ut med. I morgon skall det bli betydligt kallare och mer vind. Men ingen snö.

När jag läser dagstidningarna här så blir jag lindrigt uttryckt förbannad. Detta rika land skall lägga ner sjukhus och skolor men har inte råd att rusta upp vägar så att de som sen tvingas resa långa vägar till sjukhus, skolor och annan kommunal service kan färdas någorlunda säkert. Över allt detta vilar skräcken för att oljeinkomsterna kommer att minska. Man har blivit fartblind och inser inte att man har haft det så extremt bra under många år att minskade oljeinkomster gör att man kanske får en mer normal europeisk levnadsnivå. Normal, men i övre delen av normalskalan. Regeringen Jensen och Solberg är en katastrof. Notera att jag nämnde Jensen först.

Jag är irriterad på Frälsningsarmén i Sverige som inte kan låta forumet Blod och Eld vara kvar. Man har inte brytt sig om att underhålla det på många år, det har vissa tekniska brister men har varit en mycket intressant plats för inlägg av de mest skiftande slag och som jag har förstått det så är de flesta deltagarna pensionärer. Kul att de tycker att det är ok med ett internetforum. Jag har inte läst något rimligt skäl till varför forumet läggs ner, men Frälsningsarmén i Sverige är ju på defensiven – om det inte gäller att tigga pengar till det sociala arbetet. Nu har jag inte så många kontakter inom FA i Sverige men av dem jag känner har några lagt av helt och andra är uppgivna därför att ledningen är helt i otakt med medlemmarna. Vi pratade en hel del om det i helgen.

Nu är fjällövergångarna häromkring öppna igen, men väglaget lär vara bedrövligt, inte minst på Rv7 över Hardangervidda. Jag hade tänkt köra Rickard till mottagningen i morgon och sen köra över Dagalifjell bort till Hök och hälsa på Madsens, men stigningen upp från Dagali är nästan omöjlig att ta sig uppför. Bussar och lastbilar har stått stilla där nu på eftermiddagen. Jag får ta det på fredag istället, då har de väl fått skrapat rent där. Nu har lobbyisterna som för ett par år sen försökte få kommunen att lägga värmeslingor under vägen uppför Vestlia vaknat till liv igen. Visst skulle det vara bra, men de flesta, troligen alla som lobbar för detta har faktiskt maffiga fyrhjulsdrivna suvar. Rickard har också en fyrhjulsdriven bil och jag tycker inte att det är några problem att köra hit upp med den. Det är nog bara för att boosta sina egon som de här herrarna försöker driva på frågan. Det är viktigt att vara betydelsefull i de kretsarna.

När jag var och handlade i måndags så var det en av de här herrarna (vi som bor häruppe på Kikut vet ju vilka de är) som levde rövare på Coop för att de inte hade fått det glutenfria brödet. Expediten hänvisade till att det fanns fryst glutenfritt bröd och mix så man kan baka själv, men han skulle ha färskbakat glutenfritt bröd. Och det sa han med ett röstläge så att alla i butiken hörde det. Expediten påpekade att de får brödleveransen med tåget som normalt skulle ha kommit in, men som var försenat på grund av ett signalfel. Och så rekommenderade hon honom att ringa och klaga hos ledningen för NSB.

Men här i hytta har vi det så lugnt och fredligt. Rickard har just satt på TV, det är program från VM i Falun. Får nog ta och lyssna till norska bortförklaringar en stund.