Ny bil.

Igår hämtade jag min nya bil. Nigel körde mig till Lugano, jag har varit utan bil sedan i tisdags när Pierres kollega kom och hämtade den. Nu kommer den till nytta på annat håll.

Vi avslutade bilaffären och jag fick en lektion i hur tekniken fungerar, Jag har redan glömt det mesta, men jag klarade mig helskinnad hem. Läderklädseln i sätena kändes behaglig att sitta på och visst stämmer det att nya bilar har en särskild doft. Inte lukt. Jag vågade inte sätta igång ljudsystemet, det är alldeles för mycket att hålla koll på. Däremot så går radion igång när det är trafikinformation, sådan som bryter vanlig sändning. Positivt för oss som ibland gillar att ha tyst i bilen. Och förresten är den här bilen mycket tystare än min gamla trotjänare.

När jag kom hem så körde jag in bilen i carporten och tog fram instruktionsboken. Nej, jag blev inte så mycket klokare av det. Snarare tvärtom. Så jag gjorde ett nytt försök idag. Jag har ställt in förarstolen perfekt och kollat alla mer eller mindre finurliga förvaringsställen, jag har försökt förstå alla finesser med värme, kyla och ventilation. Bilen lär kunna parkera praktiskt taget av sig själv, det vill jag se innan jag tror på det. Den har backkamera, den varnar om man börjar vingla mellan filerna. Bland annat. Rickard ringde och frågade om jag fått bilen och när jag beskrev allt som jag behövde lära mig, så föreslog han att jag skulle köra till Biel och så kunde vi gå igenom instruktionsboken och träna på parkeringen på en lugn gata där man måste fickparkera, vi har inte så gott om sådana i Ascona. Jag tror att jag nappar på det förslaget. Rickard är lugn och systematisk till skillnad från vissa andra av mina manliga bekanta. Om det blir skapligt väder så kanske jag kör till Biel i slutet av nästa vecka.

Som nybliven bilägare blir jag lite rädd när jag kollar dagstidningarna på nätet idag. Corriere del Ticino informerar mig om bilbränder i Sagno och Mendrisio, flera olyckor på E85 ner mot Italien, en bil med fem personer i har kört av vägen och nerför ett stup i Baceno och kollar jag i Berner Zeitung så radar de upp trafikolyckorna... Fler olyckor än vanligt eller är jag som nybliven ägare till en fabriksny dyr bil särskilt känslig för den sortens information?

Nej, nu skall jag göra mig klar för att hämta Regula och Marlene, vi skall köra upp till Orselina. Känns lite nervöst. 

Nya hus.

Så var det måndag igen! Jag hann med mycket av mitt uppdrag förra veckan, ligger nu t o m lite före i planeringen. Vädret har inte lämpat sig för utomhusaktiviteter, om man får uttrycka det så. Idag regnar det också, och det ser inte ut att bli någon ändring på lågtryckens bana den kommande veckan heller. Och då jobbar jag på.

Nu har Diana och Yves köpt hus. Det blev ett lite större hus än de hade tänkt sig, men med just det läget som de ville ha, långt uppe på Locarno Monti. De får tillträde till huset den första juni, men då skall de först fräscha upp inomhus innan de flyttar in. Det passar bra då deras kontrakt på lägenheten löper ut den sista juni.

Nu har Jennifer och Nigel börjat komma till rätta i sitt hus. Det var mycket som behövde fräschas upp där, men de tar det i etapper. Huset har samma layout som mitt, sluttningshus med entré på baksidan av det övre etaget men det nedre etaget är förskjutet utåt/framåt, så att de har en stor altan ovanpå. Deras hus är förstås större än mitt och har framför allt en mycket vidare utsikt. De har haft hantverkare i sluttningsvåningen, så där är det klart. Nu står köket på tur. Jag är förvånad över att man har haft ett så slitet och opraktiskt kök i en annars rätt påkostad villa. Men på sätt och vis är det bra, då måste man göra något åt det.

Vi var hos dem igår, söndagens samling råkade sammanfalla med Jennifers 58-årsdag. Vi satt på nyinköpta utemöbler i det stora vardagsrummet. Om det inte hade regnat så förfärligt, hade vi kunnat vara ute på den stora stenlagda altanen, den är minst femtio kvadratmeter och avgränsas av en balustrad i grekisk stil. Tyvärr är pelarna som håller upp räcket av vitmålad betong, inte helt fräscha men stiliga på håll. Jennifer sade att Nigel inte hade ägnat så mycket intresse åt köket utan mera åt altanen och hur den skulle kunna renoveras och inredas för stora grillfester. Jennifer tycker att altanen och utsikten inte inbjuder till förtäring av stora välkryddade köttstycken utan till sallad, nybakat bröd och ett glas rosévin.

Det har regnat hela morgonen och om jag nu inte ser i syne, så har det blixtrat några gånger på andra sidan sjön. Kan bara betyda en sak. Sommaren är här.

Nu var det klart!

 Idag har jag köpt en Hyundai Santa Fe My15. Hade jag velat bestämma allt själv, så hade jag fått vänta i minst två månader, nu tog jag en bil som fanns i lager någonstans. Den är ”titanium grey” på utsidan, det är mörkgrå metallic och så är det ljusare grå skinnklädsel och när det gäller utrustning så är den försedd med så mycket tekniska prylar att det förmodligen behövs en ingenjörsutbildning för att kunna utnyttja allting. Jag kommer att få den i slutet av nästa vecka. Bilen, inte ingenjörsutbildningen.

Det kanske är lite fegt och fantasilöst att köpa ytterligare en Santa Fe men den jag haft i tolv år har fungerat bra, så varför ändra på ett vinnande koncept? Nu får jag mörkgrå metallic istället för helsvart, grå skinnklädsel istället för gråsvart textil och så har den det som är allra mest nödvändigt, och som min gamla trotjänare också har, fyrhjulsdrift.

Om jag nu får backa tillbaka till lördag så kom Pierres syster Yvette på besök. Jag har bara träffat henne som hastigast tidigare, nu fick jag lära känna henne lite bättre. Hon är sjuksköterska, men sysslar mer med undervisning än med patienter och är aktiv inom Labour. Vi talade mycket om det kommande valet i England. Det ligger i luften att det kan bli stora förändringar, men HUR, det beror på vem vinner. En sak är säker, det kommer inte att bli mer samarbete inom EU och definitivt inte öppnare gränser. Vad som sen på lite sikt händer med alla EU-medborgare som jobbar i England, det vet vi förstås inte men sannolikt kommer EU-medborgarna att delas in i olika kategorier efter vilket land de kommer från. Somliga är välkomna och andra bör resa hem. Nationalism och populism kommer att skörda en storseger. Det kan man förutse. Vi kommer inte att känna igen Europa om ett decennium om de här tendenserna håller i sig.

Och mitt i all denna nationella självgodhet dör massor av människor ute på Medelhavet medan människosmugglarna håvar in miljoner. Marlene hade träffat en av sina f d kolleger på resebyrån idag. Hon hade berättat att folk söker alternativ till turistorterna runt Medelhavet, man vill inte riskera att få semestern förstörd av att det flyter iland lik på badstränderna.

Igår samlades vi uppe hos D&P, det kändes så skönt att vi alla var hemma igen. Och det är så roligt att Jennifer och Nigel vill vara med. Tänk, för några år sedan så var det D&P, Marlene och jag. Sen kom Regula, sen flyttade Diana och Yves tillbaka hit och nu är vi nio. David säjer att han har satt upp tolv som ett mål. Tänk, jag tror att det är möjligt - en liten husförsamling med tolv lärjungar. Utposten i Ascona. Kommer Julia, Stephan och Leo är vi tolv, men som man sade på pionjärtiden; Vi skall inte fiska i andras sumpar.

Här och nu eller där och då?

Nej, det blev ingen Mercedes, när Pierre och jag kom dit, så visade det sig att priset inte inkluderade all extrautrustning, utan säljaren ville ha åttatusen CHF utöver det angivna priset. Det är märkligt, det var ju sådant som var fastmonterat i bilen sen leveransen. Men det var en fin bil och hade han varit ärlig från första början så kanske det hade blivit affär. Tillbaka på ruta ett igen. Pierre föreslog att vi skulle köra ner till Lugano i morgon, det finns ganska många bilhandlare i den trakten. Han hade läst någonstans att det var ett specialerbjudande på nya Hyundai Santa Fe. Pierre har kanske en köpare till min bil, det är någon som han jobbar tillsammans med som behöver en billig andrabil.

Jag fick börja jobba med mitt uppdrag på allvar idag istället, som tur är, så har det varit gråväder och det skall bli mycket regn i morgon när vi skall till Lugano. Nästa vecka ser det ut att bli kalasväder, så det är bara att ta fram självdisciplinen. Men det är skönt att vara tillbaka i gamla vanor igen, skönt att ha vännerna omkring mig. Skaran är ovanligt samlad, ingen är på drift ut i stora världen. Jag saknar Yvette, hon har varit här och hälsat på och har lovat komma hit en gång till innan hon ger sig i kast med Arktis om knappt en månad.

Pierre och Susanne har mailkontakt, nästa gång jag reser till Uppsala så tänker han följa med och träffa henne. Han har reagerat på att jag skriver Susanne och inte Suzanne. Jo hon heter det senare, men orkar inte påpeka ständigt och jämt att det skall vara ett z.

David har börjat att planera årets kanalfärd. Det kommer inte att bli någon stor upptäcktsfärd, vi kommer att ta samma rutt som vi gjorde den allra första gången vi var ute på kanalerna; Braunston – Great Union – Birmingham – Coventry Canal – Braunston, med en avstickare in på favoriten Ashby Canal om tiden medger. Som det ser ut nu, så blir det Diana och Yves, Jennifer och Nigel, Marlene, David, Pierre, Rickard och jag som skall vara med. Andrew har redan en båt till på gång för oss. Och snart är det sommar och när sommaren börjar lida mot sitt slut, så är vi ute på kanalerna. Märkligt att det är så svårt att vara här och nu.

Provkörning.

Nu har jag provkört en Jeep Renegade och konstaterat att den är för liten för mina behov. Liten men väldigt tuff.

Försäljaren visade mig en Mercedes GLK, som är en suv. Nu har jag ju överhuvud taget aldrig reflekterat på att köpa en Merca, men provkörde den och blev riktigt positivt överraskad. Diskret gråblåmetallic, fyrhjulsdrift, hög frigång, automat och massor av extrautrustning. Plus något tekniskt som gör att man kan köra i riktigt branta backar med den, både uppåt och neråt. Den har bara gått 10 300 kilometer och ägaren var en amerikansk man som flyttat hem p g a befordran inom företaget. Jag blev riktigt sugen på att äga den. Pierre kommer hem i morgon kväll, han jobbar just nu vid Menaggio som ligger på italienska sidan inte långt från Lugano. På onsdag  följer han med mig och kollar den. Priset? Mer än jag hade tänkt, men det här är en bil som man behåller många år.

Sömnlös natt väntar.  

Hemma igen!

Jag har ofta fått höra att jag är väder och tidtabellsfixerad. Ok, då är det väl så.

Här är det redan + 18 och strålande sol, men lite dis över sjön. Grönt överallt och nästan sommar.

Planet var en kvart försenat till Zürich så jag trodde inte att jag skulle hinna med tåget 1313. Min väska kom som nummer tre på bandet, annars hade jag nog fått vänta en dryg timma på nästa tåg. Sen var det full fart till tåget. Det var en längre omledning av tåget förbi Zug p g a spårarbeten, men trots det så var jag framme i Locarno i tid.

Jag kollade Aftonbladet nu på morgonen och kunde bara konstatera att det var skönt att jag inte behövde resa Uppsala – Stockholm idag, nu var det tågstrul igen. Trafikverket borde ta ett snack med SBB och ta reda på hur de får tågen att gå och be om lite goda råd. 

I fredags träffades Susanne och jag igen. Nu har vi nystat upp den andra kopplingen mellan oss. Susannes mamma har rötterna i Södertälje och när hon nämnde ett efternamn så sa jag spontant ”men då kanske vi är släkt”. Det är troligt att Susannes morfars far och min farfars mor kan ha varit tremänningar. Min släkting Peter som har ägnat sig lite åt släktforskning skall kolla upp detta, han trodde också att det kunde stämma. Nu skulle jag kunna skruva till det ordentligt och påstå att Pierre och jag är släkt på långt håll. Men Pierre är ju släkt med Susannes man och jag troligen med henne, så det är väl att ta i lite väl mycket - men världen är ändå inte alltid så stor som vi föreställer oss. Och arméskvallret? Det kan jag inte återge här. Men saker och ting är inte alltid som man kan tro och finansiellt så ligger Sverige rätt risigt till.

Nu skall det bli skönt att komma in i mer normala gängor igen. Jag fick ett uppdrag med mig, där är det inte deadline förrän 15 juni, men känner jag Erik rätt så dyker det upp diverse småjobb som får skötas parallellt. Jag har bestämt mig för att vara ”ledig” till och med onsdag, skall snygga upp lite här både ute och inne och passa på att njuta av det fina vädret mellan arbetspassen. Dessutom måste jag se till att få igång min bil så att jag kan komma iväg och handla. Jag fick sätta batteriet på laddning nu på morgonen. (Jo, jag vet, det har sett sina bästa dagar för länge sedan.)

Elvy har tjatat om att jag måste byta bil. Jag håller med henne, men när det gäller bilaffärer är jag trög. ”Den går nog ett tag till.” Hon är helt inne på att en Jeep Renegade skulle passa mig perfekt. Jag måste kolla upp var återförsäljare och verkstäder finns, I det här landet är det inte oväsentligt. Man tar sig inte genom långa tunnlar eller över bergspass med en bil som inte fungerar fullt ut. Det är faktiskt samma problem som i Norge, även om avstånden där är betydligt större.

Nu har jag kollat, Mercedes i Losone säljer också Jeep. Och så finns det en återförsäljare i Lugano. Då måste det förstås finnas service här också. Man kanske skulle ta sig en provtur?

Nu blir det strax mat!

Nu är vi tillbaka i Uppsala igen. Innan vi körde iväg nu på förmiddagen så gick Elvy igenom den checklista som hon följer varje gång hon lämnar huset. Det är smart, jag skall nog göra en sådan också, även om jag har rest hemifrån massor av gånger, så är det alltid något som jag funderar på om jag har gjort. Eller glömt.

Det är lite mer vårlikt här, men bara lite. Jag är spänd på hur det ser ut när jag kommer hem på söndag. Jag talade med Marlene för en stund sedan, för att be henne köpa hem lite mat åt mig och hon sa att det ”bara” var +14 ute. Marlene hade fått resultatet på sina sista tentor, alla tre hade gått bra men hon väntade på att jag skulle komma hem, det var något i det nya kursavsnittet som hon hade kört fast på. Det gör jag gärna, jag får en utmärkt uppfräschning av mina gamla kunskaper på det viset.

I morgon kväll skall Susanne och jag träffas igen. Vi har fortfarande en hel del att ”avhandla”. Hon är välinformerad om en hel del intressanta saker, både från Schweiz och Sverige. Jag har också lite att bidra med. Rickard har träffat sina vänner i Bergen som har haft ett och annat att berätta. Arméskvaller är alltid intressant.

Nu doftar det riktigt gott i hela huset. Kanske inte i hela huset, jag har ju mitt rum intill köket, den f d jungfrukammaren. Elvy steker amerikanska pannkakor. Vi började tala om mat när vi satt i bilen och enades om att tjocka pancakes faktiskt är riktigt gott. Vi har ingen lönnsirap och det är jag bara tacksam för. Drottningsylt passar bättre. I kväll skall vi se på den danska serien Badhotellet, den gillar vi båda. Elvy påstår att hon inte begriper ett ord danska, men hon skrattar i alla fall på rätt ställe.

Tredjedag påsk

Då var påsken över. Det har varit en bra påsk. Jag följde inte med till nattvardsfirandet i fredags, Elvy kan/vill inte förstå varför, men så blev det. Långfredagen var vi på gudstjänst, på kvällen var vi hemma hos två av församlingsmedlemmarna och fick våfflor med sylt och grädde och såg en film från Israel. Påskafton hade vi några vänner på lunch här och på kvällen var vi hemma hos Solveig och Bengt-Göran och serverades en riktigt maffig påskbuffé. Det är egentligen tradition att man har påskfest i kyrkan, men i år var ungdomarna borta på läger, flera familjer hade rest iväg och Rut som brukar vara primus motor i köket har fortfarande armen i gips efter en vådlig vurpa i halkan för några veckor sedan. När man är hemma hos Bengt-Göran så kommer dragspelet fram och sen blir det sång. Gudstjänst på söndag, påskliljor till alla och kyrkkaffe efteråt. Sen åkte vi hem till Maj och tog det lugnt, förföll så djupt att jag körde in till ”stan” och köpte pizza till middag. Igår var det riktigt fint väder och Maj med hund kom hit på eftermiddagen och så gick vi en långpromenad. Tussilago i dikesrenarna och videkissar som slagit ut i skyddade lägen.

Jag tycker att det är så fantastiskt att vara en del i den här fina gemenskapen när jag är här i Hälsingland. Det är Elvys ungdomsvänner som är stommen i gemenskapen, med en hel del tillskott av ingifta och inflyttade. Sen får jag stå ut med att vara yngst. Men jag är ju Agnes barnbarn och det ger mig en viss status i sällskapet.

Jag hoppas att jag har kunnat slå hål på en del förlegade myter om katolska kyrkan, jag har fått en hel del frågor om fastan och katolskt påskfirande som jag försökt förklara efter bästa förmåga. Och sen vill alla veta mer om påven Franciskus. Det är positivt, hans uttalanden har haft en viss genomslagskraft även uppe i Hälsingeskogarna. Jag skall glädja Leo med det när jag kommer hem. Jo, jag berättade att jag har vänner, d v s Julia, Stephan och Leo som har en släkting som är abbedissa i ett kloster i Italien och en som är präst i Vatikanen och att de hade en numera avliden släkting som var biskop. Det gjorde ett visst intryck.

Nu skall vi ut och städa i trädgården och röja i det lilla skogsparti som också hör till tomten. Blåser det inte, så skall vi elda upp ris och grenar. Vi kör tillbaka till Uppsala på torsdag och jag reser hem 0945 på söndag. Om allt fungerar, så kan jag vara hemma vid femtiden.

Nu är det alltså frisk luft och utejobb som gäller, +7, solen skiner. På med arbetshandskarna!

Solig skärtorsdag.

Det är bra när SMH har fel. Vädret är bättre än förväntat. Halvmulet/halvsoligt och +7 just nu. Vi har röjt upp på tomten, det låg en hel del kringblåsta grenar och mycket löv där. Det finns bara lite snö kvar i en del skyddade norrlägen. På husets framsida blommar snödroppar och krokus och igår köpte vi ett antal krukor med minipåskliljor som vi skall placera i en gammal trälåda. Den får nog tas in på natten, än kan det bli rejält kallt nattetid om det blir klart väder.

I Ascona är det vår, eftermiddagstemperatur på omkring +15. Jag har fått några mail och sms där de får det att låta som om de tror att jag vadar omkring till knäna i snö. De har fått närbilder på krokus och snödroppar tillbaka. Det är märkligt, när jag är här så är jag här till 100%. När jag är på Geilo så kan jag gissa att jag är där till 75%, håller mig ständigt underrättad om vad som händer hemma. Jag får börja skumma nyheterna i Corriere del Ticino nu, så jag inte verkar helt bakom flötet när jag kommer hem igen. Jag blev väl lite avundsjuk när jag fick veta att de övar för fullt för medverkan i påskdagens gudstjänst i Lugano, men det gick fort över.

I kväll är det skärtorsdagsgudstjänst med nattvard i kyrkan. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag skall följa med. Elvy tycker att jag borde kunna bortse från min inställning till sakramenten just en sån här kväll, medan Maj förstår mig bättre och tycker att det är ok om jag följer med, men inte tar nattvarden. D&P och jag har nästan lyckats få den ärkekatolske Leo att förstå vår inställning till sakramenten, det har stärkt min inställning, det är inte ceremonierna som är det avgörande.

Nu doftar det i hela huset, Elvy bakar brownies. Det kanske kan bli eftermiddagsfika i solväggen idag också.

Härliga Hälsingland!

Nu har vi bytt ett grått Uppsala mot ett soligt men fortfarande lite snöslaskigt Hälsingland. Det var varmt och skönt i huset när vi kom igår eftermiddag (tack Bengt-Göran!) och vi startade med kaffe och nyinköpta wienerbröd. Nu på förmiddagen har vi städat, tveksamt om det behövdes men nu är det i alla fall gjort.

Min sista vecka på förlaget blev riktigt trevlig och avslutades med after work på ett roligt ställe på Söder. Erik säjer att han vill att jag kommer till Stockholm två gånger om året, 3-4 veckor varje gång. Det kanske jag kommer att göra, nu känns det mer angeläget när jag kan vistas i Uppsala tillsammans med Elvy. Hade han frågat mig om detta för några år sedan hade jag sagt nej tack.

Jag berättade att jag träffat Susanne, en schweizisk tjej på tåget. Svensk-schweizisk för att vara exakt. Vi var ute och åt middag i onsdags och kom snabbt på att det fanns betydligt fler kopplingar mellan oss än bara Schweiz och Magglingen. Susannes pappa är fyrmänning med Pierre (det kollade vi upp med Pierre mellan varmrätten och kaffet) och hon är förstås uppvuxen inom armén. Så vi hade väldigt mycket att prata om.

Vi skall träffas igen innan jag reser tillbaka till Ascona. Det finns nämligen en anknytning till vi skall kolla upp. Världen är alltså mycket mindre än vi tror.

Jag hade hört talas om teatergruppen Glada Hudik, men för Elvy var det en helt ny bekantskap. Det var ett fantastiskt program vi fick se på TV igår, härliga människor som verkligen spred värme till oss. Tänk så mycket talang och kreativitet det finns även om det finns vissa brister i intellektet!

Idag har det varit riktigt fint väder, solsken och på sydsidan av huset hela +18 – men på nordsidan bara +7. Vi tog en eftermiddagsfika i solväggen och då kom det ett par talgoxar och tiggde. De fick en bit hallongrotta och det smakade tydligen bra.

Nu blir det påsk tillsammans med alla Elvys trevliga vänner, fullspäckat program både i kyrkan och i vänkretsen. Vi stannar här nästa vecka också, men sen måste jag resa hem till Ascona.