Vilnius fredag – skrivet lördag morgon

Igår var det först sightseeing med buss och sen rundvandring i den äldre delen av centrum. Vi besökte katedralen och kunde konstatera att kampanilen utanför lutade lite, vi gick förbi den fina lilla Annakyrkan (som Napoleon ville montera ner och ta med till Paris) upp till Ausros Vartai (som lär betyda Morgonrodnadens port) där det finns ett kapell med en undergörande Mariabild. När vi gick till fots från centrum och dit, så kändes det som Italien! Kyrkor, nunnor... Jag såg ingen i munkdräkt, däremot två frodiga prelater som rökte cigarr. Några i bussen som är katoliker gjorde turen upp till den undergörande bilden. Efter lunch (nötkött, rödbetsstuvning!!! och potatis) körde bussen till den plats som av franska geografer anses vara Europas geografiska mittpunkt. Den ligger ett par mil norr om Vilnius och är en klassisk turistfälla. Därefter körde bussen till Trakai, en liten stad väster om Vilnius med en vacker medeltida borg ute på en ö. En gång i tiden, för länge sedan var Trakai Litauens huvudstad. Där bor en minoritet ”karaites”, de är turkar som ursprungligen kommer från Krim, men är inte krimtartarer. De har ett eget språk och en religion som har sitt ursprung i judendomen, men som också har en del ortodoxa inslag. Den här minoriteten tog under århundradena vägen via Serbien till Östeuropa. Det finns en gata med en lång rad av deras hus och alla har tre fönster på gaveln som vetter ut mot gatan, ett för Gud, ett för familjen och ett för den store litauiske nationalhjälten Vytautas.

Vi fick en storslagen middag ute på borgen, fyra rätter och inför serveringen av varje rätt sjöng serveringspersonalen en folkvisa. Menyn? Först var det sallad med pickles, därefter svampsoppa. Huvudrätten hette kibinai, en karaitisk rätt. Det var pastejer med lammkött och lök. Desserten bestod av kaffe och en plommonkaka, indränkt med något starkt. Man gillar att krydda desserterna med något uppiggande i den här delen av världen, det har vi förstått. Efter middagen var det konsert med medeltida musik och sång. Det blev en mycket sen, fantastisk kväll! Och ytterligare en dag med fantastiskt väder!

Nu har vi ätit frukost och skall strax checka ut. Sen är det fritt fram till klockan ett, då är det lunch och sedan avfärd ut till flygplatsen.

Vilnius torsdag

Idag körde bussen från Riga söderut till Litauen och i den första staden efter gränsen kom det på en ung bildskön man som skulle vara vår litauiska guide. Vårt första stopp var på Korskullen. Där finns miljoner kors i alla storlekar och material. Det har varit en plats för motståndet mot ryssarna ända sedan 1800-talet men platsen formligen exploderade med kors då Litauen blev fritt. Under sovjettiden skickade man in bulldozers som mejade ner korsen vid ett par tillfällen, men trots militär bevakning kom korsen upp igen. Den ursprungliga kullen är nu bara en liten del av ”anläggningen” som faktiskt är en riktig turistmagnet. Lunch i en trevlig stad som hette Sialuiai, en kort promenad i Litauens andra stad Kaunas (som under en period var huvudstad i Litauen) och därefter till Vilnius. Vi bor på ett fräscht men lite opersonligt hotell i centrum. Vi har nu ätit gemensam middag på en mycket folklig restaurang i närheten och det var litauisk mat som serverades. Men jag tyckte nog att den var rätt lik all annan mat vi fått, kanske lite mer internationellt präglad än det vi fått i Estland och Lettland. Till lunchen serverades det något slags platta, kokta kåldolmar med vit sås, rårivna morötter och kokt potatis. Det var en riktigt god kombination. Kvällens middag bestod av kycklingfilé med två sorters sås, grönsaker och potatiskaka. Till det serverades moldaviskt rött vin. Maten i Baltikum är otroligt god, lagad med omsorg och vackert serverad. När några ville ha en drink i baren efter maten, så rekommenderades de ett rejält glas med lokalt brännvin som skulle drickas tillsammans (inte blandas) med äppelmust. Vi avstod. Och inga rödbetor idag heller. Inte för någon av oss. Efter middagen gick vi ut på stan, varmt och mycket folk, god stämning, gatumusikanter lite här och var.

Vår nya guide Mareks talar riktigt bra svenska. Han har delvis finansierat sina universitetsstudier med arbete i Sverige, allt från diskning till skogsplantering. Nu läser han affärsjuridik som avslutning på en ekonomutbildning. Han har som mål att få ett arbete inom EU. Han hoppas på en traineeplats där efter avslutade studier.  

Riga onsdag

Idag var det tidig frukost och 0900 körde bussen till Jurmala, badorten som ligger strax utanför Riga. Nej, vi badade inte, gick bara en liten tur på stranden och såg sen en del intressanta hus från bussen. Vi fortsatte på en ringväg utanför Riga och fick åka över en stor fördämning. Under Sovjettiden reglerades Daugava, floden som flyter genom Riga och när det blev folkliga protester mot att några historiska platser skulle läggas under vatten, så var det första gången som det förekom en organiserad protest mot Sovjetregimen. Vi kom till en minnesplats där det legat ett koncentrationsläger under kriget. När man gick genom portalen in på minnesplatsen stod det ”bakom denna port gråter jorden”. Det fanns inga hus kvar men platsen hade fått en uppsättning kolossalstatyer av betong, föreställande människor. De skulle symbolisera modet och motståndet hos dem som fördes till koncentrationslägret. Det var mäktigt.

Vi åt lunch på en märklig restaurang i utkanten av Riga, det var ett enormt timmerhus med en tillbyggd väderkvarn. Där fick man hämta mat vid olika stationer, på ett ställe fanns det ett antal varianter av potatis, på ett annat fågel o s v. Jag valde färskpotatis, paté med grön sås och en skål sallad. Inga rödbetor för mig, men det fanns att tillgå för dem som blivit tillvanda. När vi kom tillbaka till Riga så blev det guidad rundtur till fots i centrum. Den började vid de enorma saluhallarna och slutade vid ”tris brali” tre bröder som är Rigas äldsta hus. Vår guide hade ett annat par skor idag, lika höga klackar och platåsula, men det var bara några smala turkos remmar som höll härligheten på plats. Hon gick helt obehindrat inne i gamla stan på de ojämna, stenlagda gatorna modell ä. Helt otroligt, jag vinglade med mina platta skor. Efter guidningen var det fri tid tills vi skulle äta gemensam middag halv åtta. Först fick vi potatispannkakor med syrlig grädde och tranbär, sen blev det en riktigt fräsch grönsakssoppa och till dessert fantastiskt goda jordgubbar med vispad grädde på en bädd av något slags smuldeg indränkt med något starkt. En ovanlig meny men alla verkade uppskatta den. Kvällen avslutades med kaffe och Rigabalsam. Man kan hälla den i kaffet, fylla på med socker och toppa med vispgrädde. Latvian coffee sade någon. Jag vågade inte prova, men hjälper Rigabalsam mot allt, så kunde jag ju hälla i mig den här svarta soppan i originalskick. Notera; jag har inte ätit rödbetor i dag. Riga är en intressant stad, inte lika medeltida och vacker som Tallinn, men mer spännande på något svårdefinierbart sätt och jag förstår att det finns många fler intressanta saker att se här.

Idag har det varit solsken hela dagen och +22 på eftermiddagen. Alldeles lagom.

Riga tisdag.

Tidig frukost, är man ute för att se och lära blir det inga sovmorgnar! Vi passerade från Estland in i Lettland via en delad stad. Innan EU-inträdet fick de som hade arbete i den andra delen av staden gå via passkontroll varje dag och gränsmarkeringarna kunde gå vid husknuten, i något fall hade man bostaden i Lettland och utedasset i Estland. Här bytte vi guide, nu kom det på en mycket parant lettisk dam, hon skall följa med oss till Riga, talar engelska med irländsk accent. I likhet med hur det var under resan i Estland, så fick vi sen mycket information om Lettland när vi var på väg. Och klarar hon att gå i de skorna, med platåsula och s-k-y-h-ö-g-a klackar varje dag så är hon värd en eloge.

Bussen körde mot Riga men gjorde en avstickare till Turaidaborgen, en medeltida restaurerad borgruin men där fanns också en skulpturpark med motiv från lettiska folksagor. Konstnären var mycket inspirerad av statyerna i Frognerparken, det var tydligt. Trakten kallas för ”Lettlands Schweiz” fick vi höra. Lite förvånande, men det var rätt branta sluttningar till floden nedanför och området var naturskönt. Vi fick förmiddagsfika på parkeringsplatsen, det finns en riktigt bra kaffeautomat i bussen och tilltugget var piroger med salt fyllning. Jag hade väntat mig något sött, men det var helt okej.

På ”Blod och Eld” fanns det någon som kallade sig Turaidas Roze. Der ursprungliga Turaidas Rozes grav fanns intill borgen och vi fick höra den sanna historien om henne, en flicka som hellre gick i döden än lät sig skändas av en polsk ädling.

Sen var det raka spåret till Riga. Vi bor på ett helt ok hotell mitt i centrum. Efter sen lunch (kycklingfilé med tre olika små grönsaksrätter till och en skål alldeles nygjorda pf) så var det stadsrundtur med buss och sen ”frigång” på kvällen. Det var otroligt mycket folk som vimlade runt i den ljusa ljumma kvällen. Vi hittade en restaurang med medeltida prägel och intressant östeuropeisk mat. Idag har vi fått rödbetor två gånger, dels i en av de små grönsaksrätterna till lunch och nu i kväll var det panerade och stekta rödbetsskivor till det marinerade köttet. Rödbetor måste vara en basvara i det östeuropeiska köket. Och så har vi provat Rigabalsam. Smakar gräsligt men enligt utsago skall denna svarta örtlikör hjälpa mot allt utom olycklig kärlek och alkoholism.

Vädret? På förmiddagen var det grått och när vi gjorde stadsrundturen kom det en åskskur, men sen klarnade det upp och kvällen var som sagt mycket behaglig.

Otepää tisdag

Tidig frukost idag och sen avgick bussen redan kvart i nio, vi skulle till den historiska staden Narva, en tre timmar lång bussresa, men guiden var mycket kunnig och förutom info om sådant som vi passerade, så fick vi allmän information om Estland. Narva var intressant, vi stod vid vi en gammal ”svensk” borg och såg över floden till en stor borg på ryska sidan. Lite spännande faktiskt. Efter lunch (Köttfärsbiffar med kokt potatis, rödbetsstuvning och lokalt öl – godare än det låter) körde bussen söderut, vi passerade våtmarker med många storkar. Nästa stopp var Tartu, en mycket ”svensk” stad inne i Estland . Universitetet grundades av Gustav II Adolf och han står staty där. Nu har vi stannat för natten i Otepää, en plats med spahotell och där man har skidtävlingar på vintern.

Vi kom hit ganska sent, men i matsalen var det uppdukat med ”kvällsmat” till oss, fylld pannkaka, piroger och te. Man kan inte ta miste på att vi befinner oss i en helt annan matkultur än den västeuropeiska.

Vår guide talar förutom perfekt engelska också estniska och reseledaren kunde göra sig förstådd på ryska när vi var i Narva. De kommer båda från Finland. Resebolaget får sina kunder via annonsering i USA och Canada, man vänder sig i första hand till dem som via förfäder har någon anknytning till de baltiska länderna. Det är bara vi och tre andra som inte har det. Hittills har allt fungerat mycket bra, man passar tiderna och allt annat flyter på perfekt. Förvånande nog, så har inte någon av amerikanerna klagat på maten, vi läste på hemsidan att allt skall vara så autentiskt som möjligt och att man ibland kan vänta sig enklare logi och att maten följer lokala traditioner.

Vädret idag: solsken och lite varmare än igår.

Tallinn söndag

Halv tio gick vi ombord på bussen som stod i närheten av järnvägsstationen. Den var riktigt lyxig, panoramarutor, bekväma säten och skaplig plats för benen. Den körde en bit från centrum ut till hamnen där vi fick gå ombord på färjan. Överfarten till Tallinn tog exakt två timmar. Incheckning på hotell Olümpia och sen lunch, stekt sik med potatis och örtsås, rårivna morötter med touch av vitlök och små kex som smakade kummin. Exotiskt och trots den ovana kombinationen, inte alls dumt. Efter lunchen var det sightseeing med buss i och omkring Tallinn. Vi såg den stora scenen och anläggningen där sångfesterna hålls, vi passerade Birgittaklostrets ruin, var uppe i TV-tornet (enorm utsikt) och besökte Peter den stores hus i Kadriorg-parken. Sen var det kaffepaus i parken och efter det rundvandring på Domberget och i centrum. Domberget är en höjd mitt inne i stan där många av de historiska byggnaderna finns. Efter en timmas ”fri tid” - vi gjorde som alla andra, tog en öl på torget och promenerade sen till hotellet där det serverades en lättare buffémiddag. Det var exotisk mat med östeuropeisk touch. Efter det en snabb tur till baren, vi måste testa något som hette Vana Tallinn. Det var en mycket stark likör med örtsmak, faktiskt riktigt god men de som oförsiktigt tog en rejäl klunk av den tappade andan. Nu ser vi på estnisk TV. Begriper inget, men det är exotiskt. 

Klockan är strax elva lokal tid, dags att sova, Tidig start i morgon. Fortfarande fint väder, men lite kyligt.

Helsingfors lördag

Yves var hygglig nog att offra sin sovmorgon för att köra oss till tåget i Bellinzona. Vi reste hemifrån strax innan sex, och landade i Helsingfors kvart i fyra lokal tid, femton minuter efter tidtabellen.

David var väl känd på flygplatsen och en timma senare var vi framme vid hotellet. Han hade bokat rum åt oss på ett hotell i centrum som hette Solo Sokis, det är fräscht och trevlig här. Vi tog en promenad i centrum, David gick först som en tupp med fyra hönor i släptåg och förevisade stolt det magnifika Senatstorget för oss och sen gick vi till hamnen och den ryska katedralen. Han hade redan beställt bord på en restaurang med finskt kök. Där åt vi renfilécarpaccio med rödbetor och syrad grädde med smak av svarta vinbär till förrätt, huvudrätten bestod av halstrad sik och till den potatispuré som det var lite andra rotfrukter i och sås med enbär. Desserten bestod av vit chokladkräm, och en klick vardera av sylt med åkerbär, slånbär och hjortron och till det starkt gott kaffe. Även jag tyckte att middagen blev exotisk. I morgon väntar oss ännu fler exotiska upplevelser, hoppas jag. Vi har gick ju varit vakna sedan fem,och nu är klockan strax tio lokal tid och det är snart dags att sova.

Aktiva resenärer.

Det blev inte Gotland för Alice och Elvy, de tog med sig Anita och flög till Köpenhamn istället. När jag ringde för att höra var de befann sig svarade Alice i Elvys telefon. Jag vet ju sen tidigare att hon har ett remarkabelt språksinne, nu talar och förstår hon svenska riktigt bra. ”Jag har arbetat med svenskan sen vi träffades sist” sa hon som om det var den naturligaste sak i världen att en 70-plussare kan tillgodogöra sig ett språk på ett år. Min erfarenhet är den att det inte är så enkelt att förstå ett främmande språk i telefon, jämfört med IRL. Alice har både svenska och norska förfäder men har aldrig tidigare kommit i direktkontakt med något av språken.

Köpenhamn har tydligen utfallit till belåtenhet; Glypoteket, Louisiana och flera andra konstmuseer som jag aldrig hört talas om. De har varit på konsert och på Tivoli och ätit smörrebröd hos Ida Davidsen. Att få ett bord på Noma var förstås omöjligt, men de hade lyckats få bord i går på ”Den röde cottage”(!) en restaurang med en michelinstjärna. I dag skall de åka på en busstur och i morgon reser de tillbaka till Uppsala. Sen reser Alice tillbaka till Toronto på söndag. Det är så roligt att höra hur de verkligen tar för sig och samlar på intressanta upplevelser. Jag är en mer passiv resenär och hoppas att det händer något trevligt.

Jag har varken tagit för mig eller gjort några intressanta upplevelser sen sist. Men - jag har tagit itu med att läsa från min norska bokhög. Just nu läser jag Karitas, som är en skildring från tidigt 1900-tal om en kvinna på Island, utbildad på Konstakademin i Köpenhamn, men som mer eller mindre mot sin vilja hamnar som fiskarfru och mor i en avkrok på den isländska landsbygden. En fascinerande skildring från ett fascinerande land. Jag måste resa dit någon gång.

Vädret?  +25 på eftermiddagarna, svag vind och så gott som molnfritt. Bättre kan det inte bli.

Grattis Marlene!

Marlene ringde för en stund sedan och talade om att hon fått resultaten av sina båda tentor – fick högsta betyg på båda två! Nu har hon en tenta i juridik innan terminen är slut vid månadsskiftet juli-augusti. Med den takten som hon har så är hon nog klar och får sitt diplom i december nästa år. Men nu behöver hon lite semester, och det blir alltså resan till Baltikum den 27 juni. Det blir David, Marlene, Regula, Melanie från Fribourg och jag. Pierre kommer inte med, han skall resa till London för Boundless. Hans mamma skall vara med och någon måste ta hand om henne. Det är tufft av en 87-åring, men som hon sade, det är definitivt sista chansen för henne att vara med om en internationell kongress. Och det har hon ju faktiskt rätt i.

Efter rundturen har David lovat att guida oss i Finland några dagar. Han skall stanna där tills veckan efter, då är det ett i all hast sammankallat möte med ”vattenmänniskorna” med anledning av att NASA via satellitbilder har kunnat konstatera att många av världens sötvattenreserver, både i form av vanliga sjöar och underjordiska sådana minskar i oroväckande snabb takt. Dessutom kommer torkan i västra USA upp på tapeten. Tänk så gynnade vi är här i Schweiz, för att inte tala om Skandinavien med alla dessa sjöar! Rent vatten i obegränsad mängd är något som vi tar för givet.

Beträffande bilderna på Internet så har jag inte hört något från det holländska bemanningsföretaget. Det skarpt formulerade mail nr 3 blev sänt igår. Däremot hävdar den österrikiska handelskammaren att det gamla fotografiet är äkta och utan tvivel föreställer deras medarbetare! Dubbelgångare har jag hört talas om, men inte att två mycket lika personer har lyckats ta identiskt lika fotografier, iförda exakt samma kläder. Nu struntar jag i det! Bilden från Ascona får ligga kvar tills vidare och jag förväntar mig ett svar från Holland. 

Här har vi varmt, eftermiddagstemperatur på 25-28 plusgrader, men så dyker det upp oväntade regnskurar och ett och annat åskväder. Vädret i Sverige verkar inte vara så kul. Alice och Elvy är uppe i Hälsingland. Morgondagens midsommarfirande kommer troligen att äga rum i en tom lada, möjligtvis så blir det resning av midsommarstången och lite ringdans utomhus om vädret tillåter.

OM man firar "midsommar" här, så är det den 21 juni som gäller, det finns faktiskt de som tycker att sommarsolståndet är värt att firas (kvarleva sedan hippietiden?) och den 24 juni har KK en och annan procession till minne av Johannes Döparen. Ingen av dessa dagar är helgdag. Men sen firas Petrus och Paulus den 29 juni och då är det helgdag här i Ticino. Firas är naturligtvis fel ord. Man minns deras martyrskap och hedrar dem denna dag.

Nu skall jag ta fram dammsugaren. Och fira när jag ställer in den.

Ekumenik och resa i österled.

Det var en intressant upplevelse att få träffa deltagarna i samlingen i Interlaken. Det var folk från olika grupperingar inom kristenheten i Schweiz – de flesta var okända för mig - det som var gemensamt för dem var att de var små och teologiskt sett, så var spridningen stor. De hade samlats kring det som förenar, inte det som skiljer. De skall nu försöka få till stånd en konferens kring detta nästa år, så det här var bara en förövning. Vi kunde ju också presentera oss som en grupp med lite olika bakgrund, men där skillnaderna inte betyder något. Vi var ”underhållningen” på lördagskvällen och var sedan med på söndagens gudstjänst, vilken var en fin och annorlunda upplevelse. De uppskattade vår sång och vi fick höra att om det var något som man saknade i många av de här kyrkorna, så var det ett aktivt musikliv. När vi var i Olten för ett år sedan, så fick vi igång deltagarna i den stora konferensen när vi sjöng Jesus Folk. Samma sak hände här, man stod upp, klappade händer, några dansade. Synd att John Gowans inte fick bevittna det. Men det kanske han fick. Om det hinsides vet vi inget. Vädret kunde ha varit bättre, vi fick vara med om tre åskväder varav ett förorsakade ett timslångt strömavbrott.

Alice och Elvy var riktigt nöjda med sin resa i Baltikum. De hade tagit flyg över till Helsingfors förra fredagen, hade turistat där på egen hand ett par dagar och sen hade sällskapet rest med färja över till Tallinn söndag förmiddag. De hade fått se Tallinn, Riga och Vilnius och massor av annat på vägen mellan dessa städer. Elvy tyckte att resan var så välorganiserad, inga onödiga väntetider, mat och hotell var riktigt bra och guidningen i toppklass. Från Vilnius var det sedan flyg tillbaka till Helsingfors.

Nu har jag talat med mina vänner och frågat om det inte kunde vara idé att göra en sån här tur i Baltikum istället för att köra till Dordogne. De andra nappade på idén och Marlene har kollat med bussbolaget. Den 28 juni finns det möjlighet för fem av oss att följa med, vi skall lämna besked i morgon. Det blir nog Marlene, Regula, D&P och jag. David har lovat guida i H-fors, han har ju varit i Finland på vattenkonferenser flera gånger. Marlene tyckte först att hon och jag inte har åldern inne för sådana här resor, men Elvy hävdade att det fanns folk i vår ålder som var med också.