Kommer det att fungera med Zlatan i Man United?

Igår var en man från husföretaget här med tre olika ritningar. Elvy behövde inte bestämma sig med en gång, men det blir nog ett av husen, det som både till planlösning och exteriör mest borde likna det hus som en gång stod här. Hall, storstuga med köksdel, badrum och två små sovrum. Det är på 48 kvadratmeter och det är väl utnyttjade  ytor. Huset är nästan exakt lika stort på längden som husgrunden är, men det kommer att bli  större på andra hållet, men det syns ju inte framifrån. Däremot så blir det förstås lite högre, men det får man väl finna sig  i, ingen vill ju slå i skallen varje  gång  man skall passera en dörröppning.

Nästa projekt, vilket skall utföras omgående,  det är  att ordna med  en ”husbilsparkering”. Det blir inte så omfattande, gräset skall klippas och en elkabel skall införskaffas idag. Sen får vi se när  Lotta och Dwight kommer. De håller på att pricka av alla turistmål i Västergötland.

 Jen och Nigel  har varit i Tromsö och tog sedan vägen via Vesterålen mot Lofoten. De hade en resplan men den har redan spruckit, det fanns mycket intressant att se uppe i Nordnorge.

När Lotta nämnde de platser och sevärdheter som de besökt så känner jag  att mina kunskaper om svensk geografi inte är vad de borde vara. Vid vissa  tillfällen, när jag påtagligt insett detta så har  jag  satt mig med en kartbok och försökt memorera var städer och större platser ligger men sen faller det ändå i glömska.

Och så var det då Zlatan som kommer att spela i  Man United. Kommer hans fixstjärna  att lysa lika klart där som i PSG? När jag växte upp så höll vi ( d v s killarna  på kåren och även min pappa) på Man City. Sen dalade City och United spelade upp sig.  Jag fortsatte ändå att hålla på City men om sanningen skall  fram så var jag inte  särskilt intresserad.  Mitt fotbollsintresse gäller mer de underhållande matcherna i EM och VM-sammanhang. Vi såg på Portugal- Polen to the  bitter end igår. Nej, jag  var inte så glad när  det blev förlängning, då började mina ögonlock att dala. Sen blev jag förstås  klarvaken när  det blev straffar som skulle  avgöra. Jag tycker att det är  ett orättvist sätt att avgöra en match men vad är alternativet – sudden death, nej då kunde matchen ha  hållit på i minst en timma  till… Eller kanske ännu.

Nu kommer Elvy med inköpslistan, jag har blivit beordrad att åka och handla för helgen. Hon skall göra rabarberpaj och ordna med lunch. Då får jag förtroendet att sköta inköpen.

Fäbodjänta för en dag

Idag har vi besökt tre fäbodar. Ingen av dem är i bruk längre men de blir ändå omskötta och på en av dem har man planer på verksamhet nästa år. Vi fick höra berättelser om hur man levde på fäboden under sommaren och om de gårdar som hade djur där sommartid. Vi fick ”fäbodmat” till  lunch och eftermiddagskaffet var kokt över öppen eld och till det fick vi tunnbröd  med messmör. Jag har varit på besök på en støl någonstans bortåt Myrland (på vägen mellan Hol och Aurland) och kulturen var nog ganska  lik, men den svenska  fäbodmaten var godare än den norska ”stølsmaten”. Jag funderar på om jag  någonsin har druckit kokkaffe tidigare. Det var väldigt varmt – vi blev varnade i förväg!

Vi  fick en hälsosam långpromenad i varierad terräng och nu får vi se om det blir träningsvärk i benen  i  morgon. Vädret var perfekt, inte för varmt och halvmulet.

I går kväll var det dragspelsövning här. Bengt-Göran kom hit för att träna några gamla läsarsånger tillsammans med Elvy. De fick hålla till i uthuset. Hon spelar riktigt bra, men har inte  vågat spela offentligt  tillsammans med B-G och Willy. ”Offentligt” betyder i det här fallet sammankomster i uthuset. Irene, alltså B-G:s fru och jag såg på Allsång på Skansen och Morden i Midsomer  och sen fick B-G vackert stanna här tills det var slut. Det var ett ovanligt bra  avsnitt. Irene var lite  störd av att den kvinnliga  prästen var mycket lik en pastorspraktikant som de hade i församlingen för många år sedan. Det var nog mest frisyren.

Det är intressant hur vissa tv-program får kultstatus och vilka  krav man lägger på programledaren . Jag tyckte nog  att Sanna Nielsen klarade sig bra,  men Irene hade vissa  synpunkter, inte minst  på valet  av allsånger. Jag har förstått  att inget  går upp mot Lasse Berghagen, med Måns Zelmerlöv som god  tvåa. Nästa veckas speciella allsång,” Vi bor  på landet” såg Irene fram emot och hon trodde att den fanns på You Tube. Jag kollade nu och fick  mig ett  gott skratt, så roligt och vilken äkta sångarglädje!

På tal om TV-program så undrade Elvy över rubriken på  gårdagens blogg. Man skall  ha husbil  får väl sägas vara en modernare version av Man skall  ha husvagn. Nu har jag också hittat den m fl på You Tube, så att Elvy kan få njuta av detta högklassiga stycke. Men egentligen skall man se hela originalversionen av TV-serien  Macken. Jag skall kolla om den finns på DVD. Det är definitivt  något som  hon har missat.

Dagens finkulturförmedling för er ute i stora världen:

https://www.youtube.com/watch?v=cJy60UrPXZ8

https://www.youtube.com/watch?v=H3V_SPUdLIA

Man skall ha husbil....

Igår kväll  ringde Lotta och frågade om de kunde  komma och hälsa på. Jag blev lite konfunderad, men de hade skaffat husbil och hade rest via Danmark till Göteborg och var  nu i Lottas pappas hemtrakter, en by som heter Blidsberg och som ligger nära Ulricehamn. De skulle turista där ett par dagar och sedan komma hit upp. Jag blev jätteglad, nu får Elvy träffa dem. Det var genom Dwights resoluta agerande och att  han hade rätt kontakter som Elvy och jag kunde mötas igen.

Jen och Nigel reser med sin husbil uppe i  Finnmark och tycker att det är en helt magisk natur. I måndags var de på Nordkapp och  sen skulle  de vända söderut mot Alta. Husbilen är en bra uppfinning, särskilt när man är i Skandinavien. Man kör  så långt man känner för och letar reda på en lämplig plats att parkera för natten – om man nu inte längtar efter sällskap av likasinnade eller behöver få tag i en tvättmaskin. Det finns stora likheter med livet i en kanalbåt – men då har man inte så stora  möjligheter till fritt vägval förstås.

Tänkt så priviligierade innevånarna i Finland, Norge och Sverige är! Jag trivs bra i Ticino, men den friheten man har här, den har vi inte där. Det är alldeles för tättbefolkat och naturen begränsar tillgängligheten även om man har fritt tillträde till det mesta av bergsområdena. Här kan jag gå i stort sett var jag vill, det som begränsar är egentligen bara betesmarkerna. Just nu hör jag avlägset åskmuller men här skiner solen. För en stund sedan var vi ute och plockade blå midsommarblomster och prästkragar, kollade hur det ser ut med tillgången på blåbär framöver  och konstaterade att det nog lär bli lingon i år också.

Vi såg England-Island igår. David vann över Goliat, alltid lika  kul! Jag gick snabbt in på några av de engelska dagstidningarna och ett par av dem konstaterade att nu har England  lämnat Europa två gånger på mindre än en vecka.

Jag tänker stanna här hela sommaren. På torsdag kommer det ritningar på bygget som Elvy planerar och sen hoppas hon att det går snabbt att lämna in handlingarna till kommunen. Det är oklart om hon behöver ett formellt bygglov, men Elvy tar hellre det säkra före det osäkra. Sen skulle hon helst se att huset kommer på plats innan vintern.

Alice, Elvys väninna i Toronto kommer hit sista veckan i  juli. Hon hade helst velat vara här under den ljusaste tiden av sommaren, men det var både bröllop och födelsedagar som skulle  firas i juli. Elvy tröstade(!) henne med att hon kommer  till kräft- och surströmmingssäsongen istället.

I morgon skall  vi  på  ”fäbodvandring”. Sex kilometer,  grova skor rekommenderas. Det skall bli spännande. Vädret ser ut att bli perfekt för  sådana övningar.

Nödvändigheten av bön.

Ända sedan Elvy flyttade in i huset här för snart tre år sedan, hennes föräldrahem, så har hon fortsatt med det som man alltid hade gjort här, läst Bibeln och bett varje morgon. Morfar och mormor  flyttade in här sent på hösten 1934. Morfar gick hem till Gud 1975, men mormor bodde kvar här tills hösten 1988.

”Jag undrar hur många gånger man haft en liten morgonandakt här i köket” sade jag nu på morgonen. Vi började räkna och kom fram till  att det måste ha varit mer än tjugotusen små morgonandakter. Egentligen fler, menade Elvy, eftersom mormor och morfar åt frukost först, innan han cyklade iväg  till jobbet och sen fick  hon och Alf-Bertil turas om att läsa ett par bibelverser när de  åt frukost och så bad mormor tillsammans med dem innan de gick iväg till  skolan.

Det var inget konstigt eller krystat över de här  tillfällena, det ingick som en fullkomligt naturlig del i dagsprogrammet. När sedan Elvy började läsa i Uppsala, så hoppade hon över morgonandakten, den hörde samman med en annan period i hennes  liv och det var inte förrän hon hade övernattat första gången här, som hon kände att morgonandakt hörde samman med huset. Först var det kanske av nostalgiska orsaker, men sedan blev det en vana som blivit en nödvändighet.

Mormor var verkligen en bönemänniska. Jag upplevde aldrig henne som salvelsefull, det var vardagsspråk och  en konkret framställan av det hon ville tala  med Gud om. Och så tackade hon Gud, hon hade så mycket att vara tacksam för.

 Jag har nog skrivit om det här tidigare, men jag berättar det en gång till. Jag började vara hos  mormor på loven när  jag var sex år. Mormor läste Bibeln och bad när vi ätit frukost men sedan under dagen så ville hon sätta sig  ner ensam med Bibeln och för att  be och då föreslog hon att jag antingen skulle sitta i köket  med mina målarböcker eller  gå ut och leka. 

Först så tyckte jag att det var helt okej, men sen så kom jag på att jag var ju där  på loven för  att vara tillsammans med mormor och varför fick inte jag  vara med då? Jo, mormor förstod hur jag menade och hon fick dela sin privata  bönestund med mig men då skulle jag också be. Jag fann snabbt böneämnen, min kompis Sarah hemma i Sale hade en hundvalp som hade problem med en tass, i granngården fanns det en kattunge som hade inflammerade ögon och jag hade hört antydningar om att man kanske skulle avliva kattungen. Det direkta  bönesvaret som  jag fick, det var att kattungen blev bra i  sina ögon. Mormor  förklarade  att Gud hör  när  vi  ber, men det är  inte  säkert att vi alltid får  som vi  vill. Men jag förstod ju att Gud naturligtvis ville  att  kattungen skulle  bli  frisk. När jag kom hem igen hade hundvalpen blivit bra i sin tass, att det hade skett efter medverkan av en veterinär, det var oväsentligt. 

Jo, jag bad varje dag om vackert väder. För mig som bodde i ett storstadsområde, visserligen i en villaförort var det en helt annan frihet att kunna gå ut i naturen, oavsett årstid. Vi hade en del diskussioner om sommarvädret, mormor förklarade att det  fanns de  som också  bad om regn för att djuren skulle få mat och att skördarna skulle  växa till sig.  Då bad jag  om regn på natten och fint väder på dagen. Jag undrar om inte mormor hade svårt att hålla sig för  skratt då.

Mormor lade grunden till något hos mig. Att tala med Gud har sedan alltid varit naturligt för mig, både i med- och motgång och jag är övertygad om att många saker som oväntat blivit riktigt bra, det har varit bönesvar som jag fått tacka Gud för. Mormor  hade  en bönelista i sin Bibel. Den reviderades gång på gång, när  bönesvaren kommit. Jag har aldrig haft det, har  många gånger funderat på att göra en sådan men det har aldrig blivit av. Jag ber lite mer ”ad hoc” men det går nog bra det med.

Det var ingen av oss som bad om fint väder idag, men det har vi fått. Tack för det! Nu blir  det elvafika vid söderväggen.

Annandag midsommar. - men så heter det väl inte?.

Då var det dags att summera midsommarhelgen. Resultatet av omröstningen i Storbritannien överskuggade förstås både dansen runt  midsommarstången och kvällens  sill  och potatis. Känner mig inte särskilt  ”brittisk” det är ju  faktiskt tjugo år sedan jag flyttade  tillbaka till Sverige, men jag tror  att jag fortfarande kan förstå rätt väl hur resonemanget bland gemene  man har gått.

Engelsmännen har sin stolthet, ingen skall komma och tala om för  dem vad man skall  göra, hur man skall  göra  och vad som är  bäst för dem. Det skall  de själva bestämma. Skottarna har en lång tradition av att vilja  frigöra  sig från Englands inflytande, nu får de chansen en gång till  att kunna bli  självständiga och nog är det ett hälsotecken när innevånarna i Nordirland ser fördelarna med att förenas med Republiken Irland.  Nationsgränser är något som skall kunna förändras om folkviljan tydligt vill detta.

Och sedan sätter det politiska spelet igång. Vad då? Utträda ur EU? Det här var en rådgivande folkomröstning och det resultatet använder vi  som vi vill och begär utträde när vi anser att det är lämpligt. Jag anser att man faktiskt  får ta konsekvenserna av resultatet och börja procedurerna  kring utträdet snarast och också ta konsekvenserna av den desinformation som brexitförespråkarna stödda av tabloidpressen helt enkelt lurat gemene man att  tro  på.

Nej, då var det roligare med dansen kring  midsommarstången. Dragspel och fiol och söta ungar som dansade små  grodorna och alla de andra sånglekarna. Det var definitivt  inget fel  på kaffet  med hembakat som hembygdsföreningen hade ordnat med. Till  avslutning sjöng alla Idas sommarvisa och himlen var blå. På kvällen blev det knytkalas med sill och potatis i uthuset. Vi blev tjugofem stycken och det är så många som får plats om man skall  ha armbågsrum för  kniv och gaffel. ”Uthuset” har verkligen blivit en samlingsplats, det är förstås enklare  att samlas där än i hemmen. Dels har man inte plats för så många och sen har man väl ändå vissa  krav på sig själv  att det skall vara välstädat när det kommer  hem folk. Kvällen blev sen och myggorna mätta.

Midsommardagen var det gudstjänst och sen tog vi det mycket lugnt resten av dagen. Idag har vi varit på  långpromenad tillsammans med Maj och hund. Tänk att det kan bli så mycket trevligare när man har med en hund i sällskapet när man är ute på promenad. Men vi vågar inte gå var som helst , det finns björnar här i trakten och har björnhonorna ungar, då får man passa sig. Men i stort sett, så är björnarna mer skygga för människor  än vad vi har anledning att  vara rädda för dem.

Jen har sänt sms från östligaste  Finnmark. De har  varit i Kirkenes, Vardö och Vadsö och firat Sankt Hans med bål vid stranden av Barentshavet och nu idag kör de västerut. I morgon har de planerat för ett besök på Nordkapp, vädret skulle vara gynnsamt för  detta. 

Brexit, Bremain och så Trump.

Gråväder idag, men inget regn i sikte förrän sen eftermiddag eller kväll på midsommaraftonen. Bra, då blir det nog dans runt  midsommarstången för  barnen i alla fall. Sen får de vuxna äta sill och potatis inomhus.

 Igår hade svenskkursen sin avslutning. Av de ursprungliga fjorton deltagarna är det nu nio  kvar. Fem är igång med praktik på olika vårdinrättningar, tre kommer att sätta igång efter sommaren och två skall börja en intensivkurs i yrkessvenska. Resten har kontakter på olika ställen så det ser riktigt bra ut  för  den här  gruppen. Men det är ju personer som har  en attraktiv yrkesbakgrund och som är resursstarka.  Jag tycker att Elvy och Torsten skall vara riktigt stolta över det här resultatet, trots att vissa av Migrationsverkets personal och inte minst en föreståndare på en förläggning inte alls  var positiva till deras initiativ.  I september räknar de med att dra igång på nytt, men då med en grupp om åtta kvinnor som har en mycket bristfällig skolunderbyggnad.  Det blir nog en utmaning.

Och så var det Brexit och Bremain. Jag är ganska övertygad om att Storbritannien kommer att stanna kvar i EU, men säker kan man inte vara. Nu visar jag nog  prov på en häpnadsväckande fördomsfullhet, men jag ser det så här; Det finns en grupp engelsmän  som tror att  imperiet fortfarande finns och att Britannia still rules the waves, stockkonservativa människor  som  ser allt söder om engelska  kanalen som ett hot. Så finns det också en stor grupp människor  som blivit  mer och mer marginaliserade ekonomiskt och socialt som har blivit itutade att EU är ett hot, människor från östra Europa kommer till England och tar jobben för dem. Men den sistnämnda gruppen är inte de som flitigast går till  valurnorna. Och naturligtvis finns det många helt  ”vanliga” människor som tycker att  EU lägger sig i för mycket.

Jag tycker inte att allt med EU är bra, tvärtom jag  tycker att det är mycket som  är dåligt och den parallella statsapparat som växt upp i Bryssel, den är alldeles för  stor  och dyr och hotar demokratin. Ett annat problem är att somliga länder är ”bäst i klassen” och gör  som  magistern säjer, andra struntar i det mesta som  inte är  till direkt fördel  för dem. Och ändå – så behövs  EU som motvikt till ett aggressivt Ryssland, till  de östasiatiska ekonomierna och till ett skakigt USA.

Ja, hur går det där? Stödet för Trump har vissa likheter med stödet för  Brexit i Storbritannien. Här är  det en ultrakonservativ elit och deras svans och på andra kanten i sällskapet vita marginaliserade amerikaner. Hur många av den senare kategorin kommer att vara registrerade i röstlängderna? Det är väl det som vårt hopp får stå till, för med Trump i Vita  Huset, så lär vi inte få en tryggare värld. Jag är ingen anhängare av Hilary Clinton heller, hon tillhör en etablerad maktelit i USA, men hon framstår  ändå som mentalt stabil jämfört med Trump. Och även om jag gillar Bernie Sanders, så inser jag att USA inte är moget för hans politik, men han har startat en önskan om förändring och kanske kommer han att nämnas i framtidens historieböcker som den som startade förändringen av USA. 

Men det som verkligen oroar mig, det är den normalisering av extrema åsikter som försiggår i USA och som har försiggått under en del  år i Europa. Vi ser  hur moderaterna blir alltmer lika Sverigedemokraterna, alldeles oavsett vad de själva anser om det, KD:s profil är inte längre kristdemokratisk utan ultrakonservativ. Man kan dra liknande paralleller med utvecklingen som skett  i Ungern och Österrike. I USA har Trump öppnat upp  spelplanen för de radikala  nationalistgrupperna, de som har en klart nynazistisk profil. Man har inte längre tvivelaktiga åsikter utan ”man tycker som Trump.” Eller: Trump tycker som dem.

I lördags kväll  var några av Elvys vänner här  och samtalet halkade in på Brexit och Trump. Men någon tycker att sådant skall man inte diskutera, en kristen skall vara höjd över detta och lita på att  Gud sköter politiken.

Och nu till något helt annat. Igår var Jen och Nigel i Inari och hade fått åka en lång tur  mellan alla öar  på den stora sjön (på bilkartan kallas den för Enare Träsk) och hade själva fått tillaga piroger på flata stenar över öppen eld till  lunch. Exotiskt så det förslår. Det står inget om mygg och knott. Idag skulle de köra in i Norge till Kirkenes. Då har de avverkat Finland på tio  dagar.

Annars går allt sin trygga lunk här i  Hälsingland. Jag önskar att jag  kunde  påstå att jag laddar för  midsommar, men det gör jag inte. På nätet kom jag in på en diskussion om det skulle vara fem,  sju eller nio  blommor under kudden på midsommarnatten. Nej, jag gör nog hellre en krans och har  på huvudet medan jag  är  vaken. 

Väder, gener och 'äpplepaj.

Elvy påstår att jag tog  med mig regnet från Ticino  och hit. Det regnar här idag, sen skall det bli uppehåll fram till midsommar. Kanske.

Det kom mail från Jen igår kväll. Nu hade de kommit  till Kajaani och räknade med att fortsätta till Rovaniemi idag. Allt har gått bra och  de människor de  mött har  inte alls  varit så tystlåtna som det påstås. Maten är lite märklig men pizzerior finns det överallt. Ortsnamnen tycker de är roliga och det krävs koncentration för att läsa vägskyltarna. De skriver också en utförlig dagbok, det skall  bli spännande att läsa den.

Det har bara varit lätt  regn nu på förmiddagen i Ascona och Regula tog en promenad ner till  mitt hus och kollade så att allt var ok. Det låg rätt mycket skräp och nerblåsta grenar på gatorna, men hos mig såg allt ut att vara i ordning. Det jag är mest rädd för, det är om det kommer in regn på suterrängvåningens insida, där ligger huset direkt mot berget. Nu när det har varit en sådan intensiv regnperiod så har jag ställt ut alla lådor med  känsligt innehåll i ett av gästrummen. Better safe than sorry alltså.

Fotoalbumet som min syssling Mats kom med och som jag tog med till Ascona för att Leo & Co  skulle skanna av det och behandla i ett program som kan restaurera gamla svartvita fotografier, det kommer han  och hämtar i  eftermiddag. Elvy och jag har nu var sin kopia av det kompletta fotoalbumet och dessutom en del fotografier som förstorats upp. Sen får Mats båda systrar var sitt ex av albumet. Som tur är, var fotografierna monterade i ett album med beige sidor, hade det varit mörka  sidor - vilket det ofta är i album från den tiden - så hade det varit mer problematiskt att scanna av och behandla bilderna.

Jag tror att jag har nämnt det tidigare, jag hade aldrig ens sett en bild av min morfars föräldrar eller morfars syskon förrän Mats kom med albumet. Vid ett tillfälle så frågade jag hos  lokaltidningen om de hade någon bild  på morfars far från t ex en dödsruna, men de hittade inget. Nu vet jag hur både morfars far och hans mor  såg ut och på något sätt, så stämde det rätt väl med hur jag hade föreställt mig. Han var lång, grov och såg mycket bestämd ut, hon var mörkhårig och finlemmad och såg bra ut, men sorgsen.

Elvy är lik mormor, oerhört lik faktiskt. Hennes bror Alf-Bertil  var lik morfar, men å andra sidan hade mormor  och morfar ”äktenskapstycke” – över medellängd, slanka, mörkhåriga och faktiskt rätt lika. Det finns likheter mellan morfar och hans föräldrar, längden hade han efter sin far, mörkt hår och utseendet lite efter sin mor. Tyvärr har jag aldrig sett  några  fotografier av mormors föräldrar. Hennes mamma dog i spanska  sjukan 1918  och hennes  far omkom i en olycka under skogsarbete 1925.

Jag är lik min farmor till utseendet, men längden har jag efter Elvy. Det sägs att generna för mörkt hår  och bruna ögon är dominanta. Jag har fått blont  hår och bruna  ögon från min farmor, Elvy har  mörkt hår och gröna ögon, precis som sina föräldrar.  

En av mina vänner har berättat att när hon läste  böckerna om Anne på Grönkulla, så föreställde hon sig att syskonparet Matthew och Marilla som  tog hand om Anne, såg ut som hennes morfar och mormor. Många år  senare visade tv en serie, baserad på böckerna och till hennes häpnad var de båda skådespelarna oerhört lika hennes morföräldrar, enda skillnaden var att mormor var lite  smalare än ”Marilla”.

Det var lite funderingar om gener och nu är det dags för mig att laga lunch, vi brukar turas om. Idag blir det pasta med grönsaker och lite överbliven lax. Det skall  jag nog klara  av. Elvy har just gjort en äpplepaj som vi skall bjuda Mats på.

Det regnar i Sverige också. Men bara lite.

Jag fick nyss sms från Regula. Regnet vräker ner i Ascona. Jag kollade vädersajten Meteo centrale där man har tagit till den lila färgen för  verkligt extremväder. I mer ”normala” fall nöjer  man sig med rött när regnet vräker ner. Jag undrar förstås  hur det är uppe i de mest utsatta bergsbyarna. Där hade man väl lyckats laga vägarna  provisoriskt efter de senaste regnen, nu lär de få göra om det jobbet.

Marken är mer än mättad av de tidigare regnen och även små vattendrag svämmar över. Jag har kollat några av nättidningarna och man talar om katastrof för jordbruket i stora delar av alpregionen och därmed stigande livsmedelspriser. Man har inte kunnat ta in höet  och då stiger mjölkpriset. På grönsakstorgen är det betydligt färre försäljare, det som säljs är importerade grönsaker. Det kommer inte att bli  något bra år för vinodlarna heller.

Vart är världen på väg? Tvivlarna och de som av kommersiella skäl förnekar den globala uppvärmningen menar att detta är bara ”naturliga” växlingar i klimatet.

Det regnar  här också, kommer att göra  så - mer eller mindre  - ända fram till  midsommar. Men när det är uppehåll så går det utmärkt att ta en promenad, marken är inte övermättad av regn. Och förresten, nu känner jag att det är skönt att få ta det lugnt, läsa gamla svenska veckotidningar  eller bara sitta och se ut genom fönstret.

Elvy är inte hemma, de har sin svenskkurs från ett  till fem på  eftermiddagen. Den inkluderar en helsvensk fikastund – svenskt kaffe, bulle och minst en kaka. Det ingår också i integrationen.

Elvy avslöjade sin allra nyaste plan när vi  kom hit  igår. Det finns en synlig husgrund snett bakom bostadshuset. Mannen som var här och såg på uthuset förra sommaren trodde att det hade funnits en undantagsstuga där en gång. Nu tänkte hon bygga ett hus där, samma storlek på framsidan som det gamla  huset, men utöka  det lite på baksidan. Byggfolket på kommunen verkar inte ha något emot detta. Jag frågade om hon hade tänkt sig det  som gäststuga, men hon hade tänkt att jag kanske ville ha  det som mitt hus. Varför  inte? Vi trivs så bra tillsammans, men har olika vanor. Jag är  kvällstrött och (relativt) morgonpigg, hon är precis  tvärtom.

Jo, jag måste berätta finalen på min tågresa. När jag reste på mig för  att ta  på  jackan, så kom den lilla tjejen fram till  mig. ”Ska din kille  hämta dig nu,” frågade hon, Innan jag hann svara så fortsatte hon ”men du är så gammal  så du har nog en gubbe som hämtar dig.” – ”Nej, det är faktiskt min mamma som  hämtar mig.” Hon såg tvivlande på mig  och sade ”skall din MAMMA hämta dig”.

Tänka sig…. Jag hade fått resa på tåget alldeles själv men sen blev jag hämtad av min mamma.

På spåret

Nu sitter jag på tåget från Arlanda norrut, det gick punktligt tjugo i fem. Det är rätt mycket folk på tåget, bland annat en mamma med tre barn. Minstingen sover men de två andra har hög social  kompetens och underhåller sig själva och oss med berättelser och diverse kluriga frågor och faktiskt en och annan sång. ”Kan du inte se riktigt sur ut” sade de till en äldre herre. Han gjorde sitt bästa och så sjöng de ”sudda sudda bort din sura min”. Han försökte se sur ut och vi andra log. Nu har mamman tagit fram Festis och bullar så just nu är det paus i  underhållningen.

Flygresan hit gick helt enligt planerna.  Jag var incheckad och säkerhetskontrollerad  i god tid och hann köpa  med mig lite (en hel del) schweizisk choklad och några  presenter.

 Det kom sms från Jen för en stund  sedan. De hade just lämnat en stad som hette Joensu och var nu på väg norrut för  att sedan vika  av västerut mot kusten. Igår hade de besökt världens största träkyrka med 3300 sittplatser. Allt är mycket exotiskt i deras ögon. Och mer exotiskt lär  det bli.

Fotbollsmatchen igår blev riktigt spännande. Om Island  lyckas spela oavgjort mot Portugal, så kan det bli fler spännande matcher. Slovakien har just slagit Ryssland. Det kan kanske bli ett riktigt spännande EM.

Nu får vi se om det går att publicera det här. Uppkopplingen har varit lite skakig under tågresan.

Zürich Flughafen

Nu sitter jag på hotellet, kom hit till flygplatsen kvart över sex och strax efter fick jag höra att pilotstrejken är över. Men nu tar det väl ett antal dagar innan allt blir normalt i luftrummet.. Jag hade kunnat ta ett senare tåg hit,  men då hade det blivit fler byten, nu blev det bara ett. Jag bor på Radisson Blu, hotellet som har direkt ingång till terminalbyggnaden. Det är fint och påkostat men har en nackdel, förutom att det är ganska  dyrt, det är så extremt väl ljudisolerat att man får sätta på musik för  att inte få en mycket märklig känsla  i  öronen.

Det blev en intressant resa Locarno-Zürich. I Bellinzona kom det på två damer, en av dem var amerikanska, den andra hörde nog hemma i  trakten. De hade synpunkter på invandrare och flyktingar, särskilt de som är muslimer och att den amerikanska damen skulle rösta på Trump, det var hundraprocentigt säkert, han skulle rädda USA från samma kaos som Europa hamnat i. De vädrade högljutt och ogenerat alla tänkbara argument för att Europa omedelbart skulle göra  sig  av med inkräktarna, sak samma på vilket  vis. ”De är djur och det  vet du väl vad  man gör med  djur som inte behövs” sade den amerikanska  damen och hennes resesällskap kompletterade med några incidenter från gränsen vid  Chiasso  som hon hade fått höra från säker källa. Och mer och mycket  mer därtill i samma stil.

När de gjorde sig klara att stiga av tåget i Arth-Goldau så steg det fram en man till dem. ”Nu får ni passa er noga så ni inte blir våldtagna på perrongen när  ni stiger av tåget,” sade han. Damerna stirrade på honom och han fortsatte ”Det måste vara ansträngande  att vara så hatiska som ni är, ni upplever nog aldrig någon glädje.” Sen satte han sig  ner och damerna fick väldigt bråttom att komma av tåget. Han hade alldeles rätt, de upplever nog  aldrig någon glädje, knappt ens skadeglädje.

Världen har förändrats hela tiden.  Vi  är nu  inne i en ny period av stor  förändring. Om man jämför med de attityder som präglade Europa efter krigen på Balkan, så var det mer av ”tycka synd om” gentemot  de  flyktingar som kom till olika länder i Europa. Jag minns att man sade om bosnierna att ”de är muslimer men ungefär  lika religiösa som en svensk som tillhör  statskyrkan”. Det kanske  låg något i det.

Nu kommer det flyktingar från mellanöstern,  den övervägande delen av dem är muslimer. Man kan inte  avgöra om många eller få av dem är troende, praktiserande muslimer. Men när man har levt i krig, gett sig iväg  på  den  farofyllda färden till Europa så tror jag att de flesta känt en viss trygghet i att försöka praktisera sin religion, så gott det nu har varit  möjligt. Det ligger i den mänskliga  naturen att vända sig till  en högre  makt när livet står  på spel.

Nu finns flyktingarna i Europa och vi får anpassa oss efter en ny situation. Ingen är betjänt av att man odlar myter om hur flyktingarna är och vad de gör, fördomar och okunskap måste bekämpas.  Vi behöver samtala, mötas som två parter med likvärdig  respekt för  varandra. Här har vi en fin ingångspunkt – vi  är alla  Abrahams  barn. Därför tror jag att det är möjligt att mötas, men då får vi i  den situationen tillfälligt lägga missionsbefallningen åt  sidan.

Elvy har mött flyktingar med ett intresse för kristen tro. De har inte uttryckt intresse för  att ”bli  kristna” utan sett kunskap om den kristna tro som format det svenska samhället som ett sätt  att  förstå det nya landet. Några av dem har varit med på gudstjänster i Svenska kyrkan, har  samtalat med en präst och detta har gett dem som varit med några aha-upplevelser.

Nu återstår det bara några dagar av kursen i svenska. Som det ser ut nu, så kommer bara några få av deltagarna  att vara kvar efter sommaren. Redan nu har Elvy och Torsten talat om att starta en ny grupp efter sommaren och då är de sugna på  en lite  större utmaning, att ta sig an en grupp med bristfällig  skolunderbyggnad, så att de är bättre förberedda när det  blir dags  för SFI ”på riktigt”.

Jag frågade Elvy hur hon orkade  hålla  på. (Hon har fyllt 72 men det får jag inte tala om.) ”Orkar? Jag blir piggare för varje dag, även om jag kan vara trött i huvudet när jag kommer hem, då tar jag en promenad. Det är Gud som ger mig kraft.”

Och nu blir det David mot Goliat. Fotboll Island – Portugal.