Dagen efter - eller heter det dagur eftur?

Jag hade lite bryderi  med vilket lag jag skulle hålla på  i kvartsfinalen i lördags. Hade jag varit hemma i  Ascona så hade det nog varit en plikt att hålla på Italien, men jag bestämde mig faktiskt för  att hålla på Tyskland. Men sen var det detta  med att avgöra en match genom straffsparkar. Inte bra. Men när det var avgjort så var det ändå rättvist att Tyskland vann.

Lotta och Dwight kom hit igår  vid sextiden, då hade  de först varit på  gudstjänst i Örebro  och ätit lunch på vägen hit. Det var verkligen roligt att de kom hit så att Elvy får träffa dem. De har rest via  Tyskland och Danmark och varit en hel vecka i Västergötland, Lottas pappas hemtrakter. Östra och norra  Västergötland är tydligen  ett område som man borde besöka. Jag minns att när Rickard och jag körde från Hudiksvall ner till Göteborg, så beklagade han att vi kom så sent till Skara att vi inte  kunde  se glasmålningarna inne i kyrkan där. Dwight sade att de hade gått runt där i nästan två  timmar och sett på dem och berättat för varandra vad bilderna föreställde – ”precis som om vi var okunniga om Bibelns berättelser” sade Lotta. Båda hade nackspärr dagen därpå. Sen var det slottet på Läckö som var ”sagolikt” – och en hel del annat som tydligen inte  var så väderberoende.

Rickard letade reda på sin farfars gård utanför Blidsberg när vi passerade där hösten 2012, men då verkade den vara förvandlad till  ett hel vanligt nytt bostadshus med ett par stora uthus och ingen var hemma. Nu hade Lotta och Dwight varit där och även träffat ägarna. Det ursprungliga bostadshuset hade rivits 2001, och innan dess  hade flera av  ekonomibyggnaderna försvunnit. Ägarna hade bott där sedan 2009 och av de kvarvarande ekonomibyggnaderna  användes en till vinterförvaring av husvagnar och husbilar och i den andra hade några motorintresserade killar plats att meka med sina stora amerikanska bilar.

Vi fikade förstås när Lotta och Dwight kom och då blev det lite känslosamt när  Elvy gjorde  något som hon menade att hon borde ha gjort för länge sedan, tackade Dwight för  att han tog tag i saken och engagerade en ”private investigator” som letade reda på henne så att vi fick kontakt. Märkligt  nog, så saknade ingen av oss den andra, vi hade bra liv på var sitt  håll, men allt blev så mycket bättre sedan. Elvy berättade om när vi för tre år sedan fick tillfälle att komma in i huset här, som  då för tillfället stod  tomt, hur hon just då bara visste att här skulle hon bo. Först planerade hon att bo kvar i Toronto och vara här på sommaren, sen blev hon övertygad om att lämna Toronto och flytta till Uppsala och ha  fritidshus här och nu har hon en lägenhet i Uppsala  där hon nästan aldrig är, ”det är här som jag lever och jag är så lycklig över den vändning  som mitt liv tog tack vara att du envisades med att leta reda på mig,” sade Elvy och gav Dwight en kram och inget öga var torrt….

Och sen var det kvartsfinalen… Resultatet var väntat, hade Island  slagit ut värdnationen ur EM så hade det blivit en skräll utan like. Det var ingen bra match alldeles oavsett vem som vann, men vi satt kvar tills  det var slut. Nu hoppas jag att Tyskland slår ut Frankrike i semifinalen. Något straff skall de väl få!

Sent igår kväll kom det sms från Jen. Nu hade de kört via Vesterålen till Lofoten, varit ända ute  vid Å (jo, den heter så, byn längts ut på Lofoten) och i dag räknade de med att komma till Narvik för att sedan fortsätta till Kiruna. Det är ingen snabbtur som de gör! Allt är bara helt  fantastiskt och det verkar som om de haft tur med vädret också.

Nu har  Lotta och Dwight kört till Söderhamn, guidade av Elvy. Det var något som hade gått sönder i husbilen och som borde finnas på en firma där, allt enligt generalagenten för märket här i Sverige. I eftermiddag skall vi ta en långpromenad ute i naturen och I morgon tänkte vi oss  till Järvzoo och på onsdag blir det en tur runt till  Hälsingegårdarna. Eller tvärtom. 

Europa, fotboll och rabarberpaj.

Det var med förfäran som jag hörde att valet i Österrike skall  göras om – nu har högerextremisterna en ny chans och de krav på olika  ” -exit” som nu kommit i olika länder efter valresultatet i Storbritannien kommer inte att hjälpa dem som vill  se ett demokratiskt, öppet Österrike. Vart är Europa på väg??? Igår eftermiddag lyssnade vi på  Sommar i P1 – en ung kille från Afghanistan berättade om sin bakgrund och om flykten till  Europa. Det var en skakande berättelse och ändå – så vanlig.

Nu när jag har läst lite mer i de engelska  dagstidningarna på nätet, så framstår Brexit som en verklig katastrof – eller ett mycket dåligt skämt. Rickard menade att Lisa och Robbie hade valt fel, när de valde att flytta tillbaka  till England, men jag tror faktiskt inte att det har  så stor  betydelse för dem. Byggföretaget jobbar mest med ombyggnader och nog är  det så att vid en ekonomisk kris blir det färre nybyggen och stora projekt, man får försöka hålla det som finns i stånd.

I kväll blir det ingen aktivitet i uthuset Varför det? Svaret är Tyskland-Italien. Jo, vi skall se matchen också. Fattas bara annat!

Igår var det en riktig festkväll. Wales slog Belgien. Vi som har rest på Llangollen Canal håller förstås på Wales.

I morgon eftermiddag kommer Lotta och Dwight. De försäkrade sig om att vi också skulle  se matchen Frankrike - Island, de har tv i husbilen men antennen fungerar inte helt ok.

 Här regnar det och kommer att  regna hela dagen  - men i morgon, då blir  det riktigt  fint väder och med undantag av tisdag eftermiddag så ser det ut att bli fint väder flera dagar framåt. Lotta frågade  vad Hälsingland  kunde bjuda på  och jag talade om Hälsingegårdarna och Järvzoo och det nappade Dwight på med en gång, han vill gärna se de nordiska  ”vilda  djuren”.

Nu blir det snart eftermiddagskaffe med nybakad rabarberpaj. Elvy är en mästare i att göra fina pajer. Hon kavlar ut tunna bottnar  och använder överskottet av deg till  snygga mönster ovanpå. Vaniljsås förekommer inte här, det blir vaniljgrädde. Ibland spetsar hon vispgrädden med lite Lemon Curd till omväxling. Det tipset får ni alldeles gratis.

Kommer det att fungera med Zlatan i Man United?

Igår var en man från husföretaget här med tre olika ritningar. Elvy behövde inte bestämma sig med en gång, men det blir nog ett av husen, det som både till planlösning och exteriör mest borde likna det hus som en gång stod här. Hall, storstuga med köksdel, badrum och två små sovrum. Det är på 48 kvadratmeter och det är väl utnyttjade  ytor. Huset är nästan exakt lika stort på längden som husgrunden är, men det kommer att bli  större på andra hållet, men det syns ju inte framifrån. Däremot så blir det förstås lite högre, men det får man väl finna sig  i, ingen vill ju slå i skallen varje  gång  man skall passera en dörröppning.

Nästa projekt, vilket skall utföras omgående,  det är  att ordna med  en ”husbilsparkering”. Det blir inte så omfattande, gräset skall klippas och en elkabel skall införskaffas idag. Sen får vi se när  Lotta och Dwight kommer. De håller på att pricka av alla turistmål i Västergötland.

 Jen och Nigel  har varit i Tromsö och tog sedan vägen via Vesterålen mot Lofoten. De hade en resplan men den har redan spruckit, det fanns mycket intressant att se uppe i Nordnorge.

När Lotta nämnde de platser och sevärdheter som de besökt så känner jag  att mina kunskaper om svensk geografi inte är vad de borde vara. Vid vissa  tillfällen, när jag påtagligt insett detta så har  jag  satt mig med en kartbok och försökt memorera var städer och större platser ligger men sen faller det ändå i glömska.

Och så var det då Zlatan som kommer att spela i  Man United. Kommer hans fixstjärna  att lysa lika klart där som i PSG? När jag växte upp så höll vi ( d v s killarna  på kåren och även min pappa) på Man City. Sen dalade City och United spelade upp sig.  Jag fortsatte ändå att hålla på City men om sanningen skall  fram så var jag inte  särskilt intresserad.  Mitt fotbollsintresse gäller mer de underhållande matcherna i EM och VM-sammanhang. Vi såg på Portugal- Polen to the  bitter end igår. Nej, jag  var inte så glad när  det blev förlängning, då började mina ögonlock att dala. Sen blev jag förstås  klarvaken när  det blev straffar som skulle  avgöra. Jag tycker att det är  ett orättvist sätt att avgöra en match men vad är alternativet – sudden death, nej då kunde matchen ha  hållit på i minst en timma  till… Eller kanske ännu.

Nu kommer Elvy med inköpslistan, jag har blivit beordrad att åka och handla för helgen. Hon skall göra rabarberpaj och ordna med lunch. Då får jag förtroendet att sköta inköpen.

Fäbodjänta för en dag

Idag har vi besökt tre fäbodar. Ingen av dem är i bruk längre men de blir ändå omskötta och på en av dem har man planer på verksamhet nästa år. Vi fick höra berättelser om hur man levde på fäboden under sommaren och om de gårdar som hade djur där sommartid. Vi fick ”fäbodmat” till  lunch och eftermiddagskaffet var kokt över öppen eld och till det fick vi tunnbröd  med messmör. Jag har varit på besök på en støl någonstans bortåt Myrland (på vägen mellan Hol och Aurland) och kulturen var nog ganska  lik, men den svenska  fäbodmaten var godare än den norska ”stølsmaten”. Jag funderar på om jag  någonsin har druckit kokkaffe tidigare. Det var väldigt varmt – vi blev varnade i förväg!

Vi  fick en hälsosam långpromenad i varierad terräng och nu får vi se om det blir träningsvärk i benen  i  morgon. Vädret var perfekt, inte för varmt och halvmulet.

I går kväll var det dragspelsövning här. Bengt-Göran kom hit för att träna några gamla läsarsånger tillsammans med Elvy. De fick hålla till i uthuset. Hon spelar riktigt bra, men har inte  vågat spela offentligt  tillsammans med B-G och Willy. ”Offentligt” betyder i det här fallet sammankomster i uthuset. Irene, alltså B-G:s fru och jag såg på Allsång på Skansen och Morden i Midsomer  och sen fick B-G vackert stanna här tills det var slut. Det var ett ovanligt bra  avsnitt. Irene var lite  störd av att den kvinnliga  prästen var mycket lik en pastorspraktikant som de hade i församlingen för många år sedan. Det var nog mest frisyren.

Det är intressant hur vissa tv-program får kultstatus och vilka  krav man lägger på programledaren . Jag tyckte nog  att Sanna Nielsen klarade sig bra,  men Irene hade vissa  synpunkter, inte minst  på valet  av allsånger. Jag har förstått  att inget  går upp mot Lasse Berghagen, med Måns Zelmerlöv som god  tvåa. Nästa veckas speciella allsång,” Vi bor  på landet” såg Irene fram emot och hon trodde att den fanns på You Tube. Jag kollade nu och fick  mig ett  gott skratt, så roligt och vilken äkta sångarglädje!

På tal om TV-program så undrade Elvy över rubriken på  gårdagens blogg. Man skall  ha husbil  får väl sägas vara en modernare version av Man skall  ha husvagn. Nu har jag också hittat den m fl på You Tube, så att Elvy kan få njuta av detta högklassiga stycke. Men egentligen skall man se hela originalversionen av TV-serien  Macken. Jag skall kolla om den finns på DVD. Det är definitivt  något som  hon har missat.

Dagens finkulturförmedling för er ute i stora världen:

https://www.youtube.com/watch?v=cJy60UrPXZ8

https://www.youtube.com/watch?v=H3V_SPUdLIA

Man skall ha husbil....

Igår kväll  ringde Lotta och frågade om de kunde  komma och hälsa på. Jag blev lite konfunderad, men de hade skaffat husbil och hade rest via Danmark till Göteborg och var  nu i Lottas pappas hemtrakter, en by som heter Blidsberg och som ligger nära Ulricehamn. De skulle turista där ett par dagar och sedan komma hit upp. Jag blev jätteglad, nu får Elvy träffa dem. Det var genom Dwights resoluta agerande och att  han hade rätt kontakter som Elvy och jag kunde mötas igen.

Jen och Nigel reser med sin husbil uppe i  Finnmark och tycker att det är en helt magisk natur. I måndags var de på Nordkapp och  sen skulle  de vända söderut mot Alta. Husbilen är en bra uppfinning, särskilt när man är i Skandinavien. Man kör  så långt man känner för och letar reda på en lämplig plats att parkera för natten – om man nu inte längtar efter sällskap av likasinnade eller behöver få tag i en tvättmaskin. Det finns stora likheter med livet i en kanalbåt – men då har man inte så stora  möjligheter till fritt vägval förstås.

Tänkt så priviligierade innevånarna i Finland, Norge och Sverige är! Jag trivs bra i Ticino, men den friheten man har här, den har vi inte där. Det är alldeles för tättbefolkat och naturen begränsar tillgängligheten även om man har fritt tillträde till det mesta av bergsområdena. Här kan jag gå i stort sett var jag vill, det som begränsar är egentligen bara betesmarkerna. Just nu hör jag avlägset åskmuller men här skiner solen. För en stund sedan var vi ute och plockade blå midsommarblomster och prästkragar, kollade hur det ser ut med tillgången på blåbär framöver  och konstaterade att det nog lär bli lingon i år också.

Vi såg England-Island igår. David vann över Goliat, alltid lika  kul! Jag gick snabbt in på några av de engelska dagstidningarna och ett par av dem konstaterade att nu har England  lämnat Europa två gånger på mindre än en vecka.

Jag tänker stanna här hela sommaren. På torsdag kommer det ritningar på bygget som Elvy planerar och sen hoppas hon att det går snabbt att lämna in handlingarna till kommunen. Det är oklart om hon behöver ett formellt bygglov, men Elvy tar hellre det säkra före det osäkra. Sen skulle hon helst se att huset kommer på plats innan vintern.

Alice, Elvys väninna i Toronto kommer hit sista veckan i  juli. Hon hade helst velat vara här under den ljusaste tiden av sommaren, men det var både bröllop och födelsedagar som skulle  firas i juli. Elvy tröstade(!) henne med att hon kommer  till kräft- och surströmmingssäsongen istället.

I morgon skall  vi  på  ”fäbodvandring”. Sex kilometer,  grova skor rekommenderas. Det skall bli spännande. Vädret ser ut att bli perfekt för  sådana övningar.

Nödvändigheten av bön.

Ända sedan Elvy flyttade in i huset här för snart tre år sedan, hennes föräldrahem, så har hon fortsatt med det som man alltid hade gjort här, läst Bibeln och bett varje morgon. Morfar och mormor  flyttade in här sent på hösten 1934. Morfar gick hem till Gud 1975, men mormor bodde kvar här tills hösten 1988.

”Jag undrar hur många gånger man haft en liten morgonandakt här i köket” sade jag nu på morgonen. Vi började räkna och kom fram till  att det måste ha varit mer än tjugotusen små morgonandakter. Egentligen fler, menade Elvy, eftersom mormor och morfar åt frukost först, innan han cyklade iväg  till jobbet och sen fick  hon och Alf-Bertil turas om att läsa ett par bibelverser när de  åt frukost och så bad mormor tillsammans med dem innan de gick iväg till  skolan.

Det var inget konstigt eller krystat över de här  tillfällena, det ingick som en fullkomligt naturlig del i dagsprogrammet. När sedan Elvy började läsa i Uppsala, så hoppade hon över morgonandakten, den hörde samman med en annan period i hennes  liv och det var inte förrän hon hade övernattat första gången här, som hon kände att morgonandakt hörde samman med huset. Först var det kanske av nostalgiska orsaker, men sedan blev det en vana som blivit en nödvändighet.

Mormor var verkligen en bönemänniska. Jag upplevde aldrig henne som salvelsefull, det var vardagsspråk och  en konkret framställan av det hon ville tala  med Gud om. Och så tackade hon Gud, hon hade så mycket att vara tacksam för.

 Jag har nog skrivit om det här tidigare, men jag berättar det en gång till. Jag började vara hos  mormor på loven när  jag var sex år. Mormor läste Bibeln och bad när vi ätit frukost men sedan under dagen så ville hon sätta sig  ner ensam med Bibeln och för att  be och då föreslog hon att jag antingen skulle sitta i köket  med mina målarböcker eller  gå ut och leka. 

Först så tyckte jag att det var helt okej, men sen så kom jag på att jag var ju där  på loven för  att vara tillsammans med mormor och varför fick inte jag  vara med då? Jo, mormor förstod hur jag menade och hon fick dela sin privata  bönestund med mig men då skulle jag också be. Jag fann snabbt böneämnen, min kompis Sarah hemma i Sale hade en hundvalp som hade problem med en tass, i granngården fanns det en kattunge som hade inflammerade ögon och jag hade hört antydningar om att man kanske skulle avliva kattungen. Det direkta  bönesvaret som  jag fick, det var att kattungen blev bra i  sina ögon. Mormor  förklarade  att Gud hör  när  vi  ber, men det är  inte  säkert att vi alltid får  som vi  vill. Men jag förstod ju att Gud naturligtvis ville  att  kattungen skulle  bli  frisk. När jag kom hem igen hade hundvalpen blivit bra i sin tass, att det hade skett efter medverkan av en veterinär, det var oväsentligt. 

Jo, jag bad varje dag om vackert väder. För mig som bodde i ett storstadsområde, visserligen i en villaförort var det en helt annan frihet att kunna gå ut i naturen, oavsett årstid. Vi hade en del diskussioner om sommarvädret, mormor förklarade att det  fanns de  som också  bad om regn för att djuren skulle få mat och att skördarna skulle  växa till sig.  Då bad jag  om regn på natten och fint väder på dagen. Jag undrar om inte mormor hade svårt att hålla sig för  skratt då.

Mormor lade grunden till något hos mig. Att tala med Gud har sedan alltid varit naturligt för mig, både i med- och motgång och jag är övertygad om att många saker som oväntat blivit riktigt bra, det har varit bönesvar som jag fått tacka Gud för. Mormor  hade  en bönelista i sin Bibel. Den reviderades gång på gång, när  bönesvaren kommit. Jag har aldrig haft det, har  många gånger funderat på att göra en sådan men det har aldrig blivit av. Jag ber lite mer ”ad hoc” men det går nog bra det med.

Det var ingen av oss som bad om fint väder idag, men det har vi fått. Tack för det! Nu blir  det elvafika vid söderväggen.

Annandag midsommar. - men så heter det väl inte?.

Då var det dags att summera midsommarhelgen. Resultatet av omröstningen i Storbritannien överskuggade förstås både dansen runt  midsommarstången och kvällens  sill  och potatis. Känner mig inte särskilt  ”brittisk” det är ju  faktiskt tjugo år sedan jag flyttade  tillbaka till Sverige, men jag tror  att jag fortfarande kan förstå rätt väl hur resonemanget bland gemene  man har gått.

Engelsmännen har sin stolthet, ingen skall komma och tala om för  dem vad man skall  göra, hur man skall  göra  och vad som är  bäst för dem. Det skall  de själva bestämma. Skottarna har en lång tradition av att vilja  frigöra  sig från Englands inflytande, nu får de chansen en gång till  att kunna bli  självständiga och nog är det ett hälsotecken när innevånarna i Nordirland ser fördelarna med att förenas med Republiken Irland.  Nationsgränser är något som skall kunna förändras om folkviljan tydligt vill detta.

Och sedan sätter det politiska spelet igång. Vad då? Utträda ur EU? Det här var en rådgivande folkomröstning och det resultatet använder vi  som vi vill och begär utträde när vi anser att det är lämpligt. Jag anser att man faktiskt  får ta konsekvenserna av resultatet och börja procedurerna  kring utträdet snarast och också ta konsekvenserna av den desinformation som brexitförespråkarna stödda av tabloidpressen helt enkelt lurat gemene man att  tro  på.

Nej, då var det roligare med dansen kring  midsommarstången. Dragspel och fiol och söta ungar som dansade små  grodorna och alla de andra sånglekarna. Det var definitivt  inget fel  på kaffet  med hembakat som hembygdsföreningen hade ordnat med. Till  avslutning sjöng alla Idas sommarvisa och himlen var blå. På kvällen blev det knytkalas med sill och potatis i uthuset. Vi blev tjugofem stycken och det är så många som får plats om man skall  ha armbågsrum för  kniv och gaffel. ”Uthuset” har verkligen blivit en samlingsplats, det är förstås enklare  att samlas där än i hemmen. Dels har man inte plats för så många och sen har man väl ändå vissa  krav på sig själv  att det skall vara välstädat när det kommer  hem folk. Kvällen blev sen och myggorna mätta.

Midsommardagen var det gudstjänst och sen tog vi det mycket lugnt resten av dagen. Idag har vi varit på  långpromenad tillsammans med Maj och hund. Tänk att det kan bli så mycket trevligare när man har med en hund i sällskapet när man är ute på promenad. Men vi vågar inte gå var som helst , det finns björnar här i trakten och har björnhonorna ungar, då får man passa sig. Men i stort sett, så är björnarna mer skygga för människor  än vad vi har anledning att  vara rädda för dem.

Jen har sänt sms från östligaste  Finnmark. De har  varit i Kirkenes, Vardö och Vadsö och firat Sankt Hans med bål vid stranden av Barentshavet och nu idag kör de västerut. I morgon har de planerat för ett besök på Nordkapp, vädret skulle vara gynnsamt för  detta. 

Brexit, Bremain och så Trump.

Gråväder idag, men inget regn i sikte förrän sen eftermiddag eller kväll på midsommaraftonen. Bra, då blir det nog dans runt  midsommarstången för  barnen i alla fall. Sen får de vuxna äta sill och potatis inomhus.

 Igår hade svenskkursen sin avslutning. Av de ursprungliga fjorton deltagarna är det nu nio  kvar. Fem är igång med praktik på olika vårdinrättningar, tre kommer att sätta igång efter sommaren och två skall börja en intensivkurs i yrkessvenska. Resten har kontakter på olika ställen så det ser riktigt bra ut  för  den här  gruppen. Men det är ju personer som har  en attraktiv yrkesbakgrund och som är resursstarka.  Jag tycker att Elvy och Torsten skall vara riktigt stolta över det här resultatet, trots att vissa av Migrationsverkets personal och inte minst en föreståndare på en förläggning inte alls  var positiva till deras initiativ.  I september räknar de med att dra igång på nytt, men då med en grupp om åtta kvinnor som har en mycket bristfällig skolunderbyggnad.  Det blir nog en utmaning.

Och så var det Brexit och Bremain. Jag är ganska övertygad om att Storbritannien kommer att stanna kvar i EU, men säker kan man inte vara. Nu visar jag nog  prov på en häpnadsväckande fördomsfullhet, men jag ser det så här; Det finns en grupp engelsmän  som tror att  imperiet fortfarande finns och att Britannia still rules the waves, stockkonservativa människor  som  ser allt söder om engelska  kanalen som ett hot. Så finns det också en stor grupp människor  som blivit  mer och mer marginaliserade ekonomiskt och socialt som har blivit itutade att EU är ett hot, människor från östra Europa kommer till England och tar jobben för dem. Men den sistnämnda gruppen är inte de som flitigast går till  valurnorna. Och naturligtvis finns det många helt  ”vanliga” människor som tycker att  EU lägger sig i för mycket.

Jag tycker inte att allt med EU är bra, tvärtom jag  tycker att det är mycket som  är dåligt och den parallella statsapparat som växt upp i Bryssel, den är alldeles för  stor  och dyr och hotar demokratin. Ett annat problem är att somliga länder är ”bäst i klassen” och gör  som  magistern säjer, andra struntar i det mesta som  inte är  till direkt fördel  för dem. Och ändå – så behövs  EU som motvikt till ett aggressivt Ryssland, till  de östasiatiska ekonomierna och till ett skakigt USA.

Ja, hur går det där? Stödet för Trump har vissa likheter med stödet för  Brexit i Storbritannien. Här är  det en ultrakonservativ elit och deras svans och på andra kanten i sällskapet vita marginaliserade amerikaner. Hur många av den senare kategorin kommer att vara registrerade i röstlängderna? Det är väl det som vårt hopp får stå till, för med Trump i Vita  Huset, så lär vi inte få en tryggare värld. Jag är ingen anhängare av Hilary Clinton heller, hon tillhör en etablerad maktelit i USA, men hon framstår  ändå som mentalt stabil jämfört med Trump. Och även om jag gillar Bernie Sanders, så inser jag att USA inte är moget för hans politik, men han har startat en önskan om förändring och kanske kommer han att nämnas i framtidens historieböcker som den som startade förändringen av USA. 

Men det som verkligen oroar mig, det är den normalisering av extrema åsikter som försiggår i USA och som har försiggått under en del  år i Europa. Vi ser  hur moderaterna blir alltmer lika Sverigedemokraterna, alldeles oavsett vad de själva anser om det, KD:s profil är inte längre kristdemokratisk utan ultrakonservativ. Man kan dra liknande paralleller med utvecklingen som skett  i Ungern och Österrike. I USA har Trump öppnat upp  spelplanen för de radikala  nationalistgrupperna, de som har en klart nynazistisk profil. Man har inte längre tvivelaktiga åsikter utan ”man tycker som Trump.” Eller: Trump tycker som dem.

I lördags kväll  var några av Elvys vänner här  och samtalet halkade in på Brexit och Trump. Men någon tycker att sådant skall man inte diskutera, en kristen skall vara höjd över detta och lita på att  Gud sköter politiken.

Och nu till något helt annat. Igår var Jen och Nigel i Inari och hade fått åka en lång tur  mellan alla öar  på den stora sjön (på bilkartan kallas den för Enare Träsk) och hade själva fått tillaga piroger på flata stenar över öppen eld till  lunch. Exotiskt så det förslår. Det står inget om mygg och knott. Idag skulle de köra in i Norge till Kirkenes. Då har de avverkat Finland på tio  dagar.

Annars går allt sin trygga lunk här i  Hälsingland. Jag önskar att jag  kunde  påstå att jag laddar för  midsommar, men det gör jag inte. På nätet kom jag in på en diskussion om det skulle vara fem,  sju eller nio  blommor under kudden på midsommarnatten. Nej, jag gör nog hellre en krans och har  på huvudet medan jag  är  vaken. 

Väder, gener och 'äpplepaj.

Elvy påstår att jag tog  med mig regnet från Ticino  och hit. Det regnar här idag, sen skall det bli uppehåll fram till midsommar. Kanske.

Det kom mail från Jen igår kväll. Nu hade de kommit  till Kajaani och räknade med att fortsätta till Rovaniemi idag. Allt har gått bra och  de människor de  mött har  inte alls  varit så tystlåtna som det påstås. Maten är lite märklig men pizzerior finns det överallt. Ortsnamnen tycker de är roliga och det krävs koncentration för att läsa vägskyltarna. De skriver också en utförlig dagbok, det skall  bli spännande att läsa den.

Det har bara varit lätt  regn nu på förmiddagen i Ascona och Regula tog en promenad ner till  mitt hus och kollade så att allt var ok. Det låg rätt mycket skräp och nerblåsta grenar på gatorna, men hos mig såg allt ut att vara i ordning. Det jag är mest rädd för, det är om det kommer in regn på suterrängvåningens insida, där ligger huset direkt mot berget. Nu när det har varit en sådan intensiv regnperiod så har jag ställt ut alla lådor med  känsligt innehåll i ett av gästrummen. Better safe than sorry alltså.

Fotoalbumet som min syssling Mats kom med och som jag tog med till Ascona för att Leo & Co  skulle skanna av det och behandla i ett program som kan restaurera gamla svartvita fotografier, det kommer han  och hämtar i  eftermiddag. Elvy och jag har nu var sin kopia av det kompletta fotoalbumet och dessutom en del fotografier som förstorats upp. Sen får Mats båda systrar var sitt ex av albumet. Som tur är, var fotografierna monterade i ett album med beige sidor, hade det varit mörka  sidor - vilket det ofta är i album från den tiden - så hade det varit mer problematiskt att scanna av och behandla bilderna.

Jag tror att jag har nämnt det tidigare, jag hade aldrig ens sett en bild av min morfars föräldrar eller morfars syskon förrän Mats kom med albumet. Vid ett tillfälle så frågade jag hos  lokaltidningen om de hade någon bild  på morfars far från t ex en dödsruna, men de hittade inget. Nu vet jag hur både morfars far och hans mor  såg ut och på något sätt, så stämde det rätt väl med hur jag hade föreställt mig. Han var lång, grov och såg mycket bestämd ut, hon var mörkhårig och finlemmad och såg bra ut, men sorgsen.

Elvy är lik mormor, oerhört lik faktiskt. Hennes bror Alf-Bertil  var lik morfar, men å andra sidan hade mormor  och morfar ”äktenskapstycke” – över medellängd, slanka, mörkhåriga och faktiskt rätt lika. Det finns likheter mellan morfar och hans föräldrar, längden hade han efter sin far, mörkt hår och utseendet lite efter sin mor. Tyvärr har jag aldrig sett  några  fotografier av mormors föräldrar. Hennes mamma dog i spanska  sjukan 1918  och hennes  far omkom i en olycka under skogsarbete 1925.

Jag är lik min farmor till utseendet, men längden har jag efter Elvy. Det sägs att generna för mörkt hår  och bruna ögon är dominanta. Jag har fått blont  hår och bruna  ögon från min farmor, Elvy har  mörkt hår och gröna ögon, precis som sina föräldrar.  

En av mina vänner har berättat att när hon läste  böckerna om Anne på Grönkulla, så föreställde hon sig att syskonparet Matthew och Marilla som  tog hand om Anne, såg ut som hennes morfar och mormor. Många år  senare visade tv en serie, baserad på böckerna och till hennes häpnad var de båda skådespelarna oerhört lika hennes morföräldrar, enda skillnaden var att mormor var lite  smalare än ”Marilla”.

Det var lite funderingar om gener och nu är det dags för mig att laga lunch, vi brukar turas om. Idag blir det pasta med grönsaker och lite överbliven lax. Det skall  jag nog klara  av. Elvy har just gjort en äpplepaj som vi skall bjuda Mats på.

Det regnar i Sverige också. Men bara lite.

Jag fick nyss sms från Regula. Regnet vräker ner i Ascona. Jag kollade vädersajten Meteo centrale där man har tagit till den lila färgen för  verkligt extremväder. I mer ”normala” fall nöjer  man sig med rött när regnet vräker ner. Jag undrar förstås  hur det är uppe i de mest utsatta bergsbyarna. Där hade man väl lyckats laga vägarna  provisoriskt efter de senaste regnen, nu lär de få göra om det jobbet.

Marken är mer än mättad av de tidigare regnen och även små vattendrag svämmar över. Jag har kollat några av nättidningarna och man talar om katastrof för jordbruket i stora delar av alpregionen och därmed stigande livsmedelspriser. Man har inte kunnat ta in höet  och då stiger mjölkpriset. På grönsakstorgen är det betydligt färre försäljare, det som säljs är importerade grönsaker. Det kommer inte att bli  något bra år för vinodlarna heller.

Vart är världen på väg? Tvivlarna och de som av kommersiella skäl förnekar den globala uppvärmningen menar att detta är bara ”naturliga” växlingar i klimatet.

Det regnar  här också, kommer att göra  så - mer eller mindre  - ända fram till  midsommar. Men när det är uppehåll så går det utmärkt att ta en promenad, marken är inte övermättad av regn. Och förresten, nu känner jag att det är skönt att få ta det lugnt, läsa gamla svenska veckotidningar  eller bara sitta och se ut genom fönstret.

Elvy är inte hemma, de har sin svenskkurs från ett  till fem på  eftermiddagen. Den inkluderar en helsvensk fikastund – svenskt kaffe, bulle och minst en kaka. Det ingår också i integrationen.

Elvy avslöjade sin allra nyaste plan när vi  kom hit  igår. Det finns en synlig husgrund snett bakom bostadshuset. Mannen som var här och såg på uthuset förra sommaren trodde att det hade funnits en undantagsstuga där en gång. Nu tänkte hon bygga ett hus där, samma storlek på framsidan som det gamla  huset, men utöka  det lite på baksidan. Byggfolket på kommunen verkar inte ha något emot detta. Jag frågade om hon hade tänkt sig det  som gäststuga, men hon hade tänkt att jag kanske ville ha  det som mitt hus. Varför  inte? Vi trivs så bra tillsammans, men har olika vanor. Jag är  kvällstrött och (relativt) morgonpigg, hon är precis  tvärtom.

Jo, jag måste berätta finalen på min tågresa. När jag reste på mig för  att ta  på  jackan, så kom den lilla tjejen fram till  mig. ”Ska din kille  hämta dig nu,” frågade hon, Innan jag hann svara så fortsatte hon ”men du är så gammal  så du har nog en gubbe som hämtar dig.” – ”Nej, det är faktiskt min mamma som  hämtar mig.” Hon såg tvivlande på mig  och sade ”skall din MAMMA hämta dig”.

Tänka sig…. Jag hade fått resa på tåget alldeles själv men sen blev jag hämtad av min mamma.