Och så var det tisdag.

Dagens stora händelse är att Nigel  har köpt ett dragspel av mannen som Elvy också köpte sitt hos. Han var lite smickrad av att få sälja till  en amerikan som bor i Schweiz. När Nigel fick pröva så blev det ett pianodragspel, han har elementära kunskaper i pianospel. Jen var måttligt glad men hon kunde ändå inte låta bli att pröva lite, hon är ju rätt duktig pianist. Hela kvällen satt B-G, Elvy och Nigel i uthuset och spelade (försökte spela) Drömmen om Elin. Det låter…. och så skrattar de hysteriskt ibland. Jen och jag försökte se på Allsång på  Skansen. Försökte alltså.

Idag har vi hittat årets första kantareller, nästan en liter jättefina små knubbiga. I morgon skall vi kolla ett annat kantarellställe, sen blir det ugnsomelett med kantarellstuvning till lunch.  Jen och Nigel tycker att det är så fantastiskt med allemansrätten, vi har också plockat lite blåbär i en sydslänt, men inne i skogen är de inte mogna ännu.

I morgon kväll blir det ”dragspelsträff” i uthuset. Elvy har bett några av sina vänner komma så att Jen och Nigel får träffa dem och vice versa. Det där med dragspelsträff skall man nog  inte ta alltför bokstavligt. Det blir nog lite mer av jamsession med dragspel, fiol och ett par gitarrer.

Och nu skall jag sova. Jag kommer nog att drömma om Elin,

Måndag förmiddag och solen skiner.

Elvy tycker att Brexit och händelserna i Turkiet tar alltför mycket av min energi. Det kanske  är så, men har man läst på LSE, som faktisk inte heter London School of Economics utan London School of Economics and Politics, så börjar man analysera så fort något intressant eller otäckt händer. Vi kan inte stänga till öronen för vår omvärld, då står vi där en vacker dag och säjer ”det hade jag inte en aning om”. Och i dag börjar republikanernas partikonvent.

Men en liten rolig bild kan jag väl få visa er. Den finns i  The Guardian med texten:

”Larry, katten som bor i 10 Downing Street och Palmerston, utrikesdepartementets katt förbereder sig för strid.”

Notera att katterna heter Larry och Palmerston, inte  Theresa och Boris.

För att nu balansera mitt intresse för politik, så kan jag tala om att vi hade en sån fin morgonandakt tillsammans, vi flyttade ut frukosten – det var ett underbart väder och Jen läste Ps 19:

The heavens keep telling the wonders of God and the skies declare what he has done.

Sen satt vi kvar en stund och letade efter flera bibelord som talade om Guds skapelse och dess skönhet. Elvy fick brygga ytterligare en omgång kaffe!.

Programmet idag? Besök i en hälsingegård och i eftermiddag  kommer B-G hit för att prata dragspel med Nigel. Nu har han fått för sig att han skall skaffa ett dragspel, men vet inte om det skall vara ett knapp- eller  pianodragspel. Jen säjer att det spelar väl  ingen roll, han får sitta i källaren och spela. Nigel menar att det känns mer som en rolig utmaning att försöka traktera ett knappdragspel.

Det här blir nog en intressant dag. (Elvy håller på knappdragspel.)

Några rader innan jag borstar tänderna

Jen och Nigel anlände punktligt klockan två igår. Lunchen var klar och efter den blev det en väldig aktivitet – städning av husbilens insida och tvätt av utsidan. Samtidigt var det full aktivitet i tvättmaskinen, så nu är de färdiga för nya äventyr – men först skall  de ta det lugnt några dagar här hos oss.

När vädret inte visat sig från sin allra bästa sida har de satt samman ett jättefint bildspel från sin resa. De var kanske mest förvånade över att det var så lätt att få kontakt med folk i Finland. De hade hört att finnarna var tystlåtna och tillknäppta. Sen hade de haft tur, när de var på Nordkapp hade himlen varit klarblå, inte ett moln på himlen. Jag har hört om de som varit där både två och tre gånger utan att kunna  se ett dugg, dimman har legat tät. De har verkligen tagit för sig på den här långa resan, har faktiskt trots allt haft tur med vädret. Elvy frågade hur lång tid de tänkte ta på sig för  att köra  till  Norge och se sig om på Vestlandet och sedan i Danmark. ”Nu har vi ren bil och rena kläder så vi kan väl vara ute en månad till,” svarade Nigel.

I dag har det varit gudstjänst, långpromenad och så har Nigel försökt sig  på att spela dragspel. Jo, han kan nog lära sig om han lägger manken till. Jen tyckte inte att det var någon njutning men övning ger färdighet.

Vi har diskuterat utvecklingen i Turkiet, Elvy har både CNN och Sky News. När jag igår hörde att ”kuppen” var på väg att misslyckas, så tänkte jag en sak – men förkastade den för SÅ paranoid är jag väl ändå inte. Ligger Erdogan bakom alltsammans och har han på något vis orkestrerat det hela? Nu har vi hört kommentatorer som säjer att det inte  är uteslutet och  att det  dels är ett sätt för honom att få mera makt, dels ett sätt att försöka tvinga USA att utlämna Gülen. Dessutom har det ju från Erdogan kommit antydningar om att USA haft ett finger med i kuppförsöket. Visst spekuleras det hit och dit och man får välja de förklaringar som man tror  är  rimliga -  men att det är något skumt med det som hänt, det är odiskutabelt. I så fall har han kanske haft Adolf Hitler som förebild, minns ni  riksdagsbranden 1933 som gjorde att Hitler kom till  makten? (Nej, minns gör ni förstås inte men ni läste nog om det i skolan.)  

Och nu är det god natt efter en intressant dag. I morgon är det måndag.

Turkiet

Jen smsade just och meddelade att de startar från Tännäs nu, kan man lita  på Google maps (och att de inte hittar någon intressant avstickare på vägen) så bör de vara här vid tvåtiden.

Det blev en intressant kväll i går med nyheterna från Turkiet och nu var jag uppe kvart i sju och kollade nyheterna, både på tv och nätet. Turkiet är intressant, befinner sig i skärningspunkten mellan ”nu och då”, öst och väst, sekulärt och muslimskt, diktatur och skendemokrati. Och så har vi kurderna och PKK, närheten till Syrien och IS.

När jag läste på LSE så gick ett kristet kurdiskt syskonpar  där. Deras far, som hade något slags ledarposition bland kurderna hade dödats och då fick de ge sig iväg till  England och bodde tillsammans med sin politiskt aktiva  mamma i London. Mamman dödades när hon gick från deras bostad över gatan till busshållplatsen. Den påkörande bilen försvann spårlöst och polisen var övertygad om att det var ett mord med politisk bakgrund. Syskonen fick då resa till USA och fortsätta sina  studier där, såvitt jag  vet fick de även en ny identitet. Men innan det här hände, så lärde jag mig en hel  del  om situationen för kurderna i Turkiet. Nu har mycket hänt sedan dess, det här var  för drygt tjugo år sedan, men jag  har försökt att följa  med utvecklingen i  Turkiet och Erdogan är  definitivt ingen favorit. Han har en plan att stegvis ta total kontroll över landet och effektivt tysta oliktänkande. Och så vill  han att Turkiet skall bli i  medlem av EU. Glöm det mr Erdogan! Å andra sidan kan man inte dödskallemärka honom, Turkiet är  ett NATO-land och så har vi alla flyktingarna som finns där.

Nu lämnar jag storpolitiken för  en stund och ägnar mig  åt  att  förbereda lunchen. Jag har utlovat en sådan, oavsett  när Jen och Nigel  kommer. Elvy har kört väg för att handla.

Jag skulle just stänga av tv:n och då hörde jag att Angela Merkel sagt att Erdogan är demokratiskt vald. Hon är förstås tvungen att säga det just nu, men jag tror  inte att hon är helt  övertygad om att valet var demokratiskt och säkerligen inte om att framtiden för Turkiet blir demokratisk.

INTE NU IGEN!!!

Ytterligare ett terrordåd. Elvy ringde till sin väninna Anita, som har två barn som bor i södra Frankrike, men både hon, barnen och deras familjer befann sig sedan i lördags tryggt i en stugby på Gotland – men just då regnade det förskräckligt. Hon hade föreslagit barnen att ta med familjerna till  Sverige på semestern och de hade tydligen inte varit särskilt  svåra att övertala, tvärtom. Och regnet går väl över så småningom.

Jag ringde till Marlene, hon var på jobbet och kunde inte prata, men hann berätta att en kvinna  från Agno i Ticino hade dödats och att hon inte kände till att  någon i vår bekantskapskrets skulle ha befunnit sig i Nice. Nu, just innan jag började skriva här, så skall också ett schweiziskt barn finnas bland offren, men om barnet har dött eller är skadat är oklart.   Man är faktiskt mest angelägen om att höra att ”nära och kära” och även lite  mer ytliga bekanta inte råkat illa  ut. Sen må det vara hur hemskt  som helst med 84 döda, varav tio  är barn. Hur länge skall terrorn fortsätta och kommer den att sprida sig till övriga Europa?

Jen och Nigel kommer hit  i morgon, det har de bestämt. Idag skulle de ta en liten extratur in i Härjedalen, myskoxarna i Tännäs skulle få besök. Nigel  påpekade hur lyckliga vi kunde vara som inte behövde tänka på terrordåd. Visst är  vi det, men var slår de till nästa gång?

 I lördags kom det några ”nya” till samlingen i uthuset. Det var hälsingar i förskingringen som var hemma på semester och sedan var det X och Y som var nyblivna pensionärer och som funderar på att lämna Stockholm och flytta hem efter nästan fyrtio  år i Stockholm. Z som är ”nysingel” och som bor i Mälardalen är här för  att kolla om det finns något lämpligt hus att köpa. Hon brukade vara  här hos  sina farföräldrar på loven och som lärare med leg både som mellanstadielärare och ämneslärare i NO lär hon inte ha så svårt att få jobb.

Maj kom ut från ICA när hon såg en dam stå och knappa på  sin smartphone. Det var något bekant över henne och när Maj hade iakttagit henne så klickade det till. De hade jobbat på samma skola i Halmstad för en del år sedan. Maj gick fram och frågade lite försiktigt om det möjligtvis var Z och visst  var det så. Och så var den kontakten återknuten. Idag har Maj och Z varit här och ätit lunch och det blev flera timmars intressant samtal – Elvy är ju också lärare, även om det är mer än 40 år sedan hon jobbade i Södertälje.

Förresten, nysingel är ett bra uttryck. Man behöver ju inte ange om man just har genomgått en skilsmässa, ”bara” separerat eller kanske  t o m blivit änka/änkling. Man är nysingel kort  och gott. Men vad är  sådana som jag då? Vi som aldrig har fastnat i någon relation. Räcker det med singel  eller finns det något bättre uttryck. Jo, jag vet, jag är en gammal ungmö. 44 nästa gång.

Utbudet av hus är inte så stort just nu och mäklarna verkar inte vara på hugget heller. Z vill ha ett hus som inte  kräver alltför stora insatser för  att bli och förbli  beboeligt, det medföljer ingen mansperson vid en eventuell flytt hit. Maj hade fått ett tips , det var ett relativt  nyrenoverat 70-tals hus med  bergvärme som kommer att bli till salu efter sommaren. Hon skulle ordna med kontakten med ägaren. Det är så på en mindre ort, saker och ting ordnas mer informellt.

X och Y, som har en del  släktingar här i trakten, hade fått tips på flera hus, förutom de som finns på  Hemnet. Men då är Y intresserad av att få tag i ett hus som han kan fixa med själv. Det skulle verkligen bli  roligt om X, Y och Z flyttade hit. De heter förstås något annat, men jag har inte informerat om min blogg och då får de vara anonyma.

Jag har faktiskt alltid informerat människor omkring mig att det kan tänkas att de blir omnämnda i  bloggen, är det något positivt eller ett ”neutralt” omnämnande så har ingen haft något emot det. En del annat, som kanske kan uppfattas som personligt eller lite negativt, då brukar jag fråga först och vid en del tillfällen, under de år som jag bloggat, så har jag mörkat  namn och platser när  det funnits något  som jag ändå velat skriva om. En gullig sak hände förra sommaren. Elvy hade bjudit hit några av de damer som mormor umgicks med, det är inte så många av dem som är i livet längre. Då drog en av de rara tanterna ett lite vågat skämt, varvid en något mer datakunnig tant sade ”passa dig så att inte Maria lägger ut dig  på Blocket…”

Dagens geografiläxa omfattade Småland. Det gick bättre än väntat, åtminstone  med städerna för att: Astrid Lindgren kom från Vimmerby, Lena Ph från Vetlanda, Harriet på förlaget från Kalmar, i Eksjö brann det förra sommaren och Jönköping kallas för Smålands Jerusalem. Sen fick jag koncentrera mig på de städer som jag knappt hade  hört namnet på tidigare. Alltid bra när man har en relation till något. Tills  i  morgon är det Östergötland. Inte så många  städer att hålla  reda på där.

Rapport från bagarstugan.

Igår blev det 36 kanelbullar, två mjuka kakor och arton muffins men det är bara sexton kvar. Nu på morgonen har Elvy gjort ett par degar till  småkakor och är jag rätt underrättad så gör hon en stor  morotskaka i långpannan först– en sådan som man skär i  bitar och lägger topping på. Fikabröd har blivit mycket viktigt här i huset, inte minst när vi  väntar Jen och Nigel hit om ett par dagar.

Småkakor är min specialitet, en färdighet som jag tillägnade mig just i det här  köket som sex-sjuåring. Jag fick göra en sats deg och av den gjorde jag tre sorter, schackrutor, skurna syltkakor och så var det alltid ett nytt experiment med den tredje  delen. Mormor hade en ängels  tålamod.

Idag sade Elvy ”göra själv!” när jag började plocka  fram ingredienserna till småkakor. Så jag fick vackert ägna mig åt dagens geografiläxa. I tisdags var det Skåne, igår Blekinge och Öland   och idag Halland. Det här har ju blivit en rolig grej när Elvy talar om för  mig att nu läser du på ett visst landskap och så kollar jag i morgon om du kan det viktigaste. Inte minst städerna, men jag vet att numera är de kommuner och vartenda landskap är  fullt av kommuner av olika dignitet så jag är tacksam över att Elvy nöjer sig med att förhöra  mig på de traditionella städerna samt de största sjöarna, bredaste åarna och högsta bergen.

Halland var inte  så svårt, så när jag har  skrivit  klart här, så hoppas jag att det blir elvafika och sedan skall jag ägna mig  åt mina uppdrag. 

Lotta och Dwight gjorde en snabbvisit i Trondheim och jag tror att de just nu är  på väg till  Geilo. Jen och Nigel har tagit vildmarksvägen i  etapper, har tydligen haft bättre väder än förutspått och räknar med att komma till Östersund i morgon och sedan kanske ta raka vägen hit på lördag – men man kan inte veta säkert. De kanske hittar någon trevlig avstickare på vägen hit. Visst är det charmigt att göra som de har gjort hela  tiden, se till att få ut så mycket  som möjligt  av denna långa resa och inte känna  sig bunden av en fast planering. ”Man skall ha husbil…”

Och så har England  fått en ny premiärminister. En kvinna, vilket egentligen borde kännas bra,  men jag har svårt att känna någon entusiasm. Väljer  man Boris Johnson till utrikesminister så är jag tveksam till hennes omdöme. Eller skall  det vara en rolig gubbe med Trump-frisyr i år? Hon har tillsatt en Secretary of state for exiting the European Union. Varför inte kalla honom,  David Davis, för Brexit secretary med en gång?

Vädret? Molnig morgon men nu börjar solen titta fram lite. Alltid något.

Uppdatering

Idag regnar det lite och i morgon och på torsdag lär det bli  mer regn och kanske åska. Det spelar inte så stor roll för mig, jag har  faktiskt  med mig två tunna böcker som jag skall läsa och ge  omdöme om. Elvy har kört  iväg  för att handla, har bestämt sig för att  fylla på bröd- och kakförrådet nu när det blir ett par dagar som lämpar sig för innesysslor.

Nu på förmiddagen fick jag ”läxa” - att läsa om Skåne på Wikipedia och plugga in Skånes karta. Jag tror att det blir läxförhör i morgon. Elvy säjer att vi tar ett landskap i taget. Så småningom kommer jag väl att sluta göra bort mig.

Lotta och Dwight körde till Östersund igår och idag skulle de bl a köra ut till  Frösön. Ingrid, Lottas mamma spelade gärna från Peterson Bergers Frösöblomster, så därför  ville  Lotta ta en tur dit. I morgon fortsätter de till Trondheim.

Jen och Nigel tar inte den snabbaste vägen hit. När de kom till Vilhelmina måndag eftermiddag så hade de talat med ett holländskt par som hade kört Vildmarksvägen och var helt begeistrade. Så nu är de nog på väg ut i vildmarken. Hoppas att det inte blir för mycket regn. (Jag kollade, Vildmarksvägen Vilhelmina- Strömsund är 360 km, kör man direkt mellan V och S är det 102 km.)

That´s all.

Och så var det måndag igen.

Vilken härlig kväll vi hade i lördags! Uthuset var fullt, vi räknade in 36 personer, men då hade vi förstås fått bära ut borden och sedan komplettera  med stolar från huset. Alla fick sittplats, det var huvudsaken. Det brukar inte vara så många,  men nu blev det ett oväntat tillskott, bl a av semesterfirare. Som tur var, så kunde vi ha dörrarna öppna, annars hade det nog blivit syrefattigt. Elvy har köpt elektroniska ”myggskrämmare” och de verkade fungera.

Dwight slog an tonen genom att sjunga Jesus, Jesus, Jesus sweetest name I know – för säkerhets skull fanns den svenska texten till kören på blädderblock. Sen sjöng vi gamla läsarsånger och annat ur den mer traditionella frikyrkliga repertoaren och mellan sångerna var det alltid någon som ville dela något med oss andra. Dwight bidrog med ett humoristiskt tal (jag fick äran att tolka) och ytterligare två solosånger, He touched me och No one ever cared for me like Jesus. Han hade valt äldre sånger som också finns på svenska. Han har en fantastisk, fyllig röst.  Lotta fick så småningom lämna elpianot och ta hand om den avslutande andakten.  Vi startade klockan sju och höll på till tio, men då ingick det en kvarts bensträckare med kaffe i engångsmugg och kaka till  – men det var några tappra som inte ville gå, så vi hade ”eftermöte” med mera sång och då inträffade ett mindre mirakel – Dwight gick och  hämtade Elvys dragspel och sedan var det bara för henne att använda det - och det gick riktigt bra. Nu finns det inga ursäkter längre!

Igår var Lotta och Dwight med på gudstjänsten och sedan var vi bjudna på middag hos B-G och Irene. När vi kom hem så  talade Lotta om att de faktiskt hade funderingar på att lämna Schweiz, Lisa och Robbie har flyttat tillbaka till  England och Rickard är mer i Norge än hemma hos sig och Henrik, deras yngsta bror, han har Lisettes stora familj på nära håll. Då trodde  jag att de skulle säja Australien, för  där har de ju  varit långa  perioder, men jag blev verkligen överraskad när de sade att de funderade på Sverige, Lotta är fortfarande svensk medborgare. Elvy sade då, som den naturligaste sak i världen att det finns en stor lägenhet i Uppsala som står tom för  det  mesta, varsågod och bo där om ni vill  känna er för hur det kan vara att bo i Sverige. Det ville de gärna, men skall  de bo mer  permanent  här,  så vill de slå sig  ner på någon mindre ort, utan storstadsstress.

Nu skall jag bekänna något – de nämnde Mariestad som exempel på en lagom stor stad. ”Fin liten stad, där har vi ju varit,” sade jag till Elvy. Hon såg oförstående på mig så jag fortsatte ”- när vi hade varit i  Sorunda var vi  ju där.” – ”Mariefred” sade Elvy och suckade. Jag är urdålig på svensk geografi och borde följa en lågstadieklass i deras geografiundervisning. Idag har Elvy sagt att vi måste sätta oss ner med en karta och försöka reda ut begreppen. Man kan hamna  i Öregrund när man skall till  Östersund, i Landskrona när man skall till Karlskrona och i Linköping när man skall till Lidköping. Hon hade fler exempel.

Men jag kan åarna i Halland. Viskan Ätran Nissan Lagan.

Visst blev det en intressant finalmatch, Ronaldo fick kliva av planen tidigt i  matchen och då tänkte man förstås att nu är det kört för Portugal, men det kanske var så att hans  frånvaro fick laget att ge allt och lite till? Resultatet kändes rättvist.  

Efter tidig frukost reste Lotta och Dwight mot Östersund och sedan skall  de över mot Trondheim och därefter till Rickard på Geilo. Det skulle bli ett besök här på ett par dagar, men det blev en hel  vecka och det blev en mycket trevlig vecka. Nästa besök blir  Jen och Nigel, om de nu lyckas ta sig söderut. I går var de i  Arvidsjaur och räknade med att ta sig till Vilhelmina idag. De talade först om en rundtur i Norden på fyra veckor. Då sade jag sex veckor. Nu har de  varit ute i fem veckor och har väl kommit halvvägs… 

Ytterligare ett bevis på att världen kanske inte är så stor.

Husbilen blev lagad igår och besöket på Växbo lin resulterade i två badlakan och fyra handdukar. Dwight hade synpunkter på priset… Det blev en sen lättlunch när de kom hem och sen satte vi oss ute med kaffet. Då fick  Elvy se en bil som stannade till nere vid vägen och som hon kände igen.. Det var Stigs dotter. Stig bodde under ett halvår hos mormor och morfar. Nu var han återigen på  besök hos  sin dotter som bor i Söderhamn och då hennes dotter var hemma på semester, var de ute på en rundtur. Han ville inte störa, bara visa  sitt barnbarn var han varit som femåring. Det hela slutade  med att Elvy fick med dem fram och gick in och satte på mera kaffe. Ingela, dottern berättade då för  Elvy att hennes pappa alltid hade varit mycket förtegen om sin uppväxt, som inte hade varit  så lätt, men att besöket här i höstas och de fotografier från vistelsen här som han hade fått, hade gjort att han börjat berätta och att det hade gjort honom gott  att få göra det.

Stig frågade om Dwight var engelsman och det var han ju inte - ”jag kommer egentligen från USA” och då var följdfrågan förstås var i USA. När då Dwight talade om att han var född i delstaten Oklahoma, en stad som heter Tulsa, sken Stig upp. Där hade hans morbror  bott, men han stupade under andra världskriget, han visste inte hur och var. ”Han var gift med en tyska och hon hade det inte lätt sedan, var ensam med fyra  barn.” Stigs mamma hade haft lite kontakt med henne, men sedan flyttade mannen som hade hjälpt henne att skriva och läsa breven och kontakten upphörde. Dwight tände förstås till  på att han varit gift med en tyska, hans morföräldrar hade ju emigrerat från Tyskland. Han frågade om Stig visste något om hans morbrors fru, men det gjorde han förstås inte, bara att morbrodern hette Erik Nilsson.

Nu fick vi oss en lektion i tysk immigration i Oklahoma Det kom en hel del tyskar till Oklahoma, de flesta till västra och norra delen av staten. Det firas fortfarande oktoberfester  på många platser och den största hålls i Tulsa. Sen frågade Dwight om han fick göra lite efterforskningar, det finns olika register över stupade och där kan man också få uppgift om efterlevande. Det fick han gärna  göra och Angelica, dotterdottern tyckte att det var spännande om hon hade sysslingar i USA.  Så nu har Dwight ett intressant projekt att fördjupa sig  i. Elvy är - på goda  grunder - helt övertygad om att han kommer att lyckas.

Nu skall vi förbereda kvällens aktivitet i uthuset. B-G är på väg med tolv lånade stolar. Vi har sexton som hör till borden, det måste väl  räcka!

Fredag förmiddag och solen skiner!

Besöket i Söderhamn i måndags resulterade i att den reservdel som behövdes, måste rekvireras från Tyskland. Den fanns inte hos generalagenten och inte på de verkstäder inom rimligt avstånd som eventuellt kunde haft den. Förmodad ankomstdag till Söderhamn var torsdag. Men den kom inte igår, men nu på morgonen ringde de och sade att den hade kommit. Då blev det bråttom och för säkerhets skull  så fick Elvy följa med den här gången också, så att de inte körde vilse. Sen skulle de också göra ett besök på Växbo lin, om det inte tog alltför lång tid att fixa husbilen. Lotta har fallit för de badhanddukar i lin som Elvy har och tänkte förse sig med ett par.

Vi har verkligen  haft trevligt under veckan, besökte en hälsingegård på tisdag, besök på Järvzoo onsdag, det tog förstås en hel  dag och sen ytterligare en hälsingegård igår -  plus diverse rundturer för att ta oss dit och hem. Jag tror att Lotta och Dwight har fått en positiv bild av det här natursköna landskapet.

Dwight är  intresserad av väckelsebygdens historia – och han undrar varför  armén har smält ihop till en spillra här i landskapet. Enligt Maj så fanns det sex kårer när hon växte upp, hon hade släktingar som tillhörde kåren i Ljusdal. Det var Söderhamn, Hudiksvall, Delsbo, Ljusdal, Bollnäs och Edsbyn. Ja, det kan man undra… Dwight är också bekymrad över situationen för  FA i Sverige totalt och säjer att det blir ett tufft jobb för de nya ledarna att försöka vända trenden och få medlemmarna att lita på sin ledning.

På FA:s hemsida står det Edsbyn-Bollnäs  och jag vet att det finns  en fin lokal borta i Edsbyn men finns det aktivitet där? Jag vet att mormor hade varit på ”alliansmöte” och när det var bönevecka på någon av kårerna. Annars höll hon sig till kapellet.

I tisdags var några av Elvys vänner här och bekantade sig med Lotta och Dwight, i morgon skall det bli samling i uthuset med dragspel, gitarrer och fiol och ett lånat elpiano.  Dwight har lovat att sjunga – det kommer att bli  en festlig ekumenisk kväll! Och förmodligen trångt.

Situationen i UK verkar bli allt rörigare. Det handlar inte enbart om vilka som skall leda partierna och om det överhuvudtaget finns erfarna förhandlare som kan gå in i  utträdesförhandlingarna med EU, utan också om att man i vissa avseenden agerar som om utträdet redan var klart och att de brittiska myndigheterna har fått sätta agendan redan, när det gäller EU-medborgares rätt att bo i Storbritannien.  Robbie hade hört talas om någon som var på banken för  att låna pengar till en lägenhet, allt var i god ordning både ekonomiskt och juridiskt men det blev nobben, det unga paret var från Lettland. De hade bott och arbetat i London i snart tio år, hade jobb – hon som fysioterapeut och han som ingenjör. ”Tror ni att ni kan få ut samma pris så ni kan betala lånen när ni  måste ge er iväg om ett par år”, hade bankmannen sagt.  Hade någon reflekterat över hur fastighetsmarknaden skulle påverkas om tiotusentals EU-medborgare plötsligt skulle avyttra sina bostäder? Samtidigt har underhuset röstat för att EU-medborgare som är fast bosatta i Storbritannien skall  ha rätt  att stanna även efter ett utträde – men det är något som regeringen faktiskt inte behöver ta hänsyn till.

Does anyone have a brexit plan yet? Frågan ställs i The Guardian och svaret kan nog variera oerhört mycket beroende på vilken av Brexit-förespråkarna man ställer den till.

Och så var det fotbollen. Wales förlorade  men kämpade tappert, i går kväll gick Frankrike till  final. Jag höll på Tyskland.  Dwight spelade ”soccer” på universitetet. På  den tiden – och i Oklahoma  - var det bara underliga kufar som  spelade detta löjliga spel. Men han tyckte att det var roligt. Sen satte en trafikskada stopp för den karriären vilket hade en positiv sak med sig, han behövdes inte i Vietnam.

Jen och Nigel hamnade i  Kiruna mitt under busvädret men tycks ändå ha fått ut något av besöket, de hade bott två nätter på hotell, varit i gruvan och på ett samemuseum. Igår kväll hade de kommit till Jokkmokk. Mera samekultur där anar jag…

Det har varit glest med  nyheter hemifrån Ascona, men nu har Regulas  ex-svägerska bestämt sig för att flytta till Ascona. Då blir det en till  i  vår lilla gemenskap. Vi blir fler och fler…

Nu väntar praktiskt arbete, jag har fått order att göra rabarbersaft, stjälkarna börjar bli lite väl grova för  att göra rabarberpaj. På med träskorna och ut i trädgårdslandet!