Så tokigt det kan bli!.

Det var förstås helt oväntat, men igår förmiddag ringde grannen under och berättade att det rann vatten från Elvys lägenhet i Uppsala, ner längs väggen till henne. Det finns en i styrelsen som har nycklar till alla lägenheter men hon hade inte kunnat få tag i honom. Elvy kontaktade en låssmed som gjorde en blixtutryckning och talade om att vattnet kom från våningen över och att det fanns mycket vatten i köket och i matsalen. Han i sin tur kontaktade något slags jourtjänst och fick lov att öppna  lägenheten över.

Elvy tyckte att det var lika bra att vi körde ner till Uppsala för att beskåda förödelsen. Vi rafsade ihop lite i var sin väska och körde iväg. Två och en halv timmas nervös väntan. Det var mycket vatten i lägenheten, det hade runnit längs väggen som avgränsar köket och matsalen och ut i korridoren mot tamburen och några rännilar hade sökt sig från matsalen in mot vardagsrummet. Det hade varit oklart hur man skulle stänga av vattnet till lägenheten, det hade först fått bli  via ledningen i gatan så alla i huset hade blivit utan vatten. När vi kom så hade de i alla fall lyckats begränsa stoppet till ”vår” del av huset.

De som kom och tog hand om det värsta, gjorde det snabbt och effektivt men skadan var ju redan skedd. Idag har en skadeinspektör varit här och det blir nya köksskåp på väggen där vattnet runnit och förmodligen slipning av parkettgolven när de torkat ordentligt och sedan nya tapeter i matsalen.

Vad var det som hänt? Jo, en synnerligen oproffsig installation av en ny diskmaskin. Man har ännu inte fått tag i den som bor över Elvy, men skadeinspektören var inte nådig i sin kritik.

Nu stannar vi här över helgen. Det står en avfuktare och brummar i köket, men annars så är det inga problem att vara här. Mitt rum ligger intill köket (f d jungfrukammaren) så jag har flyttat in i ett av gästrummen som ligger i andra ändan av lägenheten.

I morgon skall vi trösta oss med att gå och fika hos Ofvandahls.

Husförsamling eller vanlig församling?

Jag har funderat på detta, hemma i Ticino har vi en exceptionellt ekumenisk husförsamling som hela tiden växt till. Jag skriver exceptionellt ekumenisk därför att av de arton som vi räknar som medlemmar har vi fem katoliker, två med bakgrund i calvinistiska församlingar, tre kommer från lutherska kyrkor och två (Jen och Nigel) från amerikansk, något diffus kyrkotradition. Och sedan är det vi sex som har rötterna i Frälsningsarmén.

Här, i gruppen som samlas i uthuset är det dominans av personer från pingströrelsen, men flera kommer från andra frikyrkor och även svenska kyrkan är representerade. Det är väl ekumeniskt så det förslår? Alla besöker sina egna kyrkor men samlas både till fest och gudstjänst i uthuset. Gudstjänst... eller möte. Det är inget som annonseras, man kommer tillsammans därför att man är goda vänner. Visst kan man kalla det en husförsamling. Eller uthusförsamling.

Jag blir allt mer benägen att dra paralleller mellan vår grupp hemma i Ticino och uthusförsamlingen. Det är fritt, frivilligt och kittet i grupperna är att man vill komma tillsammans för att komma närmare Gud, fördjupa sig i Bibelordet, be tillsammans och sjunga.

Jag är tacksam för att jag får vara med i dessa två, lika och ändå så olika sammanhang. Jag får ut oerhört mycket av det. Därhemma får vi, samtidigt som vi har respekt för olika bibeltolkningar o s v, mötas kring det som är väsentligt i den kristna tron. I ”uthusförsamlingen” finns det en sådan glädje och man har naturligtvis mindre spännvidd på vad man tror och hur man tillämpar sin tro än vad vi har i Ticino.

I söndags samlades vi till kaffe och en helt oplanerad samvaro som fick gå under det gamla fina namnet stugmöte. Bön, bibelläsning, vittnesbörd och sång, mycket sång till dragspel och gitarr. När man sjunger gamla läsarsånger och annat från den mer traditionella frikyrkliga sångskatten, så är det i sig självt en gudstjänst. I söndags sjöng vi Säg känner du det underbara namnet till avslutning och Mattias, Bennys son sade efteråt  ”det var starkt”. Ett omdöme så gott som något.

Tjugosjunde juni.

Annandag midsommar, det borde man väl kunna kalla söndagen efter midsommardagen? Hur som helst, så var vi på gudstjänst i kyrkan och där dök Benny upp, en av dem som en gång i tiden tillhörde ungdomsgänget i kapellet, tillsammans med sin son Mattias. Det var en lika stor överraskning för alla i hans generation. Bennys föräldrar hade flyttat till Göteborg när han var i övre tonåren och sedan hade han inte haft anledning att resa ”hemåt”, men nu gjorde han det. Hans son var på väg att flytta från Borås till Sundsvall och nu funderade Benny allvarligt på att flytta norrut. Han lever ensam och har bara den här sonen.

Sven-Erik och Benny hade varit bästa vänner under uppväxttiden och nu blev han och sonen inbjudna till söndagsmiddag hos Marita och Sven-Erik och sedan blev de som kan räknas till den inre kretsen inbjudna till stugmöte och kaffe klockan fyra. Marita och Sven-Erik är sådana varma och spontana människor, jag tror att det betydde en hel del för framtiden att de handgripligen tog tag i situationen. 

Klockan fyra samlades vi och även om Benny inte hade haft kontakt med någon kyrka på många år, så smälte han lätt in i gruppen. Mattias och jag höll oss lite i utkanten, han hade verkligen ingen ”kyrklig” bakgrund men till mig sade han att detta var något som hans pappa hade längtat efter. Då blir man glad.

Vi har varit i utkanten av åska ett par gånger de senaste dagarna, förmodligen får vi också skriva några timmars strömavbrott på åskans konto. Nu skiner solen och vi har några fina dagar framför oss.

Midsommardagen.

Igår sov jag länge, trött efter all bilkörning, så det blev ingen inflyttning i undantagsstugan. Det blev idag istället och nu sitter jag här och ”bor in” mig i arbetsrummet. Jag har ett fint skrivbord med god plats för datorn och så har Elvy köpt en extra bildskärm, keyboard och mus som jag kan koppla till min laptop. Omtänksamt! Sen har jag en hurts och arbetsstol till skrivbordet och en 40 cm bred, hög bokhylla, Dessutom finns det ett garderobsskåp och sedan får inget mer plats härinne.

I natt sover jag härinne – jag är faktiskt van att sova ensam i ett betydligt större hus, så det lär nog gå bra. Vi har diskuterat frukosten och Elvy vill att vi äter den och har vår morgonandakt tillsammans.  Morgonandakten är en tradition som hör samman med huset, det har jag skrivit om här tidigare. Elvy är inte lika morgonpigg som jag, men vi får väl kompromissa. Nåja, jag kanske inte är så väldigt morgonpigg men har uppövat en viss självdisciplin att stiga upp och börja jobba relativt tidigt.

Midsommarafton firades först på en av hembygdsgårdarna, dragspelarna infann sig, midsommarstången restes, barnen dansade tillsammans med en del modiga vuxna. Små grodorna är en höjdare i de här sammanhangen och så ger man lokalprägel åt Vi äro musikanter, inte från Skaraborg utan man är naturligtvis från Gävleborg.

Det hälsades till höger och vänster, dracks kaffe med hembakat och man oroade sig för att det skulle bli regn. Det kom några försiktiga droppar nu och då, men inget som förstörde feststämningen.

Någon hade sett på TV att det blir allt svårare att rekrytera unga till folkdanslagen och att uppträdanden av dem kan vara en tradition som kommer att försvinna. Det är ju synd, men när en ny dräkt kan kosta 10 000 eller mer och en begagnad flera tusenlappar och många av dem är varma och jobbiga att ha på, så kan jag förstå problemet. Dessutom är danserna inte så lätta att lära sig och spelmännen blir knappast fler.  Det är synd men här i Hälsingland och i Dalarna lär nog  traditionerna leva kvar en tid till.

Klockan sex var det dukat i uthuset men innan dess kom kubbspelet fram och så vitt jag kan förstå är det ett spel som ständigt råkar ut för individuella regeltolkningar. Det är kanske det som gör att spelet är så populärt, möjligtvis kan de som är extrema tävlingsmänniskor reta sig på detta. Vi hade bara roligt.

Det var fullt hus i uthuset, på menyn stod förstås matjessill, färskpotatis, gräddfil, finhackad gräslök och nyskördad sallad. Dessutom knäckebröd, smör och västerbottenost och vatten eller lättöl. Lite senare på kvällen jordgubbar med vispgrädde och mandelbiskvier och för den som så önskade, en kopp kaffe. Det var hög stämning i uthuset, trots avsaknad av nubbe och snapsvisor.

BG berättade nästan sanna historier från deras besök i Kanada och som extra överraskning var Alice och Villy med oss en stund via Skype. Besöket i Toronto med omnejd hade varit mycket lyckat. Irene och Maj ville påpeka att det fanns annat än de vanliga turistattraktioner som BG räknade upp, de hade tillbringat en hel del tid med shopping och då var det förstås mest Eaton Centre som imponerade på dem. När de var där tillsammans med Alice, så gjorde BG och Villy ytterligare ett besök i CN Tower.

Våra ”seniorer” Märtha och Martin underhöll oss med historier från Hälsingland, också de mer eller mindre sanna. Märtha har varit bibliotekarie och genom detta engagerad i diverse föreningar som vårdat sig om historia och traditioner och hon träffade för inte så många år sedan genom detta intresse Martin, som kan allt om de lite mer burleska och ockulta inslagen i lokal historia. Märtha tyckte att Martin blev lite väl frispråkig men då hejade BG och Kjell på honom och förklarade för Märtha att det faktiskt var midsommarafton, som väl inte varit den allra sedligaste kvällen och natten på året.

Nu är klockan sex,, regnet har upphört – åtminstone tillfälligt - och jag skall  nog höra med Elvy om vi kan gå ut en stund. Man blir mosig (kanske också mossig) av att sitta inne en hel dag.

Framme!

Måndag morgon startade jag från Ascona kvart över sju och körde den dagen nästan till Fulda. Det var inga stora hinder på vägen, men jag såg att de röjde upp efter ett par olyckor i morgontrafiken och så var det några vägarbeten, men inget som försenade särskilt mycket. Jag övernattade på ett Gasthaus ett par kilometer från Autobahn. Efter tankning och inköp av godis och dricka så körde jag de sista 50 milen till Kiel med bara ett uppehåll, det var för lunch. Det fanns spår efter några incidenter på vägen och det gick trögt förbi Hamburg, men annars flöt trafiken på väldigt bra och jag var framme i god tid innan färjan skulle avgå. Det värsta de här två dagarna var värmen, ac:n i bilen fick jobba ordentligt.

Det var lugnt på sjön, solen sken och jag hade velat vara på däck länge och se solnedgången men efter att ha ätit middag, så blev jag så trött, så trött. Vaknade utsövd när färjan närmade sig Göteborg och hoppade över frukostbuffén (dyr!) och nöjde mig med en burk halvljummen cola och några kex som jag hade i bagen. Sen tankade jag bilen på ett ställe mellan Göteborg och Borås och fick själv kaffe och fralla för 30 kronor. Det var drygt 10 mil till Lotta och Dwight och efter trafiken i Tyskland kändes riksväg 40 som ren avkoppling.

Det hade hänt massor sedan jag var hos dem senast, det var den 9–10 maj. Bottenvåningen är så gott som klar, nytt kök är på plats - men de har också sparat en del av det gamla köket, ett litet rum har blivit badrum och det var målat och tapetserat i rummen och på några ställen var de gamla stockväggarna frilagda och målade. Det som skall göras nu är en gästtoalett, grovkök i köksfarstun och skorstensstockarna skall provtryckas. Nu nöjer de sig med detta, övervåningen har röjts ur men arbetet med att göra om där uppe till rum, det får anstå tills nästa år. Nu skall de ägna sig åt trädgården. Rickard var nog lite sugen på att fortsätta renovera övervåningen men Dwight hade sagt till honom att om han envisades, så fick han åka hem...

Det var en fin men lite kylig kväll, vi grillade flintastek (så svenskt!) och sedan gick vi en lång promenad för att riktigt ta vara på den ljusa kvällen och samtidigt mata myggorna. Igår var det sommarsolståndet och nu går vi mot mörkare tider igen. Men det tar ett tag och i Sverige får man kompensation, när kvällarna så småningom blir lite mörkare, då kommer förhoppningsvis sommarvärmen.

Nu planerar Lotta och Dwight att stanna i Sverige tills i början av september men fredag morgon kör de och Rickard upp till Oslo för att vara med på kongressen där. Dwight hade kollat, det är 36 mil till Oslo och 39 till Stockholm, vilket förvånade honom. Vi kollade kongressprogrammet och enligt Rickard var det mycket nytänkande i år. Sånt kan vara på både gott och ont...

Idag körde jag tidigt, först skulle jag ta en omväg för att hämta tio liter nyplockade jordgubbar – tur att det finns GPS i bilen. Jag fick en extra kartong att äta under resan, jordgubbarna var jättegoda, söta och saftiga. Jag anade att när jag kom uppåt Mälardalen skulle trafiken tätna och det stämde, men de enda incidenter jag sett var en husbil som fått stopp på E20 och en veteranbil som kokade, det var någonstans norr om Falun.  Men vad är väl trafiken i Sverige mot Autobahn i Tyskland? Vädret var perfekt, halvmulet och 17–18 grader. Jag var framme kvart i fem och nu är jag riktigt, riktigt trött på bilkörning, det blev 54 mil idag.

Midsommarvädret tycks vara en riksangelägenhet, blir det regn eller uppehåll? Oavsett vilket så skall det serveras sill, färskpotatis och jordgubbar med vispgrädde i uthuset på kvällen. Det skall bli intressant att höra hur Maj, Irene och BG har haft det i Kanada. Alice och Villy är kvar där, nu ser det ut att äntligen hända något med hennes ansökan om uppehållstillstånd. Det är fler än de två som kommer att andas ut när det är klart.

I morgon skall jag flytta in i undantagsstugan. Det hinner jag göra på förmiddagen. Elvy har kollat så att bredbandsuppkopplingen fungerar, det är nog egentligen det viktigaste just nu. Det har blivit så fint därinne, moderna möbler men i en stil och med ett färgval som skapar en stämning av förgången tid. Elvy har verkligen känsla för inredning.

Känsla för inredning har allas vår ”Ernst” och om en stund är det alltså start för hans sommarprogram. Vad vore svensk sommar-tv utan Ernst Kirchsteiger och Allsång på Skansen???

God be with you till we meet again!

Jag steg upp klockan sex för att städa och kände mig som både en hjältinna och ett offer. Nu visar termometern på +32,2 och här nere på sluttningen är det vindstilla. Nu kan jag gå över från den mer fysiskt krävande delen av städningen, dammsugning,  golvtvätt och att stuva om i garderoberna till lite mindre krävande jobb, t ex att plocka i ordning i  köksskåpen och sortera papper i arbetsrummet och lägga bort sådant som skall slängas. Min ambition är att bli klar med detta senast klockan tre på eftermiddagen, då kulminerar värmen.

I morgon packar jag och gör klar bilen och sen har jag tänkt att vara iväg  härifrån senast klockan sju på måndag morgon.

Igår var vi inbjudna till ett experiment uppe hos D&P. De skulle grilla fisk och grönsaker, David hade läst en artikel om att det inte var så nyttigt med allt rött grillkött och att man fick vara mycket försiktig när man grillade kyckling och andra fjäderfän. Återstod då grönsaker och fisk. Det blev lax och grönsaker i foliepaket, gösfilé inbakad i smördeg och Pierre hade egenhändigt gjort fiskburgare av torsk med finhackade musslor och dill i - mycket gott. Sedan experimenterades det med grillning av grönsaker, allt fungerade inte men jag antar att det var lärorikt. Vi blev mätta i alla fall.

I morgon skall vi samlas hos Jen och Nigel. Det är nog sista gången på 2-3 månader som vi alla är samlade, men ”hemmavarande kamrater håller fanan högt”. (Uttrycket fanns i en gammal armébok som farfar och farmor hade haft.)

Nu blir det en shoppingtur.

Nu får jag alltså ändra mina planer. Jag hade tänkt att stanna här tills slutet av juli och sedan resa till Hälsingland och därefter ta en tur till Geilo och njuta av höstfärgerna. Men så blir det inte.

Jag hade deadline i dag men allt blev klart igår. Måndag morgon kör jag norrut. De nya uppdrag som jag har på gång, det är några artiklar som inte skall vålla mig så stort huvudbry och sedan genomläsning av två böcker att lämna omdöme om och det klarar jag lika bra i Hälsingland. Då blir det också dags att inviga undantagsstugan och mitt arbetsrum där.

Jag kan inte gå in på några detaljer om varför jag ändrat mina planer men det handlar om att ge en utsatt kvinna och hennes barn en tillfällig fristad.

Det är en lång resa till Hälsingland, men jag behöver ha min bil med mig. Jag räknar med två dagsetapper upp till Kiel, sedan tar jag färjan till Göteborg tisdag kväll och gör ett besök hos Lotta och Dwight på onsdag innan slutetappen och då är jag framme torsdag kväll. Förhoppningsvis.

Nu skall Jen och jag köra ner till Ikea i Grancia och köpa lite grejor som behövs om det skall bo barn här. I kväll skall vi grilla fisk uppe i Orselina. I morgon skall jag städa, man kan inte släppa in folk i ett ostädat hem – eller hur?

Och för övrigt, nu står termometern på nordsidan på +35,8. Det skall bli lika varmt i morgon, jag borde nog städa i natt istället, då skall temperaturen hålla sig på +15 enligt prognosen, men det är uppe på mätstationen Här blir det nog minst +20. 

Onsdag eftermiddag i ett gråmulet Ascona.

Så hemskt med höghusbranden i London! Huset ligger i det som pressen kallar för North Kensington, eller om man så vill i den nordvästra utkanten av Notting  Hill. Jag bodde knappt två kilometer därifrån och jag hade ett par vänner som delade lägenhet i ett av de andra höghusen, så det känns lite extra av den anledningen. Jag har lyssnat till BBC där en man som presenterades som brandingenjör påstår / befarar att dödssiffrorna kommer att stiga kraftigt då det kan bo många i en lägenhet och branden bröt ut på natten. Låt oss hoppas att det inte är så illa!

Bostadssituationen i London är hemsk, Caroline som köpte min lägenhet har berättat att i lägenheten under som är lika stor (liten) som hennes bor det fyra studenter. Lägenheten består av ett mycket litet sovrum, ett litet vardagsrum och det är inget fönster i vare sig den lilla kokvrån eller badrummet. Caroline säjer att hon känner sig som en skurk som bor ensam i lägenheten. Jag har inte kollat på senare tid vad lägenheterna i Vicarage Gate kostar, slutade med det när jag såg en liknande lägenhet, inte större men med litet fönster i både kök och badrum, att den hade £ 650 000 som begärt pris. Men det var för minst ett år sedan. Nu undrar jag förstås vad som kommer att hända på bostadsmarknaden om det blir en hård brexit. Då lär priserna  gå ner. Det är ju så att bankerna redan är mycket restriktiva med att bevilja lån till bostäder för EU-medborgare. Man behöver ha en större kontantinsats än tidigare och så konstrueras lånet annorlunda, med ett nytt slags inteckning som förstås gynnar banken.

David har börjat kolla intresset för en kanalfärd i september. För att vi då inte skall  behöva kuska runt på samma sträckor som tidigare för att klara resan på en eller två veckor, så kunde Andrew och Sylvia tänka sig att lägga båten på någon plats så att resan kan avslutas vid hemmahamnen i Braunston. Jen och Nigel är definitivt intresserade, även Rickard. Jag tror att jag avstår. Pierre kan inte, han skall påbörja ett stort undersökningsjobb i september och det skall vara klart innan vintern. Men visst känns det lockande men man kan inte vara överallt och såvitt jag kan förstå har det bara blivit en mycket  kort förlängning av Ashby Canal så den är väl inte aktuell. Kommer den att bli klar i min livstid???  

Nu måste jag se till att bli klar med mitt uppdrag. Deadline på fredag och sedan kanske jag måste ändra min sommarplanering helt. Det klarnar nog i morgon.

Namn - vad betyder de?

Jag fick ett brev från skatteverket i Sverige för en tid sedan. Då blev jag påmind om alla mina förnamn, Maria Agnes Kristina. Agnes efter mormor som också hette Kristina efter sin mor, men var kom Maria ifrån? Jag var faktiskt tvungen att fråga Elvy. Jo, i både min farfars och farmors släkt fanns det gott om Marior, så det har jag därifrån. Farmor hette Eleonora och ärligt talat så kan jag nog vara tacksam för att inte heta det. I vardagslag kallades hon för Ella.

Häromdagen, når jag behövde en paus från jobbet så tog jag tag i en bunt med papper som behövde sorteras. Där fanns brevet från skatteverket och jag tog mig tid att googla på mina förnamn. Maria, jo det visste jag sedan tidigare att det är den latinska formen av hebreiska Miriam. Maria påstås betyda många olika saker allt från den trotsiga till den upphöjda. Agnes kommer från grekiskans agnos och kan betyda både kysk, lamm och glad. Kristina är den kvinnliga formen av Kristian och lär betyda helt enkelt den kristne/kristna. Jag får väl vara tacksam för att jag har fått tre namn med traditionell kristen bakgrund och inte något fantasinamn eller filmstjärnenamn.

Sen testade jag Elvy, som också heter Kristina. Det är en kortform av Elvira, ett spanskt namn med arabiskt ursprung som betyder vit. Undrar om mormor och morfar visste det? Hennes bror hette Alf-Bertil, ett för den tiden vanligt dubbelnamn men med en ovanligare kombination. Alf är ett nordiskt namn och mansformen av alv eller älva. Bertil kommer från bercht som betyder ljus eller glänsande. Morfar hade fått det tyska namnet Ernst som betyder allvar. Morfars far var en stor beundrare av allt  tyskt – detta var under Kaiser Wilhelms tid. Morfars äldre bror hette Wilhelm, sen kom en syster som hette Magda och morfars lillasyster hette Renate. Konsekvent genomfört alltså.

Pappa hette Ingemar och det är bildat av namnet Ing och ett ord som betyder berömd. Farfar hette Erik och det betyder den ärade. Farmor hette alltså Eleonora och det betyder den barmhärtiga. Det passade nog bra, hon lade ner mycket tid på välgörenhetsarbete, inte minst under andra världskriget för att bereda finska barn ett tillfälligt hem i Sverige. Hon skall ha fått en fin finsk utmärkelse för sitt arbete, inte minst därför att hon verkligen följde upp placeringarna så att barnen hade det bra. Pappa berättade att vid ett tillfälle hade de fem barn boende hemma hos dem, de hade hon fått hämta från familjer där de inte hade det bra och hon fick alltså skaffa nya hem åt dem..

Jag fick aldrig lära känna mina farföräldrar. Farfar dog ett par månader innan jag föddes och min farmor blev mer och mer inbunden. Först trodde man att det berodde på att hon sörjde farfar, men det visade sig vara starten på en demenssjukdom. Jag träffade henne två gånger och minns mest den sista gången, då var hon rejält dement och trodde att min pappa var farfar och jag var ett ”krigsbarn” från Finland som de skulle ta hand om. Jag var åtta år då och blev både skrämd och road av hennes beteende. Men jag var förvarnad av min pappa. Han tyckte trots allt att jag borde ha träffat farmor vilket jag är tacksam för nu. Dessutom är jag mycket lik henne till utseendet. Men jag är tacksam för att jag inte heter Eleonora.

De sista dagarna har jag jobbat på ordentligt. Jag har deadline på fredag och nästa vecka ser det ut att bli riktigt fint väder. Nu skall jag äta något, det blir nog två stekta ägg med bacon och sedan är det åter till jobbet. Knepigt, när jag sitter här och skriver om helt andra saker, så tycker jag att det är avkoppling. Jag skulle kanske ha tagit en liten promenad istället?

Här firar vi annandag pingst!

Nu har det hänt igen, den här gången i London och i kvarter som jag känner till. Var blir det nästa gång? Nej, jag tror inte att det hjälper att Theresa May säjer ”enough is enough” och kräver hårdare tag. Jag tror i det hela taget inte på Theresa May som ledare för tories och som PM. Och jag föraktar Donald Trump som vill kapa åt sig politiska poäng på ett terrordåd i London. Nog om detta och över till något helt annat.

Det blev en trevlig helg tillsammans med en del kända och många nya vänner i Bolzano. Vi var nittiofem deltagare i alla åldrar och förutom god gemenskap och andlig spis så fick vi makalöst god mat. Det var förstås inte alltid så lätt med språket, men med lite god vilja och många skratt så löste det sig för det mesta.

Lördag eftermiddag startade med ett seminarium om församlingstillväxt och ett om ekonomi, då fick vi stå för ”underhållningen” och Pierre fick också tillfälle att berätta om hur vår lilla husförsamling hade växt fram och om samarbetet med församlingen i Lugano 

På kvällen var det middag med utsökt mat och förstklassiga viner och både formella och uppsluppna tal. Jag blev lite överraskad av att både Jen och Nigel skrattade på rätt ställe, de har verkligen jobbat med att lära sig italienska! (Usch, jag skäms, jag har bott här i femton år nu.)

 I pingstdagens gudstjänst sjöng vi två sånger från Spirit. Det verkade inte som om de här församlingarna hade så starkt fokus på pingstbudskapet som vi är vana vid. Det var mer som att de hade en intressant berättelse att delge oss än att det var en realitet att Anden föll och den kristna kyrkan föddes.

Medan jag satt där och försökte hänga med i italienskan, så kom ett minne för mig. Det hände att jag fick följa med mormor på stugmöte. Någon gång var Carl Öst med och sjöng och vid andra tillfällen så sjöng man hans sånger. I en av dem ”Jag vill ha mycket mycket mer” lyder en strof ”- och nog är jag tacksam för Andens dop, att få tillhöra pingstfolkets saliga hop”. Då blev det liv i stugan! Det var halleluja och amen och pris ske Gud och samtidigt som jag var road av den tillfälliga oredan, så förstod jag att det här var äkta. Jag får naturligtvis inte döma, men skillnaden mellan pingstbudskapet i gudstjänsten i Bolzano och stugmötet i Hälsingland, den var stor!

Efter lunch tog man skadan igen – då var det ett bibelstudium där man vågade lyfta fram denna underbara, revolutionerande händelse och även tala om att kraften fortfarande finns, om man vågar göra anspråk på den. På så sätt knöt man samman pingstbudskapet med det första seminariet om församlingstillväxt. Men varför själva gudstjänsten var så ”försiktig” det måste jag fråga Diana om. 

Här hos oss är annandag pingst helgdag, men inte i Italien, så vi skildes åt vid tretiden. Det tog fem och en halv timma att köra hem i den täta trafiken. Vi valde vägen som går åt väster från Milano och på sjöns västra sida, den är längre men vi slipper den täta trafiken från Milano mot gränsen och köerna i Chiasso.

I Sverige fick annandag pingst stryka på foten när man skulle göra sjätte juni till den arbetsfria nationaldagen. Vilket är viktigast att fira, 1809 års regeringsform (som gällde fram till införandet av 1974 års regeringsform) och att Gustav Vasa valdes till kung just den dagen eller att, efter Petrus tal på pingstdagen tretusen lät döpa sig. Det där med antal i Bibeln skall man förstås vara lite kritisk till, men det var ändå så många att den första kristna församlingen kom till dagen efter pingstdagen. Enligt katolsk tradition (enligt Marlene) så var det dagen efter pingstdagen som de tretusen lät döpa sig.

Nu frågar jag, vilket har påverkat världen mest, 1809 års regeringsform och Gustav Vasa eller att människor blev döpta och blev grunden till den kristna kyrkan?  Det är faktiskt något som har påverkat oss alla i västvärlden, troende eller icke troende.

Vi skall samlas hos Diana och Yves klockan fem, då skall vi fira annandag pingst. Vi tycker att vi har mycket att fira och vara tacksamma för!