Hur stavar man rätt?

Onsdag blev en vilodag för trötta ben, men när vi var nere i Geilo för att handla, så träffade vi på Hans och Solveig Rasmussen och blev hembjudna till dem på kvällen. Bea tyckte att det var extra roligt, hennes mamma kommer i likhet med paret Rasmussen från Danmark.

Idag regnar det och det är högst troligt att regnandet fortsätter i morgon också. Synd, för Jenny kommer att ta tåget hem till Karlstad på lördag, hon börjar jobba på måndag. Vi andra stannar några dagar till och kommer att ta en tur i Norge innan vi kör mot Sverige igen. Vädret får avgöra i vilken riktning det blir. Cilla och Bea vill gärna se Rjukan och Vemork. Tungt vatten alltså.

Vi förbereder oss för en vilodag i morgon, det kan vara skönt det också och planerar att grädda våfflor (steke vafler säjer man på norska) och ha rømme och syltetøy till. Rømme är en syrad grädde, påminner om creme fraiche men smakar inte likadant och syltetøy – vi har faktiskt en burk med multesyltetøy, alltså hjortronsylt. Det står Multesyltetøy på burken, annars brukar jag skriva det med o, moltesyltetøy. Men rättstavning i Norge, det är inte det enklaste. Det finns två officiella språk, bokmål och nynorsk och utöver det, så har alla rätt till sin egen dialekt. Frågar man någon ”har jag stavat rätt” så får man svaret ”jo det går säkert bra att skriva så”. Om jag då envisas med att vilja ha besked om vad som är rätt, möts jag av höjda ögonbryn. Är jag inte nöjd med att det kan vara rätt? Det kan inte vara lätt att vara modersmålslärare i det här landet.

På tal om rättstavning så har vi fått två kryptiska sms från fjällvandrarna. Flera bokstäver är ersatta av tecken eller mellanrum men vi tolkar det som om vädret har varit bra men att det skulle komma regn. Var de befinner sig har vi ingen aning om.

Fyra par trötta ben.

Det finns andra sätt att ta sig upp på Hardangervidda men när jag drar med mig intet ont anande besökare dit, så tillfredsställer ”promenaden” från parkeringen vid Solheimstulen både mina sadistiska och masochistiska böjelser. Men - man får belöningen när man kommer upp på vidda, trots att det är fullt med toppar där, så ser man tydligt att det är en högslätt. Nu har jag också visat dem bergknallen med den röda bergådern, den som Pierre upptäckte för några år sedan och fullkomligt föll i trans över. Det är som om någon hade kommit med en sprayflaska och målat på berget. Han är övertygad om att det är en bergart som finns i Tanzania. Det är inte så konstigt som det kan låta, i Telemark har man hittat en annan bergart som också hör hemma i Tanzania.

Vi hade tur med vädret och gjorde en rundvandring på nästan fem timmar, inklusive ett antal pauser. Rickard bodde på Hök några år och då lärde han känna den här delen av vidda och har tagit med mig på vandringar där man lämnar de upptrampade stigarna.

Vi har inte bestämt vad vi skall göra i morgon, det blir kanske en vilodag.

Om en liten stund skall vi se på Sverige-Italien. Vi har en stor skål med Potetgull, men den räcker nog inte mer än halva första halvlek. (Potetgull = chips) Sen har vi vadhållning med tjugo norska kronor som insats. Gissar ingen rätt, så blir det pengar till något gott ändamål.

Reserapport.

Vi har gjort en utflykt till Aurland och Flåm lördag-söndag, lyckades få ett rum med 4 bäddar i en hytte, vilket inte är självklart under högsäsongen. De hade just fått en avbokning när jag ringde och kollade. Sån tur kan man ha ibland. Lördag körde vi från Geilo via Strandavatnet och Geiteryggstunneln och den spektakulära nedfarten mot Aurland genom alla tunnlarna.  Vi körde inte ända in till Aurland utan in i den 24,5 km långa Lærdalstunneln. Jag vill inte påstå att det är något nöje att köra den, det företas en del fullkomligt idiotiska omkörningar i den smala tunneln, men visst, det är förutom nyttan också en turistattraktion, inte minst med de stora blå salarna där man kan vända om det behövs. Sen fikade vi i Lærdal och såg oss om i den idylliska bebyggelsen. Som tur var, så kom den stora branden 2014 aldrig fram till de mest centrala delarna av samhället. Sedan blev det uppför över Aurlandsfjellet, samma väg som tunneln går faktiskt, i ett landskap som är tämligen orört och öde. Det fanns en del snö kvar fortfarande och utsikten mot Jotunheimen är alltid lika fascinerande. Namnet Jotunheimen är en rätt sentida uppfinning, jättarnas hem alltså men det är ett passande namn på de höga fjälltopparna man ser i norr. Vägen ner till Aurland från fjället är spektakulär och man får köra på låg växel och vara beredd att bromsa i de tvära kurvorna. Det finns en spännande utsiktsplats där, Stegastein, men där var det inte mindre än två turistbussar, så vi stannade inte. Dessutom är toaletten där ur funktion och det är därför inte precis fräscht i omgivningarna, det har vi läst om.

Nere i Aurland kan det bli en rätt otrevlig hetta när det är fint väder, men när kvällen kom och vi åt middag ute, så var det enbart angenämt.

Söndag morgon var vi tidigt ute för att komma med Flåmsbanan halv nio och trots att det var söndag, så var det inte så mycket folk just då. Tågresan är två mil och tar en timma. Det är världens brantaste tågsträcka som inte använder sig av kugghjulsdrift. Myrdal är slutstationen för Flåmsbanan, där kan man sedan gå på tåget antingen mot Bergen eller Oslo. Man kan inte köra bil till Myrdal, man får cykla på Rallarvegen.. Vi valde att gå nerför Myrdalssvingene (21 hårnålskurvor) till Flåmsdalen, klappade getter och hoppade på tåget i Berekvam. Den sista delen av vägen genom Flåmsdalen är inte så spännande och då hade vi gått minst en mil. Man blir faktiskt trött i knäna och fötterna av att gå i de branta backarna nerför. Vägen anlades en gång i tiden när man byggde järnvägen och räknas som sista delen av den populära cykelleden Rallarvegen,.

Sedan körde vi genom Aurlandstunneln en gång till för att komma till Lærdal, kollade stavkyrkan i Borgund och vägen tillbaka gick sen över Hemsedalsfjellet och Gol. Vi var ganska möra när vi kom tillbaka till hytta sent på kvällen!

Vi blev inte särskilt drabbade av det hiskliga regnovädret i natt. Det värsta ovädret gick en bit norr om oss, i norra utkanten av Sogn og Fjordane. 

Idag tar vi det lugnt, här är det gråmulet och lite kyligt. Om vädret tillåter så skall vi köra bort till Solheimstulen och gå den  l-å-n-g-a och tunga backen upp till Hardangervidda i morgon.

Vi har fått sporadiska SMS från fjällvandrarna på Kungsleden, men de positionsangivelser som vi fått, säjer oss inget. Mobiltäckningen är urdålig, men de chansar när de kommer upp på någon höjd och det är bara Telia i kombination med iPhone som fungerar. Hittills har allt gått bra, och det är förstås det viktigaste.

Torsdag kväll på Kikut.

Vi kom fram utan problem till Geilo vid femtiden i tisdags, det var några vägarbeten på Rv40 som gjorde att det tog lite längre tid än beräknat. Igår ”gjorde” vi Geilo, d v s vi velade runt i butikerna i shoppingcentret som numera kallas för Amfi, innan vi gjorde det som vi skulle göra, nämligen köpa mat. Senare på dagen sträckte vi på benen och passerade en del av de mer spektakulära utsikterna och storslagna hytterna här uppe på Kikut.

Rickard har skaffat en pizzasten till grillen och på kvällen gjorde vi egna pizzor. Vi får nog träna lite mer innan vi kan titulera oss pizzabagare men våra alster blev ätliga i alla fall. Jag har sagt ifrån att jag inte tänker medverka till inköp hos Peppes pizza, vi hoppas varje sommar att de har skärpt upp sig lite men hittills har det varit förgäves och enligt Rickard så är det inte annorlunda i år. Man får inte det man beställer och allt tar evigheter, personalen står och pratar och skiter i kunderna. Men det var nog inte därför som Rickard skaffade pizzastenen. Norska pizzor från frysdisken är också faktiskt riktigt ok. Nog om pizzor.

Idag har vi kört över Hardangervidda till Vöringfossen och Eidfjord och kört tur och retur över Hardangerbrua. Det är häftigt med cirkulationsplatserna inne i berget. Det spelar ingen roll hur många gånger man varit uppe på Vidda, när man kliver ur bilen så blir man alltid lika förvånad över hur kallt det är däruppe. Vi stannade till vid infoplatsen och då diskuterade ett gäng som verkade vara rätt kunniga, hur mycket Hardangerjökulen hade krympt det sista året. Jag kunde inte se någon skillnad, men glaciären är ju inget ”berg” längre utan en platå. När vi kom hem så grillade vi hamburgare. Vi var hungriga och det smakade utmärkt men vi kunde konstatera att de djupfrysta hamburgarna kostade nästan dubbelt så mycket som i Sverige. Det är inte billigt i Norge och här uppe lägger de på extra på sådant som inte råkar vara kedjornas extraprisvaror för tillfället.

I morgon skall det bli busväder så vi får stanna inne och roa oss bäst vi kan. Vi har ett amerikanskt Monopoly som är kul att spela och så finns det ett pussel, 2000 bitar med motiv från Geirangerfjorden som har legat oöppnat här några år. Men det är väl att ta i och var skall vi sen sitta och äta om vi lägger ut det?

Nu avvaktar vi och ser hur det blir med vädret i fortsättningen, lördag-måndag är det inga kryssningsfartyg i Flåm, men det behöver vara skapligt väder om man skall ha något nöje av en utflykt dit och en tur med Flåmsbanan. Lördag ser det ut att bli rätt bra väder.

Nu är det strax Dagsnytt. Undrar vad Trump har hittat på idag och vad utländska turister på äventyrsturer har ställt till med i fjällen under dagen. Det är verkligen ingen sinekur att vara fjällräddare i Norge numera och Lofoten invaderas av turister, många fler än det är rimligt att man kan ta emot. Svenskarna som satt fast på Vågakallen i närheten av Kabelvåg, de fick hämtas ner med helikopter och en dansk familj med små barn hade tänkt sig en liten trevlig promenad upp till Svolværgeita. 

Dags att göra en längre utflykt.

Det blev en riktigt regnig söndag, ingen gudstjänst (sommartorka i församlingen) men vi

försökte att göra det bästa av situationen.

Elvy har grävt ner sig i webbsidor och broschyrer från kökstillverkare och jag har då och då fått säja vad jag tycker. Köket som hon satte in här, det är ett s k retrokök, det ser åtminstone på ytan ut som ett kök från 40- eller 50-talet. Det var ett sådant kök som fanns en gång i tiden, när morfar och mormor bodde här. Sneda överskåp, plåthandtag och ”rätt” blå färg. Nu har hon fördjupat sig i webbsidorna som samma leverantör har och där finns det tre eller fyra tänkbara modeller. Fabriken ligger i Västergötland och där finns det ett stort hus med uppbyggda interiörer. Detta hus ligger inte så värst långt från Lotta och Dwight så nu kan ni säkert räkna ut fortsättningen.  Det är alltid lika spännande när Elvy bestämmer sig för att göra något. Jo, en sak till, hon vill inte ha klinkergolv i köket utan trägolv med breda plankor, samma som det finns i den lilla korridoren och i mitt rum. Jag är nog mer intresserad av hur man planerar ett effektivt kök, än det stilmässigt korrekta.

Leo, Stephan, Julia, Marlene och Luca gav sig ut på kanalfärd igår. Det är första gången Luca är med på kanalerna. De har hyrt båt i Middlewich för tio dagar och kör till Llangollen tur och retur och hinner nog med ett par dagar på någon annan kanal också.

Nästa kanaltur blir 9-17 september och även om det finns sex sovplatser i båten, så är det mest praktiskt om man är fem -  jag behöver alltså inte fundera på om jag skall vara med. Det blir David, Jen, Nigel, Regula och Annemarie och det är tänkt att de skall starta från Stoke on Trent och köra ner till Braunston. Då skulle turen inkludera även Ashby Canal och då blir jag förstås lite (mycket) avundsjuk.

Nästa år så skall det bli Kennet & Avon Canal om David får bestämma och om det blir så, då tänker jag vara med. Jag har inte varit med på flera år nu.

Nu kör jag till Karlstad i eftermiddag och övernattar där och så ger vi (Bea, Cilla, Jenny och jag) oss av riktigt tidigt i morgon till Geilo. Jag tror att det tar tre timmar Karlstad - Moss och efter färjan över Oslofjorden fyra timmar från Horten till Geilo. Vi räknar med att vara framme vid tre-fyratiden. Det är alltid lika intressant att se om min prognos för körtiderna stämmer. Rickard har flytt fältet när vi kommer, han åker och hälsar på i Bergen.

Cilla har varit på Geilo många gånger och hon har en lång rad förslag på aktiviteter och utflykter. Bea vill absolut resa med Flåmsbanan och då får vi väl passa på en dag när det inte är något kryssningsfartyg inne i Flåm. Det ser ut att vara tomt vid kajen 22-24 juli. Det är alltid spännande att se på de stora kryssningsfartygen, men inte lika positivt att trängas på ett överfullt tåg upp till Myrdal.

Bara vanligt vatten. Eller?

Igår förmiddag körde vi ner till Uppsala, skaderegleraren från försäkringsbolaget ville träffa Elvy. När vi kom in i lägenheten så fick vi en smärre chock. Taken i köket och matsalen var nerrivna och väggen mellan kök och matsal bestod nu enbart av en tegelmur, köksskåpen där var förstås bortplockade och klinkergolvet i köket upprivet till hälften vid den sida där vattnet runnit ner. Det är en massiv vattenskada och de räknar med att det kommer att ta minst en månad, kanske mer att återställa lägenheten, men först när avfuktning och byggtorkar så småningom gjort sitt. Det är inte enbart Elvys lägenhet som fått vattenskador, men det är värst där, både tak, golv och väggar.

Nu ville de veta hur Elvy hade tänkt sig med köket. Om hon ändå skall byta ut köket, så ville de ta bort hela klinkergolvet och så blev det en förhandlingsfråga hur mycket de kunde bidra med till ett helt nytt kök. Han hade inte mandat att lova något, men trodde att 75 000 plus återställande av klinkergolvet kunde vara rimligt. De hade kollat, det var ett Marbodalskök som fanns och det var åtta år. Elvy sade efteråt att hon skulle skaffa sig en advokat som var kunnig i försäkringsfrågor.

Sedan blev det tal om att hon inte kunde använda lägenheten och även om hon just nu befann sig i sitt fritidshus, så hade hon haft planer på att bo där tillsammans med vänner som kom på besök till Sverige. Han skulle ta med sig detta och kolla vad de kunde ersätta henne med, kontanter eller hotellrum.

Just nu var det inget problem, vi kunde ta in på hotell, det betalar försäkringsbolaget. Nu skall vi kolla på ett par köksfirmor. Elvy vill ha ett kök som stämmer tidsmässigt med huset, det är byggt i början av 1900-talet.

I eftermiddag skall vi hämta Vanja och Kjell på Arlanda. De har varit och hälsat på en släkting till Kjell som bor permanent längst ut på sydvästspetsen i Portugal. Sedan kör vi norrut

Åter till vardagen.

Fredagens grillfest blev något i särklass, förutom välkryddade kycklingbröst så kunde vi avnjuta (och jag menar verkligen avnjuta) enbärsmarinerad älgfilé. Varken Dwight eller Lotta hade ätit älgkött tidigare och det var förstås exotiskt. Till köttet fick vi sallader och nybakat bröd.  Stort tack till Irene och BG!

Lördagskvällen bjöd inte på sådana delikatesser, men till kaffet, som man tar paus för mitt under sammankomsten, serverades det kanelgifflar och tårta. Vi var tjugoåtta och då är det trångt i uthuset! Vi sjöng oss som vanligt igenom stora delar av den traditionella frikyrkliga repertoaren, Dwight sjöng tre solosånger och Lotta fick ta hand om den avslutande andakten och så blev det som förra året, hälften av deltagarna stannade kvar och fortsatte sjunga och spela.  Dwight fick bjuda på ytterligare solosång, det var If the Spirit says go, från musicalen Spirit och sen stod alla upp och applåderade. Men först läste Lotta ut Apostlagärningarna om Filippos. Dwight tog naturligtvis tillfället att påpeka att budskapet inte bara gällde Filippos utan också dem. If the Spirit says go to you, then you must go!

Det är Göran som har börjat använda ordet sammankomst om kvällarna i uthuset. Bra uttryck faktiskt, det är ingen gudstjänst eller möte men heller inget kafferep. Sammankomst, då konkurrerar vi inte med gudstjänsterna. Bara en liten andakt innan vi skiljs åt.

Det föll sig så igår, efter att vi varit i kyrkan att vi talade en del om hur gudstjänstformerna förändrats på senare tid. Inom Svenska kyrkan har det skett en förändring – man kanske kan kalla det uppmjukning -  även om strukturen finns kvar. Samtidigt har en del frikyrkor fått en mer formaliserad gudstjänstordning eller också är det total frihet. Men jag vill nog veta ungefär vad jag kan förvänta mig när jag går till en gudstjänst. Jag minns hur det var när jag följde med en studiekamrat till hennes församling, där Livets Ord hade stort inflytande men där man inte hade någon som helst planering för vad som skulle hända och utan att gå in på detaljer, så blev det faktiskt rätt obehagligt, det kunde bli allt mellan att folk låg på golvet och skrek, till att ”nu skall alla dansa”.

Dwight berättade om en armékår i England där man går ”back to basics”, alltså har möten av mycket traditionellt slag, så som man hade förr. Det är Holiness meeting varje söndag, sedan alternerar man mellan Praise meeting och Salvation meeting varannan söndag. Det verkar vara ett bra koncept, kårens soldater är med på noterna och folk kommer till mötena. Och jag undrar – hur skall armén bestå om man inte har Holiness meetings? Jag minns hur det var när jag bodde i England, det var förmiddagsmötet som lade grunden till att man med glädje deltog först i söndagseftermiddagens Praise meeting och sedan i kvällens Salvation meeting. Och det är inte så väldigt länge sedan, det var i slutet av 80-talet.

Efter lunch körde Lotta och Dwight söderut och för en stund sedan ringde de och talade om att de kommit fram. Det är lite tomt efter dem. Nu flyttar jag in i undantagsstugan/gästhuset igen och koncentrerar mig på jobbet igen..  

Då var det alltså fredag kväll.

Tisdag kväll ringde Lotta och frågade om hon och Dwight fick komma på besök. De reste från kongressen i Oslo tillsammans med Rickard upp till Geilo där de varit en vecka. Rickard stannar kvar i hytta, om vädret tillåter så skulle han skrapa och måla fönstren på husets västsida. (Tack!!!) De hade kört till Lillehammer där de skulle övernatta och så kom de hit onsdag eftermiddag och kunde inte riktigt redogöra för vilken väg de hade kört genom Dalarna men det var vacker natur... Vädret hade varit ok och de trodde att de på lite avstånd hade sett en björnhona med två ungar. Det var säkert rätt, det finns gott om björn.

Norska kongressen hade varit riktigt bra, bra mix mellan nytt och gammalt, sång och musik av hög klass. Dwight undrade när det var kongress i Sverige senast. Rickard trodde att man hade avskaffat kongress i Sverige till förmån för mindre arrangemang.

Nu har vi övertygat dem om lämpligheten av att stanna här över helgen. Elvy bjuder in till samling i uthuset lördag kväll, jag tror att det blir minst sagt fullt hus. Lotta och Dwight var här förra sommaren och var med om en sammankomst i uthuset, först var det ”vanlig” samling inklusive kaffe och sedan stannade många kvar och någon sade att det var eftermöte, andra kallade det för jamsession. Minns jag rätt så började vi klockan sju och de sista tappra höll på tills midnatt och kvällen avslutades med O sällhet stor med dragspel, gitarrer och fiol. BG sjöng den alternativa texten ”där får vi sitta var minut och sången den tar aldrig slut...”

Dwight är så nöjd, den nyutkomna boken som han skrivit tillsammans med några andra och som behandlar etik och moral när det gäller kyrkornas ekonomi, den har blivit godkänd som kurslitteratur både i England och Australien. Den hade recenserats i någon samfundstidning och hade omtalats som saklig, vägledande och inte enbart nyttig för pastorskandidater utan även för dem som varit i sin gärning i många år.

”När vi ändå är här, så kan vi väl köra bort till Växbo lin,” sade Lotta. Förra gången som de var här så köpte Lotta badhanddukar där och nu ville hon ha ett par till och kanske något mera... Dwight hade synpunkter på priset, badhanddukarna är inte billiga men vill man ha något alldeles speciellt, så....

Nu skall vi snart köra hem till Irene och BG, det skall grillas och samtidigt skall myggen matas. BG har byggt en riktigt maffig grill, mer som en asado än en barbeque, även om han har svetsat en huv som man kan lägga över en del av den stora grillen. Det kan nog bli en fin kväll, det har varit mulet men nu ser det ut att spricka upp lite.

Uppsala tisdag.

Det åskade rejält igår, även om vi ändå befann oss i utkanten av åskvädret. Idag är det ganska molnigt och lite kyligt men det skall visst bli lite bättre, både här och i Hälsingland. Vi kör norrut i eftermiddag, just nu väntar vi på skadeinspektören från Elvys försäkringsbolag. Han har varit här en vända idag och skulle komma tillbaka vid tvåtiden.

Jag har inte riktigt fått grepp om juridiken här det gäller försäkringsansvaret. Den klantiga grannen har ett bolag, Elvy ett annat och fastigheten ett tredje. Men alla är eniga om att detta måste lösas snabbt och att Elvy inte skall drabbas av merkostnader och självrisk. Jag anar att grannen ovanför inte sover särskilt gott om nätterna.

Vi var på outleten i Örsundsbro igår, Elvy kompletterade tidigare inköp och jag köpte kastruller och ett par stekpannor som jag skall ta med till hytta. Det som finns där är mycket välanvänt. Jag kommer att köra dit om ett par veckor och på vägen skall jag hämta upp Bea i Kristinehamn, Cilla och Jenny i Karlstad. De följer med mig när Håkan och Lasse och några fler manspersoner skall gå Kungsleden. Dom har försökt förr, då blev det Abisko – Kebnekajse fjällstation, skoskav och ryggskott fällde hjältarna. Men inte lär det bli de fyrtio milen den här gången heller.

Hemma i Ascona har det slutat regna och det är sommarvarmt, d v s eftermiddagstemperatur på minst +25.  Jag får dagliga rapporter från Jen och Nigel, familjen som bor i mitt hus för närvarande har fått dem som hjälp och trygghet. Nigel räknar med att mamman och barnen kommer att bo hos mig åtminstone månaden ut. Jen och Nigel skulle egentligen gjort en tur i Frankrike med husbilen, men avvaktar tills saker och ting ordnat sig för dem.

Nu blir det shopping!

Nu har vattnet uppifrån slutat rinna, avfuktaren har stått på sedan i fredags och samlat in förvånansvärt mycket vatten i köket. När de fick tag på mannen som bor i våningen över så var han helt oförstående till att det skulle ha varit hans diskmaskin som stått och läckt vatten. Han reste bort 10 juni och troligen har det runnit sedan dess – och kanske dessförinnan. Diskmaskinen installerade han i maj och han har inte gjort rätt och dessutom ”hjälpt till” med silvertejp, det är den som blötts upp efter hand och släppt igenom allt mer vatten.

Det var ren tur att grannen under Elvy upptäckte att det började rinna ner vatten efter en vägg. Hon började semestern nu och hade planerat att köra ut till sitt fritidshus i lördags och det kunde alltså ha dröjt ett tag tills läckaget blivit upptäckt. Elvy var här för två veckor sedan, då märkte hon inget och hon hade inga planer på att köra hit igen förrän i slutet av nästa vecka, då för att hämta Vanja och Kjell på Arlanda. 

Nu på morgonen (med start 0730!) har det varit en rad gubbar här som kollat skadorna och mätt fukthalten i väggarna och taket och sett bekymrade ut. De flyttade ut matbordet och stolarna till vardagsrummet, bad Elvy att plocka ut innehållet i skåpen till flyttlådor som de hade med sig och ville att hon skulle notera om något hade blivit förstört. Det ser rätt stökigt ut i vardagsrummet nu, men vi stannar tills i morgon så Elvy vet lite mer vad som kommer att hända. Då kommer det folk från både husets och Elvys försäkringsbolag på förmiddagen.

Nu skall vi fika och sedan köra till en outlet i Örsundsbro, som ligger 2-3 mil sydväst om Uppsala.. Elvy har handlat porslin där tidigare och nu vill hon göra några kompletteringar och så var det nog något som hon skulle köpa till undantagsstugan också. Det lär finnas flera slags outlet där så ett besök tar nog hela eftermiddagen.