Jamsession i uthuset.

Vi var i kyrkan söndag förmiddag och efter gudstjänsten frågade B-G om det fanns tid för övning i uthuset på eftermiddagen. Det fanns det förstås och när alla hade ätit sin söndagsmiddag så droppade de in vid fyratiden. Det var B-G och Johnny som kände att det var dags att kanske införliva några nygamla sånger med repertoaren. Förutom de nyss nämnda så var det Sven-Erik och Lars-Åke och förstås Elvy med dragspel, men nu hade gruppen utökats med två gitarrister. Marita W har brukat ha med sig gitarren, men hon har fått problem med reumatisk värk i några fingerleder så nu hoppar Göran och som tidigare även Irene in vid behov. Nu väntar alla på att fiolspelaren Villy skall komma hem från Kanada.

Som ni nog förstår så blev det en riktigt festlig eftermiddag och vi som bara hade tänkt att tjuvlyssna, vi fick vara ”publik” - inte enbart i så måtto att vi lyssnade utan fick provsjunga till några nya ”uppjazzade” arrangemang. Det var Johnny som använde uttrycket uppjazzade, jag skulle nog ha sagt up-tempo.

Det är en sån härlig stämning när de kommer igång, allt är på fullaste allvar men roliga infall är tillåtna och det skrattas mycket. Jag tror att spralligt är ett ord som kan beskriva stämningen.

Det blev mer av jamsession än övning, så nu skall de fortsätta onsdag eftermiddag. Då kan inte Irene vara med så nu är Maj övertalad att komma. Maj protesterade lite, hon tycker att hon inte är så genommusikalisk som de andra, men det viftade Elvy bort.

Jag minns några märkliga dagar i juli 2013 när många pusselbitar föll på plats. Fel, det var bönesvaren som kom. Elvy hade kommit till Sverige från Kanada och hon ville se sig om lite i Hälsingland. Vi hade av en ”slump” träffat Berit och hon hade ordnat så att Elvy kunde få komma in i sitt föräldrahem, de som bott där hade just flyttat ut. Resten är historia.

Sen kontaktade Berit Maj som i sin tur ringde till Elvy och bjöd hem oss. Det blev en magisk kväll när de återupplivade minnen från sin uppväxttid och talade om allt roligt som de haft i (och utanför) kapellet. Plötsligt hämtade Maj två gitarrer, gav Elvy den ena och det var inte lönt att hon protesterade. Har man lärt sig cykla, så kan man det för resten av livet, har man lärt sig spela gitarr så är det samma sak. Det stämde och jag fick vara med och sjunga i sångerna som jag också kunde.

Igår bestämde sig Elvy för att nu skulle jag fortsätta att lära mig spela dragspel. Elvy har köpt ett lite bättre spel än det första röda Hagström Skandia, så nu förväntas jag använda det. Det är inte så svårt att hitta bland knapparna på höger sida, det ger sig nästan av sig självt, men sedan skall man klara av att hitta rätt knappar på vänster sida och hålla en lämplig takt – allt medan man måste komma ihåg att förse bälgen med luft. Lagom med luft alltså. Men jag försöker verkligen. O hur saligt att få vandra och Skurar av nåd går faktiskt rätt skapligt, nu har jag fått börja med en av uthusets favoriter "Är det sant som många säger", med kören ”Gå och pröva själv min vän, vad som finns i frälsningen. Du får frid och verklig lycka men gå och pröva själv min vän.”

Inger trodde att den kom från Maranata, hon hade hört dem stå på plattan i Stockholm under Maranatas storhetstid och sjunga just den sången, men de andra säjer att de har växt upp med den och då är den förstås äldre...  Jag gillar den sången, det är action från början till slut och den är perfekt till dragspel och gitarr. 

Nej, nu skall jag jobba ett par timmar, fram till lunch. Sedan skall vi gå ut och se om vi kan hitta några kantareller och sedan får jag nog jobba ett par timmar till. Just nu är det ganska fint väder, halvklart och +15 men i eftermiddag skall det mulna på. Visst märker man att hösten är på gång!

Här regnar det ymnigt just nu.

Jag kom till Stockholm vid elvatiden i onsdags. Då regnade det, men regnet var på väg bort, så jag kunde ströva omkring i centrum och göra slut på lite pengar. Det kändes märkligt att gå på Drottninggatan, mycket folk, många turister förstås och det fotograferades överallt..

På kvällen var Irene, som jobbar på förlaget och jag ute och åt på en karibisk restaurang. Maten var utmärkt, men den var nog mer kubansk än karibisk. Smakerna är jag väl känd med, vi hade mrs Wilson som hembiträde i 7 år och då serverades det karibisk mat. Hon kom från Jamaica och tyckte att engelsk mat var tråkig, vilket pappa och jag höll med om. För att få lite omväxling så skaffade pappa en engelsk kokbok om svensk mat och sedan åt vi svensk mat med karibisk touche ibland.

Torsdag hade jag en heldag på förlaget och nu vet jag vad jag skall ägna mig åt den närmaste tiden, ja faktiskt året ut. Nu först har jag två manuskript att läsa och bedöma, sedan en bok för eventuell översättning och det kan jag göra precis lika bra här som i Ascona. Därefter blir det ett lite större uppdrag och sedan får vi se hur det blir med den planerade månaden på förlaget. Om lägenheten i Uppsala är beboelig – den behöver inte vara färdigreparerad – så blir det nog november. På kvällen var jag med Angelica, Eric och Pieter ute och åt nordafrikanskt. Det är en matkultur som jag verkligen gillar. Det verkar som om stockholmarna uppskattar att det dyker upp diverse exotiska restauranger, mycket av konversationen under måltiden handlade om mat från andra kulturer. Jag hade inte så mycket att komma med, mer än att vi har ett ”stamställe” i Birmingham som lagar nordafrikanskt och en libanesisk restaurang i Locarno. Jo, italiensk mat kom förstås upp på dagordningen också.

Vi kom överens om att stänga ner ljudet på våra mobiltelefoner. Vi hade ju redan hört om terrordådet i Barcelona, om vi kollade nyheterna ständigt, det gjorde ju varken från eller till. Helt oinformerade var vi ändå inte, det kom kommentarer till nyheterna som trillade  in från borden omkring oss.

Fredag förmiddag regnade det i Stockholm och jag fick köpa ett hopfällbart paraply, orange med gröna prickar för 49 kronor.

Det kan inte hjälpas, man kollar omgivningen och är observant, torsdag eftermiddag var det i Barcelona, för några månader sedan en fredag eftermiddag här i Stockholm. Jag hann i alla fall med att köpa en kasse med böcker (tungt att släpa på) och två par skor (lättare att få tag i lågklackade skor i storlek 41 i Stockholm än i Ascona-Locarno) och två Kånken – alltså en liten ryggsäck. Jag har en sådan, men den är utsliten efter ca 20 års användning. Den andra skall Marlene få. Sen tog jag tåget norrut, hemma igen kvart i sex.

Idag regnar det och då har vi bakat, laddat upp för höstens ”kaffetillfällen” i kyrkan. Elvy bistår med två långpannor med brownies och en jättesats snedskurna kakor med jordnötter. Det är kanadensiska recept med rejäla bitar, som har blivit omtyckta här. Jordnötskakorna skall egentligen innehålla en dos lönnsirap, men i brist på sådan testade Elvy honung och hon tyckte att de blev godare så.

Det är surströmmingspremiär den här veckan, men här skall det inte bli surströmmingskalas förrän nästa lördag. Jag kommer att vara kvar här då och får väl betraktas som ett riktigt ufo som inte ens vill vara med i uthuset. Men det bjuder jag på.

Nu ser Alice och Villy ljuset i tunneln. I bästa fall, kan det bli klart med hennes uppehållstillstånd i slutet av september. Men usch och fy så mycket administration det är innan det blir klart! Det var betydligt enklare för mig att få uppehållstillstånd i Schweiz.

Ett annat ljus i tunneln är att det snart blir lunch. Doften av nybakade kakor stimulerar aptiten. Det blir stekt lax med citronsås och dillpotatis. 

Vattenlingon, en delikatess.

Vid elvatiden idag kom det en husbil som parkerade nere på vägen. Det var Benny, han som högst oväntat dök upp i kyrkan för några veckor sedan. Han var på hemväg från Sundsvall, dit hans son med familj har flyttat nu i början av augusti. Innan deras flyttlass kom, så hade Benny fräschat upp i lägenheten där de skall bo till att börja med. Nu var han på väg hem till Göteborg för att i lugn och ro ta sig en funderare på om han skulle flytta norrut. Hans gamla kompis Sven-Erik var inte hemma, så han letade sig hit, vi bor inte så långt från varandra. Det blev lunch och en del prat om hur det är att flytta från storstaden och hit ut till glesbygden. Elvy har ju  gjort en betydligt mer dramatisk förändring, från Toronto och hit. Hon trivs här och det är väl inte så konstigt, det är hennes hembygd och hennes gamla  kompisar som samlats här i trakten.

Nu har ju Elvy också den olycksaliga vattenskadade lägenheten i Uppsala också men där är hon ju inte så ofta och bara några dagar åt gången.   

Benny bor i stadsdelen Majorna i en 3:a som han äger och priset på lägenheter i det området bara stiger. Vi kollade lite på Hemnet och konstaterade att här kan han skaffa sig minst ett par hus för summan han kan tänkas få ut för sin lägenhet. När man kollar på Hemnet så blir man ju mörkrädd. Fortsätter det så är, så har ju vanligt folk inte någon möjlighet att skaffa sig en bostad. 

Mera bostäder – mamman och de tre barnen som bor i mitt hus för närvarande, kommer att flytta om tre veckor, till en helt annan plats i Schweiz. Jag hade tänkt att köra hem den 28 augusti, men kan skjuta på hemresan tills veckan därpå. Kommer jag innan de kunnat ge sig av, så får jag väl logera hos någon av mina vänner så länge. Ju färre som är inblandade i det här tragiska ärendet, ju bättre.

I morgon skall  vi gå och kolla en södervänd sluttning där lingonen brukar komma tidigt. De första, fina lingonen blir inte sylt utan ”vattenlingon” – d v s lingon som läggs i burk och sedan häller man kokt, kallt vatten över och försluter. Det blir sommar mitt i vintern när man använder dem. De kan användas både till desserter och i matlagning.

Onsdag morgon reser jag till Stockholm, hemma igen fredag kväll.

Stillsam söndag eftermiddag.

Idag har Elvy och jag varit i kyrkan, glest i bänkarna vilket kan bero på att flera är på årets småbåtsträff ute vid kusten och en hel del andra var på bröllop igår. Och så regnade det.

Vi som hade en liten kräftskiva igår, vi kom i alla fall, med undantag av Maj, som inte fick igång sin bil nu på morgonen. Vi åt goda kräftor, testvinnare i två smakpaneler, Marita hade bakat baguetter och lättölet var väl kylt. Jag ställer mig mer tveksam till vad det är som är så märkvärdigt med västerbottensost. Jag tycker den smakar som andra, hyfsat vällagrade ostar.

Det finns en getost, tillverkad på ett gårdsmejeri i norra Ticino, den anses vara SÅ god. Pris därefter. Jag gillar inte getost (om det inte är norsk brunost) så jag kan inte uttala mig. Det finns en restaurang i Locarno som gjorde en stor affär av att man serverade just denna getost på sin osttallrik, men när restaurangen blev omskriven i någon artikel typ ”missa inte dessa smultronställen om du besöker Ticino” så protesterade gårdens ägare och talade om att de ALDRIG hade levererat getost till den restaurangen.

Maj ringde just och berättade att B-G hade kollat hennes bil och upptäckt att någon, sannolikt en liten mus, hade kalasat på en kabel. Men det skulle han fixa så snart återförsäljaren av bilmärket öppnade i morgon, bensinstationen hade inte någon kabel som passade. Inte att undra på att B-G är singeldamernas favorit. Han är elektriker till professionen, numera pensionerad förstås men alltid beredd att hjälpa till när det behövs. Irene, hans fru hävdar att B-G är ortens främsta kopplare.

Trump då? Jag följer förstås vad som skrivs om honom i amerikanska media. Kommer någon i hans omgivning att kunna stoppa honom? Han är spritt språngande galen, det framstår allt mer tydligt och de diagnoser som media i kategorin ”fake news” har gett honom framstår som allt mer sannolika.

Men – en sak förbryllar mig. Jag läser mycket på nätet för att hålla mig informerad, men var finns alla förnuftiga människor som varit med på den politiska arenan tidigare? Al Gore till exempel. Googlar man honom, så får man veta att han har gjort en ny film, ”En obekväm uppföljare” som nyligen haft premiär. Men varför ropar han inte, skriker han inte högt när han ser hur Trump är på väg att backa USA decennier tillbaka när det gäller klimat och miljö? Hillary Clinton uttalar sig ibland, men vi hör inte mycket från Barack Obama. Andra, kompetenta och seriösa människor som funnits i George W Bush och Obamas regeringar är förvånansvärt tysta. VARFÖR?

För det är väl inte så att tidningarna inte har redaktionellt utrymme för mer än Trumps bravader? Eller är man rädd att annonsörerna skall dra sig tillbaka?

Det här hittade jag i Huffington Post igår:

You’ve probably heard the story. It’s said that in ancient Rome, the emperor had a member of the Praetorian Guard who, amid all the pomp and all the accolades, would stand behind him and murmur: “Remember, Caesar, thou art mortal.”

Sadly, the Little Caesar who currently rules the United States from the nearest Trump golf course is instead surrounded by guards who murmur enthusiastically, “Anything you say, boss. You’re a genius!”

Bara om mat!

Maj och Fille kom hit igår kväll. Elvy hade köpt något extra läckert och svårtuggat till hunden Fille. Maj hade lite från Ullared att hämta också. Hur det nu var, så började vi tala om svensk husmanskost, vi hade ju haft en liten pannbiffsorgie till middag.

Vad tycker vi bäst om? Jag är oerhört svag för en vällagad kålpudding, skall avnjutas tillsammans med rårörda lingon. Maj talade om stekt makrill med gräddsås med mycket dill i, ett minne från hennes tid i Halmstad förstås. Elvy mindes kalvkött med sursöt dillsås. Fille äter allting med samma goda aptit.

Sen började de tala om den mindre läckra maten som de fick till lunch när de gick på gymnasiet. I realskolan fick de som reste till skolan ha med sig egna smörgåsar. Men när de började gymnasiet så var det lunch i skolan och det var som Maj sade, ”vi borde ha protesterat, men märkligt nog gjorde vi inte det”. Det var sönderkokta potatisar, mjöliga såser och sparsamt med korv till. Grönsaker förekom inte, undantaget var rårivna morötter till blodpuddingen

Jag har aldrig fått skollunch. Det fanns ett rum med långbord där vi kunde äta vår medhavda mat. Jag fick för det mesta med mig sandwiches, vitt bröd med sallad och något kött mellan brödskivorna eller svenskinspirerade mackor på lite grövre bröd och en liten flaska med juice till. Många av de andra hade en liten påse chips eller ostbågar och kanske en frukt till. Jag tror att jag tillhörde dem som orkade med hela skoldagen.

Den svenska husmanskosten hamnar naturligtvis på undantag när hela världens kök vill komma in och vara med på spelplanen. Det är synd, för den har unika smaker. Jag tillhör dem som kan äta lingonsylt till det mesta, tycker att stekt fisk får en utmärkt smakkomplettering av lingonens sötma och syra. För att nu inte tala om köttfärsrätter och fläskpannkaka.  

Mina vänner hemma i Ascona har fått vänja sig vid en del svenska rätter och då är ju Janssons frestelse den rätt som alla, verkligen alla gillar. Varje jul gör jag en långpanna och ett par stora formar med Jansson och alla äter och sköljer ner med ett gott öl. Nu när jag har bilen och kör hem, så kan jag köpa med mig mat, inte bara ansjovis utan också knäckebröd, hönökaka, sillkonserver, tunnskivad gurka, lingonsylt, hjortronsylt, såspulver, senap och mer ändå. Jag hade med mig fyra Gudbrandsdalsostar från Norge. David är fullkomligt galen i brunost. Han får två, två behåller jag själv.

För att nu fortsätta på temat mat, så blir det en liten kräftskiva i uthuset i morgon. Nio personer, frysta kräftor, hembakat bröd, västerbottensost och lättöl. Det stora surströmmingskalaset blir om ett par veckor och det avstår jag gärna ifrån! 

Pannbiff till middag

Vid fyratiden igår kom Elvy hem, bilen var nästan fullastad och det var spännande att se vad hon hade med sig. Det som jag tyckte var de bästa fynden var påslakan och örngott som låg i neutrala, hoptejpade plastpåsar prismärkta med 300 kr, men som visade sig komma från Lexington (ord. pris minst 1200 kr) och en blå windbreaker från Ivanhoe, den kostade 349. Jag har en likadan fast röd, den kostade 1400 när jag köpte den i höstas. Sen hade hon med sig massor av annat, jag antar (hoppas) att det mesta kan kategoriseras som ”fynd” eller ”mycket billigt”. Det var kul att vara med och packa upp!

Igår förmiddag var det fint väder så jag gick ut och plockade nästan två liter kantareller. Vi har ett kantarellställe som har funnits i samma dunge sedan jag var barn. Sen överraskade jag Elvy med omelett med kantarellstuvning. Det ser ut att bli en hel del lingon, men de är inte färdiga att plockas ännu. I år blev det sparsamt med blåbär, men på en mosse inte så långt härifrån finns det hjortron, hoppas bara att ingen plockar dem innan de är mogna. Så länge de är röda är de inte mogna, men när de fått en guldgul färg, då kan man ta dem.

Hemma i Ascona har värmen gett sig av, nu och ett par dagar framöver väntas rikligt med regn innan sommaren återkommer. Här är det väl inte direkt sommarväder men rätt okej i alla fall. Jag har fått två mindre jobb med deadline till måndag så det går bra att sitta inne och jobba. Sedan blir det besök i Kungliga Huvudstaden med två övernattningar onsdag-fredag nästa vecka. Det skall bli trevligt som omväxling och sedan är jag naturligtvis nyfiken på vad Erik & Co har för jobb åt mig under hösten.

Elvy har också varit och sett på nytt kök. Det fanns flera modeller som kunde passa och layouten på köket blir i princip densamma oavsett utförande på luckor m m.. Hon hade med sig ett par enkla skisser, inga revolutionerande förändringar mot köket som varit, det var ganska praktiskt utformat. Men nu skall det dessutom bli snyggt och stilmässigt anpassat till fastighetens ålder. Försäljaren hade föreslagit antingen vit marmor eller kalksten till bänkytorna, men där sade Elvy stopp! Hon hade marmorskivor i köket i Toronto och det blev lätt fläckar på dem och Irene och B-G har kalkstensskiva och där räcker det med att man spiller lite juice, så blir det en matt fläck.

Nu är det strax middag. Lotta och Elvy hade talat om hur gott det är med pannbiff, stekt lök, brun sås, lingon och potatis, något som ingen av dem hade ätit på många år. Idag står alltså denna förmodligen äktsvenska rätt på bordet och det har jag inget emot! Mormor gjorde väldigt goda pannbiffar. 

Tisdag, långt från alla köplador.

Elvy ringde igår kväll och berättade vilka fynd som de gjort i Ullared. Hon hade läst min blogg och var lite ironisk (eller sarkastisk) och frågade om jag var avundsjuk som inte kunde vara med. Nej, med absolut rent samvete kan jag säja att det var jag inte. Jag har svårt för dessa stora köplador och de få gånger som jag varit med i sådana, så hittar jag inget att köpa. Det räcker med att köra ner till Ikea i Grancia, jag har gått därifrån med doftljus och servetter. De är så listigt placerade, så om man nu inte har hittat något annat att köpa, så grabbar man tag i lite sådant på väg till kassorna, för man skall väl inte gå tomhänt därifrån.

Idag är de i Gällstad, ett litet samhälle söder om Ulricehamn, som är outletens förlovade land.

Här är det gråväder, men det spricker nog  upp snart. Jag har just talat med Erik, han sänder över ett par små jobb som det är bråttom med och så vill han att jag kommer ner till förlaget en dag nästa vecka. Nu när semestrarna är på sluttampen så dyker det väl upp en del jobb. Det är kul att få utnyttja huset här som arbetslya. När jag sitter här i det lilla arbetsrummet har jag en fin utsikt över hagar och mot en lövskog.

Rickard påpekade att beträffande konvertern till DAB-radion i bilen, så kostade konvertern 1600 och arbetet 900 – allt i norska kronor. Det gick inte att använda den enklaste sortens adapter som man ansluter till cigarettändaren. (Heter det så fortfarande?) Tvåtusen femhundra norska kronor alltså. Radion som vi har i hytta kostade en tusenlapp och nu säjer de att om man har dålig mottagning så kan man köpa en utomhusantenn...

B-G som är teknikintresserad frågade mig om vi inte har DAB-radio i Schweiz. Jo, det finns, men fungerar parallellt med FM-nätet och FM skall inte släckas ner förrän 2024, tidigast 2024 står det i en del officiella dokument.

Nu ljusnar det ute och jag tror att jag får gå ut och inspektera lite runt husen här. Det kan behövas efter allt regn. Jag förser mig med en hink och sax, en del blommor har fått mer än nog av regnet.

Skall jag fördriva/slösa bort tiden med att se på fotboll?

När lördagskvällen kom så upptäckte jag att jag faktiskt var rätt trött. Två intensiva veckor när jag har försökt att agera värdinna, planera utflykter och se till att det fanns mat i huset. Men å andra sidan har det varit två riktigt roliga veckor tillsammans med goda vänner som jag inte träffar så ofta, utan mest har mailkontakt med.

Elvy hade aviserat sin hemkomst till i morgon, men den är uppskjuten – Lotta och hon skall besöka Ullared. Tisdag blir det shopping i en mer närbelägen ort med många, många outletbutiker. Sen kommer nog Elvy tillbaka hit.

Vad är det som är så magiskt med Ullared? Jag bara undrar. Googlar man på Ullared, så får man förutom GK:s hemsida en rad artiklar med råd inför besöket, euforiska utbrott om de tio bästa sakerna med GK:s och berättelser från en tv-såpa som utspelas där. Jag är väldigt nyfiken på vad Elvy kommer att ha med från besöken i dessa båda köpmecka.

Nu på förmiddagen var det fint väder och jag tog en lång och långsam promenad. Jag fick hålla mig till skogsvägen, utanför den var det alltför blött. Jag spanade på ett kantarellställe och blev rätt blöt om fötterna. Nu har det börjat regna igen, men bara lite.

Jag hoppas att vi kan få tag i kantareller innan jag reser hem till Ascona. Först tänkte jag resa hem vid den här tiden men nu blir jag nog kvar här ett tag till. Mamman och barnen som bor i mitt hus har ännu inte fått någon lösning på sin situation, Leo och Luca jobbar intensivt med att hitta ett boende för dem där de kan känna sig trygga och så är det frågan om skyddade personuppgifter som måste lösas, men helst innan skolan börjar. De två största barnen har inte gått i skolan sedan i februari.

Nu är det final i fotbolls EM, jag kanske borde kolla lite på matchen. Kan Danmark ha en chans mot hemmalaget? Jag tror knappast det.  

Tungt vatten

Söndag morgon ringde Rickard från Bergen och frågade om det var ok att han tog med två vänner till hytta. Vännerna heter Brynjar och Geir, båda doktorer med ett förflutet på Haukeland, numera pensionärer. De skulle roa sig på egen hand, deras fruar hade lämnat Norge för sydligare breddgrader.

Nåväl, vid herrbesök så leder det automatiskt till en viss uppryckning. Både huset och däri varande personer. Vi hann med det nödvändigaste innan de kom vid tretiden. De skulle bara övernatta i hytta, sedan skulle de utnyttja det förmodat fina vädret måndag – onsdag till en vandring från Hivjudalen via Hallingskarvet till Finse. Rickard körde dem till Hovet måndag morgon. De är mycket fjällvana och klarade den mödosamma vandringen enligt planerna.

Tisdag och onsdag var vi i Rjukan och lyckades få med oss flera turistiska ”måste”. Vi hade tur med vädret, det kom ett par skurar, men inget som saboterade våra planer. Vi var i Vemork, tungvattenfabriken alltså. Där finns mycket information samlad, det är flera utställningar som behandlar händelserna 1942–1943 ur olika perspektiv. Jätteintressant! Sen åkte vi Krossobanen, nordens äldsta linbana (!928) som går från dalen upp till Hardangervidda. När vi beundrat utsikten och fikat på Gvepseborg Kafé, så åkte vi ner igen och tillbringade kvällen som turister i Rjukan. Onsdag var vi uppe på Gaustatoppen, ett fjäll som är 1883 meter högt. Men vi kämpade oss inte upp till fots utan först åkte vi buss från Rjukan till Gaustabanen, som går inuti berget upp till toppen. Vi var varken trötta eller svettiga när vi klev ut på toppen och njöt av det fantastiska panoramat. En del moln, men rätt ok väder i alla fall. Det har varit värre på andra håll i södra och västra Norge.

Rjukan är ett väldigt speciellt ställe. Staden ligger i en trång dal och från slutet av september till mitten av mars når inte solens strålar ner i dalen. Redan 1913 talade man om att sätta upp speglar som reflekterade solstrålarna ner till centrala Rjukan. Då kunde man inte genomföra idén, istället byggde man Krossobanen, så innevånarna kunde komma upp på fjället och få lite solljus.  Det var först 2013 som anläggningen med speglar blev verklighet. Den är datorstyrd och speglarna följer solens gång och det tekniska namnet på en sådan anordning är heliostat.

Torsdag morgon var det fint väder, men det mulnade på och vid lunchtid började det regna, stundtals riktigt kraftigt. Vi slötittade på TV, läste dagstidningarna (både papperstidningar och på nätet) och förberedde hemresan. Rickard stannar kvar i hytta några veckor till.

På tal om media, så kan jag upplysa om att min radio i bilen inte går att använda överallt i Norge, där har man släckt ner FM-nätet i den största delen av landet och gått över till något som heter DAB+ och som påstås ha mycket bättre täckning. Jag tror att det enbart är Oslo-området, Östfold och Vestfold som fortfarande har FM-nätet i drift, men där släcks det ner i slutet av september.  Bättre täckning???  Rickard har köpt en DAB-radio till hytta. Eftersom den ligger så högt, så har vi aldrig haft problem med att lyssna till radio på FM-nätet.  Nu har vi en mycket svajig mottagning. Han har också låtit installera en konverter till DAB i den bilen som han har stående i Norge, det kostade 1500 norska kronor och... ja, den fungerar ibland - men det är inget fel på utrustning eller installation. Jag har förstått att folk i allmänhet är mycket missnöjda med det här teknikskiftet.

Så – ni som planerar för en resa till Norge får i fortsättningen förlita er på radion i mobilen. De norska myndigheterna har tydligen inget intresse av att turister skall kunna hålla sig informerade om t ex trafikstörningar. Norge är inget vänligt land mot vare sig flyktingar, reguljära invandrare eller turister. Turister? Varför inte det? Jo, man har konstaterat att turisterna spenderar mycket mindre pengar än beräknat under sin vistelse i det dyra landet. Kommer man med husbil eller husvagn kan man bli utsatt för en riktigt grundlig kontroll i tullen och de är minst lika intresserade av hur mycket mat (kött, köttvaror och ost) som man har med, som alkohol och tobak. För alkohol och tobak har man mycket komplicerade införselregler

.

För den som undrar: http://www.toll.no/no/varer/alkohol-og-tobakk/kvote/

Vi körde tidigt fredag morgon, samma väg som vi kom,    d v s Rv40 och färja Horten-Moss. Vi hade inte så bråttom, gjorde ett besök på Mosseporten, ett köpcenter som ligger alldeles invid E6. Vi skulle inte köpa något men det fanns reastänger i flera trevliga butiker. Och så var det Christiania Glasmagasin. Så mycket läckert... Vi kom oss därifrån i alla fall och det är ju tur att jag har en rymlig bil.

När det gäller reor är Norge ett trevligt land. Det duger bara med det senaste i klädväg och när man rear, så är priserna minst sagt rejält nedsatta. Vi gjorde några verkliga fynd! Sen var vi inne på Meny och köpte brunost, matbröd och fikabröd. Det var definitivt inte gratis men mycket, mycket gott! Jag stannade i Karlstad över natten, körde hem nu på förmiddagen. Det regnade rejält i Karlstad, sedan var det uppehåll fram till Borlänge och här regnar det fortfarande.

Det är roligt att vara ute och se sig om, särskilt i sällskap med goda vänner, men det är skönt att komma hit och bara slappa. Elvy är fortfarande hos Lotta och Dwight, hon kommer hem på tisdag. De har varit nere i ”glasriket” i Småland.

Det regnar alltså här och är inte särskilt varmt. Men jag är tacksam att vara här och inte hemma i Ascona, där man har fått upp den heta luften från Italien, officiellt har det varit +32 några dagar, men kommer man längre ner på sydsluttningen, där mitt hus ligger så har det säkert varit flera grader varmare. Nästa vecka ser det ut att bli mer måttliga temperaturer, hettan kommer att dra sig österut, in över Rumänien och Ukraina.

Här blir det rätt ordinärt sommarväder och om det blir mycket regn, så kommer kantarellerna. Always look on the bright side of life!

Lite av varje från min utsiktspunkt på Kikut.

Nu har Jenny rest till Oslo med elvatåget. Hon får två timmars uppehåll i Oslo och är hemma i Karlstad halv åtta. Det fungerar alltså rätt skapligt. Vi sitter här och slötittar på tv och funderar på vad vi skall göra nästa vecka. Just nu är det uppehåll, men enligt prognoserna skall det falla ett lätt regn under eftermiddagen. Det är väl bara att vara tacksam för om dagens prognos inte är korrekt. Det blir nog tillfälle till en promenad i eftermiddag. Vi har promenadvägar på andra sidan Skurdalsvägen där det också finns en del fina hytter.

I dag är det Olsok eller Olavsdagen. Den firas till minne av att Olav Haraldsson dog i slaget vid Stiklestad (norr om Trondheim) den 29 juli år 1030. Två år senare helgonförklarades han och blev Olav den hellige. Jag tror inte att dagen ”firas” så mycket utom i Trondheim och Sarpsborg. I Sarpsborg firar man därför att han grundlade staden 1016. Bea frågar om man inte firar Olav med något gott att äta, en Olavkake t ex, men jag tror inte det. Däremot, när vi letade på nätet så stod det att i Sarpsborg firar man enligt traditionen med rømmegrøt.

Vad är då rømmegrøt? Den kokas av seterrømme (fet norsk kusin till creme fraiche) mjölk, vetemjöl och lite salt. Kan ätas med kanel och strösocker eller med ”spekemat” d v s rökt och saltat kött. Jag avstår!

Nynazistiska grupper i Norge försöker göra Olsok till sin dag, så som man gjort med Karl XII:s dödsdag 30 november i Sverige. Svenska ”kamrater” kom till Östfold för att delta i ”spontana” demonstrationer, men de fick vända tillbaka över gränsen. Nu tror man att det ändå finns en del svenska nynazister i Norge, polisen lär hålla koll på vad som händer vid strategiska platser.

Det ser ut att bli bättre väder här än på många andra platser under nästa vecka. Håller den prognosen, så stannar vi nog här och gör några hälsosamma vandringar, det finns mycket kvar att upptäcka. En dag kanske vi kör till Rjukan, det är inte så långt om man kör den mindre vägen genom Tessungdalen, så det kan bli en dagsutflykt.

Elvy är upptagen med vattenskadan i Uppsala. De tror att det går att återställa den fina parketten i matsalen, tur är väl det för sådan parkett med mönster görs ju inte längre. Hon sätter in ett helt nytt kök förstås, ett som stämmer med huset (byggt 1912 tror jag det var) och så blir det nytt golv i köket. Men NÄR det blir, det kan ingen säja, det kommer att ta tid att få tillräckligt torrt och därefter skall golv, väggar och tak återställas. Nu är Elvy på väg söderut, skall kolla en leverantör av tänkbara köksskåp och andra tillbehör IRL och samtidigt hälsa på hos Lotta och Dwight.

Jag borde förstås kommentera händelserna kring Trafikverket och regeringen i Sverige och jag borde skriva om Trumps alla bravader den senaste veckan, men jag har faktiskt semester nu.

Men för er som längtar efter en adrenalinkick, så bifogar jag en länk:

http://edition.cnn.com/2017/07/28/politics/donald-trump-week/index.html

För den som inte orkar läsa artikeln så har ni följande lilla urklipp ur den att ta del av:

It was a month's worth of bad news -- and maybe several months' worth -- in a single week. (And the week isn't even over yet.)

Consider this: If an episode of "West Wing" had the plot outlined above, Aaron Sorkin would likely have rejected it as too fantastical. There won't ever be THAT much -- and that much bad for the President -- happening in a single week, you can imagine him saying.