Vi blir faktiskt fler och fler, fullt hus snart!

Fortfarande riktigt fint väder, minst +10 på eftermiddagen och solen skiner. Nästa vecka skall det bli kallare, varning för att kvicksilvret kryper ner under nollan på natten. Men vem har en termometer med kvicksilverpelare nu för tiden?

Det måste vara extremt pinsamt för Svenska Akademien med avslöjandet om ”kulturprofilen” så här strax innan Nobeldagen. Jo, det skrivs en del om det i tidningarna här också. Jag läste nyss ett inlägg i AB där man föreslog att man skulle avskaffa kungahuset och samtidigt även akademien i dess nuvarande form. Akademien har valspråket Snille och smak, det verkar vara överspelat för länge sedan.

Kungahuset skall vi bara inte tala om, jag såg att Madeleine bevistade barndopet förra veckan iförd blekrosa persianpäls och matchande klänning under. Priset för utstyrseln lär ha varit astronomiskt. Stackars Sofia fick kritik för att hon hade folkdräkt, hemsydd av släktingar i Älvdalen på 50-talet. Enligt en surkärring i någon av kvällstidningarna så var passformen inte perfekt och dessutom bröt hon mot kungahusets traditioner. Jag har den uppfattningen att folkdräkt alltid är rätt, men att det finns lokala traditioner som gör att man får justera detaljer för särskilda tillfällen, t ex byta ut sjalen och förklädet mot svarta d:o till begravning. Jag skulle faktiskt vilja ha en folkdräkt. Det finns fina folkdräkter i Hälsingland, men jag har fastnat för sorundadräkten. Den är baserad på en bevarad dräktkultur från 1700-talet och är en raffinerad mix av röda toner.

Skall jag kommentera Trumps senaste utspel, erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad? Det lär inte ha bidragit till freden i området. Fundamentalisterna applåderar förstås, ett okritiskt förhållandesätt till staten Israel är väl närmast obligatoriskt i de kretsarna. Dessutom börjar man tala om att det är inledningen till uppfyllandet av någon profetia. Men såvitt jag kan förstå, så har man tagit fram det argumentet vid alla stora politiska händelser som berört staten Israel. Nej, jag föraktar inte Bibelns profetior Men dem som använder dem i politisk argumentation har jag inte så mycket till övers för!

Skall vi ta något positivt till slut? Under tiden som jag varit i Sverige har husförsamlingen fått två nya medlemmar. Det är ett ungt irländskt par, grannar till Luca. Hon kommer från en katolsk familj, han från en anglikansk. De har nyss flyttat hit från Bern och brukade gå till en internationell engelsktalande kyrka i Bern, men den upphörde med verksamheten i våras. Sedan har de varit i en vineyardförsamling, men kände sig inte hemma där. Jag träffade dem en stund i går kväll och jag tror att de kommer att bli ett värdefullt tillskott  till  vår gemenskap.

På lördag har de julmässa i kyrkan i Lugano, Jen håller på och bakar amerikanska julkakor och Regula och Annemarie gör julgodis. Jag orkar inte bidra med något, får väl åka dit och köpa istället. Söndagen har vi helt för oss själva, vi skall samlas hos Jen och Nigel. Det skall bli skönt att få sitta ner och dela gemenskapen med mina vänner, gamla och nya.

Nu är jag hemma igen!

Solen skiner och det är +12 på nordsidan av huset. Om en liten stund skall jag sätta mig med en mugg kaffe ute på balkongen och bara njuta. Även här märks det att det är den mörka årstiden, solen står inte så särskilt högt över bergen på andra sidan sjön. Men den värmer, åtminstone här på sydsluttningen.

Och om någon undrar, så gick resan hit helt enligt planerna. Rickard mötte mig på stationen i Locarno och körde mig hem, Regula hade handlat lite mat åt mig och Nigel hade tvättat min bil och laddat batteriet. Jag har snälla vänner!

I eftermiddag skall jag först ta hand om alla valnötter som ligger och torkar och sedan får jag nog städa. Eller också städar jag i morgon förmiddag. Det ser ut att bli lika fint väder i morgon. Man får ta vara på de fina dagarna, tids nog kommer vår så kallade vinter här också. 

Jag skall nog vara nöjd!

Jag fick ett SMS från Cilla idag. ”Nu har du fått ett anfall av förändringsbacillen igen.”

Förändringsbacillen är något som drabbar oss alla ibland. Det kan handla om stora saker, byta yrke, bostadsort eller små saker som att byta hårfärg. När jag drabbas av den, så vill jag märkligt nog göra något annat än det trevliga och fria jobb jag har, men man kan bli trött på att allting går som på räls också. Det blir inga utmaningar på det viset. Jo, det händer att jag vill flytta också, Jag råkar ha flera ställen att bo på, huset i Ascona, hytta på Geilo, lägenheten här i Uppsala och min nya lilla undantagsstuga där uppe i Hälsingland. Nåja, lägenheten här den tillhör ju Elvy och jag ockuperar bara det rum som en gång varit jungfrukammare, men eftersom jag inte är husjungfru så kan jag röra mig fritt i hela den rymliga våningen. Så varför är jag missnöjd?

Drömmer jag om något helt annat? Ett jobb med fasta tider mellan åtta och halv fem? Nej knappast. Men att ha trevliga kolleger, det är en bonus. Hemma i Ascona, där jag sitter ensam och jobbar, har jag en grupp mycket goda vänner, men jag bollar ju inte knepigheter i mitt jobb med dem. Jag hör ibland någon av dem säja ”om jag fått leva om mitt liv...” men så brukar jag inte tänka.

De alternativ som funnits har antingen varit sådant som jag inte själv  har kunnat styra över eller också helt medvetna val. Men ibland så funderar jag över mitt val av ekonomistudier. Företagsekonomin födde ett intresse för nationalekonomi som i sin tur gjorde mig nyfiken på det större perspektivet i internationell ekonomi, statskunskap och politisk historia. Sedan kom jag på att det var roligt att uttrycka mig i skrift och så hamnade jag där jag är idag, som översättare, redigerare och med den ”fina” titeln förlagsredaktör. Söker jag på förlagsredaktör, så stämmer inte mina arbetsuppgifter helt med vad en sådan gör. Men något skall dom väl kalla mig för.

Nu är min månad på förlaget över för den här gången. Nästa gång blir det antingen före eller efter påsk, alltså mars eller april. I morgon skall jag ta det lugnt, ta en tur till bokhandeln och mataffären på förmiddagen och städa lite på eftermiddagen. Söndag kommer Anki och Peter hit, vi skall gå till kyrkan och så skall vi laga mat tillsammans i det nya köket. De funderar på att byta ut sitt kök, det är från 70-talet och ganska opraktiskt. Då kan det nog  vara bra att se hur det blivit här.

Måndag morgon blir det buss till Arlanda, sedan flyg till Zürich och tåg till  Locarno, Rickard har lovat att hämta mig  på stationen. Sedan är jag hemma! 

There is no place like home.

Jag gnällde över vädret igår. Det har inte varit så jobbigt tidigare år, när jag varit på förlaget på hösten. Men då har jag varit här i oktober, det är faktiskt stor skillnad. Jag umgås ständigt med vaga funderingar på om jag skall flytta tillbaka till Sverige, men just nu så känns det definitivt inte aktuellt. Jag släpper det nu - åtminstone för en tid.

Det finns annat i Sverige som kan ge mig argument för en flytt, tryggt, välordnat och LAGOM. Det är ganska tryggt och välordnat i Ascona, men där ställer vädret till det när det regnar och det verkar som om det regnar mer och mer och blir allt våldsammare skurar. Det rasar från bergssidorna, allt från stora berg- och stenras till vägar som rasar eller blockeras och förtretliga små jordras som saboterar mödosamt anlagda trädgårdar på sluttningar.

Klimatförändringarna märks söder om alperna. Det går inte att resonera bort. Men vintrarna är milda och våren kommer tidigt. Snön finns uppe i bergen, det räcker så.

En av mina kolleger hade läst om Ascona på Wikipedia och visade mig. Jag läste den kortfattade ortsbeskrivningen och kände knappt igen mig. Den var väl inte felaktig, men gav en väldigt konstig bild av staden. Det kan inte vara enkelt att beskriva en plats på några rader. Kanske bättre att låta bli och bara leverera fakta? Det är vackert i Ascona, men tyvärr finns det ett par nya komplex på bergssluttningen som inte direkt pryder sin plats. Ett av dem har haft stora problem med att få köpare till lägenheterna och några av dem hyrs ut för kortare perioder. Invid ”slätten”, sedimentområdet vid Maggias utlopp har man byggt riktiga bunkrar. Man kan skratta åt engelsmännens förkärlek för att skydda stadsmiljöer och att många hus blir ”listed” – alltså K-märkta och synnerligen opraktiska att bo i, men nog  skulle jag vilja ha lite mer av den bevarandefilosofin i Ascona. Men nu är det redan förstört i delar av stan. Den bilfria gamla stadskärnan vågar man sig nog inte på att fördärva mera i alla fall.

Varför skriver jag detta? Kan det vara för att jag faktiskt längtar hem? Jo, så är det nog. På måndag, vid femtiden är jag hemma, om allt fungerar som tänkt. 

Mycket att tänka på just nu.

Alltid något att vara tacksam för, idag fungerade det nästan ok med tåget. Igår och i förrgår var det inte godkänt. Men nu är det bara två dagar kvar. Måndag förmiddag reser jag hemåt, söderut och bort från det trista vädret som gör att allt känns extra jobbigt. Elvy menade att jag borde köpa en burk vitaminpiller, men jag tror inte att det är sådant som fattas mig. Det är ljus, sol och +10 som behövs. Jag menar att det är bättre för humöret med -10 och blå himmel  en stund mitt på dagen än temperatur runt  nollan, gråväder och snål vind.

Benny har åtagit sig att sköta snöröjningen för Elvy och nu får han tillfälle att lära sig rutinerna och att sköta snöslungan. Där uppe har det snöat rejält idag men inte blåst nämnvärt, så hittills har det inte blivit snödrivor, vilket kan ställa till det rejält på infartsvägen. Men det kommer nog.

Elvy kommer till Ascona först den 12 december, det finns saker som hon lovat att hjälpa till med i kyrkan nästa vecka. Jag har inbjudit till luciakaffe onsdag kväll.

Elvy, vi skall baka lussekatter på onsdag, förbered dig på det! Dessutom tänker jag köpa med mig färdig pepparkaksdeg som vi skall baka ut i form av hälsingebockar! Lucianattlinne är inte nödvändigt, men jag har en fusk-luciakrona som får bli bordsdekoration. Så var det med det! 

Det är ingen hemlighet att jag älskar gamla läsarsånger. Cilla skickade mig en länk från Regal Zonophone, ett fantastiskt ljudarkiv över frälsningsarmémusik. De äldsta inspelningarna är från 1920-talet. Den som hon skickade länken på  till mig är betydligt nyare, från 1977. Jag känner inte till dem som sjunger, men urvalet av sånger är riktigt bra, med sångerna Med fribiljett jag reser, Du har hört om lille Mose och Uti himmelen en gång som mina favoriter. Sen sjunger de en sång som jag inte hört på många, många år, Hur underlig är du i allt vad du gör, men den sjungs inte alls i samma tempo som jag minns att Gitarrsystrarna i kapellet framförde den i. Hela skivan är värd att lyssna till.

http://www.regalzonophone.com/Player%20European%20-%20FALK7712%20-%20All%20min%20frojd%20Jag%20har%20i%20Jesus.htm

Rickard har just ringt, en av hans f d kolleger i Bergen har frågat honom om hytta på Kikut är till salu. De har en alldeles för liten lägenhet i Highland Lodge och har bestämt sig för att skaffa hytte. Är det den spark i baken som jag behöver för att våga göra mig av med hytta? Det var ju pappas projekt, det som skulle bli hans sommar- och vinterbostad, sen skulle han skaffa sig en liten lägenhet i Södertälje och vara där de delar av året som inte bjöd på så mycket friluftsliv på fjället. Men det är faktiskt drygt tjugo år sedan pappa dog och hytta kan inte stå som ett minnesmärke över honom i evighet, jag är där allt mer sällan. Ingen av oss har planer på att tillbringa julen där, så vi bestämde att de fick använda hytta över julferien och sedan kan jag diskutera en försäljning med dem. Rickard kan tänka sig att köpa deras lägenhet, för han är mer intresserad av att vara på Geilo under skidsäsongen, än vad jag är. Dags för ett par sömnlösa nätter???

22:00 Jag fick just ett SMS från Jenny där hon meddelar att länken inte fungerar om man läser bloggen på en smartphone. Sorry, det kan jag inte göra något åt!

Alldeles för sent...

Fredag kväll, After work med kollegerna och sedan gick några av oss och åt italienskt på en trevlig restaurang i Gamla Stan. Maten var helt ok, men av någon anledning så smakar italiensk  mat lite annorlunda hemma i Ascona. Man anstränger sig lite väl mycket och klämmer in flera tillbehör än vad jag är van vid.  Sent hemma och sov länge. Peter ringde vid ettiden och frågade om jag ville komma till dem, de skulle få besök  från Finland.

Det är så här, min farfar och Peters mormor hade en bror som var gift med en dam från Finland och när kriget där bröt ut, så reste han dit som frivillig och omkom i en olycka, alltså dog han inte på slagfältet. Hans fru stannade med deras två barn i Sverige tills i mitten av 50-talet, då flyttade hon tillbaka till Finland och gifte om sig. Ingen i släkten har haft kontakt med någon av dem, men nu hade ett barnbarn till den här stupade brodern letat efter släktingar i Sverige och lyckats lokalisera Peter. Jag har inte så många släktingar, varken på min mammas eller pappas sida, så naturligtvis ville jag träffa honom. Han heter Juhani och är i likhet med Peter läkare. Hans fru var också med, hon heter Hedvig och är jurist. De bor strax utanför Helsingfors och har fyra barn.

Både Juhani och Hedvig är aktiva inom den lutherska kyrkan så vi hade mycket att prata om.  Det var verkligen roligt att lära känna dem och vi får nog planera in ett besök i Finland vad det lider.

Det blev sent både fredag och lördag så jag tog det lugnt på söndag och gladdes åt att nu var det bara  en vecka kvar med pendlingsresor. Vi hade pratat lite löst om att jag skulle stanna några dagar nästa vecka, men jag bestämde mig för att nu  fick det vara nog. Idag var det synnerligen segt att komma hem till Uppsala. Just nu verkar det om om tåget kommer att gå i morgon  bitti, men det kan man inte vara säker på...

Jag reser hem nästa måndag. Elvy kommer veckan därpå och stannar över trettonhelgen. Nu har Benny och hans flyttlass kommit från Göteborg. Enligt Elvy så var Benny glad och nöjd med att ha fått sålt sin lägenhet i Göteborg till ett skapligt pris.  Benny är inkvarterad i undantagsstugan och hans bohag i en lagerlokal hos Sven-Erik. Benny har lovat att sköta snöröjningen och se till både boningshuset och uthuset för Elvy. Just nu är utbudet av hus rätt magert, men det kan ändra sig efter helgerna. En av mäklarna hade ett par hus på gång där säljaren troligen inte ville att de skulle komma ut på Hemnet.

Och nu är det hög tid för mig att krypa  ner i sängen.

Väder, snuskgubbar och TV.

Det har verkligen varit VÄDER de senaste dagarna, snö, snöglopp, blåst och halka. Jobbresorna til Stockholm har fungerat sådär, men jag var bara en av alla dem som kom sent eller gick tidigare för att ta sig hem. Men det är lustigt, allt som är något utöver det vanliga gör att vi blir ett kollektiv ”vi som är drabbade av vintervädret och den dåliga snöröjningen”. Jag har pratat med flera som jag aldrig bytt ett ord med tidigare, förutom en nick och ett hej på lunchen.

Sexuella trakasserier har annars varit ett dagligt samtalsämne. ”Profiler” inom olika områden har avslöjats som våldtäktsmän och snuskgubbar. Kommer vi att få slut på det här sjuka beteendet genom att grupper av kvinnor träder fram och berättar vad de varit utsatta för? Jag tror inte det. Tyvärr.

Det var nog allt för idag. Nu skall jag först se på  Mitt i Naturen, därefter på Toppmötet där Jan Eliasson intervjuar Gro  Harlem Brundtland och därefter är det ett smått kaotiskt debattprogram, Opinion Live.  Sen är det sängdags och så hoppas jag att det inte blir  någon dramatik med väder och kollektivtrafik i morgon.

Söndag kväll i ett gråkallt Uppsala.

Igår var jag på shoppingrond. Det fanns mycket snyggt till rimliga priser och jag köpte mer än jag hade planerat. Två tröjor, blus, klänning, jeans och ett par boots. Det kan jag använda nu på jobbet och sedan får det följa med hem till Ascona.

Jag har startat operation övertalning. Nu när Benny skall bo i undantagsstugan tills vidare och dessutom sköta snöröjningen, så kan Elvy med gott samvete komma ner till Ascona och tillbringa advent och julen där. December är faktiskt en festlig månad hos oss och som extra bonus är det bättre väder.

Idag har jag varit på högmässa i Uppsala domkyrka. Jag känner mig inte så hemma med liturgin och förkunnelsen känns lite försiktig, men det är något alldeles speciellt med det rymliga kyrkorummet och akustiken. Plus historiens vingslag.

När jag kom hem så fick jag ta hand om en lösspringande liten hund. Det var en dvärgschnauzer som tydligen hade varit på rymmen så länge att det var helt ok att bli omhändertagen. Det fanns ingen i närheten som letade eller ropade så han fick följa med upp och så ringde jag polisen och satte sedan upp två anslag inne i parken. ”Lösspringande hund omhändertagen” och så mitt telefonnummer. Efter en timma ringde en dam och frågade om det var en svart dvärgschnauzer med flätat grönt halsband. Hunden hette Bingo (!) och när jag ropade på honom så kom han som en blixt. Han fick prata med matte i telefonen, som han höll på att äta upp. Inget tvivel om att det var rätt ägare. Man kunde ju vara rädd för dognapping annars. Han hade smitit iväg i Observatorieparken, men sprungit iväg mot kyrkogården så hon hade varit där och letat och några tillkallade vänner hade utvidgat sökområdet och sett mina anslag. Det är rätt djärvt att gå med en liten hund utan koppel inne i stan. Hur lydig man än vill tro att den är, så finns det alltid något som kan distrahera.

Fille är en mycket lydig hund, men Maj vågar inte ha honom lös på skogspromenader. Det kan dyka upp varg lite här och var. Igår dödades en jakthund i trakten av Voxna. Sånt är trist men samtidigt så behöver vi ha en frisk vargstam och det betyder att det inte kan finnas alltför få vargar, då blir det inavel och inte bara risk för genetiska sjukdomar och missbildningar utan även för beteendestörningar som kan utsätta både människor och tamdjur för ökade risker. Men visst tänker man sig för när  man är ute på skogspromenad, med eller utan hund. Det finns gott om björnar också, men de bör ha gått i ide nu.

Så småningom fick jag lagat middag, måste ju testa det nya fina köket. Det blev entrecote – det finns grill invid spisplattorna och en fiffig fläkt som dyker upp underifrån. Till entrecoten gjorde jag grönsaksröra och till dessert blev det en skamligt stor portion jordgubbsglass.

I morgon är det en ny res- och arbetsvecka. Vädret ser ut att bli rätt skapligt, den här gången var det södra Sverige som fick besök av kung Bore.

Några rader innan jag lägger mig.

I tisdags var jag på bio och såg Snömannen, baserad på Jo Nesbøs bok med samma namn. Betyg? Jag vet inte riktigt, jag har ju läst boken och filmen var bitvis ganska rörig. Ett plus är att man inte fläskat på med alltför mycket våld – filmen handlar ju om en galen seriemördare. Å andra sidan var det ingen särskilt trovärdig psykologisk analys av honom heller. Men okej, den får godkänt, 3 av max 5 stjärnor. Det är alltid roligt att se kända miljöer i Norge skymta förbi. När jag kom hem satt det ett anslag i entrén, bredbandet var ur funktion, felsökning pågick.

Onsdag morgon var bredbandet stendött, jag tänkte att jag skriver lite i bloggen på lunchen, men det hann jag inte med. Vi hamnade i en diskussion om Zimbabwe och om den afrikanska kontinentens problem och möjligheter. Det känns bra att Mugabe inte får styra landet längre och att ”Gucci Grace” också verkar vara uträknad. Men problemen är inte över bara för att det blir ett maktskifte. Pierre tillbringade en stor del av sin uppväxttid i Zimbabwe så han har alltid hållit sig informerad om vad som händer.  Det skall bli intressant att få höra hans uppfattning om händelserna – det kommer nog att ske en del framöver. Han har alltid varit bekymrad över att det funnits förbindelser mellan Mugabe och FA i landet, flera makthavare har varit salvationister men Pierre har inte haft så mycket till övers för deras engagemang. Har det passat deras syften, så har de dykt upp i uniform.

Torsdag satt det ett anslag i entrén, bredbandet skulle tyvärr vara ur funktion tills på fredag. När jag kom hem idag, så var det igång igen. Tur att man har telefonen.

I morgon skall jag gå ut på stan på shoppingrond. Jag kan inte bara ströva omkring planlöst utan jag behöver ha något slags mål eller ärende. I morgon skall jag prova skor, eller rättare sagt boots och kanske köpa en tröja. Jag har en del vinterkläder här, men det kan vara roligt att ha något att byta med på jobbet. Det skall bli spännande att se vad jag kommer hem med.

Torparliv och stenkakor.

Helgen blev trevlig, trots att vädret inte var det bästa. Tidigt lördag morgon körde vi till Anki och Peters torp. Det var planerat för höstens stora lövkrattning, men vädret medgav bara att vi tog hand om det som låg framför huset. Det blev innejobb istället, Peter förvisades till vedboden och skjulet för att städa där, Anki och jag städade inomhus.

Det är primitivt på torpet, ett medvetet val. När pojkarna växte upp, så tyckte de kloka föräldrarna att de skulle lära sig att man faktiskt inte behöver ”all mod cons”. Vattnet hämtas i brunnen, men dricksvatten tar de för säkerhets skull med sig från stan. El får man numera i begränsad utsträckning via solceller, men det är inte alltid som det fungerar, vilket det förstås inte gjorde nu i helgen. Då blev det fotogenlampa, brasa och gasolkök. Det finns utedass, men av lite modernare slag och eftersom huset inte har något avlopp i köket så får man fortfarande hälla ut diskvatten m m i naturen, men det kommer förmodligen att bli slut på under 2018, då måste de installera en tank för spillvattnet.

På kvällen roade vi oss med att spela stenkakor på vevgrammofon. Det var häftigt. Peter hade varit på en bondauktion i augusti och ropat in en vevgrammofon och en rejäl hög med stenkakor för 250 kronor, helt ovetande om vilket skick det var i. Grammofonen fungerar perfekt och de flesta stenkakorna var i spelbart skick. Det var Ulla Billqvist, Bertil Boo, Evert Taube, Jussi Björling och så var det ett rikligt urval av andliga sånger, bl a Lapp-Lisa, J A Hultman och Göran Stenlund. Vi sjöng tillsammans med Hultman i Släpp nu lite solsken in och Lapp-Lisa i Guldgrävarsången och Göran Stenlund sjöng Jesus du är allt, ja allt för mig –jag sjöng den engelska texten. Sången kommer från Frälsningsarmén i England, så den kunde jag!

Ankis pappa var pastor och en gång så kom två äldre damer i församlingen riktigt rejält ihop sig om vem som var den bästa sångaren, Einar Ekberg eller Göran Stenlund. Han lät tanterna hålla på en stund och när han sedan fick tillfälle så sade han ” och vem håller damerna på, Elvis Presley eller Tommy Steele”. Dom fattade inget men andra närvarande fick sig ett gott skratt.

Peter insåg att det faktiskt var en riktigt skatt som han hade ropat in för 250 kronor och nu fick grammofon och skivor följa med hem till Stockholm.

Det var en avstressande helg  – jag tog bussen hem till dem fredag eftermiddag, det tog femton minuter, inget tåg till Uppsala alltså och nu på måndag morgon så kunde jag ta samma buss till förlaget. Jag vänjer mig vid att pendla efter ett par veckor, men jag skulle aldrig stå ut med att göra det varje dag. När jag sedan finns på plats, då tycker jag att allt är positivt, trevliga kolleger, intressanta diskussioner vid fikabordet och bra arbetsuppgifter. Men så är det resorna...

Elvy berättade att de hade varit på stugmöte söndag eftermiddag, där hade jag velat vara med, men alla stenkakorna vi spelade på lördagskvällen blev också ett stugmöte där i fotogenlampans sken.

Vad är det som gör de här gamla läsarsångerna och andliga sånger från förra seklet så populära? Pärleporten, Ovan där och Gyllne morgon, människor som inte går till kyrkan eller ens anser sig själva vara kristna, de sjunger med i dem och man märker att de engagerar sig i det de sjunger. Kommer någon av de nya sångerna att leva kvar på samma sätt? Nu är det så enkelt att ”producera” en sång, men nog tycker jag att de nya sångerna innehållsmässigt är rätt tunna och ofta svåra att sjunga.

Nu är det sängdags. I morgon skall jag vara med och träffa två herrar från ett amerikanskt förlag, specialiserat på läroböcker för elever 5-15 år med inlärningssvårigheter. Det skall bli intressant.