Vädret börjar rätta till sig här, men inte norr om alperna.

Det blev ett riktigt mysigt lussekaffe i onsdags och Elvy hade med sig en DVD med filmer om lusse/luciafirande från 1800-talet och fram till vår tid. Nu tycker samtliga (utom jag) att det skall vara obligatoriskt för alla med lucialinne och annan traditionell utstyrsel till nästa år. Hoppas att dom glömmer bort det tills dess. Lussekatterna och pepparkakorna tog slut. Nu skall vi baka hälsingebockar till jul, jag köpte med mig färdig pepparkaksdeg och det gjorde Elvy också. Det lär bli en hel del hälsingebockar.

Sophia hörde av sig och frågade om jag kunde jobba i butiken nästa vecka. Regula är redan i full gång och Elvy har erbjudit sig att stå där och göra snygga paket på eftermiddagarna. Hon har gått kurs i paketinslagning i Toronto. Det var tydligen vanligt att damer med de färdigheterna stod i lite elegantare butiker och mot en avgift gjorde fina julklappspaket. Pengarna gick sedan till olika välgörande ändamål. Sophia tände på idén och hon kände till någon grupp med frivilliga som ordnar med julfest för handikappade barn på trettondagen så inkomsterna kommer att gå dit.

Jag har bara ett bekymmer, vi måste få tid att laga mat till lördagens julfest här hos mig. Huvudattraktionen blir som vanligt Janssons frestelse, men vi vill ha lite annan  svensk julmat också.

Julaftonen tillbringar vi traditionsenligt hos David och Pierre. Det blir nog Marlene, Luca, Rickard, Elvy och jag. Då sitter vi där, mätta och dästa och ser på midnattsmässan från Rom och kollar in när  vi ser Marlenes mamma som alltid sitter på vip-plats och i år är även Lucas föräldrar med där. Marlene och Luca är kusiner och de har släktingar som har viktiga positioner i Vatikanen. Därav placeringen.

Jen och Nigel får släktbesök från USA, de skall landa ungefär vid den här tiden och Jen och Nigel har rest upp för att ta emot dem. Det råder en viss osäkerhet trots allt om den annars så punktliga järnvägstrafiken fungerar, så de har väl en plan B om något oförutsett skulle inträffa. På juldagen blir det stor amerikansk julmiddag hos dem, för oss som inte har rest bort eller har andra förpliktelser. Men det är några dagar till dess och det är väl bäst att vi äter en hälsosam lågkalorikost den kommande veckan.

På söndag är det vår tur att ha sångandakten i Lugano. Vi skall öva här i morgon, repertoaren finns men den har vilat ett år och behöver nog fräschas upp.

Nu skall vi göra iordning lite lunch och sedan skall vi gå ner till centrum och kolla julhandeln. GÅ alltså, att hitta en parkeringsplats det är omöjligt. Folk ställer sina bilar på de mest omöjliga ställen och alla respekterar inte att det finns en bilfri del av den gamla stadskärnan.  Så vi går.

Inte mer busväder nu, tack!

Elvy kom hit igår, ordentligt försenad och trött. Först var det en mindre försening från Arlanda och sedan var flera tåg från Zürich inställda på grund av snökaoset. Men hon var uppe halv nio idag och efter ett par muggar kaffe så var vi igång med lussekattsbaket. Vi har ”riktiga” lussekatter till kaffet ikväll och en annan dag skall vi göra saffranssnäckor med rött och grönt zitronat i fyllningen, dem skall vi ha till jul. När jag ändå var i Lugano i lördags gjorde jag en avstickare till Ikea i Grancia och köpte pepparkakor och några flaskor glögg, som passande nog heter Vintersaga, så det blir nog ett bra lussefirande ikväll. Jag har luciasånger på CD som får står för stämningen.

Ovädret var ingen vintersaga. Det smetiga snöslasket vägrar ge med sig och i natt var det flera minusgrader och sedan blev det ett par plusgrader men nu har det fryst på igen. Min bil står i en carport men på förmiddagen såg den ut som om den var glaserad.  Det gick inte att få upp dörren till förarplatsen, jag fick hämta en hårtork för att tina upp dörren och sedan satte jag in en gammal kupévärmare som fick stå ett par timmar innan jag lyckades fösa bort isen på bilen så jag kunde köra iväg och handla. Jo, jag vet att ni som bor i Sverige fixar ni sådant här utan problem, men här är vi inte förberedda och inte utrustade. Elvy ville hjälpa till, men jag sade att jag fixar det här själv. Vilket jag gjorde, men det tog tid.

Prognoserna för vädret fram till jul talar om ett mer normalt ”vinterväder”, någon minusgrad nattetid om det är klart väder och 5-8 plusgrader på eftermiddagen. Tack för det!

Nu är det vinter här, blötvinter.

Trevlig och tydligen också lönsam julmarknad i ”vår” kyrka i Lugano i lördags. Det var mycket folk och enligt Diana så kom det människor som hon aldrig sett i kyrkan tidigare. De hade gjort handaffischer med info om kommande aktiviteter och nu får vi se om det kommer några nya nästa söndag, då är det vår tur att ha sångandakten.  Pengarna som kom in skall användas till belysning i kyrksalen. Det är tämligen månljust där nu.

Igår var vi hos Jen och Nigel, först hade vi vårt ”holiness meeting” och sedan gemensam middag. Det var riktigt busväder ute, så vi satt kvar och pratade länge och hade det riktigt trevligt tillsammans.  Busvädret bestod i kraftigt snöblandat regn. Längre upp i bergen så snöade det. När David och Pierre skulle hem, så hade de problem att ta sig upp i de branta backarna mot Orselina. Nu på morgonen var det vitt överallt, men det var ingen vacker vintersnö utan en vit kladdig massa. Nu regnar det, är +5 och det är bara att hoppas att kladdet försvinner.

Vi var ovanligt många igår, nitton stycken. Våra nya vänner, Fiona och John är verkligen ett fint tillskott till vår grupp. De kommer från Irland, men har bott i Bern sedan 2013. Fionas morföräldrar kommer från Rom, men de flyttade till Irland när morfadern fick något uppdrag inom KK. De levde i storfamilj när Fiona växte upp och det betyder att hon talar italienska. John kommer från en anglikansk familj som bodde på Nordirland. Han började arbeta inom transportbranschen och hamnade i Dublin. Han har haft ett jobb med internationella transporter i Bern och nu skall han jobba här, med trafiken till och från Italien vid Chiasso. Fiona är sjuksköterska och börjar jobba på ett privat sjukhus efter nyår.

Det värsta snöfallet igår kom nog längre upp i norr, flygplatsen i Zürich var tidvis stängd och de klarade inte att hålla vägen förbi Liechtenstein öppen. Dagens prognos talade om kraftigt snöfall i Ticino, men här nere vid sjön regnar det rejält just nu. Tisdag skall det komma ännu mera snö. Då får vi se hur det går när Elvy skall ta sig hit i morgon. Det har utfärdats varning om snökanon över Uppland, jag hoppas att den håller sig ute vid kusten. Tar Elvy sig bara till Zürich så brukar SBB klara av att hålla järnvägsspåren snöfria.  

Vi blir faktiskt fler och fler, fullt hus snart!

Fortfarande riktigt fint väder, minst +10 på eftermiddagen och solen skiner. Nästa vecka skall det bli kallare, varning för att kvicksilvret kryper ner under nollan på natten. Men vem har en termometer med kvicksilverpelare nu för tiden?

Det måste vara extremt pinsamt för Svenska Akademien med avslöjandet om ”kulturprofilen” så här strax innan Nobeldagen. Jo, det skrivs en del om det i tidningarna här också. Jag läste nyss ett inlägg i AB där man föreslog att man skulle avskaffa kungahuset och samtidigt även akademien i dess nuvarande form. Akademien har valspråket Snille och smak, det verkar vara överspelat för länge sedan.

Kungahuset skall vi bara inte tala om, jag såg att Madeleine bevistade barndopet förra veckan iförd blekrosa persianpäls och matchande klänning under. Priset för utstyrseln lär ha varit astronomiskt. Stackars Sofia fick kritik för att hon hade folkdräkt, hemsydd av släktingar i Älvdalen på 50-talet. Enligt en surkärring i någon av kvällstidningarna så var passformen inte perfekt och dessutom bröt hon mot kungahusets traditioner. Jag har den uppfattningen att folkdräkt alltid är rätt, men att det finns lokala traditioner som gör att man får justera detaljer för särskilda tillfällen, t ex byta ut sjalen och förklädet mot svarta d:o till begravning. Jag skulle faktiskt vilja ha en folkdräkt. Det finns fina folkdräkter i Hälsingland, men jag har fastnat för sorundadräkten. Den är baserad på en bevarad dräktkultur från 1700-talet och är en raffinerad mix av röda toner.

Skall jag kommentera Trumps senaste utspel, erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad? Det lär inte ha bidragit till freden i området. Fundamentalisterna applåderar förstås, ett okritiskt förhållandesätt till staten Israel är väl närmast obligatoriskt i de kretsarna. Dessutom börjar man tala om att det är inledningen till uppfyllandet av någon profetia. Men såvitt jag kan förstå, så har man tagit fram det argumentet vid alla stora politiska händelser som berört staten Israel. Nej, jag föraktar inte Bibelns profetior Men dem som använder dem i politisk argumentation har jag inte så mycket till övers för!

Skall vi ta något positivt till slut? Under tiden som jag varit i Sverige har husförsamlingen fått två nya medlemmar. Det är ett ungt irländskt par, grannar till Luca. Hon kommer från en katolsk familj, han från en anglikansk. De har nyss flyttat hit från Bern och brukade gå till en internationell engelsktalande kyrka i Bern, men den upphörde med verksamheten i våras. Sedan har de varit i en vineyardförsamling, men kände sig inte hemma där. Jag träffade dem en stund i går kväll och jag tror att de kommer att bli ett värdefullt tillskott  till  vår gemenskap.

På lördag har de julmässa i kyrkan i Lugano, Jen håller på och bakar amerikanska julkakor och Regula och Annemarie gör julgodis. Jag orkar inte bidra med något, får väl åka dit och köpa istället. Söndagen har vi helt för oss själva, vi skall samlas hos Jen och Nigel. Det skall bli skönt att få sitta ner och dela gemenskapen med mina vänner, gamla och nya.

Nu är jag hemma igen!

Solen skiner och det är +12 på nordsidan av huset. Om en liten stund skall jag sätta mig med en mugg kaffe ute på balkongen och bara njuta. Även här märks det att det är den mörka årstiden, solen står inte så särskilt högt över bergen på andra sidan sjön. Men den värmer, åtminstone här på sydsluttningen.

Och om någon undrar, så gick resan hit helt enligt planerna. Rickard mötte mig på stationen i Locarno och körde mig hem, Regula hade handlat lite mat åt mig och Nigel hade tvättat min bil och laddat batteriet. Jag har snälla vänner!

I eftermiddag skall jag först ta hand om alla valnötter som ligger och torkar och sedan får jag nog städa. Eller också städar jag i morgon förmiddag. Det ser ut att bli lika fint väder i morgon. Man får ta vara på de fina dagarna, tids nog kommer vår så kallade vinter här också. 

Jag skall nog vara nöjd!

Jag fick ett SMS från Cilla idag. ”Nu har du fått ett anfall av förändringsbacillen igen.”

Förändringsbacillen är något som drabbar oss alla ibland. Det kan handla om stora saker, byta yrke, bostadsort eller små saker som att byta hårfärg. När jag drabbas av den, så vill jag märkligt nog göra något annat än det trevliga och fria jobb jag har, men man kan bli trött på att allting går som på räls också. Det blir inga utmaningar på det viset. Jo, det händer att jag vill flytta också, Jag råkar ha flera ställen att bo på, huset i Ascona, hytta på Geilo, lägenheten här i Uppsala och min nya lilla undantagsstuga där uppe i Hälsingland. Nåja, lägenheten här den tillhör ju Elvy och jag ockuperar bara det rum som en gång varit jungfrukammare, men eftersom jag inte är husjungfru så kan jag röra mig fritt i hela den rymliga våningen. Så varför är jag missnöjd?

Drömmer jag om något helt annat? Ett jobb med fasta tider mellan åtta och halv fem? Nej knappast. Men att ha trevliga kolleger, det är en bonus. Hemma i Ascona, där jag sitter ensam och jobbar, har jag en grupp mycket goda vänner, men jag bollar ju inte knepigheter i mitt jobb med dem. Jag hör ibland någon av dem säja ”om jag fått leva om mitt liv...” men så brukar jag inte tänka.

De alternativ som funnits har antingen varit sådant som jag inte själv  har kunnat styra över eller också helt medvetna val. Men ibland så funderar jag över mitt val av ekonomistudier. Företagsekonomin födde ett intresse för nationalekonomi som i sin tur gjorde mig nyfiken på det större perspektivet i internationell ekonomi, statskunskap och politisk historia. Sedan kom jag på att det var roligt att uttrycka mig i skrift och så hamnade jag där jag är idag, som översättare, redigerare och med den ”fina” titeln förlagsredaktör. Söker jag på förlagsredaktör, så stämmer inte mina arbetsuppgifter helt med vad en sådan gör. Men något skall dom väl kalla mig för.

Nu är min månad på förlaget över för den här gången. Nästa gång blir det antingen före eller efter påsk, alltså mars eller april. I morgon skall jag ta det lugnt, ta en tur till bokhandeln och mataffären på förmiddagen och städa lite på eftermiddagen. Söndag kommer Anki och Peter hit, vi skall gå till kyrkan och så skall vi laga mat tillsammans i det nya köket. De funderar på att byta ut sitt kök, det är från 70-talet och ganska opraktiskt. Då kan det nog  vara bra att se hur det blivit här.

Måndag morgon blir det buss till Arlanda, sedan flyg till Zürich och tåg till  Locarno, Rickard har lovat att hämta mig  på stationen. Sedan är jag hemma! 

There is no place like home.

Jag gnällde över vädret igår. Det har inte varit så jobbigt tidigare år, när jag varit på förlaget på hösten. Men då har jag varit här i oktober, det är faktiskt stor skillnad. Jag umgås ständigt med vaga funderingar på om jag skall flytta tillbaka till Sverige, men just nu så känns det definitivt inte aktuellt. Jag släpper det nu - åtminstone för en tid.

Det finns annat i Sverige som kan ge mig argument för en flytt, tryggt, välordnat och LAGOM. Det är ganska tryggt och välordnat i Ascona, men där ställer vädret till det när det regnar och det verkar som om det regnar mer och mer och blir allt våldsammare skurar. Det rasar från bergssidorna, allt från stora berg- och stenras till vägar som rasar eller blockeras och förtretliga små jordras som saboterar mödosamt anlagda trädgårdar på sluttningar.

Klimatförändringarna märks söder om alperna. Det går inte att resonera bort. Men vintrarna är milda och våren kommer tidigt. Snön finns uppe i bergen, det räcker så.

En av mina kolleger hade läst om Ascona på Wikipedia och visade mig. Jag läste den kortfattade ortsbeskrivningen och kände knappt igen mig. Den var väl inte felaktig, men gav en väldigt konstig bild av staden. Det kan inte vara enkelt att beskriva en plats på några rader. Kanske bättre att låta bli och bara leverera fakta? Det är vackert i Ascona, men tyvärr finns det ett par nya komplex på bergssluttningen som inte direkt pryder sin plats. Ett av dem har haft stora problem med att få köpare till lägenheterna och några av dem hyrs ut för kortare perioder. Invid ”slätten”, sedimentområdet vid Maggias utlopp har man byggt riktiga bunkrar. Man kan skratta åt engelsmännens förkärlek för att skydda stadsmiljöer och att många hus blir ”listed” – alltså K-märkta och synnerligen opraktiska att bo i, men nog  skulle jag vilja ha lite mer av den bevarandefilosofin i Ascona. Men nu är det redan förstört i delar av stan. Den bilfria gamla stadskärnan vågar man sig nog inte på att fördärva mera i alla fall.

Varför skriver jag detta? Kan det vara för att jag faktiskt längtar hem? Jo, så är det nog. På måndag, vid femtiden är jag hemma, om allt fungerar som tänkt. 

Mycket att tänka på just nu.

Alltid något att vara tacksam för, idag fungerade det nästan ok med tåget. Igår och i förrgår var det inte godkänt. Men nu är det bara två dagar kvar. Måndag förmiddag reser jag hemåt, söderut och bort från det trista vädret som gör att allt känns extra jobbigt. Elvy menade att jag borde köpa en burk vitaminpiller, men jag tror inte att det är sådant som fattas mig. Det är ljus, sol och +10 som behövs. Jag menar att det är bättre för humöret med -10 och blå himmel  en stund mitt på dagen än temperatur runt  nollan, gråväder och snål vind.

Benny har åtagit sig att sköta snöröjningen för Elvy och nu får han tillfälle att lära sig rutinerna och att sköta snöslungan. Där uppe har det snöat rejält idag men inte blåst nämnvärt, så hittills har det inte blivit snödrivor, vilket kan ställa till det rejält på infartsvägen. Men det kommer nog.

Elvy kommer till Ascona först den 12 december, det finns saker som hon lovat att hjälpa till med i kyrkan nästa vecka. Jag har inbjudit till luciakaffe onsdag kväll.

Elvy, vi skall baka lussekatter på onsdag, förbered dig på det! Dessutom tänker jag köpa med mig färdig pepparkaksdeg som vi skall baka ut i form av hälsingebockar! Lucianattlinne är inte nödvändigt, men jag har en fusk-luciakrona som får bli bordsdekoration. Så var det med det! 

Det är ingen hemlighet att jag älskar gamla läsarsånger. Cilla skickade mig en länk från Regal Zonophone, ett fantastiskt ljudarkiv över frälsningsarmémusik. De äldsta inspelningarna är från 1920-talet. Den som hon skickade länken på  till mig är betydligt nyare, från 1977. Jag känner inte till dem som sjunger, men urvalet av sånger är riktigt bra, med sångerna Med fribiljett jag reser, Du har hört om lille Mose och Uti himmelen en gång som mina favoriter. Sen sjunger de en sång som jag inte hört på många, många år, Hur underlig är du i allt vad du gör, men den sjungs inte alls i samma tempo som jag minns att Gitarrsystrarna i kapellet framförde den i. Hela skivan är värd att lyssna till.

http://www.regalzonophone.com/Player%20European%20-%20FALK7712%20-%20All%20min%20frojd%20Jag%20har%20i%20Jesus.htm

Rickard har just ringt, en av hans f d kolleger i Bergen har frågat honom om hytta på Kikut är till salu. De har en alldeles för liten lägenhet i Highland Lodge och har bestämt sig för att skaffa hytte. Är det den spark i baken som jag behöver för att våga göra mig av med hytta? Det var ju pappas projekt, det som skulle bli hans sommar- och vinterbostad, sen skulle han skaffa sig en liten lägenhet i Södertälje och vara där de delar av året som inte bjöd på så mycket friluftsliv på fjället. Men det är faktiskt drygt tjugo år sedan pappa dog och hytta kan inte stå som ett minnesmärke över honom i evighet, jag är där allt mer sällan. Ingen av oss har planer på att tillbringa julen där, så vi bestämde att de fick använda hytta över julferien och sedan kan jag diskutera en försäljning med dem. Rickard kan tänka sig att köpa deras lägenhet, för han är mer intresserad av att vara på Geilo under skidsäsongen, än vad jag är. Dags för ett par sömnlösa nätter???

22:00 Jag fick just ett SMS från Jenny där hon meddelar att länken inte fungerar om man läser bloggen på en smartphone. Sorry, det kan jag inte göra något åt!

Alldeles för sent...

Fredag kväll, After work med kollegerna och sedan gick några av oss och åt italienskt på en trevlig restaurang i Gamla Stan. Maten var helt ok, men av någon anledning så smakar italiensk  mat lite annorlunda hemma i Ascona. Man anstränger sig lite väl mycket och klämmer in flera tillbehör än vad jag är van vid.  Sent hemma och sov länge. Peter ringde vid ettiden och frågade om jag ville komma till dem, de skulle få besök  från Finland.

Det är så här, min farfar och Peters mormor hade en bror som var gift med en dam från Finland och när kriget där bröt ut, så reste han dit som frivillig och omkom i en olycka, alltså dog han inte på slagfältet. Hans fru stannade med deras två barn i Sverige tills i mitten av 50-talet, då flyttade hon tillbaka till Finland och gifte om sig. Ingen i släkten har haft kontakt med någon av dem, men nu hade ett barnbarn till den här stupade brodern letat efter släktingar i Sverige och lyckats lokalisera Peter. Jag har inte så många släktingar, varken på min mammas eller pappas sida, så naturligtvis ville jag träffa honom. Han heter Juhani och är i likhet med Peter läkare. Hans fru var också med, hon heter Hedvig och är jurist. De bor strax utanför Helsingfors och har fyra barn.

Både Juhani och Hedvig är aktiva inom den lutherska kyrkan så vi hade mycket att prata om.  Det var verkligen roligt att lära känna dem och vi får nog planera in ett besök i Finland vad det lider.

Det blev sent både fredag och lördag så jag tog det lugnt på söndag och gladdes åt att nu var det bara  en vecka kvar med pendlingsresor. Vi hade pratat lite löst om att jag skulle stanna några dagar nästa vecka, men jag bestämde mig för att nu  fick det vara nog. Idag var det synnerligen segt att komma hem till Uppsala. Just nu verkar det om om tåget kommer att gå i morgon  bitti, men det kan man inte vara säker på...

Jag reser hem nästa måndag. Elvy kommer veckan därpå och stannar över trettonhelgen. Nu har Benny och hans flyttlass kommit från Göteborg. Enligt Elvy så var Benny glad och nöjd med att ha fått sålt sin lägenhet i Göteborg till ett skapligt pris.  Benny är inkvarterad i undantagsstugan och hans bohag i en lagerlokal hos Sven-Erik. Benny har lovat att sköta snöröjningen och se till både boningshuset och uthuset för Elvy. Just nu är utbudet av hus rätt magert, men det kan ändra sig efter helgerna. En av mäklarna hade ett par hus på gång där säljaren troligen inte ville att de skulle komma ut på Hemnet.

Och nu är det hög tid för mig att krypa  ner i sängen.

Väder, snuskgubbar och TV.

Det har verkligen varit VÄDER de senaste dagarna, snö, snöglopp, blåst och halka. Jobbresorna til Stockholm har fungerat sådär, men jag var bara en av alla dem som kom sent eller gick tidigare för att ta sig hem. Men det är lustigt, allt som är något utöver det vanliga gör att vi blir ett kollektiv ”vi som är drabbade av vintervädret och den dåliga snöröjningen”. Jag har pratat med flera som jag aldrig bytt ett ord med tidigare, förutom en nick och ett hej på lunchen.

Sexuella trakasserier har annars varit ett dagligt samtalsämne. ”Profiler” inom olika områden har avslöjats som våldtäktsmän och snuskgubbar. Kommer vi att få slut på det här sjuka beteendet genom att grupper av kvinnor träder fram och berättar vad de varit utsatta för? Jag tror inte det. Tyvärr.

Det var nog allt för idag. Nu skall jag först se på  Mitt i Naturen, därefter på Toppmötet där Jan Eliasson intervjuar Gro  Harlem Brundtland och därefter är det ett smått kaotiskt debattprogram, Opinion Live.  Sen är det sängdags och så hoppas jag att det inte blir  någon dramatik med väder och kollektivtrafik i morgon.