Tre dagar som engelsklärare är avklarade!

Det var med en märklig känsla som jag körde iväg till skolan måndag morgon. Samtidigt som jag kände mig säker på att jag behärskade mitt ämne , så hade jag ingen erfarenhet av att  undervisa. Jag är ju tvåspråkig och drömmer och tänker fortfarande ofta på engelska. Det där kan vara lite opraktiskt, jag är inne i en affär och skall fråga efter något och kan inte komma på vad det heter på svenska. Eller när jag blev stoppad i en vanlig trafikkontroll och utan att tänka på det svarade polisen på engelska. Hemma i Ascona är engelska mitt vardagsspråk, trots att jag bott sexton år där, så känner jag mig inte bekväm med italienskan. Jag förstår det mesta, men undviker att bli inblandad i konversationer där man behöver uttrycka sig mer exakt.

Men nu är jag i Sverige och jag har alltid känt att det är helt naturligt för mig att tala svenska. Stavningen har jag fått nöta in och numera behärskar jag tje- och sjeljuden och en del andra exklusiva stavningsvarianter till fullo.

Men – att undervisa, det har jag ingen erfarenhet av. Det går knappast att lyfta fram minnen och erfarenheter från när jag själv gick i skolan i England, hela situationen är så annorlunda. Men det har gått skapligt, faktiskt bättre än jag räknat med. Eleverna uppför sig väl, är artiga och intresserade men kanske lite rastlösa. Jag har inte riktigt klart för mig hur de 43,5% som jag skall jobba beräknas, men jag tar det jag får. En positiv sak är att det blir en del ”håltimmar” för mig och då kan jag i lugn och ro sitta och förbereda mig och så är mycket avklarat när jag kommer hem.

Igår körde Elvy ner till Uppsala för att se till lägenheten och samtidigt åkte Inger och Göran med henne. Nu är de framme i Ascona och allt har gått bra, Nigel och Jen hämtade dem på stationen i Locarno och sedan hade de fikat tillsammans och fått tillfälle att installera sig. I kväll äter de middag hos Jen och Nigel och även om det nu blir några regndagar framöver, så vet jag att mina vänner tar väl hand om nykomlingarna.

Och så var det succédokusåpan Svenska Akademien;

Igår fick jag mail från Melanie, som är bibliotekarie i Fribourg. Hon hade läst i en fransk nättidning som riktar sig till bibliotekarier, att svenska akademien skulle upplösas vid sitt ordinarie sammanträde på torsdag och att kungen i fortsättningen skulle ansvara för valet av litteraturpristagare tillsammans med fem experter. Var det verkligen korrekt? FAKE NEWS svarade jag! Var får dom allt ifrån? När jag mailade tillbaka frågade jag om det var något slags humorsajt hon fått informationen från. Svaret kom snabbt, det var en seriös informationskälla som hon brukade kolla.

Men det kanske är en genomförbar idé, istället för att låta några gamla herrar som håller varandra om ryggen dominera akademien, så kanske man kunde få fram yngre och lite mer lättlästa författare som nobelpristagare. I en tid när det ändå ges ut massor av böcker, men många av tvivelaktig litterär kvalitet, så borde man kunna vaska fram några goda författare som kan locka ”de breda massorna” till att läsa deras böcker. På så sätt kan man kanske motverka att boken byts ut mot tv-serier. Elvy hade läst om en kanadensisk författare som slutat skriva böcker och som nu skulle ägna sig helt åt att skriva för tv.

Idag slutade jag halv tre, handlade på vägen hem och sedan lade jag mig på sängen och somnade. Som tur var väckte telefonen mig efter en halvtimma. Jobbet är ovant och jag blir  trött. Men det är roligt!

Nu skall jag låna Elvys kängor, som är försedda med dubbar och gå en promenad. Solen skiner och det är ett par plusgrader men väldigt, väldigt halt. Söndag är sista dagen att ha dubbdäck på bilen, men jag har förstått att det kommer att bli en hel del ”civil olydnad” – det är inte tillrådligt att köra  på de mindre vägarna med sommardäck ännu! Dagtid kommer det att vara rätt många plusgrader nästa vecka, men fint väder på dagarna bäddar för flera minusgrader på natten, säjer ortsbefolkningen.

"Ni är mina vittnen."

Frikyrkan som Elvy tillhör är en trevlig kyrka, gudstjänst varje söndag och däremellan många aktiviteter. Kyrkan fyller på så sätt en social funktion i samhället och har blivit en mötesplats, inte minst för de äldre. Ungdomarnas behov av aktiviteter tillgodoses också och man har nått en del som är nya i Sverige.

Jag har funderat över om jag skulle trivas som medlem i den kyrkan, OM jag nu skulle bestämma mig för att – åtminstone tillsvidare – stanna här. Förkunnelsen känns rätt avslagen, ingen skall behöva bli provocerad av det som säjs. Det var annat förr, Faktiskt.

Pastorer och förkunnare har olika personligheter. En del av dem är försiktiga och reflekterande, andra bullrar på. Men evangeliet måste framstå som något revolutionerande, inte som något sövande. Man skall inte behöva gå från gudstjänsten varje söndag och vara omskakad i djupet av sin själ, men ibland måste det hugga till, ibland måste Anden få tala, till och med ta över.

Dagens text handlade om Påskens vittnen. Man följer för det mesta kyrkoårets texter. Från en av mina vänner hemma i Ascona som tillhör den katolska kyrkan, har jag fått lära mig att den här söndagen kallas för Quaso modi geniti vilket lär betyda ungefär ”som just född” och det finns en förklaring till detta..

Den här söndagen kallas också inom den katolska kyrkan för de vita klädernas söndag.

Det skall ha varit så en gång i tiden, att de vuxna som döpts under påsken, "just födda" bar sin vita dopdräkt under veckan efter påsk, men sedan bytte de till sina vanliga kläder och deras uppgift var nu att gå ut i vardagslivet och vittna om den uppståndne Frälsaren. Med sig hade de då löftet om att även om de ibland tvivlade, så var de bärare av traditionen att Jesus efter uppståndelsen visade sig för de tvivlande lärjungarna.

Mina katolska vänner har med sig mycket kunskap om kyrkans första tid som de förmedlar till oss andra.

I dagens förkunnelse ville jag gärna hört att vi också, fortfarande måste vara påskens  vittnen. ”Ni  är  mina vittnen idag", inte bara höra berättelser om de som fick möta den uppståndne Frälsaren, det som man kan läsa om i inledningen av Första Korintierbrevets femtonde kapitel. Jag vill vara med i en modern och missionerande församling, där vi utmanas att gå ut i vardagslivet och vittna om vad Jesus gjort och vad han gör för oss  - fortfarande.

I vår husförsamling så har vi talat mycket om hur vi skall kunna nå ut, inte bara sitta och ha det mysigt tillsammans. Husförsamlingen har växt, vi är ett bevis på att kristna kan mötas över de etablerade gränserna mellan olika trosriktningar och har hjälpt till att få fler besökare till den lilla kyrkan i Lugano. Och ännu är vi inte nöjda.

Snösmåltning.

Igår var det full rulle hela dagen, städning, gäster till elvafikat, handla mat till helgen, vissa försök att få undan lite snö så att smältvattnet har någonstans att rinna undan, resebyrå (lite mer om det sedan), Let´s dance och efter det så var det ytterligare ett ”minnesprogram” om Lill Babs som vi måste se.

Vädret? Mulet och några få plusgrader och snön smälter. Ett tag så var det så mycket snö här att det var som att ta sig fram i skyttegravar om man skulle till huset eller bort till undantagsstugan. Sedan försökte Benny reducera snömängderna närmast gångarna, både med snöslunga och med skyffel. Nu är det så olyckligt att tomten sluttar en aning och snön som smälter rinner ner på det som borde vara en gångbana och på natten fryser det till = skridskobana. Tösalt hjälper bara för stunden, det rinner bort. Så ser det ut här och vi tar oss fram med stor försiktighet. Nog om snöeländet nu.

Regula ringde och frågade om det gick bra att deras släktingar som lånat mitt hus, också kunde stanna kvar över helgen. Och det går väl bra.

Jag tog kontakt med Inger och Göran som sagt att de gärna ville resa ner till våren i Ascona ett par veckor. De bokade flygbiljetter till morgonflyget på onsdag. Nu har jag ordnat med tågbiljetter, de kommer att vara i Locarno redan klockan två och där hämtar Nigel dem. I Ascona är det eftrmiddagstemperatur på runt femton grader nu, men det ser ut att bli ett par dagar med riktigt busväder nästa vecka.

”Hur länge får vi stanna” frågade Inger och det lägger jag mig inte i, jag är glad att huset inte står tomt. Nästa besökare blir sedan Maj och Benny, men de reser inte förrän i början av maj, när hennes hus blivit tömt och tillhörigheterna magasinerade i väntan på inflyttning i deras ”nya” hus i mitten av juni.

Nu skall jag skriva ett PM angående sådant Inger och Göran bör veta och tänka på. Men det går säkert bra, Jen och Nigel ställer alltid upp och hjälper till. Det finns ett problem, det är inte enkelt att hitta till mitt hus. Först är det en labyrint på bergssidan av små smala gator utan någon ordning och reda och sedan bor jag vid en liten återvändsstump på en av dessa gator. Nigel hittar dit, det har han lärt sig men för den som inte känner till området och topografin kan det vara rätt lurigt både att hitta ut och hitta hem igen. För ett par år sedan, när jag hade varit i Sverige ett tag och en granne hade tagit bort två stora cypresser och målat om sitt garage, så trodde jag att jag hade kört fel.  GPS? Glöm det, den ger de mest märkliga instruktioner som inte går att följa.

Svenska Akademien är en märklig institution. Och ledamöterna är väl inte mindre märkliga? ”Snille och smak” skall vara deras motto. Det var en kulturjournalist som efter presentationen av en nobelpristagare tyckte att det borde bytas ut mot ”Ju konstigare ju bättre”. Är det en förening för inbördes beundran där intriger och avund döljer sig under den intellektuella ytan? Där sitter, om man får tro tidningarnas kulturjournalister, minst åtta personer som inte tycker att det som den s k kulturpersonen gjort inte är särskilt klandervärt och skyddar därmed även hans fru. Sen är det några mesar som inte vågar tycka något utan ”förhåller sig neutrala”. Fortsättning följer...

Nu skall jag gå ut och försöka få bort lite mer snö vid gången. I kväll kommer Inger och Göran hit, så jag får väl se till att ha mitt PM klart då.

Väder, år och böcker.

Dis och dimma och snöblandat regn, men också hela två plusgrader och det syns att snön har smält samman lite. I Ascona har det varit +20 på eftermiddagen.

Idag har vi bakat. Det blev 37 helsvenska kanelbullar, kolakakor och havrekakor efter kanadensiska recept. 35 bullar hamnade i frysen och kakorna skall till kyrkan. Det dricks mycket kaffe och äts mycket hembakat där! Som avslutning så testade vi att baka två limpor med färdigköpt surdeg. Jag tycker de ser ut som alldeles vanliga limpor.

Jag har fått inbjudan till mannekänguppvisning av vårmodet nästa onsdag. Det är en av lärarna som är medlem i den arrangerande idrottsföreningen. Jag hoppas verkligen att jag skall få lite fler kontakter utanför den frikyrkliga kretsen och gärna med folk i min generation. Elvys vänner är helt underbara människor, men med några undantag så är det min föräldrageneration.

När jag var hos mormor så lärde jag känna en del jämnåriga, grannbarn och några vars familjer tillhörde församlingen. Men de har, med ett par undantag flyttat långt bort och det gjorde några av dem redan tillsammans med sina föräldrar och andra flyttade efter avslutad utbildning för att få jobb. De som bor kvar här har fullt upp med jobb och familj.

Är detta med ålder så viktigt? Både ja och nej. Jag har lärt mig mycket av den äldre generationen, inte minst under alla lov som jag tillbringade här hos mormor. Vår husförsamling i Ascona har medlemmar från 28 till 75 år och jag tror inte att någon tänker   ”år” så mycket när vi träffas. 

Det jag känner, det är att jag inte alls har samma referensramar som Elvys vänner, de kan referera till sådant som var brukligt och sådant som hänt långt innan jag föddes. Elvy läser just nu Jan Guillous bok 1968. Då läste Elvy i Uppsala och hon har många minnen från den här turbulenta tiden, trots att de mest dramatiska händelserna inträffade i Stockholm..

När jag hör vad som hände under 60- och 70-talet, så verkar det som om det på sätt och vis, men ändå på ett annorlunda sätt, var lika oroligt som nu. Kubakrisen, kalla kriget, Röda arméfraktionen, ambassadbränder, många flygkapningar, politikermord och kidnappningar. I Sverige var det husockupationer, FNL-demonstrationer och framväxandet av extrema och våldsamma rörelser på yttersta vänsterkanten.  Bland annat.

 Inger kompletterade uppräkningen med att säja ”glöm inte bort att kungen dog,” Inger var ny som lärare och på den skola i en av de mer konservativa förorterna norr om Stockholm där hon arbetade, gick det ut ett påbud om diskret klädsel omgående efter dödsfallet och på begravningsdagen var det obligatoriskt med svart. Inger hade en svart kjol, köpte en svart jumper och svarta strumpbyxor och borstade ett par blå skor med svart skokräm och tyckte att hon var korrekt klädd. Då påpekade en äldre kollega att till sorgklädsel kunde man inte ha kort-kort kjol. Så var det på den tiden.

Jag har läst de hittills utkomna böckerna i Jan Guillous serie om 1900-talet, Det stora århundradet och jag tycker att de är riktigt bra, lättlästa och underhållande samtidigt som de förmedlar kunskap. Nu har han alltså kommit fram till 1968 och det är bara att hoppas att han får leva och ha hälsan så att vi får ta del av händelserna fram till millennieskiftet. Jag väntar ivrigt på att Elvy skall få läst klart 1968 så jag kan få läsa den. Hon är ungefär halvvägs nu. 

Böcker... jag har massor av böcker och köper på mig nya – inte minst när det är bokrea. Den bok som jag väntar på nu, det är Jo Nesbös Macbeth, hans senaste deckare som tar upp Shakespeares tema i modern tappning. Rickard skall skicka den till mig, jag vill läsa den på originalspråket.

Det är inte modernt att äga böcker, åtminstone inte ha dem framme och synliga i en modern avskalad interiör. Nu är det digitala böcker som gäller. Jag har försökt att läsa på läsplatta, men det är så själlöst. Lyssna till böcker, ja kanske om det är lite mer lättillgänglig litteratur. Jag är mycket konservativ, en bok skall vara något konkret, ett fysiskt objekt som man håller i  handen och där man försiktigt vänder blad. Boken skall vårdas och man får inte fläcka ner bladen med flottiga fingrar eller ge dem hundöron. Studielitteratur är undantaget, där får man göra understrykningar och noteringar i marginalen, men det skall vara med blyertspenna. Jag har varit sådan hela livet, fick t o m beröm i skolan för att jag hade så prydliga böcker. Till skillnad från mina kamrater så hade jag dessutom skyddsomslag av svensk modell på dem. I min skola fick vi köpa böckerna själva, så det var ingen som brydde sig om hur eleverna hanterade dem. I en del andra skolor fick man böckerna till låns och då var de försedda med extra plastomslag.

Nu kommer Elvy och frågar om jag skriver varje dag i bloggen. Jo, jag skriver varje dag den här veckan. Nästa vecka hinner jag nog inte annat än små korta inlägg.

Först snö och sedan regn..

När jag vaknade idag så snöade det. Det kändes rätt hopplöst även om prognoserna framöver talar om sakta stigande temperatur. Nu regnar det. Alltid något även om regnvattnet inte har någonstans att ta vägen, tjälen är ganska djup.

Rickard lyckades ta sig till Oslo innan massor av flyg blev kraftigt försenade igår på grund av något dataproblem i Bryssel. När han kom till Geilo var det snöstorm och det var kolonnekjöring över Hardangervidda och några mindre vägar var stängda på grund av snöovädret. Idag klockan tio skulle Rickard vara hos mäklaren och hämta nycklarna till lägenheten.

Nu sätter vi igång med vårbruket. Elvy har köpt fröer, jord och små växthus. Fröerna som skall i jorden idag är Zinnia, doftnemesia, flitiga Lisa och två sorters tomater. Mer lär det bli, för så snart som tjälen har gått ur marken så skall det sättas upp ett växthus här. Elvy har valt ett stort växthus, 20 m² och med en extra stabil konstruktion. Det skall bli ”ordentligt” golv med värmeslingor och förutom plats för växter, så skall det bli plats för antingen ett generöst matbord med karmstolar eller sittgrupp. Hon har saknat en skyddad uteplats, men vill inte bygga till ett uterum på själva huset och som hon säjer, förstöra karaktären på det. Jag håller med, det finns en del mindre lyckade tillbyggnader.

Alice och Villy skall bygga till ett uterum så snart vädret tillåter. Det behövdes bygglov för det och uterummet kommer att täcka hela baksidan av huset och bli enkelt och stilrent med glastak. Det skall gå att använda året runt. ”Alla” vill ha uterum och det verkar vara en vettig investering i det här klimatet, på sätt och vis förlänger man sommaren.  

Marita läste mitt blogginlägg igår kväll och nämnde för Sven-Erik att Janne kanske funderade på att flytta hit. Det var väl bara KANSKE, men Sven-Erik som är en handlingskraftig man han ringde Reinhold och bad att få tala med Janne och frågade vad det var som han kunde  vara intresserad av. Sven-Erik är inte fastighetsmäklare, men han känner alla inom flera mils avstånd och kan väl kanske kallas för fastighetsförmedlare. Det var han som ”hittade ” huset som Maj och Benny skall flytta in i.  Han kommer säkert att hitta något trevligt hus åt Janne, långt borta från all störande utebelysning, det är bara en tidsfråga.

Nu plingade det till i min telefon, Rickard har börjat flytta in i lägenheten och undrar var lådan med sänglinne och handdukar finns och om badrumsmattorna blev kvar uppe på Kikut. Jag skall sms;a tillbaka och tala  om att det var han själv som lastade in dem i sin bil och körde dem till Rasmussens garage.

Tredjedag påsk.

En sak kan jag vara glad för; att jag inte tillbringade påsken på Geilo. Där härjar vinterkräksjukan. Rickard hade tänkt vara hos Rasmussens över påsk och sedan få tillträde till sin nya lägenhet onsdag den 4 april. Men han stannade i Ascona och reser till Geilo idag. Nu är det bara att hoppas att han klarar av inflyttningen i lägenheten utan att drabbas av det illasinnade novoviruset.

Här har nätterna varit kalla, men på dagarna har solen tittat fram.  I Ascona vräkte regnet ner torsdag kväll och hela fredagen, sedan blev det lite bättre påskväder. Uppe i bergen snöade det rikligt vilket naturligtvis ledde till kaos i påsktrafiken.

I fredags inträffade det en ruskig olycka på vägen som går från Locarno till Domodossola. En bil med två personer i krossades först av ett jättestort stenras och kastades av vägen och nerför ett stup. Olyckan inträffade bara ett par kilometer efter att de passerat gränsen till Italien. Stenraset förstörde också ett stycke av järnvägslinjen som går från Locarno till  Domodossola.

Den här vägen anses osäker och mindre ras sker ibland. Många väljer ändå den vägen, den är betydligt kortare än att köra längs sjön och sedan svänga norrut vid Verbania. Jag har kört den några gånger och bitvis har den känts otäck, ja faktiskt farlig.  

Efter vintern är det vanligt med stenras, bland annat på den livligt trafikerade vägen längs östra sidan av Vierwaldstättersee. Där har det varit flera ras som ställt till det i påsktrafiken.. Pierre är just nu uppe i Glarus och inspekterar rasrisker, där finns det några områden med extremt besvärligt berg som spricker under vintern och rasar när våren kommer.

Reinhold som bor i Stockholm, överraskade oss med att komma till långfredagens gudstjänst tillsammans med Janne, en gång allmänt kallad Bus-Janne när han växte upp. Det var Janne som hittade på sådant som livade upp sammankomsterna i kapellet, han hade sinne för teknik. Själv befann han sig oftast på ett tillräckligt stort avstånd från kapellet när lustifikationerna inträffade.

Janne är nybliven pensionär och nu funderar Reinhold och kanske också Janne på att flytta hit för gott. Reinhold har sedan tidigare ett fritidshus här, men det är inte lämpat för åretruntboende och han letar nu efter något bättre, helst inne i ett samhälle. Han skaffade huset för några år sedan då han ingår i ett jaktlag och även har tillgång till fiskevatten. Janne gillar att sitta ute i mörkret och spana ut i rymden genom en stor stjärnkikare. Han har hyrt ett torp vid Mälaren där det har varit långt från störande ljus, men nu har det byggts bostäder i närheten och man planerar även för ett industriområde, så möjligheterna för honom att hålla på med sin hobby blir allt sämre. Reinhold har föreslagit att han skulle se sig om efter ett ensligt beläget hus i Hälsingland. Det skall väl inte vara omöjligt att finna ett sådant? 

Vi hade en rolig påskfest och påskdagens gudstjänst blev som vanligt glad och efteråt var det kyrkkaffe med påsktårta och sedan bjöd Elvy med Reinhold och Janne hem på middag. Reinhold känner jag sedan tidigare, men Janne var en ny trevlig bekantskap. Jag hade hört lite om hans bus av mormor, jag tror faktiskt att hon tyckte att en del av dem var riktigt kul. Han hade fått stränga tillsägelser av sin pappa att han inte fick hitta på något bus till söndagens gudstjänst, men det fanns ju andra aktiviteter. Väckarklockor, väl gömda på olika platser och inställda att ringa vid mindre lämpliga tidpunkter det var hans specialitet, en batteridriven skivspelare utanför kapellet men med extra högtalare som spelade ”mindre lämplig” musik inne i gudstjänstlokalen med mera...

Men det var inte Janne som höll på att sabotera en dopförrättning. Det skall ha gått till så att någon laddade en kapsel av något slag med grön karamellfärg, kapseln skulle sedan sakta upplösas i vatten och dopkandidaternas vita särkar skulle under förrättningen färgas vackert gröna. Men kapseln upplöstes snabbare än tänkt och man hann byta ut vattnet innan gudstjänsten började. Nej, jag skall inte avslöja vem det var som försökte sig på det ”skämtet”. Men sådant kan vara bra att känna till.

Hälsingland har landssorg idag, Lill-Babs är död. Jag gillade henne, hon hade energi och var en stor scenpersonlighet. Jag har sett henne live två gånger. En gång i Järvsö och en gång i Bollnäs. Det bör ha varit i början av 80-talet. Dessutom hade vi en grammofonskiva med hennes bravurnummer ”Är du kär i mig  ännu Klas-Göran” hemma i Manchester och jag retade mig  på att mina kompisar inte fattade hur rolig den låten var.

Nu skall jag tillbringa en stund tillsammans med materialet som jag fick på skolan förra veckan. Måste vara mycket väl förberedd när jag skall påbörja min nya karriär som engelsklärare. En sak som jag inte fattar, det är hur man kan släppa igenom ett övningshäfte där de olika sätten att uttrycka genitiv i skrift är helt fel! Sedan började jag fundera på om man gör annorlunda i amerikansk engelska. Elvy hävdar att i Kanada gör man som i England. Jag håller mig alltså till The Queen´s English.

Två dagar i skolan.

Nu har jag varit två hela dagar i skolan, inklusive skolluncher. Jag har känt mig välkommen och jag har varit med på lektioner och ”hjälpt till”. Eleverna är duktiga i engelska men har inte fått så mycket träning i att tala spontant, det blir mest att de svarar på frågor. Det skall jag försöka råda bot på, jag har nämligen läst skolverkets kursplan. I morgon slutar eleverna innan lunch men jag kör nog dit i alla fall, det finns en del att ta in och många människor att träffa. Nästa vecka är det påsklov, men jag har mycket att läsa och planera. När jag tog fram kursplanen för engelska, och Elvy läste den så skakade hon bara på huvudet. ”Förstår lärarna vad skolverket menar,” var hennes kommentar. Jag har förstått att även om lärare och skolledning läser och försöker tillämpa kursplanerna, även i de andra ämnena, så är mycket av det som står där omöjligt att uppnå. Den allmänna inställningen är ”vi gör så gott vi kan och lite till”.

Nu har Benny flyttat in ”officiellt” hos Maj så jag tänkte inrätta mig i undantagsstugan, men väntar nog några dagar, de förväntade nattemperaturerna ligger på 12-15 minusgrader. I slutet av nästa vecka blir det omslag i vädret, även om det inte är någon vårvärme i sikte på länge än.

För några år sedan så var det tradition med fest i kyrkan påskaftons kväll, men fler och fler av familjerna och även andra reste bort över påsk så den traditionen gick i graven. Nu tyckte de festsugna att traditionen borde återupplivas, men påskfesten blir hemma hos Irene och B-G. Uthuset hade förstås varit perfekt, men vi har inte plats i snön för fler bilar och nere på vägen kan de inte parkera, där tar snövallarna upp en stor del av körbanan. Det blir knytkalas. Det är allmänt känt att jag brukar göra Jansson hemma i Ascona så jag har fått lova att göra en långpanna med Jansson. Kommer de som anmält sig, så blir vi 19, så en långpanna bör väl räcka, det skall ju ätas ägg och sill och diverse annat också.

Men för övrigt tar jag nog det lugnt i påsk, jag har en hel del att läsa igenom och diskutera med Elvy om. Hon tycker förstås att det är roligt att jag plötsligt skulle vikariera som lärare i engelska på högstadiet. Det jag hade talat med rektorn på gymnasieskolan om, det var att vid behov vikariera på ekonomiprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet. Nu misstänker jag att jag kan få hoppa in på engelska också.

Men först skall  jag klara av ett par månader som lärare i engelska på högstadiet. Sen får jag bestämma mig för om jag skall fortsätta att jobba förr förlaget eller byta karriär. Väljer jag skolan, blir det en radikal förändring av mitt liv. Det är kanske tid för det nu?

Om en stund "börjar skolan".

I fredags eftermiddag kom Sven-Erik med bilen. Sen fick jag köra honom hem och förmodades sedan vara kapabel att själv köra tillbaka hit. Jag kan inte erinra mig om att jag har kört en så pass liten bil tidigare. Pappa hade en stor Saab och när jag flyttade till Stockholm så köpte jag en Saab av den något mindre modellen. Sen när jag kom till Ascona så förstod jag att det var fyrhjulsdrift som gällde och då fick det bli en Hyundai Santa Fe, jag är inne på min tredje bil av den modellen nu.  Så det kändes lite konstigt att sätta sig i en så liten bil, så nära marken. Men det ordnar sig nog.

I fredags såg vi förstås på Let´s dance och jag förundrades återigen över hur lika Elvy och Cecilia Lazar är. Elvy har inte riktigt lika snipig näsa, men annars; mimiken, kroppspråket och gesterna är nästan kusligt likt. Sist när programmet gick så fick hon finna sig i att folk tittade lite extra på henne och hon blev ju till och med ombedd att skriva autograf och någon ville ta en selfie tillsammans med henne. Vi får se hur det blir nu. Här i trakten tror jag inte folk bryr sig längre. Förutom att vi fascineras av likheten, så är det ett trevligt program och jag tycker att det ar kul att jag kommer att kunna följa det hela tiden.

I torsdags och i fredags var Alice, Villy och Elvy för att ordna med ”något” i kyrkan. Dom sade inte vad det var och jag frågade inte. Men de gjorde  i ordning för en överraskningsfest för Maj och Benny. Klockan tre lördag eftermiddag fick de besked om att de skulle infinna sig i kyrkan klockan sex. Egentligen hade man velat ha festen i uthuset, men dels hade det inte gått för all snö, dels hade det blivit för trångt där. Nu var det exakt 60 personer, och Mattias med familj hade kommit från Sundsvall, vilket förstås var en extra överraskning. Dessutom hade B-G ordnat med videohälsningar från Majs bror i Falun och hennes syster i Hudiksvall. Det var en riktigt trevlig tillställning med både högstämda och humoristiska tal och mycket sång och musik. Maj och Benny hade förstås inte en aning om den här överraskningen, de hade köpt våffelmix och hade tänkt att se på tv och äta våfflor med sylt och grädde på kvällen. Men det fick de väl göra på söndag istället, det är ju den ”riktiga” våffeldagen.

Det är rätt märkligt att Marie Bebådelsedag, som också kallas för Vårfrudagen har i folkmun omvandlats till våffeldagen.  Jo, Elvy och jag gjorde också våfflor igår. Trevlig tradition, men varför inte göra som i Norge, äta våfflor året runt?

Klockan ett skall jag infinna mig i skolan, först för att hälsa på i två av klasserna som jag skall undervisa i och sedan få med mig en del material hem för genomläsning och i morgon skall jag vara i skolan hela dagen, dels för att bli presenterad i ett par klasser till och lära känna kolleger och rutiner. Det blir nog så på onsdag också. Spännande!!!

Nu blir det lunch och sedan skall jag alltså alldeles på egen hand ratta Toyota Yaris in till  skolan. Det blir också lite spännande.
.............................

Nu är det strax läggdags, klockan är 2315.

Det var  mycket intressant och förstås lite nervöst att få komma till  skolan och hälsa på mina blivande kolleger och en del av eleverna. Jag fick med mig en hel del material, som Elvy kastade sig över. En gång i tiden titulerades hon adjunkt och var lärare i svenska och engelska på gymnasiet, men det var innan vi flyttade till England. Hennes intresse och engagemang känns som en trygghet. Jag kastar mig ut i något som jag vet mycket lite om, men engelska kan jag ju. En sak är jag klar över och det visste jag förstås innan, det är en enorm skillnad på hur det var i min engelska skola då och hur det är i en svensk grundskola nu.

Annemarie ringde nu på kvällen och talade om att hennes släktingar kommer i morgon, de skall alltså bo i mitt hus och så frågade hon om det var okej att de hade med sig sina hundar där. Naturligtvis är hundarna välkomna, det är två damer av rasen Lagotto Romagnolo. Den rasen används till  att nosa upp tryffel, men det lär de inte hitta någon på min bergiga tomt. Synd att jag inte får träffa dem – och Fille hade naturligtvis uppskattat att få göra deras bekantskap. Han gillar tjejer.

I Ascona har det varit +12 idag och nu kryper temperaturen uppåt lite för var dag. Jag önskar att det var så här också, men kyla verkar hålla i sig. Blir det fina dagar med lite  solsken, så blir det väldigt kalla  nätter. Den gångna natten var det –12. När kommer våren??? 

Airbnb???

Nu börjar det komma förfrågningar om det går att få bo i mitt hus när det ändå står tomt. Jag har lovat bort det till Annemaries släktingar, det blir väl två veckor nu vid påsk och så vill Maj och Benny bo där några veckor. Majs hus skall vara tömt till första maj och de får inte tillträde till huset som de köpt förrän 15 juni.,  Det kan tänkas att Inger och Göran reser ner i slutet av april och B-G har också hört sig för. Fördelen är att min bil står kvar i carporten, då kan de ta flyget ner till Zürich och en vacker tågresa till Ascona och ändå kunna se sig om lite när de är framme.

Nu är det bestämt att det blir kanaltur i början av maj. Det blir Marlene, Regula, David, Dwight och Rickard som reser den här gången. Lotta följer med till London och hälsar på hos Lisa och när kanalturen är över så reser Lotta och Dwight till sitt fritidshus i Västergötland tillsammans med Rickard.

Det känns skönt att kunna skriva lite om planer för den varma årstiden. Jag vet inte riktigt hur jag skall göra, jag måste hem och hämta kläder och annat om jag skall stanna här. Jag måste kolla upp vilka regler som finns angående att köra med utlandsregistrerade fordon i Sverige under en längre tid. I Norge är de väldigt petiga. Fördelen med att köra hit, det är ju att jag har gott om plats för mitt bagage. Om jag nu skall stanna här. 

Funderingar vid köksbordet.

Nu har jag fått förtroendet att se till att det finns lunch när Alice, Villy och Elvy kommer hit om en stund. De är i kyrkan och ordnat med något. Jag behövde inte laga maten, bara värma upp ugnen till 225 grader och sätta in lasagnen 1145 och duka bordet. Jag har fått noggranna instruktioner.

Det här köket blev renoverat när Elvy köpte huset och då återställdes det så långt det gick till det utseende som både Elvy och jag minns. Det är femtiotalsstil på skåpen och luckorna har en milt blå färg. Det som bryter av mest, det är att det finns kyl och frys i fullhöjd. Spis och diskmaskin märks inte så mycket. Golvet har breda furuplankor, det är husets originalgolv..

Det stora matbordet är samma som fanns när Elvy – och även jag – växte upp. Bordet stod här när mormor och morfar flyttade in i mitten av 30-talet och när mormor flyttade härifrån 1989, så frågade köparna om de fick behålla bordet. När Elvy köpte huset för fem år sedan, så fanns köksbordet kvar, då stod det i uthuset.  Så det är något alldeles särskilt med det bastanta bordet. Nu var bordsskivan skamfilad, så en snickare bytte ut den men använde gammal furu, så bordet ser ut precis som vi minns det. Tyvärr finns inte någon av stolarna kvar, de blev väl rangliga med tiden, men de nya stolarna i en lite mörkare blå nyans än köksskåpen passar utmärkt till. Nu när jag sitter här vid köksbordet och skriver så är det som om tiden stått stilla. Jag kunde lika gärna vara sju år och sitta här och hålla på med mina målarböcker eller lägga pussel. När jag sitter här så är jag verkligen hemma.

Det är så många minnen förknippade med det här huset och i all synnerhet det stora köket. Det är vid det här bordet som man hade andakt varje morgon, ja under många år faktiskt två andakter, en när morfar skulle  iväg till jobbet och en innan Alf-Bertil och Elvy gick till skolan. När jag var hos mormor på loven så läste vi Bibeln och bad tillsammans, varje frukost. Det är ett alldeles speciellt kök och ett mycket speciellt bord.

Nu skiner solen och det syns att det ångar lite från snön som ligger närmast husväggen. Det är fortfarande meterhöga snövallar vid gången fram till huset och bort till undantagsstugan, men jag tror att snön kommer att sjunka ihop nu när solen kommer fram och värmer. Men sedan blir det flera minusgrader på nätterna. I morgon kommer Sven-Erik hit med bilen som jag skall använda. Den har stått oanvänd i ett garage sedan i september så den behövde få lite service och automattvätt och så har de satt på dubbdäcken. Sven-Erik är lite tveksam till deras kvalité, även om dubbarna sitter kvar. Jag hoppas förstås att det bara blir en kort tid som jag behöver köra med dubbdäck och jag får väl vara försiktig.

Maj och Benny kom hem igår, de hade gjort en dagstur med Stena till Danmark och sedan tagit flyget till Sundsvall för en snabb visit hos  Mattias med familj. Deras lilla flicka, fem år tror jag att hon är, hon var överlycklig över att ha fått en farmor. Den lilla pojken, som är tre år, han hade inte brytt sig, farfar är hans stora idol. Han är väldigt intresserad av bilar och tror fortfarande att farfar jobbar på Volvo och gör bilar. Han har på ett skonsamt sätt fått höra att farfar har jobbat på Volvo och gjort många bilar men nu är han pensionär och behöver inte jobba. Men det går inte in. Farfar jobbar på Volvo. Punkt.