Ensam hemma.

Nu har Alice och Elvy rest till Toronto. Villy körde dem ner till Uppsala igår eftermiddag och om allt har fungerat enligt planerna så skall de landa om tre timmar på Pearson International, den stora flygplatsen som ligger nästan för centralt i Toronto.. Jag har flyttat in i stora huset, det är mer praktiskt så och det känns lite tryggare att vara där nu när det mörknar allt tidigare.

Idag har jag latat mig och gjort det jag har haft lust med.  Sova till nio, äta rostat bröd med aprikosmarmelad till frukost, ta en kort promenad – det var kyligt ute även om solen sken. Sedan började jag läsa ”Svälten” en bok som handlar om missväxten och svältkatastrofen i Sverige 1867-1869. Elvy läste den för några veckor sedan men så fick den ny aktualitet genom att man talade om svältperioden i ”Allt för Sverige” förra söndagen. (Det är ett program där svenskättlingar från USA får hjälp att finna sina rötter.)

Boken ger en skakande skildring av hur utlämnade människor var till naturens makter, man bokstavligen svalt ihjäl. Svältkatastrofen blev också början på massemigrationen till USA.

Efter en primitiv lunch på filmjölk och müsli så fortsatte jag att läsa och det blev inget av den hälsosamma långpromenad som jag hade planerat för på eftermiddagen. Nu börjar jag bli hungrig och skäms nästan för det, jag åt ju för fyra timmar sedan.

Det får bli en solidarisk kvällsmåltid, jag får fundera lite på hur jag skall tackla vetskapen om att det finns ett välfyllt kylskåp med det jag läst om i boken.

Kort torsdagsrapport.

Jag har skrivit en notis om talmansvalet och att sverigedemokraterna förlorade posten som andre vice talman till en vänsterpartist och lite om talmannens roll när en ny regering skall bildas. Sen meddelade jag mina uppdragsgivare att jag väntar med att skriva något tills vi vet om det blir något  slags resultat av partiledarnas inledande samtal med talmannen.

Då frågade de om jag hade något annat att bidra med och då skrev jag en artikel om fjället Mannen i Romsdalen som ”håller på” att rasa varje höst och där läget varit relativt kritiskt de sista dagarna. Sen fick jag med lite om Åkernesremna som förr eller senare kommer att rasa ner i Sunnylvsfjorden och orsaka enorma skador.

BG & Co kom fram till Ascona helt enligt planerna, Nigel hämtade dem vid stationen i Locarno och såg till att de blev installerade i mitt hus. Igår hade de utforskat gamla stan i Ascona och idag skulle de hem till Jen och Nigel på middag.

Och nu måste jag försöka få grepp om vad som hänt i politiken idag! Tror ni det går?

Sång, musik och politik.

Det blev underhållning på överraskande hög nivå i uthuset i lördags. Dels fick vi lyssna till de mer klassiska Bellmansångerna – av vilka jag kände till flera – men också några mindre kända i ett litet spel där BG var Bellman. Sven-Erik föreställde Mowitz och Villy en strålande vacker Ulla. Det vill jag se en gång till!

Efter kaffet blev det Frykmans sånger och nu fick vi alla sjunga med. Mellan sångerna så berättade Villy om Frykman och bland annat om att Frykman skrev sången ”Nu är jag nöjd och glader” efter att han blivit uppsagd från sin folkskollärartjänst på grund av sin trosuppfattning. Då skall en av verserna ursprungligen varit ”nu världen fritt må rasa och prästen hjälpa till” – numera  lyder den ”nu satan fritt må rasa och världen hjälpa till”. Vi sjöng också det som sägs vara den ursprungliga texten till en av verserna i O sällhet stor, ”där få vi sitta var minut och vinet det tar aldrig slut.” 

Martin kom med ett bra förslag, att leta fram gamla sång- och psalmböcker med de ursprungliga texterna – och oftast också många fler verser. Då påminde Maj om den inofficiella versionen av textraden ovan ”där få vi sitta var minut och sången den tar aldrig slut...”

Men visst var det ett utmärkt förslag, alla gillar de gamla sångerna och kanske man också kan få fram lite mer om olika sångförfattare och varför sångerna  skrevs.

Idag kör Sven-Erik, Marita, BG och Irene ner till Arlanda, Sedan tar de morgonflyget till Zürich och om allt fungerar som planerat, så kommer de att vara i Locarno klockan två. Nigel hämtar dem på stationen och ser till att de blir installerade hemma hos mig. De hade stora planer på att köra Ascona tur och retur men insåg lyckligtvis att det var mindre riskabelt och mer praktiskt att flyga och vid behov hyra bil.

Det är skönt att veta att huset inte står tomt. I november kommer Lotta och Dwight och de har seriösa planer på att sälja huset i Mörigen och flytta ner till Ticino. När de kom från USA för några år sedan så bodde alla de fyra syskonen nära varandra, men så är det inte längre. Nu kan de provbo i mitt hus och känna sig för. Sommarmånaderna i Sverige och resten av året i Ticino, det tycker jag låter riktigt bra.

Måndag är min lediga dag och jag har ägnat en hel del tid åt att följa det politiska spelet och att försöka förstå det. Det må vara ett hedersuppdrag att bli vald till talman (närmast kungen i rangordning faktiskt!) – men i den nuvarande situationen avundas jag honom inte. Han har som sin uppgift att se till att vi får en funktionsduglig regering. Lycka till!

Solig, blåsig och kylig lördagseftermiddag.

Jag är positivt överraskad av mina ”sjuor”.  Jag tyckte att de var lite okoncentrerade när terminen började och undrade hur det skulle bli efter en vecka med vikarie (som är en mycket erfaren lärare!) när jag sedan kom tillbaka. Men allt har gått bra och det är ett ambitiöst och vetgirigt gäng. Jo, jag vet att jag har lite gratis eftersom de vet att jag växt upp och gått i skolan i England. Jag testade samma sak som jag gjorde i våras, berättade hur det gick till på lektionerna och föreslog att ”nu går vi i en engelsk skola den här lektionen”. Mina andra elever, de som nu är åttor och nior tyckte att det var roligt och har bett att vi skall ha ”engelsk lektion” ibland.

Det är förstås en helt annan disciplin som gäller när vi har ”engelsk skola” och alla måste tala engelska, även när man viskar till bänkgrannen. Jag tror att det är en god övning och vår rektor tyckte att det var ett bra pedagogiskt knep när jag berättade om det i våras. Kan jag hålla intresset uppe med att utnyttja min bakgrund så tror jag att en del är vunnet med det. Sen har vi Brexit och jag hoppas kunna nöta in en del ord och uttryck hos högstadieeleverna när vi talar om Brexit och vad den kan innebära för Storbritannien och innevånarna.

En av mina första insatser var att få eleverna att inse att England bara är en del av Storbritannien, även om man lite slarvigt (även jag) säjer England om hela ö-riket.

I kväll är det samling i uthuset. BG, Villy och Sven-Erik har satt samman ett program som heter "Bellman och Frykman". Det blir Bellman innan kaffepausen och Frykman efteråt. Kaffe blir det, men tilltugget blir pizzapiroger. Det är Anne som står för receptet och det är en riktigt bra ”fusion cuisine”. Östeuropa möter Italien.

Jag har skrivit två notiser till nättidningen om efterdyningarna till valet. De togs väl emot och nu vill de ha minst en notis i veckan tills dess att en regering tillträder. Det kräver att jag läser tidningar, lyssnar på radio och tv och även går in på olika sajter, från vänster till höger. Nästa akt i dramat bli talmansvalet.

Nu märks det att det går mot höst. I morgon är det höstdagjämning och nu lägger sig mörkret allt mer som en svart filt över oss. Sedan väntar vi på vintersolståndet och då börjar vi räkna ner mot vårdagjämningen. 

Skomakare bliv vid din läst! Eller?

 Helgen tillbringade jag hos Anki och Peter i Stockholm. Där var även Carro, en kusin till Anki på besök. Det var en trevlig överraskning, vi har inte träffats på många år.

När jag bodde i Stockholm i slutet av 90-talet, så läste Carro på Handels. Hennes pappa hade ett fastighetsbolag med ett större bestånd av bostads- och kontorshus i Sydsverige och hon skulle utbilda sig för att jobba i företaget och så småningom ta över ansvaret. Hennes pappa ville att företaget skulle stanna i familjen, Carro var enda barnet. Det blev så och sedan 2010 har Carro lett företaget men nu är hon trött på det och vill göra något annat. Hon har både juridisk och teknisk expertis i företaget, finansiellt är det stabilt men hon fick aldrig välja själv och nu känner hon att hon måste göra något annat, innan hon blir för gammal.  (Gammal? Hon är fyra år yngre än mig.)

Det säjs att en generation startar ett företag, nästa bygger upp och utvidgar det och den tredje generationen...  Förvärva, förvalta och fördärva heter det ju. Carro har inte fördärvat något, men hennes pappa dog för några år sedan och nu vill hon sälja företaget. Det skapar en hel del vånda hos henne och jag förstår hur hon känner det.

Annes farfar byggde hyreshus i Närke, hennes pappa byggde upp företaget till ett stort fastighetsbolag, men som Anne säjer, han hade förstånd nog att sälja det medan han levde. (Anne är en av dem i kretsen som träffas här i uthuset.)

När jag växte upp, så var jag intresserad av vad pappa gjorde ”på jobbet” och han förklarade för mig hur det gick till att göra affärer, både marknadsmässigt och ekonomiskt. Han var en god pedagog och det blev helt naturligt för mig att börja läsa ekonomi. Nu har jag aldrig arbetat som ekonom utan fick användning för de kunskaperna på annat sätt, jag har ju huvudsakligen jobbat med facklitteratur och annat utbildningsmaterial  inom ekonomi. Om min pappa hade levt tills jag var klar med studierna så hade jag kanske varit kvar i England och jobbat med ekonomi i något storföretag. Hade jag trivts med det? Jag tror inte det. Så det var nog bra som det blev, trots att jag inte fick behålla min underbara pappa så länge.

Nu undervisar jag i engelska och tycker det är roligt, men vill jag hålla på med det i tjugo år till? Knappast. Skulle jag söka jobb som ekonom, så skulle jag snabbt få besked om att mina kunskaper nog är lite föråldrade. Skall jag börja om på ruta ett då? Jag har funderat en del på detta.

Någon som funderar på något helt annat, det är Elvy. Hon hade bokat tid i går för att tala med sin bankman i Uppsala, men kom lite tidigt och stod och kollade mäklarannonserna som fanns uppsatta i bankhallen. Då får hon höra ett meningsutbyte mellan en äldre herre och en bankkassör. Han hade med sig tjugotusen kronor i sedlar som han ville sätta in på sitt konto och han blev utsatt för ett regelrätt förhör inför öppen ridå. Var kom pengarna ifrån? Han förklarade att han hade haft pengarna hemma men förstod att det med tanke på hans ålder inte var så klokt, en bekant hade råkat illa ut. Damen i kassan verkade inte tro honom och frågade upprepade gånger med allt högre röst var han fått pengarna ifrån och han sade att det var hans sparpengar och om banken inte ville ta emot dem så skulle han ta hem dem igen, tog sitt kuvert och gick.

När Elvy träffade bankmannen, så redogjorde hon för vad hon hört och påpekade att om hon skulle råka ut för något liknande, så skulle hon omedelbart byta bank. Elvy har sedan faktiskt funderat på att plocka ut pengar lite successivt från bankomaten och göra en liknande test nästa gång hon kommer till Uppsala.

Och så till något helt annat – nu är amatörastronomen Janne här och gör klart med köpet av sitt hus. Försäljningen av hans lägenhet i Stockholm är redan klar och nu har han två månader på sig att ordna med flytten. Efter att ha läst boken The Universe in your hand så har jag blivit nyfiken på vad som rör sig därute i rymden. Janne har en gigantisk stjärnkikare – eller skall man kalla den för teleskop? ”Riktigt kalla och klara vinternätter ser man bäst vad som finns därute,” säjer Janne. Dags att kolla om det finns någon begagnad vargpäls på loppisarna här i trakten?

I väntans tider.

Vi väntar fortfarande på besked om valutgången. Söndag kväll är visst sista budet. Spekulationerna fyller kvällspressen...

Igår fick Elvy besök av Stig, som barn vistades han en tid hos mormor och morfar. Elvy har inte hört av honom på länge och hon hade faktiskt tänkt kontakta dottern och höra hur det stod till med honom.

En gång när Stig kom på besök var Lotta och Dwight här.  Dwight fick höra om Stigs morbror som emigrerat till USA och som stupade i andra världskriget.  Dwight har sedan lyckats att spåra upp släktingar till honom i USA.  Med tanke på hur stort landet är och att sekretessen är hög, så är det faktiskt en prestation. Nu kom Stig och dottern och berättade att de hade varit och hälsat på ett par av släktingarna, en fin upplevelse för dem båda. 

Stig hade åkt förbi här en gång för länge sedan, men då stod det flera bilar vid huset så han hade nöjt sig med att se det från landsvägen. Några år senare körde han och dottern förbi och vågade sig då fram till huset och Elvy fick omedelbart god kontakt med dem. När Stig vistades här, så var inte Elvy född, men hon hade förstås hört talas om honom.

För ett par år sedan började jag gå igenom ett par skokartonger med brev och vykort som mormor hade sparat. Breven är intressanta och ett par av dem kom från Stigs mamma och dessa fick han tillfälle att läsa igår och han fick naturligtvis behålla dem. Många av vykorten är intressanta tidsdokument. Vi funderar på vad man skall göra med korten, kanske blir det en tavla med några av de finaste gratulationskorten och en med intressanta vykort. Resterande kort sätter vi nog in i album.

Ett kort är vi särskilt rädda om, det har mormors pappa och bröderna skickat till hennes tioårsdag. En present hade knappast funnits kvar idag, men kortet finns.

I morgon skall jag följa med en kollega till en bygdegård där programmet heter ”Har ni hört den förut”. Det fanns ett tv-program med det namnet för många år sedan, man berättar ”roliga historier” och så sjungs det visor till gitarr.  När jag bestämde mig för att ta jobb här, så ville jag träffa folk i min ålder och med andra intressen än kyrkan. Elvys vänner är helt underbara människor och jag trivs så bra tillsammans med dem, men det har känts som en brist att jag inte känner fler i min ålder här. Om fjorton dagar har idrottsföreningen modevisning. Det ser jag fram emot.

Fredag eftermiddag kör vi ner till Uppsala. Elvy skall träffa några av sina vänner och jag fortsätter till Stockholm för att träffa Anki och Peter. Nu när jag bor i Sverige så kan vi träffas lite oftare.

Dagen efter.

Det blev som man befarat, parlamentarisk oreda efter att det preliminära valresultatet blev klart i natt. Jag har tillbringat ett par timmar på förmiddagen med att läsa om grundlagarna och särskilt då om regeringsformen, vilken bl a styr regeringens arbete och i den här speciella situationen, vem som skall styra Sverige. Enligt vad jag kan förstå, så gjorde statsministern alldeles rätt som sade att han inte kan avgå innan det slutgiltiga valresultatet är klart, och det blir antagligen på onsdag.

Ulf Kristersson, som gärna vill tala om sig själv som ”den vuxne i rummet” gav ett närmast hysteriskt intryck i sina enträgna och aggressiva uttalanden om att statsministern omedelbart skulle kasta in handduken. Har han läst regeringsformen? Det finns en del oklarheter och några i mitt tycke svävande formuleringar i den – men jag är förstås inte jurist.

Nu på förmiddagen har jag alltså ägnat mig åt regeringsformen och läst vad de olika tidningarna skriver om valet, jag har varit inne på partiernas hemsidor och jag har förstås också kollat på experterna i tv samtidigt som jag åt frukost.

Tänk er att ni har åtta legobitar (partier) i olika färger och storlekar. Några av dem skall nu placeras tillsammans så att Sverige får en fungerande regering. Det finns ett otal alternativ, skall man bilda regering och ”bestämma själv”, skall man ta stöd av andra som man inte har så mycket gemensamt med, skall Sverigedemokraterna tvinga sig in i ett samarbete med Moderaterna, kommer Centern och Liberalerna att kunna ingå i en alliansregering där M och KD inte kommer att kunna hålla sig från att flirta med SD?

Jag har skickat iväg en notis till nättidningen, kommer att skicka en ny så fort valresultatet är klart. Sen får jag skriva en mer utförlig artikel när vi vet vilka som kommer att ingå i regeringen.

Nu skall vi dricka eftermiddagskaffe och sedan måste jag förbereda morgondagens lektioner.

Dagen V

Nu är Elvy folkbokförd här och det hade en stor betydelse för henne, hon kunde alltså rösta här på valdagen. Jag fick förstås förtidsrösta...

Hur var det när Elvy växte upp? Jo, frukost, husandakten, vallokalen och sedan gudstjänsten i kapellet. Därefter söndagsmiddag med lite extra god mat och vi har gjort precis på samma sätt idag.  Menyn? Slottsstek med sås, vinbärsgelé och haricots verts. Fruktsallad till dessert.

Man kan hålla på traditionerna utan att sympatisera med sverigedemokraterna. Efter middagen tog vi en promenad i det fina vädret och vi hittade tillräckligt med kantareller för att äta gratinerad kantarellsmörgås i kväll.

Fredagens partiledardebatt var en surrealistisk upplevelse. En av deltagarna hade ingen disciplin alls, käbblade emot under andras inlägg och tog ordet när det passade henne. Jag avser alltså Ebba Busch Thor, kristdemokraternas partiledare. Maken till dålig debattdisciplin får man leta efter. Jag anar hur hon är som privatperson, tar gärna för sig på andras bekostnad och pratar oavbrutet.

En sak, i en debatt som denna, är att man under ett inlägg kan säja t ex ”nej, det är fel” eller något liknande, men det är något helt annat när man bildlikt talat armbågar sig in i diskussionen och sedan inte släpper ordet. Vi konstaterade också att Jimmie Åkesson klämde till med att Annie Lööf ”var arg” – men inte hade några synpunkter på den lilla KD-damens utbrott. Goda sängkamrater i framtiden? Jag befarar det.

Åkesson stod där sedan med byxorna nere, efter ett av sina uttalanden om invandrarna. "Varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige och då är det svårt att få jobb.” Annie Lööf slog då näven i bordet och utbrast ”Hur uttrycker du dig!” Och efter programmet satte cirkusen igång...

Det Åkesson sade var en oförskämdhet mot alla invandrare – även de som kommer från lite mer avlägsna länder. De gör storartade insatser inom sjukvård, äldreomsorg, skola, alla serviceyrken och många av dem har mycket kvalificerade jobb och bidrar till samhällsutvecklingen för att inte tala om inom forskning. Och mycket mera.

År det så konstigt att den som kommer från ett land som har ett annat språk och alfabet, bara har några års skolgång och kanske dessutom är kvinna med flera små barn, är det så konstigt att man inte blixtsnabbt kan anpassa sig till det som SD kallar för svenska normer?

Igår blev det ingen partiledardebatt, vi såg Last night of the proms på tv. Jag har faktiskt varit på ”last night” en gång. Nu fick jag sagt det! Det är roligt att minnas, men det var faktiskt en rätt tröttsam upplevelse, trots att vi fick använda den ”box” (alltså en loge) som Robbies pappa köpte en gång i tiden –  och som Robbie fortfarande har kvar. Jag vet att Robbie och Lisa med familj fanns där igår och jag kunde faktiskt ha funnits där också.  Men så var det detta med valdagen och att jag skall skriva minst en artikel om valet. Nästa år kanske?

Robbies pappa hade ursprungligen en byggnadsfirma i Exeter. Han insåg snabbt att det skulle vara mer lönsamt att förlägga verksamheten till London när andra världskriget var slut. Han var arbetsam och smart och byggde upp ett stort företag och kunde därmed skaffa sig både en rymlig bostad i Kensington och en loge i den närbelägna Royal Albert Hall.

En loge, i närheten av den kungliga logen, var till salu i början av förra året. Utgångspriset var £ 2 500 000. Nu är inte Robbies box ens i närheten av den. Men såldes den så skulle den säkert inbringa en vacker slant.

Nu blir det kaffe och toscakaka. Elvy kör ”minnenas meny” idag.

Hemma igen.

Inte riktigt förstås, jag är i Uppsala och tar tåget norrut i morgon. Det var intressant att få följa produktionen av nättidningen, det är mycket mer jobb med layout och bilder än vad jag kunde föreställa mig. Min artikel om skogsbränderna ligger nu ute på nätet, tillgänglig för prenumeranterna vid midnatt. De köpte tre bilder från ett svenskt bildbolag, den som jag tyckte var allra bäst, den hade jag inte sett tidigare. Den var tagen i en vinkel så att det ser ut som om elden är på väg att ta sig in i Kårböle – vilket som tur var inte lyckades.

Jag tog ett tidigare plan, landade här 1730. Insåg att det inte var så kul att dra omkring med en resväska på Oxford Street.

 Det blev alltså ingen shopping, men i Watford köpte jag en skotskrutig bandana till Fille. Jag var frestad att köpa en bandana med texten Jesus loves me men insåg att församlingen kanske inte riktigt är mogen för ett sådant statement från Fille.  

Nu har det varit partiledardebatt i TV4. Jag har huvudet så fullt av annat att jag hade svårt att koncentrera mig. Det blir nog bättre i morgon kväll, då är jag lite piggare (förhoppningsvis) och dessutom så känns det mer seriöst med debatt i Sveriges Television.

Tisdag kväll i Watford

Helgen tillbringade jag tillsammans med Lisa och Robbie i deras trevliga penthouse uppe i Hampstead. De har en spektakulär utsikt över Londons skyline och man blir fullt sysselsatt med att identifiera alla landmärken. Dessutom har de en stor kikare ute på terrassen där man bland annat kan konstatera att det sitter massor av duvor på taken i de centrala delarna av London...

I Sverige talar man om förtätning av städerna, man vill bygga på snart sagt varenda grön fläck i de centrala delarna. I London bygger man på höjden. Ruffiga vindar blir till ytterligare en våning på husen – man bevarar takets utseende på husets framsida men bygger till en stor låda på baksidan. Robbie har byggt deras penthouse ovanpå två fyravåningshus, det syns knappt från gatan. Man tar sig dit via en privat hiss som finns på gaveln. Nu äger han de båda husen, och har förstås en god försänkning i byggbranschen i London så detta fick han bygglov för. Jag undrar om det hade gått att göra så i Sverige? 

Det har blivit tisdag kväll och nu sitter jag på mitt hotellrum i Watford och har just avslutat en liten ”notis” om det svenska valet. Den kommer att publiceras i nättidningen i morgon. Det hade förmodligen blivit enklare att skriva den om jag varit i Sverige och kunnat följa rapporteringen i tv och radio, nu får jag förlita mig på det som går att läsa på nätet. Men å andra sidan så skulle det bara vara en notis.

Jag hade med mig två artiklar, en positiv artikel om hur hela Sverige och även Europa ställde upp när skogsbränderna härjade som värst och en mindre positiv om turismen i Norge. Allt fler hamnar och intressanta områden vill begränsa turismen och börja ta betalt för sådant som hittills varit gratis. Ett exempel:  I Geiranger vill man ta ut bompengar för dem som bara åker tvärs igenom orten på sin väg nedför Ørneveien upp mot Dalsnibba. Uppe i Lofoten slits naturen ner av turismen och dessutom så skräpar inte bara turisterna ner utan man använder också naturen som toalett... Oerfarna turister tar sig upp på fjälltopparna för att få den mest spektakulära bilden och får hjälpas ner av lokala fjällräddare.

Båda artiklarna fick ett positivt mottagande och kommer att publiceras i nättidningen. Och jag får betalt.

I morgon skall jag följa arbetet på redaktionen och även få en inblick i hur IT-avdelningen arbetar. Torsdag förmiddag skall jag vara med på ett redaktionsmöte och sedan åker jag in till London f v b till Sverige på kvällen. Några butiker skall jag väl hinna med innan jag måste åka ut till Heathrow.