Det här blir ingen rolig läsning.

Det är ingen hemlighet att jag inte gillar facebook och annat som brukar räknas in bland ”sociala medier”. Det positiva med dem övervägs mångfalt av det negativa. Jag var med på facebook en kort tid när det var ganska nytt, men jag blev mest stressad av att behöva hålla på att kolla där, mycket av det som mina vänner publicerade angick egentligen ingen mer än dem själva. Dessutom fick jag vänförfrågningar från totalt okända människor. Nej, facebook var inget för mig.

På den tiden var facebook, såvitt jag kan förstå, en rätt oskyldig och relativt civiliserad mötesplats på nätet. En av mina kolleger har en bror som forskar om sociala medier. Facebook uppger att de har mer än två miljarder användare,

När det gäller Sverige har 98% ”tillgång” till internet. Vad det i realiteten betyder kan man fundera över. Facebook påstår att minst 75% av svenskarna använder facebook. Vad det betyder kan man också fundera över.

Man håller på att försöka få en uppfattning om hur många av dem som har konton som verkligen använder sig av facebook. Någon skapade ett konto, kanske var inne på det ett par gånger för många år sedan och sedan har det inte varit någon aktivitet där. Förutom då att det finns en massa annonser där, annonser som facebook får betalt för. Och då är man ”användare” av facebook.

Jag har kollat, och mitt konto har faktiskt försvunnit. Hoppas jag. Det kanske finns med i någon ”bank” med absent friends eller något liknande. Jag har hört en del skräckhistorier om hur det inte går att avsluta konton för avlidna personer och att, trots att den som avslutar sitt konto efter alla konstens regler och gör det flera gånger så finns det ändå kvar.

Det är den ena sidan av saken, den andra är allt skräp som publiceras där. Med skräp menar jag allt från totalt ointressanta men harmlösa bilder till fake news och allvarliga hot.

Sen har vi identitetsstölderna. En person bytte efternamn, det är bara sju personer f n som har detta efternamn. Hon upptäckte att någon öppnat ett konto i hennes namn och ägnade sig åt rasistisk hatpropaganda. Dessutom fanns det en bild på henne och på omslagsbilden fanns hennes hus med bilen på garageuppfarten och väl synligt bilnummer. Det tog facebook nästan ett halvt år att stänga ner det falska kontot.

Sådant får vara kvar, men en familjebild, tagen på en badstrand, där det finns med  en naken tvååring den försvinner bort illa kvickt.

Bildstölder från internet är ett annat kapitel. Förlaget där jag jobbade hade på sitt intranet bilder på personalen. Man behövde alltså en inloggning för att komma in där, men trots detta så stals porträttbilderna. Det var en av it-teknikerna som av en ren slump upptäckte detta. Jag och ett par andra presenterades som anställda i en österrikisk handelskammare. En kollega fick göra reklam för ett bussbolag i Wien... Till slut och efter uttalade hot om stämning tror jag att bilderna plockades bort.

Detta är sådant som en enskild person kan råka ut för och det är illa nog. Men ändå värre är det när företag, organisationer och myndigheter drabbas. I vilken utsträckning det sker, det vet vi inte. Man vill ibland hålla det hemligt, antingen för att man skäms över sin bristande it-säkerhet eller för att man inte vill oroa folk.

Nu vill svenska myndigheter få till ett möte med representanter för Facebook, som också äger Instagram. Där finns många öppna konton där ungdomar kan köpa narkotika, narkotiska läkemedel och alkohol. Hittills har man inte lyckats få träffa dem.

Det har varnats för att det finns många olika fällor både i form av sms och mail med länkar som man skall klicka på. Gör man det så får man in skadlig kod i telefonen eller datorn, det är välkänt, Men de som vill ställa till det har ännu mer utstuderade metoder. Den som nyligen köpt en fastighet, vilket i Sverige är offentlig handling och ofta publiceras i lokaltidningen på mindre orter, den får ett mail ”från Lantmäteriet” där man skall klicka på en länk för att korrigera eller bekräfta de kontaktuppgifter som Lantmäteriet har. Och sedan är datorn låst.

Inför EU-valet har det talats mycket om påverkan utifrån. MSB, Säpo med flera anser sig ha en rätt hyfsad bild av hur det går till och inte minst hur det skulle kunna gå till.

Och så var det Sverigedemokraterna... Privat fest på ett hotellrum där alla var fulla och en överviktig herre höll fast och klämde en dam på brösten. Att det gick till så är ingen som förnekar. Går det till så i alla partier? Vem vet? Nu är ett av toppnamnen borta från listan, hon har av partiledningen ansetts vara illojal på många sätt, det är även hon som hade en inspelning i sin telefon med damen som blev ofredad. Inspelningen kom på något vis till Expressen och telefonen påstås vara stulen. Det kan väl låta tragiskt, men när man hör intervjuer med partiledningen och de inblandade i TV så blir det bara komiskt, En riktig höjdare för den som vill få sig ett gott skratt. Men, det är personer som avlönas av Sveriges regering och skall representera ett av våra riksdagspartier.

Vad är synd - egentligen?

När jag kom hem från skolan idag var det eftermiddagskaffe i uterummet och där fördes en livlig diskussion om synd. Synd förr och nu. Maj var nog den som var värst drabbad av sina föräldrars ”syndfobi”. Man gjorde ALLT för att undvika sådant som kunde vara syndigt, När Maj började skolan var hon den enda i klassen som inte hört talas om Pippi Långstrump och hon fick inte lyssna till Barnens brevlåda i radio. Det hade hon fått göra tidigare, men ett barn hade där framfört en sång som Majs föräldrar ansåg vara världslig och så var det slut med det.

Reinhold berättade om att pastorn hade tv, men apparaten fanns inne i en garderob och dörren dit öppnades så att pastorn kunde se på Perry Mason och andra ogudaktigheter. Vad pastorn inte tänkte på, var att antennen på taket avslöjade honom.

När nu nyheten kom om att Doris Day hade avlidit, så mindes Elvy att pastorn hade talat om det ogudaktiga innehållet i sången; Que sera sera, whatever will will be, the future´s not ours to see, que sera sera. Förmodligen var det den svenska översättningen han dundrade mot men den verkar vara ganska trogen mot originalet Han hade hört några av församlingens ungdomar sitta nere vid ån och sjunga denna förfärliga sång. Ansåg han att texten förkunnade predestinationen? Troligen.

Efter en intressant ”minnenas kavalkad” så övergick de till att försöka definiera vad synd är idag, Det var inte så enkelt. En synd som förändrats rejält är det nionde budet, att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa. Att ljuga inför rätten eller att springa runt och förtala grannen, det kompletteras nu av fake news och alla vidrigheter som man under anonymitetens täckmantel kan sprida via internet.

Visste ni att svenska kommuner tillåter moskéernas böneutrop men förbjuder kyrkornas klockringning? På grund av ett hemligt EU-direktiv så skall flyktingarna som kommit prioriteras i sjukvården före infödda EU-medborgare. Det är judiska finansmän som står för penningtvättaffärerna i Swedbank och Danske Bank, inte ryssar som det påstås i pressen. Det förmodade mordet och mordförsöken med insulininjektioner är bara toppen på isberget, tusentals svenska åldringar har under de sista åren avlidit på grund av sådana injektioner.

NEJ det här är förstås bara sådana ”fake news” som huvudsakligen fabriceras och sprids via ryska ”trollfabriker”. Men de sprids sedan vidare på sociala medier.

Nu får sektledarna i Knutby svara för sina gärningar, de blir åtalade för misshandel, olaga tvång och sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Det känns bra. Det var alltså inte så att galenskaperna upphörde i och med domarna mot Fossmo och ”barnflickan” och att församlingen sedan lade ner verksamheten. Åsa Waldau har tydligen levt kvar i övertygelsen att hon är ”Kristi Brud” och därmed kan ta sig vilka rättigheter som helst på grund av denna upphöjda ställning. Och så hade hon ett par trogna medhjälpare. Trodde dom att hon var Kristi brud eller var dom rädda för henne?

Och nu till sist till vädret. Det har blivit betydligt behagligare och det ser ut att bli vårväder den närmaste tiden. En och annan frostnatt kan det säkert bli, så vi får vara observanta några veckor framöver.

Flera möjligheter = viss förvirring.

I torsdags fick jag telefon från en rektor i en grannkommun. Han undrade om jag var intresserad av ett vikariat på mellanstadiet under höstterminen och ca två månader under vårterminen. Jag sade som det var att det fanns en nättidning som ville engagera mig och att jag först ville ha mer exakt besked om deras villkor.

Fredag, när lektionerna var slut för dagen, så ville vår rektor tala med mig. Den lärare som jag vikarierade för några veckor under vårterminen -18 och sedan under höstterminen, hade sagt upp sig. Nu fanns det alltså ett jobb som engelsklärare på deltid från höstterminen. Tjänsten måste förstås annonseras ut, om det finns någon behörig lärare som är intresserad. Rektor hade inte några stora förhoppningar om detta. Skall jag fortsätta att jobba som lärare, är förstås det senare alternativet det som lockar mig mest.

Samtidigt verkar det intressant att jobba för nättidningen, jag kan alternera mellan att bo hemma i Ascona och här och dessutom är det regelbundna redaktionsmöten i London. Men skolan och eleverna och inte minst den förutsägbara och lugna tillvaron lockar också. Osäkerheten om hur lång min anställning i skolan kan bli, det är inget som oroar mig.

Det som egentligen betyder mest, är att jag har en andlig gemenskap i Ascona, på ett sätt som jag inte har här. Att bli regelbunden besökare i Elvys kyrka, det är inget som lockar mig. Elvy och jag delar en andlig gemenskap, den har jag även med några av hennes vänner, men jag känner mig inte hemma i den kyrkan. Det är väl som Dwight säjer ”det finns alldeles för mycket blod och eld i dig”. Eller rättare sagt, det måste vara liv i gudstjänsterna, alla som vill skall kunna medverka och Anden skall leda. Så är det i vår husförsamling. Vi är förstås lyckligt lottade. Ett mer regelbundet engagemang i kyrkan i Lugano är också positivt, även om församlingens verksamhet till största delen bedrivs på italienska.

Därför överväger jag i första hand att jobba för nättidningen, jag kan vara både i Ascona och här. Men sedan är det en hel del frågetecken om de ekonomiska villkoren som måste redas ut.

Men jag kommer inte att bestämma det här själv. Det finns en gammal sång "Låt din Gud bestämma vägen, du kan fara vill så lätt..."

Nu är inte maj så skön längre.

Tiden bara flyger iväg. Jag önskar att sommaren kunde flyga hit också. De senaste dagarna har det varit riktigt bedrövligt väder med snö, snöblandat regn och temperatur runt nollan, Idag ser det lite bättre ut, det har inte regnat och det har varit lite mildare. Det blir nog bättre framöver. Man kan hoppas i alla fall men sommaren är långt borta.

En anledning till att tiden flyger iväg, är att jag har skolan – vilket för mig innebär att jag måste förbereda alla lektioner, har ingen bank med erfarenheter att ta från. Därtill kommer att jag får uppdrag från nättidningen, men de nöjer sig med ”notiser” om sådant som händer i Sverige och Norge.

Elvy håller på med odlingarna inne i uterummet. Trots att vädret utanför är bedrövligt så växer småplantorna från dag till dag, faktiskt så man kan se det. Jag undrar bara vad vi skall göra med sex olika sorters chili.

Sen tillbringar Elvy tiden med att sitta därute och läsa böcker som hon lånat av Alice. De handlar om sex flickor som adopterats av en rik och excentrisk affärsman. Nu är han död och har lämnat information till de här nu vuxna ”systrarna”,  så att de skall få reda på var de kommer ifrån och något om sitt ursprung.

Men jag skall nog be att få läsa åtminstone den första boken, The seven sisters. Jag vill veta vad det är som fascinerar dem så att de helt går upp i berättelsen.

Nu är Maj och Benny i Ascona. De planerar att stanna till den 20 maj och sedan är det Alice och Villy som avlöser dem. ¨Det är bra att huset inte står tomt.

Det blir ingen kanalresa för mig i juni. David får låna båten från den 1 till den 14 juni. Vi slutar skolan den 11 juni.  Å andra sidan planerar de att färdas på kanalavsnitt där jag varit 2-3 gånger så jag kan nog leva med det.

Sköna maj välkommen!

Det blev inte så mycket lov torsdag-lördag förra veckan, jag skrev en artikel och två notiser till nättidningen. Artikeln handlade om barnen som är fast i Syrien och hur man skall göra med dem som är föräldralösa eller har en eller båda föräldrarna i livet. Nu kunde jag ju tycka fritt och självklart så tycker jag att alla föräldralösa barn omgående skall tas om hand i det land där de har sitt medborgarskap. Så tycker naturligtvis alla. Nästan alla. Det finns de på yttersta högerkanten som t o m menar att barnen skall få stanna kvar i Syrien och sona sina föräldrars missgärningar.

EU verkar inte tycka något, åtminstone inget som kan uppfattas som konstruktivt   Jag vet att om tio år kommer hanteringen av de här barnen att vara en skamfläck för Europa. Ytterligare en skamfläck alltså.

Igår slutade vi tidigare, det var valborgsmässoafton och därtill kungens födelsedag. Han har inga planer på att kliva ner från tronen. Det gjorde däremot kejsaren i Japan. Han och hans fru, nej gemål heter det väl, de ser så rara ut tillsammans.

Vi firade valborg hos Janne, vår astronomiexpert. Han tyckte att det var dags att bjuda igen, nu när han har fått klart i sitt fina timmerhus. Han har en storstuga som faktiskt är större än vårt uthus. Storstugan var en gång jaktstuga där man också styckade och hängde köttet. Nåja, den renoverades rejält på 90-talet men nu har Janne gjort i ordning den så den kan tävla med de finaste timmerhusen uppe på Kikut. Förutom storstugan finns det tre sovrum och badrum i en nyare tillbyggnad. Det var inte stjärnklart men vi fick en föreläsning om svarta hål. Mycket aktuell information alltså.

Idag är det första maj, en ”röd dag” i två bemärkelser. Elvy jobbar inne i uterummet, det är många småplantor som skall skötas om. Ute är det grått och +9. Den meteorologiska sommaren anlände hit  för flera dagar sedan men i morgon eftermiddag skall det komma snö. Märkligt.

Utan internet stannar världen.

Torsdag morgon ringde en granne till Elvy och frågade om vi hade internet. Det hade vi inte och då ringde grannen till vår internetleverantör. Jo, de var medvetna om problemet och beklagade.  Något slags ”reservdel” var redan beställd från Tyskland, det var alltså inte mjukvaran som ställt till det. Det var beställt expressleverans och de skulle rätta till problemet under dagen.

.

Reservdelen kom idag, tisdag, det där med expressleverans hade inte fungerat. Den kom med flyg från Tyskland till Arlanda torsdag eftermiddag, men expressföretaget hade redan tagit påskledigt, trots att man garanterat leverans under torsdagskvällen. ”Vi tänkte inte på att det var helg” var svaret som vår internetleverantör fick. Nåja, nu är allt igång igen och jag kan rapportera att påsken gynnats av fint väder.

Påskaftonens fest blev mycket lyckad, det var fullsatt i kyrkans kaffesal och särskilt roligt var det att flera  av församlingens allra äldsta kunde vara med.  De som inte kunde komma hade fått påskblomma och en liten "kycklingtårta" tidigare på dagen.

Först letade vi påskägg, men det fick bli inne i kyrkan så alla kunde vara med och sedan var det ägg och sill med diverse tillbehör. Därefter var det underhållning och påskquiz och när det började mörkna så avfyrades det ett litet påskfyrverkeri och sedan serverades påsktårta och kvällen avslutades med andakt.

Söndag var det förstås  gudstjänst och sedan bjöd Marita och Johnny oss på vegetarisk middag. Man borde äta mer vegetariskt, men det är svårt att få till det så att det fungerar som huvudrätt. Det behövs nog en vegetarisk kokbok. (Skall man kalla det för kokbok?)

Igår ägnade vi oss åt frösådd i uterummet. Det finns alltså en hel del växter som måste förkultiveras inomhus. Jag minns att mormor hade en hel del lådor i fönstren, men det var nog mest blommor. Nu är det chili, zucchini, tomater, olika kålsorter och en hel del orientaliska grönsaker som skall stå på tillväxt inomhus.

Det är trevligt att ha påsklov, särskilt när vi får några sommarvarma dagar. Just nu är det bättre väder här än i Ascona...

Det blir ett kort inlägg idag.

Då var en skoldag avklarad. Jag tror att det gick bra. Solen skiner, det är några plusgrader och snön smälter.

Påskförberedelserna är i full gång. För en del år sedan så var det påskfest i kyrkan på påskafton, men när familjerna i allt större utsträckning reste bort på påsklovet och de som brukade jobba med festen med ålderns rätt drog sig tillbaka, så upphörde traditionen. Nu var det så många som ville komma hit, att uthuset inte räckte till, så därför blir det påskfest i kaffesalen i kyrkan. Det är bra, för då kan de äldsta som annars kanske sitter ensamma, vara med. Idag har påskbaket startat, det luktade riktigt gott när jag kom hem från skolan. Men jag fick inte provsmaka. ”Du kan ta en bulle i frysen” sade Elvy.

Marita och BG anlände med tåg till Locarno i onsdags och blev hämtade av Nigel. I Ascona är det +15 och Marita är lyrisk över alla vårblommor. En av mina grannar har stora kamelior som just slagit ut och lite längre bort på gatan är det en sky av magnolior. Här jublar man över en liten tussilago.

Det får bli allt för idag, jag måste förbereda morgondagens lektioner. Sedan blir det tv, ”Vem bor här” är ett roligt program som jag inte vill missa.

Resklar!

Då har det blivit tisdag och i morgon reser jag norröver. Det brukar fungera bra, totalt blir det en restid på knappt tolv timmar – vilket inkluderar en del väntetid förstås.

Nu i helgen var det vår tur att ha andakten i kyrkan i Lugano. Den kallas fortfarande inte gudstjänst utan ”andakt” eftersom relationerna med stiftet ännu inte är utredda, Troligen kommer församlingen att få köpa kyrkan och bilda en ”fri ekumenisk församling”. Stiftet krävde ett orimligt högt belopp för den modesta lilla kyrkobyggnaden, det var först när styrelsen informerade om att det fanns en annan användbar lokal, som priset ändrades till en rimlig nivå. Sen, sett i ett längre perspektiv, kanske man ändå måste skaffa en större lokal, intresset för den totalt ekumeniska verksamheten har dragit till sig nytt folk.

Men det gäller att ta det försiktigt. Jag har skrivit om det tidigare här, för en del år sedan fanns det en engelskspråkig ekumenisk församling ledd av en pensionerad metodistpastor. När han sedan med ålderns rätt drog sig tillbaka och flyttade hem till England, så ”kapades” verksamheten av en grupp som väl bör betecknas som att de tillhörde trosförkunnelsen. Det var mycket hej och hå under en kort tid, många drog sig undan och så vitt jag vet, upphörde verksamheten efter ett år ungefär Så får det naturligtvis inte bli nu.

Idag har jag städat och köpt hem lite mat. Jag hade uppfattat det som att Irene och BG skulle komma hit nästa torsdag, men de kommer i övermorgon. Klokt av dem att undvika den trängsel i trafiken, både i luften och på land, som det blir under påskveckan. De skall stanna i tre veckor, sedan kommer Maj och Benny. Det är bara positivt att huset inte står tomt.

Nu återstår det bara att packa. Jag är optimist och tar med mig kläder för vår och försommar. 

Kort uppdatering.

Det har hänt en hel del sedan jag skrev här sist. Lördag-söndag hade jag besök av Susanne Chevalley som bor i Geneve. Vi blev bekanta på pendlingståget Uppsala-Stockholm för några år sedan. Då bodde hon och hennes schweiziske man i Uppsala, Sedan dess har de flyttat till Geneve, André jobbar på CERN och Susanne håller på med avancerad livsmedelsforskning.  Jag skall inte försöka att förklara vad de håller på med, det övergår mitt förstånd.

Sen har jag haft en del kontakter med nättidningen, de vill ha mer bidrag från mig, vilket är trevligt. Vi har diskuterat vilka områden jag skall bevaka, både ämnen och geografiskt. Jag känner mig mer säker när jag skriver om ekonomi och politik på engelska, när jag skriver på svenska får jag ofta fundera på synonymer och mitt ordval. Så vi får väl se, jag kanske kan försörja mig på journalistik framöver. Det är lite märkligt, när jag flyttade till Sverige på 90-talet så planerade jag att söka till journalisthögskolan efter att jag läst svenska ett år. Nu blev det inte så, men tjugo år senare så kan jag jobba med journalistik utan att ha tillbringat tre år på utbildningen.

Men först av allt så skall jag jobba två månader som lärare på högstadiet. Jag börjar den 15 april, reser till Sverige på onsdag.

Det fina vårvädret ser vi inget av nu, idag ösregnar det och den kommande veckan ser heller inget vidare ut. 10-.dygnsprognosen för Hälsingland är inget att jubla över heller...

Nu skall jag ägna mig åt lite lagom vårstädning. Det kommer att vara folk i huset praktiskt taget hela tiden som jag jobbar och även under den planerade kanalfärden i senare delen av juni. Vem som kommer och när det blir, det får Elvys vänner själva ordna med. Nigel får sen vara vicevärd och ta hand om det praktiska.

Tomt i huset!

I går reste Anne till Zürich f v b till Arlanda och Hälsingland. Hon reste inte ensam, Rickard var med på tåget. Han skulle med ett plan till Oslo och vidare till Geilo idag. Han hade bestämt sig för att resa dit medan det ännu fanns lite snö i backarna och stanna där över påsk.

De har jobbat på bra i huset i Ronco.  Övervåningen är klar. I suterrängvåningen blir det ett lite större ingrepp än planerat för att få ordentligt tätt. Det är ett vanligt problem här i äldre hus att det blir fuktigt där huset har kontakt med bergssidan. Så innan det är helt avklarat så blir det inget inredningsarbete där, men det fungerar bra att hålla till på det övre planet för dem.  

Igår fick jag ett uppdrag från nättidningen, jag skulle skriva om hur ”vanligt folk” i Europa uppfattar brexiteländet. Efter gårdagskvällens omröstningar, så blev det på sätt och vis en enklare uppgift, nu kan man vara ironisk och som någon parlamentsledamot sade i tv. ”vi är hela Europas driftkucku”. Jag kan inte annat än hålla med, även om hela cirkusen är en rätt tragisk tillställning. Theresa May kallades i en tysk nättidning får Theresa Mayhem. Mayhem kan väl närmast översättas med kalabalik.

Nu skall jag ge mig i kast med uppdraget.