London fredag eftermiddag.

Det blev ett par intensiva dagar på nättidningens redaktion, måndag förhandlade vi om villkoren för mitt arbete och på tisdag var det en temadag om Brexit, med tjugotre deltagare från UK och Irland, alla på något sätt knutna till arbetet med nättidningen. Vi hann också med en intressant föreläsning om ”fake news” – en företeelse som ser ut att sprida sig. Makthavare går i Trumps fotspår och vet att när de osanningar som de sprider hamnar i det totala nyhetsflödet, så orkar man (läsare och granskande journalister) inte gå till botten med att motbevisa att informationen inte är korrekt. Eller direkt lögnaktig. Någon gång händer det, när det är uppenbara vansinnigheter, men för det mesta sugs det in i nyhetsflödet och blir antingen, i bästa fall bortglömt eller värre, till etablerad sanning.

De flesta av deltagarna hade journalistutbildning så jag kände mig lite utanför, jag har bara tre kurser på LSE att luta mig mot. Jag är erbjuden uppdraget att bevaka Sverige, Norge och Danmark. Jag blev överraskad när Danmark kom med, men det blir att läsa på! Man lever i tron att de tre nordiska språken i princip bara är lokala dialekter. Men det skall nog gå bra. Jag skall lämna besked om jag vill ha det, som nästan blir ett heltidsuppdrag, senast den 5 juli, annars så fortsätter vi som förut, jag skriver när det finns något intressant att berätta. Men jag kan inte försörja mig på de arvoden som kommer in på det viset. Ersättningen för det ”stora uppdraget” däremot, den är helt okej.

Återstår bara att fundera på hur mycket jag behöver vara i Sverige, Norge och Danmark, jag vill helst bo kvar i Ascona. Det kommer att bli nödvändigt med en hel del flygresor, det får jag leva med. Får väl försöka ”klimatkompensera” på annat sätt. Hade taket på mitt hus haft lite större lutning hade jag kunnat sätta upp solceller. Elbilar har tydligen en del problem med att ta sig upp i de branta backarna och det finns laddningsstationer, men inte tillräckligt många. Jag får äta ekologiskt och närodlat och slita på mina gamla kläder.

Jag våldgästar hos Lisa och Robbie, men de är just nu i Portugal. Samuel är i alla fall hemma. Han varvar studier i ekonomi och juridik med att skolas in som chef på familjeföretaget. Hittills har Robbie varit styrelseordförande samt senior advisor och hans systerson Peter vd, men nu säjer Robbie att han  med ålderns rätt vill dra sig tillbaka och då skall Peter bli styrelseordförande. Det blir ett stort ansvar för Samuel, företaget sysselsätter just nu 120 anställda och som alla företag inom byggbranschen även ett antal underentreprenörer.

I morgon reser jag upp till Saffron Walden, en fin liten stad belägen strax söder om Cambridge. Mina vänner Margaret och Kevin har ett företag som specialiserat sig på renoveringar av den äldre träinredning som mest finns på slott och herresäten.

Om jag har shoppat? Jo då. TVÅ par skor och ett par böcker.

I kväll är vi bjudna till Peter, han skall grilla vegetariskt på sin altan. Miljötänket sprider sig faktiskt och detkänns bra..

Sommarlov men inte sommarväder,

Skolan är slut och det känns som om sommaren är slut också. Det har varit busväder många dagar nu. I morgon åker jag via Arlanda till London, skall ha möte med nättidningens redaktion måndag – tisdag. Inget vidare väder där heller. Jag stannar minst en vecka i London, skall passa på att resa upp till Saffron Walden och hälsa på Margaret och Kevin.

Det skall bli intressant att följa turerna kring Brexit på plats, nu börjar det hetta till ordentligt – eller också gör det inte det. Boris Johnson verkar inte vara att lita på. Det som känns mest obehagligt är om utvecklingen leder till att det blir oroligt på Irland.

Men det är oroligt nästan överallt i världen - känns det som. Till och med lilla Sverige har haft ett bombattentat. Minnet från den stora sprängningen på Corporation Street i Manchester juni 1996 finns kvar. Jag var i centrala Manchester, körde på en gata en bit från explosionen. Trots det flyttade sig min bil ett par meter på grund av tryckvågen. Jag körde i ilfart hem till Sale och på vägen dit bröt jag nog mot alla trafikregler. 1992 och 1993 var det förödande explosioner i London, vid Baltic Exchange och Bishopsgate.

För att nu inte tala om Breiviks bomb i centrala Oslo.

Sett i det perspektivet kanske bomben i Linköping inte var så ”farlig” men det är illa nog när sådant börjar hända i ett land. Då blir det lätt fler dramatiska händelser. Öga för öga och tand för tand...

Om nu någon undrar vad jag har för planer för sommaren, så reser jag tillbaka från London till Hälsingland, jag har min bil där. Jag kör ner till Västergötland för en kort visit hos Lotta och Dwight i deras sommarhus och sedan blir det den långa resan hem till Ascona. Det underlättar lite att jag kan ta färjan Göteborg - Kiel, men sedan är det ändå en lång väg hem, 1150 km om jag minns rätt. Men jag vill ha bilen över sommaren, vare sig jag nu stannar i Ascona eller reser tillbaka och blir vikarie i skolan. Dessutom vet jag inte hur länge man får ha en utlandsregistrerad bil i Sverige. I Norge är de ganska kinkiga med sådant.

”Vad skall du göra i London” frågade Elvy. ”Shoppa?”

Nej, jag skall inte shoppa. Tror jag. Möjligtvis ett par skor. Elvy säjer att Toronto är världens sko-huvudstad men London kommer inte långt efter. Och jag sliter skor, inte tröttnar på dem utan sliter ut dem. Ett par åkte i soporna härom dagen. Sorgligt men sant.

VART TOG PINGSTEN VÄGEN???

Jag bara undrar, inte ens kyrkfolket verkar tycka att det är en stor högtid längre. ”Annat var det när vi hade annandag pingst också...” Men hallå, är det inte det som skedde och löftet till oss som är det viktiga, inte att det i Sverige tidigare har varit en extra ledig dag?

På pingstdagen kommer den Helige Ande och tills på annandagen har Anden laddat dem som var med i den övre salen så att de vågar sig ut på stan för att tala om vad de har upplevt. De gör det på ett sådant sätt att andra blir övertygade.

Jag var på en gudstjänst ”live” igår och idag har jag lyssnat till pingstdagens gudstjänst från TV. Man talar så försiktigt om pingsten, berättar om hur det var (alla i kyrkan kunde texten lika bra som pastorn) och så var det bra med det. Pastorn i TV han lyckades i alla fall ta berättelsen vidare, till hur de första kristna levde och hur vi kan påverkas av det idag. Alltid något, men det var försiktigt, säkert väl regisserat av TV så ingen skulle bli upprörd.

Jag ställer frågan en gång till – vart tog pingsten vägen? 

Mer eller mindre seriöst om miljö och sopsortering.

Söndag eftermiddag gjorde vi en riktig djupdykning i miljöproblematiken. Det började med att vi åt en vegetarisk middag hemma hos Marita och Johnny. De odlar grönsaker helt ekologiskt och säljer dem sedan till restauranger, matbutiker och även privatpersoner. En del odlas i växthus, en del i odlingstunnlar och annat på friland. I växthuset finns det nu gott om olika bladgrönsaker, primörmorötter, sockerärter och inte minst jordgubbar som faktiskt är nästan mogna. Sedan står grönsakerna ute i tunnlarna på tur och därefter i odlingarna på friland. Under tidig höst sår de sådant i växthuset som kan överleva vintern, täckt med halm och snö. Jo, ni läste rätt. Snö. Pak Choi och morötterna var sådda i höstas. Det är nästan trolleri.

Sedan var det lätt gjort att vi halkade in på de stora miljöproblemen. Det som bekymrar oss, d v s BG, Maritha, Inger och Göran, värdfolket samt Elvy och mig det är om de miljövänliga innovationerna verkligen är så bra som man vill få oss att tro. Elbilar behöver batterier, de sällsynta mineraler/metaller som används till dem får vi i stor utsträckning från Östra Kongo, ett av jordens oroligaste hörn. Och vad gör man med alla uttjänta batterier som kommer att finnas i framtiden? Vätgasbilar framstår just nu som det mest miljövänliga fordonet. Relativt billiga att tillverka om man får dem i serieproduktion och om tillverkarna kan garantera att inte vätgasen exploderar.

Vi har en stor bilpark som man faktiskt borde köra slut på. Visst borde man, säjer BG. om viljan finns kunna modifiera motorerna så att maxhastigheten dras ner och utsläppen blir något lägre. Fordonsavgiften borde regleras efter varje besiktning, har man kört mycket, kostar det mer. Då borde man också kunna justera fordonsavgiften för dem som inte har tillgång till fungerande kollektivtrafik. Har man datasystem för allting annat så borde väl det fungera, menar BG.

Det är nästan omöjligt för mig att ta mig till skolan utan bil. Jo, jag skulle kanske kunna cykla om jag startade 0615 eller i bästa fall 0630. Återstår då att jag skaffar mig en bostad närmare min arbetsplats. Det är ju inte så rimligt då jag är vikarie och inte vet hur länge jag kan jobba inom just det rektorsområdet.

Jag flyger en del. Det handlar om Zürich – Arlanda eller eventuellt någon tur till London. Att flyga till exotiska resmål är inte intressant för mig. Om Elvy vill hälsa på i Toronto så får hon flyga. Hade det funnits båt över Atlanten så hade hon gärna tagit den. Stressade affärsmän och politiker har inte den möjligheten.

Kläderna är ett sorgligt kapitel. De älskade jeansen är riktiga miljöbovar, det har vi fått lära oss.. Men om jag ser hur jag använder jeans kontra de få långbyxor av annat material som jag har och har haft, så har jeansen en betydligt längre livslängd, det är helt ok att använda slitna urblekta jeans som kanske dessutom till slut blir shorts. Jag skulle aldrig drömma om att visa mig i långbyxor av andra material, som på det viset verkligen sjunger på sista versen. Andra klädesplagg kan hänga med länge och utslitna t-shirt blir bra polertrasor. Men naturligtvis skall vi alla minska våra klädinköp och verkligen använda det vi har, även om det inte är årets färg. Men effekten av det är att ett stort antal underbetalda, utnyttjade sömmerskor i Sydostasien blir arbetslösa. Fattigdomen breder ut sig. Men HM och de andra klädmiljardärerna får sannolikt och förhoppningsvis  minskade ”inkomster”.

Maritha har köpt en linneskjorta. Den var inte billig men hon föll för att det stod på märklappen att den var sydd i Estland.

Skor är ett annat kapitel, d v s jympaskor. De går sönder inuti, vid stortån långt innan skon för övrigt är utsliten. Skulle det inte vara på sin plats att det satt en bit läder där? Ser man på andra skor, så verkar det mesta vara okej att använda, både stilettklackar och rejäla klumpiga klackar. Inger hade hört att skohandeln uppskattar att de under 15 år hade förlorat 40% av de mer klassiska skorna till förmån för olika jympaskor. Det kan nog stämma.

Det finns en massa saker som vi inte kan påverka, kinesiska kolkraftverk till exempel. Annat kan vi påverka. Regnskogen skövlas för att få plats med odlingar som ger palmolja och nu senast hörde vi  att det sker samma sak för kikärtsodling. Vanliga bönor kan man odla på Öland så det är väl tillåtet att äta?

Det var mycket mer som avhandlades, och jag känner att det är så här som folk i allmänhet tänker. Bilkörning, kläder och mat. Det kan vi faktiskt göra något åt, men hur stor är effekten?

En annan sak som kom upp var sopsortering och återvinning. Om man har ett fönsterkuvert skall man klippa bort fönstret och lägga i brännbart medan resten av kuvertet hamnar bland papper. MEN – är det en självhäftande förslutning eller någon klisterlapp på kuvertet skall också detta klippas bort. Den lilla skruvkorken på mjölkförpackningarna skall hamna bland plastförpackningarna och så skall man pilla väck det lilla fästet för skruvkorken som också hör hemma bland plast. Småsaker men det blir lite löjligt.

En alldeles sann historia från England, detta inträffade någon gång omkring 1990 i Kent eller Sussex. Han som berättade detta bodde i East Sussex;

Sopberget i en stad växte och man ville göra något radikalt för att minska detta. En tysk firma anlitades och hushållen försågs med nya soptunnor och kommunen köpte in nya sopbilar som vägde avfallet och sedan skulle man få betala efter vikt. Engelsmännen kan vara ett kreativt folk om det kniper. Hushållssoporna lades ut i trädgården för att torka, sånt som luktade spolades ner i toaletterna.

Sommaren var ovanligt torr och varm, det utfärdades Hosepipe Ban (förbud att använda slang för att vattna i trädgården) och i den rådande torkan och värmen så dunstade vattnet fort i reningsverkets dammar. Det var inte nog med att det luktade förskräckligt, hela reningsverket drabbades av något slags infarkt och ute i villaområdena levde råttorna gott på det som låg på tork i trädgårdarna. Experimentet avbröts efter fem månader.

NEJ, jag är inte motståndare till sopsortering och återvinning. Tvärtom. Men det skall vara lätt att göra rätt. Jag är bekymrad över miljöförstöring och global uppvärmning. Mycket bekymrad faktiskt. Och jag tycker Greta Thunberg är en helt fantastisk tjej! Hon borde vara en förebild för alla åldrar.

Jag föreslog att resten av sällskapet, som alla har uppnått pensionsåldern skulle sätta sig utanför kommunkontoret och strejka för miljön. Det var först ingen som tände på idén men sen kom BG på att ”Då kommer vi säkert i TV”.

Den blomstertid nu kommer...

Den svenska skolan skall vara fri från religiös påverkan, det står så i skollagen. Nu har en resolut kyrkoherde (en kvinna dessutom!) meddelat att skolorna i hennes pastorat inte får använda kyrkorna för skolavslutningar. Rektorn har med stöd av skollagen förbjudit sådant som kan uppfattas som religiös påverkan under elevernas vistelse i kyrkan. Dessutom har hon tydligen krävt att få läsa prästens manus till talet till eleverna.

Manus? Har man kommit så långt i sin prästerliga karriär så att man är kyrkoherde, då behöver man nog inget manus att stå och läsa ordagrant ur, några stolpar räcker säkert.

Första versen av Den blomstertid nu kommer, den kan man till nöds acceptera. Israel Kolmodin hade tur som placerade Gud i den andra versen. Det är absolut inget fel på Idas sommarvisa, det finns en djupare mening i den texten. Men det har skolverket inte upptäckt.

Att avsluta med att läsa välsignelsen, det verkar vara exceptionellt farligt för elevernas framtid. Tjugoåtta otänkbara ord.

Herren välsignar dig och beskyddar dig. 

Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. 

Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

Det är kanske det som barnen behöver få med sig under sommarlovet, det är mycket som kan hända då. De kanske inte ens lyssnar på vad prästen säjer. De vill bara ut och ha sommarlov. Men välsignelsen följer med dem.

Jag tycker det är modigt att stå upp för att kyrkan är ett heligt rum och att skolan och kyrkan har olika uppgifter.

Jag tycker också att kyrkoherdens beslut är värt all respekt. Skall kyrkan vara en stämningsfull kuliss till olika evenemang där arrangörerna vill bestämma vad som får säjas och sjungas? 

Nu är det avslutning inför sommarlovet. en ”icke religiös” högtid. Det är värre med jul. Skall skolan för att vara icke-konfessionell då be om att få låna kyrkan för att hylla tomten?

Det värsta i den här vägen som jag har hört, det var den skola som dagen innan skolavslutningen kom för att hänga vita skynken över altarskåpet.

I vår skola samlas vi först i klassrummen, sedan på skolgården och regnar det får vi tränga ihop oss i gymnastiksalen. Det blir säkert en trevlig skolavslutning.

Och strax  är det final i Let´s dance. Det är ett riktigt trevligt underhållningsprogram. Skall vi hålla på Kristin Kaspersen eller Magdalena Forsberg?

Himmelsfärdsdagen.

Idag är det himmelsfärdsdagen och märkligt nog ingen gudstjänst i kyrkan. Men då bestämde sig Elvy och Maj att vi skulle ha en samling i vårt uterum för dem som ville komma och lyssna;

Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.  Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.  De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje.  Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Nu väntar vi bara på att få lyssna till, och glädjas åt pingstundret. Send the fire!

Maj säjer att i Halland kallade man en tidig gudstjänst den här dagen för gökotta. Nu har vi inte hört någon gök här ännu men vi kallade det för gökotta i alla fall.

Vi blev fjorton stycken och innan vi skildes åt, så var det brunch.

Hemma i Ticino firas himmelsfärdsdagen med att kyrkorna har gudstjänst i det fria och sedan utomhusaktiviteter för hela familjen. Det finns katolska kyrkor som startar dagen med mässa i soluppgången. Såvitt jag kan se, så har det varit fint väder idag, men kanske lite kyligt för årstiden.  Jag hoppas att Alice och Villy har fått en upplevelse att ta med sig, de skulle fira tillsammans med våra vänner i Bellinzona.

Nu på eftermiddagen har vi haft besök av Stig och hans dotter. Jag har skrivit om honom tidigare – han var som femåring en tid hos mormor och morfar då hans mamma var sjuk. Elvy hade aldrig träffat honom, hon var inte född då, men hade förstås hört talas om honom. För några år sedan fick vi kontakt med honom då han och dottern var på biltur här i trakten. Det bör sedan ha varit för tre år sedan då de också kom på besök, samtidigt som Lotta och Dwight var här. När Stig fick höra att Dwight var amerikan, så berättade han om sin morbror som emigrerat och som stupade i andra världskriget. Hur som helst, så under samtalets gång så visade det sig att morbrodern hade bott i Tulsa Oklahoma, samma stad som Dwight kommer ifrån och Stig visste att morbrodern var gift med en tysk kvinna. Dwights morföräldrar var immigranter från Tyskland och då blev det förstås plötsligt väldigt intressant. Dwight lovade att försöka ta reda på när och var morbrodern stupade och om han hade några barn. Normalt så är det riktigt svårt att ta reda på sådant, men med hjälp av en av Dwights bekanta som har tillgång till diverse register så kunde Stig få kontakt med ett par släktingar i USA, han har t o m varit där på besök. Nu planerar en släkting att komma till Sverige i sommar.

Jag tycker att det här är en riktig solskenshistoria.

Det behövs, för ute regnar det.

Hockey. VM och EU-val

Det var en spännande dag igår, avslutningen på ishockey-VM och så förstås EU valet. Elvy satt och hejade på Kanada (förstås) och jag hejade på Finland. Det är alltid extra roligt när David vinner över Goliat. Sedan dess har jag funderat på varför Finland är så undanskuffat i svenskarnas medvetande - när det gäller andra saker än idrott. Det bor massor av människor i Sverige som har sitt ursprung i Finland. (Här formulerade jag mig på det viset eftersom jag inte är riktigt säker på den korrekta benämningen. Måste ta reda på det!!!)

Nokia, designmöbler, glas, Marimekko, Väinö Linna och Mumintrollen... Det var det jag tänkte på först.

EU-valet blev ingen rysare när det gäller det svenska valresultatet. Det är i alla fall en liten tröst att SD verkar ha fått något färre röster än M. Jag hade förstås hoppats på att turbulensen kring den avskedade SD-kandidaten och den fyllige mannen i rutig skjorta skulle ha påverkat folks vilja att lägga sin röst på dem.

  

Vad sänder det för signaler om man ogenerat talar om att det var en privat fest på ett hotellrum där alla tydligen blev mer eller mindre berusade och då skulle den fyllige mannen, han med rutig skjorta, bevisa vilken he-man han är genom att klämma en av damerna på brösten. BLÄ!

Man kan ändå glädjas över att den gröna gruppen i EU blivit betydligt större. Men varför växte inte miljöpartiet i Sverige? Hamnar vi i det gamla talesättet att ingen (d v s Greta Thunberg) blir profet i sitt fädernesland?

Situationen i Storbritannien är... ja vad säjer man? Om det inte vore för att så mycket står på spel så skulle nog det mest lämpliga uttrycket vara KOMISK.

Läget just nu är att den som kan räkna sig som vinnare är Nigel Farage och hans ”Brexitparti”. Labour och Tories har blivit valets stora förlorare. En liten tröst är det förstås att Liberaldemokraterna blivit stora i det här valet. De har fört en tynande tillvaro i den brittiska inrikespolitiken under många år nu. Kan de bli ett parti att räkna med i nästa parlamentsval? Det behövs någon som ruskar om både Labour och Tories. 

Det var dagens snabba tankar om politik. Skall jag fortsätta med vädret? Nej det är bara mer regn på gång. 

Vi har alltså haft besök av Marianne, som bor i Lugano. Det är en trevlig tillfällighet att vi känner henne. Hon bodde för en del år sedan i Bellmund, när Lisa och Robbie bodde där. Svenskar i förskingringen är duktiga på att nosa upp varandra. Då träffade hon också de andra ”syskonen Blidberg”, Sedan flyttade Marianne till Lugano och någon gång under hösten så råkade hon och Rickard befinna sig på IKEA i Grancia och de kände igen varandra.  Sedan dess har jag träffat henne några gånger.

Nu på morgonen styrde hon kosan söderut, skulle hälsa på släkt i Sala och om inte vädret är alltför bedrövligt, så skall hon fortsätta ända ner till Sköne och sedan flyga hem från Kastrup.

Det var allt för idag. Nu blir det fika.

En gråmulen torsdagskväll - men det regnar inte.

Nu är Maj och Benny hemma igen efter att ha varit tre veckor i Ascona. De var nöjda med vistelsen där även om vädret har varit minst sagt bedrövligt ibland. Men de har blivit väl omhändertagna av mina vänner och har hunnit se mycket, sådant som de inte hann med förra gängen. Nu var det ”stugbyte ” och samma dag som de kom hem, kom Alice och Villy till Ascona.

Vi håller oss här hemma och Elvy sköter om odlingarna i uterummet och jag har tagit hand om grovgörat utomhus. Vädret är ”från och till” som Sven-Erik säjer. Det tycker jag beskriver situationen rätt väl. Vi har haft några riktigt fina dagar och då ser man hur mycket som händer i rabatterna och i naturen bara på en dag.

Någon hade räknat ut att det var elva dagar kvar av terminen idag – och av dessa är det en idrottsdag och en dag med utflykt. Det blir inte så långt, en guidad vandring på en naturstig i Ljusnans dalgång och avslutningsvis en grillfest.

När terminen är över så skall jag till London för att diskutera villkoren med redaktionen för nättidningen. Jag vill veta vad de erbjuder och vad de förväntar sig. Sen får vi se.

Jag har fått några reaktioner på det jag skrev i onsdags, om problemen med sociala medier och att internet, trots alla fördelar är en både farlig och utsatt plats numera. Några tycker att jag har rätt, ett par andra att jag målar f-n på väggen.

Jag har haft internet som min ”arbetsplats” i många år nu och är mycket restriktiv med var jag är och vad jag gör på internet. Jag håller mig till det som behövs för jobbet, nyheter och kommunikation.  Det sistnämnda inkluderar förstås bloggen. Om man har datorn som sitt arbetsredskap, så kanske det räcker. Man vill föra något annat på fritiden, t ex läsa.

Nu har jag läst ut The seven sisters av Lucinda Riley. Det är inte en bok som kommer att föra upp henne på listan över tänkbara nobelpristagare men den är intressant och man lär sig faktiskt en hel del av den inbakade historien från 1920-talets Brasilien. Sen är det en del om de här systrarnas lyxiga uppväxt och den mystiske Pa Salt som drar ner slutbetyget lite, men det är en bladvändare av klass och jag kommer naturligtvis att läsa de följande böckerna.

I morgon får vi besök, Det är svenska Marianne som bor i Lugano. Hon gör något som jag tycker är riktigt kul. Hon har varit på släktbesök i Luleåtrakten . Tog flyget dit förstås, men har nu hyrt bil och kör söderut lite som det faller henne in och kommer så småningom att flyga hem. Vädret får bestämma hur länge hon stannar i Sverige. I går kväll anlände hon till Östersund, turistar där idag och fortsätter hit i morgon.

Lotta och Dwight förbereder sIg för sommarvistelsen i Västergötland, men får vänta ett par veckor till  så att jobbet på deras hus i Ronco blir klart. Det är väl bara att hoppas att sommarvädret i Sverige blir behagligare än vädret i Ascona  Jag tror att många har överdrivna förväntningar efter den förra sommaren. Ärligt talat, så förde värmen och torkan med sig lika stora nackdelar som fördelarna var för den badsugna allmänheten.

Nu sitter Elvy och några vänner i uterummet och gräddar våfflor. Jag får nog gå dit så att jag också kan få en våffla.

Det här blir ingen rolig läsning.

Det är ingen hemlighet att jag inte gillar facebook och annat som brukar räknas in bland ”sociala medier”. Det positiva med dem övervägs mångfalt av det negativa. Jag var med på facebook en kort tid när det var ganska nytt, men jag blev mest stressad av att behöva hålla på att kolla där, mycket av det som mina vänner publicerade angick egentligen ingen mer än dem själva. Dessutom fick jag vänförfrågningar från totalt okända människor. Nej, facebook var inget för mig.

På den tiden var facebook, såvitt jag kan förstå, en rätt oskyldig och relativt civiliserad mötesplats på nätet. En av mina kolleger har en bror som forskar om sociala medier. Facebook uppger att de har mer än två miljarder användare,

När det gäller Sverige har 98% ”tillgång” till internet. Vad det i realiteten betyder kan man fundera över. Facebook påstår att minst 75% av svenskarna använder facebook. Vad det betyder kan man också fundera över.

Man håller på att försöka få en uppfattning om hur många av dem som har konton som verkligen använder sig av facebook. Någon skapade ett konto, kanske var inne på det ett par gånger för många år sedan och sedan har det inte varit någon aktivitet där. Förutom då att det finns en massa annonser där, annonser som facebook får betalt för. Och då är man ”användare” av facebook.

Jag har kollat, och mitt konto har faktiskt försvunnit. Hoppas jag. Det kanske finns med i någon ”bank” med absent friends eller något liknande. Jag har hört en del skräckhistorier om hur det inte går att avsluta konton för avlidna personer och att, trots att den som avslutar sitt konto efter alla konstens regler och gör det flera gånger så finns det ändå kvar.

Det är den ena sidan av saken, den andra är allt skräp som publiceras där. Med skräp menar jag allt från totalt ointressanta men harmlösa bilder till fake news och allvarliga hot.

Sen har vi identitetsstölderna. En person bytte efternamn, det är bara sju personer f n som har detta efternamn. Hon upptäckte att någon öppnat ett konto i hennes namn och ägnade sig åt rasistisk hatpropaganda. Dessutom fanns det en bild på henne och på omslagsbilden fanns hennes hus med bilen på garageuppfarten och väl synligt bilnummer. Det tog facebook nästan ett halvt år att stänga ner det falska kontot.

Sådant får vara kvar, men en familjebild, tagen på en badstrand, där det finns med  en naken tvååring den försvinner bort illa kvickt.

Bildstölder från internet är ett annat kapitel. Förlaget där jag jobbade hade på sitt intranet bilder på personalen. Man behövde alltså en inloggning för att komma in där, men trots detta så stals porträttbilderna. Det var en av it-teknikerna som av en ren slump upptäckte detta. Jag och ett par andra presenterades som anställda i en österrikisk handelskammare. En kollega fick göra reklam för ett bussbolag i Wien... Till slut och efter uttalade hot om stämning tror jag att bilderna plockades bort.

Detta är sådant som en enskild person kan råka ut för och det är illa nog. Men ändå värre är det när företag, organisationer och myndigheter drabbas. I vilken utsträckning det sker, det vet vi inte. Man vill ibland hålla det hemligt, antingen för att man skäms över sin bristande it-säkerhet eller för att man inte vill oroa folk.

Nu vill svenska myndigheter få till ett möte med representanter för Facebook, som också äger Instagram. Där finns många öppna konton där ungdomar kan köpa narkotika, narkotiska läkemedel och alkohol. Hittills har man inte lyckats få träffa dem.

Det har varnats för att det finns många olika fällor både i form av sms och mail med länkar som man skall klicka på. Gör man det så får man in skadlig kod i telefonen eller datorn, det är välkänt, Men de som vill ställa till det har ännu mer utstuderade metoder. Den som nyligen köpt en fastighet, vilket i Sverige är offentlig handling och ofta publiceras i lokaltidningen på mindre orter, den får ett mail ”från Lantmäteriet” där man skall klicka på en länk för att korrigera eller bekräfta de kontaktuppgifter som Lantmäteriet har. Och sedan är datorn låst.

Inför EU-valet har det talats mycket om påverkan utifrån. MSB, Säpo med flera anser sig ha en rätt hyfsad bild av hur det går till och inte minst hur det skulle kunna gå till.

Och så var det Sverigedemokraterna... Privat fest på ett hotellrum där alla var fulla och en överviktig herre höll fast och klämde en dam på brösten. Att det gick till så är ingen som förnekar. Går det till så i alla partier? Vem vet? Nu är ett av toppnamnen borta från listan, hon har av partiledningen ansetts vara illojal på många sätt, det är även hon som hade en inspelning i sin telefon med damen som blev ofredad. Inspelningen kom på något vis till Expressen och telefonen påstås vara stulen. Det kan väl låta tragiskt, men när man hör intervjuer med partiledningen och de inblandade i TV så blir det bara komiskt, En riktig höjdare för den som vill få sig ett gott skratt. Men, det är personer som avlönas av Sveriges regering och skall representera ett av våra riksdagspartier.

Vad är synd - egentligen?

När jag kom hem från skolan idag var det eftermiddagskaffe i uterummet och där fördes en livlig diskussion om synd. Synd förr och nu. Maj var nog den som var värst drabbad av sina föräldrars ”syndfobi”. Man gjorde ALLT för att undvika sådant som kunde vara syndigt, När Maj började skolan var hon den enda i klassen som inte hört talas om Pippi Långstrump och hon fick inte lyssna till Barnens brevlåda i radio. Det hade hon fått göra tidigare, men ett barn hade där framfört en sång som Majs föräldrar ansåg vara världslig och så var det slut med det.

Reinhold berättade om att pastorn hade tv, men apparaten fanns inne i en garderob och dörren dit öppnades så att pastorn kunde se på Perry Mason och andra ogudaktigheter. Vad pastorn inte tänkte på, var att antennen på taket avslöjade honom.

När nu nyheten kom om att Doris Day hade avlidit, så mindes Elvy att pastorn hade talat om det ogudaktiga innehållet i sången; Que sera sera, whatever will will be, the future´s not ours to see, que sera sera. Förmodligen var det den svenska översättningen han dundrade mot men den verkar vara ganska trogen mot originalet Han hade hört några av församlingens ungdomar sitta nere vid ån och sjunga denna förfärliga sång. Ansåg han att texten förkunnade predestinationen? Troligen.

Efter en intressant ”minnenas kavalkad” så övergick de till att försöka definiera vad synd är idag, Det var inte så enkelt. En synd som förändrats rejält är det nionde budet, att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa. Att ljuga inför rätten eller att springa runt och förtala grannen, det kompletteras nu av fake news och alla vidrigheter som man under anonymitetens täckmantel kan sprida via internet.

Visste ni att svenska kommuner tillåter moskéernas böneutrop men förbjuder kyrkornas klockringning? På grund av ett hemligt EU-direktiv så skall flyktingarna som kommit prioriteras i sjukvården före infödda EU-medborgare. Det är judiska finansmän som står för penningtvättaffärerna i Swedbank och Danske Bank, inte ryssar som det påstås i pressen. Det förmodade mordet och mordförsöken med insulininjektioner är bara toppen på isberget, tusentals svenska åldringar har under de sista åren avlidit på grund av sådana injektioner.

NEJ det här är förstås bara sådana ”fake news” som huvudsakligen fabriceras och sprids via ryska ”trollfabriker”. Men de sprids sedan vidare på sociala medier.

Nu får sektledarna i Knutby svara för sina gärningar, de blir åtalade för misshandel, olaga tvång och sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Det känns bra. Det var alltså inte så att galenskaperna upphörde i och med domarna mot Fossmo och ”barnflickan” och att församlingen sedan lade ner verksamheten. Åsa Waldau har tydligen levt kvar i övertygelsen att hon är ”Kristi Brud” och därmed kan ta sig vilka rättigheter som helst på grund av denna upphöjda ställning. Och så hade hon ett par trogna medhjälpare. Trodde dom att hon var Kristi brud eller var dom rädda för henne?

Och nu till sist till vädret. Det har blivit betydligt behagligare och det ser ut att bli vårväder den närmaste tiden. En och annan frostnatt kan det säkert bli, så vi får vara observanta några veckor framöver.