Hemma igen!

Tisdag var det fint väder, onsdag spöregnade det. Men nu kommer det att vara en fin period med dagstemperaturer omkring +20.

Jag ägnade onsdagen åt att komma i ordning här, idag har jag börjat jobba på allvar, var igång redan klockan åtta. Jag har en hel del att ta igen.

För övrigt verkar allt vara som vanligt här, semesterresorna är överstökade förutom för Jen och Nigel som är ”hemma” i USA. Lotta och Dwight har stängt igen sommarhuset i Västergötland och kom hem ungefär samtidigt som mig, men de körde förstås.

Lördag är det skördefest med försäljning i kyrkan i Lugano och vi är ombedda att komma och sjunga. Det blir väl Bringing in the sheaves och en sång på italienska där man tackar för skörden. (Jag får nog ta och repetera texten...) Det skall bli intressant att se hur de har fräschat upp kyrkan under sommaren, både ut- och invändigt. Jag har fått höra att församlingen har fått sju nya medlemmar, de flesta är inflyttade som först nu har hittat en kyrka att tillhöra, men två är katoliker som hellre vill vara medlemmar i en evangelisk kyrka. Vi får hoppas att de inte blir besvikna.

Nyheterna från Syrien är oroande och det Trump håller på med är minst lika oroande. Nobelprisen i litteratur har blivit tillkännagivna och jag har inte läst någon av de två pristagarna. Ärligt talat har jag knappast hört talas om dem förrän nu.

Då var det mer intressant med prisen i fysik. Exoplaneter och mörk energi. Sånt är fascinerande. Jag tror att jag kommer att vara i Sverige den 10 december och kommer att kunna se prisutdelningsceremonin och festen i tv.  Jag skall nog planera för det.

Och nu återgår jag till arbetet. Lunchrasten är slut.

Nobelpris och våfflor.

Idag har det varit riktigt fint väder och vi har varit vid Solheimstulen och gått en tur uppe på Hardangervidda. Det ligger lite snö där, men inte så att det på något sätt begränsar framkomligheten. I morgon tar jag fyratåget till Oslo och Gardermoen sover över där för att kunna ta direktplanet till Zürich kvart i elva. Då är jag framme i Locarno halv sex tisdag eftermiddag om allt går enligt tidtabellen.

För ett par år sedan så var det möjligt att resa Geilo – Locarno samma dag och ytterligare något år tidigare så kunde man resa till Geilo från Locarno samma dag. Men det var då det. Rickard stannar på Geilo ett par veckor till. Det finns en del att göra inför vintern.

 Nästa vecka kommer de olika nobelprisen att kungöras. Det skall bli spännande att se vilka som får de två litteraturprisen. En kvinna och en man och vissa manliga författare kan inte komma ifråga.  D v s farbröder som skriver om snusk... Den kanadensiska poeten Anne Carson ligger i topp hos flera bettingbolag och japanen Haruki Murakami är den manliga toppkandidaten. Nej, jag har inte läst något av dem.  Jag tycker det kunde vara dags att ge en norrman priset. Jon Fosse finns med på bettinglistorna men jag skulle vilja se Roy Jacobsen där också, Han har ett sånt fantastiskt sätt att få oss att förstå det som aldrig finns omskrivet i hans böcker. Barröytrilogin är ett lysande exempel på detta.

Nu förväntar ni er förstås att jag skall spekulera om vem som kommer att tilldelas fredspriset, men det låter jag bli att göra.

Det var en norsk tidning som föreslog att fredspriset skulle delas mellan Donald Trump och Kim Jong Un. No comments.

De andra prisen, fysik, medicin, kemi och ekonomi, nej det spekuleras inte så mycket om dem men i bästa fall så kan vi få lära oss lite om något som vi inte visste att vi inte kände till när de prisen utdelas.

Nu börjar det dofta ljuvligt här i hytta, Rickard gräddar våfflor. Eller steker vafler som man säjer här i Norge. Tillbehören är seterrömme, molter och brunost. Plus kaffe. Bättre kan det inte bli!

  

Nu är köpet klart!

Nu har vi varit i Bergen och nu är hytta min och Rickards ”på riktigt” men det är inte ”vårt” hus. En sak som jag fortfarande inte förstår, men som har en viss betydelse, är att jag äger 51% och Rickard 49%. Vi kunde förstås också gjort tvärtom men Rickard är en sann gentleman. Bankens fastighetsjurist har förklarat att eftersom vi inte är ett ”par” utan två vänner som äger huset gemensamt, så skall det vara så. Vi har nu ett samägandeavtal med detaljer om betalningsansvar för de löpande omkostnaderna, eventuella reparationer o s v. När vi satt på tåget tillbaka till Geilo hade vi faktiskt rätt roligt åt alla detaljer.

Vi fick också rådet att se över våra testamenten och då kände jag mig plötsligt väldigt gammal. Jag har inget testamente, har aldrig haft trots att jag är mycket väl medveten om att det är viktigt att ha ett sådant om man inte har egna barn. Jag får ta och ordna den saken snarast, men det är lite knepigt, är det svensk eller schweizisk lagstiftning som gäller?

Men nu sitter vi här i Rickards och mitt hus – vi kan alltså inte säja vårt hus...Vår relation har alltid skapat huvudbry. Vi är vänner och Rickard är den storebror som jag aldrig haft. Jag blev bekant med honom ett halvår efter att mormor hade dött, vi träffades över en kopp kaffe och en våffla i cafeterian på Tunet en lördagsförmiddag 2001. Det var mycket folk och jag råkade sitta ensam vid ett bord. Rickard frågade om han fick slå sig ner och Innan våfflan var uppäten hade vi kommit på att jag faktiskt hade träffat Rickards syster Lisa i England i slutet av 80-talet och att han var salvationist. Ytterligare ett bevis på hur liten världen är. Rickard förstod att jag var lite vilsen när mormor, min fasta punkt i tillvaron, inte fanns längre och han tog självklart itu med vissa saker som jag inte hade orkat ta tag i. Och på den vägen är det. Som vän, hantverkare och fastighetsskötare är han oöverträffad. Även om han bara äger 49% av hytta.

Nu skall vi gå en tur, solen skiner och det är fem plusgrader, nästan vindstilla och frosten har inte helt förstört  de vackra höstfärgerna i naturen.

Högt uppe på berget.

Nej, jag fegade och valde flyget. Det räcker med fyra timmar på tåg från Gardermoen till Geilo.

Framme på Geilo mötte Rickard och en överraskning. Han hade redan fått nycklarna till hytta och hade tillbringat veckan med att göra i ordning där. Det var verkligen som att komma hem. Jag sålde hytta möblerad och allt fanns kvar, men det hade kommit upp nya gardiner och en betydligt bättre klädhylla i hallen. Nu saknar jag bara det antika bondeskåpet som numera står i Elvys kök. Men där får det stå kvar!

Idag har vi varit och handlat, vi skall ha ”inflyttningsfest” tillsammans med Solveig och Hans Rasmussen i kväll.

Det finns de som tycker jag är helknäpp som först sålde hytta och ett och ett halvt år senare köper jag tillbaka den. Men om den nu skulle komma ut på marknaden igen, så kändes det inte rätt att ”vem som helst” skulle köpa.

Dessutom har det hänt en del som har fått mig att tänka om och tänka nytt. Jag har insett att jag inte kan hålla på som den eviga vikarien i skolan, även om min medverkan där fortfarande är efterfrågad. Jag backade från erbjudandet om att jobba för nättidningen därför att jag inte har någon traditionell journalistutbildning, även om jag läst flera kurser i näraliggande ämnen vid LSE. Men - jag kände också att jag klippte banden med England när jag sålde lägenheten vid Vicarage Gate för sex år sedan och vill inte bygga upp en relation till England igen. Inte enbart på grund av Brexit.

Och så kom erbjudandet från förlaget, även om det bara garanterar inkomst under tio månader. Så nu är jag väl tillbaka igen på ruta ett. Bo i Ascona, jobba på distans men med möjlighet, eller kanske jag skall kalla det frihet, att tillbringa några veckor nu och då hos Elvy. Jag har huset på Geilo, men äger det 50-50 med Rickard, vilket känns som en trygghet och jag kan lika gärna sitta där och jobba när jag känner för det.

Blev det här rörigt? Jag skriver det nog mest för min egen skull. Nästa vecka tar vi det formella på bank i Bergen.

Och i kväll blir det alltså inflyttningsfest

Mycket jobb!

Jag reser till Uppsala i morgon, det första uppföljningsmötet på förlaget är på onsdag. – torsdag. Jag har gjort det som skall vara klart till dess men också mera – hoppas att det stämmer med vad som kommer att planeras av gruppen.

Sen reser jag till Geilo på fredag och till Bergen veckan därpå, så då försvinner en del arbetstid.

Det har inte varit något problem att sitta inne och jobba, vädret har ju varit höstlikt.

I lördags kväll var det skillingtryck till gitarr i uthuset. Det var en vän till Villy som kom och underhöll oss. Det finns så många olika slags sånger inom den genren, burleskt, tragiskt eller på gränsen till att vara en ”läsarsång”. Det är många försupna fäder och hungriga barn som besjungs. Mormor hade en bekant som var stor beundrare av Lapp Lisa. Jag var med där och lyssnade till hennes grammofonskivor och nu dök flera sånger upp som jag kände igen. Men hon sjöng inte om Anna med de stora brösten eller Hjalmar och Hulda... Vi fick lära oss en snapsvisa också, den består enbart av siffror och det gällde verkligen att ha tungan rätt i mun – alltså behöver man vara spik nykter för att klara av den. Det var vi. Garanterat.

Märtha kom med ett stort plåster i pannan. Hon har haft en liten böld  över vänster ögonbryn ett tag och den salva som vårdcentralen skrev ut hjälpte inte. Vårdcentralen ville öppna ”bölden” och fann att inuti den fanns det en utväxt från pannbenet, som ett litet horn. Doktorn började känna på andra sidan av pannan och där fanns en liknande, mindre utväxt. Nu skall åtminstone den större utväxten tas bort, Märta är mycket road av det här, hon heter Persson i efternamn och kallar sig numera för Horn-persson.

Nästa gång jag skriver blir från Geilo. Jag ser fram emot att komma dit och att komma till ”min hytte” igen. Det är märkligt hur det kan bli!

Lärarbrist!

Nu känns det som om ”alla” behövs i skolan. Jag har blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie vecka 40. Det kan jag inte, men det är trevligt att inte vara bortglömd.

Anne Nordin vikarierar som lärare på mellanstadiet under hela höstterminen och troligen en bit in på vårterminen. Hon flyttade hit från Örebro för ett par år sedan, när hon blev pensionär och hon har tidigare hoppat in som sjukvikarie vid några tillfällen, när det varit panik. Hon tycker att det är så roligt att komma tillbaka till skolan.

Nu har även Maj blivit tillfrågad om hon kan ställa upp någon gång, men hon har sagt definitivt nej. Jag förstår henne, hon är ju 70+.

Göran, som varit gymnasielärare i Stockholm innan de flyttade tillbaka till hembygden, han undervisar i NO på gymnasiet den här terminen – minst, och hans fru Inger som varit ämneslärare i språk har redan fått hoppa in som vikarie.

Maritha, som börjat på det som skall  bli hennes sista läsår i skolan, hon har redan nu blivit tillfrågad om hon inte kan tänka sig att jobba ett eller två år till. Det vill inte Maritha. Inspirerad av Marita (utan t alltså) så vill hon sätta igång med ekologisk odling.

Nu är det glesbygd här, men det ger väl ändå en bild av hur stor lärarbristen är.

Jag har sett till att kunna jobba med uppdraget så mycket som möjligt och har tackat ja till att få frukost, elvakaffe, middag och eftermiddagskaffe serverade. Sen har jag varit jättesnäll och erbjudit mig att ordna till lite kvällsmat.

Nu är det fredag eftermiddag och jag anser att jag har gjort mitt för den här veckan och tänker ägna mig åt lite fysisk aktivitet över helgen. Det blir väldigt mycket stillasittande!

Vi skall träffas på förlaget 25-26 september. Sedan reser jag till Geilo. Säljarna av hytta vill avsluta affären den 1 oktober och det blir i Bergen. Jag har kollat upp hur det går att ta tåget från Uppsala till Geilo och det går faktiskt. Om jag reser från Uppsala 0800 så är jag framme på Geilo 1917. Bara 11 timmar och 17 minuter... Jag får fundera på om jag skall offra mig för miljön.  Hade jag rest ända till Bergen hade det blivit ytterligare tre timmars restid!

Och på tal om Norge så är inte faran helt över för Veslemannen. Det kan rasa mer, men når troligen inte husen i dalen.

Slut för idag..

Nyhetstorka? Nej, definitivt inte.

Även dåligt väder kan vara positivt, då får jag gjort en hel del. Och kan ta det lugnt OM det blir en solskensdag. Men det är det inte idag. Regn, regn och åter regn.

Det har hänt en hel del de sista dagarna. Branden borta i Edsbyn där en kvinna räddade sina sex barn ur det brinnande huset men själv fick livshotande brännskador. Engagemanget för familjen är stort, man talar om ”Edsbyandan” där alla hjälper till.

Sen var det fjällpartiet Veslemannen i Romsdalen, som äntligen rasade natten mellan torsdag och fredag. Fem års väntan var över. Jag pratade med Pierre och han tyckte att det skulle bli tomt efter Veslemannen. NRK hade till och med ett litet minnesprogram, det avslutades med ”Takk for alt Veslemannen.”

En av geologerna sade något i stil med att ”nu får vi flytta mätutrustningen och fokus till Mannen” – alltså det betydligt större fjällpartiet nedanför. Om Mannen rasar så blir det inte TV-underhållning utan en verklig naturkatastrof.

Pierre (som alltså är geolog men med alperna som arbetsområde) kommer fortfarande att ha intressanta norska fjällsidor att hålla sig informerad om. Han får fokusera på Åkernesremna och Hegguraksla.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström avgår. Det är inget politiskt spel bakom detta utan hon väljer själv att avgå, är 65 år och vill ägna sig åt make, barn och barnbarn. Hon har varit modig och kontroversiell, sagt vad hon tycker och stått upp för mänskliga rättigheter. Det är synd att hon försvinner, hon är en politiker som är känd i världen, sånt är inte oväsentligt. Nu spekuleras det för fullt om vem som blir hennes efterträdare.

I tisdags hade vi studiecirkel i astronomi. I våras behandlades månen, solen och några av planeterna. Nu hade turen kommit till Jupiter. Nästa vecka blir det Saturnus och när Uranus och Neptunus sedan är avklarade så kommer Janne att gå in på det som vi lite slarvigt kallas för ”stjärnorna”. Det är bara att hoppas att det blir stjärnklara kvällar då.

Jag har läst snart sagt allt som finns att läsa om Johnson och Brexit på nätet och blir inte klokare av det. Visst, det finns lagar och procedurer som skall följas, men vilka kryphål finns det och kommer Johnson att agera som den statsman han borde vara? Det har förstås varit underhållande att se tv från debatterna i underhuset, men tar MP:s verkligen situationen på allvar? Vi får kanske se nästa vecka.

Surströmming och stjärnbilder.

Igår var det surströmmingsfest i uthuset. Fille och jag hade fest för oss själva, vi åt hamburgare och glass. Inte samtidigt förstås, men Fille hade nog inte protesterat om han hade fått det serverat samtidigt.

Vi fick också tillfälle att lyssna till Pärleporten i Christer Sjögrens tappning på tv. En glad överraskning. Sen skulle det bli svensk film, Gräns, som blivit guldbaggebelönad. Jag hängde med en halvtimma, sen bytte vi kanal. Fantasy är inte min grej.

Jag betraktas som en kräsmagad fegis som inte vill delta i surströmmingsorgien, men det får jag väl leva med, Dessutom behövs det någon som tar hand om Fille, han avskyr lukten av surströmming men det finns de som påstår att han avskyr lukten av hackad lök.

Nu när surströmmingsfesten är avklarad, så hoppas jag att saker och ting återgår till det normala i uthuset. 

Efter kyrkan och kyrkkaffe idag  så följde Janne med oss hem och åt middag. Elvy ville prata med honom om Plejaderna, den anhopning av stjärnor som ibland kallas Sjustjärnorna eller Lilla Karlavagnen. Både hon, Alice och Maj är helt besatta av böckerna om Sju systrar, där de av en miljardär adopterade döttrarna har fått namn efter stjärnorna.

I november kan man se Plejaderna bäst vid midnatt och i januari vid åttatiden på kvällen. Allt enligt Janne. Ärligt talat så hoppas jag att jag kommer att vara här vid något lämpligt tillfälle och få beskåda Plejaderna genom Jannes teleskop. Sen kan man få syn på några intressanta galaxer också. Nästa vecka fortsätter kursen i astronomi, men det är inte så mycket att se på stjärnhimlen under kvällstid ännu. Det får bli teori.

Det har regnat och vi har hört åska på avstånd under dagen. Det vore bättre om busvädret inträffade på vardagarna, då skulle det inte vara något problem att sitta inne och jobba, Är det bra väder en vardag så skall det plockas svamp och jag kan inte låta bli att följa med ut på skattjakt. Men jag håller ändå mitt planerade jobbschema – nästan i alla fall.

Allt mellan himmel och jord.

Tisdag kväll hade Sveriges Television ett mycket intressant program, Efter floden. Det handlade om de sötvattenreserver som jorden har och hur vi hanterar dem. Mycket av det som sades har jag hört av David, det här är hans forskningsområde, men en del var nytt.

Vi som bor i de länder i Europa där det finns gott om sjöar, vi har förstås svårt att ta till oss hur enormt viktiga sötvattensreserverna, inklusive grundvattnet är i stora delar av världen. Det som skrämde mig mest var nog hur det intensiva jordbruket i USA håller på att tömma grundvattenreserverna i mellanvästern. När de är slut, så är det slut.

Igår var det Kulturfrågan Kontrapunkt på tv, ett riktigt bra program. Två lag tävlar i konst, litteratur och musik. Vardera laget består av tre experter inom dessa områden och det är inga lätta frågor. Men – när man sitter framför tv:n och plötsligt kan svaret på någon fråga, då stiger självförtroendet. Dessutom lär man sig lite.

Drottning Elizabeth har accepterat Boris Johnsons begäran att stänga ner parlamentet under fem veckor. Så vitt jag kan minnas gjorde Charles I så vid två tillfällen 1640, den period som kallas korta och långa parlamenten. Han avrättades senare och sedan var det Rickard Cromwell som stängde ner och upplöste parlamentet ett  par decennier senare. Han fick behålla huvudet men sedan gick det inte så bra för honom. Hur kommer eftervärlden att bedöma Johnson om han nu genomför en hård brexit med alla de konsekvenser det kommer att få? Statskupp? Kanske inte, men näst intill.

Nu börjar protesterna att komma, kan det vara lagligt att stänga ner parlamentet? Vi får se...

Det är en märklig tid vi lever i. USA, Ryssland, Syrien, Brasilien.... Och så kommer det ut en bok som skall bevisa att Gud finns. Maj hade sett reklam om den. Det var teologer och filosofer som åtagit sig att bevisa att Gud finns. Men det finns ingen som sysslar med kosmologi och teoretisk fysik som medverkar i boken vilket jag anser är en brist. Vågar man inte ställa de svåra frågorna? Rädd att någon redan troende skall börja fundera?

Jag behöver ingen bok som förklarar för mig att Gud finns, jag vet att han finns. Men – jag är också öppen för att Gud inte är exakt sådan som klassisk kristendom framställer honom och definitivt inte sådan som konservativ väckelsekristendom och på senare tid, trosförkunnelsen visar upp honom, Jag tror att han är större än så och mycket mera mystisk och samtidigt inte alls mystisk.

Punka.

Vi fick besök av Bea igår. Hon hade kört från Kramfors på morgonen och var halvvägs när hon kom till oss, Då var det tid för en paus och middag. När hon skulle köra hemåt  upptäckte vi att höger framdäck var alldeles platt. Att fylla på däcket med den medföljande reparationsgrejen det var inte tillrådligt, Bea hade 30 mil hem. Elvy ringde Sven Erik, de har utrustning för att laga däck i företagets verkstad.  Han hämtade däcket och lagade det. Sedan ville han inte släppa iväg Bea utan att han hade kollat de andra däcken också så hon fick följa med honom till verkstaden. Då visade det sig att vänster  framdäck hade förlorat mycket av lufttrycket så det blev reparation av det också.

Hon blev förstås sen hem, men var väldigt tacksam att Sven-Erik hade hjälpt henne, annars hade hon förmodligen blivit stående någonstans på vägen hem till Högåsen

Men vi fick lite mer tid att umgås och det var positivt. Eller inte... Bea var inte glad åt deras nya ledare. Det hade inte varit så bra där hon varit tidigare heller. Det är trist när det blir så.

I dag har jag satt i gång på allvar med uppdraget. Började klockan åtta och höll på fram till lunch. Nu har det varit eftermiddagsfika och jag tänkte nog fortsätta en stund till. Jag behöver få en uppfattning om tidsåtgång och hur jag skall dela in dagen. Förmiddagens pass, drygt fyra timmar var för långt. Men man får ”flyt” ibland och då glömmer man bort tiden och sen plötsligt så är man alldeles tom i skallen. Det är ett tag sedan jag jobbade på det här viset.

Nu har vi fikat och jag avslutar dagens jobb, måste njuta av det fina sensommarvädret.