Dymmelonsdag. Ja det heter faktiskt så.

Stilla veckan – jo, den verkar hittills ha varit ganska stilla.  Det kommer att bli en ovanlig påsk, inga gudstjänster och våra vänner stannar hemma och firar var för sig. 

Jag handlar åt några av Elvys 70+vänner ett par gånger i veckan. Igår var det en man som stod och flåsade mig i nacken när jag stod i kassakön. Det fanns en skylt om att hålla avstånd och dessutom markeringar på golvet. Hade det varit i Ticino så hade han troligen blivit avvisad från butiken. De är visst stentuffa där. Matbutikerna har vakter både utanför och inne i lokalen.

Jag får listor på vad jag skall köpa och står det 1 liter mellanmjölk så är det väl ok, men skriver man bordsmargarin då blir det problem. Vilken sort och skall det vara en stor eller liten förpackning?  En limpa? Vilket slags limpa föredrar man? Det skulle vara roligt att leverera exakt det de vill ha. Men alla är snälla och säjer att det jag köpt var just det de ville ha. Jag är inte riktigt säker på det.

Man har ofta använt uttrycket ”nära och kära” nu när man bestämt avråder från påskresor, då insåg jag att även om både Elvy och jag har många vänner, så har vi nästan inga släktingar. På mormors sida dör släkten ut med Elvy och mig, på morfars sida har jag tre sysslingar, men ingen av dem har barn.

På min pappas sida har jag fyra sysslingar, men jag känner bara en av dem, alltså Peter. Rotar jag lite mer så kanske det dyker upp fler släktingar, men det är de äldre släktingarna på mormors och morfars sida som kommit i fokus nu när jag börjat skriva boken. Det dyker upp en del intressanta människor som det skall bli ett nöje att få berätta om.

Jag känner förstås en del folk i förlagsvärlden och en av dem hade fått nys om att jag skulle börja skriva släkthistorien. Nu har jag någon att bolla idéer med. Det känns jättebra. Och någon som hjälper mig att välja rätt prepositioner. Vet ni om att det är svårt att välja rätt prepositioner i svenskan? Det vet jag. Och att använda ”före” och ”innan” rätt. Och helst inte börja meningarna med ”och”. Man lär så länge man lever.

Nu handlar det mesta om Covid-19, på ett eller annat sätt.

Det är en hel vecka sedan jag skrev något här senast. Tiden bara flyger iväg. Jag fortsätter att sköta inköpen åt de flesta av Elvys vänner och så har jag en rejäl laddning med material, där en hel del kan vara relevant att ta med i min bok. Vi odlar och när vädret tillåter så promenerar vi. Ofta i sällskap med Fille.

Alla Elvys vänner är friska, om man tänker på Covid-19, men Benny har fått ”vatten i knät” vilket de på vårdcentralen tycker är en riktig bagatell. De säjer att han kan avvakta och återkomma om två veckor. Det har de sagt tre gånger nu

Jag orkar inte lyssna på radio längre, det är virusinformation högt och lågt. Det finns ett ord som jag avskyr: ”coronatider”. Vi räknade till att de sade det elva gånger i ett morgonprogram på tv, under den en och en halv timma som vi lyssnade.

I Ticino är det en liten ljusning, toppen har kanske nåtts, vilket skall tolkas som att det är färre nya insjuknade dagligen och något färre dödsfall. Ingen mera av mina vänner har drabbats av Covid-19. Luca, Diana och Yves har tillfrisknat, men skall fortfarande hålla sig hemma.

En svensk tidning skriver om alla de avlidna som nu förvaras i bårhus och kylbilar. Det är inte värdigt att ha det så. Dessutom lär många familjer inte kunna bestämma sig för när och hur begravningsakten skall ske. När min morbror Alf-Bertil dog på ett sjukhus i Ticino, så var mormor och jag helt eniga om att han skulle kremeras där och urnan sändas till Sverige så att vi kunde ha en ceremoni kring den i kyrkan. Prästen blev lite överraskad och fick ta reda på om det fanns någon ritual för detta. Det fanns och jag tycker att det var lika värdigt och fint att ha det så.

En släkting till Rickard hade skrivit i ett dokument att han ville kremeras och att askan sedan skulle placeras anonymt i en minneslund. Han ville inte ha några som helst ceremonier eller deltagande av de anhöriga. Däremot kunde de samlas till en fest på hans nästa födelsedag, men det fick inte förkomma några anföranden. Släkten, eller valda delar av den, protesterade och ville ha ”en anständig begravning” men där fick de ge med sig, hans vilja var avgörande.

Rickard lämnade Geilo och körde till Lotta och Dwight i onsdags. En liten tur på 60 mil. Han tänker inte lata sig, nu skall den del av vindsvåningen som fortfarande är en kallvind, isoleras och göras iordning. I fredags var de och köpte material och idag har de börjat arbetet. Han hade visst planer på att bygga om det ena uthuset också, det skall bli en gäststuga  -  om pandemin blir en långdragen affär.

Och så har självaste Boris Johnson hamnat på intensiven. Hoppas han klarar sig och tillfrisknar snabbt. Annars lär Brexit bli århundradets segaste process – om den ens blir av.

En måndag i Coronans tid.

Jag får dagligen flera lägesrapporter från Ticino, i lördags var det 1837 smittade och 93 dödsfall. Då skall man betänka att det finns ca 350 000 innevånare där.

När jag skulle kolla hur det såg ut idag i Ticino så fanns det inga siffror angivna, men däremot ett stort antal avancerade grafer som man behövde ha fräscha kunskaper i demografi för att förstå. (Mina kunskaper i ämnet ligger 25 år tillbaka så jag hoppade snabbt över graferna.)

Det finns säkert ett stort mörkertal av smittade, Ticino går som en kil ner i Lombardiet och det finns många småvägar som korsar gränsen, så är smittspridningen kanske ändå inte så våldsam – men situationen är allvarlig och enligt sjuksköterskan Yvette har man tagit höjd för betydligt flera som behöver ha sjukhusvård.

Pierre har varit på ett akut jobb borta i Graubunden, men det är slut nu och han får nog ta paus tills snön har smält. (Pierre är alltså geolog.) David sitter hemma och räknar på avsmältningen av glaciärerna i Himalaya och vad den kommer att betyda både för vattenförsörjning och jordbruk. Det är inte någon uppmuntrande uppgift.

Jennifer och Nigel verkar ta situationen med ro. De har en rejält tilltagen altan och ett litet gym i källaren. Nigel övar på sitt dragspel och har en del videokonferenser i ämnet både med BG och Elvy. Jennifer ägnar sig åt quiltning, hon hann att köpa hem en bättre symaskin och material innan coronaspridningen började bli kritisk.

Problemet är förstås att ingen i Ticino vet hur länge den här situationen kommer att fortsätta. De enda i min bekantskapskrets som hittills varit sjuka är Luca, Diana och Yves men alla är på bättringsvägen nu.

Regula vakar som en hök över sin ex-svägerska Annemarie som har rätt allvarliga besvär av reumatism och även om Marlene känner sig helt frisk, så vill de inte umgås med henne. Det är nog förståndigt. Hade Marlene haft sitt gamla jobb på resebyrån, så hade hon nog löpt stor risk att bli smittad, det är tydligen många som vill resa från Ticino till sina respektive hemländer, men det är svårt att hitta flighter och även att få biljett. Då är det nog lugnare på banken där hon jobbar nu, håller på med fastighetskrediter och liknande.

För att fortsätta med mina vänner, så har Julia, Leo och Stephan inte så mycket att göra just nu, företagen lägger inte så mycket slantar på reklam. Men de verkar inte vara så bekymrade.

Och – som jag skrev tidigare, har jag ingen aning om när jag kan resa hem igen. Rickard har i alla fall bestämt sig för att lämna Geilo och köra till Lotta och Dwight. Det är inga problem att lämna Norge men nästan omöjligt att resa in från Sverige. Rickard har gjort iordning hytta som den skulle behöva stå tom över en vinter, tömt vatten- och värmesystem t ex. Vi vet ju inte när någon av oss kan resa dit igen. Det är märkliga tider vi lever i.

Den svenska pressen kommer med de mest märkliga nyheter. Nu kan det bli så att allsången på Skansen i sommar kommer att ställas in. Det är osäkert om Let´s dance i TV4 kommer att kunna fortsätta och Sveriges television byter program på SVT1 och sänder underhållande reprisprogram fram tills ordinarie kvällsprogram början. Elvy gläder sig åt att kunna se program som de andra talar om och rollprestationer man refererar till, men som hon aldrig har sett. Just nu är det en film med Sven-Bertil Taube och sedan blir det en riktig klassiker, serien Hem till byn. Den skall jag se.

Rapport från Ticino.

 Från och med igår är det förbjudet för personer 65 år eller äldre att göra inköp.  Sen verkar det som om det mesta är stängt, men hotellen får ta emot max 50 boende gäster. Känns inte riktigt logiskt.

Efterlevnaden av alla förbud och inskränkningar som står på den långa, långa listan,  den bevakas av polisen. Den som bryter mot någon bestämmelse får böta CHF 100, vilket är ungefär en svensk tusenlapp.

Och så var det måndag förmiddag.

Just nu känns det som om det mesta snurrar fortare och fortare. Är läget så kritiskt som man vill göra gällande? Jag tänker då inte i enbart på utbrottet av coronaviruset utan även på den inverkan som det har på arbetsmarknad och ekonomi.

Löfvens tal igår var ganska bra. Hans allvar och samtidigt lugn bör ha gjort intryck. Men vad händer framöver? Det första som man borde ändra är max 500 deltagare i något event. Max tio borde vara lagom.

Man kan inte sätta på radio eller tv utan att man talar om coronaviruset och dess konsekvenser. Ok, lite överdrivet kanske men andra nyheter som normalt skulle fått större plats, de nämns knappast. Det tog flera timmar innan svenska media rapporterade om jordskalvet i Zagreb – t ex.

Då är läget betydligt mer desperat hemma i Ticino. 1165 konstaterade fall av corona och 48 dödsfall. Det bor ca 350 000 människor där. Man antar att mörkertalet är stort när det gäller smittade personer. Mina vänner där har klarat sig hyggligt, Luca och Diana har varit sjuka men är på bättringsvägen. Diana har smittat sin man Yves, men han är inte så allvarligt sjuk, febern gick ner rejält efter tre ”heta” dagar. De andra isolerar sig och Yvette, som är sjuksköterska hon jobbar.

Lotta och Dwight reste till Sverige i början av mars, skulle på ett släktkalas den 14 mars. Kalaset blev inställt och de är nu i sitt sommarhus utanför Ulricehamn. De tar det lugnt och tycker att det inte är så jobbigt att vara hemma – undantag en och annan biltur för att proviantera. Rickard sitter i hytta på Geilo och för hans del är det ok. Han hade gärna velat åka till Lotta och Dwight men det låter sig inte göras just nu och hem till Ticino vill han förstås inte.

Här är ingen som jag känner till smittad. Inger och Göran avslutade sin frivilliga karantän efter ett par veckor. Min uppgift nu, det är att åka och handla mat åt en del av Elvys 70-plusvänner. Det verkar inte som om de är bekymrade för att jag skall bli smittad. Och jag har tvättat händerna och spritat dem så många gånger nu att det knappast hjälper att smörja in dem med handkräm.

Elvy och jag har börjat med odlingar i lite större format inne i det kombinerade uterummet/växthuset. Salladen som hon sådde i januari den börjar ta slut nu. Vi har sått ny sallad, minimorötter, persilja, dill och rädisor. Jag måste skaffa några säckar jord, sen skall det bli sockerärtor, ett par sorter chili och en extremt tidig bondböna. Plus ett par sorters blommor. Det är tur att Elvy investerat i bergvärme, tillsammans med ledlampor kan man hålla på med sådan här tidig odling. Annars skulle det vara ett rätt dyrbart sätt att bli ”självförsörjande”.

När vi inte odlar och jag fungerar som varubud så håller jag på med research för boken. Jag har fått över en diger hög av dokument som kräver en hel del att verkligen förstå och dra ut de viktigaste informationerna ur.

Jag har ingen aning om när jag kan resa hem till Ascona. Det lär inte bli förrän till sommaren, man sticker inte in huvudet i lejonkulan. Ticino är ju en ”kil” rakt ner i Lombardiet där coronaviruset härjat som värst.  Men jag har full sysselsättning här och det känns faktiskt ganska tryggt att vara i Hälsingland.

Det gick ju bra för Edsbyn i lördags, de klarade sig utan publikstödet. För er som inte vet vad det handlar om så var det SM-final i bandy och den spelades med tomma läktare. Ett märkligt spel där man spelar om en liten boll som definitivt inte syns på tv och enligt vad jag hört, knappast syns om man ser en match live heller. Men Edsbyn från Hälsingland blev alltså svenska mästare och det var ju roligt.

Ett oväntat möte.

Fredag förmiddag var jag och handlade och passade på samtidigt att tanka. Vem vet när bensinpriset rusar uppåt igen!  Då blev det ett minst sagt oväntat möte. Det var Jenny som jobbar på förlaget och som jag inte har träffat på flera år. Senare på dagen kom Jenny hit och vi hade förstås en hel del att prata (skvallra) om. Jag visste faktiskt att hon hade rötterna på sin fars sida här i Hälsingland, men det kom som en total överraskning att rötterna fanns på en gård en dryg kilometer från oss.  Fågelvägen alltså.

Jenny har också börjat jobba på distans, hon håller på med läromedel, både i tryckt form och digitalt. När jag berättade att jag just nu jobbar på heltid (nästan) med min släktberättelse, så sken hon upp och berättade att hon har haft funderingar på att skriva ner det hon känner till om sin mormors förfäder. Jennys kusin har blivit intresserad av släktforskning och har fått fram intressant information om förfäderna som bodde i trakten av Kinnekulle och Mariestad i Västergötland. Jenny kommer att vara kvar här denna veckan och vi skall ses igen.

Och så var det coronaviruset. I Norge verkar de ha blivit lite galna. Många flyttade upp till sina fritidshus på fjället nu när de själva inte kunde gå till jobbet och barnens skolor är stängda. Problemet var bara att de populära skidområdena som t ex Geilo och Hemsedal blev minst sagt överbefolkade. Nu har man tvingat hyttefolket att resa tillbaka till städerna, gör de inte det frivilligt så hotar man t o m med civilförsvaret och böter.

Då undrar jag förstås hur detta påverkar Rickard. Han är i hytta, men har ju ingen annan bostad i Norge. Och han lär inte ha möjlighet att ta sig hem till Ascona nu heller.

I Schweiz är situationen betydligt värre än i Sverige och Norge och nu är det utfärdat ”extraordinär situation” vilket faktiskt betyder undantagstillstånd. Däremot är det inte riktigt klart vad det betyder för innevånarna, olika kantoner har olika tolkning av begreppet.

 Av mina vänner är Luca sjuk, men det är inte så farligt, han har haft feber och hosta några dagar. Diana är på bättringsvägen, hon har varit mer sjuk med hög feber. Yves är fortfarande frisk, men man påstår att alla inte är mottagliga vid alla tillfällen. Men de är ju ändå gifta. De andra är fortfarande på benen.

Nu ställer Janne in veckans studiecirkel, men håller på att skriva ner det som veckans träff skulle handla om och skicka med ett antal frågor. Då räknas tydligen det som en samling, det här är ju numera en ”riktig” studiecirkel. Det ser ut att bli några kalla och kanske också stjärnklara nätter kring kommande veckoslut, så vi har i alla fall något att hoppas på.

Kyrkan har ställt in en del aktiviteter men kommer tydligen att ha gudstjänst på söndagarna. Elvy menar att de borde ställa in dem också och jag tror att hennes vänner håller med. Hon ställer in det som planerats för lördagskvällarna i uthuset, men funderar på om det framöver kan bli korvgrillning eller våffelgräddning utomhus på eftermiddagen när vädret tillåter.  Vi får väl se, vännerna är ju alla i det som kallas riskgruppen, även om de är förhållandevis friska för sin ålder.

Kaos

Jag talade med Marlene igår och hon menade att det italienska kaoset håller på att sprida sig till Ticino. Märkligt nog är det fortfarande tillåtet att resa in i Ticino för att arbeta, men flera av de mindre gränsövergångarna är stängda, man vill ha ”kontroll” över inresande vid de större passagerna. Men folk är uppfinningsrika, det går fortfarande fritidsbåtar över Lago Maggiore och vid de turstigar som går över gränsen passerar en hel del människor. Så man får nog säja att trots att myndigheterna i Ticino verkar ha varit på tårna, så finns det ett okontrollerat inflöde av smitta från Lombardiet.

Mina vänner mår bra, de ser till att hålla sig hemma så mycket som möjligt och har hamstrat förnödenheter. Jennifer menar att det blir frukt och grönt som man kommer att sakna mest, om situationen blir långvarig. Först skulle de ”ta det lugnt” och inte drabbas av stressen att behöva handla mat, men sen insåg de att det nog ändå var nödvändigt.

I USA har Trump satt på sig ett par rejäla skygglappar. Han förbjuder inresor från Europa – utom UK – och vill att folk skall tro att det är enbart därifrån smittan kommit. Han har totalt glömt av den intensiva flygtrafiken som varit från Kina över Stilla Havet till USA:s västkust.

Om det nu är så att 70-plussare drabbas extra hårt av viruset, så ser det lite dystert ut för USA. Trump är 73, Biden 77 och Sanders 78.

De finns de som tycker att Sverige inte införde tillräckligt stränga regler igår för att stoppa smittspridningen, men å andra sidan har varje inskränkning sina konsekvenser och avigsidor. Om man stänger skolor och förskolor, vart skall de mindre barnen ta vägen då? Friska föräldrar behövs på sina jobb. Att ställa in alla arrangemang som drar mer än 500 deltagare eller åskådare, är det mindre farligt med 499 deltagare? Dramaten, Sveriges nationalscen tänkte lösa det på det viset. Sälja 499 biljetter till föreställningarna...

Å andra sidan så fick vi tydligt besked om att blir det nödvändigt, så kommer det snabbt att komma mer restriktioner. Man är förberedd.

På Geilo har det varit lugnt, inga rapporterade fall – ännu. Men på grund av det eländiga vädret har det faktiskt varit lite mindre folk än vanligt i år. Idag kommer Erna Solberg att presentera åtgärder som är ”de mest omfattande som det norska folket upplevt i fredstid”.

Sjukdomsfallen är EN sak. Hur viruset påverkar världsekonomin är en helt annan och som vanligt har de hypernervösa börserna världen över en stor del i det spelet. När problemen hamnar på maktpyramidens botten och drabbar vanligt folk och småföretag, det är då tragedierna uppstår.

Så egentligen är det bara dystert. Jag tycker att kyrkorna har varit väldigt tysta i det mediabrus som uppstått. Det är naturligtvis inte lätt att ingjuta hopp i den här situationen, det blir lätt bara plattityder.

I kväll riktar vi blicken uppåt, mot stjärnorna. Då blir det studiecirkel i uthuset. Elvy bakar bullar. Jag hoppas att det bli nybakad bulle till elvakaffet. Jo, här håller vi på traditionerna. Elvakaffe är en av dessa. Hur skulle det vara om vi avslutade studiecirkeln med att sjunga Löftena kunna ej svika. Jag tänker särskilt på versen ”Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp, medan du stjärnorna räknar, växer din tro ditt hopp”.

Allt handlar om coronaviruset nu...

Det skall bli intressant att följa hur det fungerar när man sätter ett helt land i karantän. Italienarna är inte direkt kända för att slaviskt lyda lagar och förordningar, men nu kanske de inser att det är allvar.

Det har varit väldigt rörigt hur karantänsreglerna skall tolkas, de som dagligen reser över gränsen från Lombardiet till Ticino för att jobba, de släpptes igenom igår. Men idag är det tydligen stopp. Det har varit ett dödsfall i Ticino, en 80-årig dam i Mendrisio. Hon hade flera sjukdomar, bodde på ett äldreboende. Den senaste statistiken säjer att 91 personer i Ticino har smittats av viruset. Mina vänner mår bra, de håller sig hemma så mycket de kan och tar väl en och annan promenad.

Jennifer var och handlade igår, då släpptes det inte in mer än ett visst antal kunder samtidigt i butiken och när de skulle till kassan, så beordrades de via skyltar att stå minst en meter från framförvarande kund. Det fanns handsprit i kassan och kassörskan hade munskydd. Men till skillnad från vad man sett på bilder från andra håll, så var det fullt i hyllorna.  

Nu diskuterar man om det blir nödvändigt att stänga skolorna, många menar att det skulle man ha gjort redan förra veckan. Ticino är, genom att det ligger som en kil ner mot Lombardiet, förstås extra utsatt och den som har lokalkännedom kan faktiskt ta sig över gränsen osedd.

Det sista jag hörde var att den tunga trafiken från Italien norrut kommer att vara tillåten, men att förarna inte får lämna hytten för annat än av- och pålastning. Tågen norrut skall inte ta med italienska medborgare, endast andra som skall resa ”hemåt”. Igår var det fritt fram på tågen Milano-Zürich medan tåget västerut från Locarno redan hade infört restriktioner.

Jag talade med Marlene för en stund sedan och hon sade att det surrar av rykten, som t ex att det går fritidsbåtar från den italienska delen av Lago Maggiore och att folk släpps av på den schweiziska sidan. De som sysslar med mer avancerade konspirationsteorier har förstås julafton nu.

Så egentligen är jag nöjd med att vara i Hälsingland även om det är gråväder.

Stjärnor och tårta.

I går kväll var det studiecirkel i uthuset. Den har pågått sedan i höstas och det är Janne som leder den och då ägnar man förstås studierna åt astronomi.

Det har inte varit så bra förhållanden för fältstudier under vintern. Ibland så har det sett ut att klarna upp men sen har det kommit tunna låga moln. Har man haft tur så har det skymtat en och annan stjärna mellan molnen.  Och det är väl en besvikelse, man skyller på att den globala uppvärmningen gör att atmosfären är betydligt fuktigare nu. Så var det igår kväll, enligt SMHI skulle det vara klart väder men vi såg inget förutom månen

De teoretiska kunskaperna som de tolv kursdeltagarna har tillägnat sig, de är rätt imponerande. Jag satt med igår och begrep stundtals inget, trots att jag läst boken The Universe in your hand. Men jag blev glad när Janne började tala om Betelgeuse. Den har jag läst ett par tidningsartiklar om.  En av de ljusstarkaste stjärnorna som kanske kommer att explodera och bli en supernova. Då kommer det att bli ett magnifikt skådespel, sett från jorden. Men det kan dröja... kanske hundratusen år. Varje gång ljuset från den börjar mattas, så tror man att den kan vara på väg att explodera.  Janne säjer att ingen av oss kommer att få se detta magnifika skådespel men han berättar levande och initierat om vad som skulle kunna hända.

Vi fick tårta och kaffe, en ny kursdeltagare har rötterna i Småland och igår firade man Smålands nationaldag. Häng med nu: fössta tossdan i mass, då äter man massipantåta. Det är alltså småländsk dialekt. Tåtan med massipan var mycket god och dekorerad med lingon. ”På lingonröda tuvor och på villande mo...”  Flickorna i Småland, den kunde alla och sjöng med. Alla utom jag. 

Nu skall vi snart äta middag och sedan blir det en promenad. Solen skiner och det är några plusgrader.

Så småningom blir det vår.

Nu är jag i Hälsingland, här är det måttligt med snö och inte särskilt kallt. Elvy hämtade mig vid tåget måndag kväll. Hon hade med sig handsprit som jag fick använda innan jag klev in i bilen. Men det var väl rätt okej, jag hade ju tagit i ett antal handtag o s v under dagen. Det har inte varit någon smittad i Hälsingland, än så länge i alla fall, men jag har redan märkt att folk är lite extra försiktiga. Däremot märkte jag inte av någon hamstring när jag var och handlade nu på förmiddagen. Det fanns förstås ingen storpack av Falu Rågrut, men det fanns gott om andra sorters knäckebröd så det var nog en tillfällighet.

Inger och Göran fortsätter sin frivilliga karantän, de visar inga tecken på sjukdom och håller visst på med en storröjning i förrådet och på vinden för att ha något att sysselsätta sig med. De har talat med sjukvårdsupplysningen som tyckte att de kan fortsätta med sin karantän två veckor efter att de reste från Ascona. Mat får de via BG och Irene, så det fungerar bra, det låter mest på Göran som om det är en rolig grej de håller på med. Han beklagar att de inte har någon gul pestflagg att hissa i upp i flaggstången.

Ingen av mina vänner i Ascona har känt av något som kan vara Corona, eller Covid-19, som det väl bör kallas. Men de är försiktiga. Det är många evenemang som är inställda, vilket så här under fastan och karnevalstiden ställer till det ekonomiskt för många företag och föreningar. Myndigheterna säjer att det är fyra konstaterade fall i Ticino, tidningarna säjer att det är fler. Dessutom finns det många som är satta i karantän.

En annan katastrof är händelserna vid turkisk-grekiska gränsen och Turkiets agerande. Det är den största humanitära katastrofen sedan andra världskriget och människor offras i det snuskiga spelet, inte minst mellan Erdogan och Putin. Vad händer om Covid-19 når flyktinglägren? Kan EU:s medlemsstater ta emot fler flyktingar nu när vi vet att det skapar argument för de olika främlingsfientliga partier och organisationer som finns. Jag avundas inte den nyligen utsedda EU-kommissionären Ylva Johansson.

Det händer mycket nu – primärval i USA och mina sympatier är hos Bernie Sanders. Men det viktiga är att demokraterna får fram en kandidat som kan slå ut Donald Trump. Elvy säjer att hennes vänner i Toronto, oavsett hur de röstar i ett kanadensiskt val, de hoppas att demokraterna kan jobba fram ett rejält motstånd mot Trump. Även om motståndet skulle stavas Bernie Sanders.

För min del så skulle jag gärna se Bernie som president och Elizabeth Warren som hans vicepresident. Och förresten, hur kommer det att bli vid ett större utbrott i USA av Covid-19, i ett land där så många står utanför sjukförsäkring och möjlighet till sjukhusvård. Nej, det vågar jag inte tänka på.

Jag skall avsluta med något trevligare. Elvy har egenhändigt odlad sallad, fyra olika sorter i uterummet. Där finns också något slags jordgubbehybrider som håller på att mogna och massor av penséer. Dem har hon inte odlat själv, utan  köpt i ett gardencenter men det är fantastiskt viken vårkänsla de blå, gula och orange penséerna ger när man kommer in där. Om sjutton dagar är det vårdagjämning och om tjugosex dagar slår vi om till sommartid.