Reslust.

 

I morgon eftermiddag reser Rickard till Landvetter. Han måste hämta sin ”norgebil” så han har något att förflytta sig med på Geilo. Den blev ju stående vid deras sommarhus eftersom vi körde Lottas och Dwights bil hit ner. Sen får han avvakta och se hur väglaget i Norge är, men det ser ut som om det kommer att vara plusgrader i veckan. Det går nog med sommardäck om han kör försiktigt.

Det skall bli spännande att höra vad de säjer vid gränsen. Rickard har kollat på officiella sidor och Hans Rasmussen har kollat på plats. Karantän blir det förstås, men det finns uppgifter om både tio och fjorton dagars karantän. Man får göra nödvändiga besök i matbutiken och  apoteket, tanka bilen och ta kortare promenader. ”Munnbind” är förstås obligatoriskt.

Rickard tog ett större, lite mer tillförlitligt coronatest i onsdags, fick SMS idag om att han var negativ.  Han blir nog insläppt.

Annars? Ingen sammankomst idag, alla är friska men ingen vill chansa. Jag jobbar på och funderar mer och mer på att resa till Sverige. Här i Ticino är det inte kris ännu, men i Italien registreras mer än 20 000 fall varje dag och Lombardiet, vår granne är värst drabbat.  Där är det relativt lugnt men längre söderut är det stökigt, folk accepterar inte nedstängningar och förbud.

Jag får fundera vidare, reser jag så kan det väl vara lämpligt med frivillig karantän i Uppsala och sen får Elvy komma och hämta mig. Jo, jag vet att Uppsala är hårt drabbat, men jag har inga planer på att gå omkring på stan. Det blir snabbesök i mataffären och långa dagar med svensk tv... 

Fattar ni svenskar vilken bra public service-tv ni har?

Mera corona. Och lite annat.

 

Jag håller mig mest inne och nu har jag kommit igång med skrivandet. Det kan väl vara så att vädret spelar en viss roll. Regn, regn och åter regn. Men om några dagar skall det bli lite bättre. Förhoppningsvis har jag kommit in i nya bättre vanor och kan jobba även om solen skiner.

Pressen här svämmar över av coronainformation, grafer och kartor. Det är info om kantoner, Europas länder och även de större länderna ute i världen. Sen finns det listor på vilka länder där inresande till Schweiz har karantänplikt. Men – de uppgifterna varierar. Så helt säkert vet man inte. Kommer man från Sverige, Norge eller Finland är det inte karantänplikt, men däremot om man kommer hit från Danmark och Island.

I Schweiz ligger de västra, fransktalande kantonerna och kantonerna i nordöstra Schweiz sämst till. Dit skall man alltså inte resa. Men vi i Ticino är inte förskonade, myndigheterna meddelar att ”situationen är oroande men inte utom kontroll”.

Gatorna är nästan tomma, restaurangerna har tagit bort ungefär hälften av alla bord, ett par har t o m satt upp skärmar mellan borden (ser förstås inte så kul ut) och flera tar enbart telefonbokningar. På en del ställen bär kökspersonalen skyddsrockar och visir (ser ut som de jobbar på sjukhus), serveringspersonalen har förstås mask och handspriten flödar. Det skulle kännas ganska säkert att äta där faktiskt, men jag äter hemma.

Igår delade jag middagen med Rickard. Han kommer att resa till Norge, men har inte bokat biljett ännu.  Det är lite oklart hur karantänen skall gå till, just nu får han lov att ta tåg från Gardermoen till Geilo om han bär mask, men sådant kan ändras snabbt. Snabba förändringar är en liten egenhet som de norska myndigheterna odlar.

Annars? Det känns som om all pandemiinformation och alla förhållningsorder håller på att sluka oss. Visst skrivs det en hel del om valet i USA, men det mesta har redan skrivits, även om nya ”avslöjanden” kan dyka upp varje dag. Crescendot kommer väl på valdagen och inte lär väl stormen stillas då heller. Jen säjer att hon inte orkar läsa om det längre, Nigel däremot han frossar (enligt Jen) i alla vansinnigheter. Men det som är mest skrämmande är att en galen man kan få fortsatt ”förtroende” som USA:s president och därmed också fortsatt tillgång till möjligheten att efter eget val använda USA:s kärnvapenarsenal.

 

 

Hur bromsar man smittspridningen?

 

På eftermiddagen var vi samlade hos Jen och Nigel och då kom de första meddelandena om de nya nationella restriktionerna med anledning av den ökande smittspridningen av covid 19. Kantonerna har haft många olika regler, men nu är det Berns uppfattning som gäller..

Förbundsrådet har alltså kommit med ett antal regler som skall gälla från och med i morgon. Personer över 12 år skall bära munskydd i kollektivtrafiken och i alla andra offentligt tillgängliga sammanhang inomhus och även i skolorna. Det finns en l-å-n-g lista på vad som avses med offentligt tillgängliga sammanhang.

Max 15 personer får mötas spontant utomhus – vad man nu menar med detta. Mindre samlingar med t ex familj eller vänner skall skjutas på framtiden. All förtäring på restauranger och kaféer skall ske vid bord.

När jag sedan har läst vad olika tidningar skriver och vad myndigheten publicerat på sin hemsida så får jag ändå en del motsägelsefulla uppgifter. Men det är bara några timmar sedan förbundsrådet publicerade de nya reglerna.

Antalet som insjuknar och de som behöver sjukhusvård stiger för varje dag. 150 nya registrerade sjukdomsfall sedan igår i Ticino, sen finns det förstås ett mörkertal. I oktober har det i genomsnitt registrerats ett drygt hundratal nya fall varje dag, men inga nya dödsfall.

Det är väl bara att konstatera att den andra vågen sköljer över oss, även om situationen i Ticino inte är så alarmerande som i en del andra kantoner. Nu blir det munskydd, handsprit och bara de nödvändigaste inköpen av mat. Det skall bli intressant att försöka planera inköpen och sedan skriva ordentliga inköpslistor. Nu blir det alltså ordentlig måltidsplanering, jag bör inte sticka ner till salladsbaren, kinarestaurangen eller pizzerian när jag blir hungrig. Kan ju bli ett intressant experiment faktiskt.

Vi får se hur det blir med våra samlingar. Troligen avstår vi från dem en tid framöver. Det kanske blir kortare videomöten? Sedan har Dwight en del idéer om hur vi kan hålla kontakten och uppmuntra varandra via mail.

Nu blir detta en riktig utmaning för mig att fortsätta skrivandet, ta de tillfällen som ges till promenader och att ha måltidsdisciplin.

Rickard funderar allvarligt på att resa till Geilo, trots att det kommer att krävas två veckors karantän när han kommer till Norge. Han tror att om han dröjer och situationen här på kontinenten blir allvarligare, så kan det faktiskt bli inreseförbud från vissa områden. Men då reser han via Sverige. Ja, ni förstår...

Elvy har frågat om jag inte skall komma tillbaka till Hälsingland och visst har jag snuddat vid den tanken. Men jag får välja mellan gemenskapen med henne och mina vänner här. ”Du har ju dina varma vinterkläder här” sade hon senast vi talades vid.

Tristess...

 

Jag borde inte klaga, idag är det +13 och solsken. Jag skall passa på att gå ut lite senare i eftermiddag. Temperaturen har under oktober hittills varit lite lägre än normalt men nederbörden mer än normal. Hösten är här, det är bara så.

Jag har fullt upp att göra och disponerar min tid helt efter egen vilja, träffar mina vänner ibland, så jag borde alltså inte klaga. Men ändå är det så trist här, går man en sväng ner till centrum så är det ganska ödsligt där. Folk håller sig hemma och de flesta av dem som rör sig utomhus har faktiskt munskydd och det är en viss skillnad från tidigare. Nu har antalet insjuknade i Ticino ökat igen, dagsnoteringen idag är 102 nya fall sedan gårdagen, men inget nytt dödsfall. Totalt skall det ha varit 4054 kända sjukdomsfall och 351 dödsfall. Det är ungefär 350 000 innevånare i Ticino.

I brist på yttre stimulans, så blir jag lite mer loj med mitt arbete. Det var annorlunda uppe i Hälsingland, Elvy fanns där och det blev en naturlig samlingsplats för hennes vänner i det stora uterummet. Det var alltid någon som kom till elvakaffet eller eftermiddagsfika. Medförande hembakat för det mesta...

Det finns stunder när jag undrar varför jag reste hem. Men det vet jag förstås, jag hade inte varit här hemma sedan - om jag nu minns rätt – den 27 januari. Visst träffar jag mina vänner då och då, men alla har blivit ännu försiktigare sedan man börjar tala om att en andra våg kan komma och att det finns tecken på att viruset kan ha muterat. Om det innebär att man blir mer eller mindre sjuk, därom tvista tydligen de lärde.

Den mest skrämmande ”underhållningen” den får vi förstås från USA nu i valkampens slutspurt. Jag läser det mesta och är tacksam för att jag inte bor där. Det är Jen och Nigel också. Jen säjer att just nu skäms hon för att vara amerikan, folk kan tro att alla amerikaner är primitiva galningar. Så är det ju inte. Men ingen vågar lita på att Biden verkligen kommer att bli nästa president. Vi lär knappast veta vem det blir varken den tredje, fjärde eller femte november.

Nu blev Elvy upprörd!

 

Jag skrev i mitt förra inlägg att SNA i Bollnäs skulle flytta till Linköping. Elvy skickade omedelbart ett SMS och påpekade att det skall vara LiDköping, inte LiNköping som SNA planerar att flytta till.

Jag vet att mina kunskaper i Sveriges geografi är bristfälliga- För några år sedan så betade Elvy av Sverige, landskap för landskap tillsammans med mig. Jag fick läxor och det genomfördes regelrätta läxförhör. En hel del kommer jag faktiskt ihåg fortfarande.

Problemet är väl att jag aldrig har läst vare sig Sveriges geografi eller svensk historia i skolan. Det har mer blivit, när det gäller geografin, ”learning by doing”. Jag har faktiskt varit i LiDköping en gång i tiden. Där fanns det stort torg med en lustig röd byggnad mitt på torget. Rådhuset kallades det för och i bottenvåningen fanns det ett café. Vi fikade där. Anledningen till vårt besök där var egentligen att porslinsfabriken Rörstrand hade en outlet i LiDköping.

Sedan har jag vid ett annat tillfälle övernattat i Skara, vilket inkluderade en kvällspromenad i den lilla staden med den mäktiga katedralen. Falköping fick dagen efter ett besök, vi köpte blommor och Rickard visade mig fornlämningarna inne i stan, någon av dem låg t o m i en privat trädgård. De skall vara äldre än pyramiderna. Imponerande!

Ulricehamn har jag också besökt ett par gånger, en mysig liten stad. Så jag har faktiskt lite koll. Men har man aldrig besökt ett område i Sverige så är det inte så lätt att ha koll på allting. Men Hälsingland, Uppland, Södertälje, Sorunda och Stockholmstrakten har jag bra koll på-

Då kan jag faktiskt betydligt mer om Norges geografi. Inte hela landet utan Norge söder om Trondheim ungefär. Och förresten, de har också två problemstäder som folk blandar ihop. Kristiansand och Kristiansund.

Svensk historia, där får jag bara ödmjukt erkänna att det finns avgrundsdjupa hål. Och förresten vet jag faktiskt väldigt lite om Schweiz historia också.

Till sist en positiv nyhet, idag har det varit blå himmel, solsken och tjugo plusgrader. Fint väder väntas också i morgon men sedan ser dagstemperaturen ut att sjunka lite för varje dag.

 

Höstrusk.

 

Söndag blev det förstås ingen gudstjänst i Pregassona, även om det var planerat så. Regn och starka vindar, riktigt busväder. Vår grupp samlades hos Jen och Nigel, de har gott om plats. Vi blev faktiskt femton den här söndagen och i god ekumenisk anda var det Julia, Leo och Stephan som svarade för ”programmet”. Katoliker som lekmannapredikanter – det känns bra. Leo talade om att vara klädd i vitt. Och citerade en sång som han tycker om; ”In white, walking in white. He makes me worthy through His blood, to walk with Him in white”.

Sången finns på en gammal kassett med ISS och vi bestämde oss efteråt för att öva in den – någon gång skall väl alla restriktioner upphöra. Dwight fick i uppdrag att ta reda på om den finns översatt till italienska.

Skall det bli några kommentarer om Trump? Nej inte idag. Vi avvaktar och cirkusen, med underhållande men ändå mest tragikomiska inslag, den fortsätter.

Och nu till något helt annat. Optikerkedjan Synsam i Sverige skall ta hem den produktion som man haft i Asien och bygga upp en fabrik i Ockelbo, planerar för 150 anställda. När nu SNA i Bollnäs flyttar till Linköping, så blir det ett hyfsat plåster på såren, även om det är några mil mellan Bollnäs och Ockelbo. Varje jobb i Hälsingland är guld värt.

Svarta hål är intressanta. Man vet att de finns men de är omöjliga att utforska. Dels på grund av de enorma avstånden, dels för att den ryndsond som skulle kunna komma i närheten kommer att dras in i hålet och så var det slut med den. Det är inte så tokigt när sådana här ”omöjligheter” belönas med nobelpris. Då kan man kanske lära sig lite mer om sådant som man egentligen inte begriper något av.

Skrivandet löper på riktigt bra, jag blev glatt överraskad av att få nytt material från Martin. Han har luskat reda på lite mer om morfars förfäder. Så nu får jag se om jag skriver om eller redigerar. Men det kan få vila lite, just nu är det förfäderna uppe i Los och Färila som är mest aktuella.

 Bifogar en länk till Walking in white! Den är nummer tre på listan, men hela kassetten är verkligen värd att lyssna till.

https://www.regalzonophone.com/Albums/The-Spirit-of-the-Army

Söndag kväll i Ascona.

 

Nu har det varit ett referendum igen... Jag har inte ens brytt mig om att ta reda på vad  man skulle rösta om förutom att SVP bl a ville införa restriktioner för EU-medborgare att arbeta och bo  i Schweiz. Men det tyckte inte majoriteten av de som röstade. Jag har permanent uppehållstillstånd så jag kände mig inte hotad. SVP kan väl kallas för ett systerparti till Sverigedemokraterna,

Idag var vi samlade hos Lotta och Dwight, en något reducerad skara. Diana och Yves var i Lugano på födelsedagsmiddag, Luca är förkyld, Marlene är hos sin mamma i Bellinzona, Regula och Annemarie är i Solothurn.

Lotta och Dwight hade fått infobladet för oktober-november från den församling, i närheten av fritidshuset, som de har kontakt med. Där stod det något intressant

”Det förekommer en hel del osunda spekulationer i samband med pandemin. Jag fick ta del av ett brev, skrivet av en pastor när spanska sjukan härjade som värst i Sverige. Förutom diverse mer eller mindre träffsäkra bibelreferenser som han hade letat fram så var spanska sjukan ett straff riktat mot katolska kyrkan, som var den dominerande trosriktningen i Spanien.

Nu vet vi att sjukdomen kom till Europa under första världskriget med amerikanska soldater. Den spreds i skyttegravarna och frisläppta krigsfångar spred den vidare. När pandemin spreds över världen fick den olika namn. I Brasilien fick den namnet ”tyska sjukan”, i Polen för ”bolsjeviksjukan” och i Persien för ”brittiska sjukan”. 

Begreppet ”spanska sjukan” fick fäste på den europeiska kontinenten därför att pressen i Tyskland, Frankrike och Italien var hårt censurerad och då var det läge att skylla på Spanien som förhöll sig neutralt under första världskriget.

”Amerikanska sjukan” skulle alltså vara ett mer korrekt namn. Man har t o m ett namn på den person som skall ha startat spridningen av sjukdomen i USA. Han hette Albert Gill och var på en militärförläggning i Kansas när han insjuknade den 4 mars 1918. Det var med soldater från denna förläggning som sjukdomen kom till Europa.”

Nu är det kväll och jag tänkte tillbringa en stund med Madeleine Albrights ”Hell and Other Destinations” Hon är en kvinna som jag beundrar mycket.

Torsdag kväll och ösregn.

 

Det regnar alltså. Mycket. Här är vi ändå fortfarande i gränstrakterna mellan sommar och höst men uppe i bergen har det kommit en hel del snö och skall komma ännu mera fredag – söndag. Då får bärgningsföretagen mycket att göra.

I Norge väntas säsongens första riktiga snöfall i de södra fjälltrakterna och vinden kan uppgå till ”liten storm”. Högsäsong för bärgare även där.

Det är mysigt med den första snön på Geilo, men den blir aldrig liggande utan övergår i snöslask och rinner bort. December eller kanske början av januari, då kan man räkna med att snön i bebyggelsen och nere i dalen stannar kvar. Men Hallingskarvet kan få sin ”mössa” betydligt tidigare.

Coronan verkar ta fart nästan överallt i Europa. Är det ett tecken på att folk efter sommarens nedgång inte tar riskerna på allvar? Jag tror så och det är först när vi ser dödsfallen stiga som man besinnar sig. Jag gör så gott jag kan, håller avstånd, bär mask i ”det offentliga rummet” och sedan är jag ju priviligierad som siter hemma och jobbar och bara behöver proviantera någon gång ibland. Och så träffar jag mina vänner ibland men de är alla väldigt försiktiga. Diana och Yves blev sjuka i våras, De är testade och har antikroppar, men ingen vet hur länge de får behålla dem. Vi har bestämt att inte avtala något om att träffas på söndagarna förrän på lördag kväll, den som känner sig det minsta snuvig stannar hemma och de som känner för det använder ansiktsmask när vi träffas. Handspriten flödar.

Situationen i USA är förstås lika skrämmande som pandemin, landet är en krutdurk som bara väntar på att explodera. Han som skall ha ansvar för landet och för att ordning och demokrati upprätthålls, han fattar inget. Det enda viktiga är att han blir omvald.  HJÄLP!

Bara elände, d v s covid 19 och Trump

 

Det blev ingen friluftsgudstjänst i Pregassona, på grund av förväntat dåligt väder så vi i vår lilla grupp samlades för en högst informell stund hos Jen och Nigel istället.

Jag har hunnit med en hel del den gångna veckan, känner mig nöjd med min insats när det gäller skrivandet. DESSUTOM har jag städat i köksskåpen. Gjorde några fynd, bl a mumifierade russin, härskna valnötskärnor och en halv burk lingonsylt. Den var det inget fel på.

Det råder en viss förvirring om vad som gäller för oss p g a covid 19. Kantonen skriver en sak och de listor som publiceras i Bern uppger något annat. Man får vara allmänt försiktig, än så länge har utvecklingen i Ticino varit betydligt lugnare än i västra Schweiz.

Nu skriver tidningarna här att oavsett om en kanton har få eller många sjukdomsfall, så får vi räkna med att den nuvarande situationen med restriktioner o s v kommer att hålla i sig hela 2021. Jag har också sett en lokal jämförelse med spanska sjukan, första vågen senvintern och våren, relativt lugnt över sommaren och den mest dödliga vågen kom på hösten, sen lite lugnare över vintern och nytt utbrott, men kanske lite färre döda under våren. Sedan klingade det av men det kom en hel del fall, ofta klustersmitta, under ett helt år efteråt. Skulle det vara så, borde vi vara extremt försiktiga under återstoden av året, även om hösten inte kommit ännu.

Vi får inte förlita oss helt på vaccination, det här viruset uppträder så oberäkneligt att man f n inte kan lova något mer än att det kommer vaccin, men hur brett spektra och vilken varaktighet det har, det kan man tydligen inte säja något om. Men Trump har ju lovat amerikanarna många, många miljoner vaccindoser inom fyra, högst åtta veckor. Väljarna skall alltså lita på honom över valet, sedan är det inte så noga med sanningshalten.

Jag får försöka vänja mig vid munskydd, eller skall vi kalla det för ansiktsmask, näsan skall ju också täckas. Det är så kladdigt, men blir kanske bättre när det blir kallare ute.

Beträffande Trump, så läste jag att han har flera olika möjligheter att sitta kvar oavsett hur valresultatet ser ut. Ett är att helt enkelt inte dyka upp till installationsceremonin om Biden blir vald till president. Då lämnas inte makten över, rent formellt. Men så svag kan väl inte lagstiftningen vara?  Å andra sidan har det inte varit en lika galen situation tidigare i USA.

Både Jen och Nigel får massor av konstig ”information” både på mail och SMS och Jen som är på facebook får aggressiv Trumpreklam där. De har bott i Schweiz  flera år nu, men på något vis har man kommit över deras mailadresser. Det bör tilläggas att de få digitala kontakter som de har haft med amerikanska myndigheter, det har de haft via gmail-konton, alltså inte de mailadresser som de använder till vardags.

Skillnaden mellan Belarus och USA blir allt mindre.

Solen har försvunnit bakom bergen för länge sedan, men officiell tid för solnedgången idag är 1926 och  i morgon går solen upp 0712. Jag trivs inte med mörkret, men som tur är, så är ändå vintern lite ljusare här än i Hälsingland. Det är fortfarande sommarvarmt, +20 eller lite mer på eftermiddagarna och  nattetid är det obetydligt svalare. Än så länge.

Släktforskning ,

 

I våras stötte jag oväntat på en kollega från förlaget. Hon jobbar kvar, håller på att utveckla it-baserat lärande. Det har hon gjort i flera år nu, och hennes erfarenheter har naturligtvis nu kommit extremt väl till pass. När jag berättade att jag f n inte har någon anställning utan jobbar heltid med att skriva vår släkthistoria, så berättade Jenny att hon hade tänkt sig att skriva ner det hon visste om sin mormors  förfäder. Hon hade fått reda på en del intressanta saker och en hel del pikanta detaljer.

Nu skypade vi igår kväll och Jenny ville veta hur jag förhåller mig till ”obekväma sanningar”. Hur hänsynsfull behöver man vara? För min del så tar jag med det som finns dokumenterat, de som berörs av det som hänt är borta sedan länge och även deras barn. Barnbarnen får stå ut med sanningen. För min del är det enbart på min morfars sida som det finns sådant som någon skulle kunna bli irriterad över, men där är faktiskt de efterlevande i tredje generationen informerade. På mormors sida finns det hästskojare, slagskämpar och en och annan horkarl. Men de var verksamma på 1800-talet och får faktiskt stå sitt kast.

Så mitt råd till Jenny var att hon skulle informera om det fanns någon som skulle kunna ta illa vid sig. men att det som finns ordentligt dokumenterat, t ex i domar, det skall hon ta med. Det finns en lokal tidskrift som behandlar arkeologi, folklivsforskning och liknande som redan har visat intresse för det som Jenny kommer att skriva om.

Det verkar finnas ett stigande intresse för att ta reda på vad som hänt tidigare generationer. Släktforskningsföreningar får fler medlemmar, allt mer finns att söka fram via internet – i all synnerhet om man är beredd att betala för det hos de kommersiella företagen i branschen.

Och så har vi företagen som erbjuder oss att få reda på mer om vårt ursprung och ändå mera om våra nu levande släktingar. Jag tänker inte överlämna mitt DNA till dem. Det verkar rätt oskyldigt att få höra att man kan leta reda på avlägsna släktingar som då, enligt företaget kommer att jubla över att få kontakt med mig. Men vad kan dessa DNA-register användas till mer? Det är ju bra att man kan klara upp svårlösta brott via dem, men hur skall jag kunna veta att t ex en eventuell arbetsgivare kan få reda på om det finns någon hälsorisk med att anställa mig? Hur kan en eventuell partner som man kanske vill skaffa barn med, i hemlighet få reda på om jag är medicinskt lämplig? Jag vet att något av dessa företag åtar sig att ta reda på om man är ”rasren”. Det luktar Tredje Riket.

Det som skulle vara intressant, det är att få reda på mitt geografiska ursprung. Var kommer mina förfäder ifrån? Är jag den genuina hälsingestinta på mors sida som jag inbillar mig? Den fördjupning i min släkt som jag hittills kunnat göra, den visar på att släkten sedan 1600-talet har bott i Hälsingland eller i landskapets omedelbara närhet.  På min fars sida finns det franskt blod, det vet jag, och det räcker kanske. Det är därifrån jag har fått mina bruna ögon. Jag, min far, farmor och farmors mor är bärare av den genen. Men var har jag fått mitt blonda hår ifrån? Min mor har riktigt mörkbrunt hår men knallblå ögon. Också en intressant kombination.

Med dessa funderingar lämnar jag min laptop för att gå ut i solskenet en stund. I eftermiddag kan det eventuellt komma häftiga skurar, kanske med åska. Jag kan jobba lite då.