Snö, snö, snö...

  

Nu var det ett tag sedan jag skrev här sist. Det har blivit desto mer bokskrivande. Infinner ”flytet” sig så är det bäst att passa på.

Martin har skickat kopior av en dagbok, en man skrev om sitt liv mellan 1939 och 1945. Han var inte inkallad till militärtjänst utan skötte sitt jordbruk och sina djur under den här tiden. Det var ett strävsamt liv, inte minst under de kalla vintermånaderna, när han verkligen fick anstränga sig och vara kreativ för att hålla den värsta kylan ute från ladugården. Hönsen fick flytta in när det var som kallast, det fanns en drängstuga där de kunde överleva. Hönsen och de ägg som de producerade under den varmare delen av året var guld värda. Det här måste få plats i boken. Mormor har skrivit mycket om hur hon hade det under krigsåren och hur hon försökte göra livet drägligt för sin familj, nu har jag en berättelse till från den tiden.

Jag vet inte hur man skall bedöma min litterära stil, men jag har fått så många intressanta berättelser, det gör att jag fortsätter skriva. Det är sådant som inte får falla i glömska och i någon mån kan jag väl bidra till det.

Det blev en kväll med stjärnskådande, mellan klockan 2130 och midnatt hade vi riktigt bra sikt ut i världsrymden. Nu skall jag bara försöka få klart för mig hur man skall ”söka av” de områden där de mest intressanta konstellationerna och stjärnorna finns.

Janne visade mig två riktigt intressanta bilder. Den ena är tagen från en park i Tammerfors (Finland) en riktigt stjärnklar natt. Samtidigt har man fotograferat stjärnhimlen från en plats ute i skogen några mil därifrån. Skillnaden är enorm. Ljusstörningarna i staden tar bort allt utom de starkast lysande stjärnorna, vintergatan syns inte alls.

Janne är förstås tacksam för att han bor på en plats utan ljusstörningar, jag hoppas att det blir många tillfällen för honom att fördjupa sig i sin hobby. Han kan verkligen förmedla både intresse och kunskap.

Hemma i Ascona händer det ett och annat. Mitt hus kommer att vara bebott fram till juni. Det är bekanta till Yves och Diana som köpte ett nytt hus, det skulle vara inflyttningsklart till första februari. Men på grund av sjukdom och problem med materielleveranser, så blir inflyttningen försenad. Det är bara det att de här optimisterna sade upp kontraktet på sin lägenhet, räknade med att kunna flytta in i huset under första halvan av februari. Men som tur är, så står mitt hus tomt och längtar efter att få lite sällskap. Jag får in hyra vilket är välkommet. Lotta och Jen skall stuva undan mina personliga saker. Nu är det ingen diskussion, jag stannar här minst till början av juni. Men det kan hända mycket med smittspridning och vaccinering innan dess, så vi får se hur det blir.

I kväll skall vi se på ett program om Palmemördaren. Det skall bli intressant.

Det har kommit mycket snö idag, i morgon skall det bli solsken och 12-15 minusgrader. Vi får hjälp med snöröjning på uppfartsvägen, men inne på tomten är det jag som är snöslungemaskinist. Det är faktiskt ganska roligt, men kallt...

Gott nytt år!

 

Då var det alltså 2021. Det betyder egentligen ingenting, allt som har med årsskiftet att göra är sådant som människorna konstruerat. Nya lagar och regler, nya kontoutdrag från banken, ny kalender på väggen. Det finns ju inget som helst astronomiskt skäl till varför vi får ett nytt år den första januari. Det är vintersolståndet som räknas och förresten så har dagen blivit tolv minuter längre sedan den 21 december. Det ni! Nyårslöften, det tycker jag bara är trams.

Jag såg en gång en gammal skämtteckning, en synnerligen välmående herre avger följande löfte. ”Jag lovar att sluta dricka... sluta dricka punsch... varm punsch... om morgonen.... varm punsch i tekopp.”

Igår var vi hemma hos Anita och åt nyårssupé, tillredd av henne tillsammans med Janne. En klassisk sådan faktiskt.  Rostat bröd med ishavskaviar, creme fraiche och rödlök. Cour de filét Provencale som huvudrätt. Glace au four och en kopp starkt kaffe till avslutning. Dryckerna var alltigenom alkoholfria men inköpta på Systembolaget. Det var inte stjärnklart så vi höll oss inomhus. Vid tolvslaget avfyrades det massor av fyrverkeripjäser överallt. Det kändes som om man ville kompensera sig för alla restriktioner.

Fille är inte skotträdd, men när det blev alltför bullrigt runt omkring, så kröp han in under en säng. Rigel fick vara hemma, Janne har skaffat en kattlucka som går till förrådsrummet i huset. Där är det varmt. Rigel har anpassat sig perfekt. Han vill ha mat på bestämda tider, sover i Jannes säng och gillar att se på tv.

 Jag har tagit ledigt från skrivandet den här veckan. Nästa vecka kommer det att bli betydligt kallare och förmodligen en hel del snö, det verkar vara bättre jobbväder.

Hemma i Ascona kom det rikligt med snö för några dagar sedan, minst trettio centimeter enligt Nigel. Men det mesta smälte snabbt undan och sedan kom det mera. Det skall komma ännu mera snö och bli betydligt kallare än normalt under de närmaste tolv dagarna. Jag anar att många är oroliga för sina exklusiva växter i trädgårdarna. Visst snöar det någon gång och termometern kryper ner under nollan ibland, men det här är lite mer dramatiskt.

Myndigheterna i Schweiz är oroliga för att det skall bli många nya sjukdomsfall nu efter helgperioden. Man har rest till hotell och skidbackar uppe i bergen, det har varit trångt både i liftar och pister. Det verkar som om hotellen tänkt mer på inkomsterna än på riskerna. De regler som utfärdas i Bern bryr man sig inte om. Kantonerna och näringsidkare hittar hela tiden kryphål, allt enligt Nigel.

I kväll är det på spåret. Det var väl förra veckan som en av resorna gick till Lausanne. Då blir det säkert inte något mer resmål i Schweiz den här säsongen. Synd. Jag gillar när jag gissar rätt på tio poäng. Det gjorde jag med Lausanne.

 

Inte riktigt stjärnklart.

 

Sikten var inte riktigt så bra som vi hade hoppats, det var lätta låga mindre moln som stundtals ställde till det för oss till att börja med. Då fick jag lära mig hantera teleskopet och hur man siktar in sig på den del av himlavalvet som man vill kolla. Vid midnatt så klarnade det upp och då blev det faktiskt nästan för mycket att ta in. Jag visste inte att det kan, även när det är stjärnklart, vara variationer på hur många av de milliontals stjärnorna som man kan se. Molnen skymmer stjärnhimlen men något av de yttersta lagren i atmosfären kan hindra att man får full tillgång till hela härligheten. Men jag tror att det är något som bara experterna behöver bry sig om. Jag hade fullt upp med att kolla de stjärnor och konstellationer som är kända för oss amatörer. Fram till nyår är det ingen idé att försöka se stjärnhimlen, men Janne säjer att om det bara blir kallare i början av januari så kommer det att bli flera tillfällen. Fram till dess så skall jag försöka läsa på. De som var med i studiecirkeln under vintern och våren de kan mycket, det har jag förstått.

Dagens stora nyhet är förstås att man börjat vaccinera. En 91-årig dam i Mjölby var först i Sverige. Bollnäs var tydligen också tidigt på banan. Nu spelar det ingen roll om man får sin första spruta klockan åtta på morgonen eller fyra på eftermiddagen, men vi får ta till oss alla positiva nyheter. Såvitt jag kan förstå, så kommer Elvy och de flesta av hennes vänner att vara i tur när de som bor på äldreboenden, de som har hemtjänst och de som jobbar inom de områdena har fått sin första dos. Man tror att det blir deras tur i mitten av januari. Då får man börja om på äldreboenden o s v med den andra dosen. Sedan skall det förhoppningsvis finnas gott om vaccin och då blir det mer en utmaning för logistiken och att få personal. Maj berättade att en av hennes bekanta, f d sjuksköterska som fyllde 75 på luciadagen, hade blivit tillfrågad om hon kunde ställa upp. ”Är det panik så kommer jag” skall hon ha svarat. Jag vet inte hur det fungerar, har man sin sjuksköterskelegitimation livet ut? Det finns ju läkare som jobbar som privatpraktiserande trots att de är en bit över åttio.

Rickard säjer att situationen i Hol kommun, där Geilo ligger, inte varit särskilt oroväckande. Nu får man se hur det blir efter jul och nyår när så många tillbringat helgen i sina hytter och ferievåningar. En taxiförare har smittats och nu pågår det smittspårning. Rickard menar att om man håller sig till ett mindre antal kontakter och ser till att göra sina inköp på ett effektivt sätt, så känner han ingen oro. Mindre antal kontakter, det är för hans del Rasmussens och Brekkes, två pensionerade läkarpar. De har firat jul tillsammans, vilket har inneburit att man ätit julmåltider tillsammans. Julafton hos Brekkes, där blev det riktig norsk julmat, juldagen hos Rickard som bjöd på en något lättare schweiziskinspirerad julmiddag och igår var de hos Rasmussens. Där blev det förstås dansk julmat.

De här Brekke, Stein och Sonja har jag träffat ett par gånger. De har arbetat i Afrika nästan hela sin yrkeskarriär och kom tillbaka till Norge som pensionärer. Nu bor de i Oslo och har hytte på Geilo.

För vår del, så firade vi ju här tillsammans med sex utvalda vänner på julafton, juldagen var vi hos Alice och Villy på julmiddag med kanadensisk prägel och idag har vi varit hos Maj och Benny och ätit en hälsosam måltid. Nyårsafton blir det fest hos Anne, hon och Janne hjälps åt. Det blir inte enformigt att umgås i en liten krets när vi cirkulerar runt på det här viset. Men visst hoppas vi att vaccineringarna kommer igång och att vaccinet verkligen kommer att bromsa smittspridningen. Då blir det jag som är den ovaccinerade, främmande fågeln. Hoppas att jag inte blir utesluten ur gemenskapen.

Om Norge – eller rättare sagt NÄR Norge – häver alla sina inrese- och karantänsregler så kanske jag tar en tur till Geilo. Men det blir väl 2022...

Juldagens kväll.

 

Julaftonen firade vi på ett traditionellt och otraditionellt sätt. Vi samlades tillsammans med de andra i uterummet klockan tre på eftermiddagen, drack kaffe med ett rikligt urval av julkakor till medan vi också med ett halvt öga såg på ”Kalle Anka”. Julmiddagen serverades klockan sex, den bestod av de traditionella rätterna plus lite till.

Vi var alltså åtta till bordet och dessutom var både Fille och Rigel här. Fille tycker det är helt ok med katter och efter att ha fräst på Fille och gömt sig bland växterna i uterummet, så tyckte nog ändå Rigel till slut att Fille var ett ok sällskap.

Rigel är alltså katten som kom hem till Janne för ett par veckor sedan. Det är ingen som har hört av sig, trots att Janne har satt upp lappar i butikerna på ett flera mils omkrets. Rigel är så trevlig, så Janne tyckte det var självklart att någon skulle sakna honom.  Nu betraktar Janne Rigel som sin katt och de båda verkar ha stort nöje av varandra.

När gästerna hade åkt hem, så kollade jag lite på midnattsmässan från Rom. Det blev en märklig tillställning, glest i bänkarna och prydliga vita munskydd som matchade prästerskapets vita skrudar. Marlenes mamma var förstås inte i Rom den här julen. Det är första gången under det här årtusendet som hon inte varit med på midnattsmässan. Dessutom sitter hon alltid på vip-plats, så vi har kollat bara för att få syn på henne. Men inte i år alltså.

Jag har ringt ett antal videosamtal nu på förmiddagen för att önska mina vänner god jul. De har det bra, alla är symtomfria - och försiktiga. Men de saknade Jansson och hälsingebockarna. Jansson = Janssons frestelse alltså. Vädret i Ascona  är som det brukar vara vid den här årstiden, några plusgrader, tangerar nollan nattetid när man kommer en bit upp på sluttningarna och regn av och till. Uppe i bergen har det kommit en hel del snö och en hel del turister.

Det verkar vara en hel del oreda med tillströmningen av turister. Till en del platser har även turister från England fått resa utan kontroll. Nu får vi se hur det går.

Den kommande natten skall det bli kallt och klart. Kanske tio minusgrader... Men jag skall klä på mig ordentligt och köra bort till Janne och kolla stjärnhimlen. Troligtvis blir det bäst förhållanden för sådana aktiviteter mellan 22 och 02. Sedan kommer det att vara molnigt och falla en hel del snö en hel vecka framöver.

Återkommer med rapport från natten.

Fredag kväll.

 

Jag har haft bra flyt i mitt skrivande den här veckan. Julförberedelserna är klara och vädret inbjuder inte till några längre promenader.

Lotta informerade mig just om läget i Ticino. Tillsammans med St Gallen, har dessa kantoner högst antal insjuknade. Igår rapporterade man 9 dödsfall och 258 nya insjuknade i Ticino. Läget för Schweiz totalt är mer bekymmersamt än i Sverige. Förbundsregeringen beslutar om stränga åtgärder som skall gälla i hela Schweiz men de flesta kantoner tänjer på gränserna. Man vill helt enkelt inte ta order från Bern.

Då känns det som om det är lite mer rättning i ledet i Sverige. Men det finns också en del som bara inte vill förstå allvaret, som ungdomarna som festade i Åre häromdagen. Fyrtio personer som skall ha kontakt med anläggningens gäster – det kan bli ett katastrofscenario. Eller superspridare som man säjer nuförtiden. De nya restriktionerna som meddelades idag tycker jag är helt rimliga. Å andra sidan har vi inga köpcenter eller gallerior här och jag tror inte att man har planerat för några mellandagsreor.

Rickard säjer att situationen i Norge faktiskt är mer alarmerande än vad man vill ge offentlighet åt. Har man varit ”bäst i klassen” och verkligheten kommer ikapp, så är det förstås svårt att erkänna.

Tristessen motverkas i någon mån av att vi får se På spåret i kväll.

Nu förbereds julen. Intensivt.

 

Julkorten är färdigskrivna och postade. Då bör alla julkort komma fram i tid. Kanske. Jag har hört en del historier om julkort med mottagare inom Sverige som kommer fram långt efter nyår.

Nu är det tillåtet att vara åtta som firar jul tillsammans. Vi blir åtta. Alice, Villy, Maj, Benny, Anne, Janne, Elvy och jag. Men vi blir förstås nio, Fille skall ju också fira jul. Löfvén sade inget om husdjur så jag hoppas att det går bra.

Det blir tre ”julfirandegrupper” med dem som brukar umgås med varandra, ingen skall behöva sitta ensam hemma och alla skall kunna ha trevligt på ett säkert sätt. Tyvärr får vi inte byta och träffas åtta i andra konstellationer, men det är förståeligt. Vi skall vara lydiga och sedan kan vi berätta om hur vi firade en annorlunda jul 2020. Det blir 70+jul för majoriteten och man skippar familjejulen i år. Agnes Wold tycker att man skall inrikta sig på att träffa släkten till påsk, gärna utomhus. Påsken kommer tidigt i år, 2 -5 april. Tja...

Hemma i Ticino vet de fortfarande inte vilka regler som gäller för julfirandet. Det verkar fortfarande vara mycket rörigt, regeringen anser en sak, kantonerna en annan. Igår var det 5396 döda i Schweiz, av dem 625 i Ticino. Julhandeln verkar pågå som vanligt, men praktiskt taget alla har munskydd. En del affärer släpper inte in kunder som inte har munskydd. Alltid något. Mina vänner har hållit sig friska nu under hösten, tre av dem var sjuka i våras,  de har återhämtat sig utan komplikationer.

Janne har fått en kompis, en katt som tydligen kommit på avvägar. Den kom i söndags, hungrig och rätt tilltufsad. Janne bjöd den på vad som fanns, det var potatismos med finhackad falukorv, katten åt upp allt och lade sig sedan att sova. Janne som är en sann djurvän körde i måndags till veterinären för att ta reda på om katten var chippad, så var inte fallet men veterinären påpekade att den faktiskt var kastrerad. Janne har satt upp efterlysningar i alla butiker i närområdet, ingen har hört av sig ännu. Jag tror att han är nöjd om han får behålla kissen. Den är döpt till Rigel efter en ljusstark stjärna. Men Rigel betyder också vänster fot, om jag fattade rätt så finns stjärnan vid vänster fot i Orion. Dessutom har katten, som är mörkt grå, vit haklapp och lite vitt på vänster framtass! Fortsättning följer nog.

Vädret är eländigt, det känns som om man är insvept i en blöt grå filt. Det är utlovat minusgrader och kanske lite snö i kväll men det vill jag se först. Äsch, det kan faktiskt kvitta, det är inte så kul när det fryser till på våta vägbanor.

Nu blir det eftermiddagskaffe, Elvy har faktiskt bakat idag igen, saffransmuffins. Jag förutsätter att hon bjuder på en muffin. Eller skriver man muffins på svenska?

 

 

 

Vi får ställa in julen i år...

 

Maria och Josef har fått reseförbud.

Herdarna är ute och jagar mink.

Änglarnas budskap är obegripligt på grund av deras munskydd.

De tre vise männen jobbar hemifrån.

 

Tomten är i en riskgrupp och får inte träffa världens barn för tomtemor.

Men det blir ändå inte så många julklappar att dela ut eftersom tomtenissarna bara får vara åtta i verkstan.

Rudolf med sin röda mule nyser och borde nog se till att testa sig.

 

Borta i gruvan sitter sju dvärgar i karantän eftersom Prosit har testat positivt för covid 19.

 

Askungen är i karantän eftersom hon, vid sidan av alla sina andra husliga plikter, har fått rycka in på det särskilda boende som finns på slottet.

 

Törnrosa hon sover och har hon tur så vaknar hon inte förrän pandemin har gått över.

 

Häxan i pepparkakshuset hon ser belåten ut, nog skall hon kunna lura in någon vandrare som är ute ensam på en coronasäkrad promenad.

 

Bara elände.

 

Men den 24, 25 och 26 december kommer faktiskt i år också och den 21 december, tre minuter över tio på förmiddagen inträffar vintersolståndet och sedan går vi mot ljusare tider!

 

 

Man får inte tro allt man läser.

  

Nu har jag börjat skriva julkort. Jag har en diger adresslista och alla får förutom kortet, ett handskrivet brev. Jag köpte kort i Uppsala och i bokhandeln fanns det även ”julbrevpapper”, vilket förstås är trevligare än ett vanligt vitt ark.

För åtta år sedan skickade jag ett julkort med brev i till Elvy, visste inte om hon skulle ta kontakt med mig men jag chansade. Resten är historia...

Janne ringde och var irriterad. Inte på mig utan på en nättidning som hade påstått att den aktuella konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus var samma som ”Betlehemsstjärnan”. Som ni kan läsa i torsdagens inlägg så var det en tredubbel konjunktion som inträffade år 7 f Kr. Janne hade påpekat detta men inte fått något svar. Det är väl så med sådant som publiceras i nättidningar, utan någon ansvarig utgivare, att där kan man skriva vad som helst.

Något av det stolligaste som jag läst, fanns för ett par dagar sedan hos BBC. Man hade gjort en spaning om vilka galna rykten som florerar inför den kommande vaccineringen mot covid 19. Bill Gates står bakom en del av dem... Vi kommer alla att få ett microchip injicerat vid vaccineringen och i och med detta kommer alla dina tillgångar att placeras i detta microchip. Sedan kan den nya världsregeringen (!!!) helt styra ekonomin, både för privatpersoner och företag. Dessutom manipuleras och förändras vårt DNA så att världsregeringen kommer att kunna styra oss i allt vad vi gör.... Det här publicerades först i maj, men har nu fått ny aktualitet i och med att vaccinet finns tillgängligt. Allt detta finns med i en lång artikel med många ”vetenskapliga” uttryck.

Jag kan skratta (eller hånle) åt sådant här, men mest tycker jag förstås synd om de människor som tror på stolligheterna och låter sitt liv påverkas av dem.

I Ticino finns det tydligen många starka viljor som vill styra hur vaccineringen kommer att gå till. Man har sagt, precis som här i Sverige, att de äldsta och svaga skall prioriteras, därefter sjukvårdspersonal och sedan ”alla andra”. Men nu kräver en del företag att få tillgång till vaccinet och de är tydligen beredda att betala bra för att i det första skedet kunna vaccinera sin personal.

Vi har kollat, om jag fortfarande är i Sverige när ”alla andra” kan vaccineras, så kan jag också bli vaccinerad trots att jag inte är folkbokförd här. Jag har blivit listad på samma vårdcentral som Elvy. Bra att veta.

 

 

Mest om planeter.

 

Idag var Janne här och vi drack eftermiddagskaffe tillsammans. Janne, vår expert på stjärnor och planeter, bor ensam några kilometer härifrån och vi har inte setts sedan jag kom tillbaka hit. Janne har alltid något intressant att berätta så jag har saknat honom. Janne å sin sida, har tyckt att det har varit ganska trist de senaste veckorna då det mest har varit mulet. Men han har tillbringat en hel del tid tillsammans med Stephen Hawking. Janne säjer att hans böcker kräver en hel del eftertanke eller att man ibland får ta fram papper och penna och rita för att få grepp om vad han menar. (Det här är kosmologi och teoretisk fysik på hög nivå alltså.)

Lite mer gripbart var det som vi talade om till kaffet. Vi ägnade oss åt några av planeterna. Venus håller på att försvinna som morgonstjärna och återkommer så småningom på kvällen. Mars syns tydligt högt uppe på himlen, lyser faktiskt igenom om inte molnskärmen är alltför kompakt. Men mest intressant – och det som Janne sörjer över är att vi inte just nu kan se - det är att Jupiter och Saturnus ligger mycket nära varandra (i konjunktion) och om inte som nu när molnen ställer till det, kan ses strax efter solnedgången i syd-sydväst. Det kommer att ta tjugo år innan de kommer så nära varandra igen.

Det finns något som kallas för tredubbel konjunktion, det är när Jupiter och Saturnus möts tre gånger. Det inträffade senast på 1600-talet och nästa gång blir det om drygt 200 år. Det anses att det var en tredubbel konjunktion som inföll vid Jesu födelse, och som visade de tre vise männen vägen till Betlehem. Fascinerande! Men å andra sidan så finns det en hel del som talar emot detta. De såg en stjärna i öster och gick åt väster... Jesus borde ju, när man lägger samman olika historiska händelser, vara född år 6 eller mest troligt 7 före vår tideräknings början. Men spelar sådant någon roll? Inte för mig.

Jupiter och Saturnus i år kommer att vara närmast varandra under ungefär en vecka vid jul. Det är bara att hoppas på klart väder. EN tidig kväll med klart väder bör det väl ändå bli! Annars får vi vänta i tjugo år.

Janne har inga ljusdekorationer utomhus. De stör hans studier av himlavalvet - när det är stjärnklart. Belysningen vid utgångsdörren och garaget släcks med ett knapptryck. Han har faktiskt inget som stör, om nu inte de som har fritidshus på andra sidan sjön kommer dit. Men det gör de nästan bara på sommaren eller dagtid under vintern.

Vi talade en del om alla ljusstörningar som finns. Vår önskan att liva upp tillvaron lite under den mörka årstiden har en del negativa effekter, både på djurlivet och växtligheten. En del insekter stressas till döds av ljus dygnet runt och då blir det mindre naturlig föda för en del fåglar. Ett träd som står med hela eller en del av kronan i en ljuskägla fäller löven senare och kommer kylan tidigt så kan inte stammen och rötterna tillgodogöra sig näringen som löven kan ge tillbaka. Då förstod Elvy och jag med en gång vad han menade. En av gatlyktorna på vår uppfart belyser delar av en björk. Den fäller löven där sist av allt.

Janne hade läst om ett experiment med japansk lönn, en relativt vanlig trädgårdsväxt i mer gynnsamma odlingszoner än här. De lönnar som fick ständig belysning av en normal utebelysning, de växte sämre och tynade bort efter några år.

För en stund sedan ringde rektorn i den grundskola där jag vikarierade för ett par år sedan. Han frågade om jag kunde tänka mig att hoppa in och jobba, från måndag och fram till jullovet. Det var kris, lärarna var antingen sjuka eller hemma p g a sjukdom i familjen. Jag förklarade att det inte var aktuellt, även om jag hade trivts bra som lärare. Jag bor ihop med en sjuttioplussare och i den mån jag träffar andra personer så är det faktiskt mest folk i samma åldersgrupp. 

Men det är trevligt att vara efterfrågad. Samtidigt inser jag att byskvallret lever och har hälsan – jag hade inte talat om för någon att jag är tillbaka här.

Blandat.

 

Rickard berättar en del märkliga saker från Norge. Det verkar som om man (myndigheter och en del företag) har tappat sans och vett, allt i hopp om att minimera riskerna för covidsmitta. Rickard var i Gol för att handla och blev tillfrågad om han var svensk. ”För i så fall vill vi inte ha dig här inne i butiken”. Rickard talar god norska men med en viss brytning. Han såg storögt på försäljaren och svarade, ”nej jag kommer från Schweiz”. Han spelade dum och frågade varför försäljaren ville veta det. ”Vi vill inte ha svenskar här och definitivt inte i butiken.”

Rickard har också förstås kollat de norska tidningarna på nätet och det är helt klart så att norska tidningar frossar i negativa nyheter från Sverige, men svenska tidningar har betydligt färre nyheter om covid 19 från Norge. Då skall man betänka att man har haft en betydligt mindre smittspridning och färre dödsfall i Norge, men hur man hanterar situationen, det är en helt annan sak som ibland tangerar det rent komiska.

Han berättade om ett s k karantänhotell där alltså inresande skall tillbringa tio dagar i karantän. Pris 500 kr dag. Ett av dessa hotell hade tänkt hysa in ”gästerna” i ett annex som mest används för lägerskolor och liknande. Man skulle få rum och mat, men i den här byggnaden med tjugo rum, fanns det några gemensamma toaletter och två större duschrum, ett för pojkar och ett för flickor. Den första personen som skulle inkvarteras där slog larm och så var det karantänhotellets saga all. Kan man hoppas i alla fall. Man har sedan kommit på att det inte är någon god idé med karantänhotell men jag vet inte om de har försvunnit. På några av dem finns det väl personer med pågående karantän.

 I en stockholmsförort har en 40-årig man hållits inspärrad i 28 år. Hans mor har tydligen fått honom att tro att hon skulle ”skydda” honom. En släkting har för många år sedan velat slå larm, men andra i släkten avrådde henne från att göra detta. Märkligt.

Men sådant här är inte så extremt sällsynt som man skulle kunna tro. Rickard säjer att om inte sekretessen hindrade honom, så skulle han kunna berätta om vad han sett under de år han var distriktsläkare i Norge.

Elvy minns att när hon var tonåring, så upptäckte en skogsarbetare att tre barn hölls gömda i ett avlägset beläget hus, inte så långt härifrån. Föräldrarna var folkbokförda i huset, som de ägde. Barnen hade fötts i hemlighet och gömts undan. Såvitt Elvy kommer ihåg var de mellan sju och tolv år och även om man inte talade om sådant öppet på den tiden, så hade barnen utnyttjats sexuellt av sin far. De var också kraftigt misskötta, undernärda och med trasiga tänder. Deras far fick fängelse, modern försvann ur historien och barnen hamnade i fosterhem någon annanstans i Sverige. Det som var märkligt, det var att släktingar i trakten borde ha vetat något men troligen inte velat anmäla. Samma som i historien med den 40-årige mannen.

Och nu till något trevligare. Vi hade vår adventssamling i uterummet, sjöng Gå Sion med munskydden på och drack adventskaffe med hembakat till, utan munskydd.

Den sista veckan har jag inte haft någon skrivlust. Det går verkligen i vågor. Ibland jobbar jag på timmar i sträck och Elvy får knacka på och fråga om det inte är dags för mat eller kaffe och ibland så får andra sysselsättningar ta över. Som idag.