Tema: väder och vaccinationer.

 

Jag har glömt bort att skriva här! Under påsklovet så jobbade jag med boken, jag var helt absorberad av arbetet. Elvy fick komma och påminna mig om att det var dags för mat eller fika eller hon fick helt enkelt säja ”nu får det vara bra för idag”.  Även om jag sedan har haft mycket att göra med att förbereda och genomföra lektionerna, så har tankarna på ett och annat i boken ständigt funnits där, funderingar på om jag uppfattat något rätt, om jag krånglat till texten onödigt mycket eller ”vad hände sen”. Det sistnämnda är faktiskt viktigt, berättelserna som jag har att jobba med, de hakar plötsligt i varandra.

En dag har det varit vårväder, nästa snöar det. Men det blir ljusare för var dag. Igår bjöd Janne Elvy och mig på lunch. Efteråt satt vi ute i solväggen och drack kaffe. Katterna, Rigel och Maia gjorde oss sällskap. De har gjort sig hemmastadda hos Janne och han har sett till att de har allt de behöver. Om det nu är som andra i trakten tror, att katterna blivit övergivna, så är det verkligen happy end. Både för katterna och Janne.

Nu när sjuttioplussarna blivit vaccinerande, så har man väl slappnat av lite, inte så att man lever som vanligt men man har i alla fall tagit ett litet steg mot det normala. De flesta av Elvys bekanta har fått sprutor av Moderna, hon får sin andra spruta nästa tisdag. Märta och Martin har fått två sprutor av Pfizers vaccin och det har gått så lång tid sedan den sista att nu räknar de med att de är på den säkra sidan, men använder fortfarande munskydd när de är tillsammans med andra. Märta tycker att det bästa just nu, det är att hon kan göra sina inköp själv.

Jag har hört mig för om vaccination, frågade därför att jag kanske måste vara vaccinerad om jag vill resa hem till Ascona. Fick ett halvt löfte om att det kan bli i maj, om man får så mycket vaccin som man räknat med. Då kan man vaccinera p g a särskilda skäl. Men då blir det inte Astra Zeneca eller vad det heter nu för tiden.

Just nu tycks allt handla om vaccinerna. Själva sjukdomen tycks komma i andra hand. Ändå sprids den snabbt på vissa orter och IVA verkar ha mycket att göra. Samtidigt slappnar många av och nya klustersmittor dyker upp. Och nya mutationer lurar i vassen.

Alice och Elvy är bekymrade för utvecklingen i Toronto, ja i hela provinsen faktiskt. Många av deras vänner har drabbats  under de senaste veckorna, tidigare under pandemin har det bara varit två som insjuknat. Man kan inte förstå varför covidsmittan plötsligt blivit så aggressiv.

Vi kollade en stund på webbsändningen av prins Philips begravning igår. Det var en märklig, annorlunda tillställning inne i skumrasket i kapellet. Jag har faktiskt sett honom live, det var vid någon invigning i Manchester. Jag kan väl ha varit 10–12 år. Drottningen har jag också sett live, det var i London, hon var på väg in till något evenemang på V&A museum. Så var det med det.

Jag har talat med Lotta idag, alla därhemma verkar må bra och Pierre på sin avlägsna utpost i Anderna har just blivit vaccinerad och fortsätter med sitt geologiska projekt.  Jag vet bara att det är så viktigt att ett par olika FN-organisationer samt både Chiles och Argentinas regeringar bidrar till det.

Idag har vi haft den vanliga samlingen med efterföljande kyrkkaffe i uterummet. Nu var vi tio, Märta och Martin kom också. Alla ser fram emot att ”alla” kan träffas och hoppas att det blir snart. Hur det blir i kyrkan vet tydligen ingen. Inte ens styrelsemedlemmarna. Pastorn har telefonsvarare...

 

Påsk och påsklov.

 

Påskaftonens eftermiddag hade vi en liten påskfest i uterummet. Det var de gamla vanliga, ”de åttas gäng”. Nu är alla utom Anne och jag vaccinerade, några t o m två gånger så det känns som om det ljusnar vid horisonten. Idag var vi faktiskt tio som samlades för att fira den uppståndne Frälsaren. Märtha och Martin var med oss, det var ett tag sedan nu. De har fått sina två sprutor, den sista för tre veckor sedan och kände att nu vågade de sig ut. Det spelar tydligen en viss roll vilken kommun man bor i. Men vi är fortfarande försiktiga, munskydd och respektabelt avstånd. Vi hade en fin stund tillsammans, lyssnade till de klassiska påsksångerna på CD och Elvy hade en påskdagsbetraktelse. (Hon kallade det så.) När vi sedan drack kyrkkaffet tog vi av oss munskydden. Maj hade gjort en riktigt maffig påsktårta, ett grönt geletäcke överst där det fanns små påskliljor, chokladharar och gula marsipankycklingar. Som extra överraskning hade Alice och Villy gjort ett påskquiz, 20 frågor om påsken. Det var fyra som hade alla rätt. Inte jag, jag hade bara fjorton rätt, föll på de mer profana frågorna om påsktraditioner i Sverige.

Vädret här är inte särskilt vårlikt, visserligen hade vi  en stund +10 i solväggen nu på förmiddagen men sedan mulnade det. Dagarna som kommer, ser det ut att bli några plusgrader dagtid och frost på natten. Men snödroppar och krokus trotsar vädret och då känns det som om våren ändå är på gång. Vi har två krukor med penséer vid entrén, men de får komma in på natten. De lär tåla några minusgrader men då ser de rätt spattiga ut efter några nätters utevistelse, säjer Elvy.

Inne i uterummet blommar det för fullt, vi har två tomatplantor från förra året som överlevt vintern och nu har en av dem, busktomaten börjat blomma. Det skall bli mycket intressant att se om den orkar producera tomater i år igen. Förra årets pelargoner har satt fart och ett par av dem har redan knoppar.

I Ticino har den vanliga påskinvasionen ägt rum, kanske lite färre besökare än normalt. Man har varit kreativ när det gäller ”take away”, placerat ut bänkar och bord på avstånd från restaurangerna och dessutom serverat till dem som så önskat på porslin och i glas. Det var väl inte så det var tänkt...

I St Gallen har det varit kravaller. Ungdomar har dragit runt i centrum och slagit sönder glasrutor och annat. De har kastat sten på polisen, har t o m slängt molotovcocktails mot dem. Men det är nog så att det finns andra krafter bakom, även om det ”officiellt” skall handla om att ungdomarna protesterar mot nedstängningarna under pandemin.

Det känns lite otäckt när antidemokratiska krafter passar på att utnyttja att ungdomarna är trötta på alla förhållningsregler, förorsakade av pandemin.

Den kommande veckan har jag påsklov. Men jag har nog att göra, förbereda lektioner och gå igenom en del av det jag skrivit. Martin frågade hur det går med boken och jag fick ju bekänna att det inte blir så långa stunder som jag kan ägna mig åt den. Men som det ser ut just nu, så kommer jag att stanna här tills jag har blivit vaccinerad och då räknar jag med att få ägna sommaren åt skrivandet.

Vaccinationer högt och lågt.

 

Nu är det på gång med vaccination för sjuttioplussarna. Elvy har fått sin första spruta och det har flera av hennes vänner också fått. Inga problem efter vaccinationen förutom lite ömhet där sprutan sattes in. Någon av de andra får sin första spruta nu i påskveckan, andra efter påsk.

Föräldrarna till mina elever skall vaccineras båda två samtidigt, men för deras del så är det inte grönt ljus förrän de har fått sin andra spruta. Man har tydligen insett att det finns personer och familjesituationer där man måste ta individuella hänsyn. Men så lät det inte för ett par veckor sedan.

När blir det min tur? Ingen aning.

De flesta av mina vänner i Ascona-Locarno är vaccinerade, de flesta av dem är då 50+. Marlene, som är jämngammal med mig fick sprutan via sin arbetsgivare och Julia, Stephan och Leo som har ett eget företag, de kunde få vaccinet p g a detta. En sak är klar, det har inte varit samma ”ordning och reda” i vaccinationsköerna som det är här. Ja ordning och reda, det finns de som inte håller med mig, bokningstjänsterna här har väl fungerat lite si och så.

Nu får vi väl fastslå att vintern är över, även om det inte är särskilt vårlikt heller. När jag körde och handlade i fredags eftermiddag så höll de på att plocka bort snöpinnarna. Det tycker jag var lite vågat eller rättare sagt, att utmana ödet. Dubbdäcken sitter fortfarande på våra bilar, de kan få vara på till och med 15 april och kanske ännu längre om det skulle vara vinterväglag. Men det får vi väl hoppas att det inte blir.

Nu har jag snart varit här i fem månader och det lär väl bli några till. Det går absolut ingen nöd på mig, jag har jobb med inkomst, får hyrespengar t o m april av dem som hyr mitt hus i Ascona och så snyltar jag förstås på Elvy. Boken har fått vila, jag har fullt upp med att förbereda lektionerna.

Det var väl allt för idag. God natt!

 

Någon gång blir det väl vår.

 

Idag var vi en reducerad skara, Alice och Villy var hemma, förkylda men testade och befunna fria från covid 19. Alltså en helt vanlig förkylning men var i all sin dar har de blivit smittade? Anne har åkt ner till Örebro, det hade varit inbrott i hennes lägenhet där. När hon kom dit så kunde hon inte se att något var stulet, utom möjligtvis en påse godis. Hon har inga värdesaker i lägenheten, den gamla tv:n hade tjuven inte brytt sig om. Ett par andra lägenheter i huset hade drabbats värre.

Nu är skolan i gång igen, ända fram till påsklovet som börjar den 2 april och varar en vecka. Föräldrarna till ”mina” elever vet inte när de kommer att bli vaccinerade, inte ens den av dem som bedöms ha mycket hög risk. Skall de sedan ha fått båda sprutorna innan barnen får gå till skolan, så lär distansundervisningen pågå terminen ut. Ja, inte mig emot, men visst är det konstigt att föräldrarna måste vänta tills deras åldersgrupp skall vaccineras. Man lamslår ju en hel familj på det viset.

Geilo har hamnat på kartan igen. Erna Solberg firade sin 60-årsdag med att bryta mot regelverket, 14 personer åt sushi tillsammans. Erna borde veta bättre, hon är ju verkligen i riskgrupp p g a sin voluminösa kroppshydda.

Hela det nya fylket Viken har samma stränga regler. Det sträcker sig från Hallingdal och Hemsedal ner förbi Oslo och ända till Svinesund. Det förekommer naturligtvis en del resor till skidorterna från de centrala och sydliga delarna av fylket, men det är konstigt att hela detta område skall ha samma regler. Nu senast har det kommit besked från Hol kommun, där Geilo ligger, att det är förbjudet att ha gäster på hytta under perioden 23 mars till 11 april. Gäster är alla som inte ingår i det ordinarie hushållet.

Och sedan var det Jannes katter. Gåtan har troligtvis fått sin lösning. Ett norskt par hyrde i våras ett hus en dryg mil från Janne. De lämnade huset i slutet av november utan att betala resterande hyror och lyckades ta med sig spisen och lite annat. De skall ha haft två katter som släppts ut från bilen en bit från huset, i närheten av annan bebyggelse. Rigel kom i så fall ganska snabbt hem till Janne, lilla Maia har uppehållit sig i närheten av en gård där gårdens egna katter, som är utekatter och råttfångare, har ett eget uppvärmt utrymme att vara i. En liten grå katt har synts till där. Det är knappt två kilometer fågelvägen därifrån till Janne och nu undrar vi förstås om katterna har ett eget kommunikationssystem, sökte Maia sig medvetet till Rigel eller var det en slump att hon dök upp där? Hur som helst är det verkligen happy end. Rickard har kollat upp om norska katter chippas i samband med kastrering, men det sker tydligen inte alltid – katterna har i så fall sannolikt varit med från Norge.

Hemma i Ascona har våren kommit, dagstemperaturen håller sig på minst ´+10, gräset är grönt och det blommar överallt.

Här har den meteorologiska våren kommit, men vi har en hel del snö kvar och just nu är det +3. Inte särskilt vårlikt men det är i alla fall ljust från tidig morgon till kvällen. Då är det lite mer vårlikt i uterummet, inte minst därför att Elvy har köpt både blå och gula penséer och flera krukor med vårliga lökväxter.

Lov!!!

 

Sportlov eller vinterlov, jag ser att man använder båda begreppen. Hur som helst så har skolorna här ledigt den här veckan och då är även jag ledig. Vinter, ja visst finns det lite snö och temperaturen dalar rejält nattetid men det blir allt ljusare, dagarna blir längre och då har jag svårt att få någon vinterkänsla. Om tio dagar är det vårdagjämning och om arton dagar kommer sommartiden tillbaka. Men sommaren låter vänta på sig...

I Ascona börjar det våras, men först var det ett par rejäla bakslag. Nu hoppas man, när temperaturen stiger,  att allt färre kommer att insjukna i covid 19. Det är fortfarande rena anarkin i hur man följer bestämmelserna på skidorterna, kantoner och kommuner ser hellre att det kommer in inkomster än att man aktivt medverkar till en minskad smittspridning. På sätt och vis är det förstås bra att det är ett yngre klientel som smittar varandra, men tyvärr drar de med sig smittan hem där det finns medelålders och äldre personer i hemmet. Mina vänner har klarat sig bra nu under den senaste ”vågen” – några av dem smittades i början av pandemin och tillfrisknade lyckligtvis utan otäcka följdsjukdomar.

Här talar man om ökad smittspridning och att det är både de brittiska och sydafrikanska varianterna som härjar, men det är nog klustersmitta som inte nått hit – ännu. Det är fler smittade i Gävle kommun än i hela Hälsingland.

Vi fortsätter att vara laglydiga och inskränker socialt umgänge till våra sammankomster söndag förmiddag i uterummet. Jag handlar, iförd munskydd och jag har handsprit i bilen – förutom att butiken bjuder på det också. Nu har jag sett att de som handlar har engångshandskar som de slänger i butikens ”dödskallemärkta” sophink tillsammans med munskydden. Det är visst apoteket som säljer handskarna och jag tror att jag skall köpa ett paket.

I Norge förbereder regeringen snabba inskränkningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Rickard säjer att man inte vet från den ena till den andra dagen vad som gäller. Nu får också fylken och kommuner lov att införa lokala bestämmelser.

Den här veckan ägnar jag mig åt boken. När texterna har fått ligga till sig, så ser jag många saker som bör rättas till. Bland annat att jag har alltför långa meningar och att jag använder omvänd ordföljd ibland. Plus att ordet ”ju” dyker upp lite här och var. Plus en del annat...

Janne fick besök av en katt för en tid sedan. Katten bestämde sig för att stanna och fick namnet Rigel. Nu har en kattdam sökt sig till Rigel och han ville väl ha sällskap och tyckte att hon kunde flytta in. Janne har varit hos veterinären, hon är inte chippad men steriliserad och Janne har inte hört om någon som saknar en liten söt grå katt. Det finns efterlysningar med bild på henne i butiker och andra ställen där människor rör sig. Normalt så söker väl kattherrar upp damerna, men eftersom båda är ”det” så kanske det fungerar annorlunda. Janne har plötsligt blivit husse till två katter och jag tror att han gillar det. Den lilla damen har fått namnet Maia, som är en av stjärnorna i Plejaderna. Katterna har ett utmärkt boende, får förstklassig mat och kärleksfull tillsyn. Vad mer kan man begära?

Det var valdag i Schweiz i söndags. En av dessa dagar då ”referendum” utnyttjas både för nödvändiga och onödiga förslag. En stor del av dem gäller lokalt, annat kantonalt och några för hela landet. Nu blev det en liten majoritet, nationellt för ett förbud mot att använda burka eller niqab på offentliga platser. Jag är för religionsfrihet men inte för att kvinnor förslavas under bestämmelser som inte har något stöd i islams urkunder. Som t ex heltäckande klädsel. Sen finns det mycket annat som man borde ta itu med, men just detta att kvinnor skall vara osynliga, det är liksom lite för mycket.

Det hade varit något terrordåd i Frankrike och jag befann mig i London. Jag satt på bussen när en person iförd burka klev på. Jag reagerade på att den här personen var ovanligt lång och tänkte att nu är det en förklädd man som säkert har något illasinnat på gång och som döljer sig under burkan. Det var så obehagligt att jag klev av bussen vid nästa hållplats.

Vid ett annat tillfälle gick en kvinna tillsammans med ett barn framför mig. Det var på Oxford Street, alldeles utanför Selfridges. Två kvinnor i niqab kommer ut från butiken och barnet börjar skrika hysteriskt. Det här var för en hel del år sedan när det var ovanligt med den utstyrseln och jag skall villigt erkänna att även  jag tyckte det kändes mycket obehagligt.

Detta var mina reaktioner. Men hur känner kvinnorna det?

Nu har en islamsk (islamistisk?) organisation lovat att betala böterna för dem som bryter mot förbudet. Vi får se vad som händer framöver.

Nu är det dags för middag.

 

Status quo. Nästan.

  

”Det är så händelselöst” sade Elvy häromdagen. Det kan nog stämma. Men mina dagar är inte händelselösa, jag har mina goa elever och de förberedelser jag måste göra inför varje dag. Elvy har också bidragit, hon har haft två lektioner i ”bild”. Eleverna har fått stifta bekantskap med Johannes Vermeer van Delft och tillsammans har de sett på och analyserat fyra av hans verk. Det var tydligen uppskattat. Nu blir det Janne igen, han tar dem med ut i världsrymden och veckan därpå är det vinterlov.

Det är faktiskt roligt att försöka göra det allra bästa av situationen och att jag, förutom det som vi skall läsa, också kan ge dem något lite extra. Hur länge den digitala undervisningen kommer att fortsätta, det vet ingen idag. Jag lär mig massor av nytt varje dag...

Vi fortsätter med söndagsaktiviteterna, det är andakt, samtal och kyrkkaffe i uterummet. Vi är åtta, sköter oss exemplariskt och turas om att ansvara för andakten. Men det är, som Benny påpekade, omöjligt att veta hur länge som vi kommer att fortsätta med detta. Ingen vet hur det kommer att bli med vaccinationerna och det sista budet det var att det skall vara fyra veckor mellan de båda vaccinationstillfällena och att man får vänta minst två veckor efter spruta nr 2 innan man kan återgå till ett någorlunda normalt liv – men helst inte träffa någon som inte är vaccinerad ännu. ”Villkorlig frigivning” kallade Villy detta.

Det känns bra att inte bo på någon skidort just nu, det är rörigt i Norge och det är rörigt i Schweiz och i Sverige med för den delen. Men kanske inte lika rörigt. Svenskarna är ett förhållandevis laglydigt folk.

Har jag något sensationellt att skriva om? Nej. Varför ta upp er tid med oväsentligheter. Slut för idag.

Nu ger nog kylan med sig.

  

Nu är det +5 ute och om man vågar tro på tiodagarsprognosen så skall det bli någon minusgrad någon enstaka natt, men flera plusgrader på dagarna. Snön sjunker märkbart ihop och det är ju trist för dem som vill åka skidor. Jag kan med lätthet avstå.

Idag är det söndag och vi samlades som vanligt i uterummet för en stunds andakt och ”kyrkkaffe”. Vi är åtta och sitter på behörigt avstånd, iförda munskydd – dock inte under kaffedrickandet. Vi sjunger inte, lyssnar istället på inspelade sånger. Det går bra det också.

Jag har några kassettband där mormor samlat sånger och ett par där vi samtalar. Jag vågade knappast spela dem, även om jag hade en kassettspelare. Men Leo hjälpte mig att få över dem på ett par CD – detta var alltså för en del år sedan – och nu har Göran lagt över dem på USB-minnen. Dubbla uppsättningar för säkerhets skull.

Först var det sånger från LP-skivor, mormor spelade in dem på kassettband. Leo förde över banden till CD och nu finns de på USB-minnen. Där har vi en tydlig bild av den tekniska utvecklingen. Dessutom har jag dem ”i molnet”, jag har kvar en molntjänst sedan jag jobbade på förlaget. Men jag litar inte riktigt på detta lagringssätt, de här företagen kan drabbas av hackare.

Hur det blir med vaccinationerna är skrivet i stjärnorna. Alla – utom jag förstås – är 70+ och borde vara med i omgång två. Men när den sätter igång, det kan man inte få besked om, t o m Villys granne som är distriktssköterska vet inte. Man skall ta dem som är 85+ och inte ingått i fas ett först och det är nog det som rör till det, har en 86-åring en maka som är 84 så kanske hon skall vara med i samma omgång. Allt verkar rörigt. Och så har man fyra fall av den brasilianska smittan i länet. Panik? Nej jag tror knappast det, folk börjar bli vana nu. En del är så vana att man inte bryr sig om att vara försiktiga och det är förstås illa.

När jag försöker följa med i de norska restriktionerna så blir jag bara förvirrad. Det är Rickard också. Tyvärr blev vi ju inte så mycket klokare av det som sades på den sista presskonferensen i svensk TV heller. Hur det är i Schweiz, det skall vi bara inte tala om. Regeringen i Bern tycker och bestämmer men kantonerna tycker annorlunda och skapar sina egna regler. För en del områden där skidturismen är en viktig inkomstkälla så har man tänjt på begreppen maximalt. Det lär visa sig i statistiken så småningom.

I morgon är det ”digital skola” igen. Det låter trevligare än distansundervisning säjer mina elever. Jag hoppas att de lär sig något. För min del är det mycket lärorikt.

 

Fortfarande kallt. Hade ni väntat er något annat?

  

Idag har ordinarie lärare och jag planerat distansundervisningen för de kommande veckorna. Nu flyter det på så bra att vi kan lägga in mera naturkunskap och även ”bild” i undervisningen. Då får vi in ytterligare en ”extern föreläsare” förutom Janne. Elvy har gedigna kunskaper om konsthistoria och konst och hon skall välja ut några av konsthistoriens mest kända verk och berätta om vad man kan se förutom det som snabbt fångar ögat, alla dolda symboler o s v. Hon håller på och väljer ut verk och eleverna får i förväg hem det via mail.

Janne hade sin andra lektion igår, den handlade om stjärnor och galaxer. Sen ville eleverna också lära sig mer om ”svarta hål och andra otäcka saker”.

Nu vet vi inte alls hur länge distansundervisningen kommer att hålla på, först så tänkte jag att det kanske blir fram till sportlovet, sedan trodde skolan att det skulle bli fram till påsk och nu blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att förlänga med ytterligare några veckor. Det har jag inget emot, just nu har jag både lön från skolan och hyresinkomster för huset i Ascona för tre, kanske fyra månader.

Arbetet med boken ligger nere tills vidare, det enda jag gör är att jag någon gång tar fram och läser igenom något avsnitt och kollar språket eller läser igenom material som jag fått.

Ute är det -14 och det kommer naturligtvis att bli kallare i natt. Om 37 dagar är det vårdagjämning och om 45 dagar återgår vi till sommartid. Alltid något.

 

 

 

Hundar är trevliga.

 

Den gångna natten var det -20 och så lär det bli några nätter framåt. Just nu är det -12. I slutet av nästa vecka kan det bli mer normala/uthärdliga temperaturer, både dag och natt.

Nisse är måttligt intresserad av promenader, vi går till skogsbrynet, där han har inrättat sin toalett och sedan vill han gå hem igen. Det vill även jag.

Rickard har också fått ta hand om en hund, men det blir för lite längre tid. En grannfamilj uppe på Kikut har varit där sedan jul. Sen insåg de att det var nödvändigt att resa hem till Oslo och frågade Rickard om han kunde tänka sig att ta hand om hunden tills de planerade att komma tillbaka i början av mars. Rickard är hundvän och naturligtvis mår hunden bättre av att vara uppe på Kikut än att vallas i centrala Oslo. Det är en bordercollie som också har någon förfader som var Australian shepherd. Hunden är tre år, heter Ziggy och enligt Rickard är han väluppfostrad och lär sig snabbt.

Hundar har under flera perioder varit inslag i vår tillvaro uppe på Kikut. För många år sedan, så var det en stilig storpudeldam som rymde till mig så fort hon hann – jag hade gett henne en grillkorv när ingen såg på och sedan förutsatte hon att jag skulle bjuda på något när hon infann sig. Vilket jag gjorde. Vägen till hundens hjärta o s v.

Sedan var det Bamse, den stora bruna newfoundlandshannen som jag tog hand om ibland, han var precis så snäll som han såg ut att vara. När sedan Bamse hade avancerat till en plats på hedersläktaren i hundhimlen, efterträddes han av en norsk buhund vars namn jag inte minns just nu. Han var pigg och trevlig men lämnade inga djupare spår efter sig.

Det har varit många riktigt kalla nätter uppe på Kikut, det är mycket snö och under januari var det ganska folktomt men nu börjar det lysa i en del hytter på kvällarna. Rickard håller sig för sig själv, han har sällskap av hunden, nyinköpta böcker och ett otal tv-kanaler. I flera kommuner väster om Geilo/Hol är det ett kraftigt utbrott av covid 19. Bergen är drabbat av både de brittiska och sydafrikanska muterade virusen.

Det är bara att hålla ut och hålla sig hemma så mycket som möjligt. Det är egentligen bara inköp en gång i veckan som gäller och då är det munskydd på och en flaska handsprit i fickan och en grundlig handtvätt när jag kommer hem och en extra omgång med handsprit när varorna är inplockade.

Nu skall jag förbereda morgondagens lektioner. Jag skall träffa klassläraren någon eftermiddag denna vecka för att förbereda undervisningen fram till sportlovet. Då blir det munskydd, respektfullt avstånd och mera handsprit...

 

Vintern har tagit sitt grepp om oss.

 

 Elvy läste en artikel om hur man kan klara sig trots att det kan uppstå svårigheter att göra inköp av mat. Hon tyckte det var intressant och nu är vi i full gång med att bygga upp ett lager med förnödenheter som skall räcka i minst tre veckor. Det skall inte vara ”nödproviant” utan ett lager av normala livsmedel. En del kan förvaras i frysen, men om det skulle bli ett längre strömavbrott så skall man ändå kunna ta vara på det som finns där, t ex bacon och frysta varor i block, som tinar långsamt. Skulle något sådant hända just nu, så har vi ett utmärkt frysskåp alldeles utanför köksdörren...

Vi tar det hela från den mer lättsamma sidan. Jag vågar inte skriva skämtsamma. Men det kan vara intressant att pröva, för den händelse att det skulle bli riktigt allvar någon gång.

Elvy fastnade för en sak, en utomhusspis/ugn som man tillverkar av tegelstenar och eldar med grillkol. Jag misstänker att vi kommer att testa en sådan när snön försvunnit, det ligger en ganska stor trave med tegel vid garaget. Mycket mer primitivt än att använda grillen...

Man får väl ta tillfället i akt att göra något annorlunda nu när så många av våra vanliga sysselsättningar är ”no no”.

Vi har fått en gäst, han heter Nisse och är en grå mellanschnauzer. Hemma hos Nisse håller de på med diverse renoveringsarbeten och Nisse betraktar hantverkarna som fiender som skall hållas kort, så han huserar tillfälligt hos oss. Nisse är en mycket trevlig medelålders herre som sköter sig utmärkt, men så länge han är hos oss så kan inte Fille komma på besök. De har rykt ihop rejält ett par gånger. Det är trevligt att ha sällskap av en hund under en begränsad tid, men jag skulle inte vilja ta hand om en hund permanent.

Nisse bor tillsammans med Elvy och då blir det hon som får ta ut honom på morgonen och vid lunch. Idag var det -15 vid åttatiden, lite mildare mitt på dagen men nu på eftermiddagen, när det var min tur att gå ut med honom hade termometern åter sjunkit till   -15. Det blev ingen långpromenad, både Nisse och jag tyckte att tio minuter räckte.

På tal om gäster, så har vi haft en gäst vid dagens undervisning. Janne var här och berättade om vårt solsystem och planeterna. Nästa vecka blir det undervisning om stjärnor och galaxer. Vi hinner faktiskt med en del utöver det av skolan uppgjorda programmet, om vi skall hålla oss till de angivna lektionstiderna. Det blir så när man har duktiga och disciplinerade elever.

Nu stänger jag datorn för idag och går över till Elvy och Nisse.