Mörketiden...

 

Dom säjer så i Norge vill jag minnas. Nu är det mörkt, om solen visar sig, så går den upp klockan åtta och ner kvart över tre. Men skymningen kommer mycket tidigare och är det dessutom mulet... Ja ni förstår.

Elvy har övertygat mig om att jag måste ta en vitamintablett vid frukost och nu när det är som mörkast, skall den kompletteras med en D-vitamintablett. Dessutom bör man inte äta alltför grovt bröd till frukost, det reducerar nyttan av vitaminerna. Säjs det och jag gör som jag blir tillsagd. Det är lugnast så.

Jag har disciplinerat mig och jobbar mellan tio och halv ett, sedan är det lunch och så fortsätter jag fram till klockan tre eller kanske lite längre. Jag tycker att jag har fått ganska mycket gjort sedan jag kom hit. Kan det vara så att ”lokalfärgen” gör mig effektivare?

En dag var vi i Gävle. Martins brutna arm fick opereras. Brottet var väl inte så allvarligt men man bedömde att det inte skulle läka ordentligt utan ett ingrepp. Han fick stanna över natten och sen åkte Villy och Alice dit och hämtade honom. Nu mår han rätt bra men är förstås irriterad över att han måste ha hjälp av Märtha med ett och annat.

Jag har varit hemma hos Janne två gånger och under erfaren ledning har jag fått bekanta mig med delar av himlavalvet. En kväll var det riktigt, riktigt stjärnklart fram till midnatt, då mulnade det på riktigt rejält. Den andra gången var det inte någon lika magisk stjärnhimmel men med teleskopets hjälp kunde jag se en hel del. På sätt och vis är det lite enklare om man inte ser myriader av stjärnor, så som det var första gången. Nu får vi hoppas på klart kallt vinterväder, det är då man ser bäst. Och fryser mest.

Jannes två katter, Rigel och Maia är kolossalt trevliga. Keliga och samtidigt två personligheter. Rigel är otroligt sällskaplig medan Maia kräver att man skall fjäska lite för henne, då kommer hon och man förstår verkligen att det är en ynnest att hon kommer upp i knät. 

Svensk politik ser ut att bli spännande. Damen som leder Vänsterpartiet (hon med det svåra namnet) tycks ha ett enormt självförtroende. Jag tänker på ordspråket ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.” Skulle hon bereda väg för en ärkekonservativ regering med M, KD och SD så lär väl hennes ranking sjunka högst betydligt. Jag undrar vad Jonas Sjöstedt tänker...

Söndag kväll.

Igår var det alla helgons dag och i det här lutherska landet minns man de bortgångna då. Har det något att göra med svensk demokrati, alla är helgon oavsett om de skulle blivit kanoniserade eller inte. Och förresten blir man ju inte kanoniserad i den lutherska kyrkan heller... Alltså är Alla helgons dag en demokratisk dag, där demokratin fungerar även på ”den andra sidan”. 

Idag är det Alla själars dag enligt svenska kyrkan och det är då som man skulle minnas de bortgångna. Men nu har folkviljan bestämt något helt annat.

Det var många ljus tända på kyrkogårdarna som vi besökte. Alfta, Ovanåker, Hanebro, Bollnäs och Arbrå. Vi har släktingar i Ovanåker, Alfta och Hanebro, var i Bollnäs och Arbrå åt en gammal dam som Elvy känner, hon orkade inte följa med. Men vi tog bilder till henne.

Det mörknar fort och när vi körde hemåt från Ovanåker så var det faktiskt lite kusligt. Man varnar för vilt som plötsligt dyker upp på vägen och det är helt ok, men man känner oro när man kör genom skogspartier och jag vet inte om det är så nyttigt heller.

Igår var vi också på gudstjänst i kyrkan och det var parentation över dem som gått hem både under 2020 och 2021. Idag var det kyrkfri dag och vi var några som var hemma hos Maj och Benny och åt lunch. Vi är lite bekymrade för vår ”ålderman” Martin. Han har brutit höger underarm, snavade på en kringblåsande björkruska häromdagen. Brottet är rätt komplicerat och det krävs operation på sjukhuset i Gävle. Märtha har slutat köra bil så vi får hjälpa dem med inköp och transporter. Elvy tycker att det är skönt att veta att hon behövs. Så kan man se på det också.

Jag jobbar på och vissa saker känns mycket mer relevanta att skriva om nu när jag befinner mig i Hälsingland. När jag satt hemma i Ascona kändes det stundtals som om jag skrev om ett främmande land.

Natten mellan måndag och tisdag kan kanske bli stjärnklar. Då är jag uppe hos Janne och kollar universum genom hans nya teleskop. Spännande!

 

  

Hemma i Hälsingland

 

Det känns faktiskt som om jag har kommit hem.  Kom till Arlanda/Uppsala torsdag kväll utan förseningar. Elvy mötte mig där och på fredag ville hon ha med mig och köpa några vinterplagg. Sedan körde vi hit upp på lördag och jag installerade mig i min skrivarstuga. Igår var vi i kyrkan och sedan hemma hos Alice och Villy på ”kyrkkaffe”. Sedan återstarten efter att restriktionerna upphört så har man inte kommit igång med kyrkkaffet efter gudstjänsten. Det är mycket som inte är som tidigare och nog kan man fundera över om alla ”traditioner” är värda att behållas.

Janne har satt i gång igen med studiecirkeln i astronomi, onsdag blir det samling här hos oss. Det skall bli intressant, men jag vet att jag har missat en hel del. De kommande dagarna är det molnigt men till helgen kan det ljusna upp och då kanske vi kan få se stjärnhimlen. Det har gått en serie på tv, ett gäng kändisar har seglat över Atlanten och i något avsnitt har man talat om hur magiskt det är att kunna se hela himlavalvet utan ljusstörningar. Janne hade funderat på om en äldre icke-kändis kunde få följa med på nästa seglats.

Jag har sett på schweizisk tv hur någon reste till ön St Helena för att uppleva stjärnhimlen. Det är nog större chans för Janne att ta sig dit än att få vara med om en kändisseglats.

Idag har jag låtit jobbet vila och nu får jag se om det blir något gjort i morgon och kommande dagar. Jag känner mig lite slö, kan det bero på luftombytet? Lördag blir det kyrkogårdsturen. 

 

 

Söndag kväll i Ascona.

 

Sista söndagen med mina vänner på ett tag. Vi har varit här hemma hos mig, Dwight fick ansvara för dagens samling och sedan blev det cateringmiddag här. Hade jag haft mera ansjovis så hade de nöjt sig med Jansson, men tyvärr, ansjovisen var slut.

Nu minimerar jag skrivandet, det får bli förberedelser för att huset skall stå tomt här ett par månader. Viss tillsyn blir det, det har Jen och Nigel lovat.

Vädret har varit skapligt och jag har försökt att städa upp på tomten. Jag tycker nog att det har blivit lite mindre av valnötter i år, kan bero på att det var riktigt dåligt väder en period i våras. Nu ligger de och torkar och den som kommer hit får förse sig. Valnötterna måste torka några veckor, det finns en tunn hinna innanför skalet, kring själva nöten och den smakar riktigt illa, bittert eller beskt innan den försvinner spårlöst.

Jag känner att jag har varit så upptagen med mitt arbete sedan jag kom hem att det har varit tur att mina vänner tagit tag i mig och sett till att jag stängt av min pc, rest mig upp och varit social eller t o m fått lite motion. Det blir nog annorlunda, både socialt och fysiskt när jag kommer upp till Hälsingland. Elvy och hennes vänner är fullvaccinerade, några av dem har t o m fått tre sprutor så de umgås nästan som vanligt, men mest i uterummet som är lite större än samlingslokalen i uthuset. Det skall bli skönt att träffa dem alla, jag är så tacksam för att alla har klarat sig från att bli sjuka.

Det var dagens rapport, nästa gång jag skriver här så är jag högst sannolikt i Hälsingland, i min egen lilla skrivarstuga.  

 

Lite av varje. Och så börjar julen tränga sig på....

 Dags för en lägesrapport. Det fina höstvädret har, med någon dags undantag, hållit i sig men nu ser det ut att bli ändring.

Jag tog en promenad nu på förmiddagen för att handla på Coop och upptäckte att butikerna i centrum, inte alla men många av dem hade startat julen, både inne i och utanför butiken. Det verkade inte vara så stor brist på billigt krafs från Kina som man påstår. Eller också var det fjolårets grejor som inte blev sålda p g a restriktionerna. Trist att se hur de börjar kommersen två månader innan julhelgen.

I söndags hade församlingen i Lugano fått låna en större frikyrka, för att alla skulle kunna komma. Ovaccinerade satt uppe på den lilla läktaren.  Först var det gudstjänst och sedan församlingsmöte där man skulle diskutera en eventuell försäljning av kyrkan och om man i så fall skulle kunna anta något av de två förslag som kommunen hade lämnat. Vi var ganska många, för det var inte enbart registrerade medlemmar som var välkomna utan även andra intresserade. Ett av förslagen är bra för det finns busshållplatser i närheten och det kommer att bli en rätt stor parkeringsplats där. Problemet är bara att där finns en del hus som skall rivas, oavsett om det blir en kyrka där eller inte, så en ny kyrka kan tidigast bli klar om ett år. Den betalar företagen som vill komma åt området där den lilla kyrkan står nu. De hade t o m tagit fram skisser på bygget. Det andra förslaget ligger något mer centralt, tomten är inte riktigt så stor och det blir därför färre p-platser. Där skulle man kunna börja grovplanera redan nu. Där blir det en kyrka som är något mindre också.  Om församlingen godtar det första budet så kan man omgående få använda en samlingssal i en skola hela söndagarna, men för övrigt blir församlingen ”hemlös”. Det slutgiltiga beslutet ligger förstås hos styrelsen.

Ja, för övrigt jobbar jag på, har bokat biljett till Arlanda nästa torsdag, den 28.10. Avresa från Zürich 1715, anländer Arlanda 2010.  

 

Riktigt behagligt höstväder faktiskt.

 

Vädret har förändrats, nu har vi milt och soligt höstväder och det ser ut att förbli så minst en vecka framåt. Det medför att jag inte alltid har samma arbetslust, men det gäller att ta vara på de fina höstdagarna. Då promenerar vi (Regula, Annemarie och jag) uppe i parken på Monte Verita. Sedan går vi hem till Regula och fikar, hon bor alldeles invid parken.

Pierre kom fram till Santiago ett och ett halvt dygn försenad. Zürich – Paris fungerade helt enligt tidtabellen, sen skulle han till Sao Paulo (inte Rio som jag trodde) och där fanns det först inget plan till Santiago, det stod någon annanstans med motorkrångel och när det kom ett plan så hade de ingen pilot som kunde köra p g a arbetstidsregler. Nu skall Pierre vara i Santiago några veckor, det är fortfarande vinter uppe i bergen så något geologiskt fältarbete är inte möjligt. I stället sammanställer de resultaten från förra sommaren och planerar för nästa.

Rickard skall resa tillbaka till Geilo. Han vill passa på innan gränsen till Norge stängs igen. Kanske lite väl pessimistiskt? Idag har regeringen Solbergs sista förslag till  budget presenterats. Mindre pengar till järnvägarna för underhåll och utbyggnad men mer till flyget. Jag får det inte att gå ihop. Dessutom dyrare tobak och snus (det tackar de svenska gränshandlarna för!), dyrare diesel och bensin, det blir dyrare att köpa bilar som drivs med fossila bränslen och även hybridbilar, vissa lättnader i avgifterna för elbilar tas bort (det finns för många nu!). Hytteskatten höjs men räknas samman på något vis med inkomster i Norge så jag vet inte hur det kan  påverka mig och så höjs skatten rejält för de största och dyraste bostäderna.

Erna Solbergs f d kompis, Sylvi Listhaug i Fremskrittspartiet rasar över miljarderna som går till bistånd och klimatarbetet och menar förstås att pengarna måste stanna i Norge och komma ”vanligt folk” till godo.

Man räknar med att det kommer att ta ett år för den nya regeringen med Jonas Gahr Störe från Arbeiderpartiet som statsminister, att rätta till de värsta knasigheterna i det budget som blir regeringen Solbergs sista.

Jag skall ärligt säja att svensk och norsk politik intresserar mig mer än politiken här i Schweiz.

Jag räknar med att resa till Sverige någon av de första dagarna i november och stanna där minst över jul- och nyårshelgen.

Nu är det dags för lite lunch, jag tar en portion frysmat, köttfärsbiffar med svampsås och klyftpotatis. Den kunde lika gärna ha kommit från en frysdisk på Ica som från Migros.

Regn, mera regn...

 

Fredag kväll hade vi avskedskalas för Pierre, lördag eftermiddag tog han tåget till Zürich för att påbörja sin resa söndag morgon, först till Paris och sedan till Rio och därefter till Santiago.

Igår var vi samlade i Bellinzona hos Julia, Leo och Stephan. Då var det minnesdag för ett lokalt helgon, Andana som vårdade de sjuka under digerdöden och själv inte blev smittad. Leo hade letat reda på en gammal berättelse om henne, där man också berättade om de under som hon säjs ha utfört efter att digerdöden ebbat ut. Sant eller inte så var det en intressant berättelse som säjer mycket om katolskt tänkesätt i gamla dagar. Hon blev inte kanoniserad så man kan nog misstänka att en del av alla de märkliga ting som tillskrivs henne inte har ägt rum.

Det är riktigt ruskväder idag men det blev inte så kraftigt regn här som man har varnat för. Nu regnar det värst nere i trakten av Genua och Savona, men regnet skall troligen dra sig norrut. Prognoserna säjer att här kan det komma 40–50 mm regn idag och i morgon omkring 100 mm. Effekten av så mycket regn blir ju våldsam i kuperad terräng. Det betyder nya ras, nya vägskador och allmän kalabalik uppe i bergen.

Sverige har varit på tapeten i både tidningar och tv här nu. Det handlar förstås om bomben i Göteborg. Man tror allmänt att Sverige är en lugn plats på jorden men så är det inte längre. Nu på morgonen ägnade en tidning några rader åt konstnären Lars Wilks död och antydde att det skulle vara ett islamistdåd, vilket polisen i Sverige inte tror. Men det är ju mer spännande än ett exploderande däck. Sanningshalten får komma i andra hand.

Det blir nog ingen utevistelse idag. Det är bara att jobba på.

 

 

Hösten smyger sig på.

 

Dags att ta mig samman och skriva något här. Jag jobbar för fullt, har bestämt mig för att ha vissa avsnitt klara innan jag reser till Hälsingland i slutet av månaden. Anledningen till det är, att då kan både min lokala ”expert” och min förläggare ta del av det jag skrivit. Men det finns mycket mera att skriva om och det som vi gissade kunde bli en bok om 250 – 300 sidor, det blir mera, men jag vet inte hur mycket. Historier rullas upp i berättelserna och knyts samman på det mest oväntade sätt.

Vad händer mer här då? Inte så mycket. Det mest spännande är förstås att Luca har skaffat sig en flickvän och hon var med honom till söndagens samling. Hon heter Isabel och är hudterapeut, katolik och spelar basket. Så mycket vet jag just nu.  Det där med hudterapeut är förstås intressant, hon och Regula hade massor att tala om och vad jag kunde förstå så blev hon överraskad när ”vår Regula Huber” också är Helene Huber, en riktig kändis i skönhetsvårds- och stylingbranschen. Luca hade avsiktligt inte nämnt det.

Även om Regula sålt sin verksamhet och pensionerat sig, så dyker hon ibland upp i reportage i damtidningarna och är känd för att hon fortfarande stylar en hel del kändisar. Men i vår grupp så är hon inte Helene Huber utan Regula.

Men för övrigt, inget intressant att berätta. Jo, Pierres avresa till Chile har blivit framflyttad , han reser från Zürich söndag morgon och i morgon kväll skall vi ha avskedskalas för honom.

Inte stjärnklart i Hälsingland.

 

Jag pratade med Janne igår kväll, Janne är vår amatörastronom. Amatör är kanske att förringa hans kunskaper men han har aldrig jobbat inom rymdvetenskapen.

Janne hade förstås läst vad jag skrev om stjärnhimlen i Chile och han var lindrigt uttryckt, avundsjuk på Pierre – som ju inte är astronom utan geolog dessutom. Janne har ju t o m ett eget litet observatorium och två olika slags teleskop där, men det har varit få tillfällen att beskåda stjärnhimlen sedan nätterna började bli mörkare. Det har mest varit molnigt. Vi får hoppas att det klarnar upp nu när hösten kommer.

Janne har tagit hand om två hem- och herrelösa katter. Först Rigel och sedan Maia, uppkallade efter två stjärnor. Troligen kommer de från samma familj, som gav  sig av utan att sörja för katterna. Nu är de väl hemmastadda hos Janne, har femstjärnig service och egen ingång. Happy end alltså.

Vi samlades alltså hos Jen och Nigel igår. Yves hade en tråkig nyhet, församlingen i Lugano kommer med största sannolikhet att bli av med sin lilla kyrka. Den ligger inklämd mellan två stora, kommersiella byggnader som sedan länge sett lystet på marken där kyrkan ligger. De vill bygga ihop de här två husen.  Nu har kommunen börjat blanda sig i ärendet och har erbjudit mark och företagen har erbjudit en rätt hyfsad ekonomisk kompensation. Problemet är bara att marken som erbjudits ligger rätt avsides. Men man kommer inte att acceptera det erbjudandet, det är alla i församlingen eniga om.

Och om någon undrar, Jansson tog snabbt slut.

Avbrott eller rättare sagt ras-skadat.

 

Internet för min pc har varit stendött sedan söndag kväll. Nu har linan till omvärlden börjat fungera igen. Jag tänkte först att skriva något här via min telefon men det kändes lite väl bökigt. Vad har hänt? En kombination av effekterna av det myckna regnandet tidigare, dagvattenledningar som rasat ihop och skulle lagas samtidigt som man måste åtgärda ett ras på en gata strax ovanför mig. För övrigt samma gata där Regula bor. Man hade dels vissa svårigheter att lokalisera brottet, som visade sig sedan vara två brott och skulle också reparera kabeln i konkurrens med dem som åtgärdade de andra problemen.

Nu har vi ganska normalt sensommarväder här, minst +20 på dagarna och faktiskt en och annan oväntad regnskur också. Solen skall gå upp klockan sju och ner halv åtta men dagarna blir inte så långa eftersom upp- och nedgång inträffar bakom ett och annat högt berg.

Jag jobbar på och måste nog säja att jag har varit ganska flitig. Men då kan man ta en och annan ledig dag när man kan göra en utflykt. Resandet blir förstås ganska begränsat men vi har varit uppe i Tamaro och beundrat den intressanta kyrkan Santa Maria degli angeli, ett av Mario Bottas arkitektoniska mästerverk. Googla gärna på Mario Botta så kan ni se bilder på hans verk, kyrkliga och profana. En del av våra favoriter bland vandringslederna har varit helt eller delvis avstängda så det har vi hoppat över men kompenserat det med ett par turer med Davids och Pierres båt.

Pierre skall resa tillbaka till Chile den 4 oktober, Då är det fortfarande snö uppe i bergen men de skall tydligen skrivbordsjobba i Santiago tillsammans med chilenska geologer under några veckor. Pierre säjer att det han saknar mest från Chile, är stjärnhimlen. Utan teleskop kan man se myriader av stjärnor och med ett enkelt sådant kan man se många galaxer. Visst låter det spännande!

Lotta och Dwight kom hem i onsdags. De hade tänkt att stanna lite längre i Sverige men har nu lånat ut sitt hus till en familj som bor i närheten av Blidsberg, vars hus måste genomgå en större reparation. Jag har bara talat helt kort med Lotta, hon var här med lite matvaror som jag hade beställt. Hon tycker att precis som här, präglas allt i Sverige av pandemin, men folk i allmänhet verkar ta saken med förstånd. Det gör man ju inte här.

På söndag skall vi samlas hemma hos Jen och Nigel. Då skall vi också ha knytkalas och eftersom jag högst sannolikt kommer att tillbringa julen i Sverige, så får jag göra min årliga Jansson nu i stället. Janssons frestelse är gott, men jag kan inte riktigt förstå mina vänners besatthet över denna enkla rätt. Potatis, lök, ansjovis och grädde. Ja, det är tydligen ett vinnande koncept-