Mitt politiska manifest.

Nu har jag varit och gjort ”min medborgerliga plikt” - röstat i valet till den svenska riksdagen. Vallokalen öppnade idag och det var inte bara jag som infann mig en liten stund innan röstningen påbörjades klockan nio! Jag har faktiskt röstat varje gång utom den första gången som jag hade möjlighet till det, då kom mitt röstkort bort på posten. Så låt oss nu hoppas att det blir regimskifte i Sverige!

När det var gjort, så tog jag vägen förbi den trevliga svenska mat- och godisbutiken som ligger alldeles i närheten och köpte smågodis och sen gick jag förbi en skoaffär och kunde inte motstå ett par mörkgröna loafers, modell bekväm.

Jo, jag är medveten om att mitt ställningstagande är kontroversiellt för en del. ”DU skall väl rösta borgerligt” har jag hört flera gånger. ”Du har ju ett såpass stort kapital att det är vansinne att en socialistisk regering skulle få lov att konfiskera stora delar av det.” Men det där är bara trams. Om jag bodde i Sverige och kunde få del av det som vi betalar skatt till – och som jag nu får betala på annat sätt eller ta försäkringar för – så skulle jag faktiskt vara solidarisk och betala min skatt. ”Det där är bara flumprat,” var det någon som påpekade, men nu råkar jag vara ekonom och vet rätt väl hur min ekonomiska situation skulle se ut om jag bodde i Sverige.

Och nu vet jag hur någon kommer att påstå att det var avancerad ekonomisk planering när jag lät kapitalet efter min morbror "vila" och sen flyttade ner till Schweiz ett år efter att mormor hade dött. Men det var det faktiskt inte, jag flyttade ner därför att jag faktiskt hade bestämt mig för att göra det så snart jag var klar med den kurs som jag läste. Och så råkade det bli en högst acceptabel arvsskatt, det medger jag, men å andra sidan har jag sedan inte ägnat mig åt någon form av skatteplanering. Det skulle aldrig Marti & Eggers acceptera.

Det började regna igen när jag var på väg hem men nästa vecka skall det bli riktigt fint väder och en djärv meterolog påstod på TV igår att totalt sett så skulle september bli en riktigt bra vädermånad. Hoppas att han har rätt. Och nu skall jag gå och handla lite mat så att jag klarar helgen. På lördag skall jag gå med Gunilla Hagelin ”på stan” och på söndag – om vädret tillåter, skall vi göra ett besök på Kew Gardens, annars blir det nog något museum. Jag hade planerat en liten tur uppåt Suffolk och Norfolk, men det får inskränka sig till ett besök i Saffron Walden måndag-tisdag. Mer hinner jag inte med innan det är dags att mönstra på igen.

Stormy weather!

Söndag morgon laddade vädret upp till en riktig praktföreställning. Längre fram på förmiddagen började det regna och vinden tilltog allt mer. Sen blev det storm och ösregn och det tjöt i ventilationen. Så har det hållit på hela natten och jag har faktiskt sovit rätt dåligt. Nu på morgonen berättade morgon-tv om blockerade vägar p g a kullfallna träd och ledningsstolpar, strömavbrott (lyckligtvis inte här), översvämningar på kusten och på lågt belägna platser i London och andra städer i sydöstra England har inte dagvattenledningarna klarat av att ta hand om allt regnvatten utan gator och vägar har fått stängas av och så är det kaos i morgontrafiken. Men nu lovar man solglimtar och avtagande vind, så jag får väl planera för någon "aktivitet" idag. Men ännu vet jag inte vad. Jag hade räknat med att hälsa på Pierres mamma också, men någon resa till Southampton blir det inte, hon är hemma i Schweiz och hälsar på släkten. Om vädret blir fint så kanske jag gör som jag gjorde förra sommaren, hyr en bil och tar en tur till områden som jag inte känner till så väl. Då ligger Suffolk och Norfolk långt upp på prioriteringslistan och då kan det ju inkludera ett besök (+övernattning) i Saffron Walden.

Och så är jag i London.

Alla mina planer på att ströva omkring i London igår gick om intet - vädret var liksom inte det bästa. Men jag städade (det behövdes!), hann iväg mellan skurarna (nästan) för att handla mat och ett par dagstidningar.  Jag är urdålig på att hålla koll på vad som händer i England när jag inte är här. När jag är i Norge så läser jag tidningarna på nätet och det gör jag när jag är i Ascona också, även om den lokala nyhetsbevakningen inte är särskilt fyllig. Svenska Aftonbladet är också en tidning som jag läser rätt ofta. Men nu är jag här och då får jag väl koncentrera mig på brittisk press.

Jag skall snart åka in till någonstans i centrum, först skall jag köpa ett travelcard på tunnelbanestationen innan jag hoppar på bussen (linje 10) som går in till Oxford Street.  Det är där man bör börja och sen får tillfäligheterna avgöra vart jag tar vägen. Bekväma skor och paraply ser ut att vara nödvändigt idag och det ser ut att komma en del regn under nästa vecka, men sen påstår meterologerna att vi får ett väderomslag. Hoppas att det håller sig några veckor in i september.

Banalt inlägg.

Det skulle bli regn idag, men nu glesnar molnen och en förskrämd solstråle lyser in på bordet. Vädret har varit under all kritik den sista tiden och verkar fortsätta så, regn och temperatur på 10-12 grader åtminstone en vecka till. Många här uppe på Kikut reste hem i helgen och det ser ut att vara betydligt färre turister nere på Geilo.

Men samtidigt, det känns rätt okej att vara här. Jag har läst fyra böcker, gjort något så onyttigt som att brodera klart en julduk (!) som jag köpte i hastigt mod för ett par år sedan. Jo, ni läste rätt. Sen har jag sovit mer än vanligt - d v s 8 timmar, filat mina fötter varje dag och fixat till tånaglarna. Nu borde jag måla dem i någon häftig färg, men det finns inget nagellack här i hytta. väntar nog med att köpa tills jag är i London igen. Det skall bli skönt att känna av storstadspulsen några dagar. Packa? Det har jag redan gjort. Tåget till Bergen går 1015 i morgon, framme 1422. Nja... det kan diskuteras förstås. Bergensbanan är inte världens punktligaste järnväg. Men jag har god tid på mig, planet går från Flesland 1845. Sen dröjer det minst en månad innan jag är tillbaka här igen. Jag räknar inte med att köra ner till Ascona förrän i början av oktober.

En vecka sen sist.

Det mest spännande som hänt sen sist, det är att jag fick ta hand om Bamse, den urgulliga stora newfoundlandshunden tre dagar medan husse och matte åkte och hälsade på någon i Valdres som inte gillar hundar. Vi hade det väldigt trevligt, gick långa promenader när det inte regnade och sen är Bamse en sådan hund som gillar att konversera. Om jag satt i soffan med min bok, så kom han upp till mig, lade tassen i mitt knä och pratade. Jo, han pratar faktiskt. Och så får man svara och då blir han så nöjd...

Nu börjar jag nästan räkna dagarna till nästa kanalfärd. För att göra väntan lite mindre lång, skenbart i alla fall, så åker jag till London på torsdag. Jag satt och sökte lite på måfå på flygbiljetter och upptäckte att jag kunde ta mig från Bergen till Gatwick för mindre än en norsk tusenlapp och tågtiderna till Bergen stämde jättebra. Då har jag två veckor på mig i London och förhoppningsvis hinner jag att ta en tur till både Saffron Walden, Canterbury och Southampton. Rickard får klara sig till Stafford på egen hand (jo, han skall nog klara det) och så kan jag hjälpa David med att göra iordning båten. Han skulle eventuellt komma till England några dagar innan vi skall ge oss av.

Geilo - världens navel?

Igår började jag läsa Keplers "Hypnotisören". Den var så spännande och intressant komponerad att jag läste och läste och läste. Som tur är, så blir jag trött framåt midnatt, men efter frukost idag så fortsatte jag att läsa. Vid elvatiden bestämde jag mig för att göra ett break, d v s spara den spännande upplösningen och åkte ner till Geilo för att handla. Mjölken var slut och utan mjölk inget kaffe.

Plötsligt känner jag en hand på min axel. "Elisabeth, vad i all världen gör du här?" Jag vände mig om och fick se en totalt främmande man. "Jag heter inte Elisabeth... du måste ha tagit fel på person." - "Äh, larva dig inte... himla kul att se dig men vad gör du i Norge?" - "Tyvärr, jag heter definitivt inte Elisabeth och vi har aldrig setts förr." - "Jo men... visst gick du på sjuksköterskutbildningen samtidigt med mig..." - "Jag beklagar, men jag är inte sjuksköterska. Det är väl någon som är förvillande lik mig." Då såg han plötsligt lite generad ut men måste fråga en gång till för att riktigt förvissa sig om att jag inte bluffade. Bad sen lite halvhjärtat om ursäkt och stod länge och tittade efter mig.

Jag fortsatte in på Coop och där står Therese, en tjej som jag läste tillsammans med i Stockholm för rätt så många år sedan. Jag kände igen henne och hon kände igen mig. Som tur var. Tyvärr hade vi inte så många minuter på oss att prata, hon var med i en turistbuss som vad jag kunde förstå kom från Bergen och hade Hemsedal som nästa mål.

Och i torsdags träffade jag på vår granne från Ashlands Road. Kom inte och kalla Geilo för en avkrok!

Och nu har jag läst färdigt Hypnotisören. Den var bra. Nu skall jag börja med Vi de drunknade.

Grå, kylig och regnig måndag.

Den här veckan ser det ut att bli riktigt trist väder - måndag är inget undantag - och jag skall ta itu med ett par nya böcker som har blivit liggande olästa. Hypnotisören, Vi de drunknade och en bok som inte är så ny som heter Storm över Frankrike. Alla är på svenska, jag behöver definitivt läsa mer böcker på svenska. Ibland när jag skriver här så hittar jag inte ord... det är en annan sak när det handlar om ekonomi eller samhällsfrågor som mina uppdrag oftast gör. Men å andra sidan tänker jag lägga av med översättningsjobben, redigeringarna är en helt annan sak. Och så funderar jag fortfarande på om jag skall läsa några kurser på LSE. Men det blir väl med det som med en del andra föresatser jag har haft. Jag är inte hundraprocentigt övertygad och engagerad och så rinner det ut i sanden.

Sån är jag.

Ändrade planer igen...

Rickard hade räknat med att Henrik, hans yngre bror med familj skulle komma hit nästa vecka, men det blir inte av. Ett av barnen har fått ett rotarystipendium, ett år på college i Canada och de behöver de här veckorna för att ordna inför resan. Han hade fått nej på sin ansökan, men stod som första reserv och fick nu i torsdags reda på att han skall åka den 29 augusti.
Och vad händer nu - jo Rickard ringde och talade om att han skall jobba i Oslo två veckor istället med start idag. Men sen får det vara nog, för vi skall ju till England och åka kanalbåt den 2 september. Och vad skall jag hitta på under tiden? Först så tänkte jag åka hem till Ascona några dagar, men det gick inte att hitta några billiga biljetter. Vi får se i morgon. Jag har några alternativa planer, men jag tror att jag får sova på saken först.

Världen ÄR liten

Ja, så var det tomt i hytta igen. Vi kom hem från vår "sydliga" tur  tisdag, det blev inte tid till något besök på Gardnos den här gången och det finns en hel rad sevärdheter som D&P gärna hade velat besöka, men tiden räckte inte till. Pierre fick sitt lystmäte under en tredagarstur i Telemark tillsammans med en norsk geolog medan David och jag åkte Telemarkskanalen tur och retur, inklusive en övernattning på det charmiga hotellet i Dalen och en dags rundtur i kustområdet då vi t o m fick se en lokal art av delfiner som hoppade kring båten. Sen körde vi från Skien till Haukeligrend och Röldal, gjorde ett antal stopp på vägen (fram med luppen!) och efter övernattning på hotell i Röldal körde vi via Odda och längs Sörfjorden upp mot Hardangervidda. Vi gjorde det obligatoriska stoppet vid Vöringfoss och två stopp uppe på vidda så det blev alltså sent innan vi kom hem igen tisdag kväll.

D&P reste med elvatåget till Oslo och när jag ändå var nere i Geilo så passade jag på att handla lite. När jag var på väg till min bil, så passerade jag en engelskregistrerad husbil och en herre som frågade om det fanns någon husbilsreparatör här. Det trodde jag inte att det fanns (har aldrig behövt fundera över ämnet) så jag frågade vad det var för problem med bilen. Men det var inte bilen som var problemet utan att den elektriska pumpen till duschen hade lagt av. Då kom en dam ut ur bilen och jag lade inte så noga märke till henne, nickade bara lite. Och plötsligt säjer hon "Maria Lindberg?" och stirrar på mig.

Jag kunde ju inte säja annat än ja, och blev förstås tillfrågad om jag inte kände igen henne. Det var något svagt bekant över hennes utseende, men jag kunde inte placera henne. Det visade sig då att detta var mrs Nelson som bodde i ett par hus från oss i Manchester. Hur hon kunde känna igen mig efter alla dessa år, det är mig en gåta. Mr Nelson hade gått till sina fäder och det var hennes nya man som hade tilltalat mig. Hade det varit mr Nelson som tilltalat mig, så hade jag troligen känt igen honom omedelbart eftersom han var väldigt lik Edward Heath och mrs Nelson hade lagt rätt många år till sitt utseende men jag kände faktiskt igen hennes röst. Mrs Nelson (nu mrs Carter) var kvarterets vakande öga och skvallertant redan när jag var barn, så jag kände inte någon större lust att konversera mer än nödvändigt... inskränkte mig till att säja att jag fortfarande bodde i Schweiz (det visste hon!) och var på tillfälligt besök hos vänner i Norge och att det var väldigt trevligt att stöta på henne så oväntat, och att jag redan var försenad. Jag lovade att komma på besök om jag kom till Manchester någon gång, de bodde fortfarande kvar på Ashlands Road.

Jag kände mig lite stygg när jag körde iväg, men jag hade faktiskt inte lust att prata med henne därför att jag kände på mig att mötet med mig och vad jag eventuellt kom att säja skulle bli hot news när hon kom hem igen... Nu vet jag inte hur många som kände oss som bor kvar på gatan, men jag misstänker att det finns en del.

Vädret är inte det bästa och det ser inte ut att bli bättre nästa vecka heller. Marlene har mailat och berättat att det har varit kraftig åskaoch regn flera gånger nästan varje dag men nu såg de fram emot bättre väder några dagar. Det skall bli spännande att se om vi kommer att få lika stor tur med vädret nu i september. Enligt David så är september en rätt hygglig vädermånad i England och jag tror faktiskt att jag kan hålla med om det. skolan började och då slutade det regna...

Mellanlandning på Geilo

Vi kom tillbaka från vår "nordliga" rundresa igår. Vi kom så långt att vi körde Atlanterhavsveien och övernattade i en rorbu ute i havsbandet innan vi körde tillbaka samma  dramatiska väg. Pierre har varit i sitt esse, han har inte bara träffat kolleger utan också då och då tvingat mig att stanna bilen på de mest olämpliga platser och rusa iväg till "något berg" som han undersökt med något slags speciallupp och sen har han noterat i en anteckningsbok vad det är han sett. David och jag har sen fått sysselsätta oss själva ibland vilket har gått alldeles utmärkt. De som vill veta mer exakt var vi varit, kan läsa en mycket noggrann redogörelse för detta i Pierres blogg.

Sen undrar jag om det är riskabelt att vara ute och resa tillsammans med Pierre för när vi var i Romsdalen så kom det ett rätt stort stenras intill Trollveggen och tro det eller ej, men det kom ett litet stenras från Ramnefjell också när vi var i Bödal. Däremot håller sig Åkerneset och den stora plattan bortåt Tafjord fortfarande lugna, trots att han varit där.

I morgon kör vi neråt Telemark, det ser ut att bli acceptabelt väder där fr o m i övermorgon. Pierre skall på exkursion till något som heter Norvegica Geopark - intressanta grejor utspridda över ett större område i Telemark - tillsammans med någon geologkollega och David och jag skall åka på Telemarkskanalen upp till Dalen t o r. Pierre vill absolut komma till Gardnos och se platsen för meteoritnedslaget, hoppas att vi hinner med det också innan de åker hem igen den 5 augusti.