Lördag eftermiddag.

Idag har Lotta och Dwight åkt upp till Gävle för att träffa Stig och hans dotter. Stig tillbringade ett halvår hos mormor när han var barn, det var i början av 40-talet. Vi fick oväntat kontakt med honom för en tid sedan och nu senast i somras så kom Stig och dottern på besök och då fick Dwight veta att Stig hade en morbror som bott i Tulsa Oklahoma, där Dwight kommer ifrån. Det blev ytterligare en anknytning då morbrodern skall ha varit gift med en kvinna av tysk härkomst. Dwights morföräldrar var invandrare från Tyskland. Morbrodern skall ha stupat under andra världskriget och det var inte så svårt för en bekant till Dwight som har koll på de här olika registren att hitta en Erik Nelson som stupade på Guam.

Den Erik Nelson som han hittade är högst sannolikt rätt Erik Nilsson. Han var gift med en kvinna som hette Hannelore Laesser och de hade två barn, Gerhard och Mariette, födda 1937 och 1941.

I ett immigrantregister har han hittat en Erik Nilsson där födelseort stämmer och hans födelsedatum verkar rimligt, likaså när han gav sig iväg från Sverige. Ytterligare koll i de svenska  kyrkböckerna, bekräftar att det måste vara rätt Erik Nilsson.

Nästa steg är att försöka hitta hans barn eller efterkommande till dem vilket inte är helt enkelt. Enligt registren över stupade, skulle han alltså ha haft två barn. Dwights bekant gillar utmaningar och han forskar vidare.

Tv-pastorn i Norge fortsätter att skapa rubriker. NRK har verkligen fått till det ”Tv-pastor avslørt: Samlet in 1 milliard til Gud som ikke finnes.” Vad kan man göra åt de värsta avarterna? Får man över huvud taget ifrågasätta och kritisera de här charlatanerna? Man måste nog göra det – annars dras all hederlig kristen verksamhet med i sörjan. Men Gud finns och pengarna har väl hamnat på tv-pastorns bankkonto.

Medan vi är inne på skumrasktemat så får vi väl se vad som händer i USA framöver. Det här blir värre och värre...

Jag stannade alltså i Uppsala, på torsdag reser upp till Hälsingland. Det blir förstås sedvanlig rundtur till kyrkogårdarna på allhelgonahelgen och sedan stannar jag väl några dagar hos Elvy.

Jag har väl inte så mycket att skriva om.

Vi fick tips om att det fanns ett sevärt program från NRK att se på nätet. Det hette Pengepredikanten och handlade om en av dessa herrar som anser sig ha ett gudomligt uppdrag och som använder denna verksamhet för att berika sig själva. Pengepredikanten driver en tv-kanal som heter Vision Norge. Den har ett typiskt framgångsteologiskt och förment karismatiskt budskap. Svammel om att om man ger till Vision Norge så blir man rik eller frisk. Det vore bättre att man förbjöd den sortens tiggeri istället för att ge sig på tiggarna som sitter utanför butikerna . Dwight var ärligt förvånad över att han nått sådan framgång, han trodde att norrmännen var ett folk med sunt förnuft. Att amerikaner går på sådant det tyckte han däremot inte var så konstigt.

Lotts har läst ”Påven som kom ner på jorden” och hon tyckte också att den var bra - men korrekturläsningen lämnade faktiskt en hel del att önska. När jag läste Untying the knots (som också handlar om Francis), så tänkte jag att det finns vissa likheter mellan Vatikanen och 101:an. Lotta har samma åsikt efter att ha läst den här boken. Samma åsikt, med sin kännedom om människor och förhållanden så kunde hon faktiskt dra en hel del paralleller mellan Vatikanen (och kurian) samt 101:an.

Elvy har skypat med Alice och Villy. Nej, de har tydligen inte gift sig ännu. Men – de går på ishockey tillsammans med några av Alices vänner. Villy konstaterade att det var en viss skillnad mellan att gå på bandy hemma och ishockey i Toronto.

Det var väl allt för i kväll.

Mycket tv i helgen.

Då var det måndag igen, efter en innehållsrik weekend.  Vädret i lördags var inte det mest idealiska för uteaktiviteter men vi tog ändå en promenad i Uppsalas äldsta delar för att Lotta och Dwight skulle få lite koll på var sevärdheterna finns. Vi var också inne i domkyrkan, vilket resulterade i att Dwight tyckte att vi skulle gå till högmässan där. Han var så imponerad av kyrkorummet, inte minst av de höga valven. Det låter så gammaldags med högmässa, jag trodde att gudstjänst var mer vanligt. Men är man domkyrka och säte för ärkebiskopen så...

Lördag kväll hade Elvy tänkt att vi skulle ut och äta helsvenskt, men hon var för sent ute för att få bord. Hon försökte på ett par andra ställen som hon tycker är bra, men det var tji. Det hela slutade med att vi hämtade sushi och såg Moraeus på tv. Svenskt så det förslår!

Söndag förmiddag var vi alltså i domkyrkan och det är en fantastisk byggnad. Gudstjänsten, förlåt högmässan var helt okej, även om man verkligen känner sig som åhörare, inte som deltagare när man sitter i den stora katedralen. Nästa söndag skall vi nog gå till kåren, sade Dwight.

Sen såg vi på gudstjänsten från armén i Linköping i tv, den här gången fick den godkänt. Elvy blev förstås extra välsignad av att höra den afghanske killens vittnesbörd och hon blev än mer styrkt i sin uppfattning att man faktiskt kan "missionera" bland de flyktingar som kommit hit, även om det måste ske på ett måttfullt sätt. Hon har mött så mycket av nyfikenhet på kristendomen, allt från att man vill försöka förstå hur den format svenskarna och det svenska samhället, till hur man som muslim kan bli en kristen. Men för att ta det steget – så länge man bor på en förläggning – krävs det mod. Islam har sina ”ordningsmän” där.

På kvällen såg vi på Allt för Sverige. Det är en rolig programidé, jag har också sett den norska versionen vid ett par tillfällen. Men man undrar hur deltagarna tas ut – det måste väl vara så att man gör en hel del research och sedan väljer ut dem som har intressanta förfäder och där det går att visa hus och bilder.

Programmet ”Från Clinton till  Clinton” som gick senare på kvällen, där man hade följt upp amerikanska familjer inför presidentvalen ända sedan 1992, det ansåg  Dwight hade mycket hög kvalitet och gav en god bild av hur amerikaner tänker och hur politiken fungerar för ”vanligt folk”.

Och så blev det i alla fall, trots hot om böter, efteråt mycket tal om det kommande presidentvalet. 

Fredagsmys

Det var så mysigt att komma hem idag. Lotta och Elvy  hade provianterat för helgen, förberett för fredagsmys (nu gäller det för dem att ta till sig alla svenska vanor) och köpt höstblommor.  Jag ser fram emot en riktigt trevlig weekend.

Lotta och Dwight blev uppringda igår av en mäklare som absolut ville att de skulle se på ett hus ute på landet. Det ligger en dryg mil  från hennes pappas barndomshem, kan fungera både som fritidshus och permanentbostad. Ägarna (skilsmässa) ville helst inte att det skulle  läggas ut  på Hemnet. Dwight är den som tycker att de skall flytta till  Sverige för gott, Lotta är lite  mer tveksam. Huset var rymligt, väl underhållet och försett med bergvärme. Det var bara två saker om inte var så bra, stormönstrade tapeter överallt och köksluckorna  var blanka, svarta. Men sådant går att åtgärda. Tomten var stor, det fanns både garage och ett uthus och den var inte så arbetskrävande, det var gräsmatta med några fruktträd. Så nu har de fått något  att tänka på.

Dwight har med sig lite mer information om Stigs släktingar. Nu vill Dwight träffa Stig och hans dotter och berätta. Det är nog högst troligt att det är rätt Erik Nelson/Nilsson.

Nu vankas det fredagsmys och Dobidoo. Undrar vad Dwight säjer om denna smått  bisarra musikunderhållning? Fredagsmyset består av tacos – vad kan vara mer genuint svenskt? Och sedan blir det Skavlan. Hans engelska är verkligen festlig.

Jo, en sak till. Dwight säjer att det blir tio kronor  i böter varje gång någon säjer ”the T-word” – d v s Trump. Så det gäller att passa sig. Elvy retar honom och frågar på svenska ”varför  är du så trumpen”.

Och så har det blivit torsdag.

Nu sitter jag och väntar på att Lotta och Dwight skall komma. De ringde nyss, passerade just Västerås, då är de här om ungefär en timma.

De fick ändra sina planer lite, en mäklare ville absolut visa ett hus nu på eftermiddagen. Sen tänker de stanna här ett par veckor. Dwight vill  träffa företrädare för  både Svenska kyrkan och Livets ord för  att höra  om deras syn på det kapital som en kyrka har att förbruka och förvalta. De skall inte skriva om just  detta  i boken, men han vill  gärna  bredda sina kunskaper om hur man ser på ”pengar”.

Det skall bli roligt att  ha någon att komma hem till  på kvällen. Jag kommer att vara på förlaget till och med den andra november, reser upp till Hälsingland den tredje och stannar  där över allhelgonahelgen – och kanske lite  till.

Nu när jag hört Trumps uttalanden i den sista valdebatten, så finns det två alternativ. Han är riktigt farlig, även om han högst sannolikt  förlorar mot Hillary – eller också är han en levande definition av uttrycket ”tomma tunnor  skramlar mest”. Har  han sådan makt över sina  besvikna väljare att de kan hitta på en massa sattyg? Situationen börjar bli allt mer olustig.

Nu vet vi i  alla fall att försöken att  befria  Mosul är tajmade av irakiska  armén, peshmarga och ett stort antal andra grupper enkom för  att stödja Hillary. Och samtidigt  är hon den som skapade förutsättningarna för IS. Nej, jag får det inte att  gå ihop och jag undrar hur det står  till i hjärnkontoret på  Trump. Det kommer att bli föremål för analyser av all världens  hjärnskrynklare för  lång tid  framåt.

Men Sverige skall inte förhäva sig, det känns som demokrati och anständighet inte existerar  nu när en del av de  boenden som migrationsverket upphandlat skall läggas ner. Jag har fått höra saker som jag faktiskt inte vill återge här, men de asylsökande behandlas  illa.  De som driver boendena är  förstås besvikna för  att avtal upphör, men att låta det gå ut över de boende och behandla dem som rättslösa, det är oförlåtligt. 

Elvy ringde just och  talade om att hon kommer hit i morgon förmiddag och stannar över helgen. Bra, då får hon ta hand om Lotta och Dwight när jag är på förlaget. På tal om det, så har tåget fungerat alla dagar, morgon och kväll – hittills.

Blandad konfekt.

Ny arbetsvecka och nya utmaningar. Nu är jag klar med speakertexterna, jag tror faktiskt att det blev godkänt.

Godkänt kan jag tyvärr inte ge till  söndagens tv-gudstjänst från Frälsningsarmén. Jag hoppas att det blir bättre nästa gång. Jag googlade  på kåren i Uppsala, tänkte gå dit i söndags men deras program på hemsidan tog slut i och med september.  De hänvisade till  FB men man skall  väl  inte behöva  vara med där för att få reda på vad som händer  på en kår? (Nej jag hade inte lust att ta omvägen över kårlokalen för att se om det fanns någon annonsering på utsidan.)

Några som är trötta på att vara amerikaner, det är Jen och Nigel. Det gick så långt att när de var på en restaurang i Locarno i lördags och av en vänlig servitör  fick frågan om de var från USA, så svarade Jen snabbt ”nej  vi är från Kanada”. Det visade sig att han ville bara tala om att en av rätterna på menyn hade fått inspiration från cajun food. De är  så trötta på att diskutera Trump och känner att han  och den vändning  som valkampen tagit ger ett  löjets skimmer över USA kollektivt. Jag förstår dem. Men hur har det blivit så? En del i det hela har väl deras valsystem med elektorer. Det är inte folkets vilja som avgör. Nu är det inte ens säkert att den av de två kombattanterna som får flest röster procentuellt sett, kommer  att bli president. Nåja, det väger över till Hillary  Clintons fördel, så dokusåpan kommer väl att  ta slut – förhoppningsvis – den dag hon blir president.

USA har sedan tidigare (Bush Sr och Jr t ex) haft ett skamfilat rykte. Insatserna som världspolis har ifrågasatts, även om man inte kan förneka att USA också alltsedan första världskriget gjort stora insatser i krig. Vad hade hänt om inte de amerikanska  trupperna varit med om att bekämpa  Nazityskland och Japan? Men å andra sidan, om inte USA hade gett sig sjutton på att förgöra Saddam Hussein, hade situationen i mellanöstern varit en annan då? Förmodligen.

Världen har blivit en alltmer konstig och osäker  plats. Här i Sverige  bränner man flyktingförläggningar, pizzerior, invandrarbutiker och bilar. Sverigedemokraterna gör de märkligaste saker och lyckas krångla  bort kritiken. Kommer man att kunna driva ut IS ur Mosul och vad blir resultatet av det? Ökad terror i Europa? Och har vi sett slutet på flyktingströmmarna? Troligen inte. God, have mercy!

Men så finns  det också saker och ting att glädjas åt. En av grannarna här i huset  har skaffat hund, en bedårande liten golden retriever. Grannen kom för  att tala  om det och i förväg be om ursäkt om det var så valpen skällde. Vad då, be om ursäkt? Valpar får skälla, kissa på mattan och tugga på skor. Allt  blir dem förlåtet.

Elvys nya projekt är att lära sig  många ord på arabiska. Det är ju lysande, hon drillar eleverna i svenska och så får de ge henne något tillbaka.  Nu i veckan hade de haft med sig sjalar och testat olika sätt att arrangera dem på Elvy. Hon var tacksam för  att hon inte behövde använda sjal, ”jag såg tjugo år äldre ut på fem minuter”.

Jag har fått en del kommentarer i mail om det jag skrev om pelargoner. Panteism? Jag vet inte,  men jag tror att vår kunskap om hur allt levande förhåller sig till  varandra, den är i sin linda. Varför skulle inte växter som upplever våld mot  en artfrände reagera? Jag har fortsatt att läsa boken om trädens hemliga  liv. Den är bitvis filosofisk och ibland lite flummig men författaren vet faktiskt vad han talar om.

På torsdag kommer Lotta och Dwight. Det ser jag fram emot, inte minst därför att jag innan dess måste göra mig av med det som mest upptar  mitt dåliga samvete. Städa. Det skall jag göra i morgon kväll.

Igår kväll kom jag hem väldigt sent.

Igår var det after work och sedan bio. Biljetterna betalades av friskvårdsanslaget... Vi såg Bridget Jones’ s baby och det var nog inte helt fel att använda pengar ur friskvårdsanslaget, den var avkopplande och rolig. Elvy kommer inte hit den här helgen heller, en av hennes vänner firar sin 70-årsdag med en fest ikväll. Men jag skall nog klara  mig själv.

Det är riktigt kallt när jag går till tåget på morgonen. Även om det känns  ruggigt, så vaknar jag till ordentligt. Hösten är definitivt här.  Det är mörkt när jag går till tåget och skymning när jag kommer tillbaka till Uppsala. På inrådan av en kollega så har jag köpt en burk D-vitaminer. Enligt de senaste rönen så är det bara D-vitamin vintertid man behöver, om man i övrigt äter en varierad kost. ”Enligt de senaste rönen” – det gäller att passa på, nästa år kanske  det är farligt att äta D-vitamin. Det ligger förstås  något i att man inte alls  får tillräckligt  med D-vitamin via solen vintertid. Därför tänker jag ta en långpromenad i morgon eftermiddag, solen skall titta fram mellan molnen då.

Jag är nästan klar med  undervisningsfilmen (20 minuter) som jag jobbat med den gångna veckan. När jag väl kom på diverse knep för att ta mig förbi de mest besvärliga ställena, speakerrösten kan göra en extra paus eller upprepa ett  kort ord två gånger, man kan utnyttja minspelet för att ändra i texten utan att för den skull förändra innehållet – då var det en riktigt rolig uppgift. Tyvärr är det inget som jag kan jobba med på distans, det krävs speciell  utrustning om det inte skall ta alltför lång tid.

Rickard har hittat en lägenhet i Ascona som passar honom. Den är på 3 rum, har stor balkong i västerläge och  - nu kommer det viktigaste – den ligger nära golfbanan! Det var nog det, inte balkongen i västerläge, som avgjorde. Han får tillträde till  den i mitten av november och sedan är det en del jobb  med att  fräscha upp. Men det är sådant som Rickard gillar att hålla på med.

Det är roligt att ta del av åsikterna om litteraturpriset. Nu plötsligt höjs  han till  skyarna av  en del kulturjournalister, man talar om den uråldriga  traditionen att framföra  stor poesi till musik och jag vet inte allt. Eller var det för  att akademin inte ville framstå som en samling mossiga stofiler som Bob Dylan fick priset? Om man hade bett dem som skriver positivt  om honom att uttala sig för ett par  månader sedan, hur hade de då uttryckt sig? Och så är  den stora frågan: Kommer han?

Bob  Dylan har för övrigt fått stå tillbaka för Therese Johaug, Donald  Trump och clowner i de tidningar som jag kollat  nu på  morgonen.

Nu skall jag iväg och proviantera för helgen. Kanske ta en sväng förbi  bokhandeln också. Inte köpa bara titta. (Fingers crossed.)

------------------------

1615
Elvy har påpekat att jag har skrivit Bill Trump här, nu är det ändrat. Men varför gjorde jag så? Är det för att gubbarna är av samma skrot och korn? Och i så fall, är det väl därför som Michelle Obama har fått stå för kritiken mot snuskhummern Trump? Må vara att Bill Clinton hade en omåttlig  aptit på kvinnor, men nog betedde han sig lite mer civiliserat. Antar jag.

PS: Jag köpte inte någon bok. Jag är ibland en karaktärsfast person men den egenskapen visar sig sällan när jag kliver in i en bokhandel.

Och så har det blivit torsdag.

Det har varit mycket att göra sedan jag skrev här senast.

Jag har fortsatt med att översätta speakertexterna. Vill man göra det bra så är det precisionsarbete, munrörelser och text skall stämma så mycket som möjligt. Jag blev riktigt glad  när det dök upp en skäggprydd man på filmen, då var det inte lika svårt att få till det.  Men han försvann efter ett par minuter. Kan jag ro det projektet i hamn, så blir jag stolt över min prestation. Det kan man väl  få vara?

Dwight och Lotta kommer hit till Uppsala nästa vecka. De skall först se på hus  i den trakt i Västergötland där Lottas pappa växte upp. Det är inte aktuellt med husköp ännu, men de vill rekognoscera lite. Skall de bo kvar i  Schweiz och köpa ett sommarhus i Sverige eller skall de satsa på att bo här året runt? 

Migrationsverket skall stänga flera av anläggningarna i Hälsingland och nu tror två av deltagarna i svenskkursen att de kan få ge sig iväg med kort  varsel. De som har barn i skolan har  fått löfte om att stanna terminen ut,  men Elvy tror inte att det är något att lita på. Elvy och Torsten har läst migrationsverkets plan för avveckling av överkapacitet och det som står där är säkert nödvändigt, men de stackarna  som bor på de mindre bra förläggningarna är helt i händerna  på dem som driver dessa.  Men Elvy och Torsten kommer att fortsätta med kursen enligt  planerna. Något nyttigt för framtiden skall säkert deltagarna få med sig.

Rickard är hemma  hos  mig nu och har sett på flera lägenheter i Ascona och Locarno. De riktigt mysiga lägenheterna inne i centrum har ett stort fel, det finns  inga parkeringsplatser, vill  han ha det får han söka sig lite längre ut. Det känns lite konstigt, Lisa och Robbie har flyttat till England, Rickard är på väg att flytta till  Ticino och Lotta och Dwight kanske kommer att flytta  till  Sverige. Sen har  vi ingen kvar som bor  i Seeland. Men sånt  är livet.

Vår husförsamling i Ascona-Locarno är i alla fall stabil och det sker en viss  tillväxt. Det gläder jag mig åt och tackar Gud för. Nu på söndag skall de sjunga  i kyrkan i Lugano, då är det skördehögtid och marknad efteråt. Jag gissar att de kommer att sjunga  ”Bringing in the sheaves”

Jag har sett söndagens armégudstjänst på SvT Play. En bra mix mellan gammalt och nytt och man släppte fram både unga och äldre. Men – finns  det inga regler kring klädseln längre? Det var en blandning av korrekt uniform och individuella uppfinningar. Jo, visst är det bra att man genom att ha den lilla skölden visar sin tillhörighet, men det blev lite väl  ”brokigt”. Detta sagt av en som fostrades i England, på vår kår var det noga med både kjollängden, hur tjocka/tunna svarta strumpor man skulle ha och hur skorna skulle se ut. Var det sommar så var det vit  blus som gällde och övriga året uniformsjacka – alla  skulle vara lika klädda. Det kanske inte  känns så modernt, men nog tyckte jag att vi var prydliga och jag bar min uniform med stolthet.

Och så var det litteraturpriset. Vi var samlade i fikarummet och det blev ett kollektivt ”VA” när pristagarens namn kungjordes. Det har varit mycket snack om Bob Dylan under eftermiddagen, sådana skrällnyheter påverkar förstås alla som jobbar med böcker och texter, även om man som vi gör, jobbar med facklitteratur. Jag hade tippat kenyanen Thiong´o. Nej, jag har inte läst något av honom, det var mer en känsla av att nu är det dags att belöna någon afrikansk författare.

Vad jag tycker om valet av Dylan? Sådär, men jag gillar att han lovade att ta över arvet efter Woody Guthrie. När en sådan mossig institution som Svenska Akademien gör något som helt faller utanför mönstret, så är det uppfriskande. The times they are a-changin... Är  det så att medelåldern på ledamöterna sjunkit? Nej förresten, Dylan är ju sjuttiofem... The answer my friend is blowin´ in the wind...

Måndag kväll i Uppsala

Nu är det arbetsvecka igen. Jag var faktiskt riktigt trött fredags kväll, såg på Världens Barngalan med ett öga, sov länge i lördags men hann i alla fall  till bokhandeln. Jag köpte Påven som kom ner på jorden och  Trädens hemliga liv. Jag har läst lite i båda, de är fantastiska på var sitt  sätt.

Jag blev inte alls förvånad över att träden kan kommunicera med varandra, det tror jag att allt levande kan göra  på ett eller annat sätt. Mormor hade förstås många stora pelargoner. När det var dags att ta fram dem från vintervilan för att beskära och plantera om dem, så tog hon fram dem en och en, gjorde det som skulle göras och placerade sedan ut dem på olika ställen i huset där de fick stå skilda från varandra tills  de började växa igen. Det hade hon lärt sig som barn. Man var naturligtvis tvungen att beskära dem, men de påverkade varandra negativt om man gjorde det samtidigt och sedan ställde dem tillsammans. Det var mycket kärlek och omsorg kring de här pelargonerna. 

En av pelargonerna kom ursprungligen från tant Ellens föräldrahem – alltså bör sticklingen ha blivit planterad i slutet av 1800-talet. Den hade vita enkla  blommor  med små röda prickar på de övre kronbladen. Mormor  tog sticklingar av den och moderplantan fick omsorger värdiga en drottning. Stammen var grov och knotig, täckt av ett brunt ”skal”, den såg nästan ut som en bonsai. Det var med sorg som jag skildes från den efter att mormor hade dött. Den av mormors vänner  som fick den, gick bort för ett par år sedan men pelargonen lever vidare hos en av hennes döttrar. Nu får den sparsamt med utväxter på den grova stammen och det kommer i bästa fall ett par små blomställningar.  En dam som kan detta med pelargoner, säjer att det är garanterat Sveriges äldsta pelargon.  Elvy har två ”barnbarn” till  den.

Idag har jag börjat på ett nytt och spännande projekt, att översätta och skriva svenska speakertexter till en undervisningsfilm. Det är inte enbart texten som skall vara korrekt, man måste ta hänsyn till munrörelserna också, särskilt om det är en person som är i närbild. Det finns en hel del teknik också som man måste hantera, idag har jag fått hjälp med det. 

Jag missade tv-gudstjänsten igår. Får ta skadan igen nu i kväll. Men först skall  jag läsa på om ekonomipriset. 

Nu blir det tv-gala!

Nu var den första veckan avklarad, utan några incidenter. Det är stimulerande med trevliga arbetskamrater och det har blivit många trevliga fikastunder och luncher. Mellan dem så hoppas jag att jag har gjort lite nytta. I onsdags kväll var några av oss ute och åt sushi på en restaurang på Drottninggatan. Sushi är inte min favoritmat, men det var fräscht och gott, helt annorlunda jämfört med de sushi jag ätit hemma.

Torsdag kväll fick jag tillfälle att skypa med Alice och Villy. De hade varit och hälsat på Alices systerson, som driver gården i New Brunswick där hon växte upp och sedan hade de varit i Halifax och träffat hennes äldre syster. Villy sade att han inte hade reflekterat över avstånden i Kanada. Till gården, som ligger ungefär mitt i New Brunswick, hade de tagit inrikesflyget och det tog drygt två timmar. Flygresan till Halifax hade ”bara” tagit en timma. Villy tycker att det är intressant att få en inblick i hur livet är i Kanada. Nu väntar de bara på något slags besked om hur lång tid det kan ta för Alice att få uppehållstillstånd i Sverige. Senaste noteringen var 12-15 månader innan hennes ansökan ens behandlas och hon kallas till intervju på ambassaden i Ottawa. Till dess att det är klart så räknar de med att föra en nomadiserande tillvaro, om jag förstod rätt så får Alice vistas i Sverige 90 dagar under en 180 dagarsperiod, sedan måste hon resa ut ur Sverige. Villy däremot han får vistas i Kanada i sex månader. Det verkar krångligt, men de verkar ta det med ro och Villy menar att det är bra om han lär sig hur saker och ting fungerar i Kanada. Jag kunde inte låta bli att fråga når de hade tänkt gifta sig och fick ett mycket diffust svar. Elvy tror att de kommer att gifta sig i Kanada och komma hit som ”äkta makar” och försöka snuva sina vänner på svensexa och möhippa. När Märtha och Martin gifte sig för 5-6 år sedan, de hade då båda passerat 70 med marginal, så var det både svensexa och möhippa och det skall inte ha varit några stillsamma tillställningar.

Mia har berättat om ett par som stack iväg till ambassaden i Köpenhamn och gifte sig, detta var i slutet av 70-talet. När de hade varit gifta i tjugofem år, så slog vännerna till och överraskade med gemensam svensexa och möhippa. Och det gjorde de med besked. Hela den lilla staden hade något att tala om sedan.

Elvy hade planerat att komma hit fredag-måndag men hon har känt sig lite krasslig, första säsongsförkylningen, så hon stannade hemma för att kurera sig. Deras svenskkurs har fungerat bra, ingen frånvaro och deltagarna vill verkligen lära sig svenska. Och som extra bonus, sade Elvy, så får hon lära sig lite arabiska.

Jag skall ta det lugnt i helgen, se på TV, kanske köpa ett par nyutkomna böcker. Det skall ha kommit en bok ”Påven som kom ner på jorden” skriven av en svensk journalist.

I kväll är det insamlingsgala för Världens Barn på  tv. Den får man väl inte missa?