Släkthistoria och en hel del annat.

Det blev, helt oväntat en fullspäckad weekend. Fredag kväll kom vår släkting Mats på besök och han hade med sig två fotoalbum som han helt överraskande hade hittat i en kartong med diverse julprydnader (!) som tillhört hans föräldrar. Det var fotografier från hans farmors – och min morfars – uppväxt och ett album med bilder när deras föräldrar hade haft olika tillställningar hemma hos sig. Eftersom morfars mor fanns med på bilderna så är de från åren innan 1938, då hon avled. Tre uppslag längst bak i albumet är tomma och man får väl anta att sällskapslivet avtog efter hennes bortgång och sedan kom ju också kriget.

Mats är intresserad av släktens historia och Elvy kan bidra med vad hennes far berättade om sin uppväxt och ungdom och hur han bröt med familjen när han inte orkade med deras mobbning efter att han blivit medlem i pingstförsamlingen. Vi skall försöka att samla den information vi har om de fyra syskonen, Wilhelm, Magda, morfar Ernst och Renate, farmor till Mats.

Wilhelm vet vi en del om, han fick utbilda sig till ingenjör och började arbeta hos LM Ericsson, gifte sig med en dam som skall va varit ur överklassen och de skildes efter ett par år. Wilhelm reste då till USA och började jobba hos Graham Bell, samma bransch alltså. Han kom inte hem till sin mors begravning 1938, men däremot till sin fars, 1951. Kommunikationerna hade väl blivit bättre under de åren. Han körde  ihjäl sig ett par månader senare, var på väg från en krogkväll i sin cabriolet och körde av vägen. Han hade inga barn, men när man i samband med bouppteckningen ändå behövde få koll på om han hade några barn i USA, så förstod man att Wilhelm nog haft mer intresse av män än av kvinnor.

Magda var folkskollärare och lär ha varit en sträng sådan. Hon levde ogift och hade kyrkliga intressen. Det som vi har hört, är att hon vid de tillfällen som Renate, Mats farmor träffade henne så var hon otrevlig och dominant och var snabb att kritisera andra. Dessutom ansåg hon att eftersom Wilhelm, när han reste tillbaka till USA efter begravningen, hade gett henne fullmakt att företräda honom vid bouppteckningen så borde hans andel av arvet tillfalla henne. Det hade hon naturligtvis inget för och efter en ganska stormig förrättning av bouppteckningen hade hon inte någon kontakt med Renate och högst sannolikt inte heller med min morfar. Det är en trist historia men inte desto mindre värd att försöka reda ut lite mer om och dokumentera.

Lördag förmiddag ringde Cilla. Hon och Håkan hade åkt iväg med husbilen fredag eftermiddag och hade hamnat i Rättvik. Sen kom de på att det inte var så långt till oss och så blev de kvar här tills söndag eftermiddag. Elvy har inte träffat dem tidigare, så det var roligt att de kunde göra varandras bekantskap. Fille fick också göra en ny bekantskap, Peggy. Hon är i likhet med Fille en blandrashund som har cockerspaniel i sina gener. Fille uppträdde som den verklige gentlemannen och de hade riktigt roligt tillsammans.

Lördag kväll bjöd vi hit Anne, Marita och Johnny. Anne och Johny är pensionerade lärare så vi tänkte att de hade något gemensamt med Håkan – som förstås fortfarande är mitt uppe i karriären. Cilla och Marita delar intresse för odling, även om Cilla har en fin blomsterträdgård och Marita odlar grönsaker. Igår var vi i kyrkan innan det blev middag och hemresa för Cilla och Håkan.

Håkan var intresserad av mina erfarenheter från skolan och tyckte att jag hade haft tur som fått börja med en knapp halvtid i engelska, så jag smidigt kunde komma in i hur det svenska skolsystemet fungerar. Men jag inser ju också att det blir något helt annat att vikariera på gymnasiet och dessutom i andra ämnen.

Idag var det begravningsgudstjänst för Lill-Babs i Järvsö kyrka. Det var inte en statsbegravning men näst intill. Jag är ju inte uppväxt med henne så som de flesta svenskar i min ålder är, men förstår att hon var en stor artist. Vi hade Klas-Göran på en singelskiva och den lärde jag mig snabbt och mina kompisar i Manchester fattade inte ett dugg när jag sjöng den. Jag minns ett tillfälle när jag var hos mormor på sommarlovet och Lill-Babs hade sjungit vid en lokal festlighet och någon av de griniga tanterna i församlingen ondgjorde sig över att ”den ogudaktiga hoppan” hade fått framträda. Då bet mormor ifrån och talade om att hon hade glatt så många, inklusive henne. När jag nu sett minnesprogrammen så förstår jag bättre hennes storhet som artist och som medmänniska. Dessutom har hon satt Hälsingland och Järvsö på kartan, i en bransch där så mycket är koncentrerat till Stockholm

Vädret? Fortfarande högsommarvärme och inget regn i sikte. Men mot slutet av veckan kommer det att bli lite svalare, men fortfarande varmt för att vara i maj.

GDPR och High Council 2018

Elvy hade hört på nyheterna att även personer som omnämns t ex i en blogg omfattas av GDPR – General Data Protection Regulation. Vi kollade vad som gällde och kom fram till att så som jag omnämner människor i bloggen, utan efternamn eller bostadsort, så behöver jag inte bry mig. När det gäller de svenskar som jag skriver om så är de faktiskt rätt anonyma – även om det är människor av kött och blod som figurerar i de sammanhang som jag skriver om. Mina vänner i Schweiz är också anonyma, även om det i vissa fall går att koppla samman ett ortsnamn med en person. Och framför allt, de jag nämner känner till att jag skriver om dem och om vad de gör i bloggen och de har inget att invända mot det. Elvy och jag får väl bjuda på att vi blir lite mer exponerade. Så nu är den saken avklarad.

Världen blir allt mer digitaliserad, på gott och ont även om jag ibland känner att det är mest på ont. Man klagar över ensamhet men vad skapar digitaliseringen? Det uppstår allt färre tillfällen för människor att mötas. När jag var hos mormor så erbjöd jag mig ibland att uträtta postärenden för henne. Det fick jag göra, men jag förstod också att i hennes vardag – trots att hon hade många vänner - så var kontakten med damen i postluckan något positivt. Mannen på banken var också en viktig kontakt, han hette Nisse och tyckte inte att det var något konstigt att mormor skrev en uttagsblankett och tog ut tusen kronor kontant i stället för att ta ut pengar i bankomaten. Mormor var inte främmande för den nya tekniken, men först blev hon av med sitt bankomatkort då det blev ett strömavbrott just som hon stoppat i det. Hon fick ett nytt kort en vecka senare och det var något fel på kortet, så det svalde automaten så fort hon stoppat i det. Jag skulle också bli misstänksam om något sådant hände mig. Mormors tilltro till bankomater återupprättades så småningom men hon påstod att både pulsen och blodtrycket steg när hon skulle ta ut pengar där.

Hur man kan tycka att det är bra att handla kläder i internetbutiker, det övergår mitt förstånd. Nu är jag ju lite speciell i vissa avseenden, jag är lång och smal, ganska bredaxlad och ser man till proportionerna i övrigt, så har jag inte så mycket midja att skryta med. Inger, som är en klassisk storlek 40 med lagom kroppslängd, hon köper praktiskt taget alla sina kläder på nätet. Allt passar och samtidigt så bidrar Inger och hennes gelikar till att de lokala klädaffärerna blir allt färre. Till slut får vi väl köra ner till Gävle för att köpa kläder i butik.

Marlene berättade att det fanns en fysisk butik i Lyon (tror jag att det var) som hade ett plagg av varje slag och storlek. Man provade och beställde och sedan kunde man hämta sina kläder i butiken eller få dem hemskickade 10 dagar senare. Butiken hade sitt lager i Tjeckien...

Generalsvalet pågår för fullt, bör väl bli klart i morgon eller övermorgon. Det känns konstigt att de numera håller till på ett flott hotell på Heathrow istället för på Sunbury Court, en plats med anor. Men det är förstås så att betydligt flera deltar i valet, armén växer till nya länder och så får ”fruarna” vara med nu för tiden. Jag har varit en weekend på Sunbury Court en gång, det var när jag hade avslutat kårkadettprogrammet. Vi var några som förmodligen betraktades som påläggskalvar och skulle uppmärksammas lite extra.

Jag läste John Larssons bok ”1929 – a crisis that shaped the Salvation Army´s future” med stort intresse. Den berättar om de dramatiska händelserna på Sunbury Court när Bramwell Booth avsattes som general på grund av allt  mer vacklande hälsa och hans efterträdare skulle väljas. Medlemmarna av familjen Booth motsatte sig att han fick lämna sitt uppdrag och dessutom menade man att det var självklart att armén skulle ledas av en Booth även i fortsättningen. Så blev det inte, Edward Higgins blev vald till general. John Larsson skildrar allt med respekt men bitvis är boken mycket underhållande.

Nu skall jag ta med Fille på en promenad, det är +20. Lätta moln och lite mer vind än de senaste dagarna. Det fläktar skönt. I kväll blir det korvgrillning hemma hos Vanja och Kjell. Det ser Fille fram emot.

Björnfrossa

Min mormors farfar kom från Los, en plats i norra Hälsingland som i dagarna blivit aktuell därför att orädda björnar kommit in i bebyggelsen, Björnar skall man ha respekt för, de är inga gosedjur. Björnarna söker sig dit det finns mat, de har ett gott luktsinne och kan nosa sig till om det finns en soptunna inne i ett uthus. Man kan inte ha soptunnor stående hur som helst i björnrika områden. Länsstyrelsen gav lov till skyddsjakt, en björn är skjuten, men jag tror faktiskt inte att det hjälper. Det är flera björnar som lufsar omkring där.

I Kanada har man samma problem, det finns olika mer eller mindre effektiva lösningar. Men det mesta fungerade bara en tid, sedan lärde sig björnarna hur man ändå kom åt soporna.

Egentligen gillar jag björnar, de är uppfinningsrika och energiska - och hungriga. Och björnungar är väldigt söta.

Sommarvädret håller i sig och nu ser det ut som om det äntligen skulle bli stabilt väder i Ascona. Maj och Benny verkar ha funnit sig väl till rätta trots att det regnat varannan dag. Nu skall de ta tåget till Rom, Milano har de redan avverkat och kanske blir det också en tur till Lausanne och Genève. Det är kul att de tar för sig, nu när de skall stanna så länge i Ascona. De väntas hem igen den 12 juni, den 15 får de nycklarna till huset.

Och nu är det sängdags. Jag börjar tidigt imorgon men det är svårt att komma till ro när det är så fint väder och ganska ljust ute.  

Det fina vädret häller i sig.

Håkan mailade och frågade, med anledning av det jag skrev i fredags, om jag bestämt mig för att flytta till Sverige. Nej, det har jag inte men jag kommer högst sannolikt att tillbringa tiden fram till skolavslutningen 2019 här. Sen får vi se hur det blir. Huset i Ascona har jag kvar, reser väl dit ner på loven.

Det är inget lätt beslut, men skall jag göra något annat, så är det dags för en kursändring nu. Jag har kvar mitt uppehållstillstånd i Schweiz, så det är inte omöjligt att jag flyttar tillbaka dit. Vi får se.

Vi har bestämt att köra bort till Geilo och hämta bondeskåpet m m efter skolavslutningen. Det är 60 mil och inga motorvägar precis, men vi klarar det på en dag om vi turas om att köra. Gissningsvis tar det tio timmar. Pappa köpte skåpet på en auktion, betalade sjuhundra kronor för det och innan han lämnade in det för en försiktig renovering, så hade han kontakt med någon museimänniska, dels för att se till att renoveringen inte förstörde skåpet, men också för att få reda på ungefärlig ålder. Skåpet bedömdes vara från mitten av 1800-talet men virket inne i skåpet och på baksidan var utbytt betydligt senare, därför var det inte en antikvitet av speciellt intresse, trots de fina målningarna på utsidan. Nu har jag kollat upp hur det förhåller sig och så som det står i museets utlåtande, är det ok att föra ut det från Norge. Den svenska tullen har inget att säja i ärendet. Smuggling av antikviteter är inget som jag vill ägna mig åt...

Idag har Elvy köpt tre bänkar och en del växter att ha inne i uterummet. Det blev gurka, aubergine, mera tomater, en bägarranka och ett gäng pelargoner. Det ser riktigt fint ut och växer de till sig så blir det ännu finare.

Kanalfararna kom fram till Birmingham igår, de lämnar båten i en marina där och flyger hem i morgon. Det har varit en del gråa och kyliga dagar, men inte så mycket regn. De verkar vara nöjda med sin resa. Resan i sig är en attraktion och man färdas i ett mycket speciellt landskap, så jag vet av egen erfarenhet att bara det inte regnar så har man oavsett vädret, god underhållning.

Nu blir det eftermiddagsfika och sedan promenad med Fille. Han verkar ha funnit sig väl tillrätta hos oss och vi trivs med honom. Han är en klok hund, vet precis vad vi skall göra och anpassar sig efter det. Dessutom har han en liten dam som kommer och hälsar på ibland, en svensk-dansk gårdshund. Jag är väldigt nyfiken på hur han kommer att bete sig när Maj och Benny kommer hem igen. När jag kommer från skolan så hälsar han på mig som om jag är någon som han längtat efter i hela sitt liv. Hur blir det då när hans högt älskade matte kommer hem igen efter en dryg månads bortovaro?

Och så till slut var det VM i ishockey

Ett sådant underbart pingstväder – och så synd att man tog bort annandag pingst som helgdag till förmån för nationaldagen den 6 juni. Jag har förstått av mina kolleger att de överlag tycker att det var ett korkat beslut. Några känner sig, på grund av föreningsengagemang e d, tvungna att delta i någon aktivitet på nationaldagen, men de flesta ser det bara som en ledig dag. Någon vägrar t o m att flagga just den dagen.

Flaggning är inget problem här hos oss. Vi har ingen flaggstång. Mormor och morfar hade flaggstång och var noga med att flagga på allmänna flaggdagar och egna bemärkelsedagar och att följa reglerna om vid vilka tidpunkter på dagen som flaggan skulle hissas och halas. Men det var då det.

Idag är det en stor bemärkelsedag, kristenhetens födelsedag. I morgon är det en lika stor bemärkelsedag, dagen för Petrus andefyllda tal och alla hedningar som blev frälsta. Men i en sekulariserad värld är det inte någon betydelsefull händelse. Den kunde man offra till förmån för att införa nationaldagen – trots att både LO och TCO ville behålla annandag pingst som helgdag.

 
I Italien är inte annandag pingst helgdag, men det är den i Schweiz, med undantag för kantonen Valais. Varför? Det vet jag inte. För övrigt är det en riktig röra med helgdagarna i Schweiz, det finns vissa helgdagar som är för hela nationen, men annars har kantonerna fått bestämma själva.

Igår hade vi en liten invigningsmiddag i uterummet, Alice, Villy, BG, Irene samt Elvy och jag. Fille var förstås med också. Det här uterummet kommer att bli en lyckad investering och bäst av allt, det dominerar inte bilden trots sin storlek, mycket tack vare den gröna stommen och kanske också att möblerna är naturfärgade. Kommer det in lite växter så blir det nog ännu bättre.

Idag var det först stillsam gudstjänst i kyrkan och... jag vet att jag är besvärlig men när man talar om pingstundret, så gör man det som om det var en unik händelse att Anden föll. Det tillhör kyrkohistorien och kan inte ske idag. Varför?

Då var det betydligt mer fart och liv på vårt stugmöte i Inger och Görans trädgård. Temat var gamla sånger och vi höll på i två timmar och sedan blev det kaffe och på allmän begäran fortsatte vi med ett halvdussin önskesånger. Sen var jag rätt slut i halsen och nu har jag fått smörja in Elvys axlar med Voltaren. Även om hon sitter och spelar för det mesta, så sliter det på armar och axlar. BG och Sven-Erik har väl byggt upp bättre muskler genom att de haft mer av kroppsarbete. Villy spelar ju fiol och det lär inte vara så bra för nacken, men han klagar inte.

Jag är så imponerad av Elvy. Morfar hade ett knappdragspel och Elvy lärde sig spela på det. Sedan hon började läsa i Uppsala hade hon inte tagit i ett dragspel tills för tre år sedan. Nu spelar hon riktigt bra, även om hon inte vågar sig på det där riktiga finliret som BG och de andra – som spelat hela livet – gärna smyckar ut melodierna med. Elvy har gett mig sitt första dragspel, som hon köpte begagnat. Efter ett år så hade hon ”växt ur” det och skaffade ett i full size och jag fick det lilla röda Hagström Skandia. Det står hemma hos mig nu och det händer att jag och Nigel spelar lite tillsammans, han har blivit jätteduktig på ett par år. Men han har stort tålamod med mig och vi spelar bara enkla melodier. Jen har inte riktigt samma tålamod med Nigels övande. Hon tycker att de skall inreda ett ljudisolerat rum i källarvåningen där han kan sitta och öva.

Ja, så var det giganternas kamp i ishockeyrinken. Vem hade kunnat tro att Sverige och Schweiz skulle mötas i VM-final? Egentligen brydde jag mig inte om vem som blev världsmästare, så intresserad är jag inte. Men nu blev det  Sverige och det var väl välförtjänt?

Fredagsmys i uterummet,

Igår kväll var det ett tv-program från Norge, det handlade om en kvinna som körde med draghundar på vintern och som drev en fjällstuga uppe på Hardangervidda sommartid.

När jag fick se bilderna därifrån så längtade jag upp till Geilo och den fria naturen som finns däromkring. De fiskade öring och rökte den, red omkring med Hardangerjökulen i bakgrunden, jag såg andra vyer som jag kände väl igen. Det var så många minnen som plötsligt gjorde sig påminda. Jag är en sådan person som ofta längtar någon annanstans. Nu längtade jag till Geilo, när jag är hemma i Ascona längtar jag hit till Hälsingland, nu när mina vänner är på kanalfärd i England så längtar jag dit och förresten, när det är busväder här så längtar jag till soliga Ascona - som inte är så soligt just nu. Ibland känner jag att det vore underbart att få trängas med massor av människor på Oxford Street, att få ta en tur in i de välfyllda butikerna – men den känslan brukar inte hålla i sig så länge. Jag är ingen storstadsmänniska.

Jenny ringde igår kväll, hon hade fått vara med om en otäck upplevelse på eftermiddagen. Hon var på väg från Örebro till sin syster i Uddevalla och kom precis när en husbil och en personbil kolliderade, husbilen välte och personbilen började brinna. Andra bilister hade redan sprungit fram till fordonen så hon satt kvar i bilen och fick sitta där länge innan trafiken leddes om. ”Gissa om jag körde försiktigt de sista milen till Uddevalla!” Sedan hade    hon fått höra att tre personer hade dödats i olyckan och två var svårt skadade.

Jag kör drygt 40 km varje dag och får se en hel del idiotiskt beteende i trafiken. Livsfarliga omkörningar, vänstersvängar utan att använda blinkers och vem förutom jag och några betydligt äldre personer håller hastighetsgränsen? En kvinna i en äldre kombimodell av Volvo hade bilen full av ungar, både i baksätet och bagageutrymmet och hon susade förbi i god fart. Barnen i bagageutrymmet vinkade så käckt åt mig. Hon skulle säkert inte så långt... eller?

I Ticino är trafikkulturen inte den bästa, man kör fort, chansar och tutar gärna. Trafiken är tät och de som kommer från andra delar av Schweiz suckar och säjer att trafiken är värre än i Rom, vilket är en grov överdrift. Men när alla har samma beteende, så är man på helspänn och är beredd att agera blixtsnabbt och det är faktiskt färre småkrockar än vad man skulle kunna tro. Det som händer här, att det är mycket, mycket glesare trafik men att de som bär sig idiotiskt och farligt åt, de är så hänsynslösa. De tror att man kan bete sig hur som helst och bryter en trafikrytm som egentligen skulle vara rätt olycksfri, om man nu undantar viltolyckor. I Ticino har vi inga älgar.

Idag får vi gå på de nylagda golvplattorna i uterummet. Elvy har köpt möbler dit, ett bord i teak med metallstativ och 6 matchande stolar. Det är rätt nätt i utförandet så det tar mindre plats än man kan tro. Sedan finns det en tvåsitssoffa, två fåtöljer och ett litet runt bord i rotting, lite modernare design än man är van vid och väldigt sköna att sitta i. Det som saknas nu är ett par bänkar att ställa växter på. Jag skrev någon gång att uterummet var på 20m2, men det är fel, det är 24,8 m2, så det är gott om plats därinne.

I morgon blir det invigningsfest i det lite mindre formatet, vi blir sex till bordet. Men vi har redan tagit uterummet i bruk, jag fick eftermiddagsfika när jag kom från skolan och när jag varit ute på en promenad med Fille äter vi kvällsmat därinne. En sak fattas, det är myggardinen för det stora öppningspartiet, den kommer vecka 23. Vi får hoppas att myggen håller sig lugna till dess. Däremot har de öppningsbara takpartierna myggnäten monterade. Det påstås att vi får en riktigt bedrövlig myggsommar i år då det är så blött i markerna fortfarande men varmt om dagarna. Det påstås också att det kommer att bli en rekordvarm sommar. Nästa vecka kommer det säkert någon ny prognos – seriösa meteorologer säjer att man kan förutse vädret någorlunda säkert 10 dagar och komma med en kvalificerad gissning för max 20 dagar.

Nu är det fjorton undervisningsdagar kvar innan skolavslutningen. Sedan har jag också tio veckors sommarlov, eller hur? Jag försöker redan nu få lite struktur på ledigheten, måste till Geilo och hämta bondeskåpet och en del andra tillhörigheter, måste hem till Ascona och se till huset och hämta min bil, måste åka och hälsa på Lotta och Dwight och måste se till att jag får lediga dagar så att jag hinner läsa några av de böcker som jag samlat på mig.

 Jag har bestämt mig för att sätta punkt för mitt arbete på förlaget, jag har sysslat med detta extrema ensamarbete i snart tjugo år och jag har verkligen insett att det här med att ha kolleger, det är något positivt.

Sedan vet jag ju att det är högst osannolikt att det dyker upp något vikariat under de första månaderna av höstterminen, men jag vill ändå vara beredd att hoppa in med kort varsel om mina tjänster behövs och jag går gärna med som ”praktikant” för att komma in i det tänk som präglar den svenska skolan. Det är stor skillnad mellan mina minnen från skolan i Manchester och hur det fungerar här idag. På gott och ont.

Svalt = skönt.

Betydligt svalare +14 och riktigt behagligt ute. Det tycker både Fille och jag. Vi har varit ute på en timslång promenad. Vi såg något märkligt i en slänt, blommande smultron. Minst tre veckor tidigare än normalt.

Idag är det 17 mai och Elvy har hört att då äter man bløtkake i Norge så hon hade bakat en tårta och fyllt den med en blandning av vaniljkräm, vispgrädde och skogsbär (frysta förstås) och dekorerat den med blåbär och hallon – alltså i de norska färgerna. Alice och Villy var inviterade, Alice har ju norska förfäder på fädernet. Fille fick en bit och så fick han slicka tårtfatet, är det fest så är det!

I onsdags lyckades den yngste norrmannen någonsin, 23 år att ta sig upp till toppen av Mount Everest. Det är kanske värt att fira men det är väl ännu större anledning att fira att han kom ner helskinnad.

Igår skrev jag om tågstrulet och idag är det nya incidenter. Så där riktigt eländigt som nu, har det inte varit under de perioder som jag pendlat Uppsala-Stockholm tur och retur. Men det kan inte hjälpas, jag var lite orolig varenda dag. Skulle jag komma till förlaget i tid... skulle jag komma hem på kvällen i anständig tid...

Nej tack och lov att jag har en bil att köra till skolan i så att ansvaret vilar på mig. Förresten så tror jag inte att det hade varit möjligt att ta bussen, då hade nog hela dagen gått åt även om jag bara hade ett par lektioner. Jag gillar min lilla Toyota Yaris, men det tog ett tag innan jag hade vant mig vid att köra en så liten bil.

Spårlöst land.

Ytterligare en sommarvarm dag, regnet som var utlovat ser ut att gå oss förbi och det kan förstås vara lika bra. Torsdag och fredag kommer med lägre temperaturer, men sedan blir det varmare igen, men inte så hett som nu.

Uterummet är klart, men vi får inte gå på golvet förrän på fredag, då kommer också elektrikern hit och kopplar in golvvärmen. Synnerligen behövlig just nu....

Vi hörde på TV att Nordeuropa har det fina vädret och att busvädret har parkerat nere vid Medelhavet. Det är förstås lite synd om Maj och Benny, men de verkar vara vid gott mod och förutom att bli väl omhändertagna av mina vänner, så pluggar de italienska. De har hittat en kurs på nätet och har kommit så långt att de kan handla på marknaden och beställa på restaurang. Ambitiöst!!! Jag borde skämmas, det tog mig ett år innan jag kom så långt.

Det finns en sak som förundrar mig – hur kan ett så pass civiliserat land som Sverige ha ett så undermåligt järnvägsnät? Man planerar för en gigantisk satsning med höghastighetståg, men har inte råd att underhålla det befintliga järnvägsnätet. Igår var det stopp mellan Gävle och Ljusdal efter ett signalfel, men det är bara småpotatis jämfört med de många stopp som varit söder om Stockholm, främst då på väg mot Göteborg. Anne känner en lokförare som bor i Örebro och som har hamnat i snart sagt vartenda stopp på Västra stambanan, Han är beredd att ge upp jobbet, har svårt att sova och när han väl somnat, så drömmer han om att tåget blir stående långt från all ära och redlighet. Man talar mycket om de stackars passagerarna som inte kommer fram i tid, men lokförarna och annan personal verkar man inte bry sig om så mycket.

Dwight och Lotta kom till Sverige för ett par veckor sedan, de är i sitt sommarhus som ligger en bit norr om Ulricehamn. Det mesta i huset är renoverat och klart, men nu väntar de förstås på att Rickard skall komma och se till att allt blir klart. De tyckte att vi kunde komma och hälsa på en helg, men det är femtio mil enkel resa, så det får nog bli efter skolavslutningen. Jag kommer att stanna i Sverige till efter midsommar. Berit och Lars-Åke tänker avlösa Maj och Benny i mitt hus.

Dwight hade en del synpunkter på High Council, som inleds i morgon, han hade hört att det var någon (inga namn!) som hade startat en egen ”presidentvalskampanj”. Det blir mer och mer ”politics” av de här valen, även om man försöker låta som om man fokuserar på den andliga delen av valprocedurerna. Nu är ju TSA en så stor organisation, att man inte kan välja vem som helst till general, det krävs både administrativ och andlig kompetens, men när olika kotterier lobbar för sina kompisar, så blir det fel. Får TSA en mörkhyad general den här gången eller blir det kanske en kvinnlig general vars man får fortsätta att ha rangen commissioner? Och kommer någon skämtare att via sociala medier läcka i förtid vem som blivit vald? Det hände förra gången, någon twittrade och meddelade att ”nu byter de gradbeteckningar på Cox”.

I kväll blir det tv. trots det fina vädret. Först Sveriges yngsta mästerkock och sedan Madame Deemas underbara resa i Sverige. De unga kockarna är makalöst duktiga. Jag är kass på matlagning, men Elvy, som kan betydligt mer, säjer att hon har lärt sig en hel del av dem. Inget dåligt betyg!

Och så får vi se hur det blir med typsnitt och storlek på bokstäverna den här gången. Jag håller mig till Calibri 12, men de sista gångerna har jag råkat ut för en del överraskningar.

 

En ljummen sommarkväll till!

Först: vad är det som händer med typsnittet här? Jag skriver i Calibri och när det publiceras blir det något annat. Nu får vi se hur det blir idag.

Sommarvädret fortsätter och nu börjar vi väl vänja oss vid värmen. I morgon kväll skall det bli regn, ganska mycket regn faktiskt och temperaturen sjunker något de närmaste dagarna men särskilt kyligt lär det inte bli.

Anita körde hem idag, nu hade de grävt färdigt och både vatten och el fungerar igen och gatan var framkomlig.

Uterummet har fått alla glaspartier uppsatta och just nu håller de på och bär in golvplattorna, som skall läggas i morgon.

Vi har fått en utförlig rapport från Maj och Benny. De har sett sig omkring, ibland på egen hand eller guidade av Jen och Nigel. Det har regnat en hel del, men det verkar inte ha bekymrat dem. Blir det fint väder på söndag, så skall Leo ta med dem på en vallfärd. Det finns flera katolska minnesplatser och kapell uppe i bergen och ett par gånger om året besöker man i samlad tropp dem för att hedra något lokalt helgon. Jag var med på en sådan vandring för några år sedan och det var en intressant upplevelse. Man sjöng gamla, kanske urgamla sånger och hymner på latin och rumantsch medan man gick. Det var mäktigt.

Just nu övar B-G, Villy och Elvy i uthuset. Det skall bli stugmöte i trädgården hos Inger och Göran pingstdagens eftermiddag. Vädret ser ut att bli fint, så det blir en tidig start på sommarens ute-stugmöten. Det blir bara riktigt gamla sånger och bland dem finns Lita på din Gud han är nära. Det är en gammal armésång och tack vare att B-G har en enorm samling med både sångböcker och noter från alla tänkbara kyrkor och samfund, så hittade jag både text och noter till den. När de har övat färdigt, skall jag gå till dem, jag har lovat att vara med och sjunga – eller rättare sagt jag ställde som krav att vi skulle sjunga minst en sång från FA, om jag skulle vara med.

VILKET VÄDER!!!

Det här skrev jag igår, söndag, men då gick det inte att komma in på Blogger

Högsommarvärme men det finns ändå lite snö kvar på några ställen i skogen, men med ett rejält lager skare.. Fille vet var och springer gärna dit för att slicka i sig lite. Det är jobbigt för en hund med så plötsliga väderförändringar.

I går hade vi födelsedagskalas för Kjell och Marita på ”barnkalastid”. Samling klockan fyra och kalaset var slut 1930. Anledningen till detta var förstås att alla skulle hem och kolla ESC. I år var denna megahändelse faktiskt riktigt underhållande, det var en sådan enorm bredd på vad som framfördes. Jag vidhåller att Danmarks bidrag var bäst och var ganska kallsinnig inför det svenska bidraget. Det var så slimmat och dessutom på sätt och vis likt svenska bidrag från tidigare år. Sen tycker jag att den här familjen Wahlgren som skall synas och höras i alla sammanhang är rätt tröttsamma och väldigt egotrippade. Så jag sörjer inte över en sjunde placering.

Plattan till uterummet är gjuten och för att hinna klart innan det regn som väntas i slutet av veckan, så skall de börja montera stommen i morgon och sedan glaspartierna och lägga golvplattorna sist av allt. Fyra tomatplantor trängs i köksfönstret och två olika slags chili får växa till  sig i salsfönstret.

Amatörastronomen Janne, som bor i Huddinge f n var med igår. Han  letar efter ett hus fritt från störande ljus i närheten,. Sven-Erik har varit ute och spanat och har hittat ett rejält knuttimrat vinterbonat fritidshus, som ägaren säljer på grund av åldersskäl. Janne är mycket intresserad men tänker pruta ner priset. Vi får se hur det går. Sedan jag läste boken The Universe in your hand, så är jag rätt nyfiken på allt som finns därute i rymden. Janne lär ha ett par riktigt kraftfulla stjärnkikare.

Kort tillägg på måndag:

Värmen håller i sig just nu är det +24, vindstilla och inte ett moln på himlen. Högsommarvärme, men det saknas något för att få den riktiga sommarkänslan, även om björkar och buskar har slagit ut, så saknas all annan sommargrönska, utom maskrosorna förstås. Eleverna längtar ut från klassrummet vilket jag har den allra största förståelse för. Vi hade kunnat sitta ute halva lektionen med ett litet grupparbete, men byggarbeten på området intill omöjliggjorde detta.

När jag kom hem, så var stommen till uterummet monterad och hälften av glaspartierna. Stommen är grönlackerad, vilket gör att det smälter in fint mot skogen bakom. Det blir nog klart till helgen, så som de ursprungliga planerna var.