Pigga pensionärer och svenska skandaler.

Då var den näst sista skoldagen avklarad. På måndag tar Anne och jag tåget ner till Uppsala och förmiddagsplanet på tisdag till Zürich. Men innan dess skall vi klara av ett 70-årskalas, den här gången är det Johnny som skall firas. 

När inbjudan kom, så hajade jag till, inte kunde han väl vara sjuttio? Jag tycker att hela Elvys bekantskapskrets är ovanligt pigga och friska. Visst har några av dem åldersrelaterade krämpor som artros och högt blodtryck, men inget allvarligt. Det är bara att hoppas att jag kommer att bli en lika pigg sjuttioplussare när den dagen kommer. Anne, som följer med till Ascona, hon har ett par år kvar till 70 men styrketränar och kör spinning varje vecka. Jag känner att jag måste nog ta tag i den biten, promenader räcker inte. Jo, man får faktiskt bra kondition av att bo där det är brant terräng, eller också är det bara så att man tillägnar sig tekniken att gå i branta backar utan att bli andfådd.

Marlene och jag har börjat på gym två gånger men gett upp när 10-kortet tagit slut. Är det möjligen så att ett dyrt årskort gör att man inte ger upp så lätt? 

Nu när det blev klart att jag skulle börja jobba innan påsk, så har det kommit ett par förfrågningar om jag möjligtvis kan tänka mig...  Jo då, det går bra. Det är bara bra om huset inte står obebott. De som är intresserade får själva göra upp om när det skall bli. Dessutom så reser jag kanske direkt till England efter skolavslutningen, till kanalfärden. OM det inte blir ett riktigt brexitkaos. Risken finns.

Nu skall jag se till att få klart en beställd artikel till nättidningen. Den handlar om Swedbank. Jag skäms över att behöva skriva en sådan artikel. Swedbank blev droppen... det har varit lite väl många skandaler i Sverige det senaste året.  

Måndag eftermiddag, en dag när det har varit vår i luften.

Elvys födelsedagsfirande i lördags blev en riktigt trevlig tillställning. Kafésalen var nästan fullsatt under eftermiddagen, Elvy hade inbjudit till öppet hus. Smörgåstårtorna, kaffebrödet och gräddtårtorna räckte, men det blev inte så mycket över. Det var en lång rad med tal, barndomsminnen och några generande ungdomsminnen togs upp men det som man mest stannade vid var hur hon dragit igång med samlingarna i uthuset och så förstås att hon kan spela dragspel. BG berättade om hur det gick till när Elvy, som inte spelat sedan hon var tonåring, ändå lyckades få fram något som påminde om O hur saligt att få vandra på hans knappdragspel.

Några vänner i Toronto var med en stund på länk och insamlingen till missionsprojektet inbringade en rätt hygglig slant, 8830 kronor.

Vi var förstås ganska trötta på kvällen, men vi såg i alla fall på Melodifestivalen och konstaterade att det nog inte fanns material till en vinnare i den  här delfinalen. Det var en ung kille, sexton år gammal som väl får säjas fick sitt genombrott. Man jämförde honom sedan med Carolas framträdande 1983.

Idag är det en ny skolvecka, Fläktsystemet var lagat men nu krånglade bredbandet. Men sånt löser man lätt, återgår till gamla tiders katederundervisning, Åtminstone gjorde jag det och skrev med krita på svarta tavlan. Man blir rätt äcklig om händerna efter ett par sådana lektioner.

Undrar ni vad de generande ungdomsminnena bestod av? Ljummen pilsner och smygrökning nere vid ån och att pastorn överraskade dem när de satt i kapellets uthus och lekte ”min make är bra.” (Nu vet jag var den leken går ut på...)

I kväll blir det studiecirkel i uthuset, Janne lotsar oss genom stjärnvärlden. Det kanske t o m blir möjlighet till fältstudier, d v s stjärnklart.

Mest om KK.

Idag fick vi sluta en timma tidigare. Under förmiddagen började skolans fläktsystem att föra ett förskräckligt oväsen och i väntan på reparatörerna som skulle komma på eftermiddagen, så stängdes fläktsystemet ner. Inomhusluften blev bara sämre och sämre och till slut så fick vi gå hem och de som måste vänta på skolbussen fick vara i gymnastiksalen.. Eleverna verkade inte vara bedrövade över detta.

Vi har en del att stå i här. Det är födelsedag på lördag, öppet hus i kyrkans kafé på eftermiddagen och då vet man aldrig hur många som kommer. Tårtor är beställda, men övrigt kaffebröd blir hembakat. Elvy vill inte ha presenter, ber om ett frivilligt bidrag till ett pågående missionsprojekt istället. Hur många år? Elvy är född 1944.

Jag har just hört ett inslag på radio om pedofilskandalerna som pågått under många, många år inom den katolska kyrkan och påve Francis försök att börja röja i eländet.  För oss som bor i ett katolskt område är detta förstås ingen nyhet, vi har hört många berättelser om hur präster, biskopar, ja t o m kardinaler gjort sig skyldiga till övergrepp på både barn och vuxna. En katolsk röst i programmet trodde att situationen skulle bli en annan om man avskaffade tvångscelibatet, vilket en medverkande psykolog ställde sig tvivlande till. Det handlar i grunden om att man utnyttjar sin makt över barn och vuxna som på något sätt står i en beroendeställning til dem. 

Marlene har en barndomsvän som är dotter till en nunna som blev våldtagen av en präst och utkastad ur kyrkan. Prästen påstod att han överraskat henne med en man i ett trädgårdsskjul. När prästen blev inkallad till sjukhuset för att ta blodprov som kunde fria eller fälla honom för faderskapet, försvann han snabbt. Ryktet påstod att han placerades som präst i ett hem för missanpassade pojkar på Sicilien. Var det så lämpligt???

Sen har vi alla präster som har en hushållerska eller sekreterare. Man tänker sig förstås att hushållerskan skulle vara en rekorderlig äldre dam, kunnig i allt som behöver göras i ett klerikalt hem. Men hushållerskorna är ofta unga och snygga och sekreterarna ogifta. Jag tror nog att avskaffandet av celibatet skulle lösa en del problem. Det finns en klassisk ”rolig” fråga: Vad är det för skillnad på den katolske patern och den protestantiske prästen? Svar: Prästen har blöjorna på tork hemma i trädgården, paterns blöjor hänger på tork överallt i byn.

Det finns så många fina präster inom katolska kyrkan och så kommer de med i svepet som handlar om sexuellt utnyttjande. Jag har träffat ett par som verkligen utstrålat sund andlighet och om de hade varit salvationister, så hade man kunnat säja att de var helgade. Vi får väl se vad Francis ansträngningar lder till. Jag tror inte att så mycket kommer att hända under hans pontifikat, men de här frågorna kommer nog högt på agendan när kardinalerna träffas för påveval nästa gång i Sixtinska kapellet.

Och så var det Swedbank... En sån soppa! Elvy tycker att hon valde rätt som bestämde sig för Handelsbanken när hon flyttade till Sverige. Jag hoppas att hon inte blir besviken.

Första skoldagen.

Det var så roligt att komma tillbaka till skolan igen, jag fick kramar både av kolleger och elever. Jag hade lektioner hela dagen och  var trött i huvudet när jag körde hemåt.

 Jag hade oroat mig lite för körningen, men största delen av sträckan var det barmark men inne i skogen, där solen inte kommer åt var det spårigt. Men nu vet jag och kan anpassa mig efter förhållandena. Med undantag av onsdag-fredag ser det ut att vara plusgrader på dagarna, även nästa vecka.

När Elvy hämtade mig vid bussen, så var nästan det första hon frågade, hur länge jag hade tänkt att stanna. Nu har jag köpt flygbiljett till tisdagen den 5 mars. Nu våras det i Ascona. Jag frågade Elvy om hon inte kunde följa med, men hon har så mycket på programmet att det var omöjligt.

Då frågade jag Anne och hon ville gärna komma med. Det finns mycket att visa den som inte varit i Ticino tidigare och så är det trevligt att få presentera henne för mina vänner.

Söndag i Hälsingland.

Resan hit gick bra och den var händelselös. Undantaget skulle då vara att i stolen intill mig satt en pratsjuk dam. Hon var svensk, hade en dotter i Basel och själv hade hon problem med vikten och väntade på operation av en tå.,,  Det är märkligt hur mycket man kan informera en total främling om under två timmar. Jag var mycket sparsam med kommentarer och det uppskattade hon nog, då fick hon hålla låda.

Vi har haft ett par plusgrader idag och snötäcket sjunker ihop. Men det kommer nog mer kyla och snö innan våren gör entré. Ingen snö i sikte nästa vecka och det tackar jag för, jag skall ju köra till skolan varje dag de kommande två veckorna.

Igår var Alice och Villy här. De hade med sig den nyaste familjemedlemmen, en halvårsgammal tik med flera mindre och mellanstora raser på sin ”stamtavla”. Det var en förtjusande, lurvig liten tjej som lystrade till namnet Elvira.  Den blev omplacerad p g a allergi. Maj, Benny och Fille bor på samma gata och Fille blev omgående hopplöst förälskad i Elvira. Nu utspelas ett svartsjukedrama på gatan, det finns en cockerspanieldam som betraktar Fille som sin egendom. Nu har de här hemska människorna börjat fundera på om Fille skall kastreras. Fille har förstås inget att säja till om. ”Vi behöver ju inte berätta för Fille att han har blivit kastrerad,” sade Villy.

Finns det någon motsvarighet för MeToo för hundar?

Idag har vi varit i kyrkan. Jag känner mig inte hemma där, trots att jag känner de flesta medlemmarna. Jag skäms lite för det, men allt är så stillsamt och välplanerat. Alltför stillsamt och alltför välplanerat.

Nu skall jag gå igenom morgondagens lektioner. Jag ser verkligen fram emot att träffa eleverna och mina kolleger igen.

Det våras så sakteliga.

Nu är Lotta och Dwights husköp klart, men de får inte nycklarna till huset förrän första mars. All administration kring ett husköp måste vara klar först, sedan kan de börja renovera. I fredags körde de tillbaka till Mörigen för att ordna med flytten, Rickard följde med dem, det fanns ett och annat att se över i deras hus innan de lämnar över det till de nya ägarna.

I går hade vi en liten ”brittisk” samling här hos mig. Det var David, Pierre, irländarna Fiona och John. Pierre har talat om att han längtade efter fish & chips och nu lagade han till det själv, det blev riktigt gott, mycket fräschare än om man köper det. Några av de andra var i kyrkan i Lugano och Jennifer och Nigel har rest till USA, Florida närmare bestämt.

Idag har jag skrivit en artikel till nättidningen, den här gången handlade det om Schweiz. David hade en kopia av en uppsats på engelska, skriven av någon på universitetet. Den hade titeln ”Schweiz, landet med tjugosex ansikten”. Tjugosex för att det finns tjugosex mer eller mindre självstyrande kantoner, men lyckligtvis avhandlades sedan olikheterna här i landet huvudsakligen regionsvis, Jag har helt ogenerat använt en del av texten, men förstås lagt till egna funderingar, jag är ju ”främling” här i landet.

Jag skrev också om alla dessa folkomröstningar. Igår var det en sådan söndag när man fick tycka till om olika förslag i kantonerna eller lokalt. De handlade om natur, miljö, energiförsörjning, vattenförsörjning, polisen, obligatoriska kurser för hundägare.  Offentliganställda i Geneve får inte ha på sig religiösa symboler när de jobbar (inkluderat kippa, sjal, halsband med kors m m), byggandet av en skyskrapa i Ebikon och mycket mycket mera. Folk här är trötta på alla dessa folkomröstningar, inte minst därför att man vet att en hel del förslag som får majoritet ändå aldrig genomförs.

Under söndagen och natten till måndag härjade en storm som heter Uwe i den norra halvan av Schweiz. Drivbildning, översvämningar, nedblåsta träd och bråte som flög omkring. Här i Ticino var det soligt och lugnt. Det har sina fördelar att bo på sydsidan av alperna. Idag är det strålande sol och +10,

Mildväder, men blåsigt.

Det blev en riktigt festlig gudstjänst igår. Kyrkan var fullsatt - men kyrksalen är inte så stor... Vi sjöng tre sånger om ljuset, Lotta berättade om när hon var i Kiruna den dagen då solen försiktigt steg lite över horisonten och Dwight predikade om att vi är kallade att vara världens ljus. Luca debuterade som tolk och det gjorde han bra – säjer de som förstår italienska bättre än vad jag gör. De hade bett Dianas pappa, som är ordförande i församlingen att inte gå ut med att de flyttar till Ascona. Dwight vill hålla en låg profil tills relationerna med stiftet har klarats ut, han vill ju inte skapa splittring eller klampa in som ”räddare” i den uppkomna situationen.

Jag behöver kanske inte säja att vårt framträdande med This little light of mine blev uppskattat!

Nu börjar det faktiskt bli en försmak av våren, idag är det +8 och de närmaste dagarna kommer det att bli minst tio plusgrader. Men det blåser rejält här nere vid sjön och uppe på högre höjder är det stormvarning.

Den 18 februari börjar jag jobba igen. Det är bara två veckor men det är heltid. Jag har köpt flygbiljett till torsdag den 14, vill inte riskera att vädret strular till det i sista minuten. Dessutom är det skönt att få ett par dagar i lugn och ro innan jag börjar jobba. Men det som oroar mig mest, det är förstås väglaget. Undervisningen och eleverna skall jag nog klara av.

Enligt Elvy är det just nu -15 och ett lätt snöfall. I morgon kommer det mera snö, men blir också något mildare. Idag har hon varit och provianterat. Det gäller att passa på mellan ovädren och även att se till att man har ett förråd hemma, plus ett litet behändigt gasolkök, stearinljus och batterier till radion.  Dessutom har hon två laddningsbara, starka LED-lampor. Men den här gången har det inte blivit något strömavbrott. 

Snösmocka är ett intressant svenskt ord, jag har inte hört det tidigare. Beskrivande, nästan onomatopoetiskt.  

Nu blir det ljusare och lite varmare.

Dwight hade fått nycklarna till huset  i Ronco med förevändningen att han ville mäta upp rummen med tanke på möblerna de har. Tisdag eftermiddag var han och Robbie och inspekterade huset. De fann inga större fel på det, det som var värst var det problem som praktiskt taget alla äldre suterränghus här har, det kommer in fukt från bergväggen i bottenvåningen. Sen var han inte helt nöjd med hur kablarna för elektriciteten var dragna och så var det en del småfel, som att ett par dörrar var helt idiotiskt placerade.

I går eftermiddag kom besiktningsmannen och han blev väl lite konfunderad när Robbie var med och kunde uttala sig sakkunnigt om problemen. Han avslöjade inte att han var arkitekt, presenterade sig som Dwights svåger.

Nu har mäklaren fått ett bud som han skall lämna till säljarna. Det är lägre än utgångspriset och han vill ha besked senast i morgon eftermiddag klockan tre. Juristen som skall kolla ”allt” om huset har inte hört av sig än, men innan det kommer besked från honom så blir det förstås inget köpeavtal. Det kan nog löna sig att vara lite tuff.

Jag ser med spänning fram emot fortsättningen.

I morgon och lördag förmiddag skall det komma rikligt med regn, snö i högre terräng men sedan har vi en solig och rätt mild vecka framför oss.

På söndag är det vår tur att sjunga i kyrkan och då skall vi bl a framföra This little light of mine, men det blir ”showversionen” med diverse  ljus- och ljudeffekter och Pierre utklädd till stins, så vi framför den efter gudstjänsten. Vi har lite lugnare traditionella sånger om ljuset att framföra under gudstjänsten. Dwight skall predika. Men så får man egentligen inte säja eftersom han inte är prästvigd. Att vara ordinerad officer i Frälsningsarmén det gillas inte riktigt. Han skall tolkas till italienska av Luca.  

Ekumenik och brexit.

I eftermiddag kommer Robbie och Lisa hit från London. Robbie, som är arkitekt och har många års erfarenhet av arbete i familjens byggföretag kunde naturligtvis inte se att Lotta och Dwight köper ett hus utan att han får vara med och avge sitt omdöme. På onsdag kommer besiktningsmannen och det skall bli spännande att se vilka eventuella brister på fastigheten som de båda herrarna kan upptäcka. Om det nu finns några.

Igår var vi i Bellinzona och var i god ekumenisk anda tillsammans med Julia, Leo och Stephan i mässan i deras kyrka. Som vanligt satt jag på sista bänken, nära utgångsdörren. Jag tål inte när de viftar med rökelsekaren. Då börjar jag hosta och får gå ut. Jag klarade mig ungefär halva tiden, faktiskt lite längre än vanligt. Sedan var vi hemma hos dem och åt lunch, ägnade oss åt körövning inför nästa söndag och som vanligt så kunde vi testa lite på deras intressanta dataprogram. För den som inte känner till det, så har de tre syskonen ett reklam- och tryckeriföretag.

Det skall bli intressant att höra vilken version av utländska medborgares möjligheter att få uppehållstillstånd som Lisa och Robbie har hört. Det råder tydligen stor förvirring och vilken version man får beror på vilken ”relation” den politiker som uttalar sig har till brexit.

Rickard har haft kontakt med en f d kollega från Haukeland som nu jobbar i England. Han är norrman, hans fru kommer från Polen och de har bott i London sedan 2016, innan dess i Norge. Som norrman (från ett EES-land) kommer han troligen att behandlas annorlunda än EU-medborgare och hans fru som alltså kommer från ett av de mindre populära nya EU-länderna i Östeuropa, hon kan drabbas av några populistiskt inspirerade specialregler.  Han, som läkare kan betraktas som attraktiv arbetskraft men hon, som jobbar i klädaffär kommer troligen inte att vara lika önskvärd.

I morgon är det två månader till Storbritanniens utträde ut EU – om det nu blir av... 

Lugnt och skönt i Ascona.

Det mest spännande som händer här, är att Lotta och Dwight är på väg att köpa huset i Ronco, eller som det heter officiellt Ronco sopra Ascona. Jag fick följa med dit idag och inspektera huset från insidan och det är ett trevligt hus, men i behov av uppfräschning. Nu har de tagit kontakt med en besiktningsman och en jurist som skall kolla upp allt kring huset, juristen kollar även ägandeförhållandena då det är ett dödsbo som äger det.  Är allt OK så blir det köp.

Stort vardagsrum, matsal och ett relativt litet kök, så som man ofta har det här. Tre sovrum och två hygienutrymmen. Utomhus finns det en stor stenlagd altan och en slänt med gräsmatta. När de har sett närmare på tomten så går det också att utvidga parkeringen så att två bilar utan problem kan stå där.

Det har blivit kyligare här, idag var det bara +6 men solen sken från en nästan molnfri himmel. Det finns alltid några modiga som kurar ihop sig längst in på uteserveringarna och vi såg två motionärer i Ronco som hade kortbyxor och t-shirt. Det kändes kallt.

Rapport från Elvy: Nu är studiecirkeln i astronomi i full gång. För ett par dagar sedan var det stjärnklart på kvällen, då var de hemma hos Janne och kunde använda hans teleskop. När det är molnigt så cirklar man i uthuset.

Det var nog allt som jag hade att säja idag.,