Status quo. Nästan.

  

”Det är så händelselöst” sade Elvy häromdagen. Det kan nog stämma. Men mina dagar är inte händelselösa, jag har mina goa elever och de förberedelser jag måste göra inför varje dag. Elvy har också bidragit, hon har haft två lektioner i ”bild”. Eleverna har fått stifta bekantskap med Johannes Vermeer van Delft och tillsammans har de sett på och analyserat fyra av hans verk. Det var tydligen uppskattat. Nu blir det Janne igen, han tar dem med ut i världsrymden och veckan därpå är det vinterlov.

Det är faktiskt roligt att försöka göra det allra bästa av situationen och att jag, förutom det som vi skall läsa, också kan ge dem något lite extra. Hur länge den digitala undervisningen kommer att fortsätta, det vet ingen idag. Jag lär mig massor av nytt varje dag...

Vi fortsätter med söndagsaktiviteterna, det är andakt, samtal och kyrkkaffe i uterummet. Vi är åtta, sköter oss exemplariskt och turas om att ansvara för andakten. Men det är, som Benny påpekade, omöjligt att veta hur länge som vi kommer att fortsätta med detta. Ingen vet hur det kommer att bli med vaccinationerna och det sista budet det var att det skall vara fyra veckor mellan de båda vaccinationstillfällena och att man får vänta minst två veckor efter spruta nr 2 innan man kan återgå till ett någorlunda normalt liv – men helst inte träffa någon som inte är vaccinerad ännu. ”Villkorlig frigivning” kallade Villy detta.

Det känns bra att inte bo på någon skidort just nu, det är rörigt i Norge och det är rörigt i Schweiz och i Sverige med för den delen. Men kanske inte lika rörigt. Svenskarna är ett förhållandevis laglydigt folk.

Har jag något sensationellt att skriva om? Nej. Varför ta upp er tid med oväsentligheter. Slut för idag.

Nu ger nog kylan med sig.

  

Nu är det +5 ute och om man vågar tro på tiodagarsprognosen så skall det bli någon minusgrad någon enstaka natt, men flera plusgrader på dagarna. Snön sjunker märkbart ihop och det är ju trist för dem som vill åka skidor. Jag kan med lätthet avstå.

Idag är det söndag och vi samlades som vanligt i uterummet för en stunds andakt och ”kyrkkaffe”. Vi är åtta och sitter på behörigt avstånd, iförda munskydd – dock inte under kaffedrickandet. Vi sjunger inte, lyssnar istället på inspelade sånger. Det går bra det också.

Jag har några kassettband där mormor samlat sånger och ett par där vi samtalar. Jag vågade knappast spela dem, även om jag hade en kassettspelare. Men Leo hjälpte mig att få över dem på ett par CD – detta var alltså för en del år sedan – och nu har Göran lagt över dem på USB-minnen. Dubbla uppsättningar för säkerhets skull.

Först var det sånger från LP-skivor, mormor spelade in dem på kassettband. Leo förde över banden till CD och nu finns de på USB-minnen. Där har vi en tydlig bild av den tekniska utvecklingen. Dessutom har jag dem ”i molnet”, jag har kvar en molntjänst sedan jag jobbade på förlaget. Men jag litar inte riktigt på detta lagringssätt, de här företagen kan drabbas av hackare.

Hur det blir med vaccinationerna är skrivet i stjärnorna. Alla – utom jag förstås – är 70+ och borde vara med i omgång två. Men när den sätter igång, det kan man inte få besked om, t o m Villys granne som är distriktssköterska vet inte. Man skall ta dem som är 85+ och inte ingått i fas ett först och det är nog det som rör till det, har en 86-åring en maka som är 84 så kanske hon skall vara med i samma omgång. Allt verkar rörigt. Och så har man fyra fall av den brasilianska smittan i länet. Panik? Nej jag tror knappast det, folk börjar bli vana nu. En del är så vana att man inte bryr sig om att vara försiktiga och det är förstås illa.

När jag försöker följa med i de norska restriktionerna så blir jag bara förvirrad. Det är Rickard också. Tyvärr blev vi ju inte så mycket klokare av det som sades på den sista presskonferensen i svensk TV heller. Hur det är i Schweiz, det skall vi bara inte tala om. Regeringen i Bern tycker och bestämmer men kantonerna tycker annorlunda och skapar sina egna regler. För en del områden där skidturismen är en viktig inkomstkälla så har man tänjt på begreppen maximalt. Det lär visa sig i statistiken så småningom.

I morgon är det ”digital skola” igen. Det låter trevligare än distansundervisning säjer mina elever. Jag hoppas att de lär sig något. För min del är det mycket lärorikt.

 

Fortfarande kallt. Hade ni väntat er något annat?

  

Idag har ordinarie lärare och jag planerat distansundervisningen för de kommande veckorna. Nu flyter det på så bra att vi kan lägga in mera naturkunskap och även ”bild” i undervisningen. Då får vi in ytterligare en ”extern föreläsare” förutom Janne. Elvy har gedigna kunskaper om konsthistoria och konst och hon skall välja ut några av konsthistoriens mest kända verk och berätta om vad man kan se förutom det som snabbt fångar ögat, alla dolda symboler o s v. Hon håller på och väljer ut verk och eleverna får i förväg hem det via mail.

Janne hade sin andra lektion igår, den handlade om stjärnor och galaxer. Sen ville eleverna också lära sig mer om ”svarta hål och andra otäcka saker”.

Nu vet vi inte alls hur länge distansundervisningen kommer att hålla på, först så tänkte jag att det kanske blir fram till sportlovet, sedan trodde skolan att det skulle bli fram till påsk och nu blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att förlänga med ytterligare några veckor. Det har jag inget emot, just nu har jag både lön från skolan och hyresinkomster för huset i Ascona för tre, kanske fyra månader.

Arbetet med boken ligger nere tills vidare, det enda jag gör är att jag någon gång tar fram och läser igenom något avsnitt och kollar språket eller läser igenom material som jag fått.

Ute är det -14 och det kommer naturligtvis att bli kallare i natt. Om 37 dagar är det vårdagjämning och om 45 dagar återgår vi till sommartid. Alltid något.

 

 

 

Hundar är trevliga.

 

Den gångna natten var det -20 och så lär det bli några nätter framåt. Just nu är det -12. I slutet av nästa vecka kan det bli mer normala/uthärdliga temperaturer, både dag och natt.

Nisse är måttligt intresserad av promenader, vi går till skogsbrynet, där han har inrättat sin toalett och sedan vill han gå hem igen. Det vill även jag.

Rickard har också fått ta hand om en hund, men det blir för lite längre tid. En grannfamilj uppe på Kikut har varit där sedan jul. Sen insåg de att det var nödvändigt att resa hem till Oslo och frågade Rickard om han kunde tänka sig att ta hand om hunden tills de planerade att komma tillbaka i början av mars. Rickard är hundvän och naturligtvis mår hunden bättre av att vara uppe på Kikut än att vallas i centrala Oslo. Det är en bordercollie som också har någon förfader som var Australian shepherd. Hunden är tre år, heter Ziggy och enligt Rickard är han väluppfostrad och lär sig snabbt.

Hundar har under flera perioder varit inslag i vår tillvaro uppe på Kikut. För många år sedan, så var det en stilig storpudeldam som rymde till mig så fort hon hann – jag hade gett henne en grillkorv när ingen såg på och sedan förutsatte hon att jag skulle bjuda på något när hon infann sig. Vilket jag gjorde. Vägen till hundens hjärta o s v.

Sedan var det Bamse, den stora bruna newfoundlandshannen som jag tog hand om ibland, han var precis så snäll som han såg ut att vara. När sedan Bamse hade avancerat till en plats på hedersläktaren i hundhimlen, efterträddes han av en norsk buhund vars namn jag inte minns just nu. Han var pigg och trevlig men lämnade inga djupare spår efter sig.

Det har varit många riktigt kalla nätter uppe på Kikut, det är mycket snö och under januari var det ganska folktomt men nu börjar det lysa i en del hytter på kvällarna. Rickard håller sig för sig själv, han har sällskap av hunden, nyinköpta böcker och ett otal tv-kanaler. I flera kommuner väster om Geilo/Hol är det ett kraftigt utbrott av covid 19. Bergen är drabbat av både de brittiska och sydafrikanska muterade virusen.

Det är bara att hålla ut och hålla sig hemma så mycket som möjligt. Det är egentligen bara inköp en gång i veckan som gäller och då är det munskydd på och en flaska handsprit i fickan och en grundlig handtvätt när jag kommer hem och en extra omgång med handsprit när varorna är inplockade.

Nu skall jag förbereda morgondagens lektioner. Jag skall träffa klassläraren någon eftermiddag denna vecka för att förbereda undervisningen fram till sportlovet. Då blir det munskydd, respektfullt avstånd och mera handsprit...

 

Vintern har tagit sitt grepp om oss.

 

 Elvy läste en artikel om hur man kan klara sig trots att det kan uppstå svårigheter att göra inköp av mat. Hon tyckte det var intressant och nu är vi i full gång med att bygga upp ett lager med förnödenheter som skall räcka i minst tre veckor. Det skall inte vara ”nödproviant” utan ett lager av normala livsmedel. En del kan förvaras i frysen, men om det skulle bli ett längre strömavbrott så skall man ändå kunna ta vara på det som finns där, t ex bacon och frysta varor i block, som tinar långsamt. Skulle något sådant hända just nu, så har vi ett utmärkt frysskåp alldeles utanför köksdörren...

Vi tar det hela från den mer lättsamma sidan. Jag vågar inte skriva skämtsamma. Men det kan vara intressant att pröva, för den händelse att det skulle bli riktigt allvar någon gång.

Elvy fastnade för en sak, en utomhusspis/ugn som man tillverkar av tegelstenar och eldar med grillkol. Jag misstänker att vi kommer att testa en sådan när snön försvunnit, det ligger en ganska stor trave med tegel vid garaget. Mycket mer primitivt än att använda grillen...

Man får väl ta tillfället i akt att göra något annorlunda nu när så många av våra vanliga sysselsättningar är ”no no”.

Vi har fått en gäst, han heter Nisse och är en grå mellanschnauzer. Hemma hos Nisse håller de på med diverse renoveringsarbeten och Nisse betraktar hantverkarna som fiender som skall hållas kort, så han huserar tillfälligt hos oss. Nisse är en mycket trevlig medelålders herre som sköter sig utmärkt, men så länge han är hos oss så kan inte Fille komma på besök. De har rykt ihop rejält ett par gånger. Det är trevligt att ha sällskap av en hund under en begränsad tid, men jag skulle inte vilja ta hand om en hund permanent.

Nisse bor tillsammans med Elvy och då blir det hon som får ta ut honom på morgonen och vid lunch. Idag var det -15 vid åttatiden, lite mildare mitt på dagen men nu på eftermiddagen, när det var min tur att gå ut med honom hade termometern åter sjunkit till   -15. Det blev ingen långpromenad, både Nisse och jag tyckte att tio minuter räckte.

På tal om gäster, så har vi haft en gäst vid dagens undervisning. Janne var här och berättade om vårt solsystem och planeterna. Nästa vecka blir det undervisning om stjärnor och galaxer. Vi hinner faktiskt med en del utöver det av skolan uppgjorda programmet, om vi skall hålla oss till de angivna lektionstiderna. Det blir så när man har duktiga och disciplinerade elever.

Nu stänger jag datorn för idag och går över till Elvy och Nisse.  

KALLT!

 

 Ytterligare en vecka med distansundervisning är avklarad och jag tycker nog att jag kan känna mig nöjd med min insats. Mina elever är motiverade, vi hinner med det som skall göras och lite till. ”Lite till”, det är engelsk konversation vilket de tycker är roligt.

För övrigt så händer det inte så mycket här, det är kallt om dagarna och ännu kallare på nätterna. Det är -14 nu och kan bli -20 i natt. Snödjupet är ungefär 30 cm men det finns en hel del stora drivor. Jag är glad att jag har min Canada Goose parkas nu, men jag är inte ute så mycket.

Jag har talat med Lotta och nu börjar det ”koka” nere i Ticino. Betalar man så kan man bli vaccinerad omgående. Det lär kosta CHF 500 per spruta. Myndigheterna är informerade men det verkar som om man inte tror på att detta sker eller kanske inte bryr sig. 

Idag har nyheterna mest handlat om vaccin. Dels att Sverige har fått mycket mindre än det man räknat med, dels att Astra Zenecas vaccin kanske inte duger till att vaccinera dem som är över 65. Jag har inte hört ordet Trump nämnas i nyheterna på ett par dagar nu. Alltid något.

Ja, det var väl vad jag kan meddela idag.

Ett trevligt jobb!

 

Jag märkte att jag uttryckt mig oklart i mitt förra inlägg. De båda eleverna skall undervisas digitalt på heltid av mig. Deras klasskamrater undervisas i skolan.

Efter tre dagar med distansundervisningen så kan jag konstatera att det har gått över förväntan. Allt är väl förberett av ordinarie lärare och eleverna är motiverade.  Vi kör två pass, 0830 – 1130, 1215–1400, inkluderande några bensträckare. Sen får de klara av två mindre ”läxor” tills nästa dag. Fredag slutar vi 1130, men då förväntas eleverna göra ett par hemuppgifter, som under alla omständigheter skall vara klara till måndag morgon.

Jag upplever att tiden är generöst tilltagen, det är naturligtvis så att undervisa i en klass gör att varje elev får mindre tid för personlig hjälp. Men vi kör så tills vidare, det finns alltid plats för diskussion.

Bild, slöjd, idrott och hälsa samt musik får vi hoppa över. Jenny på förlaget skall se om det finns något undervisningsmaterial i fysik och kemi som kan användas digitalt. Eleverna visste att jag gått i skolan i England och nu har de bett om att vi skall ”prata engelska” och jag tror att det kan bli en bra utfyllnad för det som vi tills vidare inte ger oss i kast med.

Jenny tycker att det är intressant med den här individuella undervisningen och vill att jag fortlöpande gör anteckningar om hur det går. Hon säjer att jag borde kallas för guvernant...

En stor fördel är förstås att jag inte behöver köra till jobbet. Jag trivdes bra när jag vikarierade som lärare, men att köra till skolan på dåligt plogade vintervägar var ett problem.

Nu har Jen och Lotta gjort iordning i mitt hus, hyresgästerna kan få börja flytta in nästa vecka. Deras möbler kommer förstås att magasineras, men de har ju en hel del personliga tillhörigheter som de måste ha med. Min bil står hos Diana och Yves, de har ovanligt generöst med bilplatser på sin tomt. Annars är det alltid ett problem, var skall man ställa sin andrabil och var skall gästerna ställa sina bilar. Det blir snålt med parkeringsplatser när husen ligger på branta sluttningar. På gatan där Jen och Nigel bor har man förstärkt taket till ett hus så att man har två parkeringsplatser där. Man kör in där direkt från gatan. Kreativt!

Här har vi inget problem med parkering, Elvys Volvo och min lilla Yaris har gott om plats och kan ställas in i vårt dubbelgarage. Det är bara ett problem, snöar det så blir det för det mesta en stor driva just framför garageportarna.

På Geilo är de flesta nedfarterna öppna, man har mätt upp 70 cm snödjup men Rickard säjer att de har betydligt större drivor uppe på Kikut. Termometern visar -10 nattetid och några grader mildare dagtid. Det är betydligt färre människor där än normalt.

Jag skall inte kommentera gårdagens stora event i Washington men visst känns det skönt att Trumps styre har tagit slut. Nu får Biden och Harris ett styvt jobb att försöka ställa allt till rätta.

Någon gång blir det väl vår?

 

Livet är fullt av överraskningar. I torsdags blev jag uppringd av rektorn på en av de skolor där jag vikarierade för ett par år sedan. Jag har tidigare blivit tillfrågad om jag kan hoppa in som vikarie, men förklarat att jag umgås mest med sjuttioplussare och vill därför inte dra hem någon covidsmitta. Nu fick jag ett annorlunda erbjudande, att vara lärare på distans åt två elever, syskon vars ena förälder befinner sig i riskgrupp. Eleverna går båda på mellanstadiet. På måndag skall deras klasslärare och jag träffas på behörigt avstånd, iförda munskydd och diskutera vidare. Jag tycker det låter intressant, det har talats så mycket om distansundervisning och det skulle vara roligt att pröva på. Det blir väl ett par månader tills föräldern hunnit bli vaccinerad och fått immunitet.

Det har varit riktigt kallt några dagar och vi har förstås fått en hel del snö. Jag har suttit inne och jobbat för det mesta, har hunnit med ganska mycket. Men det kan nog vara bra att jag tar en paus från skrivandet, det blir i så fall inte så länge och en del av det jag skrivit kan säkert må bra av att få ”ligga till sig” ett tag. När jag får ”flyt” så kan det bli mer kvantitet än kvalitet, det är jag klar över. Det är så roligt att berätta...

Vi har bergvärme, vilken förstås också värmer upp det stora uterummet. När det snöar så lägger sig snön som ett extra tak och hjälper till att bevara värmen inne. Men när det blivit två, tre decimeter så ramlar snön av. Inte så smart när det faller ner precis framför dörren in och fryser på natten. Allt det andra som faller ner blir en vacker vall runt uterummet men vi får hacka oss in där.

Växtligheten inne i uterummet består just nu av de stora gröna växter vilka sommartid får stå ute, två tomatplantor som vägrar ge upp – de sista tomaterna åt vi upp strax innan jul. Vi satsar på att tomatplantor kan leva två säsonger, kanske mer? Pelargonerna vinterförvaras där, några ser rätt bedrövliga ut, andra har fräscha gröna blad och en planta har t o m knoppar. Elvy har börjat med vårbruket, hon har sått sallad, smörgåskrasse och rädisor. De båda vinrankorna har tappat bladen men de har tydliga knoppanlag. Det blir nog vår i år också.

Vi sitter därute när solen skiner men också när det är riktigt bedrövligt väder med snö och blåst. Det är ett sätt att utmana naturens krafter. Men det behövs något att lägga över axlarna, vi har riktigt trevliga blommiga fleecefiltar. Golvet är varmt, så det behövs inga extra sockor eller tjocka skor.

I morgon kommer ”de vanliga” hit. Det är Maj, Benny, Alice, Villy, Anne och Janne. Vi turas om att ta med middagsmat och efter mat och kaffe så har vi en informell stund tillsammans med bibelläsning, samtal, bön och förstås också sång.

Kyrkan har helt lagt ner sin verksamhet tills vidare. Jag tycker det är konstigt att pastorn inte ens kan höra av sig på telefon till de äldre församlingsmedlemmarna och höra hur de har det. Nu har de som är ”lite yngre” och friska själva delat upp sig i små grupper om max åtta personer – så som vi har gjort. Men ändå, ett telefonsamtal skulle väl inte vara något allvarligt intrång i den personliga integriteten? Elvy brukar ringa till några av dem som bor på äldreboende eller har hemtjänst, Maj och Villy gör likadant.

Jenny undrade om jag fortfarande håller på med inköp till dem som sitter isolerade. Det gör jag inte, butikerna tar emot mail-, sms- eller telefonbeställningar och ordnar med leveranser för dem som inte kan komma själva. Det fungerar bra. Jag kör iväg och handlar för oss, det blir storhandling en gång i veckan och ett snabbt kompletteringsköp någon enstaka gång.

Då har det alltså blivit lördag kväll. Termometern visar 11,6 minusgrader och det är mulet. Kylan håller i sig även i morgon men sedan ser det ut att bli mildare och då kommer snön. Hela nästa vecka hotar SMHI oss med.

 

Snö, snö, snö...

  

Nu var det ett tag sedan jag skrev här sist. Det har blivit desto mer bokskrivande. Infinner ”flytet” sig så är det bäst att passa på.

Martin har skickat kopior av en dagbok, en man skrev om sitt liv mellan 1939 och 1945. Han var inte inkallad till militärtjänst utan skötte sitt jordbruk och sina djur under den här tiden. Det var ett strävsamt liv, inte minst under de kalla vintermånaderna, när han verkligen fick anstränga sig och vara kreativ för att hålla den värsta kylan ute från ladugården. Hönsen fick flytta in när det var som kallast, det fanns en drängstuga där de kunde överleva. Hönsen och de ägg som de producerade under den varmare delen av året var guld värda. Det här måste få plats i boken. Mormor har skrivit mycket om hur hon hade det under krigsåren och hur hon försökte göra livet drägligt för sin familj, nu har jag en berättelse till från den tiden.

Jag vet inte hur man skall bedöma min litterära stil, men jag har fått så många intressanta berättelser, det gör att jag fortsätter skriva. Det är sådant som inte får falla i glömska och i någon mån kan jag väl bidra till det.

Det blev en kväll med stjärnskådande, mellan klockan 2130 och midnatt hade vi riktigt bra sikt ut i världsrymden. Nu skall jag bara försöka få klart för mig hur man skall ”söka av” de områden där de mest intressanta konstellationerna och stjärnorna finns.

Janne visade mig två riktigt intressanta bilder. Den ena är tagen från en park i Tammerfors (Finland) en riktigt stjärnklar natt. Samtidigt har man fotograferat stjärnhimlen från en plats ute i skogen några mil därifrån. Skillnaden är enorm. Ljusstörningarna i staden tar bort allt utom de starkast lysande stjärnorna, vintergatan syns inte alls.

Janne är förstås tacksam för att han bor på en plats utan ljusstörningar, jag hoppas att det blir många tillfällen för honom att fördjupa sig i sin hobby. Han kan verkligen förmedla både intresse och kunskap.

Hemma i Ascona händer det ett och annat. Mitt hus kommer att vara bebott fram till juni. Det är bekanta till Yves och Diana som köpte ett nytt hus, det skulle vara inflyttningsklart till första februari. Men på grund av sjukdom och problem med materielleveranser, så blir inflyttningen försenad. Det är bara det att de här optimisterna sade upp kontraktet på sin lägenhet, räknade med att kunna flytta in i huset under första halvan av februari. Men som tur är, så står mitt hus tomt och längtar efter att få lite sällskap. Jag får in hyra vilket är välkommet. Lotta och Jen skall stuva undan mina personliga saker. Nu är det ingen diskussion, jag stannar här minst till början av juni. Men det kan hända mycket med smittspridning och vaccinering innan dess, så vi får se hur det blir.

I kväll skall vi se på ett program om Palmemördaren. Det skall bli intressant.

Det har kommit mycket snö idag, i morgon skall det bli solsken och 12-15 minusgrader. Vi får hjälp med snöröjning på uppfartsvägen, men inne på tomten är det jag som är snöslungemaskinist. Det är faktiskt ganska roligt, men kallt...

Gott nytt år!

 

Då var det alltså 2021. Det betyder egentligen ingenting, allt som har med årsskiftet att göra är sådant som människorna konstruerat. Nya lagar och regler, nya kontoutdrag från banken, ny kalender på väggen. Det finns ju inget som helst astronomiskt skäl till varför vi får ett nytt år den första januari. Det är vintersolståndet som räknas och förresten så har dagen blivit tolv minuter längre sedan den 21 december. Det ni! Nyårslöften, det tycker jag bara är trams.

Jag såg en gång en gammal skämtteckning, en synnerligen välmående herre avger följande löfte. ”Jag lovar att sluta dricka... sluta dricka punsch... varm punsch... om morgonen.... varm punsch i tekopp.”

Igår var vi hemma hos Anita och åt nyårssupé, tillredd av henne tillsammans med Janne. En klassisk sådan faktiskt.  Rostat bröd med ishavskaviar, creme fraiche och rödlök. Cour de filét Provencale som huvudrätt. Glace au four och en kopp starkt kaffe till avslutning. Dryckerna var alltigenom alkoholfria men inköpta på Systembolaget. Det var inte stjärnklart så vi höll oss inomhus. Vid tolvslaget avfyrades det massor av fyrverkeripjäser överallt. Det kändes som om man ville kompensera sig för alla restriktioner.

Fille är inte skotträdd, men när det blev alltför bullrigt runt omkring, så kröp han in under en säng. Rigel fick vara hemma, Janne har skaffat en kattlucka som går till förrådsrummet i huset. Där är det varmt. Rigel har anpassat sig perfekt. Han vill ha mat på bestämda tider, sover i Jannes säng och gillar att se på tv.

 Jag har tagit ledigt från skrivandet den här veckan. Nästa vecka kommer det att bli betydligt kallare och förmodligen en hel del snö, det verkar vara bättre jobbväder.

Hemma i Ascona kom det rikligt med snö för några dagar sedan, minst trettio centimeter enligt Nigel. Men det mesta smälte snabbt undan och sedan kom det mera. Det skall komma ännu mera snö och bli betydligt kallare än normalt under de närmaste tolv dagarna. Jag anar att många är oroliga för sina exklusiva växter i trädgårdarna. Visst snöar det någon gång och termometern kryper ner under nollan ibland, men det här är lite mer dramatiskt.

Myndigheterna i Schweiz är oroliga för att det skall bli många nya sjukdomsfall nu efter helgperioden. Man har rest till hotell och skidbackar uppe i bergen, det har varit trångt både i liftar och pister. Det verkar som om hotellen tänkt mer på inkomsterna än på riskerna. De regler som utfärdas i Bern bryr man sig inte om. Kantonerna och näringsidkare hittar hela tiden kryphål, allt enligt Nigel.

I kväll är det på spåret. Det var väl förra veckan som en av resorna gick till Lausanne. Då blir det säkert inte något mer resmål i Schweiz den här säsongen. Synd. Jag gillar när jag gissar rätt på tio poäng. Det gjorde jag med Lausanne.