Visst våras det - lite.

 

Det känns som om det ljusnar lite för de äldre i befolkningen nu. När jag var och handlade igår så var Barbro i butiken. ”Det är mer än ett år sedan jag var och handlade själv. Risken är väl att jag samlar på mig alldeles för mycket mat nu.” Trots att hon har fått sina två sprutor och väntat tre veckor därefter, så hade hon ändå munskydd och det var nog förståndigt.

Nu när pollensäsongen börjar, så föredrar jag glasögonen framför linserna. Har jag också munskydd på, så immar det på riktigt ordentligt om jag kommer in från kylan. Då får jag dra ner glasögonen på nästippen och skärpa mig ordentligt så jag ser vad jag köper och vad ”bäst före” är.

Björkarna som finns i soliga eller skyddade lägen börjar få otrevligt långa hängen. Jag tror att det är björk som jag reagerar mest på. I nästa vecka skall det komma regn och då blir det väl lite bättre. Jag har köpt både tabletter och ögondroppar. Näsan håller sig lugn och det tackar jag för.

Mina hyresgäster hemma i Ascona får flytta in i sitt nya hus på måndag och någon gång under den kommande veckan kommer städbolaget som de anlitat för att städa mitt hus. Skönt, då kommer jag hem till ett rent och fint hus – hoppas jag. Nu börjar jag räkna dagarna tills jag kan resa hem. Nästa spruta får jag den första juni och som det är idag, så skall man innan inresa i Schweiz vänta tio dagar och ha med ett negativt test. Sen vet ju ingen hur det blir med vaccinpassen. Reglerna varierar var man söker på nätet, och det verkar inte som om man tagit till sig att många börjar bli fullvaccinerade.

I morgon är det valborgsmässoafton och kungen fyller 75 år. Det kan nog vara skönt för honom att slippa alltför mycket ståhej på födelsedagen. Elvy säjer att vi skall fira honom med tårta och bubbel. Det kan väl vara trevligt. Skall vi hurra också?

 

 

Ibland har man tur!

 

Halv fem tisdag eftermiddag ringde Elvys telefon. Samtalet var egentligen till mig. Hade jag möjlighet att sätta mig i bilen och vara på hälsocentralen senast klockan fem så kunde jag få min första spruta, det skulle då bli Moderna. Klart att jag ville det!

Kör försiktigt!!! -  ropade Elvy efter mig.

Nej jag har inte köpt köplats. tjatat eller hotat mig till att bli vaccinerad, det var bara så att de hade några få doser över, vilka skulle vara förverkade nästa morgon. Dessutom kände de till att det kunde bli problem om jag ville resa hem till Ascona och inte var vaccinerad. Jag är så tacksam för att de tänkte på mig. Så nu är jag alltså vaccinerad och får spruta nummer två tisdagen den 1 juni. Nej, jag har inte känt av några biverkningar.

Mina elevers föräldrar har fått besked om att de kommer att vaccineras i början av maj. Det betyder att den digitala undervisningen kommer att fortsätta terminen ut. Sedan beror det på utvecklingen av pandemin med eventuella nya mutationer, men jag räknar med att kunna resa hem i mitten av juni.

Minns jag rätt så kom jag hit den 12 november efter att ha tillbringat ett par dagar i Uppsala. Nu har jag alltså varit här i fem månader och innan jag är klar att resa hem blir det sju. Nu börjar det kännas att jag varit hemifrån länge, men det blir väl så när man kan börja planera för hemresan. Hittills har allt varit osäkert; vaccineringen och krav för att få resa in i Schweiz utan att behöva sitta i karantän. Är jag vaccinerad och det har gått minst två veckor sedan sista sprutan och jag kan uppvisa ett negativt test så skall det inte vara några problem.

Idag har det snöat. Blöt snö som fortfarande ligger kvar på vägen här utanför. På eftermiddagen tittade solen fram, men samtidigt kom det en ettrig vind från nordväst. Aprilväder, det finns väl egentligen ingen anledning att kommentera vädret just nu.

Tema: väder och vaccinationer.

 

Jag har glömt bort att skriva här! Under påsklovet så jobbade jag med boken, jag var helt absorberad av arbetet. Elvy fick komma och påminna mig om att det var dags för mat eller fika eller hon fick helt enkelt säja ”nu får det vara bra för idag”.  Även om jag sedan har haft mycket att göra med att förbereda och genomföra lektionerna, så har tankarna på ett och annat i boken ständigt funnits där, funderingar på om jag uppfattat något rätt, om jag krånglat till texten onödigt mycket eller ”vad hände sen”. Det sistnämnda är faktiskt viktigt, berättelserna som jag har att jobba med, de hakar plötsligt i varandra.

En dag har det varit vårväder, nästa snöar det. Men det blir ljusare för var dag. Igår bjöd Janne Elvy och mig på lunch. Efteråt satt vi ute i solväggen och drack kaffe. Katterna, Rigel och Maia gjorde oss sällskap. De har gjort sig hemmastadda hos Janne och han har sett till att de har allt de behöver. Om det nu är som andra i trakten tror, att katterna blivit övergivna, så är det verkligen happy end. Både för katterna och Janne.

Nu när sjuttioplussarna blivit vaccinerande, så har man väl slappnat av lite, inte så att man lever som vanligt men man har i alla fall tagit ett litet steg mot det normala. De flesta av Elvys bekanta har fått sprutor av Moderna, hon får sin andra spruta nästa tisdag. Märta och Martin har fått två sprutor av Pfizers vaccin och det har gått så lång tid sedan den sista att nu räknar de med att de är på den säkra sidan, men använder fortfarande munskydd när de är tillsammans med andra. Märta tycker att det bästa just nu, det är att hon kan göra sina inköp själv.

Jag har hört mig för om vaccination, frågade därför att jag kanske måste vara vaccinerad om jag vill resa hem till Ascona. Fick ett halvt löfte om att det kan bli i maj, om man får så mycket vaccin som man räknat med. Då kan man vaccinera p g a särskilda skäl. Men då blir det inte Astra Zeneca eller vad det heter nu för tiden.

Just nu tycks allt handla om vaccinerna. Själva sjukdomen tycks komma i andra hand. Ändå sprids den snabbt på vissa orter och IVA verkar ha mycket att göra. Samtidigt slappnar många av och nya klustersmittor dyker upp. Och nya mutationer lurar i vassen.

Alice och Elvy är bekymrade för utvecklingen i Toronto, ja i hela provinsen faktiskt. Många av deras vänner har drabbats  under de senaste veckorna, tidigare under pandemin har det bara varit två som insjuknat. Man kan inte förstå varför covidsmittan plötsligt blivit så aggressiv.

Vi kollade en stund på webbsändningen av prins Philips begravning igår. Det var en märklig, annorlunda tillställning inne i skumrasket i kapellet. Jag har faktiskt sett honom live, det var vid någon invigning i Manchester. Jag kan väl ha varit 10–12 år. Drottningen har jag också sett live, det var i London, hon var på väg in till något evenemang på V&A museum. Så var det med det.

Jag har talat med Lotta idag, alla därhemma verkar må bra och Pierre på sin avlägsna utpost i Anderna har just blivit vaccinerad och fortsätter med sitt geologiska projekt.  Jag vet bara att det är så viktigt att ett par olika FN-organisationer samt både Chiles och Argentinas regeringar bidrar till det.

Idag har vi haft den vanliga samlingen med efterföljande kyrkkaffe i uterummet. Nu var vi tio, Märta och Martin kom också. Alla ser fram emot att ”alla” kan träffas och hoppas att det blir snart. Hur det blir i kyrkan vet tydligen ingen. Inte ens styrelsemedlemmarna. Pastorn har telefonsvarare...

 

Påsk och påsklov.

 

Påskaftonens eftermiddag hade vi en liten påskfest i uterummet. Det var de gamla vanliga, ”de åttas gäng”. Nu är alla utom Anne och jag vaccinerade, några t o m två gånger så det känns som om det ljusnar vid horisonten. Idag var vi faktiskt tio som samlades för att fira den uppståndne Frälsaren. Märtha och Martin var med oss, det var ett tag sedan nu. De har fått sina två sprutor, den sista för tre veckor sedan och kände att nu vågade de sig ut. Det spelar tydligen en viss roll vilken kommun man bor i. Men vi är fortfarande försiktiga, munskydd och respektabelt avstånd. Vi hade en fin stund tillsammans, lyssnade till de klassiska påsksångerna på CD och Elvy hade en påskdagsbetraktelse. (Hon kallade det så.) När vi sedan drack kyrkkaffet tog vi av oss munskydden. Maj hade gjort en riktigt maffig påsktårta, ett grönt geletäcke överst där det fanns små påskliljor, chokladharar och gula marsipankycklingar. Som extra överraskning hade Alice och Villy gjort ett påskquiz, 20 frågor om påsken. Det var fyra som hade alla rätt. Inte jag, jag hade bara fjorton rätt, föll på de mer profana frågorna om påsktraditioner i Sverige.

Vädret här är inte särskilt vårlikt, visserligen hade vi  en stund +10 i solväggen nu på förmiddagen men sedan mulnade det. Dagarna som kommer, ser det ut att bli några plusgrader dagtid och frost på natten. Men snödroppar och krokus trotsar vädret och då känns det som om våren ändå är på gång. Vi har två krukor med penséer vid entrén, men de får komma in på natten. De lär tåla några minusgrader men då ser de rätt spattiga ut efter några nätters utevistelse, säjer Elvy.

Inne i uterummet blommar det för fullt, vi har två tomatplantor från förra året som överlevt vintern och nu har en av dem, busktomaten börjat blomma. Det skall bli mycket intressant att se om den orkar producera tomater i år igen. Förra årets pelargoner har satt fart och ett par av dem har redan knoppar.

I Ticino har den vanliga påskinvasionen ägt rum, kanske lite färre besökare än normalt. Man har varit kreativ när det gäller ”take away”, placerat ut bänkar och bord på avstånd från restaurangerna och dessutom serverat till dem som så önskat på porslin och i glas. Det var väl inte så det var tänkt...

I St Gallen har det varit kravaller. Ungdomar har dragit runt i centrum och slagit sönder glasrutor och annat. De har kastat sten på polisen, har t o m slängt molotovcocktails mot dem. Men det är nog så att det finns andra krafter bakom, även om det ”officiellt” skall handla om att ungdomarna protesterar mot nedstängningarna under pandemin.

Det känns lite otäckt när antidemokratiska krafter passar på att utnyttja att ungdomarna är trötta på alla förhållningsregler, förorsakade av pandemin.

Den kommande veckan har jag påsklov. Men jag har nog att göra, förbereda lektioner och gå igenom en del av det jag skrivit. Martin frågade hur det går med boken och jag fick ju bekänna att det inte blir så långa stunder som jag kan ägna mig åt den. Men som det ser ut just nu, så kommer jag att stanna här tills jag har blivit vaccinerad och då räknar jag med att få ägna sommaren åt skrivandet.

Vaccinationer högt och lågt.

 

Nu är det på gång med vaccination för sjuttioplussarna. Elvy har fått sin första spruta och det har flera av hennes vänner också fått. Inga problem efter vaccinationen förutom lite ömhet där sprutan sattes in. Någon av de andra får sin första spruta nu i påskveckan, andra efter påsk.

Föräldrarna till mina elever skall vaccineras båda två samtidigt, men för deras del så är det inte grönt ljus förrän de har fått sin andra spruta. Man har tydligen insett att det finns personer och familjesituationer där man måste ta individuella hänsyn. Men så lät det inte för ett par veckor sedan.

När blir det min tur? Ingen aning.

De flesta av mina vänner i Ascona-Locarno är vaccinerade, de flesta av dem är då 50+. Marlene, som är jämngammal med mig fick sprutan via sin arbetsgivare och Julia, Stephan och Leo som har ett eget företag, de kunde få vaccinet p g a detta. En sak är klar, det har inte varit samma ”ordning och reda” i vaccinationsköerna som det är här. Ja ordning och reda, det finns de som inte håller med mig, bokningstjänsterna här har väl fungerat lite si och så.

Nu får vi väl fastslå att vintern är över, även om det inte är särskilt vårlikt heller. När jag körde och handlade i fredags eftermiddag så höll de på att plocka bort snöpinnarna. Det tycker jag var lite vågat eller rättare sagt, att utmana ödet. Dubbdäcken sitter fortfarande på våra bilar, de kan få vara på till och med 15 april och kanske ännu längre om det skulle vara vinterväglag. Men det får vi väl hoppas att det inte blir.

Nu har jag snart varit här i fem månader och det lär väl bli några till. Det går absolut ingen nöd på mig, jag har jobb med inkomst, får hyrespengar t o m april av dem som hyr mitt hus i Ascona och så snyltar jag förstås på Elvy. Boken har fått vila, jag har fullt upp med att förbereda lektionerna.

Det var väl allt för idag. God natt!

 

Någon gång blir det väl vår.

 

Idag var vi en reducerad skara, Alice och Villy var hemma, förkylda men testade och befunna fria från covid 19. Alltså en helt vanlig förkylning men var i all sin dar har de blivit smittade? Anne har åkt ner till Örebro, det hade varit inbrott i hennes lägenhet där. När hon kom dit så kunde hon inte se att något var stulet, utom möjligtvis en påse godis. Hon har inga värdesaker i lägenheten, den gamla tv:n hade tjuven inte brytt sig om. Ett par andra lägenheter i huset hade drabbats värre.

Nu är skolan i gång igen, ända fram till påsklovet som börjar den 2 april och varar en vecka. Föräldrarna till ”mina” elever vet inte när de kommer att bli vaccinerade, inte ens den av dem som bedöms ha mycket hög risk. Skall de sedan ha fått båda sprutorna innan barnen får gå till skolan, så lär distansundervisningen pågå terminen ut. Ja, inte mig emot, men visst är det konstigt att föräldrarna måste vänta tills deras åldersgrupp skall vaccineras. Man lamslår ju en hel familj på det viset.

Geilo har hamnat på kartan igen. Erna Solberg firade sin 60-årsdag med att bryta mot regelverket, 14 personer åt sushi tillsammans. Erna borde veta bättre, hon är ju verkligen i riskgrupp p g a sin voluminösa kroppshydda.

Hela det nya fylket Viken har samma stränga regler. Det sträcker sig från Hallingdal och Hemsedal ner förbi Oslo och ända till Svinesund. Det förekommer naturligtvis en del resor till skidorterna från de centrala och sydliga delarna av fylket, men det är konstigt att hela detta område skall ha samma regler. Nu senast har det kommit besked från Hol kommun, där Geilo ligger, att det är förbjudet att ha gäster på hytta under perioden 23 mars till 11 april. Gäster är alla som inte ingår i det ordinarie hushållet.

Och sedan var det Jannes katter. Gåtan har troligtvis fått sin lösning. Ett norskt par hyrde i våras ett hus en dryg mil från Janne. De lämnade huset i slutet av november utan att betala resterande hyror och lyckades ta med sig spisen och lite annat. De skall ha haft två katter som släppts ut från bilen en bit från huset, i närheten av annan bebyggelse. Rigel kom i så fall ganska snabbt hem till Janne, lilla Maia har uppehållit sig i närheten av en gård där gårdens egna katter, som är utekatter och råttfångare, har ett eget uppvärmt utrymme att vara i. En liten grå katt har synts till där. Det är knappt två kilometer fågelvägen därifrån till Janne och nu undrar vi förstås om katterna har ett eget kommunikationssystem, sökte Maia sig medvetet till Rigel eller var det en slump att hon dök upp där? Hur som helst är det verkligen happy end. Rickard har kollat upp om norska katter chippas i samband med kastrering, men det sker tydligen inte alltid – katterna har i så fall sannolikt varit med från Norge.

Hemma i Ascona har våren kommit, dagstemperaturen håller sig på minst ´+10, gräset är grönt och det blommar överallt.

Här har den meteorologiska våren kommit, men vi har en hel del snö kvar och just nu är det +3. Inte särskilt vårlikt men det är i alla fall ljust från tidig morgon till kvällen. Då är det lite mer vårlikt i uterummet, inte minst därför att Elvy har köpt både blå och gula penséer och flera krukor med vårliga lökväxter.

Lov!!!

 

Sportlov eller vinterlov, jag ser att man använder båda begreppen. Hur som helst så har skolorna här ledigt den här veckan och då är även jag ledig. Vinter, ja visst finns det lite snö och temperaturen dalar rejält nattetid men det blir allt ljusare, dagarna blir längre och då har jag svårt att få någon vinterkänsla. Om tio dagar är det vårdagjämning och om arton dagar kommer sommartiden tillbaka. Men sommaren låter vänta på sig...

I Ascona börjar det våras, men först var det ett par rejäla bakslag. Nu hoppas man, när temperaturen stiger,  att allt färre kommer att insjukna i covid 19. Det är fortfarande rena anarkin i hur man följer bestämmelserna på skidorterna, kantoner och kommuner ser hellre att det kommer in inkomster än att man aktivt medverkar till en minskad smittspridning. På sätt och vis är det förstås bra att det är ett yngre klientel som smittar varandra, men tyvärr drar de med sig smittan hem där det finns medelålders och äldre personer i hemmet. Mina vänner har klarat sig bra nu under den senaste ”vågen” – några av dem smittades i början av pandemin och tillfrisknade lyckligtvis utan otäcka följdsjukdomar.

Här talar man om ökad smittspridning och att det är både de brittiska och sydafrikanska varianterna som härjar, men det är nog klustersmitta som inte nått hit – ännu. Det är fler smittade i Gävle kommun än i hela Hälsingland.

Vi fortsätter att vara laglydiga och inskränker socialt umgänge till våra sammankomster söndag förmiddag i uterummet. Jag handlar, iförd munskydd och jag har handsprit i bilen – förutom att butiken bjuder på det också. Nu har jag sett att de som handlar har engångshandskar som de slänger i butikens ”dödskallemärkta” sophink tillsammans med munskydden. Det är visst apoteket som säljer handskarna och jag tror att jag skall köpa ett paket.

I Norge förbereder regeringen snabba inskränkningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Rickard säjer att man inte vet från den ena till den andra dagen vad som gäller. Nu får också fylken och kommuner lov att införa lokala bestämmelser.

Den här veckan ägnar jag mig åt boken. När texterna har fått ligga till sig, så ser jag många saker som bör rättas till. Bland annat att jag har alltför långa meningar och att jag använder omvänd ordföljd ibland. Plus att ordet ”ju” dyker upp lite här och var. Plus en del annat...

Janne fick besök av en katt för en tid sedan. Katten bestämde sig för att stanna och fick namnet Rigel. Nu har en kattdam sökt sig till Rigel och han ville väl ha sällskap och tyckte att hon kunde flytta in. Janne har varit hos veterinären, hon är inte chippad men steriliserad och Janne har inte hört om någon som saknar en liten söt grå katt. Det finns efterlysningar med bild på henne i butiker och andra ställen där människor rör sig. Normalt så söker väl kattherrar upp damerna, men eftersom båda är ”det” så kanske det fungerar annorlunda. Janne har plötsligt blivit husse till två katter och jag tror att han gillar det. Den lilla damen har fått namnet Maia, som är en av stjärnorna i Plejaderna. Katterna har ett utmärkt boende, får förstklassig mat och kärleksfull tillsyn. Vad mer kan man begära?

Det var valdag i Schweiz i söndags. En av dessa dagar då ”referendum” utnyttjas både för nödvändiga och onödiga förslag. En stor del av dem gäller lokalt, annat kantonalt och några för hela landet. Nu blev det en liten majoritet, nationellt för ett förbud mot att använda burka eller niqab på offentliga platser. Jag är för religionsfrihet men inte för att kvinnor förslavas under bestämmelser som inte har något stöd i islams urkunder. Som t ex heltäckande klädsel. Sen finns det mycket annat som man borde ta itu med, men just detta att kvinnor skall vara osynliga, det är liksom lite för mycket.

Det hade varit något terrordåd i Frankrike och jag befann mig i London. Jag satt på bussen när en person iförd burka klev på. Jag reagerade på att den här personen var ovanligt lång och tänkte att nu är det en förklädd man som säkert har något illasinnat på gång och som döljer sig under burkan. Det var så obehagligt att jag klev av bussen vid nästa hållplats.

Vid ett annat tillfälle gick en kvinna tillsammans med ett barn framför mig. Det var på Oxford Street, alldeles utanför Selfridges. Två kvinnor i niqab kommer ut från butiken och barnet börjar skrika hysteriskt. Det här var för en hel del år sedan när det var ovanligt med den utstyrseln och jag skall villigt erkänna att även  jag tyckte det kändes mycket obehagligt.

Detta var mina reaktioner. Men hur känner kvinnorna det?

Nu har en islamsk (islamistisk?) organisation lovat att betala böterna för dem som bryter mot förbudet. Vi får se vad som händer framöver.

Nu är det dags för middag.

 

Status quo. Nästan.

  

”Det är så händelselöst” sade Elvy häromdagen. Det kan nog stämma. Men mina dagar är inte händelselösa, jag har mina goa elever och de förberedelser jag måste göra inför varje dag. Elvy har också bidragit, hon har haft två lektioner i ”bild”. Eleverna har fått stifta bekantskap med Johannes Vermeer van Delft och tillsammans har de sett på och analyserat fyra av hans verk. Det var tydligen uppskattat. Nu blir det Janne igen, han tar dem med ut i världsrymden och veckan därpå är det vinterlov.

Det är faktiskt roligt att försöka göra det allra bästa av situationen och att jag, förutom det som vi skall läsa, också kan ge dem något lite extra. Hur länge den digitala undervisningen kommer att fortsätta, det vet ingen idag. Jag lär mig massor av nytt varje dag...

Vi fortsätter med söndagsaktiviteterna, det är andakt, samtal och kyrkkaffe i uterummet. Vi är åtta, sköter oss exemplariskt och turas om att ansvara för andakten. Men det är, som Benny påpekade, omöjligt att veta hur länge som vi kommer att fortsätta med detta. Ingen vet hur det kommer att bli med vaccinationerna och det sista budet det var att det skall vara fyra veckor mellan de båda vaccinationstillfällena och att man får vänta minst två veckor efter spruta nr 2 innan man kan återgå till ett någorlunda normalt liv – men helst inte träffa någon som inte är vaccinerad ännu. ”Villkorlig frigivning” kallade Villy detta.

Det känns bra att inte bo på någon skidort just nu, det är rörigt i Norge och det är rörigt i Schweiz och i Sverige med för den delen. Men kanske inte lika rörigt. Svenskarna är ett förhållandevis laglydigt folk.

Har jag något sensationellt att skriva om? Nej. Varför ta upp er tid med oväsentligheter. Slut för idag.

Nu ger nog kylan med sig.

  

Nu är det +5 ute och om man vågar tro på tiodagarsprognosen så skall det bli någon minusgrad någon enstaka natt, men flera plusgrader på dagarna. Snön sjunker märkbart ihop och det är ju trist för dem som vill åka skidor. Jag kan med lätthet avstå.

Idag är det söndag och vi samlades som vanligt i uterummet för en stunds andakt och ”kyrkkaffe”. Vi är åtta och sitter på behörigt avstånd, iförda munskydd – dock inte under kaffedrickandet. Vi sjunger inte, lyssnar istället på inspelade sånger. Det går bra det också.

Jag har några kassettband där mormor samlat sånger och ett par där vi samtalar. Jag vågade knappast spela dem, även om jag hade en kassettspelare. Men Leo hjälpte mig att få över dem på ett par CD – detta var alltså för en del år sedan – och nu har Göran lagt över dem på USB-minnen. Dubbla uppsättningar för säkerhets skull.

Först var det sånger från LP-skivor, mormor spelade in dem på kassettband. Leo förde över banden till CD och nu finns de på USB-minnen. Där har vi en tydlig bild av den tekniska utvecklingen. Dessutom har jag dem ”i molnet”, jag har kvar en molntjänst sedan jag jobbade på förlaget. Men jag litar inte riktigt på detta lagringssätt, de här företagen kan drabbas av hackare.

Hur det blir med vaccinationerna är skrivet i stjärnorna. Alla – utom jag förstås – är 70+ och borde vara med i omgång två. Men när den sätter igång, det kan man inte få besked om, t o m Villys granne som är distriktssköterska vet inte. Man skall ta dem som är 85+ och inte ingått i fas ett först och det är nog det som rör till det, har en 86-åring en maka som är 84 så kanske hon skall vara med i samma omgång. Allt verkar rörigt. Och så har man fyra fall av den brasilianska smittan i länet. Panik? Nej jag tror knappast det, folk börjar bli vana nu. En del är så vana att man inte bryr sig om att vara försiktiga och det är förstås illa.

När jag försöker följa med i de norska restriktionerna så blir jag bara förvirrad. Det är Rickard också. Tyvärr blev vi ju inte så mycket klokare av det som sades på den sista presskonferensen i svensk TV heller. Hur det är i Schweiz, det skall vi bara inte tala om. Regeringen i Bern tycker och bestämmer men kantonerna tycker annorlunda och skapar sina egna regler. För en del områden där skidturismen är en viktig inkomstkälla så har man tänjt på begreppen maximalt. Det lär visa sig i statistiken så småningom.

I morgon är det ”digital skola” igen. Det låter trevligare än distansundervisning säjer mina elever. Jag hoppas att de lär sig något. För min del är det mycket lärorikt.

 

Fortfarande kallt. Hade ni väntat er något annat?

  

Idag har ordinarie lärare och jag planerat distansundervisningen för de kommande veckorna. Nu flyter det på så bra att vi kan lägga in mera naturkunskap och även ”bild” i undervisningen. Då får vi in ytterligare en ”extern föreläsare” förutom Janne. Elvy har gedigna kunskaper om konsthistoria och konst och hon skall välja ut några av konsthistoriens mest kända verk och berätta om vad man kan se förutom det som snabbt fångar ögat, alla dolda symboler o s v. Hon håller på och väljer ut verk och eleverna får i förväg hem det via mail.

Janne hade sin andra lektion igår, den handlade om stjärnor och galaxer. Sen ville eleverna också lära sig mer om ”svarta hål och andra otäcka saker”.

Nu vet vi inte alls hur länge distansundervisningen kommer att hålla på, först så tänkte jag att det kanske blir fram till sportlovet, sedan trodde skolan att det skulle bli fram till påsk och nu blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att förlänga med ytterligare några veckor. Det har jag inget emot, just nu har jag både lön från skolan och hyresinkomster för huset i Ascona för tre, kanske fyra månader.

Arbetet med boken ligger nere tills vidare, det enda jag gör är att jag någon gång tar fram och läser igenom något avsnitt och kollar språket eller läser igenom material som jag fått.

Ute är det -14 och det kommer naturligtvis att bli kallare i natt. Om 37 dagar är det vårdagjämning och om 45 dagar återgår vi till sommartid. Alltid något.