Våren sviker oss.

 

Det är kyligt, regnigt och blåsigt men det är i alla fall grönt ute. Idag har det varit uppehåll och solen har tittat fram vid några tillfällen, men stämmer prognosen så skall det regna mer eller mindre varje dag en vecka framåt. Det är en liten tröst att hemma i Ascona är det inte så varmt som det brukar vara i maj.

I kväll är det den andra omgången av semifinalen till Eurovision. Nej, det heter väl inte så men ni vet vad jag menar. I tisdags var det den första omgången och plötsligt kändes det som om allt var som vanligt igen. Jag är egentligen inte intresserad, tycker att de flesta bidragen är ganska kass, men det kändes som ett hopp om att nu är det nog snart slut med eländet. Vem som vinner? Ingen aning men Tusse är väl bra?

Den första juni får jag min andra spruta och när skolavslutningen har varit, så reser jag hem. Det är fortfarande ganska osäkert vad som krävs för att bli insläppt i Schweiz. Rickard har både ringt och skickat SMS och han får olika besked. Kollar man på nätet så blir man inte så mycket klokare heller.

Elvy tycker att jag kan stanna här och på sätt och vis vill jag det också men nu har jag varit hemifrån ett halvår och jag saknar mina vänner. Dessutom saknar jag  bland annat mina kläder och utsikten över Lago Maggiore. Pierre hoppas att han kan komma hem i sommar, Då är vädret för kallt för deras arbete. Han är medlem i ett forskningsteam som håller till i Anderna i södra Chile. Hela teamet är vaccinerade, det blev de redan i slutet av februari och sedan i påskveckan. Pfizer.

Det är märkligt hur vi har fått helt nya saker att tala om och meddela varandra. Vaccinet knyter samman människor numera.” Jaså, du har fått Moderna... jag fick Pfizer och min mamma som är 80+ hon fick Astra Seneca.” Detta var delar av en konversation häromdagen.

Nu är det klockan strax nio så jag får gå över till Elvy och se på semin tillsammans med henne. Hon har en del roliga och träffsäkra kommentarer till det vi ser.

Lite allmänna funderingar söndag kväll.

 

Nu har det blivit söndag igen. Våren kommer smygande. I morgon skall det komma rejält med regn men sedan blir det uppehållsväder och minst femton plusgrader.

I morgon börjar jobbet igen efter fyra dagars ledighet. Nu börjar vi räkna ner, 24 kalenderdagar till skolavslutningen eller 18 skoldagar om man så vill. ”Mina elever” skall få vara med på skolavslutningen som kommer att ske utomhus. Deras föräldrar fick båda sin första spruta den fjärde maj, så nu skall det väl snart bli ett någorlunda normalt liv för familjen. Jag talade med deras pappa och han menade att till midsommar så skall de få träffa släkt och vänner utomhus. Efter en så lång isolering har man inte några stora krav. Då får vi bara hoppas att det blir fint väder till midsommar!

Idag har det varit samling i uterummet. I dag var vi elva. Maj och Benny ansvarade för ”programmet” och Inger och Göran för kyrkkaffet. Vi har vår lilla husförsamling, men alla de som är medlemmar i samma kyrka väntar förstås på att få mötas där. Man träffas ibland så där spontant ute på samhället, men ingen vet något om framtiden. Göran hade talat med någon i styrelsen som hänvisade till pastorn. Göran ville veta om de hade börjat med någon planering för sommaren. Svaret var nej. Det är ju inte tillåtet med samlingar just nu, men så kommer det inte att förbli i all evighet och några planer för hur man skall starta upp igen, det måste man ju ha. Det kanske inte är min sak, men jag förstår inte hur pastorn och styrelsen bara kan stänga ner allt och bli onåbara.

Här måste jag berömma Frälsningsarmén, både här i Sverige och internationellt, där många kårer sänder via nätet eller You Tube. Elvy och jag har varit med på många olika platser och fått uppleva olika gudstjänsttraditioner. Det tackar vi för.

Det är konstigt, trots att jag har fullt upp på dagarna så har jag inte så mycket att skriva om här. Vår tillvaro blir begränsad av pandemin och jag måste ju vara tacksam för att jag under de senaste månaderna har haft en intressant arbetsuppgift. 

Nu har min bok kommit i skymundan, men det skall det bli ändring på. Jag har hur mycket material som helst, men måste ändå begränsa mig till det som var min ursprungliga idé, vad som hänt i min släkt och även sådant som berört dem, personligt eller mer allmänt. Sen har jag material till att komplettera med annat, t ex samhällsförändringar eller hur det var att klara av livet under första och andra världskriget.

Det var allt för idag.

 

V som i Vaccin, Väder och Växter.

 

Igår ringde Rickard och frågade om vi hade några planer för sommaren. Nej, det var inget skämt. Rickard är optimist.

Rickard var hemma i Ascona några veckor i höst och sedan reste han via Sverige till Geilo i slutet av oktober. Det har inte gått någon nöd på honom där, han har läst många böcker, promenerat och åkt skidor och umgåtts med Rasmussens och några andra. Men nu börjar han längta bort.

Mina närmaste planer är, att när jag har fått två doser vaccin och vi har haft skolavslutning, så reser jag hem till Ascona. Jag förstår hur Rickard känner det. Även om man har allt man kan begära och är omgiven av trevliga människor så har det här blivit en påtvingad ”exil”.  Jag vill gärna ta en tur till Geilo, men det får nog bli någon gång på sensommaren. OM... det finns en massa OM just nu.

I Ascona och Locarno vaccineras det för fullt, men det är tydligen ingen ordning på hur det sker. En granne till Lotta och Dwight hade varit på två ställen med ett par dagars mellanrum och fått vaccin av två olika fabrikat. Han ville vara säker på att inte bli smittad och hade tydligen planerat att göra samma manöver när det var dags för spruta två. Sen skiljer sig uppgifterna kraftigt om hur många som vaccinerats i Ticino. Då är det bättre ordning i Sverige trots att man gnäller över både brist på vaccin och ”patienter”.

Det är roligt att se när det är fler människor som kommer till matbutikerna. Jag träffade Ture, han hade inte varit och handlat själv på länge. Ture klagade över att han inte hittade i butiken och det stämmer, man har flyttat om en hel del och även fått mer energisparande kyl- och frysförvaring. Ture köpte färdigrätter från frysskåpen och han valde enbart förpackningar med bild på Leif Mannerström. (Kaka söker maka.) Hoppas han inte blir besviken.

Vi har köpt färdiga pajer från Dafgård. Dom har bild på Mannerström och vi har inte blivit besvikna. De kostar några få kronor mer än pajer från andra producenter men skillnaden är stor. Både formatet och smaken.

Vädret har varit riktigt eländigt, minusgrader på nätterna, regn och blåst och några få plusgrader på dagarna. Idag har det varit uppehåll och solen har visat sig ibland. Det skall bli varmare nästa vecka men också en hel del regn. Man kan inte få allt som man vill.

Maritha har fört väderdagbok i många år och enligt henne har det hittills varit sämre väder än normalt under senare delen av april och fram till nu. Men vi har växthuset/uterummet. Där drivs det upp plantor och förra årets uteväxter har fått rejäl fart. Dessutom, jag tror jag nämnt det tidigare, så har vi två tomatplantor som överlevt vintern. Den ena började blomma för ett par veckor sedan och Elvy har varit bi och nu börjar det komma små kart. Säjer man kart om tomater? Den andra har inte börjat blomma, men ser fräsch och pigg ut. Det är visst olika sorter.

Nu väntar vi bara på att restriktionerna skall lättas så att fler kan komma till söndagarnas samlingar. BG och Irene säjer att reglerna om utearrangemang då borde tolkas så, att man vid tjänligt väder kan sitta ute på deras stora gräsmatta och ha friluftsgudstjänst. Medtag egen bekväm stol och tumstock!

Visst våras det - lite.

 

Det känns som om det ljusnar lite för de äldre i befolkningen nu. När jag var och handlade igår så var Barbro i butiken. ”Det är mer än ett år sedan jag var och handlade själv. Risken är väl att jag samlar på mig alldeles för mycket mat nu.” Trots att hon har fått sina två sprutor och väntat tre veckor därefter, så hade hon ändå munskydd och det var nog förståndigt.

Nu när pollensäsongen börjar, så föredrar jag glasögonen framför linserna. Har jag också munskydd på, så immar det på riktigt ordentligt om jag kommer in från kylan. Då får jag dra ner glasögonen på nästippen och skärpa mig ordentligt så jag ser vad jag köper och vad ”bäst före” är.

Björkarna som finns i soliga eller skyddade lägen börjar få otrevligt långa hängen. Jag tror att det är björk som jag reagerar mest på. I nästa vecka skall det komma regn och då blir det väl lite bättre. Jag har köpt både tabletter och ögondroppar. Näsan håller sig lugn och det tackar jag för.

Mina hyresgäster hemma i Ascona får flytta in i sitt nya hus på måndag och någon gång under den kommande veckan kommer städbolaget som de anlitat för att städa mitt hus. Skönt, då kommer jag hem till ett rent och fint hus – hoppas jag. Nu börjar jag räkna dagarna tills jag kan resa hem. Nästa spruta får jag den första juni och som det är idag, så skall man innan inresa i Schweiz vänta tio dagar och ha med ett negativt test. Sen vet ju ingen hur det blir med vaccinpassen. Reglerna varierar var man söker på nätet, och det verkar inte som om man tagit till sig att många börjar bli fullvaccinerade.

I morgon är det valborgsmässoafton och kungen fyller 75 år. Det kan nog vara skönt för honom att slippa alltför mycket ståhej på födelsedagen. Elvy säjer att vi skall fira honom med tårta och bubbel. Det kan väl vara trevligt. Skall vi hurra också?

 

 

Ibland har man tur!

 

Halv fem tisdag eftermiddag ringde Elvys telefon. Samtalet var egentligen till mig. Hade jag möjlighet att sätta mig i bilen och vara på hälsocentralen senast klockan fem så kunde jag få min första spruta, det skulle då bli Moderna. Klart att jag ville det!

Kör försiktigt!!! -  ropade Elvy efter mig.

Nej jag har inte köpt köplats. tjatat eller hotat mig till att bli vaccinerad, det var bara så att de hade några få doser över, vilka skulle vara förverkade nästa morgon. Dessutom kände de till att det kunde bli problem om jag ville resa hem till Ascona och inte var vaccinerad. Jag är så tacksam för att de tänkte på mig. Så nu är jag alltså vaccinerad och får spruta nummer två tisdagen den 1 juni. Nej, jag har inte känt av några biverkningar.

Mina elevers föräldrar har fått besked om att de kommer att vaccineras i början av maj. Det betyder att den digitala undervisningen kommer att fortsätta terminen ut. Sedan beror det på utvecklingen av pandemin med eventuella nya mutationer, men jag räknar med att kunna resa hem i mitten av juni.

Minns jag rätt så kom jag hit den 12 november efter att ha tillbringat ett par dagar i Uppsala. Nu har jag alltså varit här i fem månader och innan jag är klar att resa hem blir det sju. Nu börjar det kännas att jag varit hemifrån länge, men det blir väl så när man kan börja planera för hemresan. Hittills har allt varit osäkert; vaccineringen och krav för att få resa in i Schweiz utan att behöva sitta i karantän. Är jag vaccinerad och det har gått minst två veckor sedan sista sprutan och jag kan uppvisa ett negativt test så skall det inte vara några problem.

Idag har det snöat. Blöt snö som fortfarande ligger kvar på vägen här utanför. På eftermiddagen tittade solen fram, men samtidigt kom det en ettrig vind från nordväst. Aprilväder, det finns väl egentligen ingen anledning att kommentera vädret just nu.

Tema: väder och vaccinationer.

 

Jag har glömt bort att skriva här! Under påsklovet så jobbade jag med boken, jag var helt absorberad av arbetet. Elvy fick komma och påminna mig om att det var dags för mat eller fika eller hon fick helt enkelt säja ”nu får det vara bra för idag”.  Även om jag sedan har haft mycket att göra med att förbereda och genomföra lektionerna, så har tankarna på ett och annat i boken ständigt funnits där, funderingar på om jag uppfattat något rätt, om jag krånglat till texten onödigt mycket eller ”vad hände sen”. Det sistnämnda är faktiskt viktigt, berättelserna som jag har att jobba med, de hakar plötsligt i varandra.

En dag har det varit vårväder, nästa snöar det. Men det blir ljusare för var dag. Igår bjöd Janne Elvy och mig på lunch. Efteråt satt vi ute i solväggen och drack kaffe. Katterna, Rigel och Maia gjorde oss sällskap. De har gjort sig hemmastadda hos Janne och han har sett till att de har allt de behöver. Om det nu är som andra i trakten tror, att katterna blivit övergivna, så är det verkligen happy end. Både för katterna och Janne.

Nu när sjuttioplussarna blivit vaccinerande, så har man väl slappnat av lite, inte så att man lever som vanligt men man har i alla fall tagit ett litet steg mot det normala. De flesta av Elvys bekanta har fått sprutor av Moderna, hon får sin andra spruta nästa tisdag. Märta och Martin har fått två sprutor av Pfizers vaccin och det har gått så lång tid sedan den sista att nu räknar de med att de är på den säkra sidan, men använder fortfarande munskydd när de är tillsammans med andra. Märta tycker att det bästa just nu, det är att hon kan göra sina inköp själv.

Jag har hört mig för om vaccination, frågade därför att jag kanske måste vara vaccinerad om jag vill resa hem till Ascona. Fick ett halvt löfte om att det kan bli i maj, om man får så mycket vaccin som man räknat med. Då kan man vaccinera p g a särskilda skäl. Men då blir det inte Astra Zeneca eller vad det heter nu för tiden.

Just nu tycks allt handla om vaccinerna. Själva sjukdomen tycks komma i andra hand. Ändå sprids den snabbt på vissa orter och IVA verkar ha mycket att göra. Samtidigt slappnar många av och nya klustersmittor dyker upp. Och nya mutationer lurar i vassen.

Alice och Elvy är bekymrade för utvecklingen i Toronto, ja i hela provinsen faktiskt. Många av deras vänner har drabbats  under de senaste veckorna, tidigare under pandemin har det bara varit två som insjuknat. Man kan inte förstå varför covidsmittan plötsligt blivit så aggressiv.

Vi kollade en stund på webbsändningen av prins Philips begravning igår. Det var en märklig, annorlunda tillställning inne i skumrasket i kapellet. Jag har faktiskt sett honom live, det var vid någon invigning i Manchester. Jag kan väl ha varit 10–12 år. Drottningen har jag också sett live, det var i London, hon var på väg in till något evenemang på V&A museum. Så var det med det.

Jag har talat med Lotta idag, alla därhemma verkar må bra och Pierre på sin avlägsna utpost i Anderna har just blivit vaccinerad och fortsätter med sitt geologiska projekt.  Jag vet bara att det är så viktigt att ett par olika FN-organisationer samt både Chiles och Argentinas regeringar bidrar till det.

Idag har vi haft den vanliga samlingen med efterföljande kyrkkaffe i uterummet. Nu var vi tio, Märta och Martin kom också. Alla ser fram emot att ”alla” kan träffas och hoppas att det blir snart. Hur det blir i kyrkan vet tydligen ingen. Inte ens styrelsemedlemmarna. Pastorn har telefonsvarare...

 

Påsk och påsklov.

 

Påskaftonens eftermiddag hade vi en liten påskfest i uterummet. Det var de gamla vanliga, ”de åttas gäng”. Nu är alla utom Anne och jag vaccinerade, några t o m två gånger så det känns som om det ljusnar vid horisonten. Idag var vi faktiskt tio som samlades för att fira den uppståndne Frälsaren. Märtha och Martin var med oss, det var ett tag sedan nu. De har fått sina två sprutor, den sista för tre veckor sedan och kände att nu vågade de sig ut. Det spelar tydligen en viss roll vilken kommun man bor i. Men vi är fortfarande försiktiga, munskydd och respektabelt avstånd. Vi hade en fin stund tillsammans, lyssnade till de klassiska påsksångerna på CD och Elvy hade en påskdagsbetraktelse. (Hon kallade det så.) När vi sedan drack kyrkkaffet tog vi av oss munskydden. Maj hade gjort en riktigt maffig påsktårta, ett grönt geletäcke överst där det fanns små påskliljor, chokladharar och gula marsipankycklingar. Som extra överraskning hade Alice och Villy gjort ett påskquiz, 20 frågor om påsken. Det var fyra som hade alla rätt. Inte jag, jag hade bara fjorton rätt, föll på de mer profana frågorna om påsktraditioner i Sverige.

Vädret här är inte särskilt vårlikt, visserligen hade vi  en stund +10 i solväggen nu på förmiddagen men sedan mulnade det. Dagarna som kommer, ser det ut att bli några plusgrader dagtid och frost på natten. Men snödroppar och krokus trotsar vädret och då känns det som om våren ändå är på gång. Vi har två krukor med penséer vid entrén, men de får komma in på natten. De lär tåla några minusgrader men då ser de rätt spattiga ut efter några nätters utevistelse, säjer Elvy.

Inne i uterummet blommar det för fullt, vi har två tomatplantor från förra året som överlevt vintern och nu har en av dem, busktomaten börjat blomma. Det skall bli mycket intressant att se om den orkar producera tomater i år igen. Förra årets pelargoner har satt fart och ett par av dem har redan knoppar.

I Ticino har den vanliga påskinvasionen ägt rum, kanske lite färre besökare än normalt. Man har varit kreativ när det gäller ”take away”, placerat ut bänkar och bord på avstånd från restaurangerna och dessutom serverat till dem som så önskat på porslin och i glas. Det var väl inte så det var tänkt...

I St Gallen har det varit kravaller. Ungdomar har dragit runt i centrum och slagit sönder glasrutor och annat. De har kastat sten på polisen, har t o m slängt molotovcocktails mot dem. Men det är nog så att det finns andra krafter bakom, även om det ”officiellt” skall handla om att ungdomarna protesterar mot nedstängningarna under pandemin.

Det känns lite otäckt när antidemokratiska krafter passar på att utnyttja att ungdomarna är trötta på alla förhållningsregler, förorsakade av pandemin.

Den kommande veckan har jag påsklov. Men jag har nog att göra, förbereda lektioner och gå igenom en del av det jag skrivit. Martin frågade hur det går med boken och jag fick ju bekänna att det inte blir så långa stunder som jag kan ägna mig åt den. Men som det ser ut just nu, så kommer jag att stanna här tills jag har blivit vaccinerad och då räknar jag med att få ägna sommaren åt skrivandet.

Vaccinationer högt och lågt.

 

Nu är det på gång med vaccination för sjuttioplussarna. Elvy har fått sin första spruta och det har flera av hennes vänner också fått. Inga problem efter vaccinationen förutom lite ömhet där sprutan sattes in. Någon av de andra får sin första spruta nu i påskveckan, andra efter påsk.

Föräldrarna till mina elever skall vaccineras båda två samtidigt, men för deras del så är det inte grönt ljus förrän de har fått sin andra spruta. Man har tydligen insett att det finns personer och familjesituationer där man måste ta individuella hänsyn. Men så lät det inte för ett par veckor sedan.

När blir det min tur? Ingen aning.

De flesta av mina vänner i Ascona-Locarno är vaccinerade, de flesta av dem är då 50+. Marlene, som är jämngammal med mig fick sprutan via sin arbetsgivare och Julia, Stephan och Leo som har ett eget företag, de kunde få vaccinet p g a detta. En sak är klar, det har inte varit samma ”ordning och reda” i vaccinationsköerna som det är här. Ja ordning och reda, det finns de som inte håller med mig, bokningstjänsterna här har väl fungerat lite si och så.

Nu får vi väl fastslå att vintern är över, även om det inte är särskilt vårlikt heller. När jag körde och handlade i fredags eftermiddag så höll de på att plocka bort snöpinnarna. Det tycker jag var lite vågat eller rättare sagt, att utmana ödet. Dubbdäcken sitter fortfarande på våra bilar, de kan få vara på till och med 15 april och kanske ännu längre om det skulle vara vinterväglag. Men det får vi väl hoppas att det inte blir.

Nu har jag snart varit här i fem månader och det lär väl bli några till. Det går absolut ingen nöd på mig, jag har jobb med inkomst, får hyrespengar t o m april av dem som hyr mitt hus i Ascona och så snyltar jag förstås på Elvy. Boken har fått vila, jag har fullt upp med att förbereda lektionerna.

Det var väl allt för idag. God natt!

 

Någon gång blir det väl vår.

 

Idag var vi en reducerad skara, Alice och Villy var hemma, förkylda men testade och befunna fria från covid 19. Alltså en helt vanlig förkylning men var i all sin dar har de blivit smittade? Anne har åkt ner till Örebro, det hade varit inbrott i hennes lägenhet där. När hon kom dit så kunde hon inte se att något var stulet, utom möjligtvis en påse godis. Hon har inga värdesaker i lägenheten, den gamla tv:n hade tjuven inte brytt sig om. Ett par andra lägenheter i huset hade drabbats värre.

Nu är skolan i gång igen, ända fram till påsklovet som börjar den 2 april och varar en vecka. Föräldrarna till ”mina” elever vet inte när de kommer att bli vaccinerade, inte ens den av dem som bedöms ha mycket hög risk. Skall de sedan ha fått båda sprutorna innan barnen får gå till skolan, så lär distansundervisningen pågå terminen ut. Ja, inte mig emot, men visst är det konstigt att föräldrarna måste vänta tills deras åldersgrupp skall vaccineras. Man lamslår ju en hel familj på det viset.

Geilo har hamnat på kartan igen. Erna Solberg firade sin 60-årsdag med att bryta mot regelverket, 14 personer åt sushi tillsammans. Erna borde veta bättre, hon är ju verkligen i riskgrupp p g a sin voluminösa kroppshydda.

Hela det nya fylket Viken har samma stränga regler. Det sträcker sig från Hallingdal och Hemsedal ner förbi Oslo och ända till Svinesund. Det förekommer naturligtvis en del resor till skidorterna från de centrala och sydliga delarna av fylket, men det är konstigt att hela detta område skall ha samma regler. Nu senast har det kommit besked från Hol kommun, där Geilo ligger, att det är förbjudet att ha gäster på hytta under perioden 23 mars till 11 april. Gäster är alla som inte ingår i det ordinarie hushållet.

Och sedan var det Jannes katter. Gåtan har troligtvis fått sin lösning. Ett norskt par hyrde i våras ett hus en dryg mil från Janne. De lämnade huset i slutet av november utan att betala resterande hyror och lyckades ta med sig spisen och lite annat. De skall ha haft två katter som släppts ut från bilen en bit från huset, i närheten av annan bebyggelse. Rigel kom i så fall ganska snabbt hem till Janne, lilla Maia har uppehållit sig i närheten av en gård där gårdens egna katter, som är utekatter och råttfångare, har ett eget uppvärmt utrymme att vara i. En liten grå katt har synts till där. Det är knappt två kilometer fågelvägen därifrån till Janne och nu undrar vi förstås om katterna har ett eget kommunikationssystem, sökte Maia sig medvetet till Rigel eller var det en slump att hon dök upp där? Hur som helst är det verkligen happy end. Rickard har kollat upp om norska katter chippas i samband med kastrering, men det sker tydligen inte alltid – katterna har i så fall sannolikt varit med från Norge.

Hemma i Ascona har våren kommit, dagstemperaturen håller sig på minst ´+10, gräset är grönt och det blommar överallt.

Här har den meteorologiska våren kommit, men vi har en hel del snö kvar och just nu är det +3. Inte särskilt vårlikt men det är i alla fall ljust från tidig morgon till kvällen. Då är det lite mer vårlikt i uterummet, inte minst därför att Elvy har köpt både blå och gula penséer och flera krukor med vårliga lökväxter.

Lov!!!

 

Sportlov eller vinterlov, jag ser att man använder båda begreppen. Hur som helst så har skolorna här ledigt den här veckan och då är även jag ledig. Vinter, ja visst finns det lite snö och temperaturen dalar rejält nattetid men det blir allt ljusare, dagarna blir längre och då har jag svårt att få någon vinterkänsla. Om tio dagar är det vårdagjämning och om arton dagar kommer sommartiden tillbaka. Men sommaren låter vänta på sig...

I Ascona börjar det våras, men först var det ett par rejäla bakslag. Nu hoppas man, när temperaturen stiger,  att allt färre kommer att insjukna i covid 19. Det är fortfarande rena anarkin i hur man följer bestämmelserna på skidorterna, kantoner och kommuner ser hellre att det kommer in inkomster än att man aktivt medverkar till en minskad smittspridning. På sätt och vis är det förstås bra att det är ett yngre klientel som smittar varandra, men tyvärr drar de med sig smittan hem där det finns medelålders och äldre personer i hemmet. Mina vänner har klarat sig bra nu under den senaste ”vågen” – några av dem smittades i början av pandemin och tillfrisknade lyckligtvis utan otäcka följdsjukdomar.

Här talar man om ökad smittspridning och att det är både de brittiska och sydafrikanska varianterna som härjar, men det är nog klustersmitta som inte nått hit – ännu. Det är fler smittade i Gävle kommun än i hela Hälsingland.

Vi fortsätter att vara laglydiga och inskränker socialt umgänge till våra sammankomster söndag förmiddag i uterummet. Jag handlar, iförd munskydd och jag har handsprit i bilen – förutom att butiken bjuder på det också. Nu har jag sett att de som handlar har engångshandskar som de slänger i butikens ”dödskallemärkta” sophink tillsammans med munskydden. Det är visst apoteket som säljer handskarna och jag tror att jag skall köpa ett paket.

I Norge förbereder regeringen snabba inskränkningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Rickard säjer att man inte vet från den ena till den andra dagen vad som gäller. Nu får också fylken och kommuner lov att införa lokala bestämmelser.

Den här veckan ägnar jag mig åt boken. När texterna har fått ligga till sig, så ser jag många saker som bör rättas till. Bland annat att jag har alltför långa meningar och att jag använder omvänd ordföljd ibland. Plus att ordet ”ju” dyker upp lite här och var. Plus en del annat...

Janne fick besök av en katt för en tid sedan. Katten bestämde sig för att stanna och fick namnet Rigel. Nu har en kattdam sökt sig till Rigel och han ville väl ha sällskap och tyckte att hon kunde flytta in. Janne har varit hos veterinären, hon är inte chippad men steriliserad och Janne har inte hört om någon som saknar en liten söt grå katt. Det finns efterlysningar med bild på henne i butiker och andra ställen där människor rör sig. Normalt så söker väl kattherrar upp damerna, men eftersom båda är ”det” så kanske det fungerar annorlunda. Janne har plötsligt blivit husse till två katter och jag tror att han gillar det. Den lilla damen har fått namnet Maia, som är en av stjärnorna i Plejaderna. Katterna har ett utmärkt boende, får förstklassig mat och kärleksfull tillsyn. Vad mer kan man begära?

Det var valdag i Schweiz i söndags. En av dessa dagar då ”referendum” utnyttjas både för nödvändiga och onödiga förslag. En stor del av dem gäller lokalt, annat kantonalt och några för hela landet. Nu blev det en liten majoritet, nationellt för ett förbud mot att använda burka eller niqab på offentliga platser. Jag är för religionsfrihet men inte för att kvinnor förslavas under bestämmelser som inte har något stöd i islams urkunder. Som t ex heltäckande klädsel. Sen finns det mycket annat som man borde ta itu med, men just detta att kvinnor skall vara osynliga, det är liksom lite för mycket.

Det hade varit något terrordåd i Frankrike och jag befann mig i London. Jag satt på bussen när en person iförd burka klev på. Jag reagerade på att den här personen var ovanligt lång och tänkte att nu är det en förklädd man som säkert har något illasinnat på gång och som döljer sig under burkan. Det var så obehagligt att jag klev av bussen vid nästa hållplats.

Vid ett annat tillfälle gick en kvinna tillsammans med ett barn framför mig. Det var på Oxford Street, alldeles utanför Selfridges. Två kvinnor i niqab kommer ut från butiken och barnet börjar skrika hysteriskt. Det här var för en hel del år sedan när det var ovanligt med den utstyrseln och jag skall villigt erkänna att även  jag tyckte det kändes mycket obehagligt.

Detta var mina reaktioner. Men hur känner kvinnorna det?

Nu har en islamsk (islamistisk?) organisation lovat att betala böterna för dem som bryter mot förbudet. Vi får se vad som händer framöver.

Nu är det dags för middag.