Skoskav?

Nu håller jag tummarna för Janne, Peter och Helena som skall springa Stockholm Maraton i eftermiddag. Jag skulle aldrig ens våga tänka på att springa så långt. Mia W och jag har promenerat samma väg som London Maraton går en gång och det räcker... Jag skall inte tala om hur lång tid det tog, men så hade vi också frikostigt med vätskekontroller och en påfyllning av kolhydrater på vägen d v s pizza.

Vädret? Disigt, en del moln, men det skall klarna upp i eftermiddag, men sen lär det bli ett par dagar med en hel del regn. +20 just nu. Julia och jag skall åka bort till Grono, som ligger en bit öster om Bellinzona i eftermiddag, en släkting till henne som föder upp någon slags "italiensk hund" som påminner om Jack Russelterrier har valpar och Julia funderar på att köpa en av dem. Jag skall inte köpa någon, hur gulliga dom än är. Det räcker med trasselsudden Dodo som kommer på besök då och då.

I morgon är den pingstdagen och jag åker tillsammans med Pierre och David till en engelsk gudstjänst i Lugano. Vi åker dit någon gång ibland. Det är en anglikansk kyrka från början, men den har blivit totalt ekumenisk, det finns t o m ett engelskt salvationistpar, bosatta i Cortivallo (strax utanför Lugano) som har den till sin församling. Pierre tyckte det var snudd på blasfemi när jag sa: OK, jag åker med om du garanterar att anden faller och det blir lite underhållande. Nej, jag skall naturligtvis följa med, jag tycker faktiskt att berättelsen om den första pingsten är ett av de mest intressanta avsnitten i bibeln. "Vi är parter, meder och elamiter..."

Färdig!

Jobbet som jag hade tid på mig t o m fredag blev klart för en halvtimma sedan. Nu skall jag ta mig en mugg latte på altanen och läsa lite i Man walks into a room av Nicole Krauss, en bok/roman om minnesförlust. Jag har haft den liggande i min "att läsa hög" flera månader nu. Men nu blev det av, och den verkar mycket intressant. Åtminstone efter 24 lästa sidor.
Det var någon som undrade när jag kommer till Geilo igen. Ja, det blir inte förrän till midsommar, men sen stannar jag nog till slutet av augusti. Jag har "lovat bort" mitt hus till Julias släktingar från USA som skall tillbringa 6 veckor i Schweiz och närområdena i sommar. Ja, de har schweiziska rötter - farföräldrarna kom ursprungligen från en liten by som heter Mogno, i det området i norra Ticino där Maggia rinner upp. Mogno skulle vara en totalt okänd plats om det inte var för den moderna och extrema Johannes Döparens kyrka som totalt dominerar denna lilla by. Nu kan de ha mitt hus som bas för sina utflykter. Och jag behöver inte låta huset stå obebott.

Vår planerade Frankrikeresa kommer troligen att äga rum 13-16 juni. Det är lite knepigt när fyra personer skall ta ledigt samtidigt, men vi planerar att åka tidigt, tidigt på lördag morgon och komma hem igen tisdag kväll. Det är en bit att köra och även om vi turas om, så är det bergsvägar och andra kringelikrokar som skall forceras. 65 mil och 7 timmars restid enligt Marlenes kartprogram. Men vi skall nog försöka hitta en lite kortare väg, den anvisade sträckan tar oss ner till Genua och sen längs medelhavskusten en bit in i Frankrike och sen norrut. Det verkar vara en lite väl lång väg.

Vädret? Soligt, varmt (+23) och en lätt bris. Många båtar ute på sjön, men för segelbåtarna räcker inte vinden till att fylla seglen, de ligger mest ute och guppar planlöst hit och dit.

Ensam och övergiven

David och Pierre fick klartecken att komma tillbaka till sitt hus idag och nu är jag så ensam och övergiven... Huset har klarat sig helt utan skador, det är lite som är förstört på tomten, bl a en magnolia och ett stycke av altanräcket plus en mountainbike. Men dom var förstås glada åt att få komma hem igen. Och vi hade kul så länge det varade.

Jag har ett jobb som kom med e-posten idag, det är bara fem A4-sidor som skall vara klara på fredag.

Annars? Varmt och ganska kladdigt, det har varit närmare +30 några dagar nu. Men det skall bli lite svalare några dagar framöver. Vi har haft en hel del åska också, mest nattetid.

Regn och mera ras

Här regnar det, vilket är positivt. Det behövs. I morgon skall det bli fint väder och sen mera regn. Temperaturen håller sig på ca +25 om eftermiddagarna. Nog om detta.

För en halvtimma sedan fick David och Pierre besked om att de kunde få åka hem och hämta saker i huset. Klockan tio skall de spränga i närheten och sen skall resultatet av sprängningen utvärderas och förhoppningsvis kan de flytta hem igen på måndag eller tisdag. Det har gått två ras till uppe i berget, men inte heller denna gång i närheten av bebyggelsen.

I går kväll fick Marlene och jag en riktigt grundlig information om olika slags ras. Det som jag inte hade en aning om är att om permafrosten försvinner, så kan det blir riktigt stora ras på nordsidan av fjäll även i de lite sydligare delarna av Norge och Sverige. Permafrosten är som ett "lim" som håller samman berget även om det finns stora sprickor i bergsmassivet. Uppe i nordligaste Norge kan det rasa lite här och var, både på nord- och sydsidor. Permafrosten finns ett par meter ner i berget, även om markytan är grön och varm. På en del ställen är det nu nästan nollgradigt i permafrosten så det vill inte mycket till för att det skall gå över till plusgrader och "limmet" skall försvinna. Tur att jag har huset i Geilo uppe på en stabil bergs- och stenrygg utan branta sluttningar.

Men det är inte permafrosten som ställer till detta uppe hos Pierre och David, utan sannolikt en helt "normal" erosion. Berg rasar "alltid" - och enligt Pierre har Himalaya en gång för mycket, mycket länge sedan varit 12000 möh, kanske mer ändå.

Nu skall jag rasa iväg och handla mat innan det blir för mycket folk i butiken. I morgon åker vi (P, D, M och jag) ner till Lecco som ligger lite öster om Como och där det pågår något slags matfestival och konstutställning med tavlor med matmotiv.

Mera ras...

Det har rasat mera uppe på bergssidan, men inte så nära David och Pierres hus som det tidigare raset. Pierre (som alltså är forskare och expert på detta med rasrisker och erosion) fick inte ens komma i närheten av rasområdet och fick inte lov att hämta sin laptop eller sin allergimedicin. Gissa om han var f-b-d när han kom tillbaka. Imorgon skall de göra en kontrollerad sprängning och sen tar det ytterligare ett par dagar innan de får besked om det är OK att återvända hem.

Men jag klagar inte, det är jättekul att ha dem här. David håller på med ett projekt inom sitt område (limnologi) uppe i en bergssjö och han åker dit upp varje morgon vid åttatiden. Då har jag försett honom med ett hälsosamt och mättande smörgåspaket och varm dryck i två termosar och en liten godis-överraskning också. Han påstår att antingen kommer han att flytta hit eller också får jag flytta hem till dem.

Pierre håller på och bearbetar en del data som han samlat in från ras i ett visst rasutsatt område i Glarus, och även om han regelbundet kör backup till en server, så har han en del obearbetat material i laptopen - som han inte kommer åt just nu. Gubbarna som håller på i rasområdet vill inte veta av honom därför att just nu är det en kantonal fråga och Pierre arbetar på federal basis. SUCK!!! Men vi gör det bästa av dagarna. Vi äter långfrukost, läser tidningen noggrant och Pierre har röjt i det brantaste partiet på tomten, han lagar fantastiska middagar varje kväll och köper viner som hör hemma på en gourmetrestaurang.

För min del får det gärna rasa lite till, men bara om inte människor eller egendom drabbas av det förstås.

Stenras

Mina kompisar David och Pierre bor högt upp på bergssluttningen över Locarno. Fritt läge, makalös utsikt och en mycket smakfullt inredd villa.
David ringde vid nio och berättade att det hade gått ett stenras intill huset vid sjutiden, först lite rassel och sen ett rejält brak. Det största stenblocket är ungefär 3x5x1 m och det ligger alldeles vid deras tomtgräns. En hel del mindre stenblock ligger i trädgården och en del av växtligheten är förstörd. Nu får de inte vistas i huset förrän den geologiska undersökningen är klar så nu får jag sällskap ett par dagar. De fick i nåder hämta lite kläder, så jag får ha min garderob ifred :-)) Ni kan tänka er vem som snabbduschade, tvättade håret och röjde runt med dammsugaren...

Deras garage ligger halvt insprängt i berget, så båda bilarna klarade sig men Pierres mountainbike hade fått sig en rejäl kyss på bakhjulet och där placerade tekniska anordningar. Hoppas att det inte är mer berg som rasar. Det är under senvintern och våren som det är mest risk för ras, det här kom lite sent på säsongen.

Morgonstund har kanske...

Thereses besök blev lite kortare än planerat, tyvärr. Hon hade sen tidigare bestämt att vara i München i eftermiddag och då gick tåget med minst antal byten (3) från Bellinzona redan 0706. Då är hon framme vid halv fyra i eftermiddag. Det kan ju vara en viss kompensation att vakna tidigt om det är en riktigt vacker morgon, men nu var det gråmulet och låga moln.

Vi hann i alla fall med att kolla det som bör kollas under en snabbvisit i Ascona och Locarno och igår kväll kunde jag introducera några av mina vänner (Pierre, David, Yves, Diana, Marlene och Julia) för Therese vid en liten buffé på tidig kvällstid. Vi skulle ju upp i svinottan.

Nu skall jag a: tvätta och b: ta itu med en försummad hög stryktvätt - innan den blir större och det kräver alltför stor psykisk styrka för att orka ta itu med den. Vädret skall definitivt inte bli bättre idag och inte i morgon heller.

Blixt och dunder!

Somnade sött vid tiotiden igår och vaknade strax efter två av en riktigt rejäl åskknall. Högljudda åskknallar är ingen sällsynthet här bland bergen, men det här var något i särklass. Gick upp i övervåningen för att kunna se var det åskade och då kom nästa blixt som slog ner på eller tvärs över sjön. En jätteknall till men sen började det riktiga skådespelet. Blixtarna drog sig successivt västerut, men nu var det jätteblixtar med ungefär 10 sekunders mellanrum och knappast några åskknallar alls. En dryg halvtimma senare var skådespelet över.

Jag hade satt väckarklockan på halv sju eftersom Therese kommer i eftermiddag, men vaknade inte förrän halv tio. Egentligen har jag inte tid att sitta här och skriva, men jag måste kolla om bredbandet fungerade.
Nu skall jag åka och handla och sen skall jag försöka hinna att städa av lite.

Hemma igen!

Lämnade Arlanda tjugo över nio i morses, hemma igen vid sextiden. Jag har tackat nej till ytterligare ett stort jobb, mest för att det var så extremt kort tid som jag skulle ha på mig för att göra det klart. Har meddelat Erik att jag gärna tar emot småjobb för expresshantering, men för stora jobb måste jag ha rimlig tid på mig. Få se om jag kommer i onåd nu.

Jag hade hoppats att komma ut till Sandhamn lördag-söndag men Janne och Isabelle var i stan och förberedde en större renovering av sin lägenhet. Rot-avdrag är dagens lösen och det går tydligen som en farsot genom alla "chica våningar" i Vasastan. Hade vi sånt här, så skulle jag kunna tänka mig lite mer uppfräschning av huset.

Nej, jag kommer inte till Geilo på 17 mai. Jag skall fira med norsk flagga på altanen och tänkte bjuda hit vännerna. Kan alltid lura i dom att det är "typiskt norskt" med grillad korv inrullad i mjukt tunnbröd (finns här, bakas i någon bergsby) och blötkake efteråt. Och så skall vi spela norsk musik och störa grannarna när jag kommer att tvinga alla att sjunga Ja vi elsker. Det säjs att Norges bidrag till Eurovisionsspektaklet har chans att vinna. I så fall är det helt klart motiverat med lite norskt oväsen.

Man blir lite mosig av att resa så nu blir det slöa framför TV:n tills John Blund infinner sig. Tänkte bättra på mosigheten med en kall öl också.
Adios.

Breaking news.

Snabbtur till Stockholm i morgon, förlaget vill diskutera med mig om ett större jobb. Vill egentligen inte ha några större jobb över sommaren, men vi får se vad de har att erbjuda. Det finns dagar då jag funderar på att lägga av att jobba, idag är det tydligen en sådan dag. Men mammon regerar och när det är så skakigt i världsekonomin, så kan det kan vara bra med lite "vanliga" inkomster. Räknar med att vara hemma igen måndag kväll. Jag passar på att åka ut till Sandhamn när jag ändå är i Stockholm.

Målarfärg luktar inte.

Jag har varit bortrest några dagar medan målarna jobbade. Nu är det klart och allt ser så vitt och fräscht ut. Nu väntar jag bara på att få mina nya gardiner, men det lär dröja minst en vecka till, det är en ateljé i Bellinzona som syr dem.

Jag har varit i Biel och varit moraliskt stöd för Lisa nu när de flyttar till ett mindre hus. (Mindre =240 kvadratmeter i stället för 420!) Nu när både Ingrid och Rutger B är borta (hemma!) så blev huset allt för stort, inte minst nu när "barnen" så småningom kommer att flytta hemifrån.  Och nu flyttar alltså Lisa och Robbie till en av Europas vackraste utsikter, d v s när det är klart väder vilket inte inträffar varje dag precis. Men NÄR det inträffar så ser man alla topparna i Berner Oberland med Jungfrau, Mönch och Eiger som juveler i kronan.