Inte riktigt stjärnklart.

 

Sikten var inte riktigt så bra som vi hade hoppats, det var lätta låga mindre moln som stundtals ställde till det för oss till att börja med. Då fick jag lära mig hantera teleskopet och hur man siktar in sig på den del av himlavalvet som man vill kolla. Vid midnatt så klarnade det upp och då blev det faktiskt nästan för mycket att ta in. Jag visste inte att det kan, även när det är stjärnklart, vara variationer på hur många av de milliontals stjärnorna som man kan se. Molnen skymmer stjärnhimlen men något av de yttersta lagren i atmosfären kan hindra att man får full tillgång till hela härligheten. Men jag tror att det är något som bara experterna behöver bry sig om. Jag hade fullt upp med att kolla de stjärnor och konstellationer som är kända för oss amatörer. Fram till nyår är det ingen idé att försöka se stjärnhimlen, men Janne säjer att om det bara blir kallare i början av januari så kommer det att bli flera tillfällen. Fram till dess så skall jag försöka läsa på. De som var med i studiecirkeln under vintern och våren de kan mycket, det har jag förstått.

Dagens stora nyhet är förstås att man börjat vaccinera. En 91-årig dam i Mjölby var först i Sverige. Bollnäs var tydligen också tidigt på banan. Nu spelar det ingen roll om man får sin första spruta klockan åtta på morgonen eller fyra på eftermiddagen, men vi får ta till oss alla positiva nyheter. Såvitt jag kan förstå, så kommer Elvy och de flesta av hennes vänner att vara i tur när de som bor på äldreboenden, de som har hemtjänst och de som jobbar inom de områdena har fått sin första dos. Man tror att det blir deras tur i mitten av januari. Då får man börja om på äldreboenden o s v med den andra dosen. Sedan skall det förhoppningsvis finnas gott om vaccin och då blir det mer en utmaning för logistiken och att få personal. Maj berättade att en av hennes bekanta, f d sjuksköterska som fyllde 75 på luciadagen, hade blivit tillfrågad om hon kunde ställa upp. ”Är det panik så kommer jag” skall hon ha svarat. Jag vet inte hur det fungerar, har man sin sjuksköterskelegitimation livet ut? Det finns ju läkare som jobbar som privatpraktiserande trots att de är en bit över åttio.

Rickard säjer att situationen i Hol kommun, där Geilo ligger, inte varit särskilt oroväckande. Nu får man se hur det blir efter jul och nyår när så många tillbringat helgen i sina hytter och ferievåningar. En taxiförare har smittats och nu pågår det smittspårning. Rickard menar att om man håller sig till ett mindre antal kontakter och ser till att göra sina inköp på ett effektivt sätt, så känner han ingen oro. Mindre antal kontakter, det är för hans del Rasmussens och Brekkes, två pensionerade läkarpar. De har firat jul tillsammans, vilket har inneburit att man ätit julmåltider tillsammans. Julafton hos Brekkes, där blev det riktig norsk julmat, juldagen hos Rickard som bjöd på en något lättare schweiziskinspirerad julmiddag och igår var de hos Rasmussens. Där blev det förstås dansk julmat.

De här Brekke, Stein och Sonja har jag träffat ett par gånger. De har arbetat i Afrika nästan hela sin yrkeskarriär och kom tillbaka till Norge som pensionärer. Nu bor de i Oslo och har hytte på Geilo.

För vår del, så firade vi ju här tillsammans med sex utvalda vänner på julafton, juldagen var vi hos Alice och Villy på julmiddag med kanadensisk prägel och idag har vi varit hos Maj och Benny och ätit en hälsosam måltid. Nyårsafton blir det fest hos Anne, hon och Janne hjälps åt. Det blir inte enformigt att umgås i en liten krets när vi cirkulerar runt på det här viset. Men visst hoppas vi att vaccineringarna kommer igång och att vaccinet verkligen kommer att bromsa smittspridningen. Då blir det jag som är den ovaccinerade, främmande fågeln. Hoppas att jag inte blir utesluten ur gemenskapen.

Om Norge – eller rättare sagt NÄR Norge – häver alla sina inrese- och karantänsregler så kanske jag tar en tur till Geilo. Men det blir väl 2022...

Juldagens kväll.

 

Julaftonen firade vi på ett traditionellt och otraditionellt sätt. Vi samlades tillsammans med de andra i uterummet klockan tre på eftermiddagen, drack kaffe med ett rikligt urval av julkakor till medan vi också med ett halvt öga såg på ”Kalle Anka”. Julmiddagen serverades klockan sex, den bestod av de traditionella rätterna plus lite till.

Vi var alltså åtta till bordet och dessutom var både Fille och Rigel här. Fille tycker det är helt ok med katter och efter att ha fräst på Fille och gömt sig bland växterna i uterummet, så tyckte nog ändå Rigel till slut att Fille var ett ok sällskap.

Rigel är alltså katten som kom hem till Janne för ett par veckor sedan. Det är ingen som har hört av sig, trots att Janne har satt upp lappar i butikerna på ett flera mils omkrets. Rigel är så trevlig, så Janne tyckte det var självklart att någon skulle sakna honom.  Nu betraktar Janne Rigel som sin katt och de båda verkar ha stort nöje av varandra.

När gästerna hade åkt hem, så kollade jag lite på midnattsmässan från Rom. Det blev en märklig tillställning, glest i bänkarna och prydliga vita munskydd som matchade prästerskapets vita skrudar. Marlenes mamma var förstås inte i Rom den här julen. Det är första gången under det här årtusendet som hon inte varit med på midnattsmässan. Dessutom sitter hon alltid på vip-plats, så vi har kollat bara för att få syn på henne. Men inte i år alltså.

Jag har ringt ett antal videosamtal nu på förmiddagen för att önska mina vänner god jul. De har det bra, alla är symtomfria - och försiktiga. Men de saknade Jansson och hälsingebockarna. Jansson = Janssons frestelse alltså. Vädret i Ascona  är som det brukar vara vid den här årstiden, några plusgrader, tangerar nollan nattetid när man kommer en bit upp på sluttningarna och regn av och till. Uppe i bergen har det kommit en hel del snö och en hel del turister.

Det verkar vara en hel del oreda med tillströmningen av turister. Till en del platser har även turister från England fått resa utan kontroll. Nu får vi se hur det går.

Den kommande natten skall det bli kallt och klart. Kanske tio minusgrader... Men jag skall klä på mig ordentligt och köra bort till Janne och kolla stjärnhimlen. Troligtvis blir det bäst förhållanden för sådana aktiviteter mellan 22 och 02. Sedan kommer det att vara molnigt och falla en hel del snö en hel vecka framöver.

Återkommer med rapport från natten.

Fredag kväll.

 

Jag har haft bra flyt i mitt skrivande den här veckan. Julförberedelserna är klara och vädret inbjuder inte till några längre promenader.

Lotta informerade mig just om läget i Ticino. Tillsammans med St Gallen, har dessa kantoner högst antal insjuknade. Igår rapporterade man 9 dödsfall och 258 nya insjuknade i Ticino. Läget för Schweiz totalt är mer bekymmersamt än i Sverige. Förbundsregeringen beslutar om stränga åtgärder som skall gälla i hela Schweiz men de flesta kantoner tänjer på gränserna. Man vill helt enkelt inte ta order från Bern.

Då känns det som om det är lite mer rättning i ledet i Sverige. Men det finns också en del som bara inte vill förstå allvaret, som ungdomarna som festade i Åre häromdagen. Fyrtio personer som skall ha kontakt med anläggningens gäster – det kan bli ett katastrofscenario. Eller superspridare som man säjer nuförtiden. De nya restriktionerna som meddelades idag tycker jag är helt rimliga. Å andra sidan har vi inga köpcenter eller gallerior här och jag tror inte att man har planerat för några mellandagsreor.

Rickard säjer att situationen i Norge faktiskt är mer alarmerande än vad man vill ge offentlighet åt. Har man varit ”bäst i klassen” och verkligheten kommer ikapp, så är det förstås svårt att erkänna.

Tristessen motverkas i någon mån av att vi får se På spåret i kväll.

Nu förbereds julen. Intensivt.

 

Julkorten är färdigskrivna och postade. Då bör alla julkort komma fram i tid. Kanske. Jag har hört en del historier om julkort med mottagare inom Sverige som kommer fram långt efter nyår.

Nu är det tillåtet att vara åtta som firar jul tillsammans. Vi blir åtta. Alice, Villy, Maj, Benny, Anne, Janne, Elvy och jag. Men vi blir förstås nio, Fille skall ju också fira jul. Löfvén sade inget om husdjur så jag hoppas att det går bra.

Det blir tre ”julfirandegrupper” med dem som brukar umgås med varandra, ingen skall behöva sitta ensam hemma och alla skall kunna ha trevligt på ett säkert sätt. Tyvärr får vi inte byta och träffas åtta i andra konstellationer, men det är förståeligt. Vi skall vara lydiga och sedan kan vi berätta om hur vi firade en annorlunda jul 2020. Det blir 70+jul för majoriteten och man skippar familjejulen i år. Agnes Wold tycker att man skall inrikta sig på att träffa släkten till påsk, gärna utomhus. Påsken kommer tidigt i år, 2 -5 april. Tja...

Hemma i Ticino vet de fortfarande inte vilka regler som gäller för julfirandet. Det verkar fortfarande vara mycket rörigt, regeringen anser en sak, kantonerna en annan. Igår var det 5396 döda i Schweiz, av dem 625 i Ticino. Julhandeln verkar pågå som vanligt, men praktiskt taget alla har munskydd. En del affärer släpper inte in kunder som inte har munskydd. Alltid något. Mina vänner har hållit sig friska nu under hösten, tre av dem var sjuka i våras,  de har återhämtat sig utan komplikationer.

Janne har fått en kompis, en katt som tydligen kommit på avvägar. Den kom i söndags, hungrig och rätt tilltufsad. Janne bjöd den på vad som fanns, det var potatismos med finhackad falukorv, katten åt upp allt och lade sig sedan att sova. Janne som är en sann djurvän körde i måndags till veterinären för att ta reda på om katten var chippad, så var inte fallet men veterinären påpekade att den faktiskt var kastrerad. Janne har satt upp efterlysningar i alla butiker i närområdet, ingen har hört av sig ännu. Jag tror att han är nöjd om han får behålla kissen. Den är döpt till Rigel efter en ljusstark stjärna. Men Rigel betyder också vänster fot, om jag fattade rätt så finns stjärnan vid vänster fot i Orion. Dessutom har katten, som är mörkt grå, vit haklapp och lite vitt på vänster framtass! Fortsättning följer nog.

Vädret är eländigt, det känns som om man är insvept i en blöt grå filt. Det är utlovat minusgrader och kanske lite snö i kväll men det vill jag se först. Äsch, det kan faktiskt kvitta, det är inte så kul när det fryser till på våta vägbanor.

Nu blir det eftermiddagskaffe, Elvy har faktiskt bakat idag igen, saffransmuffins. Jag förutsätter att hon bjuder på en muffin. Eller skriver man muffins på svenska?

 

 

 

Vi får ställa in julen i år...

 

Maria och Josef har fått reseförbud.

Herdarna är ute och jagar mink.

Änglarnas budskap är obegripligt på grund av deras munskydd.

De tre vise männen jobbar hemifrån.

 

Tomten är i en riskgrupp och får inte träffa världens barn för tomtemor.

Men det blir ändå inte så många julklappar att dela ut eftersom tomtenissarna bara får vara åtta i verkstan.

Rudolf med sin röda mule nyser och borde nog se till att testa sig.

 

Borta i gruvan sitter sju dvärgar i karantän eftersom Prosit har testat positivt för covid 19.

 

Askungen är i karantän eftersom hon, vid sidan av alla sina andra husliga plikter, har fått rycka in på det särskilda boende som finns på slottet.

 

Törnrosa hon sover och har hon tur så vaknar hon inte förrän pandemin har gått över.

 

Häxan i pepparkakshuset hon ser belåten ut, nog skall hon kunna lura in någon vandrare som är ute ensam på en coronasäkrad promenad.

 

Bara elände.

 

Men den 24, 25 och 26 december kommer faktiskt i år också och den 21 december, tre minuter över tio på förmiddagen inträffar vintersolståndet och sedan går vi mot ljusare tider!

 

 

Man får inte tro allt man läser.

  

Nu har jag börjat skriva julkort. Jag har en diger adresslista och alla får förutom kortet, ett handskrivet brev. Jag köpte kort i Uppsala och i bokhandeln fanns det även ”julbrevpapper”, vilket förstås är trevligare än ett vanligt vitt ark.

För åtta år sedan skickade jag ett julkort med brev i till Elvy, visste inte om hon skulle ta kontakt med mig men jag chansade. Resten är historia...

Janne ringde och var irriterad. Inte på mig utan på en nättidning som hade påstått att den aktuella konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus var samma som ”Betlehemsstjärnan”. Som ni kan läsa i torsdagens inlägg så var det en tredubbel konjunktion som inträffade år 7 f Kr. Janne hade påpekat detta men inte fått något svar. Det är väl så med sådant som publiceras i nättidningar, utan någon ansvarig utgivare, att där kan man skriva vad som helst.

Något av det stolligaste som jag läst, fanns för ett par dagar sedan hos BBC. Man hade gjort en spaning om vilka galna rykten som florerar inför den kommande vaccineringen mot covid 19. Bill Gates står bakom en del av dem... Vi kommer alla att få ett microchip injicerat vid vaccineringen och i och med detta kommer alla dina tillgångar att placeras i detta microchip. Sedan kan den nya världsregeringen (!!!) helt styra ekonomin, både för privatpersoner och företag. Dessutom manipuleras och förändras vårt DNA så att världsregeringen kommer att kunna styra oss i allt vad vi gör.... Det här publicerades först i maj, men har nu fått ny aktualitet i och med att vaccinet finns tillgängligt. Allt detta finns med i en lång artikel med många ”vetenskapliga” uttryck.

Jag kan skratta (eller hånle) åt sådant här, men mest tycker jag förstås synd om de människor som tror på stolligheterna och låter sitt liv påverkas av dem.

I Ticino finns det tydligen många starka viljor som vill styra hur vaccineringen kommer att gå till. Man har sagt, precis som här i Sverige, att de äldsta och svaga skall prioriteras, därefter sjukvårdspersonal och sedan ”alla andra”. Men nu kräver en del företag att få tillgång till vaccinet och de är tydligen beredda att betala bra för att i det första skedet kunna vaccinera sin personal.

Vi har kollat, om jag fortfarande är i Sverige när ”alla andra” kan vaccineras, så kan jag också bli vaccinerad trots att jag inte är folkbokförd här. Jag har blivit listad på samma vårdcentral som Elvy. Bra att veta.

 

 

Mest om planeter.

 

Idag var Janne här och vi drack eftermiddagskaffe tillsammans. Janne, vår expert på stjärnor och planeter, bor ensam några kilometer härifrån och vi har inte setts sedan jag kom tillbaka hit. Janne har alltid något intressant att berätta så jag har saknat honom. Janne å sin sida, har tyckt att det har varit ganska trist de senaste veckorna då det mest har varit mulet. Men han har tillbringat en hel del tid tillsammans med Stephen Hawking. Janne säjer att hans böcker kräver en hel del eftertanke eller att man ibland får ta fram papper och penna och rita för att få grepp om vad han menar. (Det här är kosmologi och teoretisk fysik på hög nivå alltså.)

Lite mer gripbart var det som vi talade om till kaffet. Vi ägnade oss åt några av planeterna. Venus håller på att försvinna som morgonstjärna och återkommer så småningom på kvällen. Mars syns tydligt högt uppe på himlen, lyser faktiskt igenom om inte molnskärmen är alltför kompakt. Men mest intressant – och det som Janne sörjer över är att vi inte just nu kan se - det är att Jupiter och Saturnus ligger mycket nära varandra (i konjunktion) och om inte som nu när molnen ställer till det, kan ses strax efter solnedgången i syd-sydväst. Det kommer att ta tjugo år innan de kommer så nära varandra igen.

Det finns något som kallas för tredubbel konjunktion, det är när Jupiter och Saturnus möts tre gånger. Det inträffade senast på 1600-talet och nästa gång blir det om drygt 200 år. Det anses att det var en tredubbel konjunktion som inföll vid Jesu födelse, och som visade de tre vise männen vägen till Betlehem. Fascinerande! Men å andra sidan så finns det en hel del som talar emot detta. De såg en stjärna i öster och gick åt väster... Jesus borde ju, när man lägger samman olika historiska händelser, vara född år 6 eller mest troligt 7 före vår tideräknings början. Men spelar sådant någon roll? Inte för mig.

Jupiter och Saturnus i år kommer att vara närmast varandra under ungefär en vecka vid jul. Det är bara att hoppas på klart väder. EN tidig kväll med klart väder bör det väl ändå bli! Annars får vi vänta i tjugo år.

Janne har inga ljusdekorationer utomhus. De stör hans studier av himlavalvet - när det är stjärnklart. Belysningen vid utgångsdörren och garaget släcks med ett knapptryck. Han har faktiskt inget som stör, om nu inte de som har fritidshus på andra sidan sjön kommer dit. Men det gör de nästan bara på sommaren eller dagtid under vintern.

Vi talade en del om alla ljusstörningar som finns. Vår önskan att liva upp tillvaron lite under den mörka årstiden har en del negativa effekter, både på djurlivet och växtligheten. En del insekter stressas till döds av ljus dygnet runt och då blir det mindre naturlig föda för en del fåglar. Ett träd som står med hela eller en del av kronan i en ljuskägla fäller löven senare och kommer kylan tidigt så kan inte stammen och rötterna tillgodogöra sig näringen som löven kan ge tillbaka. Då förstod Elvy och jag med en gång vad han menade. En av gatlyktorna på vår uppfart belyser delar av en björk. Den fäller löven där sist av allt.

Janne hade läst om ett experiment med japansk lönn, en relativt vanlig trädgårdsväxt i mer gynnsamma odlingszoner än här. De lönnar som fick ständig belysning av en normal utebelysning, de växte sämre och tynade bort efter några år.

För en stund sedan ringde rektorn i den grundskola där jag vikarierade för ett par år sedan. Han frågade om jag kunde tänka mig att hoppa in och jobba, från måndag och fram till jullovet. Det var kris, lärarna var antingen sjuka eller hemma p g a sjukdom i familjen. Jag förklarade att det inte var aktuellt, även om jag hade trivts bra som lärare. Jag bor ihop med en sjuttioplussare och i den mån jag träffar andra personer så är det faktiskt mest folk i samma åldersgrupp. 

Men det är trevligt att vara efterfrågad. Samtidigt inser jag att byskvallret lever och har hälsan – jag hade inte talat om för någon att jag är tillbaka här.

Blandat.

 

Rickard berättar en del märkliga saker från Norge. Det verkar som om man (myndigheter och en del företag) har tappat sans och vett, allt i hopp om att minimera riskerna för covidsmitta. Rickard var i Gol för att handla och blev tillfrågad om han var svensk. ”För i så fall vill vi inte ha dig här inne i butiken”. Rickard talar god norska men med en viss brytning. Han såg storögt på försäljaren och svarade, ”nej jag kommer från Schweiz”. Han spelade dum och frågade varför försäljaren ville veta det. ”Vi vill inte ha svenskar här och definitivt inte i butiken.”

Rickard har också förstås kollat de norska tidningarna på nätet och det är helt klart så att norska tidningar frossar i negativa nyheter från Sverige, men svenska tidningar har betydligt färre nyheter om covid 19 från Norge. Då skall man betänka att man har haft en betydligt mindre smittspridning och färre dödsfall i Norge, men hur man hanterar situationen, det är en helt annan sak som ibland tangerar det rent komiska.

Han berättade om ett s k karantänhotell där alltså inresande skall tillbringa tio dagar i karantän. Pris 500 kr dag. Ett av dessa hotell hade tänkt hysa in ”gästerna” i ett annex som mest används för lägerskolor och liknande. Man skulle få rum och mat, men i den här byggnaden med tjugo rum, fanns det några gemensamma toaletter och två större duschrum, ett för pojkar och ett för flickor. Den första personen som skulle inkvarteras där slog larm och så var det karantänhotellets saga all. Kan man hoppas i alla fall. Man har sedan kommit på att det inte är någon god idé med karantänhotell men jag vet inte om de har försvunnit. På några av dem finns det väl personer med pågående karantän.

 I en stockholmsförort har en 40-årig man hållits inspärrad i 28 år. Hans mor har tydligen fått honom att tro att hon skulle ”skydda” honom. En släkting har för många år sedan velat slå larm, men andra i släkten avrådde henne från att göra detta. Märkligt.

Men sådant här är inte så extremt sällsynt som man skulle kunna tro. Rickard säjer att om inte sekretessen hindrade honom, så skulle han kunna berätta om vad han sett under de år han var distriktsläkare i Norge.

Elvy minns att när hon var tonåring, så upptäckte en skogsarbetare att tre barn hölls gömda i ett avlägset beläget hus, inte så långt härifrån. Föräldrarna var folkbokförda i huset, som de ägde. Barnen hade fötts i hemlighet och gömts undan. Såvitt Elvy kommer ihåg var de mellan sju och tolv år och även om man inte talade om sådant öppet på den tiden, så hade barnen utnyttjats sexuellt av sin far. De var också kraftigt misskötta, undernärda och med trasiga tänder. Deras far fick fängelse, modern försvann ur historien och barnen hamnade i fosterhem någon annanstans i Sverige. Det som var märkligt, det var att släktingar i trakten borde ha vetat något men troligen inte velat anmäla. Samma som i historien med den 40-årige mannen.

Och nu till något trevligare. Vi hade vår adventssamling i uterummet, sjöng Gå Sion med munskydden på och drack adventskaffe med hembakat till, utan munskydd.

Den sista veckan har jag inte haft någon skrivlust. Det går verkligen i vågor. Ibland jobbar jag på timmar i sträck och Elvy får knacka på och fråga om det inte är dags för mat eller kaffe och ibland så får andra sysselsättningar ta över. Som idag.

Gå Sion din konung att möta!

 

I morgon är det alltså den första söndagen i advent. Kyrkoårets första dag. Den kyrkliga verksamheten är det dessvärre inte så mycket med.  Och – jag måste säja det här: trots att jag vet att man lägger ner mycket arbete på webbsända gudstjänster, så är det platt och andefattigt för mig. Jag har ett behov av att vara med, vara delaktig och känna gemenskap.

Det är nog så att jag är bortskämd, hur vi har det i vår husförsamling i Ascona och även i den lilla kyrkan i Lugano, minnen från livliga möten i ”kapellet” tillsammans med mormor och inte minst när jag var aktiv på kåren i Manchester.

Men nu är det som det är och som det sannolikt kommer att vara en tid framöver. Vi får begränsa sociala kontakter till ett minimalt minimum och träffar vi någon så skall vi hålla avstånd. Elvy och jag använder munskydd, vi var t ex och handlade blommor och mat för helgen igår. Vi struntar i om folk stirrar. Munskydd har faktiskt rätt många, men våra stack ut lite. Elvy hade en blomsteräng och jag hade en stor röd mun med icke helt perfekta tänder.

Nu på förmiddagen har Elvy kört runt med en påse hembakat och en blomma till en del äldre-äldre som får hålla sig isolerade. Hon ringde först, hade förstås munskydd och stod utanför när hon överlämnade det medhavda. Så det har säkert gått bra.

Det var lite knepigt när jag skulle köpa kläder häromdagen. Att prova jeans och ett par skjortor, det var förstås enkelt. Det var värre med tröjor, skulle jag ta av munskyddet och dra över huvudet för att prova dem? Jag fick försöka kolla framför spegeln i provrummet och lyckligtvis har jag skapligt ögonmått, dom passade bra. Sportaffären fick bidra med ett par kängor, en lätt vadderad jacka och två stickade mössor. Blir det riktigt kallt så har jag min fina Canada Goose-parkas. Nu är jag rustad för vintern.

Det har blivit mörkt ute, men det glimmar och glittrar överallt. För en del år sedan, när jag var i hytta på Geilo över julen, så häpnade jag över alla utebelysningar som fanns där. Nu är det likadant här, även om det är glesare mellan husen.

Just nu kom Elvy och berättade att Maj. Benny, Alice och Willy kommer hit i morgon förmiddag på adventskaffe och improviserad adventsgudstjänst. Det gläder mig verkligen! Vi kommer att sitta i uterummet med föreskrivet avstånd och sköta oss perfekt. Kan man sjunga Gå Sion med munskydd på? Jag hoppas det.

 

 

Varde (mera) ljus!

 

Nu strålar alla byggnaderna och vi kan tryggt invänta första advent. Nu på förmidagen har vi tagit fram och testat adventsljusstakarna som Elvy brukar ha i ”salen” och i köket. Jo, vi säjer så eftersom det som på normalsvenska borde kallas för vardagsrummet, det hette salen när Elvy växte upp här. I övervåningen skall vi hänga stjärnor i fönstren.

När jag flyttade till Ascona hade jag med mig ett par adventsljusstakar och en stjärna. Då, för snart tjugo år sedan, var jag nästan ensam om att ha adventsbelysning i fönstren. Däremot hade många enklare ljusslingor utomhus. Nu har nästan alla belysningar i fönstren. Plus ljusslingor utomhus. I ett av de stora husen längre ner på sluttningen bor en mycket förmögen muslimsk familj. Frun i huset och de två hemmavarande döttrarna håller styvt på muslimska traditioner, inklusive heltäckande klädsel. Men varje år, till första advent dekoreras alla fönstren i den stora villan med adventsljusstakar och ovanför taket lyser en stjärna. Sedan plockas allt bort efter trettondag jul.  Skall vi kalla det för julekumenik?

Nu blir det strax middag och sedan skall jag köra in till Bollnäs och komplettera mitt klädförråd. Jag har en hel del vinterkläder i hytta på Geilo, men de kommer jag ju inte åt nu. Idag är det plusgrader men i morgon skall det bli betydligt kallare och då kanske det blir halt på vägarna.

En liten ljusglimt. Eller rättare sagt många.

 

Det är inte första advent förrän nästa söndag men utebelysningarna har redan kommit upp på många ställen. Elvy brukar få hjälp med detta av BG. Han är, som man säjer i Sverige, ”elektriker i botten” och har dessutom tillgång till obegränsat med elektriska detaljer om det dyker upp något problem.

Därför inleddes upplysningstiden här hos oss idag. Det tog faktiskt sex timmar att få allt på plats och ändå har vi inte lika många dekorationer som många andra. Men å andra sidan har vi bostadshuset, undantagsstugan, uthuset, garaget och växthuset som alla skulle få sin beskärda del av dekorationerna. Sex timmar, det är den ljusa delen av dygnet...

Sen var det något slags koppling som hade gått sönder så uthuset och garaget vilar fortfarande i mörker. Det skall fixas till i morgon.

När mormor bodde här och Alf-Bertil, mormors bror Erik, pappa och jag firade jul tillsammans med henne, så fascinerade det mig att det fanns så många adventsljusstakar i fönstren på husen här omkring. Det hade man inte i Manchester. Mormor hade adventsljusstakar i fönstren i första våningen, sen hade Alf-Bertil skaffat en slinga eller kanske rättare sagt en ramp som monterades upp på farstukvisten. Det här var förstås innan ledlamporna hade gjort sitt intåg, ingen kunde ju på den tiden drömma om att vi skulle svepa in husen i alla dessa mer eller mindre smakfulla ljusslingor.

En granne har en ren med efterföljande släde med tomte i. Den monteras upp på takåsen, men får bara finnas där under själva julen. Det tackar vi för.

Idag har jag läst en hel del om Trumps desperata försök att få valet underkänt. Nu har en person, som är lika galen som Trump klivit fram i dagsljuset och eldar på hans försök att sabotera valresultatet. Jag avser förstås hans advokat, Rudy Giuliani. Det senaste tilltaget skall vara att de här knäppskallarna försöker få elektorerna att rösta mot delstatens valresultat, om det gått Trump emot, alltså de republikanska elektorerna. Någon av dem hade uttalat sig om att han hade svurit trohet mot konstitutionen och tänkte därför rösta efter valresultatet och då lär Giuliani nu försöka att få honom utbytt.

Det som under fyra år har varit en otrevlig cirkus har faktiskt blivit något helt annat och farligare under valkampanjens slutskede, men ännu otäckare sedan resultatet blivit klart. Trump skulle nog gärna dra igång med en statskupp för att få vara kvar vid makten, men i denna federation med femtio stater blir det övermäktigt för honom och Giuliani att ställa till med något sådant. Dessutom är stora delar av försvaret mycket kritiska till honom och det behövs ju deras medverkan för att dra igång med en statskupp. Det kan vi lugnt bortse ifrån, men risken för att USA i en framtid skall bli ett fascistiskt styrt land, den skall vi inte helt bortse ifrån – i alla fall inte så länge Trump är kapabel att elda sina trogna supporter.

Joe Biden lär inte få någon lätt uppgift, tur att han har Kamala Harris vid sin sida. Det här kommer helt klart att bli en period där vicepresidenten kommer att träda fram på ett helt annat sätt. Girl Power.

Ytterligare ett slätstruket inlägg.

 

Det kom inte så mycket snö att det var riskabelt att vara ute på vägarna och det mesta försvann. Då var det värre med blåsten. Idag varnar de för ishalka...

Jag har inventerat mitt förråd av vinterkläder och jag har nätt och jämnt så jag klarar mig, men det får nog bli ett besök inne i Bollnäs, där finns både Lindex, KappAhl och sportaffärer. Jag har naturligtvis munskyddet på.

Det verkar råda en viss förvirring om vilka munskydd som är ok. De som jag köpte med hit är av det lite ”roligare” slaget och som skall tvättas dagligen i 60 grader, men de har också ett extra filter som man skall lägga in mellan de båda tyglagren. Detta filter är egentligen för engångsbruk men kan i nödfall steriliseras i micron. Det finns 30 filter med till varje munskydd. Jag vet inte om de duger i Sverige, men i Schweiz var de godkända. Det medföljde en ilsket neongrön lapp där det stod att man måste rengöra händerna mycket noga efter att man varit i kontakt med munskydd och filter. Använda filter skall läggas i plastpåse i soporna.  Jag tyckte det låter betryggande.

Rickard ringde för en stund sedan och efterlyste blogginlägg. Ja, men när jag går upp i varv och börjar skriva så glömmer jag både tid och rum. Man får passa på när man får ”flyt”. Sen vet jag inte om det blir de mest högklassiga delarna av det jag skriver som tillkommer under flytet.

På Geilo är det lugnt, ett och annat ströfall av covid 19. Ett danskt par, bekanta till Rasmussens har hytte vid Haukeli. De hade tänkt att komma till Norge om ett par veckor och stanna minst över jul, men har fått besked om att de måste i karantän tio dagar när de kommer till Norge och det duger inte att de isolerar sig i sin hytte, utan de måste till en ”godkänd” karantän med pris 500 kr dygn och person. Verkar helknäppt!

Norge har haft mycket röriga coronaregler, ibland faktiskt riktigt komiskt formulerade. Men nu börjar Sverige också att röra till det, ärligt talat fattar jag inte allt. Men det spelar ingen roll, vi sitter här ute i obygden och berörs inte av om det år åtta, femtio eller trehundra som får besöka ett visst arrangemang. Men vi retar oss på dem som inte kan hålla sig i skinnet utan hela tiden måste tänja på gränserna och därmed bidrar till smittspridningen.

Det får vara allt för idag.

Vi går mot mörkare tider.

 

Han sade så, statsministern. Max 8 personer får deltaga i det som kallas för ”allmänna sammankomster” men det är också en maxgräns för privata sammankomster – fast egentligen så skall vi undvika att ha fysisk kontakt med andra än med dem vi bor tillsammans med. Statsministern lägger stor vikt vid de enskilda individernas ansvar och att vi alla har ansvar för att begränsa smittspridningen.

Sedan tidigare finns det ett beslut om att förbjuda alkoholservering efter klockan tio på kvällen. Krögarna klagar, de som är för vana att tillbringa kvällarna på restauranger klagar. Man har tydligen tagit till sig den ”kontinentala” vanan att äta sen middag. Anlända till restaurangen någon gång mellan nio och tio och avsluta samvaron efter midnatt. Nu borde de som klagar inse att detta har blivit en storstadsvana för en viss kategori av storstadsbor.

Det är idiotiskt att gnälla över restriktioner när det gäller restauranger. Man kan faktiskt komma dit redan vid åtta, kanske t o m tidigare och gå hem någon gång efter tio. Då är man förhoppningsvis lite fräschare när väckarklockan ringer nästa morgon. Även om man har hemmakontor, så måste man väl följa normala arbetstider?

Vi går definitivt mot mörkare tider, idag var det soluppgång 0807 och solnedgång 1515. Då mörknar det snabbt, särskilt om det är molnigt. Om 35 dagar är det vintersolstånd. Denna positiva händelse inträffar den 21 december kl 1003 för att vara exakt.

Sedan går vi mot ljusare tider.

VAR och VAD är hemma?

 

Är hemma mitt hus i Ascona, hytta på Kikut eller är det här i Hälsingland? Just nu är det nog det sistnämnda. Jag fylldes av en sådan värme och en känsla av lugn när vi körde av från landsvägen och in på uppfartsvägen.

Nu är jag här och det kommer jag högst sannolikt att vara i några månader. En skyddad miljö där man iakttar ordentliga försiktighetsregler för att undvika smitta, en liten värld i världen. Just nu är det min och Elvys värld. Någon enstaka av hennes vänner kommer på besök, kaffet intas med minst sagt föreskrivet avstånd i det stora uterummet/växthuset. Alla glada samlingar i uthuset är inställda tills vidare. Blir det riktigt stjärnklart så kanske det kan bli ett besök borta hos Janne. Munskydd är förstås obligatoriskt.

Det är en märklig tid vi lever i, men jag anpassar mig och saknar definitivt inte sysselsättning. Dessutom har vi ett vidsträckt nät av promenadvägar.   I morgon skall Elvy baka. Vi köpte en hel del ingredienser i Gävle, det skall bli spännande att se vad hon tänker göra med dem. Jag hjälper förstås till. Hjälper alltså.

Jag har talat med Lotta idag, alla mina vänner i Ascona med omnejd är fortfarande friska trots att smittan verkar sprida sig snabbt. På Geilo finns det en del som insjuknat, men inget oroväckande. Där behöver man inte trängas och i matbutikerna har man förstås munskydd och så var det visst något på gång med maximalt antal kunder inne i butikerna.

Det är helsvart ute och det verkar som om det kommer lite nederbörd. Fyra plusgrader. Nu tar jag på mig pannlampan och går över till Elvy. Det är Dobidoo på tv, ett riktigt fånigt men underhållande musikprogram. Sen får vi se om Skavlan har något intressant att bjuda på.

Kort onsdagsrapport..

 

Taket i köket kommer att monteras ner och så blir det något slags avfuktningsanordning som skall torka upp trossbotten. Då är det förstås bra att ingen bor här under de 4-6 veckor som det beräknas ta. Sen blir det nytt tak och så får vi hoppas att historien om den uppfinningsrike docenten (jo han var faktiskt det), han som kopplade in diskmaskinen med hjälp av silvertejp, att den historien är avslutad för gott. Docenten bor numera någon annanstans.

Vi kör norrut i morgon, gör ett snabbt stopp på ICA Supermarket i Gävle, där det finns några speciella varor som Elvy vill ha. Allt kan förstås inte finnas i våra butiker hemmavid, även om de är välsorterade. Jag har ställt ett villkor, vi skall ha munskydd vid besöket i butiken. Jag köpte med mig några ”roliga” munskydd, få se vad Elvy säjer om det.

Uppsala lördag kväll.

 

Det har inte blivit skrivet något här på flera dagar. Det hände något med tv och internet i onsdags. De skyndade sig att ordna med tv – naturligtvis – men då skedde det på bekostnad av internet, som har svajat betänkligt. Men idag är allt fixat, det satt ett stort anslag nere i entrén när jag kom hem från en eftermiddagspromenad.

Jag har förstås följt valet på tv och där har vi både Fox och CNN. Samtidigt får jag ge SVT en eloge för deras rapportering. Nu skall det vara klart, vi kan andas ut och hoppas att Trumps advokater inte tvingar domstolarna att ta itu med processer för att bevisa hans orimliga påståenden att det förekommit systematiskt valfusk. Det måste väl bli något fel när man hanterar sådana enorma mängder röstsedlar, men inte systematiskt röstfusk. Dessutom har ju OSSE haft många valobservatörer på plats.

Jag tror förstås att det värsta som kan hända är att Trumps supporter startat oroligheter, att sprickan i det amerikanska samhället blir allt större och djupare och omöjliggör för Biden och Harris att påbörja en samlande process. Man anar att Trump kommer att lura i vassen och uppmana sina anhängare att vara aktiva. Klockan tolv onsdagen den 20 januari 2021 är Trump bara en vanlig medborgare i USA, utan politiska uppdrag. Undrar om han begriper det?

Juni 2017 råkade Elvy ut för en rejäl vattenläcka här i lägenheten. Grannen i våningen ovanför installerade diskmaskin med hjälp av silvertejp, reste sedan på semester och eftersom ingen var här i lägenheten på ett par veckor så var det först när vattnet började rinna ner i våningen här under som läckan upptäcktes. Elvy fick köket förstört och rätt betydande vattenskador i matsalen. Allt reglerades förstås via försäkringar, men nu har de märkt att det finns fukt kvar i trossbotten mellan övervåningen och den här lägenheten. Elvy kommer hit på tisdag och då kommer en skadeinspektör på besök, i värsta fall får de ta ner taket i köket. Jag räknar med att vi kör hemåt på torsdag, det skall bli skönt att komma härifrån. Jag har bara gjort de absolut nödvändigaste inköpen, iförd munskydd, men det blir en märklig stämning här när sjukvården börjar bli överbelastad och uppmaningarna från dem och kommunen att ta ansvar inte verkar åtlydas.

Då är det lugnare i hälsingeskogarna. Och nu är det strax nyheter på tv.

Dagen D - eller också blir det inget besked förrän... när?

 

Vaknade tidigt av att ett arbetsfordon väsnades utanför. Satte på tv för att höra om attentatet i Wien, kollade också på ”20 minuten”. Det var den sista kvällen innan utegångsförbudet mellan 20 och 06, folk tog sista chansen till en utekväll. Ett välplanerat dåd alltså. Just nu minst fyra döda och femton skadade. Uppgifterna går lite isär fortfarande.

Piazza Giuseppe Motta i Ascona, som inte är ett torg utan mer har karaktären av en strandpromenad, är en plats där våra lokala myndigheter oroar sig för att det skulle kunna ske ett terrordåd. Där finns ett stort antal uteserveringar, marknadsstånd, folk promenerar och tyvärr är piazzan också tillgänglig för biltrafik. Man kan snabbt ta sig därifrån med bil eller t o m med båt. Men å andra sidan, sådana här illdåd inträffar sällan eller aldrig där man befarar att de skall ske.

Jag har kollat i brittiska tidningar och blir inte riktigt klok på hur de vill ha det med ”lockdown”. Tur att jag inte bor i England för då skulle jag bli förvirrad. Får jag handla mat? Får jag gå till apoteket - som ofta är en del av en större butik där man säljer kosmetika m m. Får jag umgås med familjen eller är det enbart det egna hushållet som jag får umgås med? Får jag släppa in städhjälpen – om jag nu skulle ha en sådan, får jag gå till tandläkaren, får jag gå ut med hunden? De flesta hundar nöjer sig inte med en tio minuters promenad för att uträtta sina naturbehov. Någonstans läste jag att det är tillåtet med femton minuters promenad men då bara en gång per dag. Hur reagerar det djurälskande brittiska folket på detta? Någon hade ställt frågan om det var tillåtet att släppa ut katten.

Det har varit lättförståeliga regler och begränsningar i Sverige, men nu börjar man tala om lokala begränsningar. Ungefär lika kul som det är i Norge... Det bästa är förstås att hålla sig inne, men det är ju inte hälsosamt det heller... Statsministern skall tala till nationen om ett par timmar. Hoppas att det klarnar då..

Nu börjar jag räkna dagarna tills min frivilliga karantän är slut. Jag tycker det är mest korrekt att börja räkna från fredag. Nästa söndag, den åttonde november är det tio dagar, fjorton dagar blir det torsdagen den 12 november. Jag vet inte hur de räknar här, men i Ticino är det tio dagar för folk i allmänhet och fjorton för dem som har någon funktion inom eller med anknytning till sjuk- och hälsovård. Elvy kör hit ner och hämtar mig, jag vill inte resa med tåget, det lär vara många passagerare där. Jag är ju verkligen angelägen om att inte dra med någon smitta, Elvy och hennes vänner får vara lite extra försiktiga, de flesta är faktiskt 70+. Hittills har alla hållit sig friska.

Jag sitter här och jobbar, tar en promenad oavsett vädret och så funderar jag på hur jag har det med kläder, jag är realist och räknar med att jag kommer att tillbringa vintern här i Sverige. Nej, jag går inte ut och handlar här i Uppsala, det får nog bli shopping i Bollnäs om det skulle uppstå något akut behov. En del kläder har jag fått med mig, annat är sådant som lämnats kvar sedan jag reste hem till Ascona början av mars 2019. En evighet sedan, känns det som.

När var det de första signalerna om Corona kom? Det kallades så då. Sedan blev det covid 19 och jag tycker att folk använder de båda begreppen lite huller om buller, men alla vet ju ändå vad som avses. Var det i januari som vi fick de första signalerna om att något ruskigt kunde vara på gång?

Nu finns viruset överallt och ingen vet när faran kommer att vara över. Vi har lärt oss ett nytt ord, pandemi. Ingen vet om de vaccin som man nu håller på att framställa kommer att ge en långvarig effekt eller om vi måste vaccineras regelbundet för att hålla pandemin stången.

Idag är det den 3 november. Fortfarande sover majoriteten av alla amerikaner, men detta är dagen D. Biden eller Trump. Hur ser världen ut i morgon? Ärligt talat vet jag inte om jag ids följa valvakorna på tv. Jag vaknar nog i vanlig tid onsdag morgon och gör iordning en stor mugg kaffe, sveper in mig i en fluffig men något kaffefläckig badrock, sätter på tv och blir antingen någorlunda lugnad eller vansinnigt arg.

 

Allhelgonahelg.

 

 

Nu sitter jag här i Uppsala, mörkret faller och det har varit ganska disigt hela dagen och naturligtvis är det kyligare ute än vad jag är van vid.

Resan hit gick bra, det kunde lika gärna  ha varit en resa under fullkomligt normala förhållanden om man undantar munskydden förstås. Planet landade enligt tidtabellen, fem minuter efter midnatt och sedan var jag framme här halv två och sov som en stock hela natten.

Med viss tvekan gav jag mig ut fredag morgon för att proviantera. Jag var inte den enda som hade munskydd, men vi var definitivt i minoritet. Sedan den utflykten höll jag mig inne tills nu sent på eftermiddagen då jag tog en promenad. Jag hade hört på radion att man varnade för att det kunde bli alltför tätt mellan besökarna på kyrkogårdarna, men när jag kom till Gamla kyrkogården som inte är så långt härifrån, så var det tänt ganska många ljus och vid någon grav var det en samling och någon höll tal men annars var det väl inte någon riskabel trängsel. Gamla kyrkogården är faktiskt en intressant plats, där är massor av kända personer begravda och googlar man på namn som man känner igen lite svagt, så lär man sig mycket. Idag googlade jag inte, det hade känts lite opassande.

Jag följer förstås utvecklingen av covid 19 i Schweiz och det är ingen munter läsning. Lite komiskt är det förstås att man har börjat hamstra toalettpapper, trots att butikskedjorna meddelar att det inte är risk för brist. I hela Österrike blir det utegångsförbud mellan 2000 och 0600 från tisdag. I Storbritannien stänger man ner restauranger, pubar och så blir det förbud mot icke nödvändiga inköp, vilket väl betyder att många butiker stänger. Nödvändiga inköp är väl mat och medicin, men det kan väl finnas annat som kan vara nödvändigt.

 Om jag nu skall berätta något som man antingen blir upprörd över eller skrattar åt, så är det att Gucci via sin nätbutik säljer trasiga strumpbyxor, pris €140. Varför inte köpa ett par för 7.50 euro och använda dem efter att de blivit blir trasiga? Trasiga jeans och trasiga t-shirt och tröjor har vi vant oss vid. Vad blir nästa kommersiella trick? Trasiga skor?

Elvy har varit vid våra gravar med ljus och kransar. ”Våra gravar” det är förstås familjegraven där morfar, mormor, Alf-Bertil och mormors bror Erik vilar, morfars föräldrars grav och mormors bror Nils grav. Hade jag haft tillgång till bil, så hade jag kört ner till mina farföräldrars och pappas grav i Sorunda. Men det får bli en annan gång.

Nu sjunger de Blott en dag som avslutning på ett allhelgonaprogram i tv. Det är en vacker sång, texten är fri från de plattityder som ofta, för att man skulle få ihop verserna, har smugit sig in i gamla psalmer.

Och nu blir det nyheter och världens elände tränger sig på.

Resklar!

  

Det var tur att Rickard stannade i Rödberg, det var halt på fjällövergångarna. En stund efter att Hans hade passerat stigningen från Dagali onsdag morgon, så inträffade det en dödsolycka där.  Rickard fick i alla fall sina dubbdäck monterade och de kunde köra till Geilo. Det var rejält halt på många ställen. Rickard vinterrustade hytta för sju månader sedan, räknade inte med att bli insläppt i Norge under sommaren när han väl hade rest därifrån. Nu fick han ta bort fönsterluckorna och skydden för altandörrarna, öppna för inkommande vatten och fylla på värmesystemet och kolla om det har varit besök av möss eller råttor. Men det var lugnt, de har tydligen haft annat för sig under sommaren.  Det har inte varit särskilt kallt, så det gick relativt snabbt att få upp värmen i hytta.

Idag skall Rickard, iförd ett tjusigt munskydd dekorerat med schweiziska flaggan, proviantera nere i Geilo.  

Mitt testsvar kom igår vid fyratiden och det var som väntat negativt. Det råder tydligen en viss förvirring om detta med negativt och positivt testsvar. Är det negativt, så har man inte covid 19 och är det positivt så har man. Jag förstår inte varför det skall vara så konstigt. Antalet insjuknade här stiger för varje dag, officiellt skyller man på närheten till Lombardiet och Milano, men samtidigt så är man medveten om att många är ögontjänare, använder munskydd utomhus och i offentliga sammanhang men man respekterar inte de regler för privatlivet som finns. Nu i helgen hade det t ex varit ett bröllop med hundratalet gäster uppe i en bergsgård – som vanligtvis används av vandrare och klättrare.  Man tror att sådant kan försiggå i hemlighet men det är alltid någon som läcker.

Nu meddelas det att Milano är värst drabbat, sedan kommer Neapel och på tredje plats Varese, som ligger på en italienska sidan av gränsen, men fågelvägen bara ett par mil från Lugano. Det finns många som pendlar över gränsen, jag har inte hört att man har infört restriktioner om detta ännu. Det verkar inte så bra, eller hur?

Nu är jag klar med det som behöver göras inför resan och Lotta skall komma hit och tömma kylskåpet och frysen. Som tur är, så har jag inte samlat på mig särskilt mycket mat. Bilen bli ju kvar här, det är inget att göra åt det. Både Nigel och Dwight säjer att det kan vara praktiskt med en bil i reserv... Ja, det är ju bra om den rullar några kilometer då och då.

Nästa gång vi hörs blir det från Uppsala.

Nu drar det ihop sig.

 

Sammandrag av rapport från Rickard: Startade halv åtta från Blidsberg efter en riklig frukost. Körde till Torp i Uddevalla, handlade mat och fikade. Framme vid Svinesund halv tolv, kö för att ta sig in i det förlovade landet. Fick både muntlig och skriftlig information om karantänen. Framme vid färjeterminalen i Moss kvart över ett, dagens andra fika på Bastöfärjan. Framme i Rödberg kvart i fem. Skall övernatta där, duger inte med sommardäck över fjällövergångarna. Hans Rasmussen kommer med vinterdäcken i morgon, tid bokad på bensinstationen för hjälp med byte.

I dag har jag varit i Bellinzona och scannat in det mesta av materialet som jag hade med hit. (Alltså materialet till boken.) Det är lite konstigt att resa härifrån utan att veta när jag kan komma tillbaka igen. Huset har jag inga bekymmer med, här kollar Nigel och Dwight regelbundet. Det blev nästan två månader i Ascona. 4 september till 28 oktober. Det är en märklig tid vi lever i.

I morgon skall jag städa och packa.

Så får det bli!

”Beslut och handling äro ett”, är det inte så man säjer? Det betyder att jag reser till Sverige på torsdag. Tåget går från Locarno halv fyra och jag landar på Arlanda vid midnatt. Bättre än så kan det inte bli. Och det är definitivt bättre att vistas i hälsingeskogarna än i folkvimlet här.

Jag köpte biljetter på förmiddagen och på eftermiddagen kom nya, strängare restriktioner här i kantonen. Men det var väntat, inget profetiskt beslut av mig.

Jag har varit och testat mig nu på eftermiddagen, får svar via SMS onsdag eftermiddag. Det känns bra att ha med sig provsvaret och så blir det mask, inte en sådant där enkelt munskydd, både på tåget och flyget. Safety first.

Rickard skickade SMS när han kom till Schiphol, skulle byta plan där. Han bör ha kommit fram till Landvetter för ett par timmar sedan. Där skulle han bli hämtad av en av deras bekanta, annars är det nog knepigt att ta sig hela vägen till sommarhuset kvällstid. Till Ulricehamn går det nog buss, men sedan går det inga bussar ut i obygden.

Fortsättning följer... 

Reslust.

 

I morgon eftermiddag reser Rickard till Landvetter. Han måste hämta sin ”norgebil” så han har något att förflytta sig med på Geilo. Den blev ju stående vid deras sommarhus eftersom vi körde Lottas och Dwights bil hit ner. Sen får han avvakta och se hur väglaget i Norge är, men det ser ut som om det kommer att vara plusgrader i veckan. Det går nog med sommardäck om han kör försiktigt.

Det skall bli spännande att höra vad de säjer vid gränsen. Rickard har kollat på officiella sidor och Hans Rasmussen har kollat på plats. Karantän blir det förstås, men det finns uppgifter om både tio och fjorton dagars karantän. Man får göra nödvändiga besök i matbutiken och  apoteket, tanka bilen och ta kortare promenader. ”Munnbind” är förstås obligatoriskt.

Rickard tog ett större, lite mer tillförlitligt coronatest i onsdags, fick SMS idag om att han var negativ.  Han blir nog insläppt.

Annars? Ingen sammankomst idag, alla är friska men ingen vill chansa. Jag jobbar på och funderar mer och mer på att resa till Sverige. Här i Ticino är det inte kris ännu, men i Italien registreras mer än 20 000 fall varje dag och Lombardiet, vår granne är värst drabbat.  Där är det relativt lugnt men längre söderut är det stökigt, folk accepterar inte nedstängningar och förbud.

Jag får fundera vidare, reser jag så kan det väl vara lämpligt med frivillig karantän i Uppsala och sen får Elvy komma och hämta mig. Jo, jag vet att Uppsala är hårt drabbat, men jag har inga planer på att gå omkring på stan. Det blir snabbesök i mataffären och långa dagar med svensk tv... 

Fattar ni svenskar vilken bra public service-tv ni har?

Mera corona. Och lite annat.

 

Jag håller mig mest inne och nu har jag kommit igång med skrivandet. Det kan väl vara så att vädret spelar en viss roll. Regn, regn och åter regn. Men om några dagar skall det bli lite bättre. Förhoppningsvis har jag kommit in i nya bättre vanor och kan jobba även om solen skiner.

Pressen här svämmar över av coronainformation, grafer och kartor. Det är info om kantoner, Europas länder och även de större länderna ute i världen. Sen finns det listor på vilka länder där inresande till Schweiz har karantänplikt. Men – de uppgifterna varierar. Så helt säkert vet man inte. Kommer man från Sverige, Norge eller Finland är det inte karantänplikt, men däremot om man kommer hit från Danmark och Island.

I Schweiz ligger de västra, fransktalande kantonerna och kantonerna i nordöstra Schweiz sämst till. Dit skall man alltså inte resa. Men vi i Ticino är inte förskonade, myndigheterna meddelar att ”situationen är oroande men inte utom kontroll”.

Gatorna är nästan tomma, restaurangerna har tagit bort ungefär hälften av alla bord, ett par har t o m satt upp skärmar mellan borden (ser förstås inte så kul ut) och flera tar enbart telefonbokningar. På en del ställen bär kökspersonalen skyddsrockar och visir (ser ut som de jobbar på sjukhus), serveringspersonalen har förstås mask och handspriten flödar. Det skulle kännas ganska säkert att äta där faktiskt, men jag äter hemma.

Igår delade jag middagen med Rickard. Han kommer att resa till Norge, men har inte bokat biljett ännu.  Det är lite oklart hur karantänen skall gå till, just nu får han lov att ta tåg från Gardermoen till Geilo om han bär mask, men sådant kan ändras snabbt. Snabba förändringar är en liten egenhet som de norska myndigheterna odlar.

Annars? Det känns som om all pandemiinformation och alla förhållningsorder håller på att sluka oss. Visst skrivs det en hel del om valet i USA, men det mesta har redan skrivits, även om nya ”avslöjanden” kan dyka upp varje dag. Crescendot kommer väl på valdagen och inte lär väl stormen stillas då heller. Jen säjer att hon inte orkar läsa om det längre, Nigel däremot han frossar (enligt Jen) i alla vansinnigheter. Men det som är mest skrämmande är att en galen man kan få fortsatt ”förtroende” som USA:s president och därmed också fortsatt tillgång till möjligheten att efter eget val använda USA:s kärnvapenarsenal.

 

 

Hur bromsar man smittspridningen?

 

På eftermiddagen var vi samlade hos Jen och Nigel och då kom de första meddelandena om de nya nationella restriktionerna med anledning av den ökande smittspridningen av covid 19. Kantonerna har haft många olika regler, men nu är det Berns uppfattning som gäller..

Förbundsrådet har alltså kommit med ett antal regler som skall gälla från och med i morgon. Personer över 12 år skall bära munskydd i kollektivtrafiken och i alla andra offentligt tillgängliga sammanhang inomhus och även i skolorna. Det finns en l-å-n-g lista på vad som avses med offentligt tillgängliga sammanhang.

Max 15 personer får mötas spontant utomhus – vad man nu menar med detta. Mindre samlingar med t ex familj eller vänner skall skjutas på framtiden. All förtäring på restauranger och kaféer skall ske vid bord.

När jag sedan har läst vad olika tidningar skriver och vad myndigheten publicerat på sin hemsida så får jag ändå en del motsägelsefulla uppgifter. Men det är bara några timmar sedan förbundsrådet publicerade de nya reglerna.

Antalet som insjuknar och de som behöver sjukhusvård stiger för varje dag. 150 nya registrerade sjukdomsfall sedan igår i Ticino, sen finns det förstås ett mörkertal. I oktober har det i genomsnitt registrerats ett drygt hundratal nya fall varje dag, men inga nya dödsfall.

Det är väl bara att konstatera att den andra vågen sköljer över oss, även om situationen i Ticino inte är så alarmerande som i en del andra kantoner. Nu blir det munskydd, handsprit och bara de nödvändigaste inköpen av mat. Det skall bli intressant att försöka planera inköpen och sedan skriva ordentliga inköpslistor. Nu blir det alltså ordentlig måltidsplanering, jag bör inte sticka ner till salladsbaren, kinarestaurangen eller pizzerian när jag blir hungrig. Kan ju bli ett intressant experiment faktiskt.

Vi får se hur det blir med våra samlingar. Troligen avstår vi från dem en tid framöver. Det kanske blir kortare videomöten? Sedan har Dwight en del idéer om hur vi kan hålla kontakten och uppmuntra varandra via mail.

Nu blir detta en riktig utmaning för mig att fortsätta skrivandet, ta de tillfällen som ges till promenader och att ha måltidsdisciplin.

Rickard funderar allvarligt på att resa till Geilo, trots att det kommer att krävas två veckors karantän när han kommer till Norge. Han tror att om han dröjer och situationen här på kontinenten blir allvarligare, så kan det faktiskt bli inreseförbud från vissa områden. Men då reser han via Sverige. Ja, ni förstår...

Elvy har frågat om jag inte skall komma tillbaka till Hälsingland och visst har jag snuddat vid den tanken. Men jag får välja mellan gemenskapen med henne och mina vänner här. ”Du har ju dina varma vinterkläder här” sade hon senast vi talades vid.

Tristess...

 

Jag borde inte klaga, idag är det +13 och solsken. Jag skall passa på att gå ut lite senare i eftermiddag. Temperaturen har under oktober hittills varit lite lägre än normalt men nederbörden mer än normal. Hösten är här, det är bara så.

Jag har fullt upp att göra och disponerar min tid helt efter egen vilja, träffar mina vänner ibland, så jag borde alltså inte klaga. Men ändå är det så trist här, går man en sväng ner till centrum så är det ganska ödsligt där. Folk håller sig hemma och de flesta av dem som rör sig utomhus har faktiskt munskydd och det är en viss skillnad från tidigare. Nu har antalet insjuknade i Ticino ökat igen, dagsnoteringen idag är 102 nya fall sedan gårdagen, men inget nytt dödsfall. Totalt skall det ha varit 4054 kända sjukdomsfall och 351 dödsfall. Det är ungefär 350 000 innevånare i Ticino.

I brist på yttre stimulans, så blir jag lite mer loj med mitt arbete. Det var annorlunda uppe i Hälsingland, Elvy fanns där och det blev en naturlig samlingsplats för hennes vänner i det stora uterummet. Det var alltid någon som kom till elvakaffet eller eftermiddagsfika. Medförande hembakat för det mesta...

Det finns stunder när jag undrar varför jag reste hem. Men det vet jag förstås, jag hade inte varit här hemma sedan - om jag nu minns rätt – den 27 januari. Visst träffar jag mina vänner då och då, men alla har blivit ännu försiktigare sedan man börjar tala om att en andra våg kan komma och att det finns tecken på att viruset kan ha muterat. Om det innebär att man blir mer eller mindre sjuk, därom tvista tydligen de lärde.

Den mest skrämmande ”underhållningen” den får vi förstås från USA nu i valkampens slutspurt. Jag läser det mesta och är tacksam för att jag inte bor där. Det är Jen och Nigel också. Jen säjer att just nu skäms hon för att vara amerikan, folk kan tro att alla amerikaner är primitiva galningar. Så är det ju inte. Men ingen vågar lita på att Biden verkligen kommer att bli nästa president. Vi lär knappast veta vem det blir varken den tredje, fjärde eller femte november.

Nu blev Elvy upprörd!

 

Jag skrev i mitt förra inlägg att SNA i Bollnäs skulle flytta till Linköping. Elvy skickade omedelbart ett SMS och påpekade att det skall vara LiDköping, inte LiNköping som SNA planerar att flytta till.

Jag vet att mina kunskaper i Sveriges geografi är bristfälliga- För några år sedan så betade Elvy av Sverige, landskap för landskap tillsammans med mig. Jag fick läxor och det genomfördes regelrätta läxförhör. En hel del kommer jag faktiskt ihåg fortfarande.

Problemet är väl att jag aldrig har läst vare sig Sveriges geografi eller svensk historia i skolan. Det har mer blivit, när det gäller geografin, ”learning by doing”. Jag har faktiskt varit i LiDköping en gång i tiden. Där fanns det stort torg med en lustig röd byggnad mitt på torget. Rådhuset kallades det för och i bottenvåningen fanns det ett café. Vi fikade där. Anledningen till vårt besök där var egentligen att porslinsfabriken Rörstrand hade en outlet i LiDköping.

Sedan har jag vid ett annat tillfälle övernattat i Skara, vilket inkluderade en kvällspromenad i den lilla staden med den mäktiga katedralen. Falköping fick dagen efter ett besök, vi köpte blommor och Rickard visade mig fornlämningarna inne i stan, någon av dem låg t o m i en privat trädgård. De skall vara äldre än pyramiderna. Imponerande!

Ulricehamn har jag också besökt ett par gånger, en mysig liten stad. Så jag har faktiskt lite koll. Men har man aldrig besökt ett område i Sverige så är det inte så lätt att ha koll på allting. Men Hälsingland, Uppland, Södertälje, Sorunda och Stockholmstrakten har jag bra koll på-

Då kan jag faktiskt betydligt mer om Norges geografi. Inte hela landet utan Norge söder om Trondheim ungefär. Och förresten, de har också två problemstäder som folk blandar ihop. Kristiansand och Kristiansund.

Svensk historia, där får jag bara ödmjukt erkänna att det finns avgrundsdjupa hål. Och förresten vet jag faktiskt väldigt lite om Schweiz historia också.

Till sist en positiv nyhet, idag har det varit blå himmel, solsken och tjugo plusgrader. Fint väder väntas också i morgon men sedan ser dagstemperaturen ut att sjunka lite för varje dag.

 

Höstrusk.

 

Söndag blev det förstås ingen gudstjänst i Pregassona, även om det var planerat så. Regn och starka vindar, riktigt busväder. Vår grupp samlades hos Jen och Nigel, de har gott om plats. Vi blev faktiskt femton den här söndagen och i god ekumenisk anda var det Julia, Leo och Stephan som svarade för ”programmet”. Katoliker som lekmannapredikanter – det känns bra. Leo talade om att vara klädd i vitt. Och citerade en sång som han tycker om; ”In white, walking in white. He makes me worthy through His blood, to walk with Him in white”.

Sången finns på en gammal kassett med ISS och vi bestämde oss efteråt för att öva in den – någon gång skall väl alla restriktioner upphöra. Dwight fick i uppdrag att ta reda på om den finns översatt till italienska.

Skall det bli några kommentarer om Trump? Nej inte idag. Vi avvaktar och cirkusen, med underhållande men ändå mest tragikomiska inslag, den fortsätter.

Och nu till något helt annat. Optikerkedjan Synsam i Sverige skall ta hem den produktion som man haft i Asien och bygga upp en fabrik i Ockelbo, planerar för 150 anställda. När nu SNA i Bollnäs flyttar till Linköping, så blir det ett hyfsat plåster på såren, även om det är några mil mellan Bollnäs och Ockelbo. Varje jobb i Hälsingland är guld värt.

Svarta hål är intressanta. Man vet att de finns men de är omöjliga att utforska. Dels på grund av de enorma avstånden, dels för att den ryndsond som skulle kunna komma i närheten kommer att dras in i hålet och så var det slut med den. Det är inte så tokigt när sådana här ”omöjligheter” belönas med nobelpris. Då kan man kanske lära sig lite mer om sådant som man egentligen inte begriper något av.

Skrivandet löper på riktigt bra, jag blev glatt överraskad av att få nytt material från Martin. Han har luskat reda på lite mer om morfars förfäder. Så nu får jag se om jag skriver om eller redigerar. Men det kan få vila lite, just nu är det förfäderna uppe i Los och Färila som är mest aktuella.

 Bifogar en länk till Walking in white! Den är nummer tre på listan, men hela kassetten är verkligen värd att lyssna till.

https://www.regalzonophone.com/Albums/The-Spirit-of-the-Army

Söndag kväll i Ascona.

 

Nu har det varit ett referendum igen... Jag har inte ens brytt mig om att ta reda på vad  man skulle rösta om förutom att SVP bl a ville införa restriktioner för EU-medborgare att arbeta och bo  i Schweiz. Men det tyckte inte majoriteten av de som röstade. Jag har permanent uppehållstillstånd så jag kände mig inte hotad. SVP kan väl kallas för ett systerparti till Sverigedemokraterna,

Idag var vi samlade hos Lotta och Dwight, en något reducerad skara. Diana och Yves var i Lugano på födelsedagsmiddag, Luca är förkyld, Marlene är hos sin mamma i Bellinzona, Regula och Annemarie är i Solothurn.

Lotta och Dwight hade fått infobladet för oktober-november från den församling, i närheten av fritidshuset, som de har kontakt med. Där stod det något intressant

”Det förekommer en hel del osunda spekulationer i samband med pandemin. Jag fick ta del av ett brev, skrivet av en pastor när spanska sjukan härjade som värst i Sverige. Förutom diverse mer eller mindre träffsäkra bibelreferenser som han hade letat fram så var spanska sjukan ett straff riktat mot katolska kyrkan, som var den dominerande trosriktningen i Spanien.

Nu vet vi att sjukdomen kom till Europa under första världskriget med amerikanska soldater. Den spreds i skyttegravarna och frisläppta krigsfångar spred den vidare. När pandemin spreds över världen fick den olika namn. I Brasilien fick den namnet ”tyska sjukan”, i Polen för ”bolsjeviksjukan” och i Persien för ”brittiska sjukan”. 

Begreppet ”spanska sjukan” fick fäste på den europeiska kontinenten därför att pressen i Tyskland, Frankrike och Italien var hårt censurerad och då var det läge att skylla på Spanien som förhöll sig neutralt under första världskriget.

”Amerikanska sjukan” skulle alltså vara ett mer korrekt namn. Man har t o m ett namn på den person som skall ha startat spridningen av sjukdomen i USA. Han hette Albert Gill och var på en militärförläggning i Kansas när han insjuknade den 4 mars 1918. Det var med soldater från denna förläggning som sjukdomen kom till Europa.”

Nu är det kväll och jag tänkte tillbringa en stund med Madeleine Albrights ”Hell and Other Destinations” Hon är en kvinna som jag beundrar mycket.

Torsdag kväll och ösregn.

 

Det regnar alltså. Mycket. Här är vi ändå fortfarande i gränstrakterna mellan sommar och höst men uppe i bergen har det kommit en hel del snö och skall komma ännu mera fredag – söndag. Då får bärgningsföretagen mycket att göra.

I Norge väntas säsongens första riktiga snöfall i de södra fjälltrakterna och vinden kan uppgå till ”liten storm”. Högsäsong för bärgare även där.

Det är mysigt med den första snön på Geilo, men den blir aldrig liggande utan övergår i snöslask och rinner bort. December eller kanske början av januari, då kan man räkna med att snön i bebyggelsen och nere i dalen stannar kvar. Men Hallingskarvet kan få sin ”mössa” betydligt tidigare.

Coronan verkar ta fart nästan överallt i Europa. Är det ett tecken på att folk efter sommarens nedgång inte tar riskerna på allvar? Jag tror så och det är först när vi ser dödsfallen stiga som man besinnar sig. Jag gör så gott jag kan, håller avstånd, bär mask i ”det offentliga rummet” och sedan är jag ju priviligierad som siter hemma och jobbar och bara behöver proviantera någon gång ibland. Och så träffar jag mina vänner ibland men de är alla väldigt försiktiga. Diana och Yves blev sjuka i våras, De är testade och har antikroppar, men ingen vet hur länge de får behålla dem. Vi har bestämt att inte avtala något om att träffas på söndagarna förrän på lördag kväll, den som känner sig det minsta snuvig stannar hemma och de som känner för det använder ansiktsmask när vi träffas. Handspriten flödar.

Situationen i USA är förstås lika skrämmande som pandemin, landet är en krutdurk som bara väntar på att explodera. Han som skall ha ansvar för landet och för att ordning och demokrati upprätthålls, han fattar inget. Det enda viktiga är att han blir omvald.  HJÄLP!

Bara elände, d v s covid 19 och Trump

 

Det blev ingen friluftsgudstjänst i Pregassona, på grund av förväntat dåligt väder så vi i vår lilla grupp samlades för en högst informell stund hos Jen och Nigel istället.

Jag har hunnit med en hel del den gångna veckan, känner mig nöjd med min insats när det gäller skrivandet. DESSUTOM har jag städat i köksskåpen. Gjorde några fynd, bl a mumifierade russin, härskna valnötskärnor och en halv burk lingonsylt. Den var det inget fel på.

Det råder en viss förvirring om vad som gäller för oss p g a covid 19. Kantonen skriver en sak och de listor som publiceras i Bern uppger något annat. Man får vara allmänt försiktig, än så länge har utvecklingen i Ticino varit betydligt lugnare än i västra Schweiz.

Nu skriver tidningarna här att oavsett om en kanton har få eller många sjukdomsfall, så får vi räkna med att den nuvarande situationen med restriktioner o s v kommer att hålla i sig hela 2021. Jag har också sett en lokal jämförelse med spanska sjukan, första vågen senvintern och våren, relativt lugnt över sommaren och den mest dödliga vågen kom på hösten, sen lite lugnare över vintern och nytt utbrott, men kanske lite färre döda under våren. Sedan klingade det av men det kom en hel del fall, ofta klustersmitta, under ett helt år efteråt. Skulle det vara så, borde vi vara extremt försiktiga under återstoden av året, även om hösten inte kommit ännu.

Vi får inte förlita oss helt på vaccination, det här viruset uppträder så oberäkneligt att man f n inte kan lova något mer än att det kommer vaccin, men hur brett spektra och vilken varaktighet det har, det kan man tydligen inte säja något om. Men Trump har ju lovat amerikanarna många, många miljoner vaccindoser inom fyra, högst åtta veckor. Väljarna skall alltså lita på honom över valet, sedan är det inte så noga med sanningshalten.

Jag får försöka vänja mig vid munskydd, eller skall vi kalla det för ansiktsmask, näsan skall ju också täckas. Det är så kladdigt, men blir kanske bättre när det blir kallare ute.

Beträffande Trump, så läste jag att han har flera olika möjligheter att sitta kvar oavsett hur valresultatet ser ut. Ett är att helt enkelt inte dyka upp till installationsceremonin om Biden blir vald till president. Då lämnas inte makten över, rent formellt. Men så svag kan väl inte lagstiftningen vara?  Å andra sidan har det inte varit en lika galen situation tidigare i USA.

Både Jen och Nigel får massor av konstig ”information” både på mail och SMS och Jen som är på facebook får aggressiv Trumpreklam där. De har bott i Schweiz  flera år nu, men på något vis har man kommit över deras mailadresser. Det bör tilläggas att de få digitala kontakter som de har haft med amerikanska myndigheter, det har de haft via gmail-konton, alltså inte de mailadresser som de använder till vardags.

Skillnaden mellan Belarus och USA blir allt mindre.

Solen har försvunnit bakom bergen för länge sedan, men officiell tid för solnedgången idag är 1926 och  i morgon går solen upp 0712. Jag trivs inte med mörkret, men som tur är, så är ändå vintern lite ljusare här än i Hälsingland. Det är fortfarande sommarvarmt, +20 eller lite mer på eftermiddagarna och  nattetid är det obetydligt svalare. Än så länge.

Släktforskning ,

 

I våras stötte jag oväntat på en kollega från förlaget. Hon jobbar kvar, håller på att utveckla it-baserat lärande. Det har hon gjort i flera år nu, och hennes erfarenheter har naturligtvis nu kommit extremt väl till pass. När jag berättade att jag f n inte har någon anställning utan jobbar heltid med att skriva vår släkthistoria, så berättade Jenny att hon hade tänkt sig att skriva ner det hon visste om sin mormors  förfäder. Hon hade fått reda på en del intressanta saker och en hel del pikanta detaljer.

Nu skypade vi igår kväll och Jenny ville veta hur jag förhåller mig till ”obekväma sanningar”. Hur hänsynsfull behöver man vara? För min del så tar jag med det som finns dokumenterat, de som berörs av det som hänt är borta sedan länge och även deras barn. Barnbarnen får stå ut med sanningen. För min del är det enbart på min morfars sida som det finns sådant som någon skulle kunna bli irriterad över, men där är faktiskt de efterlevande i tredje generationen informerade. På mormors sida finns det hästskojare, slagskämpar och en och annan horkarl. Men de var verksamma på 1800-talet och får faktiskt stå sitt kast.

Så mitt råd till Jenny var att hon skulle informera om det fanns någon som skulle kunna ta illa vid sig. men att det som finns ordentligt dokumenterat, t ex i domar, det skall hon ta med. Det finns en lokal tidskrift som behandlar arkeologi, folklivsforskning och liknande som redan har visat intresse för det som Jenny kommer att skriva om.

Det verkar finnas ett stigande intresse för att ta reda på vad som hänt tidigare generationer. Släktforskningsföreningar får fler medlemmar, allt mer finns att söka fram via internet – i all synnerhet om man är beredd att betala för det hos de kommersiella företagen i branschen.

Och så har vi företagen som erbjuder oss att få reda på mer om vårt ursprung och ändå mera om våra nu levande släktingar. Jag tänker inte överlämna mitt DNA till dem. Det verkar rätt oskyldigt att få höra att man kan leta reda på avlägsna släktingar som då, enligt företaget kommer att jubla över att få kontakt med mig. Men vad kan dessa DNA-register användas till mer? Det är ju bra att man kan klara upp svårlösta brott via dem, men hur skall jag kunna veta att t ex en eventuell arbetsgivare kan få reda på om det finns någon hälsorisk med att anställa mig? Hur kan en eventuell partner som man kanske vill skaffa barn med, i hemlighet få reda på om jag är medicinskt lämplig? Jag vet att något av dessa företag åtar sig att ta reda på om man är ”rasren”. Det luktar Tredje Riket.

Det som skulle vara intressant, det är att få reda på mitt geografiska ursprung. Var kommer mina förfäder ifrån? Är jag den genuina hälsingestinta på mors sida som jag inbillar mig? Den fördjupning i min släkt som jag hittills kunnat göra, den visar på att släkten sedan 1600-talet har bott i Hälsingland eller i landskapets omedelbara närhet.  På min fars sida finns det franskt blod, det vet jag, och det räcker kanske. Det är därifrån jag har fått mina bruna ögon. Jag, min far, farmor och farmors mor är bärare av den genen. Men var har jag fått mitt blonda hår ifrån? Min mor har riktigt mörkbrunt hår men knallblå ögon. Också en intressant kombination.

Med dessa funderingar lämnar jag min laptop för att gå ut i solskenet en stund. I eftermiddag kan det eventuellt komma häftiga skurar, kanske med åska. Jag kan jobba lite då.