Det är fortfarande sommar.

Nu har de flyttat fram den regniga perioden till nästa vecka. Det krävs alltså en viss självdisciplin för att sitta inne och jobba. Men nu har jag jobbat i tre timmar och tyckte det var dags för en liten paus - vilken inkluderade en mugg kaffe och ett par kex.

I söndags var vi i Lugano och deltog i gudstjänsten i Dianas föräldrars församling. Det var skördehögtid och gemensam middag efteråt. Församlingen är liten, 85 medlemmar och de har ingen egen kör, så vi var ombedda att sjunga två sånger. Vi var bara fem, David, Regula,Yves, Diana och jag, men det gick ändå rätt bra. Vi ägnade en stund på lördagskvällen åt att öva in ”Bringing in the sheaves” som vi tyckte skulle passa och fräschade upp ”Tell me the story of Jesus” som vi har tränat på tidigare i en lite mer komplicerad variant, men nu sjöng vi den rakt av med tvåstämmigt i kören. Nu applåderar man inte i den kyrkan, men vi fick mycket positiv feedback efteråt. De vill gärna att vi kommer tillbaka, men problemet är att det är en italienskspråkig församling och vi har inga sånger på italienska på vår repertoar. Men visst kan vi som bor här i Ticino komma och sjunga någon gång. Till och med på italienska. Kanske. De har gudstjänst varannan söndag, den nye prästen delar sin tjänst mellan Lugano och två mindre platser på andra sidan gränsen.

Marlene tog tåget till Genève söndag morgon. Det tar sex timmar med tåg! Först gör man upp individuella kursplaner för alla deltagare under den här veckan och de får också jobba in sig på datatekniken. Nästa vecka är det gemensam kursstart och veckan därefter får de resa hem och jobba på egen hand. En del av kurslitteraturen är på engelska, det skall bli spännande att se hur den är. Jag tror inte att jag klarar av att tillgodogöra mig innehållet i den som är på franska. Jag behärskar bara de klassiska bank- och börstermerna på franska. På LSE hade vi enbart engelskspråkig kurslitteratur.

Elvy låter inte gräset gro under fötterna, vi talades vid via Skype igår. Hon har börjat på en kurs i krokiteckning och tillsammans med Anita skall hon gå på en serie föreläsningar om Uppsala förr och nu. Anita deltar i en promenadgrupp tillsammans några vänner, två gånger i veckan blir det en två timmars promenad och där är Elvy med. Anita hade också visat Elvy att det finns något som heter Litteraturbanken, där svenska klassiker finns att tillgå i digital form. Elvy, som varit lärare i svenska och engelska en gång i tiden, hade förstås kastat sig över denna digitala skatt. Jag skall in där och kolla också. Böcker har kort livstid numera och klassikerna finns sällan att få tag i.

Och nu återgår jag till arbetet.

Lite av varje...

Nu har sommaren kommit tillbaka. Det är behagliga temperaturer både natt och dag. Vinskörden är i full gång, här odlas mest merlot. Trots att det varit så bedrövligt väder periodvis under sommaren,  blev det en god skörd. Men – för det finns alltid ett men - Drozophila suzukii, som är en asiatisk variant av den vanliga fruktflugan, har förstört en del av skörden. Till skillnad från den vanliga fruktflugan, som föredrar fallfrukt och annan lätt fermenterad frukt och bär, så gillar den här lilla gynnaren växande bär och frukt och lägger sina larver inuti frukten. Jag hörde att den också har gett sig på de kommersiella körsbärsodlingarna i nordöstra Schweiz. Det är där man får bären till den fantastiska mörkt blåröda sylten. Synd – och nu kommer väl ändå mer bekämpningsmedel att spridas i naturen.

Jag försöker att koncentrera mig på mitt uppdrag, men det är lite svårt när solen skiner. Nästa vecka ser mindre lovande ut, så jag får jobba igen då. I eftermiddag skall Regula och jag gå en vandringsled vid Indemini, en pittoresk gammal by uppe vid Nucleopasset. Det är högt uppe i bergen, rakt över sjön härifrån. Det är fortfarande lite dis, men förhoppningsvis försvinner det tills i eftermiddag. Hur som helst så får vi ett par timmars välbehövlig motion.

David har haft kontakt med Jennifer och Nigel Johnson. De har fått positivt förhandsbesked om uppehållstillstånd här, men stannar naturligtvis kvar i USA tills det är helt klart vilket lär bli senast i början av november. De har sålt sitt hus och bor tillfälligt hos släktingar ute på landet i Massachusetts, fördriver tiden med trädgårdsarbete och italiensk språkkurs. David är ute och spanar efter en lägenhet åt dem, han skulle se på en 2,5:a i ett privathus i Gordola nu på förmiddagen.

Diana och Yves letar hus. De har sett på många objekt, men har bestämt sig för att inte köpa förrän det känns helt perfekt. De bodde i Brissago innan de flyttade till Zürich, men nu känns det mer rätt med Locarno, annars blir det för långa jobbresor. På tal om Brissago så var det en äldre herre som i tisdags lyckades köra över en stenmur, bilen föll femton meter ner på en parkeringsplats. Lyckligtvis (?) var det bara bilen och gubben som förolyckades. Det fanns annars en hel del människor på parkeringsplatsen.

There is no place like home.

Huset stod kvar (fattas bara annat) och nötterna satt kvar på valnötsträdet men det var nästan avlövat. Det har varit riktigt busväder flera perioder i augusti och september. Vid ett par tillfällen har det varit stormvindar över sjön, vilket är rätt ovanligt. Lotta och Dwight har bott här under två perioder i sommar så huset var välstädat och Yves har varit här och sett till huset och sopat entrésidan så huset har inte sett obebott ut. Summa summarum: jag kände mig välkommen hem.

Onsdag kväll ringde Marlene och berättade att hon blivit antagen till en distansutbildning i ekonomi på ett relativt nytt universitet i Genève som jobbar med nya undervisningsformer. Marlene läste företagsekonomi i två år men tröttnade och började jobba som flygvärdinna. Hon tröttnade på det efter några år och så hamnade hon på resebyrån. Men nu är det dags att gå vidare. Fördelen med den här distansutbildningen är tydligen, förutom att hon får ta del av föreläsningar och kan kommunicera med fakulteten via internet, också att hon snabbt kan ta sig igenom det hon läst tidigare och tenta av det och sen fortsätta för att få sitt ”dipl.” som är så betydelsefullt här.

För ett par år sedan så var jag rätt trött på mitt jobb. Jag funderade på olika sätt att gå vidare men hur det nu var så dök det upp lite roligare uppdrag och här sitter jag nu... Förslaget om att jag skulle jobba någon månad då och då i Stockholm kanske inte är så dumt. Det som oroar mig mest, det är om det verkligen går att arbetspendla mellan Uppsala och Stockholm. I teorin fungerar det nog, men i praktiken? Det går massor av tåg, men kommer dom fram?

Marlene, Regula, Diana, Yves och David är hemma och Pierre kommer om ett par veckor, beroende på vädret i Troms och Finnmark. För att nu fortsätta med positionslistan så är Lisa och Robbie i London, de skall se till att Katie och Alexandra, (i all synnerhet den senare) kommer igång med studierna där. Lotta och Dwight är i Australien på något slags konferens och Rickard är på Geilo. Han stannar där tills Pierre är klar, och så kör de hit tillsammans. Så nu vet ni det.

I torsdags kväll kom Marlene, Regula och David hit. De hade med sig bilder från kanalresan. Fick anstränga mig för att inte verka alltför avundsjuk. Vart kommer nästa års resa att gå? David hade med sig en nyinköpt karta över kanalsystemen där körtiderna inklusive slussning vid normala förhållanden fanns angivna. Nu händer det ju saker hela tiden, inte minst när det köar upp i slusstrapporna, men det kan nog vara en bra hjälp för planeringen. Vi har fått löfte om att använda båten två veckor i september.

I går kväll samlades vi över en ett par piodadella på Osteria Vacchini. Diana och Yves, Julia, Leo och Stephan var också med. Det otvungna sättet att samlas ”på lokal” är något som jag saknar i Sverige. Man kan ju gå på krogen och ”umgås” men det är inte alls samma sak. Det är mer civiliserat och otvunget här. Det finns förstås de som går till ”vår” osteria för att ragga, men det är ljusår från ”krogkulturen” i Sverige. Rättelse: krog-okulturen.

Nu har jag en hel långpanna med Jansson i ugnen. Det luktar gott i hela huset. Jag fick order att ta med ett större parti ansjovis från Sverige. Hela gänget är på ingående. Jansson och ett glas kall öl blir lördagens festmåltid.

Vädret är inget vidare, +18, molnigt och lite regn av och till. Det lär bli betydligt mer av den varan i kväll och i morgon. Men sen ser det bättre ut.

”Hvad hvilja socialdemokraterna?”

Mäster Palms ord är väl minst sagt högaktuella nu, vad har Löfvén i kikaren egentligen? Bryr han sig om oss som röstade på honom i förhoppning om att det skulle bli ett steg åt vänster i politiken? Han är förstås en slug och erfaren förhandlare, men han har inte fått mandat av väljarna till vilka manövrar som helst. Sen förolämpar han omgående Jonas Sjöstedt och börjar dra sig mot mitten. Jan Björklund kan jag till nöds acceptera, men absolut inte Annie Lööf. Men ingen av dem verkar vara intresserad. Ännu.

Att Reinfeldt är uträknad, det kan man väl glädjas åt, men vad kommer efter? Anna Kinberg Batra som talade om att stockholmare är smartare än lantisar? Det var i slutet av 1990-talet, när jag bodde i Stockholm, som hon kläckte ur sig den här grodan. Jag minns att t o m ett par moderata urstockholmare på förlaget tyckte att det blev för magstarkt.

Idag har jag varit på förlaget. Det talades mycket politik vid kaffeautomaten. Det fanns en stor tillfredsställelse över att Sverige får en ny kulturminister. SvT:s avgående chef Eva Hamilton var ett namn som dök upp gång på gång. Det enda parti som talat om kulturen under valrörelsen är SD, men då med knätofs som den viktigaste komponenten.

Erik presenterade flera intressanta uppdrag och jag kommer att vara sysselsatt fram till årsskiftet med två av dem. Ett fick jag med mig redan nu. Sen frågade han om jag kunde tänka mig att jobba någon månad då och då i Sverige nästa år. Nu har jag varit borta från Ascona så mycket både förra året och i år, så jag känner mig lite rotlös. Men en fördel med att tillbringa lite mer tid i Sverige skulle faktiskt vara att då får jag arbetskamrater, något som jag saknar när jag sitter och jobbar hemma i Ascona. Jag har i alla fall fått betänketid. Och vintern vill jag inte tillbringa i kalla norden.

Jag hann förstås med lite shopping också. Hos Gudrun Sjödén. Vågade knappast inte visa Elvy vad jag köpt. Elvy tycker att det är ”barnkläder.” Jag har försökt förklara att när jag sitter ensam hemma och jobbar, så känns det bra att ha kläder som piggar upp. Jag funderade på en parkas med hönor, men insåg att jag har tillräckligt med ytterplagg - även sådana som piggar upp. Sen gjorde jag en snabbtur in i en skoaffär och köpte ett par svarta boots som bara hade 3-4 cm hög klack och ett par svarta ballerina med lite bling-bling på. Skor är billigare i Sverige än hemma hos mig. Dessutom är urvalet av lågklackade skor större.

Jag reser hem i morgon, 0945 från Arlanda. Kommer jag med tåget kvart i två, så är jag hemma kvart över fem och då är det bara ett byte, på stationen i Zürich. 

Valdag i Uppsala

Igår kom ordföranden i föreningen och hälsade på. Elvy träffade honom en gång i samband med köpet, men sedan har de inte setts. Elvy frågade varför sammanslagningen av lägenheterna hade skett och han berättade att det var en ogift professor som flyttade in i den ena och en nybliven änka i den andra när huset var nytt. Tycke uppstod, och istället för att leta en rymligare bostad på annat håll, så slogs de båda lägenheterna samman. Det krävdes tillstånd för att göra så, och det var en hel del turer innan det blev klart. Badrum nummer två och klädvårdsrummet har kommit till senare, man offrade ett sovrum mot gården för detta. Och han var övertygad om att mitt rum varit jungfrukammare. En gång i tiden hade det även funnits en separat köksingång där, men den är numera igensatt. Det borde man ju förstå ut att pigan inte fick använda herrskapets entré.

På kvällen var Anita här och fick se hur fint det blivit. Det var en kväll som skulle vara ”valfri”, Anita var förargad över att man gått ifrån seden att lördagen innan valet skall vara fri från valdebatter. Vi hade så mycket annat att prata om, inte minst hur det är att komma tillbaka till Sverige när man bott utomlands många år. Och så åt vi svenska kräftor.

Idag är det valdagen, men vi har faktiskt redan röstat. Jag har ett röstkort i Ascona, så jag fick beställa ett nytt kort och sen fick jag ”förtidsrösta” igår och då passade Elvy på att rösta samtidigt.

2006 och 2010 röstade jag i London och nu i Uppsala. 2002, när jag just flyttat till Ascona missade jag att rösta, vilket fortfarande grämer mig.

Vädret är riktigt fint, inbjuder till en tidig söndagspromenad i den långa rad av parker och grönområden som finns på den här sidan av Svartbäcksån. Det är väl bara Linnéträdgården av de mer namnkunniga som ligger på andra sidan.

Kanalfararna lämnar Manchester idag. Det går direktflyg till Zürich. Det blir lite krångligare för Rickard som skall resa till Geilo. Han får byta på Kastrup och kommer inte i tid till Gardermoen för att hinna med eftermiddagståget. Det får bli hotellnatt i Oslo för honom. Det hade, trots förseningarna varit en lyckad tur, vackert väder hela tiden och omväxlande omgivningar – allt från lummig grönska till spöklika övergivna industriområden. Det var intressant att komma till York, även om de fick moora en timmas promenad från stadskärnan. Och i York gör de kommers av vikningarna. Plasthjälmar med horn, mjöd på pubarna, vildsvin grillade över öppen eld.

Skottarnas omröstning om självständighet präglade press och tv. I England blir man förstås panikslagen om folkviljan säjer ja, det finns mycket pengar i nordsjöoljan. Vad jag inte kände till är att om det blir nej till självständighet, så finns det en stark rörelse på Shetland som förordar union med Norge. Det låter riktigt spännande. Det finns de som lär sig norn (ibland felaktigt kallat norse), det gamla nordiska språket som talades på Shetland och Orkney och man hävdar den gamla sanningen att man har lika långt till Bergen som till Edinburgh. Med tanke på kravet om ett fritt Katalonien, så känns det inte alls omöjligt att gränserna i Europa kommer att ändras – förhoppningsvis utan våldsamheter, folkviljan får avgöra.

Rapport från en pigkammare.

Nu är vi i Uppsala igen. Vi lämnade en halvfärdig våning och kom tillbaka till något som är jättefint, både stilrent och hemtrevligt. Stilrent därför att det är skandinavisk design och hemtrevligt därför att det är en hel del varma färger som kontrasterar mot vita väggar och ljusa träslag. Dessutom har Elvy haft med sig tavlor och några antika möbler som gör sitt till för att skapa variation.

På väg hit så var vi inne på banken i Bollnäs och gjorde upp köpet av ”sommarhuset”. Bankmannen var lite konfunderad över att Elvy inte skulle ha några lån på huset och försökte förklara fördelarna med ränteavdrag. Elvy fick honom att förstå, på ett vänligt sätt, att hon inte riktigt spelade i den divisionen...

Idag har de varit här och installerat TV och ljudanläggning. Det var lite komiskt, killarna som var här försökte gång på gång säja till mig ”men det här kan förstås du”. Jag förklarade att jag har ingen kunskap om sådant här, till slut sa jag att jag har en stationär pc och en tjock-tv. (Det var förstås lögn, men jag kunde inte motstå frestelsen.) Då försökte de få mig intresserad av att köpa bättre grejor i deras butik, men då sa Elvy ”min dotter bor inte i Sverige”. Då ”förstod” en av killarna och sa ”så du jobbar i något u-land”. Jag nickade lite och så var den saken utagerad och Elvy fick (försökte) lära sig alla finesser...

Nu på eftermiddagen har vi varit och köpt krukväxter. Det blev genast lite mer ”bebott” då. Vi har fikat på balkongen in mot gården, det var nästan för varmt där. Det kan kanske t o m bli för varmt för de ”bollkryss” som står där. Roligt namn på chrysantemum, bollkryss...

Jag har ju ett eget rum här – den gamla jungfrukammaren intill köket. Det är ett litet rum, 6-7 kvadratmeter. Här finns en garderob och ett smalt skåp med hyllor och jag anar att de har funnits med sedan huset var nytt. Sen har jag en säng, ett sängbord och en byrå med spegel och en stol. . Räckte det för herrskapets piga så räcker det väl för mig. Man kanske inte får skriva piga. Det var ju någon vänsterpartist som använt ordet tjänstefolk när man talade om rut-avdrag och det blev visst rabalder om detta. Men vad är de som jobbar åt de rika, om dom inte är tjänstefolk?

Cilla har en släkting som tog jobb i ett av de här hemtjänstföretagen och hon blev behandlad som ja, välj mellan piga och tjänstefolk, av en familj på Banérgatan i Stockholm. Hon fick inte säja du och när hon städat färdigt skulle frun i huset kolla hennes fickor och väska. Nu skall det säjas till företagets heder att de bröt kontraktet med familjen efter tre veckor.

På tisdag skall jag till förlaget och träffa Erik. Jag reser sen hem nästa vecka, nu behöver jag faktiskt komma hem och se till huset. I Ticino finns det inget rut-avdrag. Där betalas tjänstefolket kontant med mer eller mindre hederligt intjänade pengar.

Vi följde utfrågningen av oppositionen i TV4 igår via Anitas utlånade tjock-tv. Det blev ett bra komplement till SVT:s partiledarutfrågningar. Debatterna kanske har sitt värde, men för oss, som inte är så initierade när det gäller allt som hänt, då blir det rörigt och pajkastning. En sak är säker, vi har båda samma tre partiledare som ligger i absoluta bottenläget, Reinfeldt, Åkesson och Lööf. Elvy gillar Björklund och Löfven, jag håller på Löfven och Sjöstedt. Och vi blev inte alls ledsna när vi nyss hörde att FI kanske har chans att komma in i riksdagen.

I kväll skall vi se debatten – på på stor platt-tv. Men inte blir politiken bättre för det.

Hej då Hälsingland!

I morgon reser vi tillbaka till Uppsala. Gardinerna där är upphängda, möblerna på plats och på torsdag kommer de och installerar tv och ljudanläggning. Det som saknas är de röda stolarna till matsalen, de kommer v 40.

Det känns lite trist att lämna Hälsingland, vi har haft sånt härligt väder och plockat massor av kantareller och en hel del lingon. Det ser ut som om hösten låter vänta på sig. Vi hade en sån fantastisk kväll här i fredags, vi blev femton och det var trångt och roligt och saligt. Vi fick öppna ett par fönster i salen, så fåglarna och skogens alla djur bjöds på ett gediget urval av sånger ur den klassiska frikyrkliga repertoaren. Det kanske hördes till grannarna också.

Kanalfararna skulle egentligen avsluta sin resa idag, men det hade tagit längre tid än planerat, dels har de nog varit tidsoptimister, dels var det två slussar som var under reparation som fördröjde dem och gjorde att de inte kommer tillbaka till Ashton-under-Lyne förrän på torsdag. Det är ju tur att de har hyrt båten från en privatperson, det spelade ingen roll med dröjsmålet för han skulle inte ha båten själv förrän till helgen. De har haft fint väder, inte en regndroppe men däremot har det varit rätt blåsigt en del dagar. Leo & Co körde samma kanaler i juni. De var ute i fjorton dagar och tyckte ändå att det blev lite stressigt på slutet.

På tal om båtar, så är Yvette ute på sin första resa med ”Sydpolsexpeditionen” nu. Det här är tydligen ett mycket speciellt kryssningsfartyg. De skall till sydliga farvatten och går runt jorden på sydliga breddgrader två gånger under en kryssningssäsong. Vägen ner från New York går nu via Azorerna, Ascension, St Helena, Tristan d´Acunha, Sydgeorgien och Falklandsöarna till någon hamn i södra Argentina – det är en mer ”vanlig” kryssning. De skulle egentligen ha besökt Kap Verde också, men med tanke på ebolaepidemin hoppar man över den ögruppen. När sedan de här specialkryssningarna kommer så har de har tillstånd att göra flera besök på Antarktis och så blir det diverse andra strandhugg. Det är passagerare som har specialintressen som får följa med, marinbiologer, meteorologer, fotografer, filmare o s v. Fartyget har tillstånd att besöka några öar som vanligtvis är förbjuden mark. Det låter jättespännande, håller ni inte med om det?

Nu skall jag gå upp och packa mina tillhörigheter och sen skall vi göra i ordning i köket. Det kan dyka upp små möss inomhus och därför skall de specerier som skall vara kvar läggas i glas- eller plåtburkar. Elvy räknar med att komma hit igen till allhelgonahelgen.

Det är kul att se hur Elvy mer och mer acklimatiserar sig här. Hennes brytning har nästan helt försvunnit och man kan inte tro att hon levt i en storstad i 35 år. Hon kan och vet saker om livet på landet som jag inte har en aning om. Jag frågade om hon inte längtar efter sina vänner i Toronto men hon avfärdade det med att när vi kommer till Uppsala så kan hon träffa dem via Skype. Jo, det var en sak som hon saknade, det var sin frisör. Men hon får väl gå runt och testa dem som finns i Uppsala.

Mera kantareller!

Fortsatt sagolikt sensommarväder och det verkar finnas nästan hur mycket kantareller som helst. I förmiddags plockade vi drygt fem liter och nu har vi rensat och stekt dem tillsammans med finhackad lök och så får de hamna i frysen och sedan väl inpackade följa med till Uppsala. Idag åt vi pannbiff med kantarellsås till lunch. Eller middag som man säjer här. Middag och kvällsmat, så heter det här. Middagen bör intas vid ettiden och kvällsmaten vid sex-sju på kvällen. Så var det när Elvy växte upp och så är det fortfarande. Menyerna har förändrats en hel del, Elvy påstår att ugnspannkaka, med eller utan fläsktärningar och så lingon till, det var en mycket ofta förekommande rätt till kvällsmaten. Så hon gjorde det igår och så hade vi alldeles pinfärska rårörda lingon till. Det var gott.

Vi har hittat det läge där modemet fungerar inomhus. Märkligt nog så är det på övervåningens baksida, den som faktiskt i vårt tycke vetter bort från civilisationen. Står man i fönstret i övre hallen, som jag gör nu så fungerar det faktiskt.

I kväll kommer hela det gamla gänget hit. Då blir det sång och spel. Bengt-Göran tar förstås med sig dragspelet, Villy har med sig fiolen och Britt gitarr. Elvy förbereder en stooor Quiche Lorraine i långpannan och så blir det sallad till och sen kaffe med tårta. Vi blir nog minst tolv stycken och då blir det trångt och saligt här. Bengt-Göran påstår att man visst kan sitta ute, myggen flyr när han spelar. Men det tror jag inte på. Dessutom har jag kommit till det stadiet nu att myggbetten finns, men kliar inte så mycket, man blir väl så fullmatad med myggift att något slags immunitet inträder.

Det var den sista partiledarutfrågningen igår, med centerledaren. Vi lyckades inte frammana någon entusiasm för henne. Hon är för perfekt, ler på rätt ställe, har ett antal väl inövade små miner. Varken Elvy eller jag har något emot unga kvinnor som tar för sig i politiken, men hon är som en mekanisk barbiedocka. Synd att inte Gudrun Schyman får vara med om en utfrågning!!!

Och nu stänger jag fönstret och går ner till Elvy och erbjuder min hjälp med hushållsbestyren. Men jag tror nog att jag föreslår att vi brygger lite kaffe först. Solväggen lockar!

Tankar på taket.

Ni skulle inte tro det om ni fick se mig IRL! Nu sitter jag på garagetaket och där fungerar modemet.

Men inte inne på andra våningen, inte ens i ett öppet fönster. Tur att det är fint väder. Jo, här är det +20, strålande sol och nästan vindstilla. Vi får behålla det här fina vädret några dagar till och tar vara på varenda minut. Elvy är och provianterar och efter lunch så skall vi gå ut och leta mer kantareller. Det har stått i tidningarna a att det är ett ovanligt bra år för Karl Johan, men några sådana har vi inte sett till. Och det gör inget, kantareller är mycket trevligare.

Jag har gjort en ny bekantskap också, Vattenlingon. Man tar de finaste lingonen och sköljer dem extremt väl, sista gången med lite ättika i vattnet. Man kokar upp vatten och när det är kallt lägger man lingonen i små glasburkar och fyller på vatten. Burkarna skall stå svalt, lingonen brukar vara färdiga till jul och då använder man dem som tillbehör till kötträtter. Vi hittade lingon i en svag sydsluttning och de var stora och fullmogna och då sa Elvy ”vattenlingon” och jag fattade inget. Men nu vet jag.

Gardinerna blev riktigt fina. Jenny mailade och frågade vad jag menade med min beskrivning. Den var väl lite torftig... men det är inte så lätt att beskriva. Gardinerna är i vitt, lite strukturvävt tyg med ett glest mönster i ljust beige. Kappan är i samma material men har betydligt tätare mönster. Fattar ni? Köpt i metervara i butik i Uppsala. Var det något mera?

Nu gör Elvy inget mer åt huset förrän till våren. Då skall det tapetseras och målas och sen är frågan om köksinredningen skall få vara kvar eller bytas ut. Den är i alla fall inte ”original”. Till våren måste också avloppsbrunnen bytas ut. De tidigare ägarna fick anstånd eftersom de skulle sälja huset, men nu måste det ske. Först hade de tänkt att köpet skulle träda i kraft vid årsskifte, men nu blir det fr o m den första oktober, alla papper skall skrivas onsdag nästa vecka.

Igår kväll kom det ett sms från kanalfararna. Då var de i York och valde mellan att köra norrut till Ripon och sen på återvägen ta den kortare Rochdale canal eller köra söderut och ta den långa Leeds&Liverpool canal men inte köra så långt som till Liverpool utan vända österut vid Wigan. Vädret har varit förvånansvärt fint och det ser ut som det fortsätter så en tid framöver.

Nu ser jag att Elvy kommer. Bäst att kliva ner från taket.

Ovanlig arbetsplats!

Sitter i eftermiddagssolen på en stubbe halvvägs ut till landsvägen, måste testa om modemet till laptopen fungerar här. Ingen tokig skrivplats alls. De sista dagarna har vi haft riktigt fint sensommarväder, vi har plockat kantareller, och lingonen börjar mogna.

I Ascona har man haft allt annat än fint väder. Det har regnat och det har stormat. Jag undrar hur det har gått med mina valnötter. Om man nu får tro yr så ser det ut att bli mer normalt väder för årstiden framöver.

Ett par mil öster om Ascona, på den italienska sidan dog fyra klättrare uppe på Monte Disgrazio i söndags. De hade insett att det inte gick att ta sig upp på toppen och var på väg att vända. Det var storm, tät dimma, minusgrader och snöblandat regn när de föll ner i en spricka. En vecka tidigare så omkom ett tyskt par i samma område.

Det är lite märkligt, ”ingen” är hemma just nu. David, Regula och Marlene är i England, Pierre är i Norge och jag sitter här i skogen. Leo, Stephan och Julia är i Berlin och förkovrar sig i digital teknik. (Eller något liknande...)

Jag får sms från kanalfararna, vädret är fint och de har kört Huddersfield Canal (med den långa tunneln) och sist jag hörde av dem var de på väg via Leeds norrut mot York.

Vi såg programmet om Estonia i måndags. Elvy mindes knappt vad som hänt, kanadensiska tidningar kanske inte skrev så mycket om olyckan. Jag minns mera, vi hade flera tv-apparater i olika uppehållsrum på LSE. De brukade vara inställda på rena nyhets- och ekonomikanaler men det sändes direkt från räddningsarbetet många gånger under dagen.

Och så har det varit fler partiledarintervjuer. Lövén gjorde ett seriöst intryck, jag tror att han kan klara förhandlingar med MP om deras hjärtefrågor. MP kan säkert klara en svekdebatt genom att framhålla att situationen i världen har förändrats så påtagligt på senare tid. Elvy tyckte att han gav ett ansvarsfullt intryck och att han visade prov på en trubbig, försiktig charm, inget publikfrieri alltså. Sjöstedt fick godkänt av Elvy, han gav ett trovärdigt intryck. Jag tycker han är bra, behövs som salt i den politiska förruttnelsen.

I kväll skall vi sätta upp gardiner i ”salen”. Det är ett högst ordinärt vardagsrum, men den kallades för salen när Elvy var barn och då heter den så nu också. Det är tre fönster, ett mot framsidan, ett lite större på gaveln och ett på baksidan. Rummet badar i ljus och det gäller att bevara det, men samtidigt skydda lite mot solen. Det blir kappa och vita bomullsgardiner som har ett vävt mönster i ljust beige. De är färdigsydda så när som på att de skall läggas upp. Med förenade krafter och Majs symaskin skall det nog gå bra.

...................

När jag kollade på norska nyheter, så läser jag att det varit en otäck sprängolycka vid Tröo strax öster om Geilo. Om jag hr förstått det rätt, så var det vid en järnvägsundergång som var under konstruktion. Två döda, en saknad och flera skadade och ingen förstår hur en dynamitladdning kunde explodera så där utan vidare. Sånt skall inte hända i fredliga Geilo, det värsta som händer där är fulla danskar.