Högt uppe på berget.

Nej, jag fegade och valde flyget. Det räcker med fyra timmar på tåg från Gardermoen till Geilo.

Framme på Geilo mötte Rickard och en överraskning. Han hade redan fått nycklarna till hytta och hade tillbringat veckan med att göra i ordning där. Det var verkligen som att komma hem. Jag sålde hytta möblerad och allt fanns kvar, men det hade kommit upp nya gardiner och en betydligt bättre klädhylla i hallen. Nu saknar jag bara det antika bondeskåpet som numera står i Elvys kök. Men där får det stå kvar!

Idag har vi varit och handlat, vi skall ha ”inflyttningsfest” tillsammans med Solveig och Hans Rasmussen i kväll.

Det finns de som tycker jag är helknäpp som först sålde hytta och ett och ett halvt år senare köper jag tillbaka den. Men om den nu skulle komma ut på marknaden igen, så kändes det inte rätt att ”vem som helst” skulle köpa.

Dessutom har det hänt en del som har fått mig att tänka om och tänka nytt. Jag har insett att jag inte kan hålla på som den eviga vikarien i skolan, även om min medverkan där fortfarande är efterfrågad. Jag backade från erbjudandet om att jobba för nättidningen därför att jag inte har någon traditionell journalistutbildning, även om jag läst flera kurser i näraliggande ämnen vid LSE. Men - jag kände också att jag klippte banden med England när jag sålde lägenheten vid Vicarage Gate för sex år sedan och vill inte bygga upp en relation till England igen. Inte enbart på grund av Brexit.

Och så kom erbjudandet från förlaget, även om det bara garanterar inkomst under tio månader. Så nu är jag väl tillbaka igen på ruta ett. Bo i Ascona, jobba på distans men med möjlighet, eller kanske jag skall kalla det frihet, att tillbringa några veckor nu och då hos Elvy. Jag har huset på Geilo, men äger det 50-50 med Rickard, vilket känns som en trygghet och jag kan lika gärna sitta där och jobba när jag känner för det.

Blev det här rörigt? Jag skriver det nog mest för min egen skull. Nästa vecka tar vi det formella på bank i Bergen.

Och i kväll blir det alltså inflyttningsfest

Mycket jobb!

Jag reser till Uppsala i morgon, det första uppföljningsmötet på förlaget är på onsdag. – torsdag. Jag har gjort det som skall vara klart till dess men också mera – hoppas att det stämmer med vad som kommer att planeras av gruppen.

Sen reser jag till Geilo på fredag och till Bergen veckan därpå, så då försvinner en del arbetstid.

Det har inte varit något problem att sitta inne och jobba, vädret har ju varit höstlikt.

I lördags kväll var det skillingtryck till gitarr i uthuset. Det var en vän till Villy som kom och underhöll oss. Det finns så många olika slags sånger inom den genren, burleskt, tragiskt eller på gränsen till att vara en ”läsarsång”. Det är många försupna fäder och hungriga barn som besjungs. Mormor hade en bekant som var stor beundrare av Lapp Lisa. Jag var med där och lyssnade till hennes grammofonskivor och nu dök flera sånger upp som jag kände igen. Men hon sjöng inte om Anna med de stora brösten eller Hjalmar och Hulda... Vi fick lära oss en snapsvisa också, den består enbart av siffror och det gällde verkligen att ha tungan rätt i mun – alltså behöver man vara spik nykter för att klara av den. Det var vi. Garanterat.

Märtha kom med ett stort plåster i pannan. Hon har haft en liten böld  över vänster ögonbryn ett tag och den salva som vårdcentralen skrev ut hjälpte inte. Vårdcentralen ville öppna ”bölden” och fann att inuti den fanns det en utväxt från pannbenet, som ett litet horn. Doktorn började känna på andra sidan av pannan och där fanns en liknande, mindre utväxt. Nu skall åtminstone den större utväxten tas bort, Märta är mycket road av det här, hon heter Persson i efternamn och kallar sig numera för Horn-persson.

Nästa gång jag skriver blir från Geilo. Jag ser fram emot att komma dit och att komma till ”min hytte” igen. Det är märkligt hur det kan bli!

Lärarbrist!

Nu känns det som om ”alla” behövs i skolan. Jag har blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie vecka 40. Det kan jag inte, men det är trevligt att inte vara bortglömd.

Anne Nordin vikarierar som lärare på mellanstadiet under hela höstterminen och troligen en bit in på vårterminen. Hon flyttade hit från Örebro för ett par år sedan, när hon blev pensionär och hon har tidigare hoppat in som sjukvikarie vid några tillfällen, när det varit panik. Hon tycker att det är så roligt att komma tillbaka till skolan.

Nu har även Maj blivit tillfrågad om hon kan ställa upp någon gång, men hon har sagt definitivt nej. Jag förstår henne, hon är ju 70+.

Göran, som varit gymnasielärare i Stockholm innan de flyttade tillbaka till hembygden, han undervisar i NO på gymnasiet den här terminen – minst, och hans fru Inger som varit ämneslärare i språk har redan fått hoppa in som vikarie.

Maritha, som börjat på det som skall  bli hennes sista läsår i skolan, hon har redan nu blivit tillfrågad om hon inte kan tänka sig att jobba ett eller två år till. Det vill inte Maritha. Inspirerad av Marita (utan t alltså) så vill hon sätta igång med ekologisk odling.

Nu är det glesbygd här, men det ger väl ändå en bild av hur stor lärarbristen är.

Jag har sett till att kunna jobba med uppdraget så mycket som möjligt och har tackat ja till att få frukost, elvakaffe, middag och eftermiddagskaffe serverade. Sen har jag varit jättesnäll och erbjudit mig att ordna till lite kvällsmat.

Nu är det fredag eftermiddag och jag anser att jag har gjort mitt för den här veckan och tänker ägna mig åt lite fysisk aktivitet över helgen. Det blir väldigt mycket stillasittande!

Vi skall träffas på förlaget 25-26 september. Sedan reser jag till Geilo. Säljarna av hytta vill avsluta affären den 1 oktober och det blir i Bergen. Jag har kollat upp hur det går att ta tåget från Uppsala till Geilo och det går faktiskt. Om jag reser från Uppsala 0800 så är jag framme på Geilo 1917. Bara 11 timmar och 17 minuter... Jag får fundera på om jag skall offra mig för miljön.  Hade jag rest ända till Bergen hade det blivit ytterligare tre timmars restid!

Och på tal om Norge så är inte faran helt över för Veslemannen. Det kan rasa mer, men når troligen inte husen i dalen.

Slut för idag..

Nyhetstorka? Nej, definitivt inte.

Även dåligt väder kan vara positivt, då får jag gjort en hel del. Och kan ta det lugnt OM det blir en solskensdag. Men det är det inte idag. Regn, regn och åter regn.

Det har hänt en hel del de sista dagarna. Branden borta i Edsbyn där en kvinna räddade sina sex barn ur det brinnande huset men själv fick livshotande brännskador. Engagemanget för familjen är stort, man talar om ”Edsbyandan” där alla hjälper till.

Sen var det fjällpartiet Veslemannen i Romsdalen, som äntligen rasade natten mellan torsdag och fredag. Fem års väntan var över. Jag pratade med Pierre och han tyckte att det skulle bli tomt efter Veslemannen. NRK hade till och med ett litet minnesprogram, det avslutades med ”Takk for alt Veslemannen.”

En av geologerna sade något i stil med att ”nu får vi flytta mätutrustningen och fokus till Mannen” – alltså det betydligt större fjällpartiet nedanför. Om Mannen rasar så blir det inte TV-underhållning utan en verklig naturkatastrof.

Pierre (som alltså är geolog men med alperna som arbetsområde) kommer fortfarande att ha intressanta norska fjällsidor att hålla sig informerad om. Han får fokusera på Åkernesremna och Hegguraksla.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström avgår. Det är inget politiskt spel bakom detta utan hon väljer själv att avgå, är 65 år och vill ägna sig åt make, barn och barnbarn. Hon har varit modig och kontroversiell, sagt vad hon tycker och stått upp för mänskliga rättigheter. Det är synd att hon försvinner, hon är en politiker som är känd i världen, sånt är inte oväsentligt. Nu spekuleras det för fullt om vem som blir hennes efterträdare.

I tisdags hade vi studiecirkel i astronomi. I våras behandlades månen, solen och några av planeterna. Nu hade turen kommit till Jupiter. Nästa vecka blir det Saturnus och när Uranus och Neptunus sedan är avklarade så kommer Janne att gå in på det som vi lite slarvigt kallas för ”stjärnorna”. Det är bara att hoppas att det blir stjärnklara kvällar då.

Jag har läst snart sagt allt som finns att läsa om Johnson och Brexit på nätet och blir inte klokare av det. Visst, det finns lagar och procedurer som skall följas, men vilka kryphål finns det och kommer Johnson att agera som den statsman han borde vara? Det har förstås varit underhållande att se tv från debatterna i underhuset, men tar MP:s verkligen situationen på allvar? Vi får kanske se nästa vecka.

Surströmming och stjärnbilder.

Igår var det surströmmingsfest i uthuset. Fille och jag hade fest för oss själva, vi åt hamburgare och glass. Inte samtidigt förstås, men Fille hade nog inte protesterat om han hade fått det serverat samtidigt.

Vi fick också tillfälle att lyssna till Pärleporten i Christer Sjögrens tappning på tv. En glad överraskning. Sen skulle det bli svensk film, Gräns, som blivit guldbaggebelönad. Jag hängde med en halvtimma, sen bytte vi kanal. Fantasy är inte min grej.

Jag betraktas som en kräsmagad fegis som inte vill delta i surströmmingsorgien, men det får jag väl leva med, Dessutom behövs det någon som tar hand om Fille, han avskyr lukten av surströmming men det finns de som påstår att han avskyr lukten av hackad lök.

Nu när surströmmingsfesten är avklarad, så hoppas jag att saker och ting återgår till det normala i uthuset. 

Efter kyrkan och kyrkkaffe idag  så följde Janne med oss hem och åt middag. Elvy ville prata med honom om Plejaderna, den anhopning av stjärnor som ibland kallas Sjustjärnorna eller Lilla Karlavagnen. Både hon, Alice och Maj är helt besatta av böckerna om Sju systrar, där de av en miljardär adopterade döttrarna har fått namn efter stjärnorna.

I november kan man se Plejaderna bäst vid midnatt och i januari vid åttatiden på kvällen. Allt enligt Janne. Ärligt talat så hoppas jag att jag kommer att vara här vid något lämpligt tillfälle och få beskåda Plejaderna genom Jannes teleskop. Sen kan man få syn på några intressanta galaxer också. Nästa vecka fortsätter kursen i astronomi, men det är inte så mycket att se på stjärnhimlen under kvällstid ännu. Det får bli teori.

Det har regnat och vi har hört åska på avstånd under dagen. Det vore bättre om busvädret inträffade på vardagarna, då skulle det inte vara något problem att sitta inne och jobba, Är det bra väder en vardag så skall det plockas svamp och jag kan inte låta bli att följa med ut på skattjakt. Men jag håller ändå mitt planerade jobbschema – nästan i alla fall.