Status quo. Nästan.

  

”Det är så händelselöst” sade Elvy häromdagen. Det kan nog stämma. Men mina dagar är inte händelselösa, jag har mina goa elever och de förberedelser jag måste göra inför varje dag. Elvy har också bidragit, hon har haft två lektioner i ”bild”. Eleverna har fått stifta bekantskap med Johannes Vermeer van Delft och tillsammans har de sett på och analyserat fyra av hans verk. Det var tydligen uppskattat. Nu blir det Janne igen, han tar dem med ut i världsrymden och veckan därpå är det vinterlov.

Det är faktiskt roligt att försöka göra det allra bästa av situationen och att jag, förutom det som vi skall läsa, också kan ge dem något lite extra. Hur länge den digitala undervisningen kommer att fortsätta, det vet ingen idag. Jag lär mig massor av nytt varje dag...

Vi fortsätter med söndagsaktiviteterna, det är andakt, samtal och kyrkkaffe i uterummet. Vi är åtta, sköter oss exemplariskt och turas om att ansvara för andakten. Men det är, som Benny påpekade, omöjligt att veta hur länge som vi kommer att fortsätta med detta. Ingen vet hur det kommer att bli med vaccinationerna och det sista budet det var att det skall vara fyra veckor mellan de båda vaccinationstillfällena och att man får vänta minst två veckor efter spruta nr 2 innan man kan återgå till ett någorlunda normalt liv – men helst inte träffa någon som inte är vaccinerad ännu. ”Villkorlig frigivning” kallade Villy detta.

Det känns bra att inte bo på någon skidort just nu, det är rörigt i Norge och det är rörigt i Schweiz och i Sverige med för den delen. Men kanske inte lika rörigt. Svenskarna är ett förhållandevis laglydigt folk.

Har jag något sensationellt att skriva om? Nej. Varför ta upp er tid med oväsentligheter. Slut för idag.

Nu ger nog kylan med sig.

  

Nu är det +5 ute och om man vågar tro på tiodagarsprognosen så skall det bli någon minusgrad någon enstaka natt, men flera plusgrader på dagarna. Snön sjunker märkbart ihop och det är ju trist för dem som vill åka skidor. Jag kan med lätthet avstå.

Idag är det söndag och vi samlades som vanligt i uterummet för en stunds andakt och ”kyrkkaffe”. Vi är åtta och sitter på behörigt avstånd, iförda munskydd – dock inte under kaffedrickandet. Vi sjunger inte, lyssnar istället på inspelade sånger. Det går bra det också.

Jag har några kassettband där mormor samlat sånger och ett par där vi samtalar. Jag vågade knappast spela dem, även om jag hade en kassettspelare. Men Leo hjälpte mig att få över dem på ett par CD – detta var alltså för en del år sedan – och nu har Göran lagt över dem på USB-minnen. Dubbla uppsättningar för säkerhets skull.

Först var det sånger från LP-skivor, mormor spelade in dem på kassettband. Leo förde över banden till CD och nu finns de på USB-minnen. Där har vi en tydlig bild av den tekniska utvecklingen. Dessutom har jag dem ”i molnet”, jag har kvar en molntjänst sedan jag jobbade på förlaget. Men jag litar inte riktigt på detta lagringssätt, de här företagen kan drabbas av hackare.

Hur det blir med vaccinationerna är skrivet i stjärnorna. Alla – utom jag förstås – är 70+ och borde vara med i omgång två. Men när den sätter igång, det kan man inte få besked om, t o m Villys granne som är distriktssköterska vet inte. Man skall ta dem som är 85+ och inte ingått i fas ett först och det är nog det som rör till det, har en 86-åring en maka som är 84 så kanske hon skall vara med i samma omgång. Allt verkar rörigt. Och så har man fyra fall av den brasilianska smittan i länet. Panik? Nej jag tror knappast det, folk börjar bli vana nu. En del är så vana att man inte bryr sig om att vara försiktiga och det är förstås illa.

När jag försöker följa med i de norska restriktionerna så blir jag bara förvirrad. Det är Rickard också. Tyvärr blev vi ju inte så mycket klokare av det som sades på den sista presskonferensen i svensk TV heller. Hur det är i Schweiz, det skall vi bara inte tala om. Regeringen i Bern tycker och bestämmer men kantonerna tycker annorlunda och skapar sina egna regler. För en del områden där skidturismen är en viktig inkomstkälla så har man tänjt på begreppen maximalt. Det lär visa sig i statistiken så småningom.

I morgon är det ”digital skola” igen. Det låter trevligare än distansundervisning säjer mina elever. Jag hoppas att de lär sig något. För min del är det mycket lärorikt.

 

Fortfarande kallt. Hade ni väntat er något annat?

  

Idag har ordinarie lärare och jag planerat distansundervisningen för de kommande veckorna. Nu flyter det på så bra att vi kan lägga in mera naturkunskap och även ”bild” i undervisningen. Då får vi in ytterligare en ”extern föreläsare” förutom Janne. Elvy har gedigna kunskaper om konsthistoria och konst och hon skall välja ut några av konsthistoriens mest kända verk och berätta om vad man kan se förutom det som snabbt fångar ögat, alla dolda symboler o s v. Hon håller på och väljer ut verk och eleverna får i förväg hem det via mail.

Janne hade sin andra lektion igår, den handlade om stjärnor och galaxer. Sen ville eleverna också lära sig mer om ”svarta hål och andra otäcka saker”.

Nu vet vi inte alls hur länge distansundervisningen kommer att hålla på, först så tänkte jag att det kanske blir fram till sportlovet, sedan trodde skolan att det skulle bli fram till påsk och nu blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att förlänga med ytterligare några veckor. Det har jag inget emot, just nu har jag både lön från skolan och hyresinkomster för huset i Ascona för tre, kanske fyra månader.

Arbetet med boken ligger nere tills vidare, det enda jag gör är att jag någon gång tar fram och läser igenom något avsnitt och kollar språket eller läser igenom material som jag fått.

Ute är det -14 och det kommer naturligtvis att bli kallare i natt. Om 37 dagar är det vårdagjämning och om 45 dagar återgår vi till sommartid. Alltid något.

 

 

 

Hundar är trevliga.

 

Den gångna natten var det -20 och så lär det bli några nätter framåt. Just nu är det -12. I slutet av nästa vecka kan det bli mer normala/uthärdliga temperaturer, både dag och natt.

Nisse är måttligt intresserad av promenader, vi går till skogsbrynet, där han har inrättat sin toalett och sedan vill han gå hem igen. Det vill även jag.

Rickard har också fått ta hand om en hund, men det blir för lite längre tid. En grannfamilj uppe på Kikut har varit där sedan jul. Sen insåg de att det var nödvändigt att resa hem till Oslo och frågade Rickard om han kunde tänka sig att ta hand om hunden tills de planerade att komma tillbaka i början av mars. Rickard är hundvän och naturligtvis mår hunden bättre av att vara uppe på Kikut än att vallas i centrala Oslo. Det är en bordercollie som också har någon förfader som var Australian shepherd. Hunden är tre år, heter Ziggy och enligt Rickard är han väluppfostrad och lär sig snabbt.

Hundar har under flera perioder varit inslag i vår tillvaro uppe på Kikut. För många år sedan, så var det en stilig storpudeldam som rymde till mig så fort hon hann – jag hade gett henne en grillkorv när ingen såg på och sedan förutsatte hon att jag skulle bjuda på något när hon infann sig. Vilket jag gjorde. Vägen till hundens hjärta o s v.

Sedan var det Bamse, den stora bruna newfoundlandshannen som jag tog hand om ibland, han var precis så snäll som han såg ut att vara. När sedan Bamse hade avancerat till en plats på hedersläktaren i hundhimlen, efterträddes han av en norsk buhund vars namn jag inte minns just nu. Han var pigg och trevlig men lämnade inga djupare spår efter sig.

Det har varit många riktigt kalla nätter uppe på Kikut, det är mycket snö och under januari var det ganska folktomt men nu börjar det lysa i en del hytter på kvällarna. Rickard håller sig för sig själv, han har sällskap av hunden, nyinköpta böcker och ett otal tv-kanaler. I flera kommuner väster om Geilo/Hol är det ett kraftigt utbrott av covid 19. Bergen är drabbat av både de brittiska och sydafrikanska muterade virusen.

Det är bara att hålla ut och hålla sig hemma så mycket som möjligt. Det är egentligen bara inköp en gång i veckan som gäller och då är det munskydd på och en flaska handsprit i fickan och en grundlig handtvätt när jag kommer hem och en extra omgång med handsprit när varorna är inplockade.

Nu skall jag förbereda morgondagens lektioner. Jag skall träffa klassläraren någon eftermiddag denna vecka för att förbereda undervisningen fram till sportlovet. Då blir det munskydd, respektfullt avstånd och mera handsprit...

 

Vintern har tagit sitt grepp om oss.

 

 Elvy läste en artikel om hur man kan klara sig trots att det kan uppstå svårigheter att göra inköp av mat. Hon tyckte det var intressant och nu är vi i full gång med att bygga upp ett lager med förnödenheter som skall räcka i minst tre veckor. Det skall inte vara ”nödproviant” utan ett lager av normala livsmedel. En del kan förvaras i frysen, men om det skulle bli ett längre strömavbrott så skall man ändå kunna ta vara på det som finns där, t ex bacon och frysta varor i block, som tinar långsamt. Skulle något sådant hända just nu, så har vi ett utmärkt frysskåp alldeles utanför köksdörren...

Vi tar det hela från den mer lättsamma sidan. Jag vågar inte skriva skämtsamma. Men det kan vara intressant att pröva, för den händelse att det skulle bli riktigt allvar någon gång.

Elvy fastnade för en sak, en utomhusspis/ugn som man tillverkar av tegelstenar och eldar med grillkol. Jag misstänker att vi kommer att testa en sådan när snön försvunnit, det ligger en ganska stor trave med tegel vid garaget. Mycket mer primitivt än att använda grillen...

Man får väl ta tillfället i akt att göra något annorlunda nu när så många av våra vanliga sysselsättningar är ”no no”.

Vi har fått en gäst, han heter Nisse och är en grå mellanschnauzer. Hemma hos Nisse håller de på med diverse renoveringsarbeten och Nisse betraktar hantverkarna som fiender som skall hållas kort, så han huserar tillfälligt hos oss. Nisse är en mycket trevlig medelålders herre som sköter sig utmärkt, men så länge han är hos oss så kan inte Fille komma på besök. De har rykt ihop rejält ett par gånger. Det är trevligt att ha sällskap av en hund under en begränsad tid, men jag skulle inte vilja ta hand om en hund permanent.

Nisse bor tillsammans med Elvy och då blir det hon som får ta ut honom på morgonen och vid lunch. Idag var det -15 vid åttatiden, lite mildare mitt på dagen men nu på eftermiddagen, när det var min tur att gå ut med honom hade termometern åter sjunkit till   -15. Det blev ingen långpromenad, både Nisse och jag tyckte att tio minuter räckte.

På tal om gäster, så har vi haft en gäst vid dagens undervisning. Janne var här och berättade om vårt solsystem och planeterna. Nästa vecka blir det undervisning om stjärnor och galaxer. Vi hinner faktiskt med en del utöver det av skolan uppgjorda programmet, om vi skall hålla oss till de angivna lektionstiderna. Det blir så när man har duktiga och disciplinerade elever.

Nu stänger jag datorn för idag och går över till Elvy och Nisse.