Status quo. Nästan.

  

”Det är så händelselöst” sade Elvy häromdagen. Det kan nog stämma. Men mina dagar är inte händelselösa, jag har mina goa elever och de förberedelser jag måste göra inför varje dag. Elvy har också bidragit, hon har haft två lektioner i ”bild”. Eleverna har fått stifta bekantskap med Johannes Vermeer van Delft och tillsammans har de sett på och analyserat fyra av hans verk. Det var tydligen uppskattat. Nu blir det Janne igen, han tar dem med ut i världsrymden och veckan därpå är det vinterlov.

Det är faktiskt roligt att försöka göra det allra bästa av situationen och att jag, förutom det som vi skall läsa, också kan ge dem något lite extra. Hur länge den digitala undervisningen kommer att fortsätta, det vet ingen idag. Jag lär mig massor av nytt varje dag...

Vi fortsätter med söndagsaktiviteterna, det är andakt, samtal och kyrkkaffe i uterummet. Vi är åtta, sköter oss exemplariskt och turas om att ansvara för andakten. Men det är, som Benny påpekade, omöjligt att veta hur länge som vi kommer att fortsätta med detta. Ingen vet hur det kommer att bli med vaccinationerna och det sista budet det var att det skall vara fyra veckor mellan de båda vaccinationstillfällena och att man får vänta minst två veckor efter spruta nr 2 innan man kan återgå till ett någorlunda normalt liv – men helst inte träffa någon som inte är vaccinerad ännu. ”Villkorlig frigivning” kallade Villy detta.

Det känns bra att inte bo på någon skidort just nu, det är rörigt i Norge och det är rörigt i Schweiz och i Sverige med för den delen. Men kanske inte lika rörigt. Svenskarna är ett förhållandevis laglydigt folk.

Har jag något sensationellt att skriva om? Nej. Varför ta upp er tid med oväsentligheter. Slut för idag.