Lov!!!

 

Sportlov eller vinterlov, jag ser att man använder båda begreppen. Hur som helst så har skolorna här ledigt den här veckan och då är även jag ledig. Vinter, ja visst finns det lite snö och temperaturen dalar rejält nattetid men det blir allt ljusare, dagarna blir längre och då har jag svårt att få någon vinterkänsla. Om tio dagar är det vårdagjämning och om arton dagar kommer sommartiden tillbaka. Men sommaren låter vänta på sig...

I Ascona börjar det våras, men först var det ett par rejäla bakslag. Nu hoppas man, när temperaturen stiger,  att allt färre kommer att insjukna i covid 19. Det är fortfarande rena anarkin i hur man följer bestämmelserna på skidorterna, kantoner och kommuner ser hellre att det kommer in inkomster än att man aktivt medverkar till en minskad smittspridning. På sätt och vis är det förstås bra att det är ett yngre klientel som smittar varandra, men tyvärr drar de med sig smittan hem där det finns medelålders och äldre personer i hemmet. Mina vänner har klarat sig bra nu under den senaste ”vågen” – några av dem smittades i början av pandemin och tillfrisknade lyckligtvis utan otäcka följdsjukdomar.

Här talar man om ökad smittspridning och att det är både de brittiska och sydafrikanska varianterna som härjar, men det är nog klustersmitta som inte nått hit – ännu. Det är fler smittade i Gävle kommun än i hela Hälsingland.

Vi fortsätter att vara laglydiga och inskränker socialt umgänge till våra sammankomster söndag förmiddag i uterummet. Jag handlar, iförd munskydd och jag har handsprit i bilen – förutom att butiken bjuder på det också. Nu har jag sett att de som handlar har engångshandskar som de slänger i butikens ”dödskallemärkta” sophink tillsammans med munskydden. Det är visst apoteket som säljer handskarna och jag tror att jag skall köpa ett paket.

I Norge förbereder regeringen snabba inskränkningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Rickard säjer att man inte vet från den ena till den andra dagen vad som gäller. Nu får också fylken och kommuner lov att införa lokala bestämmelser.

Den här veckan ägnar jag mig åt boken. När texterna har fått ligga till sig, så ser jag många saker som bör rättas till. Bland annat att jag har alltför långa meningar och att jag använder omvänd ordföljd ibland. Plus att ordet ”ju” dyker upp lite här och var. Plus en del annat...

Janne fick besök av en katt för en tid sedan. Katten bestämde sig för att stanna och fick namnet Rigel. Nu har en kattdam sökt sig till Rigel och han ville väl ha sällskap och tyckte att hon kunde flytta in. Janne har varit hos veterinären, hon är inte chippad men steriliserad och Janne har inte hört om någon som saknar en liten söt grå katt. Det finns efterlysningar med bild på henne i butiker och andra ställen där människor rör sig. Normalt så söker väl kattherrar upp damerna, men eftersom båda är ”det” så kanske det fungerar annorlunda. Janne har plötsligt blivit husse till två katter och jag tror att han gillar det. Den lilla damen har fått namnet Maia, som är en av stjärnorna i Plejaderna. Katterna har ett utmärkt boende, får förstklassig mat och kärleksfull tillsyn. Vad mer kan man begära?

Det var valdag i Schweiz i söndags. En av dessa dagar då ”referendum” utnyttjas både för nödvändiga och onödiga förslag. En stor del av dem gäller lokalt, annat kantonalt och några för hela landet. Nu blev det en liten majoritet, nationellt för ett förbud mot att använda burka eller niqab på offentliga platser. Jag är för religionsfrihet men inte för att kvinnor förslavas under bestämmelser som inte har något stöd i islams urkunder. Som t ex heltäckande klädsel. Sen finns det mycket annat som man borde ta itu med, men just detta att kvinnor skall vara osynliga, det är liksom lite för mycket.

Det hade varit något terrordåd i Frankrike och jag befann mig i London. Jag satt på bussen när en person iförd burka klev på. Jag reagerade på att den här personen var ovanligt lång och tänkte att nu är det en förklädd man som säkert har något illasinnat på gång och som döljer sig under burkan. Det var så obehagligt att jag klev av bussen vid nästa hållplats.

Vid ett annat tillfälle gick en kvinna tillsammans med ett barn framför mig. Det var på Oxford Street, alldeles utanför Selfridges. Två kvinnor i niqab kommer ut från butiken och barnet börjar skrika hysteriskt. Det här var för en hel del år sedan när det var ovanligt med den utstyrseln och jag skall villigt erkänna att även  jag tyckte det kändes mycket obehagligt.

Detta var mina reaktioner. Men hur känner kvinnorna det?

Nu har en islamsk (islamistisk?) organisation lovat att betala böterna för dem som bryter mot förbudet. Vi får se vad som händer framöver.

Nu är det dags för middag.