Gråmulet och fem minusgrader. Innesittarväder.

Jag fick en fråga från Håkan om vi inte hade varit på några gudstjänster under julen. I Elvys kyrka har man inte några gudstjänster under helgdagarna, bara på ”vanliga” söndagar. Jag vet inte varför det är så. Men vi ställde mangrant upp söndagen den 23 december och nästa tillfälle blir i morgon, alltså den 30 december. På julafton var vi först och tände ljus på gravarna och sedan var det julbön i svenska kyrkan. Det verkar som om de har slutat med julotta. Nej, jag har inte varit på någon julotta så jag kanske inte skall ha någon åsikt. Men – jag tycker det är synd att en sådan tradition försvinner.

Nu har jag bokat biljett till onsdagen den 9 januari. Vi reser ner till Uppsala på måndagen – hoppas nu bara att det inte blir oväder! Elvy vill se till lägenheten och stannar i Uppsala några dagar.

 I morgon kväll ser det ut att bli stjärnklart. Då skall vi hem till Janne och se på stjärnorna. Annars är det lugnt här och vi sparar oss till nyårsaftonens firande.

Annandag jul.

Firandet av vintersolståndet i fredags väckte ett visst uppseende. Grannarna runt omkring var förvarnade och inbjudna att komma (glögg och pepparkaka) och så kom det några till. Brasa och raketer. Som tur var, så var vädret gynnsamt för avskjutningen. ”Nu ryktas det nog att vi har övergått till asatron,” sade BG.

Igår fick jag tillfälle att se Fanny och Alexander. Det var en ruskig historia – men med en hel del burleska inslag. Jag är ingen beundrare av Ingmar Bergman, men den här långdragna historien har förstås sina poänger. På kvällen var vi hemma hos Maj och Benny och då såg vi Sällskapsresan, varken Elvy eller jag har sett den tidigare men vi kände förstås till att det är en kultfilm som många relaterar till, inte minst med några bevingade repliker. Om filmen var bra? Den var definitivt underhållande. Maj och Benny hade sett den flera gånger tidigare och tyckte tydligen att det var helt ok att se den en gång till.

På tal om tv, så var Marlenes mamma  precis som vanligt i bild flera gånger under midnattsmässan från Peterskyrkan. Hon har släktingar som ordnar så att hon får vip-plats där varje år. Jag kunde konstatera att hon hade bytt frisyr och hade ett alldeles för mörkt läppstift. När man passerat en viss ålder ser det bara patetiskt ut med mörka, tunna läppar.

I kväll kommer Janne hit och hämtar sin tvätt, Han började julaftonen med att lägga in en omgång vittvätt i sin tvättmaskin - som strax därefter gav upp andan. Den blöta tvätten fick följa med hit och nu är den ren och torr. Goda vänner hjälper varandra. Även om det råkar vara jul. Torsdag och fredag kväll kan det kanske bli stjärnklart. Eller nästan stjärnklart och då får Elvy en lektion i astronomi som tack för hjälpen.

I morgon är det vardag, eller nästan vardag. För en del tog helgen slut redan tisdag förmiddag då många butiker hade mellandagsrea. Man kan inte vänta tills det blir ”mellandag” utan måste dra igång kommersen redan på juldagens morgon. Dessutom anses det vara mycket bluff och båg med prissättningen, man klämmer dit en prislapp med högre pris än vad prylen kostade den 23 december och sätter en röd realapp över med ungefär samma pris som tidigare. Och folk köper...

Julafton skypade jag med mina vänner i Ascona. Det mesta verkade vara sig likt. Lotta och Dwight hade kommit tillbaka efter att ha avslutat försäljningen av sitt hus i Mörigen. De har 2 ½  månad på sig att tömma huset och hitta ett nytt i Ascona eller Locarno, annars får de väl bo i kappsäck ett tag. Det skall bli intressant att komma hem igen, nu räknar jag dagarna.

Vågar man hoppas på en fridfull jul?

Nu är jag mitt inne i julkarusellen, fridens högtid känns långt borta. Lilla julafton i uthuset med tjugosex deltagare i onsdags, julbord med kollegerna igår och terminsavslutning idag på förmiddagen. På eftermiddagen har Elvy och jag handlat julmaten, i morgon skall vi göra julfint inne och i uterummet.

Julklappar? Nej, det köper vi inte. Det finns de som behöver en julgåva, vi har allt vi behöver. Undantaget från julklappar är förstås Fille, han får en påse med sina favoritkex.

Men vi spelar julklappsspelet på julafton. Insatsen för att vara med är en julklapp som kostar högst hundra kronor och det skall inte vara något ätbart.

När vi åt julbord i torsdags så blev jag tillfrågad av rektor på gymnasieskolan om jag var tillgänglig för vikariat när skolan börjar igen. Jag svarade att jag hade planerat att sitta hemma i Ascona och skriva för nättidningen. Det är hyperaktuellt nu när nästa statsministeromröstnng inte kommer förrän den 16 januari och cirkusföreställningen kanske inte upphör med detta.

Sen ringde han för en stund sedan och frågade hur mina planer mer exakt såg ut. Han visste redan nu att han hade behov av vikarie vecka 8–9, alltså två veckor innan sportlovet. Jag bad om betänketid över julen. Det är nog som en av mina kolleger sade, har man bara fått in en fot så blir man plötsligt oumbärlig.

Jultrafiken är igång och lokalradion rapporterar om mindre och större missöden i trafiken. E4 är förstås ”värst”. Men det är inte enbart kollisioner och avåkningar, utan också haverier, d v s bilar av skiftande slag som står olämpligt till på vägarna och utgör en risk för andra bilister.

Minus fem och en blek decembersol.

Måndag är min lediga dag och det är jag glad för, väglaget nu på morgonen var väl inte det bästa. Ledig dag betyder inte att jag ligger på latsidan, det är fullt upp med julstök inne hos Elvy och nu på förmiddagen har vi gjort fint inne i uthuset. Där skall det firas ”lilla julafton” onsdag kväll. Sedan reser flera av dem som brukar vara med där, bort över helgen. Vi firar jul tillsammans med Maj, Benny, nyinflyttade Janne och så Fille förstås. Nu får jag se Karl Bertil Jonssons jul, det ser jag fram emot. Jag hoppas också att SVT sänder midnattsmässan från Peterskyrkan, där sitter alltid Marlenes mamma på vip-plats. Men det är först nästa måndag.

Innan dess är det julbord för skolans personal torsdag kväll och på fredag är det terminsavslutning. Lite trist att få lämna eleverna men vi ses förhoppningsvis i april igen.

Fredag klockan 2323 inträffar vintersolståndet och Elvy tyckte det kunde vara kul att fira detta klockslag. Sedan spred ryktet sig och nu blir det bål och raketer hemma hos Inger och Göran. Sonen med familj kommer på fredag och de bör ha hunnit fram til detta unika firande.

Det finns alltså en hel del på programmet framöver.

Igår kom min släkting Mats och hälsade på. Han har haft möjlighet att använda ett fritidshus inte långt härifrån, men nu behöver ägarna själva använda det. Mats ser sig om efter ett annat fritidshus men det är väl inte riktigt läge för husaffärer just nu. Han får gärna bo i undantagsstugan om han kommer hit upp och letar hus efter helgerna.

Nu har jag varit hemma hos Janne och sett på stjärnhimlen. Det har varit mest molnigt, men en kväll klarnade det upp och då ringde han och frågade om jag kunde komma. Det blev intressantare och bekvämare när Janne ställde in teleskopet så att jag kunde se vissa bestämda delar av stjärnhimlen, men det var kallt! Men nu fick jag nytta av min nya Canada Gooseparka! Om man får för sig att man skall ”se på stjärnorna” så blir man både yr och stel i nacken – förutom att myriaderna av stjärnor egentligen inte går att identifiera, förutom Karlavagnen och Plejaderna. Nu fick jag se andra intressanta delar av stjärnhimlen och via teleskopet kunde man se mycket som inte kan se med blotta ögat. Månen och dess kratrar och hav kom väldigt nära också. Jag hoppas att det blir något mer tillfälle till att se på stjärnhimlen under sakkunnig ledning medan jag är kvar här.

Tio minusgrader men inte mer snö i sikte.

Idag har det varit lucia i skolan, samling för alla i gymnastiksalen och julmust och lussekatt till alla. Treorna stod för luciatåget och det var gulligt och stämningsfullt.

Elvy och hennes vänner har varit igång hela dagen, det har bjudits luciakaffe med hembakat på flera olika platser och några av de äldsta, som fortfarande bor hemma har också fått besök – men damerna har inte varit klädda i lucialinnen – lyckligtvis.

Det har varit en hel del skriverier om lämpligheten av att fira Lucia i förskolor och skolor. Lucia var ett kristet helgon, då kanske inte alla kan vara med, tomtarna i lussetåget är rester av en hednisk tradition, barn med annan hudfärg kanske blev ledsna av pepparkaksgubbarna, det var också något med stjärngossarna som kunde uppfattas som stötande, alla föräldrar har inte råd att köpa lucialinne eller tomtedräkt (på vår skola finns det en hel garderob med sådant att låna) och de minsta barnen på förskolorna kanske blir rädda för Lucia och föräldrarna får absolut inte filma och lägga ut på nätet Det sistnämnda kan jag väl hålla med om men de andra argumenten, betydligt fler än jag räknat upp här, det är bara trams. Visst finns det en legend om Lucia från Syrakusa som blev martyr och sedermera helgon, men luciatraditionen är lika mycket, kanske mer en folklig sed i Sverige. Man kan argumentera sönder det mesta om man bara anstränger sig!

Det var omröstning om statens budget igår. I morgon är skall det röstas om Löfven, som vi alla på förhand vet i den omröstningen inte kommer att få förtroendet att leda Sverige de kommande åren. Trots att han är den mest och bäst lämpade för den uppgiften. Tragiskt. Men det kommer att bli fler omröstningar och kanske ett, som det heter, extraval. Kristersson har hållit sig ganska lugn, tur är väl det för han gör bort sig när han, som skulle bli ”den vuxne i rummet ” speedar upp sig så man undrar om han är sådan eller...

Theresa May får sitta kvar till vidare, Macron försöker hålla sig kvar vid makten och i Egypten får butikerna inte sälja gula reflexvästar. Hur mycket av oron i världen orkestreras av ryska och kinesiska trollfabriker? Inte ens i det lugna och trista Schweiz är det lugnt längre.

Om jag nu skall bli lite positiv, så har förhandlingarna på en kursgård ute på den uppländska tundran lett till lite hopp om förbättringar för de drabbade i Jemen.

Alltid något.

I all hast...

Jag fick ett uppdrag från nättidningen, ”skriv en artikel om Svenska Akademin och varför det inte delas ut något nobelpris i litteratur i år”, Det har jag gjort, vilket krävde att jag fick fördjupa mig i ämnet och hoppa över en del av det som kvällstidningarna frossat i.

Men nu är det gjort och jag har sett prisutdelningen från Konserthuset och häpnat över Sara Danius rosa-orange bakelsekreation.  Nu kommer jag att sitta framför tv:n hela kvällen och se sändningen från Nobelfesten, när nu tillfälle bjuds.

Elvy och hennes vänner ägnar sig åt bakning. Ibland hjälper jag till, mest för att få ett och annat smakprov. En stor del av kakorna och lussekatterna skall serveras på äldreboenden m m när Luciatåget kommer dit på torsdag.

Jag har tillbringat rätt många jular här hos mormor, men inte varit med om det hektiska julstöket, vi brukade komma ett par dagar innan julafton och då var allt klart. Det blir en helt annan sak när man dras med i allt som skall göras och allt som skall hända innan julafton – och för den del också efter julafton. När jag är hemma i Ascona så brukar jag göra lite ”svensk jul” – pepparkakor glögg och så den obligatoriska Jansson på julafton. I år får de ingen Jansson, undrar om det bli jul då?

Vädret är eländigt. Det ligger en del blöt snö och det skall komma mer snö i natt. Jag får nog ge mig iväg till skolan tidigare än vanligt då.

Men nu skall jag ägna mig åt Nobelfesten. Flärd och vetenskap i skön förening.

Förändring på gång.

Idag fick jag besked om att mitt vikariat går ut och med terminens slut.  Den som jag vikarierar för hade i och för sig begärt tjänstledigt hela läsåret, men har nu ändrat sig. Mitt aktuella anställningsbesked sträcker sig t o m 21 december och om någon behörig lärare hade dykt upp till vårterminen så hade jag ändå fått sluta. Jag trivs bra på skolan men beskedet som jag fick var inte enbart negativt.

Jag reser hem till Ascona efter trettonhelgen och där kan jag ägna mig åt att skriva för nättidningen. Jag har också känt olust för körningen till skolan den kommande vintern, det är fyra mil dagligen och delvis på väg som inte är högprioriterad med snöröjning.

Men sen, från mitten av april och vårterminen ut är jag välkommen tillbaka som lärare på högstadiet igen, nu i so-ämnena och på heltid. Då är det vikariat för en lärare som skall vara pappaledig. Nu hinner jag förbereda mig väl fram till dess.

Jag ser fram emot att få komma hem till Ascona, jag har saknat mina vänner där.

Gå Sion din konung att möta! Nu är det advent!

Plötsligt blev det lite ljusare i gråvädret när adventsstakarna tändes. Uterummet är dekorerat med ljusslingor och på uppfartsvägen har lyktorna fått gnistrande istappar. Det blev adventskaffe hemma hos Vanja och Kjell lördag eftermiddag och sen var det mangrann samling i kyrkan söndag förmiddag.

Vi började med Gå Sion din konung att möta, en sång som jag inte har något personligt förhållande till. Den finns i engelska armésångboken men där har den inget adventstema. I Norge sjunger man den året om, enligt Rickard. Men den är så fin och alla sjunger med. Det blir församlingssång av sällan skådat slag faktiskt. ” Var glad, var glad i din Herre och Gud...”

Janne, som nyss flyttat hit från Stockholm sade att han fick ståpäls när vi sjöng Gå Sion, det var så många minnen som plötsligt dök upp.

Vi talade vid kaffet efteråt om förväntningar inför julen och de som är ”den äldre generationen” säjer att som barn hade man förväntningar inför julen, trots att det materiellt kunde vara lite knapert. Man fick i alla fall inte något överflöd av julklappar och julgodiset hade man gjort själv och det skulle räcka minst över nyår. Upptrappningen skedde under december och alla traditioner skulle följas. Efter första advent följde andra advent och därefter var det lucia, söndagsskolans julfest i kapellet, skolans terminsavslutning i kyrkan och sedan julen och en lång rad av lediga dagar.

Jag frågade om de upplevde något av denna förväntan numera och svaret var ganska entydigt. När den första julreklamen kommer i brevlådan redan i slutet av oktober, när gamla traditioner skall samsas med eller ersättas av nya och kommersialiseringen blir allt värre, då finns inget av förväntan kvar. Snarare en trötthet när man kommer till december.

Dat man upplever som positivt, det är att trots den kommersiella hysterin, så lyckas många hålla tillbaka julklappsinköpen. Barnen får hellre en lite dyrare julklapp som flera i familjen bidrar till och de vuxna köper inte julklappar till varandra längre, blir det något så blir det en ”inte-julklapp” som Göran uttryckte det, ett gåvobevis på att man skänkt en slant till någon välgörenhetsorganisation. Eller också blir det kanske årets julklapp, ett återvunnet klädesplagg. Men vi har ingen uppsjö av sådana secondhandbutiker häromkring, de säljer mer prylar än kläder. Men tanken är god, problemet är bara detta med storlekar. Man kanske kan ge en begagnad halsduk?

Den stora behållningen av första advent, det blev för mig när Janne sade: ”Tänk att jag inte har förstått förrän nu, vad jag har missat under så många år.” Välkommen hem, Janne!

Gråvinter.

Idag har det varit fläckvis halka på vägarna, förrädiskt när man inte vet var isen finns. Det var först vi fyratiden som sandbilen körde förbi nere på vägen, men det är ju ingen huvudväg förstås.

Det blev heltid hela veckan och några dagar nästa vecka också. Förståndiga doktorer ordinerar att ett sjukt barn skall vara hemma istället för att skriva ut antibiotika.

Annars är allt sig likt här, mörkt och trist och temperatur kring nollan. Nästa vecka skall det bli snö. Eller regn. Sedan kommer det att bli kallare.

Jag har märkt att adventsstakarna dyker upp i allt fler fönster. Elvy bestämde att vi skulle sätta fram dem och kolla att de lyser men det är först fredag eftermiddag som de skall tändas. Det finns en stake till varje fönster och eftersom de är försedda med LED-lampor så får de stå på dygnet runt sedan, till och med trettondagen. I undantagsstugan nöjer jag mig med en adventsstake. Det får räcka.

När jag flyttade till Ascona 2002, så hade jag med mig två adventsstakar. Nu ingår inte fönsterbräden som standard i husen, så jag fick ordna med något att ställa dem på. Det blev ett besök på IKEA i Grancia och inköp av enklaste sortens piedestaler, tänkta för krukväxter. Men så hade de en stilig golvstake i mässing och den köpte jag. Det fanns ingen runt omkring mitt hus som hade adventsstakar då, men nu finns det överallt.

Adventskalender är en tradition som finns i hela västvärlden. Fille får en alldeles egen adventskalender. Det fanns kalendrar för både hundar, katter och kaniner. Något gott varje dag fram till jul.

Det har bakats till flera olika ”adventskaffe” i kyrkan. Lussekatterna och pepparkakorna gör entré redan till första advent. Plus några andra sorters småkakor. I Ticino bjuds det på en speciell adventskrans, den är fylld med frukt och nötter och något slags röra med råsocker och kanel. Alldeles för söt för min smak. Problemet är bara att det går helt enkelt inte att ta en liten, liten bit utan man får ta en bit som är 4-5 cm bred, annars rinner det söta kladdet ut. Nej, då föredrar jag lussekatter.

Men det är inte kaffebröd som upptar mig mest nu. Spelet om vem som skall styra Sverige fortsätter och jag skickade iväg en artikel idag. Annie Lööf framstår som allt mindre sympatisk och hon spelar ett högt spel. Enligt Johnny, som är centerpartist så finns det tre fraktioner inom centerpartiet. De miljöintresserade, lantbrukare och annat landsbygdsfolk och så det som brukar kallas för Stureplanscentern, den ultraliberala falangen som just nu försöker sätta agendan. Ett samhälle fritt från regler och regleringar där den starke har rätt. Ett parti som i och med detta befinner sig till höger om moderaterna. Varför kallar man dem för mittenparti?

Förr var folket på landsbygden kärnan i centerpartiet men allt eftersom jordbruket förändrats och många gårdar drivs som storföretag, så har många jordbrukare blivit moderater. Johnny menar att även om Annie Lööf visar engagemang i flyktingfrågan och hennes mycket tydliga avståndstagande från sverigedemokraterna, så är detta ett medvetet spel från henne. Johnny säjer att om det skulle bli ett extraval, så kommer han inte att rösta på centerpartiet.

Kommer Löfven att sälja sig billigt för att förbli statsminister? Gör han det, så kommer vänsterpartiet att kamma in många röster i nästa val. Man kan inte gå allt för långt från klassisk socialdemokrati och räkna med att få behålla sina sympatisörer. Hjalmar Branting, Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme vrider sig i sina gravar.

Dramat fortsätter och kommer kanske att nå sin kulmen den tredje december.

Det är mörkt ute nu.

Veckan blev stressigare än jag hade tänkt mig. Tisdag morgon blev jag ombedd att jobba heltid, två kolleger fick stanna hemma på grund av sjuka barn. Vi får se hur det blir den kommande veckan, än så länge har inte rektor hört av sig om morgondagen. Måndag är vanligtvis min lediga dag.

Nu år Lotta och Dwight installerade i mitt hus i Ascona, de tänker stanna där ett par veckor och känna efter om de skulle trivas att bo permanent i Ascona eller Locarno. Nu är de ute och ser på hus där, deras hus i Mörigen är ute på marknaden sedan ett par veckor och det finns köpare till det. Det är skönt när någon bor i mitt hus. Det finns larm, men det kan hända en hel del innan någon patrull dyker upp.

Det är trist när det mörknar så tidigt. Idag gick solen upp 0828 och ner 1457. I Ascona gick den upp 0739 och ner 1644. På morgonen kanske det inte märks så mycket, men på eftermiddagen, nästan två timmars skillnad. Jag tänder alla lampor för att få ljust omkring mig medan folk i allmänhet nöjer sig med mysbelysning, många mindre ljuskällor.  Det ser förstås mysigare ut, inte tu tal om den saken.

Fredagen den 21 december klockan 2223 inträffar vintersolståndet och då går det mot ljusare tider igen. Det är knappt fyra veckor dit. Man kanske skulle fira det? Midvinterblot är inte aktuellt men kanske fyrverkerier?

Nästa söndag är det den första söndagen i advent. Då är det -  i min värld – tillåtet att börja med julförberedelserna. Men i den kommersiella världen har det varit jul länge nu. För att inte tala om dem som serverar julbord. De första annonserna kom redan i augusti.

Luciafirandet har diskuterats i ett par år nu och det jag läste senast var ett dagis som inte skulle ha luciafirande vilket gjorde föräldrarna skogstokiga. Åtminstone en del av dem. Popularitetstävlingar med omröstning om vem som skall bli ortens lucia verkar vara i utdöende. Nu är det unga damer som kan sjunga vackert som får gå runt och hålla traditionen vid liv. Cilla berättade att de sju unga damerna i deras kommun förra året fick turas om att bära luciakronan.

Det religiösa budskapet i luciafirandet förefaller mig vara mycket tunt. Men jag reagerar ändå på att både dagis och skolor ”firar” halloween med spökfester och liknande där barnen skall skaffa sig lämplig klädsel. Ett av argumenten för att det ovan nämnda dagiset skulle skippa luciafirandet, var att föräldrarna inte hade råd med att skaffa lucialinnen eller tomtekostymer åt barnen. Vi skall i alla fall ha lucia i skolan och det är mellanstadieeleverna som på frivillig väg har rekryterats och sedan får öva tillsammans. Evenemanget äger rum i gymnastiksalen.

OCH – nu ringde rektor och frågade om jag kunde jobba i morgon. En av föräldrarna skall till vårdcentralen med sin femåring.

Slut för idag – tack för idag.

Arg och glad.

Igår stannade jag hemma från gudstjänsten eftersom det var ett i all hast sammankallat extra församlingsmöte efteråt.

Elvy var lite upprörd när hon kom hem, allt är ju inte perfekt i en församling. En förkunnare som styvt håller på den ordagranna skildringen som beskriver skapelsen i första Mosebok, hade inviterats av en grupp medlemmar för att hålla en serie möten i februari – mars. Nu är det så att den dominerande uppfattningen i församlingen är nog att skapelseberättelsen, så som den beskrivs i 1 Mos, den är skriven på ett sätt som den tidens människor kunde förstå och i grunden, i dess starkt koncentrerade form så strider den inte mot vad vetenskapen sedan kommit fram till. Det är faktiskt så att skapelseberättelsen och modern vetenskap kompletterar varandra och därmed ger varandra legitimitet.

De höll styvt på att mötesserien skulle genomföras och om deras kyrka inte ville stå värd för den så skulle de, tillsammans med andra med liknande uppfattning i ett par närbelägna församlingar se till att mötesserien ändå genomfördes. Ett nästan enigt församlingsmöte beslöt att tacka nej till den här mötesserien.

Kreationism, eller skapelsetro som det också kallas är uppfattningen att världen och allt levande kommit till genom en avsiktlig gudomlig skapelse och en övernaturligt styrd process. Sen finns det en rad olika uppfattningar om detta alltifrån att Bibelns skapelseberättelse är den exakta och orubbliga sanningen till dem som accepterar vissa delar av evolutionsläran, utom att människan skall ha varit en del av evolutionen. Andra kontroversiella ämnen är jordens geologiska historia, universums uppkomst genom Big Bang - trots att man då kan anta att det fanns ett skapelseögonblick.

Det är trist att sådant här kan komma in och splittra församlingar. Ett annat ämne som splittrar ät synen på HBTQ-frågor. Alice har berättat om en församling i Toronto där de gudstjänstbesökare som levde i samkönade förhållanden o s v, alltså inom hela HBTQ-spektrat, bara var välkomna om man accepterade att sitta på de två nedersta bänkarna i kyrksalen. Kyrkan gränsade till ett område där de här ”avvikande” personerna brukade röra sig och många av dem var kristna och ville vara med i gudstjänstgemenskapen. Det hela löste sig genom att ett par pastorer inom United Church skaffade en lokal och började ha gudstjänster där alla var välkomna.

Nu är det inte så illa här i församlingen men de som har lite längre tidsperspektiv bakåt än vad jag har, kan namnge några personer som inte passade in i det förhärskande heterosexuella mönstret, kände sig välkomna längre och som begärde utträde. Då skall en ”broder” offentligt framfört sin tillfredsställelse över detta.

Sent igår kväll fick jag se något som gjorde mig glad. Jag minns Backabranden väl, bodde i Stockholm då och jag har fått tillfälle att se den välgjorda programserien om brandkatastrofen, som var för 20 år sedan. Redan från början fattade jag sympati för Deniz, som var en av arrangörerna av festen. Det var modigt gjort av honom att ställa upp och berätta. I gårdagens avsnitt, det sista, så berättade de som funnits med i programmen, mamman som förlorat sin dotter, tjejen som förlorade sina båda systrar och tjejen som blev illa brännskadad och Deniz som arrangerade den olycksaliga festen, om hur de hade det nu. Han hade gått igenom perioder med tungt missbruk, dels för att glömma, men också för att han fanns i miljöer med drogmissbruk. Så får vi i nästa klipp se att Deniz har en tröja med en liten armésköld på framsidan. Sen reser han sig, ler mot kameran och visar ryggen, där det finns en stor armésköld på tröjan.

 Jag kollade med Cissi som visste att han jobbar som boendeassistent på stödboendet Lilla Bommen. Om han har någon annan relation till FA kände hon inte till. Men det kvittar, hans stolthet när han visade upp sin ryggtavla med arméskölden, det räcker.

Politik och astronomi.

Den här veckan har hittills varit hektisk. Jag har, förutom att förbereda lektionerna, fått läsa mycket om vad som händer i riksdagen. Idag blev det en ”delfinal”, riksdagen röstade ner förslaget att välja moderaten Ulf Kristersson till statsminister. Kristersson är besviken på centerpartiet och liberalerna som han fortfarande trots allt räknar som sina alliansvänner. Jag hade tillfälle att lyssna på partiernas inlägg innan omröstningen och samtliga – utom Ebba Busch Thor - distanserade sig tydligt från alla slags samarbete med Sverigedemokraterna. Borde inte KD byta namn och inte profitera på påståendet att det är ett parti med rötterna i kristen etik, men absolut inte ett kristet parti. Nej, det är ett parti som är på väg så långt till höger man kan komma utan att vara högerextremistiskt. Moderaterna är på väg ditåt, men där finns det starka motkrafter inom partiet och halkar man för långt åt höger, så kommer i första hand Centerpartiet att vinna på det.

Jag noterade en sak som liberalernas Jan Björklund sade, att historiskt sett så hade liberalismen bidragit till det samhälle och det välstånd vi har idag. Jag vet inte hur långt tillbaka hans definition av ”historiskt” sträcker sig men hamnar vi på de liberala idéer som definieras som Manchesterliberalismen och dess efterföljare under artonhundratalet och tidigt nittonhundratal, så är Björklund ute på hal is. Välstånd för de starka, men de svaga och fattiga fick skylla sig själva. Sedan kom socialliberalismen som insåg att man i ett civiliserat samhälle också måste ha ett starkt socialt skyddsnät.

Nu har jag skickat iväg en artikel till nättidningen. Jag hade läst på ordentligt och skrivit några alternativa scenarion och slutsatser. Sen var det ”bara” att redigera om det och snabbt få iväg artikeln. Nyheter måste vara pinfärska.

Och sen får vi se hur det går. Får Annie Lööf sonderingsuppdraget eller blir det Stefan Löfven? Nu börjar man tro att han kommer att ta hem segern när de andra slagit huvudet i kaklet. Oavsett vem som blir statsminister så kommer det att bli en ovanligt jobbig uppgift att styra Sverige under mandatperioden. Om det nu inte blir extraval...

Från politik till något trevligare. Det var alltså knytkalas i uthuset i lördags och då var den nyinflyttade amatörastronomen Janne med. Han berättade om vårt lilla solsystem och om rymdens oändlighet på ett helt fascinerande sätt och då  fanns det önskemål om att han skulle berätta mera. Då kom Martin på en lysande idé, en studiecirkel i astronomi. Janne nappade omgående på idén och på tisdag startar den. Avslutningssången blev ”Vi skall fara bortom månen” tillsammans, den kan ALLA här.

Nu får vi hoppas att det blir stjärnklart på tisdag. Enligt tiodagarsprognosen kan det bli så. Kanske.

Det blev ganska magert det här...

Lördag eftermiddag och det är mörkt ute och ärligt talat är det rätt dystert. Elvy låter sig inte påverkas av vädret, vi använder oss av det uppvärmda växthuset/uterummet när det är ljust ute och där finns det en hel del växter som piggar upp, bl a en gul hibiskus som blommar och en novemberkaktus som är på väg att slå ut.

Förutom prydnadsväxterna så odlar Elvy tre olika sorters sallad, mangold och kryddväxter därute. De får extraljus under dagen och verkar trivas bra. Det är trevligt att äta pinfärskt närodlat i mitten av november.

I skolan tuffar det på som vanligt och nu börjar eleverna i sjuan räkna ner fram till jullovet. De har satt upp ett rutat ark på anslagstavlan och kryssar av varje dag som passeras..

I kväll är det en informell samling i uthuset, improviserat knytkalas och mycket sång förstås. Det var en välbesökt höstfest förra lördagen, med tema sånger om himlen. Men nu i veckan tyckte Alice och Maj att det fanns anledning att göra något som piggade upp i höstmörkret så det blir lite fest i kväll också.

Det var vad jag hade att meddela idag, nu skall jag hjälpa Elvy att göra klart för kvällen. Det är samling klockan sex.

Hemma igen!

Resan tog tretton timmar, från sju på morgonen till åtta på kvällen. Det är nackdelen med att resa en söndag, färre turer. Men allt gick enligt planerna och det är väl huvudsaken.

De första dagarna i Ascona regnade det kopiöst, torsdag och fredag var det inte dagsregn men en hel del skurar och på lördag sken solen och igår var det i alla fall uppehåll.

I Italien har det regnat så mycket att det i flera delar av landet klassas som naturkatastrof. Jag fick hjälp av Marlene att tyda texten i de italienska tidningarna som finns på nätet och fick ihop en liten artikel som jag sände till nättidningen. Den publicerades redan efter ett par timmar. Den nordöstra delen av Italien drabbades först, inte bara Venedig utan hela Veneto och Dolomiterna. Sedan kom rapporterna från området kring Genuabukten och Sicilien. Men det finns katastrofrapporter från i stort sett hela Italien, utom några områden i öster, i den mellersta delen av landet. Nu skall de så småningom röja upp efter ovädren (obs pluralis) och reparera eller bygga nytt allt det som förstörts. Landet hade en mycket skakig ekonomi redan innan allt det här hände...

I veckan som gick fick vi veta att en vargfamilj slagit sig ner i Ticino. Var de håller till är hemligt, men det lär vara någonstans i öster mot gränsen till Italien. Det har funnits en liten vargstam i västra Schweiz sedan länge, de håller till i mellersta Jura. Nu väntar vi bara på björnarna. Det skall finnas björn i östra Slovenien.

När jag kom hem var allt sig likt och det kändes bra. Nu är jag tillbaka i gamla hjulspår igen, d v s jag är ledig på måndagarna och kan i lugn och ro förbereda veckans lektioner. Det är mulet och fem plusgrader ute och det verkar som om det t o m skall bli lite mildare de kommande dagarna, men en hel del regn. Min nya fina Canada Goose parka hänger på sin galge och den ser inte ut att bli använd de kommande tio dagarna i alla fall. Det blir nog regnjackan som får fortsätta att tjänstgöra. Från Ticino till Hälsingland alltså.

Sitter inne och hör regnet slå hårt mot rutan.

Det har regnat oavbrutet sedan jag kom hem i lördags kväll. Dessutom blåser det rejält och löven som faller ner från träden täpper igen avloppsbrunnarna. Vägar rasar och både små och stora vattendrag svämmar över. Fredag-söndag skall det bli uppehåll, nästa vecka kommer regnet tillbaka. Men då är jag tillbaka i Sverige.

Uppe i bergen faller nederbörden som snö, blöt snö och plogbilarna hinner inte med att hålla vägarna farbara.

Men vädret bekymrar mig inte så mycket, jag har inte kommit hit för att bedriva friluftsliv utan för att se till mitt hus och träffa mina vänner.

Rickard hämtade mig på stationen i Locarno lördag eftermiddag. I går samlades vi hemma hos Diana och Yves, alla var där och efter vårt ”holiness meeting” så åt vi middag tillsammans, satt och pratade länge och fick kaffe och tårta innan vi skildes åt. 

Nu har det blivit så att prästen i Bolzano kommer bara var fjärde vecka, då är det kyrkans egen kör som sjunger plus en gång till och de andra två gångerna är det vår kör som har hela ansvaret. Dianas pappa, som är ordförande i församlingen säjer att prästen verkar dra sig undan allt mera, de skulle troligen kunna bli en helt fristående församling men det känns trist att inte ha förankring i något större sammanhang. Ekonomiskt klarar de sig, det skulle bli en församling som helt baseras på lekmannamedverkan,

Nu kanske saker och ting förändras om Lotta och Dwight gör allvar av sina funderingar att flytta hit för gott. De skulle bli ett utmärkt tillskott till kyrkans verksamhet. Problemet är bara att Dwight inte kan någon italienska. Lotta däremot klarar sig skapligt har jag förstått. Men å andra sidan har det ju fungerat med en ”tvåspråkig” verksamhet ett par år nu.

Idag har jag inventerat, är det något som jag behöver ta med mig till Sverige? Det blev en stor hög med blandade saker. Jag får nog kolla igenom den igen.  Och en gång till.

Det går som på räls.

Nu sitter jag på tåget söderöver, det är fullt med folk och om jag har förstått det rätt, så har hela Sverige höstlov samtidigt, därav trängseln. Jag reser direkt till Arlanda och övernattar där, det blir onödigt stressigt på morgonen om jag skulle övernatta i lägenheten i Uppsala.

Nu hoppas jag vara framme i Locarno halv fem i morgon eftermiddag, i bästa fall kan det bli en halvtimma tidigare. Nästa vecka kommer det att regna mest hela tiden, så det var ju ingen bra timing på det viset. Men huvudsaken är att jag får träffa mina vänner.

Alice och Elvy kom hem i tisdags. Jag fick en röd Canada Goose parka, en lite mer praktisk modell än de korta jackorna som man brukar se i Stockholms innerstad. Nu var det så att någon hade läst att ett danskt meteorologiskt institut hade förutspått en enormt kall och lång vargavinter i Skandinavien och då skall jag inte behöva frysa. Förutom jackan fick jag en matchande halsduk och fodrad mössa i merinoull och ett par tumvantar som garanteras hålla mig varm om händerna även om det blir minus fyrtio grader. Så Kung Bore – nu är jag redo! Eller också blir det den mildaste vintern i mannaminne.

BG&co kom alltså hem från Ascona sent onsdag kväll och jag körde hem till BG och Irene efter skolan i går och fick en utförlig rapport. Jag förstod att de hade blivit väl omhändertagna av mina vänner och att de nog tänkte höra sig för om det kanske gick att resa dit ner igen till våren. Maj och Benny vill gärna resa dit igen, Johnny och Marita beklagar att de blir uppbundna av sina ekologiska odlingar från mitten av januari...  Det är inte för inte som Ascona kallas för Ticinos pärla.

Tåget rullar söderöver, jag har höstlov och firar det med att ta fram en chokladkaka, kollar igenom vad jag skrivit (får knappast godkänt) och därefter trycka på SÄND.

Blandad söndagskonfekt.

Jag är inte lättstressad, men uppdraget jag har att tillfälligt undervisa i flera ämnen, det gör att jag ändå går upp lite i varv. Maj ringde och frågade om jag skulle komma till kyrkan idag och sedan äta middag hos dem, men jag tackade artigt nej. Jag vet att det blir flera timmars trevlig samvaro efter maten och jag har en hel del att förbereda. Samtidigt som jag förbereder lektionerna så lär jag mig mycket nytt. Som det ser ut nu, så blir den kommande veckan den sista med heltidsjobb.

Reseinformation: Alice och Elvy kommer till Arlanda tisdag förmiddag och Villy kör dit och hämtar dem. BG&co kommer till Arlanda sent på onsdag eftermiddag och kan fortsätta med tåg norrut. Sen reser jag ner till Arlanda fredag kväll och tar det första planet till Zürich lördag morgon. Det skall bli skönt att komma hem några dagar och träffa alla mina vänner.

Jag är tacksam för att politiken går – åtminstone utåt – på lågvarv just nu. Det verkar som om sverigedemokraterna är de som hörs mest och som vill skynda på processen. Vi har haft en diskussion i fikarummet om att Sverige borde ha färre riksdagsmän och högre spärrar för småpartier. Det kan nog vara en god idé. Demokratin behöver inte bli sämre för det. Det är ingen hemlighet att en del (några få?) riksdagsmän inte är så aktiva och produktiva som de borde vara.

Om det blir svårare för nya partier att komma in i riksdagen så har de möjlighet att lära upp sina politiker genom arbete i kommuner och landsting och om man t ex har grupperingar med samma partibeteckning som arbetar för t ex sjukvård eller kollektivtrafik i landstingen, så kan det bli en väg in i riksdagen för dessa partier.

De som bott här i många år har namngett ett par personer från länet som haft riksdagsplats men inte lämnat några spår efter sig under en mandatperiod, bara dykt upp till voteringar och någon gång då och då i de utskott som de valts in i. En av dem hade fullt upp med att sköta familjeföretaget, den andre skröt t o m om vilket bekvämt liv han hade som riksdagsman.

Förutom sådant oskick så har vi dem som väljs in och sedan lämnar sitt parti och väljer att bli ”politiska vildar”. Det finns tydligen ingen möjlighet att bli av med dem och de gästspelar  kanske lite då och då på Helgeandsholmen och tar emot sitt arvode mandatperioden ut. Jimmie Åkessons svärmor är en av dessa.

Och så är det Veslemannen, en del av Mannen, detta seglivade bergsparti i Romsdalen i Norge. Gång på gång blir det ”röd farenivå” när man märker att bergspartiet rör sig snabbare och alltså kan rasa ner i Romsdalen. Men så lugnar det ner sig och man går över till ”gul farenivå” och de boende som evakuerats får återvända hem.  Så där har det hållit på i några år nu och det är på hösten som sprickbildningen blir större. Men när kylan kommer, så stabiliseras det rasfarliga partiet och sen blir det samma cirkus nästa höst.

Det första jag gör när jag vaknar är att kolla nyheterna på min smartphone. Har det kommit några nyheter om Mannen? Jag hoppas verkligen, för dem som bor i området, att det oundvikliga raset kommit och att de kan börja anpassa sitt liv till lite mer normala förhållanden. Men nu kanske det händer något, det har rört sig mer i det nedre partiet av det tänkta rasområdet, vilket betyder att det inte finns något som håller emot så som det varit tidigare.

Även lärare får "läsa läxor".

Det är tur att det inte händer så mycket i politiken just nu så att jag inte behöver skriva notiser till nättidningen. Jag har fullt upp med att förbereda lektionerna, en del ämnen är jag inte så bevandrad i.

Man lär sig mycket i skolan, även som lärarvikarie. I kväll skall jag läsa på om den svenska stormaktstiden, om Anderna och om reformationen.

Igår lärde jag mig att det fanns ett bär som jag aldrig hört talas om, nämligen åkerbär och att pinfärska granskott är oerhört nyttiga, även för människor. Många av eleverna i sjuan hade på en friluftsdag ätit tunnbrödssmörgås med messmör och finhackade granskott. Jag får väl pröva det till våren.

Det är lärorikt att vara lärare. Eller pedagog som man säjer nu för tiden.

Amatörastronomen Janne som köpt ett avlägset beläget hus ungefär en mil härifrån, han har varit där med en del av sitt bohag. Han skall lämna sin lägenhet innan den tolfte november och det har varit svårt att få någon av de seriösa flyttningsfirmorna att ta sig an flytten hit upp. De har väl mer lönsamma uppdrag i stockholmstrakten gissar jag. Janne har drag på sin bil så han tänker lösa problemet genom att köra hit upp med fullt lass ett par  omgångar till och så kör han möblerna hit upp i en hyrd lastbil. Det skall bli spännande att få vara med och kolla stjärnhimlen i hans teleskop. Jag läser om valda delar av The universe in your hand för att inte verka alltför okunnig.

Jag såg en artikel om befolkningsminskningen i delar Hälsingland. Det må så vara att ungdomarna flyttar härifrån, många av dem för studier, men som jag upplever det, så sker det en inflyttning, kalla det för återflyttning hit.

En bidragande orsak är säkert huspriserna. Vad får man för 800 000 kronor i Stockholm? Här kan man få en välskött 60- eller 70-talsvilla, ofta med källare och fjärrvärme för de pengarna. Enbart i Elvys bekantskapskrets har det kommit fem återflyttare efter att hon köpte sitt föräldrahem och dessutom Alice, men härstammar man från New Brunswick i Kanada kan man inte räknas som återflyttare.

Nu väntar jag på besked om när damerna Alice och Elvy behagar komma tillbaka från Kanada. De skulle boka om flygbiljetterna, men till vilken dag sade de inget om.

Nej, nu är det dags att ”läsa på” inför morgondagen.

Tio år går fort.

Jo, jag var medveten om att det i fredags var på dagen tio år sedan jag började skriva i den här bloggen, men jag tyckte att det kunde verka lite egotrippat att gratulera mig själv. Men gratulerade gjorde istället både Håkan, Cilla och Jenny. Det var Håkan som satte igång bloggen åt mig, jag var ganska ovillig och låtsades att jag inte begrep mig på sådana nymodigheter som en blogg. Jag skrev ett par inlägg, tyckte att det jag skrivit var under all kritik och deletade dem. Den 13 oktober 2008 startade jag på allvar och bestämde mig för att jag skulle skriva rakt upp och ner om vad jag gjorde och vad jag funderade på. Ibland får jag anstränga mig mycket för att få ihop något läsvärt, andra gånger rinner det till snabbt.

De inlägg som skall ha blivit lästa flest gånger är ”Källa så klar” – som kom till när jag hade köpt en ny kran till badrummet och det var inte en traditionell kran utan ett litet vattenfall. Det inlägget skall ha blivit läst 13912 gånger, men det tror jag beror på att de som sökt på  sångtexten har hamnat på min blogg. Som god tvåa kommer ”Stjärnor i kronan” som började med att jag satte upp en adventsdekoration och då kom jag att tänka på sången Skall det bli några stjärnor i kronan jag får, som jag hörde när jag var tillsammans med mormor i kapellet. Den skall ha blivit läst 1944 gånger. Om man nu vågar lita på statistiken.

Livet har växlat under de här tio åren. 2008 hade jag fortfarande min lägenhet i London, hytta på Geilo och förstås huset i Ascona. Det var trevligt men också stressigt. Den allra största händelsen under de här tio åren har varit att jag har fått kontakt med Elvy, min mamma igen. När vi träffades i London i mars 2013 hade vi inte setts på 35 år.

Lägenheten i London är såld, hytta likaså och nu har jag en fot i Ascona och en i Hälsingland och vet inte riktigt vilket ben jag skall stå på. Men jag fortsätter blogga, så får ni väl reda på hur det blir så småningom.

Löv i olika former.

Man får inte slå sig till ro och tänka att allt går sin gilla gång. Jag har en deltid som engelsklärare, det stämmer – kanske. Men från och med i tisdags och minst fram till höstlovet så vikarierar jag på heltid. Jag ställer upp, men med en reservation, jag undervisar inte i matematik. Jag kan matte, det är inte det saken handlar om, utan det är bara det att jag kan matte på ett helt annat sätt, så som man lärde ut i England på¨80-talet. Jag vill absolut inte röra till det, varken för eleverna eller för mig. Men vår rektor har lyckats att lägga pussel med ämnen och lektionstimmar så det har löst sig. Så mycket fritid lär det inte bli de kommande två veckorna. Och mina lediga måndagar, glöm dem...

BG & co har hört av sig och frågat om det går an att stanna ytterligare en vecka i Ascona. Det skall bli riktigt fint sommarväder. Det får de så gärna!

Jag reser till Ascona 27 nov och hem igen 4 nov. Jag vet inte om jag skall fortsätta att jobba heltid efter höstlovet. Det kan bli lite stressigt att resa hem på söndagen om jag skall jobba på måndag, men jag chansar. Fungerar det bara med tåg och flyg så går det att resa på en dag. Jag missar förstås ”alla helgon” som är en fin helg här i trakten, man lägger ner granrisdekorationer och tänder ljus på gravarna. Men då kör vi upp till det lilla ödekapellet uppe i bergen över Locarno och tänder ljus där.

Det är riktigt fint väder idag, +20 och lite vind. Nu faller löven på en del trädslag men björkarna runt tomten här har inte gett upp. Det skulle vara bra om det kommer en lite kraftigare vind när de faller, så att de blåser in mot skogen. Om inte, så blir det att kratta och kratta och kratta... Jag har varit ute och klippt bort en del perenner som såg skräpiga ut, men man skall visst inte klippa alltför hårt på hösten, det som är kvar kan skydda växten under vintern. Sådana bekymmer har jag inte i Ascona.

Andra bekymmer har man på vägarna här, s k vägpirater står vid vägen när det börjar skymma och försöker få bilisterna att stanna. En person står och vinkar och stannar man så dyker det upp ett par män som försöker öppna bildörrarna. En kollega till mig har råkat ut för detta men hon var förvarnad och hade låst bildörrarna inifrån, men saktade in för att se personen som vinkade. Han såg inte direkt svensk ut och när hon saktade in så såg hon i backspegeln att två män dök upp och försökte öppna bildörrarna. Det blev förstås gasen i botten och när hon kommit till ett säkert ställe så försökte hon ringa 11414, men fick ge upp efter en kvart, det var massor av samtal före.

Jag kan spara ett par kilometer genom att köra en mindre väg när jag skall till skolan och jag är inte ensam om att ta den genvägen. Just när jag skulle köra ut på den större vägen kom en man springande från en bil som placerats så att den såg ut att ha kört i diket. Av hans utseende så bedömde jag att det var en klar risk att det var en vägpirat, så jag körde iväg och ringde 11414 och hade turen att komma fram, så jag meddelade mina iakttagelser och en trött röst svarade att det kände de redan till och de hade verkligen ingen patrull att skicka och var jag verkligen övertygad om att det var något fuffens med att han försökte stoppa mig. Naturligtvis så refererade jag till vad polisen sagt om vägpiraterna i somras, att man inte skall stanna. ”Vi har i alla fall ingen patrull att skicka” sade den trötta rösten och ringde av. Jag har faktiskt goda erfarenheter av svensk polis, de har alltid varit vänliga och hjälpsamma. Men det här var något helt annat. Jag trodde att vägpirater var en företeelse sommartid på vägarna i Sydsverige, men det verkar som om de har hittat ett nytt verksamhetsfält längre norrut. Skall vi tro att de försvinner när snön kommer?

Nej, nu skall jag nog gå ut och kratta löv en stund, vädret är alldeles för fint för att jag skall sitta här inne. Halv tre kommer jag att under alla omständigheter vara inne, då blir det pressträff med Annie Lööf och Jan Björklund, de skall ge besked om regeringsfrågan. Sen blir det att skriva en notis – minst – till nättidningen.

Nu har hösten kommit.

Fredag kväll kom Villy hit och han hade med sig en korg med rensade trattkantareller. Nu har jag förvällt en del av dem, en del har jag fräst i smör och nu ligger de i frysen. En del har jag lagt i torkapparaten,. Elvy gillar att ha dem torkade och smula ner som smaksättare. Jag vet att det tidigare har pågått en animerad diskussion om bästa sättet att ta vara på trattkantarellerna.

När Alice kommer hem från Kanada så har hon tolv paket med förvällda trattkantareller i frysen och det lär nog bli mer, Villy är en hejare på att hitta svamp. Jag kan inte se trattkantarellerna, trots att Maj har försökt lära mig. De gömmer sig effektivt bland torrt gräs och bruna löv. Nog om svamp.

Lördag kväll var jag hemma hos Inger och Göran. De hade gjort en fyrtio minuter lång film om sin vistelse i Ascona i april, det var roligt att höra deras kommentarer till vad de hade fått vara med om. Söndag förmiddag var jag i kyrkan och när jag var på väg hem så ringde Rickard, han var i Sundsvall och spelade bowling.

Jag blev jätteförvånad, dels över att han var i Sundsvall, jag trodde han var hemma i Ascona och dels för att han spelade bowling. Jag har känt honom i snart tjugo år och jag har aldrig hört honom ens nämna ordet bowling. Det har varit golf för hela slanten. Nu var det så att han och några andra läkarkolleger brukar spela golf tillsammans och att de här fem herrarna skulle sammanstråla i Sundsvall var bestämt sedan en tid, men på grund av vädret blev det bowling istället för golf.

När sällskapet hade skingrats tog han sin hyrbil och kom hit i går kväll och det var ju trevligt. Efter frukost så körde han vidare ner till Arlanda, planet till Zürich går 1515.

Priset i ekonomi ”till Alfreds Nobels minne” går till två amerikanska forskare, Romers och Nordhaus har vi just fått veta. De har utvecklat metoder för att besvara några av vår tids mest utmanande frågor om hur vi skapar långsiktig tillväxt och globalt välstånd. Deras forskning berör också det som larmrapporterna som FN:s klimatpanel just publicerat, vi har mindre än tio år på oss att begränsa effekterna av den globala uppvärmningen.

Dags att läsa på om detta och skriva något till nättidningen. Men det är snabba puckar nu, i morgon är det intressant och på onsdag försvinner ekonomipriset i det stora nyhetsflödet.

Fredag kväll.

Det är faktiskt jobbigt att vara ensam hemma. Jag måste handla mat och ibland laga mat och dessutom se till huset och vattna blommorna och när jag lägger smutstvätt i tvättkorgen så ligger den kvar... Jag har faktiskt blivit bortskämd av Elvy, hon fixar det mesta och jag behöver bara se till att förbereda lektionerna och komma i tid till skolan.

När jag var hemma i Ascona fick jag ju sköta handling, matlagning, tvätt och dessutom städning (ibland) samtidigt som jag skötte mina uppdrag men jag disponerade min tid alldeles själv så livet var lite mer avslappnat då.

Men jag trivs här och det är så mycket som är positivt, jobbet på skolan, mina trevliga kolleger och så får jag ju umgås med Elvy – men just nu är hon i Toronto förstås. Alice och Elvy skall på en stor privat fest i morgon och söndag eftermiddag skall de vara med på något event, som det museum där Elvy satt i styrelsen skall ha. Nästa vecka reser de åt var sitt håll, Alice till sin syster i Halifax och Elvy till vänner i Montreal. Hemresedagen är inte spikad ännu men enligt vad de säjer så skall de återförenas i Toronto och ägna sig åt ”serious shopping” ett par dagar innan hemresan.

Det händer mycket i världen just nu. Nobelprisen delas ut och igår skulle litteraturpriset delas ut, men det blev inget i år. Låt oss hoppas att Svenska Akademien blir beslutsfähig till nästa år och att de nya ledamöter som nu väljs in har en vettig syn på vad  och vem det är som skall belönas. Man skall inte enbart belöna en författare utan också skapa intresse för litteratur, då får inte  pristagarens verk vara alltför svårtillgängliga.

Nu hade jag tänkt skriva om de båda fredspristagarna, men Villy ringde just och frågade om han kunde komma över en stund, han hade plockat massor med trattkantareller. som han ville delamed sig av.

Slut för idag!

Idag blir det lite av varje.

Det kom ett sms från Irene nu på morgonen. ”Vi tänkte stanna här över vintern. Går det bra?” Det är fortfarande sommarväder i Ascona. I Toronto har det varit riktigt busväder ett par dagar men nu ser det ut som om det kommer att bli fint väder framöver med solsken och eftermiddagstemperatur på minst +20.

Här är det några få plusgrader och regn av och till. I natt har det varit minusgrader på en del håll. Jag får väl passa mig när jag kör till skolan på morgonen. Man kan få en del otrevliga överraskningar!

Det är kanske dags att byta till vinterdäck? I Schweiz finns det en hel del restriktioner om hur-var-när man får använda dubbdäck, så jag har odubbade men kraftiga vinterdäck. Elvy har riktigt rejäla dubbdäck till Volvon, men dem har hon förstås inte satt på ännu. Det är lite läskigt att vänta på den första halkan. Eller som BG säjer ”då går vi in i Kaanans land”. 

Nu har moderatledaren fått i uppdrag att sondera terrängen för en ny regering. Han får två veckor på sig, Kommer han att lyckas bilda en regering utan eftergifter till Sverigedemokraterna? Det är bäddat för konflikter.

En kvinna är med och delar nobelpriset i fysik, det var en positiv nyhet. Dessutom har de tre pristagarnas arbete skapat förutsättningar för avancerade behandlingar inom ögonkirurgin. Det blir lite extra intressant då. 

En av eleverna i nian gick omkring och frågade lärarna vem de skulle vilja ge priset i litteratur – om det nu hade blivit en pristagare i år. Det är inte lätt att komma på snabbt, men jag föreslog Roy Jacobsen. Såvitt jag vet har det inte varit någon norsk litteraturpristagare sedan Sigrid Undset 1928.

Sen kom ett par kolleger och frågade vem Roy Jacobsen är. Jag rekommenderade läsning av De osynliga och Vitt hav, skildringar från Helgelandskusten.

Ensam hemma.

Nu har Alice och Elvy rest till Toronto. Villy körde dem ner till Uppsala igår eftermiddag och om allt har fungerat enligt planerna så skall de landa om tre timmar på Pearson International, den stora flygplatsen som ligger nästan för centralt i Toronto.. Jag har flyttat in i stora huset, det är mer praktiskt så och det känns lite tryggare att vara där nu när det mörknar allt tidigare.

Idag har jag latat mig och gjort det jag har haft lust med.  Sova till nio, äta rostat bröd med aprikosmarmelad till frukost, ta en kort promenad – det var kyligt ute även om solen sken. Sedan började jag läsa ”Svälten” en bok som handlar om missväxten och svältkatastrofen i Sverige 1867-1869. Elvy läste den för några veckor sedan men så fick den ny aktualitet genom att man talade om svältperioden i ”Allt för Sverige” förra söndagen. (Det är ett program där svenskättlingar från USA får hjälp att finna sina rötter.)

Boken ger en skakande skildring av hur utlämnade människor var till naturens makter, man bokstavligen svalt ihjäl. Svältkatastrofen blev också början på massemigrationen till USA.

Efter en primitiv lunch på filmjölk och müsli så fortsatte jag att läsa och det blev inget av den hälsosamma långpromenad som jag hade planerat för på eftermiddagen. Nu börjar jag bli hungrig och skäms nästan för det, jag åt ju för fyra timmar sedan.

Det får bli en solidarisk kvällsmåltid, jag får fundera lite på hur jag skall tackla vetskapen om att det finns ett välfyllt kylskåp med det jag läst om i boken.

Kort torsdagsrapport.

Jag har skrivit en notis om talmansvalet och att sverigedemokraterna förlorade posten som andre vice talman till en vänsterpartist och lite om talmannens roll när en ny regering skall bildas. Sen meddelade jag mina uppdragsgivare att jag väntar med att skriva något tills vi vet om det blir något  slags resultat av partiledarnas inledande samtal med talmannen.

Då frågade de om jag hade något annat att bidra med och då skrev jag en artikel om fjället Mannen i Romsdalen som ”håller på” att rasa varje höst och där läget varit relativt kritiskt de sista dagarna. Sen fick jag med lite om Åkernesremna som förr eller senare kommer att rasa ner i Sunnylvsfjorden och orsaka enorma skador.

BG & Co kom fram till Ascona helt enligt planerna, Nigel hämtade dem vid stationen i Locarno och såg till att de blev installerade i mitt hus. Igår hade de utforskat gamla stan i Ascona och idag skulle de hem till Jen och Nigel på middag.

Och nu måste jag försöka få grepp om vad som hänt i politiken idag! Tror ni det går?

Sång, musik och politik.

Det blev underhållning på överraskande hög nivå i uthuset i lördags. Dels fick vi lyssna till de mer klassiska Bellmansångerna – av vilka jag kände till flera – men också några mindre kända i ett litet spel där BG var Bellman. Sven-Erik föreställde Mowitz och Villy en strålande vacker Ulla. Det vill jag se en gång till!

Efter kaffet blev det Frykmans sånger och nu fick vi alla sjunga med. Mellan sångerna så berättade Villy om Frykman och bland annat om att Frykman skrev sången ”Nu är jag nöjd och glader” efter att han blivit uppsagd från sin folkskollärartjänst på grund av sin trosuppfattning. Då skall en av verserna ursprungligen varit ”nu världen fritt må rasa och prästen hjälpa till” – numera  lyder den ”nu satan fritt må rasa och världen hjälpa till”. Vi sjöng också det som sägs vara den ursprungliga texten till en av verserna i O sällhet stor, ”där få vi sitta var minut och vinet det tar aldrig slut.” 

Martin kom med ett bra förslag, att leta fram gamla sång- och psalmböcker med de ursprungliga texterna – och oftast också många fler verser. Då påminde Maj om den inofficiella versionen av textraden ovan ”där få vi sitta var minut och sången den tar aldrig slut...”

Men visst var det ett utmärkt förslag, alla gillar de gamla sångerna och kanske man också kan få fram lite mer om olika sångförfattare och varför sångerna  skrevs.

Idag kör Sven-Erik, Marita, BG och Irene ner till Arlanda, Sedan tar de morgonflyget till Zürich och om allt fungerar som planerat, så kommer de att vara i Locarno klockan två. Nigel hämtar dem på stationen och ser till att de blir installerade hemma hos mig. De hade stora planer på att köra Ascona tur och retur men insåg lyckligtvis att det var mindre riskabelt och mer praktiskt att flyga och vid behov hyra bil.

Det är skönt att veta att huset inte står tomt. I november kommer Lotta och Dwight och de har seriösa planer på att sälja huset i Mörigen och flytta ner till Ticino. När de kom från USA för några år sedan så bodde alla de fyra syskonen nära varandra, men så är det inte längre. Nu kan de provbo i mitt hus och känna sig för. Sommarmånaderna i Sverige och resten av året i Ticino, det tycker jag låter riktigt bra.

Måndag är min lediga dag och jag har ägnat en hel del tid åt att följa det politiska spelet och att försöka förstå det. Det må vara ett hedersuppdrag att bli vald till talman (närmast kungen i rangordning faktiskt!) – men i den nuvarande situationen avundas jag honom inte. Han har som sin uppgift att se till att vi får en funktionsduglig regering. Lycka till!

Solig, blåsig och kylig lördagseftermiddag.

Jag är positivt överraskad av mina ”sjuor”.  Jag tyckte att de var lite okoncentrerade när terminen började och undrade hur det skulle bli efter en vecka med vikarie (som är en mycket erfaren lärare!) när jag sedan kom tillbaka. Men allt har gått bra och det är ett ambitiöst och vetgirigt gäng. Jo, jag vet att jag har lite gratis eftersom de vet att jag växt upp och gått i skolan i England. Jag testade samma sak som jag gjorde i våras, berättade hur det gick till på lektionerna och föreslog att ”nu går vi i en engelsk skola den här lektionen”. Mina andra elever, de som nu är åttor och nior tyckte att det var roligt och har bett att vi skall ha ”engelsk lektion” ibland.

Det är förstås en helt annan disciplin som gäller när vi har ”engelsk skola” och alla måste tala engelska, även när man viskar till bänkgrannen. Jag tror att det är en god övning och vår rektor tyckte att det var ett bra pedagogiskt knep när jag berättade om det i våras. Kan jag hålla intresset uppe med att utnyttja min bakgrund så tror jag att en del är vunnet med det. Sen har vi Brexit och jag hoppas kunna nöta in en del ord och uttryck hos högstadieeleverna när vi talar om Brexit och vad den kan innebära för Storbritannien och innevånarna.

En av mina första insatser var att få eleverna att inse att England bara är en del av Storbritannien, även om man lite slarvigt (även jag) säjer England om hela ö-riket.

I kväll är det samling i uthuset. BG, Villy och Sven-Erik har satt samman ett program som heter "Bellman och Frykman". Det blir Bellman innan kaffepausen och Frykman efteråt. Kaffe blir det, men tilltugget blir pizzapiroger. Det är Anne som står för receptet och det är en riktigt bra ”fusion cuisine”. Östeuropa möter Italien.

Jag har skrivit två notiser till nättidningen om efterdyningarna till valet. De togs väl emot och nu vill de ha minst en notis i veckan tills dess att en regering tillträder. Det kräver att jag läser tidningar, lyssnar på radio och tv och även går in på olika sajter, från vänster till höger. Nästa akt i dramat bli talmansvalet.

Nu märks det att det går mot höst. I morgon är det höstdagjämning och nu lägger sig mörkret allt mer som en svart filt över oss. Sedan väntar vi på vintersolståndet och då börjar vi räkna ner mot vårdagjämningen. 

Skomakare bliv vid din läst! Eller?

 Helgen tillbringade jag hos Anki och Peter i Stockholm. Där var även Carro, en kusin till Anki på besök. Det var en trevlig överraskning, vi har inte träffats på många år.

När jag bodde i Stockholm i slutet av 90-talet, så läste Carro på Handels. Hennes pappa hade ett fastighetsbolag med ett större bestånd av bostads- och kontorshus i Sydsverige och hon skulle utbilda sig för att jobba i företaget och så småningom ta över ansvaret. Hennes pappa ville att företaget skulle stanna i familjen, Carro var enda barnet. Det blev så och sedan 2010 har Carro lett företaget men nu är hon trött på det och vill göra något annat. Hon har både juridisk och teknisk expertis i företaget, finansiellt är det stabilt men hon fick aldrig välja själv och nu känner hon att hon måste göra något annat, innan hon blir för gammal.  (Gammal? Hon är fyra år yngre än mig.)

Det säjs att en generation startar ett företag, nästa bygger upp och utvidgar det och den tredje generationen...  Förvärva, förvalta och fördärva heter det ju. Carro har inte fördärvat något, men hennes pappa dog för några år sedan och nu vill hon sälja företaget. Det skapar en hel del vånda hos henne och jag förstår hur hon känner det.

Annes farfar byggde hyreshus i Närke, hennes pappa byggde upp företaget till ett stort fastighetsbolag, men som Anne säjer, han hade förstånd nog att sälja det medan han levde. (Anne är en av dem i kretsen som träffas här i uthuset.)

När jag växte upp, så var jag intresserad av vad pappa gjorde ”på jobbet” och han förklarade för mig hur det gick till att göra affärer, både marknadsmässigt och ekonomiskt. Han var en god pedagog och det blev helt naturligt för mig att börja läsa ekonomi. Nu har jag aldrig arbetat som ekonom utan fick användning för de kunskaperna på annat sätt, jag har ju huvudsakligen jobbat med facklitteratur och annat utbildningsmaterial  inom ekonomi. Om min pappa hade levt tills jag var klar med studierna så hade jag kanske varit kvar i England och jobbat med ekonomi i något storföretag. Hade jag trivts med det? Jag tror inte det. Så det var nog bra som det blev, trots att jag inte fick behålla min underbara pappa så länge.

Nu undervisar jag i engelska och tycker det är roligt, men vill jag hålla på med det i tjugo år till? Knappast. Skulle jag söka jobb som ekonom, så skulle jag snabbt få besked om att mina kunskaper nog är lite föråldrade. Skall jag börja om på ruta ett då? Jag har funderat en del på detta.

Någon som funderar på något helt annat, det är Elvy. Hon hade bokat tid i går för att tala med sin bankman i Uppsala, men kom lite tidigt och stod och kollade mäklarannonserna som fanns uppsatta i bankhallen. Då får hon höra ett meningsutbyte mellan en äldre herre och en bankkassör. Han hade med sig tjugotusen kronor i sedlar som han ville sätta in på sitt konto och han blev utsatt för ett regelrätt förhör inför öppen ridå. Var kom pengarna ifrån? Han förklarade att han hade haft pengarna hemma men förstod att det med tanke på hans ålder inte var så klokt, en bekant hade råkat illa ut. Damen i kassan verkade inte tro honom och frågade upprepade gånger med allt högre röst var han fått pengarna ifrån och han sade att det var hans sparpengar och om banken inte ville ta emot dem så skulle han ta hem dem igen, tog sitt kuvert och gick.

När Elvy träffade bankmannen, så redogjorde hon för vad hon hört och påpekade att om hon skulle råka ut för något liknande, så skulle hon omedelbart byta bank. Elvy har sedan faktiskt funderat på att plocka ut pengar lite successivt från bankomaten och göra en liknande test nästa gång hon kommer till Uppsala.

Och så till något helt annat – nu är amatörastronomen Janne här och gör klart med köpet av sitt hus. Försäljningen av hans lägenhet i Stockholm är redan klar och nu har han två månader på sig att ordna med flytten. Efter att ha läst boken The Universe in your hand så har jag blivit nyfiken på vad som rör sig därute i rymden. Janne har en gigantisk stjärnkikare – eller skall man kalla den för teleskop? ”Riktigt kalla och klara vinternätter ser man bäst vad som finns därute,” säjer Janne. Dags att kolla om det finns någon begagnad vargpäls på loppisarna här i trakten?

I väntans tider.

Vi väntar fortfarande på besked om valutgången. Söndag kväll är visst sista budet. Spekulationerna fyller kvällspressen...

Igår fick Elvy besök av Stig, som barn vistades han en tid hos mormor och morfar. Elvy har inte hört av honom på länge och hon hade faktiskt tänkt kontakta dottern och höra hur det stod till med honom.

En gång när Stig kom på besök var Lotta och Dwight här.  Dwight fick höra om Stigs morbror som emigrerat till USA och som stupade i andra världskriget.  Dwight har sedan lyckats att spåra upp släktingar till honom i USA.  Med tanke på hur stort landet är och att sekretessen är hög, så är det faktiskt en prestation. Nu kom Stig och dottern och berättade att de hade varit och hälsat på ett par av släktingarna, en fin upplevelse för dem båda. 

Stig hade åkt förbi här en gång för länge sedan, men då stod det flera bilar vid huset så han hade nöjt sig med att se det från landsvägen. Några år senare körde han och dottern förbi och vågade sig då fram till huset och Elvy fick omedelbart god kontakt med dem. När Stig vistades här, så var inte Elvy född, men hon hade förstås hört talas om honom.

För ett par år sedan började jag gå igenom ett par skokartonger med brev och vykort som mormor hade sparat. Breven är intressanta och ett par av dem kom från Stigs mamma och dessa fick han tillfälle att läsa igår och han fick naturligtvis behålla dem. Många av vykorten är intressanta tidsdokument. Vi funderar på vad man skall göra med korten, kanske blir det en tavla med några av de finaste gratulationskorten och en med intressanta vykort. Resterande kort sätter vi nog in i album.

Ett kort är vi särskilt rädda om, det har mormors pappa och bröderna skickat till hennes tioårsdag. En present hade knappast funnits kvar idag, men kortet finns.

I morgon skall jag följa med en kollega till en bygdegård där programmet heter ”Har ni hört den förut”. Det fanns ett tv-program med det namnet för många år sedan, man berättar ”roliga historier” och så sjungs det visor till gitarr.  När jag bestämde mig för att ta jobb här, så ville jag träffa folk i min ålder och med andra intressen än kyrkan. Elvys vänner är helt underbara människor och jag trivs så bra tillsammans med dem, men det har känts som en brist att jag inte känner fler i min ålder här. Om fjorton dagar har idrottsföreningen modevisning. Det ser jag fram emot.

Fredag eftermiddag kör vi ner till Uppsala. Elvy skall träffa några av sina vänner och jag fortsätter till Stockholm för att träffa Anki och Peter. Nu när jag bor i Sverige så kan vi träffas lite oftare.

Dagen efter.

Det blev som man befarat, parlamentarisk oreda efter att det preliminära valresultatet blev klart i natt. Jag har tillbringat ett par timmar på förmiddagen med att läsa om grundlagarna och särskilt då om regeringsformen, vilken bl a styr regeringens arbete och i den här speciella situationen, vem som skall styra Sverige. Enligt vad jag kan förstå, så gjorde statsministern alldeles rätt som sade att han inte kan avgå innan det slutgiltiga valresultatet är klart, och det blir antagligen på onsdag.

Ulf Kristersson, som gärna vill tala om sig själv som ”den vuxne i rummet” gav ett närmast hysteriskt intryck i sina enträgna och aggressiva uttalanden om att statsministern omedelbart skulle kasta in handduken. Har han läst regeringsformen? Det finns en del oklarheter och några i mitt tycke svävande formuleringar i den – men jag är förstås inte jurist.

Nu på förmiddagen har jag alltså ägnat mig åt regeringsformen och läst vad de olika tidningarna skriver om valet, jag har varit inne på partiernas hemsidor och jag har förstås också kollat på experterna i tv samtidigt som jag åt frukost.

Tänk er att ni har åtta legobitar (partier) i olika färger och storlekar. Några av dem skall nu placeras tillsammans så att Sverige får en fungerande regering. Det finns ett otal alternativ, skall man bilda regering och ”bestämma själv”, skall man ta stöd av andra som man inte har så mycket gemensamt med, skall Sverigedemokraterna tvinga sig in i ett samarbete med Moderaterna, kommer Centern och Liberalerna att kunna ingå i en alliansregering där M och KD inte kommer att kunna hålla sig från att flirta med SD?

Jag har skickat iväg en notis till nättidningen, kommer att skicka en ny så fort valresultatet är klart. Sen får jag skriva en mer utförlig artikel när vi vet vilka som kommer att ingå i regeringen.

Nu skall vi dricka eftermiddagskaffe och sedan måste jag förbereda morgondagens lektioner.

Dagen V

Nu är Elvy folkbokförd här och det hade en stor betydelse för henne, hon kunde alltså rösta här på valdagen. Jag fick förstås förtidsrösta...

Hur var det när Elvy växte upp? Jo, frukost, husandakten, vallokalen och sedan gudstjänsten i kapellet. Därefter söndagsmiddag med lite extra god mat och vi har gjort precis på samma sätt idag.  Menyn? Slottsstek med sås, vinbärsgelé och haricots verts. Fruktsallad till dessert.

Man kan hålla på traditionerna utan att sympatisera med sverigedemokraterna. Efter middagen tog vi en promenad i det fina vädret och vi hittade tillräckligt med kantareller för att äta gratinerad kantarellsmörgås i kväll.

Fredagens partiledardebatt var en surrealistisk upplevelse. En av deltagarna hade ingen disciplin alls, käbblade emot under andras inlägg och tog ordet när det passade henne. Jag avser alltså Ebba Busch Thor, kristdemokraternas partiledare. Maken till dålig debattdisciplin får man leta efter. Jag anar hur hon är som privatperson, tar gärna för sig på andras bekostnad och pratar oavbrutet.

En sak, i en debatt som denna, är att man under ett inlägg kan säja t ex ”nej, det är fel” eller något liknande, men det är något helt annat när man bildlikt talat armbågar sig in i diskussionen och sedan inte släpper ordet. Vi konstaterade också att Jimmie Åkesson klämde till med att Annie Lööf ”var arg” – men inte hade några synpunkter på den lilla KD-damens utbrott. Goda sängkamrater i framtiden? Jag befarar det.

Åkesson stod där sedan med byxorna nere, efter ett av sina uttalanden om invandrarna. "Varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige och då är det svårt att få jobb.” Annie Lööf slog då näven i bordet och utbrast ”Hur uttrycker du dig!” Och efter programmet satte cirkusen igång...

Det Åkesson sade var en oförskämdhet mot alla invandrare – även de som kommer från lite mer avlägsna länder. De gör storartade insatser inom sjukvård, äldreomsorg, skola, alla serviceyrken och många av dem har mycket kvalificerade jobb och bidrar till samhällsutvecklingen för att inte tala om inom forskning. Och mycket mera.

År det så konstigt att den som kommer från ett land som har ett annat språk och alfabet, bara har några års skolgång och kanske dessutom är kvinna med flera små barn, är det så konstigt att man inte blixtsnabbt kan anpassa sig till det som SD kallar för svenska normer?

Igår blev det ingen partiledardebatt, vi såg Last night of the proms på tv. Jag har faktiskt varit på ”last night” en gång. Nu fick jag sagt det! Det är roligt att minnas, men det var faktiskt en rätt tröttsam upplevelse, trots att vi fick använda den ”box” (alltså en loge) som Robbies pappa köpte en gång i tiden –  och som Robbie fortfarande har kvar. Jag vet att Robbie och Lisa med familj fanns där igår och jag kunde faktiskt ha funnits där också.  Men så var det detta med valdagen och att jag skall skriva minst en artikel om valet. Nästa år kanske?

Robbies pappa hade ursprungligen en byggnadsfirma i Exeter. Han insåg snabbt att det skulle vara mer lönsamt att förlägga verksamheten till London när andra världskriget var slut. Han var arbetsam och smart och byggde upp ett stort företag och kunde därmed skaffa sig både en rymlig bostad i Kensington och en loge i den närbelägna Royal Albert Hall.

En loge, i närheten av den kungliga logen, var till salu i början av förra året. Utgångspriset var £ 2 500 000. Nu är inte Robbies box ens i närheten av den. Men såldes den så skulle den säkert inbringa en vacker slant.

Nu blir det kaffe och toscakaka. Elvy kör ”minnenas meny” idag.