Jag är inte
lättstressad, men uppdraget jag har att tillfälligt undervisa i flera ämnen,
det gör att jag ändå går upp lite i varv. Maj ringde och frågade om jag skulle
komma till kyrkan idag och sedan äta middag hos dem, men jag tackade artigt
nej. Jag vet att det blir flera timmars trevlig samvaro efter maten och jag har
en hel del att förbereda. Samtidigt som jag förbereder lektionerna så lär jag mig
mycket nytt. Som det ser ut nu, så blir den kommande veckan den sista med
heltidsjobb.
Reseinformation:
Alice och Elvy kommer till Arlanda tisdag förmiddag och Villy kör dit och
hämtar dem. BG&co kommer till Arlanda sent på onsdag eftermiddag och kan
fortsätta med tåg norrut. Sen reser jag ner till Arlanda fredag kväll och tar
det första planet till Zürich lördag morgon. Det skall bli skönt att komma hem
några dagar och träffa alla mina vänner.
Jag är
tacksam för att politiken går – åtminstone utåt – på lågvarv just nu. Det
verkar som om sverigedemokraterna är de som hörs mest och som vill skynda på
processen. Vi har haft en diskussion i fikarummet om att Sverige borde ha färre
riksdagsmän och högre spärrar för småpartier. Det kan nog vara en god idé.
Demokratin behöver inte bli sämre för det. Det är ingen hemlighet att en del
(några få?) riksdagsmän inte är så aktiva och produktiva som de borde vara.
Om det blir
svårare för nya partier att komma in i riksdagen så har de möjlighet att lära
upp sina politiker genom arbete i kommuner och landsting och om man t ex har
grupperingar med samma partibeteckning som arbetar för t ex sjukvård eller
kollektivtrafik i landstingen, så kan det bli en väg in i riksdagen för dessa
partier.
De som bott
här i många år har namngett ett par personer från länet som haft riksdagsplats
men inte lämnat några spår efter sig under en mandatperiod, bara dykt upp till
voteringar och någon gång då och då i de utskott som de valts in i. En av dem
hade fullt upp med att sköta familjeföretaget, den andre skröt t o m om vilket
bekvämt liv han hade som riksdagsman.
Förutom
sådant oskick så har vi dem som väljs in och sedan lämnar sitt parti och väljer
att bli ”politiska vildar”. Det finns tydligen ingen möjlighet att bli av med
dem och de gästspelar kanske lite då och
då på Helgeandsholmen och tar emot sitt arvode mandatperioden ut. Jimmie Åkessons
svärmor är en av dessa.
Och så är
det Veslemannen, en del av Mannen, detta seglivade bergsparti i Romsdalen i
Norge. Gång på gång blir det ”röd farenivå” när man märker att bergspartiet rör
sig snabbare och alltså kan rasa ner i Romsdalen. Men så lugnar det ner sig och
man går över till ”gul farenivå” och de boende som evakuerats får återvända
hem. Så där har det hållit på i några år
nu och det är på hösten som sprickbildningen blir större. Men när kylan kommer,
så stabiliseras det rasfarliga partiet och sen blir det samma cirkus nästa
höst.
Det första jag gör när jag vaknar är att kolla nyheterna på min smartphone. Har det kommit några nyheter om Mannen? Jag
hoppas verkligen, för dem som bor i området, att det oundvikliga raset kommit
och att de kan börja anpassa sitt liv till lite mer normala förhållanden. Men
nu kanske det händer något, det har rört sig mer i det nedre partiet av det
tänkta rasområdet, vilket betyder att det inte finns något som håller emot så
som det varit tidigare.
